Nya försök 

Vinden har gått vill vid Hornborgasjön, 

om vindtäkt av natur och kultur.

Åter har Falköping beviljat byggnadslov för vindtäkt av ett 91 m högt vindkraftverk vid Hornborgasjön och museigården Heljesgården Bolum. Bakgrunden är något krånglig. Två lagstiftningar konfronteras i denna irriterande affär, som kostat så många sammanträdestimmar och påvisat så mycket brister i handhavande av vår lagstiftning, men också brister i pietet gentemot riksintressen och kulturarbete från Centerns, entreprenörer och tjänstemäns sida.

För det första förvaltningslagen som medger viss insyn i kommunens och entreprenörernas förehavanden samt fornminneslagen den enda lagstiftning som i dag ger ett någorlunda skydd till områden av riksintressen. Miljöbalken, som borde skydda denna påkostade fågelsjö med dess kulturtyngda omgivningar är helt tandlös och kan av hänsynslösa vindkraftsförespråkare utnyttjas hur långt som helst. Svensk lagstiftning hinner inte med i den snabba tekniska utvecklingen och ger upphov till konflikter där sunt förnuft tidigare rådde. Tillämpningsföreskrifter såsom en översyn av länsstyrelsens karta över områden lämpliga för vindtäkts utbyggnad måste med det snaraste överses. I händerna på omdömeslösa förvaltningar kan detta få förödande effekter. En bättre tilltagen skyddszon måste till i takt med att vindtornen blir allt större och med dem störningarna.

Förvaltningslagen. 

Moment  1

Det började för två år sedan då Falköpings kommun gav lov till en lokal centerföreträdare och ett då okänt vindkraftsföretag att etablera sig vid sjön. (Egentligen var det miljöbalken, som avvisade först, när man ville etablera sig nere inom naturvårdsområdet !). 
Lokala protester hjälpte ej och förfrågan hos länsstyrelsen och senare läns och kammarrätten avvisas om man bor utanför bullergränsen 300 meter. Här påpekas dock som det centrala att Falköpings kommun inte har kontaktat aktuella sakägare, men rätts och veterinärenheten översåg med detta och avvisar. Länsrätten missar också poängen varför frågan går vidare till kammarrätten. Här poängterades tydligt "Miljö och byggnadsnämnden har inte vid sitt tillståndsgivande försäkrat sig om att närmaste grannar varit tillfrågade", men det hjälpte inte.

Moment  2

Efter hetsig debatt inkommer från museigårdens ägare förfrågan till Falköpings kommun om varför de inte blivit tillfrågade i ärendet och handlingar rekvireras. Klagoskrift utskrives men ingenting händer och ingenting händer. Undertecknad tar därför kontakt med kommunen, som inte säger sig veta av någon skrift, varför den inhämtas från diariet i Västergötlands museum i Skara och kvittens avkräves av ansvariga på kommunen. Nu blir det fart på länsstyrelsen. Samma handläggare, som tidigare, kan nu konstatera att Falköpings kommun brustit, när de inte ansett museigårdens ägare som sakägare, när de placerat vindkraftverket inom 300 meter från fastighetens farstu. Länsstyrelsen skriver: "Underlåtenhet att höra sakägare utgör enligt praxis ett så allvarligt fel att det överklagade beslutet skall undanröjas och ärendet visas åter till nämnden".

Sittande nämnd får därför efter närmare 2 år smäll på fingrarna och klagar direkt till länsrätten som har att handlägga samma fråga ännu en gång och nu snabbt och tryggt kan yttra: "Underlåtenhet att höra sakägare utgör enligt praxis ett så allvarligt fel att det överklagade beslutet skall undanröjas och ärendet visas åter till nämnden". Justitieombudsmannen tillfrågades om Falköpings kommuns handläggning men avvisade med hänvisning till att länsrätten redan uttalat en så i juridiskt språkbruk allvarlig reprimand att han inte ansåg det mödan värt att titta närmare på saken. Fast visst finns det skäl att utreda varför kommunen slarvat bort detta viktiga överklagande. Men det är ju bara en del av Hornborgsjöns 200 åriga tragiska historia fylld av tjänste - och myndighetsmissbruk. 

Moment  3

Ärendet är alltså återförvisat till Falköpings kommun, som har att handlägga frågan från ruta noll. Härom dagen gavs därför ett nytt bygglov då ärendet av länsrätten åter öppnats för handläggning. Av i ärendet ingående handlingar framkommer att Falköpings politikerna utan hänsyn till Hornborgasjön och att området avsatts för natur och kulturvård vårdslöst hanterar detta känsliga område. Helt omotiverat förlöjligar nämnden de aktiviteter, som sker på museigården Heljesgården, och av beslutstexten kan man ana det förakt för de kulturvärden som är bygdens signum i skuggan av 200 års misshandel. Att sedan kommunens kultur- och fritid vill satsa på Hornborgasjön, tranor och museigård berör inte byggnadsnämndens ledamöter. 

Vi väntar nu på Västergötlands museum svar. Av tidigare skrivelse kan vi vänta att de hänvisar till stor skada på riksintresse och att etablering inverkar menligt på verksamheten vid Heljesgården. "Ett vindkraftverk skulle utgöra ett starkt dominant inslag i det öppna landskapet, både visuellt och ljudmässigt. Det riskerar att påtagligt reducera de unika kvaliteterna i den historiska gårdsmiljön". 

Länsstyrelsen kommer då att ta ställning till detta eventuella överklagande och bör handlägga frågan utan att snegla på vad Regeringsrätten har att säga. Den lokala centern och Agrivind vill genomföra projektet till varje pris. En sökning på webben ger en förtydligande bild av Agrivind, som en etablerare som visar föga hänsyn till vare sig fjäll, hav och kulturlandskap, blott de kan få lyfta sina subventioner. Att Svenska Naturskyddsföreningen tillskyndar en etablering vid Hornborgasjön, får nog bara ses som ett fortsatt svek, som föreningen stod för vid sista ronden av restaureringen av sjön. Men att göra det samtidigt som man avtäcker en minnesplakett över sjön räddare Per Olof Swanberg får nog ses som ett än större övertramp mot vår sjö och vårt kulturlandskap och den ideella naturvården. Men Hornborgasjön kan nu efter över 200 år (det började 1802) lägga detta till sina handlingar, så misshandlad juridiskt och tekniskt som den blivit. Härom står mer att läsa på nätet hornborga.nu och minst 10 år framåt.

Fornminneslagen 

är den andra lagstiftningen som blivit aktuell i sammanhanget. Även här hade Falköpings kommun försummat att för två år sedan kontrollera var man givit sitt tillstånd. I den ordrika debatt, som följde på avslöjandet av bygglovet, krävde länsstyrelsen en ansökan från Agrivind. Länsstyrelsen kunde med kort varsel avvisa bygglovet med hänvisning till ett unikt gravområde från järnåldern. Centern och Agrivind accepterar naturligtvis inte och går vidare. Länsrätten gör ett år efter bygglovet syn vid Bolum utan att kalla berörda sakägare (ett övergrepp vi känner igen från år 1902 då Sjöberg olagligen sänkte sjön). Den politiskt borgerliga länsrätten bifaller klagandena! Också detta är en upprepning från sjöns tidigare juridiska historia (kan jämföras med en av vattendomarna 1933). En förtvivlad ordförande kan dock utbrista: "Detta kan, beroende bl.a. på betraktarens kunskaper, värderingar och intresseinriktning, vara irriterande, störande eller rent av upprörande och göra det mindre lockande att besöka området enbart för fornlämningsmiljöns skull, hur sällsynt denna miljö än må vara. Vid bedömning av störningseffekten noterar jag att vindkraftverket avses få betydande dimensioner och att det, till skillnad mot de flesta andra slags anläggningar, också har en stor och mycket iögonfallande rörlig del. Därmed kommer vindkraftverket sannolikt att inom ett vidsträckt område tilldra sig oproportionerligt stor uppmärksamhet i förhållande till fornlämningsmiljön" – Han andrager vidare: "Beträffande vindkraftverkets nytta för samhället har i målet inte framkommit att anläggningen skulle ha någon betydelse för kommunens elförsörjning, ekonomi eller sysselsättning i stort".

Men nu ryter kulturenheten vid länsstyrelsen till och underkänner länsrättens lekmannabedömning och inkallar Riksantikvarieämbetet, som framför sina protester mot domvillan (ändå inte värre än den som HD Högsta Domstolen presterade 1962). Vag formulering, svag utredning, bristande handläggning och en frän ton kan bidraga till att kammarrätten tar upp frågan. Vid syn, naturligen utan att kalla sakägare, fälls ett njaej. Kammarrätten fastställde alltså länsstyrelsens tidigare beslut, men med en avvikande meningen, som angav ekonomiska intressen som skäl för sitt ställningstagande, utan att därför höja blicken över stenmuren för att där skönja sjöspegeln vid Hornborgasjön och den närbelägna Heljesgården.

Agrivind och Centern går vidare och får stöd av Centerrörelsen i Falköping. De vill göra vindkraften till riksintresse. Av regeringsrätten kräver de prövningstillstånd i detta ärende med så många divergerande meningar. Alltmedan Danmark bränd av för mycken investering i vindkraft beslutat slå av på investeringstakten, då kostnaderna vida överstiger de pengar, som satsas på denna grönbruna teknik. 

Två lagstiftningar i konflikt med bevarande intresse vid ett av Europas viktigaste våtmarksprojekt, granne med och i farstun på en museigård rimmar illa med uttalade satsningar på turism och kultur i en centerdominerad kommun, som säger sig göra satsningar på sin landsbygd. Den juridiska misshandeln av sjön fortsätter sin 200 åriga tradition och missgreppen mot sjön och dess omland förnyas med var generation. Men vi när ändå en förhoppning att regeringsrätten och länsstyrelsen en gång för alla skall sätta stopp för centerns och Agrivind agerande i det svenska landskapet. Reviderad lagtext bör under namn av Miljöbalken bli värdig sitt namn och det brådskar. Begrepp som "vindtäkt" och "lex hornborga" har blivit nya ledord på webben, med vars teknik Falköpings, Centerns och Agrivinds övergrepp blivit kända bland Sveriges alla kommuner och rättsinstanser och därtill hela världens naturvårdsorganisationer. Beroendet av loksls centerdominerade tidningars välvilja för opinionsbildning är över!