|
Häggums sockens historia.
Storskiftet.
Häggums by storskiftades åren 1803-1808.
Sedan förberedande sammanträden hållits samt anstalter vidtagits rörande
handräckning under förrättningen och mera, som till dess företagande och
påskyndande var nödigt, vidtog mätningarna. Med början den 13 maj 1803 fortsatte
dessa oavbrutet till den 22 juli s.å., då ägorna i åker och äng och skog och
mark voro ”afmätte och på Charta lagde”.
Byns rågångar befunnos från öster till söder möta Rådene socken, hemmanet
Höljesten, Ranstads, Stenstorps och Brunnhems byar. I väster angränsade de
”insocknes”, enstaka belägna hemmanen Tovatorp, Tollestorp, Stora Boslycke och
säteriet Bränneberg. Vad slutligen gränsen i norr beträffar, gick denna mot
kronoparken Billingen.
Mellan Häggums och Rådene byamän rådde tvist rörande rågången, varom mera nedan,
men i övrigt befanns densamma ostridig. Ägorna tillhörande Häggum och de övriga
byarna företedde emellertid den olägenheten att ligga blandade om varandra.
Lantmätaren ansåg därför ingen rågångsbeskrivning kunna författas förrän
ägoutbyten blivit verkställda och skillnaderna i möjligaste mån rättade. Det
samma gällde även de i väster belägna hemmanen. Gränsen mot kronoparken, vilken
enligt gammal hävd och dokument räknades sträcka sig efter Billingens högsta
klint, ansågs även säker, oaktat dess instening stod dels i ”Brunnuma äng” och
dels invid byn.
Utom beträffande gränsen mot Rådene och möjligen även i fråga om ägobytena,
väntades sålunda inga stridigheter kunna uppkomma, ehuru vad rågången mot
kronoparken anbelangar så senare blev fallet.
För slitande av förstnämnda tvist sammanträdde efter skedd kungörelse,
skiftesdelägarne från Häggums och Rådene byar i Häggum Bosgård den 8 aug. 1803.
Häggums byamän företedde därvid en av framlidne lantmätaren M. Bosell år 1713
upprättad geografisk karta, enligt vilken sockengränsen utvisades gå i en linje
från ”Ohlsjö Os” på Billingen till ”Fädrefven Gårehorn” i skillnaden mellan
stora och lilla Gårans odalägor, därifrån över Ekeskogens och Hämmingstorps
odalägor ned till ”Skinnevads Hall” vid vägen mellan Häggum och Rådene, från
denna hall till Rävakulla kvarn, som kallas ”Oferstena Julgraf”, samt slutligen
därifrån och till ”Höljestens Hall”. Denna sockengräns bestyrktes även genom
tingsrättens undersökningsprotokoll av den 3 februari 1690, som företeddes i
utdrag.
Rådene byamän bestredo emellertid, att Rävakulla kvarn eller den s.k.
”Julgraven” utgjorde gränsmärke påstående, att gränsen i stället ginge rakt från
Skinnevads hall till Höljestens hall, vilket de likväl icke på något sätt kunde
bestyrka.
För att taga denna skillnad uti ögnasikte, förfogade sig lantmätaren och alla
vederbörande till platsen i fråga. Början gjordes vid Skinnevads hall, vilket
ställe erkändes å ömse sidor. Härifrån utvistes så gränsen rakt fram till den
s.k. Julgraven – densamma som av lantmätaren Benjamin Risberg vid år 1785
företagen mätning uppgivits belägen på häggumssidan och även då av Rådene byamän
bestridd, men icke densamma som på 1713 års karta upptages, vilken är belägen
mera i öster och inom Rävakulla ägor utmed bäcken.
Från Julgraven utvistes Höljestens hall, strax invid hemmanet Höljesten, dit
gränsen gick över Häggums bys och Höljestens odalägor.
Sedan dessa märken således blivit besiktigade och sockengränsens sträckning
diskuterats, föreslog lantmätaren, att från Skinnevads hall skillnaden skulle
läggas i rät linje till den år 1785 utvista Julgraven och därifrån mot
Höljestens hall till dess diket i mossen mellan Häggums och Höljestens ägor
vidtog. Härigenom bleve skillnaden någorlunda jämkad i utmarken medan
beträffande odalägorna ersättning skulle lämnas å ömse sidor för vad den ena byn
genom den föreslagna rätningen fick lämna till den andra.
Forts. n.s.
Forts. Häggums sockens historia s.2.
Med detta förslag voro Rådene byamän nöjda, men häggumsborna ville icke, att
någon rubbning skulle ske i odalägorna.
Som dagen skred till ända utan att parterna kunde enas, uppsköts ärendet till
påföljande torsdag, då alla vederbörande åter skulle infinna sig i Bosgården,
för att härutinnan vinna något slut, antingen genom förening eller sakens
förvisning till behörig domstol.
Under de två påföljande dagarna förrättades ägoutbyten och skillnadsrätningar
mellan Häggums by samt angränsande byar och hemman, utan att några som hälst
till protokollet förda tvister därvid uppstodo.
På utsatt dag, den 11 aug., sammanträdde åter Häggums och Rådene byamän, varvid
efter en stunds överläggning och vissa ändringar förut nämnda proposition till
förening antogs. Dessa ändringar inneburo, att häggumsborna i princip avgingo
med seger. Någon rubbning i odalägorna kom icke till stånd och vad utmarken
beträffar, blev det tvistiga området genom den antagna förlikningen delat mitt
itu.
Beskrivningen till den efter dessa sammanträden företagna rågångsstakningen är
av följande innehåll:
N:o 1. Gåra hörn, där stora och lilla Gårans ägor sammanstöta och en kil av
Västerängen
möter nämnde hemmans odalägor. Därefter fortsätter rågången mellan å ena sidan
Hämmingstorps o å den andra Ekeskogens inägor samt en del av Häggums utmark till
N:o 2. Skinnevads hall, en stor stenhäll liggande söder om vägen Häggum-Rådene.
Där är
även invid vägen en huggen vägskillnadssten upprest, varest Rådene vägunderhåll
slutar och Brännebackens i Häggum vidtager. Från detta ställe går skillnaden
till
N:o 3. Ett femstenarör, som nu upprättades 1316 alnar från förut nämnda ställe i
rät linje mot
den 1785 utvista Julgraven. Härifrån går skillnaden mellan Rådene Skatteg.
soldattorp
och Häggums utmark till
N:o 4. Norra hörnet av grop i mossen, vilken skiljer Rådene och Allmänningens i
Häggum
ängar från varandra. Denna grop gör skillnad till
N:o 5. Bäcken norr om Julgraven, vilken bäck sedan utgör gräns mellan Häggum och
Rådene
Till
N:o 6. Där åter en grop vidtager. Här möter Skatteg.s i Ranstad äng, som år 1792
blivit
tillika med nämnde bys ägor storskiftad. Gropen utgör skillnad mot detta hemman
till
N:o 7. Varest hemmanet Höljestens ägor vidtaga och följa samma grop i mossen
till
N:o 8. Varifrån Ranstads bys ägor möta till
N:o 9. Därest i mossen nedslogs fem stycken asppålar i form av ett femstenarör.
Härifrån går
gränsen till
N:o 10. På Skintebacken, där ett femstenarör nedsattes. Här sluta Ranstads bys
ägor och
Stenstorps vidtaga. Vid
N:o 11. Nedanför Stenstorps- eller Brunnhemsvägen nedsattes på Bjärsgårdsängen
ävenledes
ett femstenarör; likaså vid
N:o 12. Tovatorps hag. – Mellan dessa senare restes dessutom på den s.k.
Drevsedebacken en
sten under ben. litt. £.
Forts. n.s.
Forts. Häggums sockens historia s.3.
Härmed avslutas rågångsbeskrivningen evad den rör angränsningen till skifteslag,
belägna i Gudhems härad, och ur återstående sex punkter, som beskriva rågången
mellan Häggums by och socknens enskiftade hemman, är inget av intresse att
andraga. Nämnas bör dock, att byägorna med en flik sträckte sig upp till det
s.k. Möjjeberget mellan Tovatorp å södra sidan och Tollestorp, Boslycke och
Bränneberg å den norra. Angränsande sistnämnda hemman, sträckte sig sedan byns
ägor mot norr till utmarken Västervägen och kronoparken Billingen.
Då den 12 aug. rågången mellan Häggums by och kronoparken Billingen skulle
utvisas, inställde sig hejderiddaren Jacob Ljungström och inlämnade följande
skrivelse:
”Till Protokollet. Efter Ordres får jag den äran inför Lantmäteri Protokollet
bestrida all mätning och aftagande uti gemensamhet med Häggums Bys Odalägor, å
den delen af Krono Parken Billingen hvarå Häggums Byemän under nu varande
Lantmätare förrättning därstädes lärer göra sig. Pretengtjoner ; på dessa
grunder at, enär berörde Byemän för detta icke sökt någon ändring uti Kongl.
Skogs Commissjonens Dommar 1690 ej häller lärer kunna visa att samma höga Dom,
hvad gräntserne vidkommer vid Häggum är förändrad eller häfven; påstår jag att
Chartan måtte blifva inrättad efter den jord de värkeligen äger, och på så sätt
och efter den skillnad som utmärkes på dess sockne Charta, marken och Krono
Parken emellan hvilken skillnad är enlig med högst åberopade Dom.
Häggum den 11 Augustii 1803. Jacob Ljungström”.
Häggums byamän anförde häremot: att 1690 års sockenkarta tydligt utvisar att
kronoparken Billingen endast sträcker sig efter bergets högsta klint, där
Häggums sockens ägor möta; att Valle härads tingsrätt genom dom av den 22
oktober 1725 förklarat den s.k. Västerängen, varom nu är fråga, vara Häggums by
tillhörig och utfärdat förbud mot all åverkan av därå växande skog, samt att
flera intäkter oklandrat blivit av byamännen intagna, utom dem som egenvilligt
av jägeribetjäningen några år förut blivit utvräkta. På dessa grunder såväl som
genom gammal hävd, ansågo de sig vara uti laglig både ägande- och
innehavanderätt till nämnda mark.
Att byamännen i en så beskaffad ställning skulle söka återvinning eller resning
uti nämnda skogskommissionens dom, ansågs strida mot all rättegångsordning, då
orden där lödo : ”hvarjom och enom dess urminnes häfd och Laga Bolstada egendom
uti allo måtto förbehållen”. Häggum var ägare till marken och därmed jämt. Den
utsatta rågången mellan byn och kronoparken kunde icke vara riktig, då genom
densamma till parken räknades en byns lagliga tillhörighet, för vilken densamma
blivit skattlagd. Ty uti skattläggningen över Häggums by står uttryckligen, att
densamma ”utom muhlbete på Krono Parken Billingen äfven har en enskild utmark”,
och detta voro icke med verkligheten överensstämmande, i fall Ljungströms
förmenande vore riktigt. Vidare hänvisades till 1793 års skogsordnings
stadgande, att det uti skattläggning inbegripes, icke kan från hemman avsöndras.
Härefter förklarade lantmätaren detta tvisteämne vilande tills fråga blev om
nämnda marks delning mellan hemmanen, då var och en finge sina vidare skäl och
bevis förete, varefter ärendet lag och författningar likmätigt skulle bliva
behandlat.
Den 15 september 1804 hölls åter sammanträde rörande meromnämnda utmark, nu för
att besluta om delning av den öster om vägen Häggum-Rådene belägna delen därav,
och till vilket sammanträde även hejderiddare Ljungström blivit kallad.
Sedan förenämnde voro församlade, upplästes kungl. befallningshavande i länet
den 21 juli s.å. utfärdade inhiberialresolution över den del av kronoparken
Billingen, varom fråga varit om rätta råskillnaden mot Häggums by.
Forts. n. s.
Forts. Häggums sockens historia s. 4.
Härefter förklarade bemälte hejderiddare, att hans mening vid rapportens i denna
sak avgivande till vice överjägmästare Silfverhjelm varit, att denna tvistemark
ej skulle sträcka sig längre från kronoparken än efter vägen mellan Häggum och
Rådene, hälst han icke kunde bevisa, att kungl. maj:t och kronan på östra sidan
denna väg hade någon pretention, utan hade han därvid rättat sig efter den av f.
lantmätaren Risberg år 1785 upprättade kartan över nämnda mark, vilken antager
denna väg som skillnad. Dock förbehöll han sig öppen talan i fall framdeles
kunde styrkas, att Häggums by hade mindre rätt till ifrågavarande mark.
Byamännen å sin sida vidhöll sitt förenämnda påstående, att marken sträckte sig
efter högsta bergaklint och begärde, att den i sin helhet måtte delas. Men detta
bestriddes helt och hållet av hejderiddaren, som åberopade sig på nämnda
resolution och begärde, att marken väster vägen å kartan påtecknades, att den
tillhörde kronoparken, så att byamännen framdeles icke skulle göra sig någon
obehörig rätt över samma gällande.
Här vid läto intressenterna nu bero och frågan om denna mark – som hade en areal
av något över 317 tunnland – kom sedan icke vidare under skiftet att upptagas.
Delningen av byns ägor försiggick enligt följande, vid sammanträden den 6 och 21
juli 1804, stipulerade grunder:
Tillräckligt utrymme utstakas vid varje hemmans tomtplats till ungefär två
tunnlands vidd.
Åkergärdena delas så, att Mellangärdet bliver tvenne, Klevagärdet ett och
Mossagärdet ett skifte.
De kålgårdar, som kunna utbytas mot jämngott vederlag, läggas där bekvämligast
kan bliva.
Ängen delas i fyra skiften, varav tvenne på mossarne och tvenne på hårdmarken.
Nödiga vägar, fädrevar och gator utstakas så, att var och en kommer obehindrat
till sitt skifte. Även avsättes sandtag och andra till allmänt behov nödiga
platser.
Hemmanen erhålla sina lotter av skiftena i följande ordning : Allmänningen,
Lars-Olsg., Prästeg., Bäckag., Bosg., Åslag., Korsg., Skaffareg., Skatteg.,
Anders-Nilsg., Hansag., Anders-Andersg., Salmesg., Backg., Torag., Hulan,
Stoftsg., Källeg., och Pukabo.
Skiftesskillnaden i Mellangärdet blir från Lilla Höbergsslätten i rät linje till
skillnaden mellan Prästegårds Fjälsåker och Hansagårds Ödeåker vid Odelshaget
eller muren mellan gärdena, uti vilken skillnad lägges en sju alnar bred väg,
som kommer att gå ut till bivägen i Klevagärdet.
I Mossagärdet uttages vid haget intill Mellangärdet en fädrev om åtta alnars
bredd. Såväl denna som gamla Åkerholmsvägen ända till Vahlkulleslätten och
Kåmmasvägen, bliver till allmänt begagnande.
I Klevagärdet lägges en sex alnar bred väg från bivägen norr igenom, utanför de
tomteutrymmen, som tagas av detta gärde; även utlägges en väg från Allmänningen
utmed norra gärdesgården, fyra alnar bred, vilken endast går så långt att den
möter förenämnda väg. Den gamla vägen från Skattegården till Kleven bibehålles
som den är.
Åkerjorden delas i samtliga skiften i öster och väster eller tvärs över. I
skillnaderna sammanlägges sedan under brukningen tvenne fullkomliga fåror, där
ägarna under det säden växer kunna gå, då de vilja efterse om ofred eller annan
skada sker deras gröda.
I Kleva- och Mossagärdet erhåller Allmänningen sina tegar längst i norr och de
övriga hemmanen i nämnd ordning mot söder; detsamma blir förhållandet i
Mellangärdets östra skifte, men i dess västra skifte sker delningen i omvänd
ordning, d.v.s. att nämnda hemman där erhåller sin teg längst i söder och de
övriga allt efter ordningen mot norr.
Det ena skiftet i mossen utlägges efter södra gränsen av Åslagårds Kvarnäng; det
andra så långt som dit där torvmossen möter.
Forts. n. s.
Forts. Häggums sockens historia s.5.
Över nämnda kvarnäng blir som hittills körväg till Holmen, men den som bekommer
denna äng hädanefter får därför icke mer än två alnars ersättning, emedan han
själv får bärga densamma. Ävenså bibehålles vägen utmed bäcken och över holmarna
som hittills, utan att därför något tillökas på de ängar den kommer att gå över.
– Likaledes bibehålles gamla vägen till Brännebergsmossen och de andra ängarna i
norr.
De som mista vallar i gärdena lämnas för dessa ersättning sålunda, att för
bättre åkrar fås ersättning i norra skiftet av mossen, medan för sämre mossar –
såsom t.ex. mossen i Mossagärdet, Tålyckemossen i Klevagärdet samt Höbergsmossen
och Flon i Mellangärdet – fås ersättning i yttra skiftet av mossen. – För
hårdvallar lämnar ersättning i ängarna.
Skillnaden mellan de båda ängsskiftena lägges i en rät linje från lilla
Höbergsslätten till den sten, som under rågångsinsteningen restes på en kulle å
Skattegårds drevsida. – Skiftena i såväl mossen som ängarna delas i
nordöst-sydväst.
Uti mossens båda skiften samt västra skiftet av ängen, börjar Allmänningen med
sin anpart längst i norr och i det östra ängsskiftet längst i söder, allt enligt
samma ordning som i gärdena. Var och en erhåller ängarna i det närmaste på samma
ställen som tidigare, förskjutning inträffar emellertid i händelse något hemman
befinnes utan del i västra ängsskiftet, dit det i så fall inbytes, för att alla
skola få del av Höbergsmossen.
Den 14 aug. 1804 sammanträdde åter vederbörande skiftesdelägare, varvid
förestående föreningsakt upplästes och erkändes samt med hemmansägarnas
namnunderskrift befästades.
Betygas, ut supra.
På ämbetets vägnar.
Joh. A. Rådberg. genom Carl Jacobson.
Till vittnen :
Anders Larsson i Bolum.
Carl Pettersson i Amundtorp.
nämndemän.
Hävdeförteckning för hemmanen i Häggums by upprättad i samband med
storskiftesdelningen år 1808.
Litt. A. Allmänningen, förmedlat från ett halvt till ett fjärdedels mantal krono
skatte.
Äges av Petter Jonsson, Petter Bengtsson och Jacob Håkansson.
Litt. B. Lars-Lars eller Lars-Ols., förmedlat från ett till trefjärndels mantal
krono skatte.
Äges av Jonas Ersson, Jonas Svensson och Olof Larsson.
Litt. C. Prästegården, förmedlat från två till ett mantal krono.
Innehaves av kyrkoherden välärevördige och höglärde herr Petter Nordqvist.
Litt. D. Bosg., förmedlat från två till ett mantal frälse säteri.
Äges av trumpetaren vid Kungl. Västgöta Dragonregemente herr B. Öman.
Litt. E. Bäckag., förmedlat från ett till ett halvt mantal krono skatte
rusthåll.
Äges av Jonas Andersson och Lars Jonsson.
Litt. F. Åslag., ett mantal frälse.
Äges av prosten och kyrkoherden högärevördige och höglärde herr Sven Moberg.
Litt. G. Korsg., förmedlat från ett till ett fjärndels mantal krono skatte.
Äges av Jan Göransson och Joh:s Jonsson.
Litt. H. Skaffareg., förmedlat från ett till ett halvt mantal krono
skogvaktareboställe.
Innehaves av kronoskogvaktaren Anders Tollander.
Litt. I. Hansag., förmedlat från ett till ett fjärndels mantal krono skatte.
Äges av Arvid Larsson, Lars och Jonas Anderssöner.
Litt. K. Backg., förmedlat från ett till ett halvt mantal krono skatte.
Äges av Jan Andersson och Lars Magnusson.
Litt. L. Kjälleg., förmedlat från ett till ett halvt mantal krono rusthåll.
Innehaves av kronoskogvaktaren Anders Hök och Arvid Persson.
Litt. M. Pukabo, förmedlat från ett till ett halvt mantal krono skatte.
Äges av Anders Andersson och Gabriel Larsson.
Litt. N. Stofsg., förmedlat från ett halvt till ett fjärnsdels mantal krono
skatte.
Äges av Sven Andersson och Jan Göransson.
Litt. O. Hulan, förmedlat från ett halvt till ett fjärndels mantal krono skatte.
Äges av avlidne Nils Anderssons änka och omyndiga barn.
Litt. P. Torag., ett mantal frälse.
Äges av Petter Bengtsson, Petter Christoffersson och Anders Jonsson.
Litt. Q. Håkan-Udds- eller Salmesg., ett mantal frälse.
Äges av Lars Andersson och Anders Jonsson.
Litt. R. Anders-Andersg., förmedlat från ett till sju åttondels(?) mantal krono
skatte.
Ägare Anders Andersson.
Litt. S. Anders-Nilsg., förmedlat från ett till ett fjärndels mantal krono
skatte.
Äges av komministern ärevördige och vällärde herr Benjamin Segerbeck.
Litt. T. Skatteg., ett mantal krono skatte.
Äges av Sven Jonsson, Johannes Månsson, Jonas Bilberg och Jonas Jonsson.
Samfälda ägor voro :
Litt. X. klockarns lycka vid stugan,
Litt. Y. Ängen på Tåssemossen,
Litt. Z. ängen i Ängamossen.
Den 17 november 1807 inställde sig efter särskilt förordnande, lantmätaren Carl
Jacobsson och förutnämnda nämndemän i Häggum, för att förrätta laga
gärdesgårdsdelning mellan byns hemman. Härvid uppdelades gärdesgårdarna i nio
skiften, utav vilka hemmanen efter ägovidd samt med avdrag för hägnad kring
tomterna skulle erhålla lika del.
Skiftena voro följande och sträckte sig:
N:o 1. från Brännebacken till Kåmmas-knäppa utmed mossen;
2. från nämnda Kommas-knäppa till dess stenmuren vid Vahlkulleslätten börjar, i
vilket
skifte även gärdesgården i Höbergsmossen inräknades;
3. från Valkulleslätten till Höbergsmossens början;
4. från Höbergsmossens västra sida till Klevagärdet och vidare mellan detta och
Mellangärdet förbi Toragårds led till Pukabo;
5. från där Brännebergs gärdesgårdar sluta till slutet av Soldatelyckorna vid
Låckaslätten;
6. Toragårds hägnad i Blackorna samt haget i Klevarna mellan Soldatlyckorna och
där stenmuren vid Intäkten börjar;
7. från sistnämnda ställe till hörnet vid Allmänningen och vidare till
Salmesgården;
8. från västra sidan av Pukabo gata till Getabergsvråna samt hägnaden mellan
Mossagärdet och hustomterna;
9. samt slutligen från Getabergsvråna å östra sidan gatan till Källegården.
Byns allmänna grindar och led uppdelades till underhåll sålunda, att underhållet
av
Skattegårds led tillföll 2/3 Skatteg.,
Salmesgårds led – Salmesg,
Åhsledet – Prästeg.,
Blacke led – Backg. och Korsg.,
Skarastigsledet – Skaffareg. och Hulan,
Toragårds led – Torag.,
Ängaledet – Bosg.,
Kjällegårds led – Källeg. och Stoftsg.,
Fädrefsledet – Pukabo och Anders-Nilsg.,
Uddingsledet – Bäckag. och Hansag.,
Kåmmasledet – 3/4 Åslag.,
Qwarnledet – Lars-Olofsg.,
Ahlingshålet – Anders-Andersg. Och ¼ Åslag., samt
Allmänningsledet – Allmänningen och ¼ Skatteg.
Hägnadsdelning mellan Häggums by samt angränsande byar och hemman förrättades
för sig år 1810 och av protokollet för den 7 juli under denna förrättning, då
delning av hägnaderna mellan Häggum och dess norra grannar ägde rum, må här
anföras en av kyrkoherden i Sjogerstad genom åbon till Siommen därstädes ingiven
skrivelse av följande lydelse:
”Till Protokollet wid Lantmäteriförrättningen emellan Häggum, Sjogerstad och
Rådened socknar.
Af Sjuklighet hindrad att personligen mig inställa, får jag, som min Boställsäng
på en liten bit gräntsar intill Häggums Ängar, protestera emot nämde
hägnadsdelning, så wida ej Häggums socknemän gitta wisa de swårigheter som från
urålders tider warit om rätta Sockneskillnaden Häggums och Sjogerstads socknar
emellan, numera genom Laga Kraft wundna dommar blifwit häfne. Kan det fulltygas
och wederbörlig Consistorie fullmägtig för mitt Boställe är Reqwirerad, ser jag
wäl att min Protest förfaller, ehuru wid närwarande totala skogsbrist,
tillställandet af Nya hägnader borde af Alla tänkande motsägas, hälst
underhållandet af både nya och gamla såsom omöijeligt efter några få år skall
wisa sig och den nödwändigheten för slättbygden inträffa: att lägga tillhopa alt
wad läggas kan.
Siogerstad den 7 juli 1810. Thure Ljunggren”.
Skrivelsen som vid förrättningen lämnades helt obeaktad, finnes införd som
bilaga till protokollet, och utom densamma finnes inget av intresse att inhämta
av denna förrättnings protokoll.
|
