Backgården

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan i Bolum ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] [ Backgården ] Brestorp ] Bältaregården ] Böljan o Backen ] Gästgiveriet i Bolum ] Heljesgården ] Holmagården ] Korsgården ] Kärragårdarna ] LarsNilsgårdarna ] Munk_LarsNilsgården ] Munkgårn ] Pilhult ] Ramstorp ] Samuelsgårdarna ] Skattegården ] Stommen ] Säckasten ] Tomten i Bolum ] Uddagården ] Västorp ]
[underordnad]

Lars Persson hävdar en äng.

Den 5 mars 1645 kom inför Valle härads tingsrätt välborne herr Carl Pauli till Östomten och tilltalade nämndemannen Lars Persson i Bolum (Böljan) om en äng, belägen å Stenums Mad, vilken skulle höra hans gård till, men upplåtits till begagnande och innehafts av nämnde Lars Persson och hans anteressorer. Lars Persson framhöll att ängen var hävdad och lagd till Backgården i Bolum samt framlade till bevis ett gammalt dombrev, som befanns vara givet år 1502, varuti samma äng är dömd till Bengt Håkansson, som då åbott sagda Backgården samt under en sedan långlig hävd vore därifrån kommen och där även uppå en lagmansdom gången. Ty kunde rätten ingen förändring göra utan döma att Lars Persson njuter sin gamla hävd tillgodo. Häremot är strax appelerat av Herr Carl Pauli.

Gärden: hade 8 bolekar. Korsbacken, Bumarka, Andreasalôcka, Johannesalôcka, Järsvarelôcka, Jöranalôcka, Kloarslôcka, Blumbärj, Åstôrp, Pantôrpet, Kôrsbacken och Lenalôcka.

1772 Backgården Skatteaugment ägare Peter Andersson
1795 står För Backgården Anders Larsson och Jan Olofsson som ägare 

Ägare av ½ Skatte Backgården

1750-57 Anders Persson f1715 kommer från Uddagården där farfar var en av Uddarsson. ena dottern Bolla återfinns åter vid Uddagården.

Lars Svensson f1742 till Segerstad 1794.

Erik Jonsson  

dr från Västorp köper ⅛ av Jan Olofsson 1811 och sälja samma ⅛ år till Erik Abrahamsson från Väster Hulegården Gudhem för 280 Rd. Här figurerar i köpebrevet även en Petter Larsson med antydan till årtalet 1794.

1811-19 Brukare Erik Abrahamsson

köpte ⅛ mantal av halva skatte augment hemmanet Backgården och erhöll 1812 faste å detsamma utan att klander afhördts, som uttrycket då var, som han enligt bevittnat köpebref af den 1 juli 1811 tillhandlat sig af Erik Jonsson för 280 Rd 26 s 8 rst Banco i Västorp 1811 är Petter Persson och Lars Jonsson klåckare som vittnen. Abrahamsson kom från Väster Hulegården i Gudhem. Han var född 1765 och kom hit 1812. Hustru Greta tar han med till Segerstad 1819. Överlevande Anders vet vi för närvarande inget om. 

  • Statarhjon Lars Andersson f1793 är knuten till gården från 1821.
  • Statarhjon Sven Jonsson f1786 1823-1825 då till Kappagården.

Änkefrun Barbro Helena Falkenberg född Lenck.

Majorskan Lench köper ⅜ av bröderna Anders och Petter Larsson i Uddagården 1811 för 611 Rd. Grevinnan på deken sålde sina åttondelar 1817 till sin syster för 800 Rd Banco.

  • En Lars Svensson f1744 brukar gården åt dem från före 1786, men återkommer från Segerstad 1794.

Vid delningen av tån 1826 fanns på Uddagården 1 mtl d:o Johannes Bengtsson och Anders Olofsson. 

Grevinnan Hindrina Charlotta Creutz, född Lenck

Någon fasta hade, beträffande hennes 3/8 mtl i hemmanet icke meddelats senare än den 15 juni 1818, då grevinnan Hindrina Charlotte Creutz, fLenck erhöll sådan å köpekontrakt från sin syster baronessan Barbro Helena Falkenberg av den 6 mars 1817. Å den andra åttondelen hade fasta senast meddelats den 26 okt. 1812 för Erik Abrahamsson, som den 1 juli 1811 köpt densamma av Erik Jonsson. Gården gick efter detta genom flera händer utan att transaktionerna infastades.
erhöll 1818 fasta å tre åttondels mantal, men hon säljer sedan vidare sitt ½ hemman för 526 Rd 1825 till Arvid Jonsson.
1829 utfärdade nämnda grevinna ett köptebref af följande lydelse:

"Jag Hindrina Charlotta Creuta född Lenck gör härmed veterligt, att jag på grund af köpeContrakt av den 31 martei 1825, samt en senare afhandling av den 18 marie 1826, försålt, såsom jag ock härmed uplåter och försäljer mitt egande halfva kronoskatte augmentshemman Backgården i Bolums Socken af Walle Härad i Skaraborgs län till Arvide Jonsson från Mossagården Brunhem, mot en betingad öfverenskommen, och till fullo betald och härmed quitterad köpeskilling stor femhundra tjugo sex Riksdaler, 21 skilling i Banko.
Transport sedlar: afhändande således mig mine arfvingar förenämnda halfva, efter helt räknat, krono skatte augment hemman och tillärkänner det Arvid Jonsson, dess barn och arfvingar, med allt hvad därtill nu hörer eller framdeles tillvinnas kan, såsom dess rätta och väl fågna Egendom.
Till yttermera visso har jag detta köpebref, i tillkallade wittnens närvaro underskrifvit och bekräftat.
Lund den 9 juli 1829. Charlotte Creutz född Lenck (cigill) Till vittne: G. Bratt. S J Tengberg."

 

Sedermera transporterades dessa köp på smeden Em. Stenholm och hans hustru Kajsa Johansdotter, av Nils Silberg den 28 febr. 1845 och av Lars Falk den 31 juni 1848. Vid Valle härads vinterting år 1848, begärde Stenholm efter anmaning fasta å sina ovannämnda fång, men rätten ansåg sig icke kunna bevilja honom sådan utan gjorde sina anmärkningar, fordrande mera papper att röra i. Sådana till erforderlig mängd och av önskat innehåll kunde dock icke av Stenholm företes och följden blev den, att han ingen fasta fick. Ärendet stod dock som oftast på rättens dagordning. Såsom exempel på de besvärligheter Stenholm hade att utstå, må här anföras en av honom till rätten ingiven skrift: "Enligt utslag av den 29 dec. 1853 som bifogas har häradsrätten förordnat, att vi skulle förete den emellan oss och Nils Silberg den 28 febr. 1845 och till grund för lagfarten åberopade köpeavhandlingen. Denna åtföljer nu.

ss Vidare meddelar utslaget, att grevinnan Hindrine Charlotte Creutz åtkomst till ⅛ mtl saknas. Denna åtkomsthandling finnes icke, ty nämnda grevinna som köpte hemmansdelen under hand uraktlät att taga fastebrev å denna 8:ondel utan lämnade i stället en gammal fasta av den 26 okt. 1812, som medföljer, och som gården sedan varit i flera ägares händer utan fasta så kan ingen reda därom erhållas - men som denna fasta är den sista och den är i mina händer kan den ju gälla för att jag jämväl bör anses för rätter ägare - 3:dje anmärkningen, att vi lämnat utrett varför änkan Maria Nilsdotter vid Arvid Jonssons arvingars försäljning den 28 mars 1833 uteslutits från delaktighet i fastigheten, besvaras med att dokumentet är försett med bemälta änkas underskrift, utvisande att handeln skett med hennes samtycke". Till denna inlaga fogade Stenholm "alla möjligen behövliga papper", vilka utvisade att han "tillfullo betalt hemmansdelen m.m." samt anhöll om uppbud och fasta. Ej heller nu erhöll emellertid sökanden någon fasta - och på sådant sätt fortgick det under över 20 år, tills han slutligen den 19 maj 1869 erhöll det åstundade utan några andra nya handlingar än husförhörslängds - och mantalslängdsutdrag, utvisande att han i dessa, sedan Silberg och Falk avhände sig äganderätten, stått antecknad som ägare till hemmanet, liksom att grevinnan Creutz år 1825 stått i den sistnämnda antecknad som ägare till 3/8 mtl i hemmanet. Genom gåvobrev av den 28 febr.

 

1826 -1832 Arvid Jonsson

f1790 från Mossagården i Brunnhem med ett kontrakt redan mars 1825 ett slutgiltigt köpebref skrivet i Lund från 1829. Här rör det sig om ½ mantal kronoskatteaugment, som han då tillhandlar sig för fäm hundra tjugosex Riksdaler. Han straffas för stöld 1827. Arvid Jonsson förmedlar hälften av detta till Falk och hälften till Silberg.

Den 11 mars 1830 transporterade Arvid Jonsson detta köp på korpralen Lars Falk och den 28 mars 1833 försålde den förstnämndes arvingar ¼ mtl av hemmanet till Nils Silberg i Kärragården "som med klobbe skedde på ovannämnda dato".

1833 försålde Arfvid Jonssons arfvingar ett ¼ mantal Backgården till Nils Silberg i Kärragården Bolum, som med klobbe skedde på ofvanstående datum. Med denna försäljning förklarar sig genom underskrifter å auctions protokollet följande personer nöjda. "Andrias Jonsson - varit förmyndare för Arvid Jonssons barn - Johannes Arvidsson - son efter Arfvid Jonsson i Backgården i Bolum - Pär Andersson - gift med Arfvid Jonsson dotter Anna. Maria Nilsdotter Arfvid Jonsson änka. "Denne Nils Silberg säljer sedan sin ¼ del i Backgården till nedannämnde Smeden Stenholm enligt ett köpebref 1845 för 333 Rd. och han får uppbud den tredje gången 1869. 

1826 ordnas förpantningen Pantorpet på 99 år.
1830 den 11 mars transporterade Arfvid Jonsson halva detta köp till 

korpral Lars Falk f1792?

Bengtsgårdsknekten, som blev både furir och sergeant, som sedermera den 31 juni 1848 transporterade sin ¼ detsamma på, (eventuellt kan en Petter Larsson från Grefbäck f1795 varit en mellanhand, Johannes Larsson f1780 kan ha brukat här i övergångstiden, även Lars Liten figurera här kanske strax innan)

1845- Smeden Emanuel Stenholm

och hans hustru Cajsa Johansdotter. 17'3 och 17'4.

Ankomsten

Något av de första åren på 1840-talet kom till Bolums by en smed gesell vid namn Emanuel. Denne var bördig från Kinnekulle trakten och antog när han avlade sitt mästarprov tillnamnet Stenholm. Emanuel tog in hos sin ämbetsbror i byn och stannade där några dagar. Ämbetsbrodern där, smeden Jonas Johansson, Smea Jonas kallad, var en då till åren kommen man, som önskade att få slå sig till ro från sin arbetsdag. Smeden, vars gumma hette Maja, hade ingen son, som kunde efterträda honom i yrket, och därför förde han saken på tal med Emanuel. Denne kom under sin vistelse i byn tycka, att han där skulle kunna trivas och innan han åter gav sig iväg hade det blivit bestämt mellan Jonas och honom, att han skulle efterträda denne på Smeabacken.
Därav kom det sig att Emanuel- eller Mane, som hans namn förkortades till - kort före mitten av 1840-talet kom flyttande till Bolums byn och blev mästare vid egen härd. Smedjan var allmän till byn men till densamma fanns ingen stuga utan Mane fick bo var han kunde, och detta gick väl bra så länge han var ensam och ogift.
Snart nog kom han emellertid att fundera på att sätta eget bo och till den ändan tänkte han naturligtvis också skaffa sig en egen bostad. Nu har det alltid varit så att hantverkare och arbetare tyckt att bönderna ha det förfärligt bra samt i sitt oförstånd avundas dem, och av den ullen var också Emanuel Stenholm. Därför tyckte han att det var så gott att slå till, när en fjärdingsbonde vid namn Nils Silberg erbjöd sig att sälja sitt hemman ¼ mtl Backgården till honom för ett pris av 333 rdr och 16 skr banko, vilken summa emellertid, han icke visste, med jämt 100 rdr lär ha överstigit vad denne betalat.
En sådan sak fästade sig emellertid Emanuel ej så mycket vid. Han var själv icke så värst grannlaga mot sina medmänniskor, ehuru för all del icke tilltalad för något olagligt. Att en del småsaker här och var råkade hänga med honom hem rådde han kanche ej för och denna för honom litet obehagliga egenskap lärde man sig snart känna. När således någon i byn lagt ifrån sig t.ex. en rock eller något annat därstädes händelsevis försvunnit så brukade man gå till Stenholm och se efter och ofta fann man där det saknade. Man ville emellertid ej förtreta smeden, som varit så hyggligt och tagit till vara det man vårdslösat sig med, utan sade t.ex: "Å, se där hänger min rock!" och då var aldrig Stenholm ogin, utan svarade: "Jasså! - Ja, ä dä dett så tàt!" vilket blev till ett ordstäv i byn.

Köpen

När Emmanuel Stenholm övertog Backgården befann sig dess affärer beträffande infastningen eller m.a.o. mellanhavandena med häradsrätten i en bedrövlig oordning och han hade att göra i över 20 års tid innan han fick ordning i berörda avseende.

1845 den 28 februari försålde ovannämnde Nils Silberg sin ägandes fjärding av Backgården till smeden Emanuel Stenholm, som därmed blev ägare till hela halva skatte hemmanet Backgården.
Jag Nils Sjilberg uplåter och försäljer Mitt ägande hemman ¼ dels Mantal efter helt räcknat uti Kronoskatteaugments hemmanet Backgården Bolum. Walle Härad Till Smeden Emanuel Stenholm för en oss enligt Köpe Contrakt af den 21 November 1844 öfverenskommen Kjöpesumma stor Trehundra trettio tre (333) Rdl 16 sk Banco, hvilken Köpesumman dels Contant och rästen genom utgifna förbindelser härigenom till fullo betalt och här qvitterat.
Altså afhänder jag mig ofvan nämnde hemman med alt hvad der til lyder och afålder lytt så och det som hädanefter med lag och Rätt tilvinnas Kan till Kjöparen och dess hustru Barn och arfvingar såsom everdelig ägo nöttja och besittja.
Som på det kristligaste i vittnes närvaro försäkras
Bolum den 28 februari 1845. Nils Silberg Säljare,  Em Stenholm Kiöpare
Wetne Jonas Andersson på Stommen Bolum, Johannes Pettersson på gästvarsgården.

1848 vid Walle Härads vinterting sökte Stenholm lagfart å hemmanet. Rätten ansåg dock ej kunna bevilja honom fasta.
1869 tycks Emanuel ha faste på hela ½ mantalet av stamhemmanet Backgården, utgörande enligt Frödings arbete inrösningsjord 39 tld 29.9 kpld (afgränsningsgjord hvaraf 30 tld 4 kpld tillfallit hemmanet af mark från allmänningen Billingen), afrösningsjord 75 tld 18.8 kpld, på tillsammans 115 tld 16.7 kpld. Stamfastighetens hela egoområde utgör därför 115 tunneland 16,7 kappeland. 

Stamhemmanets skatter utgöra ränta 82 Rd, kronotionde 12 Rd, Roteringskostnad 40 Rd, Allmän bevillning 96 Rd, till pastor och komminister 22:75, till skollärare och klockare 4Rd, allmänna byggnaders underhåll 10 Rd, väg och brounderhåll 15 Rd, brefbäringspenning 2:50 
Tillsammans
189 Rdr 21 öre.

Smeden från Götene torde härmed ha lagfart på denna fastighet, som han tillägnar sig för en totalsumma av 950 Riksdaler. Han initierar skiftet i Bolum, vilket inte torde ha mottagits särskilt väl och detta kan förklara att Stenholm sökte sig till Korsbacken, där han fortsatte sina affärer, som kan vara svåra att helt klara ut. 

Ägare av hela halva Hemmanet

Sedan Stenholm blivit ägare till hela hemmanet sökte han givetvis efter möjligheter att förkovra sin egendom och fann en sådan i att begära laga skifte av byn. Sådant var då ännu icke övergånget densamma och med en av lantmätarna tillämpad rätt för ögonen, att själv få bestämma, var han ville ha gården förlagd, så ansökte han också i sinom tid därom. Under sitt funderande om vart han skulle söka få sin gård placerad hade Stenholm stannat för Korsbacken, där det vid den tiden fanns ej mindre än 16 stycken torp, alla födande 1-3 kor, svin och smådjur oberäknat. Där var nog en fet fläck av världen, trodde han.

Han fick också utan all gensägelse sin vilja igenom och utom detta mark till halva hemmanet i annat ställe. Det senare var mer än han väntat sig och beräknat – men markens låga gradering föranledde, att så blev fallet.

Vad Stenholm häller icke räknat med var, att dessa torpare fått en hel del foder till sina djur från andra håll, än genom småslåtter här och var, än genom att skära vass i Hornborgasjön, löv och bark i skogarna, som de burit eller dragit hem. Det var icke utan att han, när han väl tillträtt sin nya domän kom att känna sig litet snopen – men mark fick han i riklig mängd att odla och arbeta med, obruten sten och husgrunder att bortforsla.

Det av Stenholm igångsatta skiftet medförde visserligen odisputabla framtida fördelar för jordbruket och bönderna – frånsett de oerhörda bestyren med åbyggnaders flyttning och markens odlande – men utgjorde för de därav berörda torparna ett hårt slag. Bönderna fingo i någon mån utflyttnings- och nyodlingsbidrag – men torparna i regel inget. De fingo utan vidare flytta sina hus och avträda den mark de upptaget – nota bene i sådana fall, där de sutto på mark, som genom förrättningen tilldelades utflyttningshemman, medan de å utmarkerna oftast fingo sitta i ro. Hela torpbyar sprängdes och försvunno sålunda vid de laga skiftena och bland dessa var den på Korsbacken. Sexton småställen måste här bort, varav de flesta lågo på den mark, som tilldelades Stenholm i Backgården, som liksom länsmannen i Korstorp, på vars tillskänkta mark några lågo, fordrade deras borttagande.

Stenholm gick förresten längre än så, i det att han genom väckt åtal fordrade återgång av en å hemmanet sedan före skiftet medgiven kvarvarande förpantning, det av Pan bebodda Pantorpet. 

Endast ett par människor av de gamla innevånarna på Korsbacken voro av Stenholm i någon mån gynnade med att få kvarbo där torparen Göran Andersson och hans syster änkan Lena – vad nu orsaken kunnat vara – i det att den förre tilläts att köpa all gårdens mark norr om landsvägen och den senare att få sitta kvar i sin stuga, allt av ingen enda av de andra åtnjutit denna förmån. Vad Stenholms benägenhet att frånsälja en del av hemmanet till de nämnde Göran angår kan dock tänkas, att säljaren haft litet skulder, som han därigenom velat avbörda sig, emedan köparen eller rättare sagt dennes omyndige son, för vars räkning han handlade, just då fått medel i arv efter sin förmögne farbror Jonas Munter, varigenom betalningen av den rätt väl tilltagna köpesumman säkrades. 
Lena å andra sidan hade antagligen i egenskap av s.k. klok - och jordgumma förstått att bibringa sig sin förmån.


Mane Stenholm var soldatson från Vättlösa och gifte sig med Cajsa från Vilske Kleva

  1. Per Johan född 1843 i Kinne Kleva före äktenskapet fick Amerikafeber och for 1871 och gift med Karolina Turk från Rökstorp
  2. Soldaten Emanuel Stierna Bolin f1847 där vi har mer att berätta om
  3. Frans blev knappt 20 år
  4. Anna Charlotta läser vi om nedan gift med Anders Gustaf Andersson som avlar Frans Stenholm som återkommer nedan.
  5. Gustaf Emil följer sin halvbror 1876 till Rockford i Illinois.

Skiftet efter Mane

Vi uppnående av ungefär nutida pensionsålder skänkte och sålde Stenholm till barnen det mesta av sin egendom, endast undantagande för sin och hustruns livstid lägenheten Blomberg om 11 tunnland 31 5/10 kappland som han tyckte kunde vara lämplig medicin för sin begynnande åderförkalkning. I grund och botten var dock orsaken en annan, men det ville han inte låtsas om, ingen generas i onödan för sig själv. Eljest stod han inför faran att ensam få utföra allt arbete på gården.

  • Äldsta sonen, vilken var hustruns före äktenskapet och som dittills gått i hemmet och trälat, hade fått Amerika feber och skulle stört iväg
  • och den andre sonen – som förresten var en tvärvigg - hade redan förut gjort sig oberoende av fadern genom att taga anställning som soldat Emanuel Stierna Bolin,
  • och dotterns man Gustaf Andersson ville ej heller stanna på gården utan att helt stå för densamma.

Därför var det ej någon annan råd för Stenholm än att själv koppla ifrån. Början till en uppdelning av hemmanet var förresten gjord redan förut, i det att sonen som blivit soldat tagit brukningen av den på Östergärdet varande delen av densamma samt där bosatt sig och det var ej mer än rimligt då, att den hemmavarande sonen och dottern fick taga Korsbackadelen.

Till den ändan utfärdade nu Stenholm ett kombinerat gåvo- och köpebref, varigenom hemmanet efter utlösen av Per Johans och den omyndige sonens Frans Gustaf fått delades mellan sonen Anders Emanuel och enda dottern Anna Charlotta med ¼ mantal till vardera. med stipulation om att Pantorpet skulle vara gemensamt men utan omnämnande av den Göranssonska delen av hemmanet, som ännu icke avstyckats men ansågs som en dit ej hörande lägenhet, medan den undantagna lägenheten sedan gavs till dottern. Den virvel av tvister - en del dragna inför rätta – som följde på dessa transaktioner, lämnas här såsom av föga uppbygglig natur åt sitt värde. Vare i detta sammanhang nog sagt att Stenholm säkerligen icke hade någon nämnvärd glädje av eller åtnjuter tacksamhet för sitt levernes följder.

Redan 1868 påbörjas planeringen av utförsäljningen av mark då Olof Blomster f1830 och hans hustru Matilda med hjälp av svärfar J Granström (eller svågrar) försöker få tillstånd en utbrytning. Prissumman var 1333 Rd. Arealen utgör 12 tunnland och gränsar till Korstorp Pans och bäcken och kom att kallas Blomberg. Mer härom på denna plats. Köpet går tydligen tillbaka och en Per Jonsson får lagfart på denna lägenhet efter att ha pungat ut med inte mindre än 6333 Rd. 

Äldste sonen har tydligen köpt en ¼ Backgården och 1875 ger föräldrarna med varm hand tre av barnen resterande del ¼, men föräldrarna förbehåller sig rätten att få bo kvar på Blomberg resten av sin levnad. Vi läser "bortgifva med varm hand till våra barn Per Johan Stenholm, Anna Charlotta Stenholm och Gustaf Stenholm och Gustaf Emil Stenholm till lika fördelning dem emellan eller en tredjedel hvar af våra nu egande fastigheter ett fjerdedels mantal kronoskatte augment hemmanet Bolum Backgården". Denne Per Johan är en son till hustrun före äktenskapet, men han lär ha åkt till Amerika redan 1871 men återkommit 1875 för att ta del av arvet, säljer sin 1/12 del till svågern för 1500 Rd, och ger sig iväg igen samma år. Äldste sonen finns inte medtagen i detta gåvobrev vilket skall komma att ge eko i bygden. Det går till rättegång, men man lyckas att förlikas utan att vi egentligen veta vad de kom öfverens om. Även yngste sonen Gustaf Emil f1861 säljer till sin svåger och får 1500 Rd på fickan, när han drar till Amerika. 

 

Wi undertecknade äkta makar erkänner härmed att för det Brudlopp som vi jorde åt vår dotter Anna Charlotta och hennes Mann A Gustaf Andersson hafva vi af dem ärhållit full Betalning och ärsättning för alla kostnader och besvär som vi vid det tillfället feck vidkännas och altså frikänna vi den härmed från något vidare anspråk eller betalning för deras Brudlopp till sine syskon eller medarfvingar efter wår död. Det varder härmed till bevis lämnat och quitterat som på det kraftigaste försäkras af Blomberg under Backgården Bolum den 4 mars 1880.
E Stenholm Cajsa Johansdotter egenhändigt
Vittnar P L Mehr , Margareta Mehr, [snygga namnteckningar]

 

1887-03-17 Auction Backgården

Protokoll hållet vid lösöresauction efter E Stenholm i Backgården Bolum 17 mars 1887 att bet 1/10 1887.
Vara Kr Öre Inroparens Namn och Hemvist
Yx -.50 Jonas Andersson T+ag Häggum
yxel -50 d:o man
D:o .50 d:o man
Skruf++ 1:- Gustaf i Wästorp.
Sågar -.20 Gustaf Larsson und Bjersgården
Bössa -.75 C Falk Tollstorp
Skrålåda -.95 Jonas Larsson Skomakarhemmet.
D:o .95 Soldat Lundberg Broddetorp.
Skaj .75 Johan Wäsman LarsLarsgården Häggum.
Diverse -.50 C Falk Tollstorp
Ha+ba -.30 Gustaf Johansson und LarsNilsgården
Bram+ 1.25 J P Andersson Stommen
D:o 3.- Axel Eriksson.
Täst 1.30 Johannes Hedberg
Soffa .85 Gustaf skrädare
Skåp -25 E Levander Korsbacken
Soffa -.25 Gustaf Skräddare
Tång -.85 Soldat Blom Hof.
D:o 1.75 Erik Jonsson und Sörgården
Axel 1.- August på Bjersgården
Band ? -.25 Anders Lundström bet
Skrå -.85 d:o man
Hjul -.80 Johannes på Bjersgården
D:o -.75 C Falk Tollstorp.
Wirke -.75 d:o man
Plog 1.- E Levander
Hatt -.,35 Jonas Jakobsson
Lintyg 1.05 Bramberg Backg.
+okt 1.25 Wiktor Knopp Bjersgården
Filtar 1.90 J P Krut u Bessgården fdt
Räk 10.- A P Johansson u Heljesgården
D:o 1.50 Gustaf Jonsson Skattegården Häggum.
D:o 5.80 Gustaf Persson Korstorp
D:o 4.- Soldat? Grönqvist
D:o 4.- And Andersson und Bältaregården.
d:o 1.10 Soldat Cecar
Päls 2.05 Matitovi
Bösor -.30 d:o man
D:o 2.30 Soldat Blom
Dito 3.10 Johan Larsson Österg
Wantar -.50 Molitor
Stru 1.- Axel Eriksson ?
Wäst -.65 Jonas Skatt.
Tröja 2.- Per Jonsson Backgården
Mösa -.25 A Bramberg Backgården
D:o -.10 Tenk
Lakan -.90 Molitor
D:o 1.70 Per Johansson u Bäckagården.
Ull 2.80 A P Johansson u Heljesg
Täke 2.- Soldat Sundborg Broddetorp.
D:o 2.75 Soldat Cecar.
++get .25 Wallgren u Skattegården
Tif++er .35 Per Jonsson und Backgården.
D:o .50 Gustaf Larsson u Bjersgården.
++-.65 Soldat Granat vid
slika -.25 Wallgren u Skattegården.
Kruka 1.5 Soldat Falk
Bunke 1.- Anders Andersson und Backagården
Får 14.50 E Levander
Ko 55.- S P Andersson Perstorp
Sto 65 Gustaf Persson Toltan
Summa 342.70
Provision a 6 % -20.56
Afgår Erik Jonssons und Sörgården auktions - 1.75
E Levander för en plog d:o -1.-
Kontant med denna redovisning 319.39
Bolum den 18 februari 1888 Anders Eriksson Auktionsförrättare


Anna Charlotta och Anders Gustaf Andersson 17'4

1875 bortskänkte Emanuel Stenholm och hans hustru till sonen Per Johan och dottern Anna Charlotta ¼ mtl av hemmanet Backgården jämte lägenheten Blomberg. Härav sålde Per Johan den 9 febr. 1876 den honom tillkommande delen till systern och hennes man. 

Paret kan 1896 uppvisa ett faste på ¼ Backgården, vilket ett kvitto 1887 om uppbörd för präst lön på en A G Andersson som har ¼ mantal Backgården kan vittna. Anders Gustaf blir inte så gammal utan dör redan 1913. Bland tillgångarna i boet uppgives änkans enskilda egendom 1/12 Backgården samt en lika stor del under äktenskapet förvärvat och vi konstaterar som vanligt att bomulls varor linne har ett högt skattningsvärde. Deras häst värderades till 300 kr och deras 4 kor 100 kr vardera. Emanuel Bolin och systersonen Frans äro icke sams om sina skogsskiften utan 1920 gör man ett av KB anbefalld delning, som i sig förtjänar att refereras då den vittnar om den byråkrati som redan då rådde.

 

Vi läser först delar av Länsstyrelsens Resolution:

Distriktslantmätaren i Skara distrikt, varder härigenom förordnad att därest laga hinder ej möter, den i bilagda ansökningen omförmälda förrättningen i laga ordning verkställa; och förbjudes delägare i skifteslaget vid påföljd, som lagstadgar för missbruk af rätt i samfälld skog och mark, dels att, efter verkställd grader ingå de ägor, som skola skiftas, flåhacka eller skumplöja och därefter bränna jorden eller bortföra matjord, dels att, därest skog eller torfmosse annorlunda än till husbehof nyttja, innan skiftet blifvit afslutat och tillträde af lotterna skett, samt därest ersättning för ståndsskog plantering eller bränntorfmosse varder jämlikt 101 § skiftesstadgan, genom förrättningen efter skiftets afslutande bestämd, samma förrättning vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, ersättningen blifvit genom laga kraft ägande beslut fastställd; skolande detta förbud, på samma gång som kungörelsen om förrättningens påbörjande å predikostolen i kyrkan till sin socken, där skifteslaget är beläget uppläsas. Denna resolution öfversändes till förrättningsmannen, som bör öfver mottagandet insända bevis.

Under år 1920 inställde sig distriktslantmätaren för att verkställa delning af skogsskiften till ½ Backgården och Frans Stenholm och morbrodern Emanuel Bolin kom tillstädes tillika med edsvurna skiftes godemännen J Andersson i Grottesgården och G W Hoffman i Korsgården. Då männen inte sade sig känna till tidigare delning och rågångarnas utstakning fördröjdes processen.

Johan Andersson i Uddagården, vars berömde son vi har att tacka för att Du kan läsa detta inställer sig och företer  karta öfver ägorna till sitt ¾ mtl Uddagården upprättad vid hemmansklyvning, som blivit fastställd år 1864 den 10 sept. Man stakar ut skillnadslinjerna inom Backgårdens skogsskiften ävensom allmänningen mot Uddagården och Henning Granath och August Gustafsson för Holmagården respektive Bältaregården deltar också i processen. Långt in i november fortgår utstakningen och rågången mot Holmagården och Bältaregården kom därvid att sammanfalla med hittillsvarande häfden; rågången mot Uddagården, som var alldeles igenvuxen, blef likaledes uppgången och rösad.

 

Frans Stenholm

går i sin faders fotspår och köper tillbaka Esstorp om dryga 3 tunnland, som det heter i de flesta handlingar för en summa av 1500 av dödsboet därstädes. Detta sker 1909. 1932 köper han Hästhagen, sedan Brodd gått bort, för 800 kr.

Omkring 1953 så såg stugan ut så och 25 ha skog och 5 åker. Stugan byggdes 1912 ett rum och kök. Ladugården byggdes 1906 med plats för 2 nöt. 

1932 går hans moder bort och Frans blir ensam och bouppteckningen ger en bild av driften på Backgården: 1 häst 6 kor 1 gris och 20 höns. Han förvärvar fastigheten 1936. Frans gifter sig på ålderns höst med Gerda Högberg från Toragården i Häggum, men hon dör ifrån honom ganska tidigt redan 1944, och han lever ensam i en tilltagande misär ehuru ej fattig. Han dör 1961. 1957 finns handlingar som visar att Frans äger Backgården, Blomberg, Ässtorp och Hästhagen.

Vid sitt giftermål löste Frans Stenholm, som då hade Backgården bortarrenderad, ut svärfadern ur boet i Toragården och satte åter till som jordbrukare. På våren samma år slutade arrendatorn i Backgården, vilken fick ladugårdshusen där av veterinär förklarade otjänliga för sitt ändamål, enär dessa voro otidsenliga och mycket bristfälliga. Så fick han även denna gård att sköta, vilket blev för mycket för en man vid hans ålder, med endast sin hustru till hjälp. Makarna fingo formligen slita ihjäl sig, då inget folk fanns att få till hjälp. Det blev under sådana förhållanden dåligt beställt med matordningen, arbetet skulle naturligtvis gå före allt annat och ingen kan undra på om krafterna tröt. Sedan stötte sjukdom till för hustruns del och hon strök med. Efter att endast omkr. ett år ha ha delat ljuvt och lett, fingo makarna sålunda åter skiljas. Det såg dock ett tag ut som om de skulle få följas åt i döden. Mannen var undernärd och sjuk även han och han hade icke väl fått hustrun i jorden, då det var slut med modet och motståndskraften. Styrkan tröt honom och yrsel inställde sig. En dag drabbades han av svindel under vistelsen ute i det fria och fick av tillstädeskommande personer transporteras till lasarettet, där han fick den vård han behövde. Själv trodde han då sin tid vara ute och välvilliga personer fingo i uppdrag att avyttra hans egendom.

Så kom sig att den då nära hundraåriga släktgårdshalvan blev såld till oskylla. Anders Larsson löste den 4 dec. 1860 ¼ mtl Hans i Hof och 7/12 mtl Anders Torstensgården till skatte men hade förut i många år varit innehavare därav. Skatteköpsbrevet är den äldsta å gården bevarade handlingen. Vid den 21 april 1879 förrättat arvskifte erhöll vart och ett av barnen 1/24 mtl Hans i Hov och 7/72 mtl AndersTorstensgården Johannes Andersson och Maria Kristina Carlsdotter erhöll d. 20 mars 1884 lagfart å 7/24 mtl Anders Torstensgården och 1/8 mtl Hans i Hof, som han köpt av systrarna Britta Stina och Anna Kajsa samt brodern Lars omyndiga barn, jämte sin egen arvslott i samma fastighet, varav han på så sätt blev ägare till två tredjedelar eller resp. 1/6 och 7/18 mtl, medan systern och svågern enligt köp och arv blev ägare till den återstående tredjedelen. Klyvning av hemmanet hade 1880 ägt rum.

Per 31-50 står Hanna Bolin Tekla Biljer Carl Bolin, Oskar Svensson Nog Narva Tidan, Johan Gustaf Stenholm och Erik Gustaf Samuelsson som ägare till 3/64 vardera.

Frans säljer till G. Johansson på Backen sitt ägande ¼ Backgården för 14,250 kr 

Han efterträdes av Arne Larsson som tar över gården och marken 1964 och flyttar till Korstorp 1968. 

 

¼ Backgården vid Stomnadreven

Emanuel Stjärna Bolin och Maria Lisa Andersdotter

köpte den mot byn liggande ¼ Backgården och här finns mycket om denna gård, men direkta dokument saknas varför innehållet sviktar något. Detta köp regleras av ett köpebrev 1874, för en köpesumma stor 1666 Rd och omfattar ¼ å Östergärdet. Faste får han året därpå. Den låg längs Stomnadreven. Stjärna - Bolin uppförde ej några åbyggnader på sin av föräldrarna köpta hemmansdel och räddade sig genom köpet av Törnagården.

Emanuel Stjerna och hans hustru Maja Lisa Andersdotter erhöllo den 29 juni 1875 fasta å ¼ mtl Backgården Bolum, som de enligt avhandling av den 15 april 1874 köpt av mannens föräldrar. Utom denna arvegård inköpte Stjerna som då kallades Bolin, den 15 mars 1886, med tillägg den 6 juni 1887, av A. Sträng och h.h. Karin ⅛ mtl Bolumstorp Änke - Törnagården som sedan dess legat i sambruk med Backgården.

Stjärna - Bolin uppförde ej några åbyggnader på sin av föräldrarna köpta hemmansdel och räddade sig genom köpet av Törnagården. för alltid därifrån, enär de å den sistnämnda gården befintliga ansågs för båda hemmansdelarna tillräckliga. Med köpet av Törnagården följde emellertid en för Stjärna - Bolin mycket förarglig sak - otur och sjukdom samt vantrivsel bland kreaturen som ej på något sätt "ville sig": kalvarna dogo, korna sinade och mjölkade blod, o.s.v. Allt var som förgjort i ladugården. Det hade länge varit så på den gården och detta ansågs ha varit orsaken till att de föregående ägarna ej redat sig där. Bolin hade före innan han köpte Törnagården blivit varnad för sagda förhållande, men hade, soldat och ett som ett annat, ej velat visa någon vidskeplighet utan lockad av förmånen att slippa bebygga sitt förra hemman detta till trots köpt gården. Men nu fick han som sagt pröva på vad sådant ville säga, och hade ej modern som var en i sådana saker kunnig kvinna, ingripit och avvärjt det onda, "så vet ingen, hur det kunde gått för sonen". Hon hade sonen till att borra ett hål i tröskeln och där nedsätta en svart orm samt åter tilltäppa hålet. Vidare lärde hon honom att han skulle med en kniv skära "förgjorda" djur vid tredje svanskotan samt binda en röd silkesklut omkring såret, när dessa släpptes ut på bete. Och att detta hjälpte var ju en given sak - åtminstone ville sig sedan kreaturen och aldrig hände att de efter den dagen sinade och mjölkade blod eller att kalvarna dog. Stjärna Bolin var bonde, hade emellertid traktens nu gamla nöjet att se hans djur prydda med röda silkesrosetter. Den i Amerika bosatta brodern Johan var till yrket farmare och hade vid sin död testamenterat all sin egendom, både där och i hemlandet till yngsta systern Tekla, som alltså nu, enär fastigheten bibehålles oskiftad, är ägare till två femtedelar av densamma, under det att syskonen endast äga en femtedel. Ingen av dem brukar emellertid nu gården, som hålles utarrenderad.

Emanuel Smedens äldste son väljer att gå sin egen väg, bor inte på det soldattorp, som han tilldelades utan brukar sin Backgården och delar av Törnagården, som han förvärvar. Hjilmer vet dock att berätta en skröna om vad som kan drabba en familj som inte riktigt kan hålla sams:

Mane Stjärna Bolins fader är smeden och hemmansägare på Backgården i Bolumtorp och hette Stenholm och traditionen berättar följande ögonblicksbild av hur livet kan te sig på landet. 

Kampen om brödet har alltid varit hård. I familjer med många barn har den ene unnat den andre så lite som möjligt av föräldrarnas tillhörigheter och ofta ha tvister uppstått. När en familjefader slagit sig till ro för att njuta sitt otium eller hamnat på undantag ha de närmast boende barnen så snart dessa ej kunnat reda sig själva sökt sko sig på de andras bekostnad och få så mycket som möjligt för sina besvär, medan å andra sidan de längre bort boende barnen, som inga besvär haft eller behövt släppa till något till föräldrarnas uppehälle, ofta fordrat att vad ge gjort, det skulle de gjort ändå. Var och en har därvid varit sig själv närmast men gärna sett att ej behöva göra något för de gamla. Den äldste Stenholm sökte klara upp mellanhavandena mellan barnen. Han sålde en fjärding av gården till varje av de hemmavarande barnen, men tänkte ej på att bli orkeslös utan tog för sin del undan ett stycke mark med tillhörande hus, som han tyckte skulle räcka för sin ålders behov. Hade ju dessutom köpeskillingen att lägga till. En dag lästes i kyrkan en kungörelse om att Emanuel Stenholm och hans hustru till dottern och mågen överlämnat sin kvarvarande egendom för att de togo vård om dem. Detta meddelande väckte ej så litet uppseende men saken angick ingen mer än arvingarna - fordringsägare fanns inga - och saken hade väl gått oförmärkt om inte en person, som tyckte det var orätt av föräldrarna gent emot de andra barnen skämtsamt sagt till den hemmavarande sonen, som ej varit till kyrkan och hört nyheten: "Är du en horunge, efter du inte skall få ärva efter dina föräldrar?" På sina frågor fick sonen veta vad saken gällde och blev naturligtvis ej så litet arg på sin far och mor. Han for hals över huvud upp till dem och frågade vad de menade men fick dåliga besked, tog därför modern i armen och bad att få veta vad meningen var. Modern sökte draga sig undan och sonen ville ej släppa förrän han fått besked. Till slut gick tröjarmen sönder, gick upp i sömmen uppe vid axeln (var så skör) och modern kom undan utan att behöva svara, skrek och gav hals, och sonen fick ge sig av med oförrättat ärende. När gumman låg på sitt yttersta kom prästen till henne för att bereda henne till en salig hädanfärd. Han sade henne, att om hon hade något på sitt samvete så skulle hon tala om detta och söka göra allt gott igen. Gumman svarade att hon inget ont gjort. Prästen var dock ej riktigt säker på den saken - han hade själv läst kungörelsen om hur de ämnat behandla sonen och frågade om hon inte tyckte att detta var orätt. "Det är för sent att göra något åt det nu!" - svarade gumman och ville ej mera tala vid sin själasörjare, som med böjt huvud gick sin väg.

Detta meddelande väckte ej så litet uppseende men saken angick ingen mer än arvingarna - fordringsägare fanns inga - och saken hade väl gått oförmärkt om inte en person, som tyckte det var orätt av föräldrarna gent emot de andra barnen skämtsamt sagt till den hemmavarande sonen, som ej varit till kyrkan och hört nyheten: "Är du en horunge, efter du inte skall få ärva efter dina föräldrar? " På sina frågor fick sonen veta vad saken gällde och blev naturligtvis ej så litet arg på sin far och mor. Han for hals över huvud upp till dem och frågade vad de menade men fick dåliga besked, tog därför modern i armen och bad att få veta vad meningen var. Modern sökte draga sig undan och sonen ville ej släppa förrän han fått besked. Till slut gick tröjarmen sönder, gick upp i sömmen uppe vid axeln (var så skör) och modern kom undan utan att behöva svara, skrek och gav hals, och sonen fick ge sig av med oförrättat ärende. När gumman låg på sitt yttersta kom prästen till henne för att bereda henne till en salig hädanfärd. Han sade henne, att om hon hade något på sitt samvete så skulle hon tala om detta och söka göra allt gott igen. Gumman svarade att hon inget ont gjort. Prästen var dock ej riktigt säker på den saken - han hade själv läst kungörelsen om hur de ämnat behandla sonen och frågade om hon inte tyckte att detta var orätt. "Det är för sent att göra något åt det nu!" svarade gumman och ville ej mera tala vid sin själasörjare, som med böjt huvud gick sin väg.

1882 lagsöker han sin moder och svåger och vill ha mer mark. Smeden vill på grund av sjukdom uppskjuta målet. Då svågern heller inte kunde närvara fick Charlotta fullmakt av maken att företräda honom men det ogillade rätten.

Vi vet dock att Emanuel gifte sig med Maria Andersdotter bördig från Falbogården och dotter till soldatdottern Vänfast. Barnen sprids för vinden men Hanna och Tekla blir bygden trogen. Hanna stannar på gården och driver den med hjälp av stöd utifrån. Tekla tjänar som piga på olika gårdar bland annat hos Swedenborg i Broddetorp och Ernst Biljer väljer henne till livsledsagarinna nere på Heljesgården.

Gården d.v.s. Törnagården finns nu kvar i relativt orört skick med huvudbyggnad och arrendatorsbostad. Namnförbistringen kan kanche förklaras av att den är en syntes av två gårdar.

Backgården vid Stomnadreven

Den del av hemmanet, som ligger väster om Knektamarken hade sina åbyggnader på en plats söder om de nuvarande, där nu en gammal källare utvisar platsen. Stället brann enligt uppgift emedan Manne Stenholm lovat Jonas, som sedan av kommunen skickades till Amerika, en halv skeppa ärter om så skedde. Mer hittar du under Stomnadreven.

 

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan i Bolum ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] [ Backgården ] Brestorp ] Bältaregården ] Böljan o Backen ] Gästgiveriet i Bolum ] Heljesgården ] Holmagården ] Korsgården ] Kärragårdarna ] LarsNilsgårdarna ] Munk_LarsNilsgården ] Munkgårn ] Pilhult ] Ramstorp ] Samuelsgårdarna ] Skattegården ] Stommen ] Säckasten ] Tomten i Bolum ] Uddagården ] Västorp ]
[underordnad] [ Innehåll ]