1 Bondfångeri i Bolum

En i Broddetorp Centerstyrd arbetsgrupp har med ett väderqvarns virus sökt göra intrång på Bolums fina och skyddsvärda marker. Här i sluttningen av Billingen har vi en speciell natur- och odlarmiljö, som är en integrerad del av Hornborgasjöns Naturvårdsområde och i dess mitt en museigård. Mitt i allt detta skulle man alltså få ett vindkraftverk som helt skulle förstöra den bild, som man under många år lagt ner arbete på för att framföda och bevara. Kvarnen skulle synas var man än befinner sig vid Hornborgasjön för att vinna avkoppling, naturupplevelser och rekreation. Först prövade de att lägga det inom skyddat Naturvårdsområde, men då ingrep länsstyrelsen så denna attack kunde då avvärjas.

Men de återkommer och flyttar den några hundra meter ur det skyddade området, men istället vid bygdens egen Museigård. Genast tillskyndar Falköpings kommun och ger dem tillstånd. Det är näst intill ofattbart att kommun inte kan ta till sig länsstyrelsens uppmaning om försiktighet i detta område. Ansvariga i Falköping anser tydligen att denna pjäsen, som är 65 m hög med en ansenlig vingbredd om 52 meter stör landskapsbilden mindre bara för att den flyttas några hundra meter och dessutom alldeles intill vår Museigård. Det är tragiskt att länsstyrelsen inte längre har formell möjlighet att vägleda kommunerna, när det gäller dessa för landskapsbilden störande. Både centerrörelsen och Falköpings kommun tror därmed att allt är frid och fröjd och gruppen har påbörjat projekteringen. Vi inom Bolum gamla socken hade tidigare hoppats att den förra tillsägelsen av länsstyrelsen skulle vara nog. Men strävar man efter ett politiskt monument för sina politiska gärning så skall väl 65 meter duga. Vi kan inte acceptera att Centerstyrda grupper klampar omkring i vårt Bolum likt hästarna vid Hornborga gamla kyrkogårdsruin.

Aktierna som skall tecknas kostar 300 kr styck, men är kopplat till ett lån på 3700 kr, som man inte ser skymten av på flera decennier. Är det ett nytt sätt för bondfångeri, som Centern ägnar sig åt.

Falköpings kommun gör anspråk på att vara den kommun, som strävar efter att få vara Sveriges Lantbrukskommun numero ett. Den kan göra det svårt för sig vid nominering med ett så självsvåldigt hanterande av en sockendel, som egentligen inte tillhör dem. Bolum hamnade nämligen av administrativa övergrepp på 1940 talet under Gudhems kommun, och tvangs därmed in under Falköping. Att Bolum därför vill att göra anspråk att få återgå till Walle härad och därmed Skara kommun torde vara en självklarhet.

Vi föreslå därför Falköpings kommunledning att anlägg sitt åtråvärda monument över sina lokalpolitiker ute vid Ekornavallen, på platsen där vi tidigare i historien haft en väderkvarn på Bosgårdens utmarker. Härmed kan de få sin minnesplats dokumenterad tillsammans med andra upp till 4000 åriga mänskliga aktiviteter av mer eller mindre religiös art. tillbaka

Falköping bryter mot Västgötalagen

Falköpings kommun har tillskyndat en begäran om att få bygga en vindmölla på Bolums marker alldeles i kanten av ett nyskapat naturvårdsområde och nästgårds till en likaledes nyskapad museigård. Kommunen har därmed fattat ett beslut, som står i bjärt kontrast till vad vår tidigaste lagstiftning Äldre Västgötalagen stipulerar. Hävdvunnen lagstiftning nonchaleras av den kommun, som gör anspråk på att vara Sveriges lantbrukskommun nummer ett. Den gamla lagen ger i frågan mycket tydliga direktiv.

Lagen säger: Vill någon bygga qvarn, må han icke bygga den så, att en annans tomt skadas, icke heller hans väg, icke människors vägar, ej heller hans förtå, icke heller qvarn, som förut varit eller fiskeverk.

Falköping har tidigare försökt att ge tillstånd till en nutida qvarn, som förvisso icke producerar mäld, men väl elektricitet. Först hade man tänkt placera det inom naturskyddat område, en omdömeslöshet i sig. Då ingrep Kunglige Befallningshafvare och räddade tillfälligt situationen. Men som en uppkäftig tonåring återkommer och godkänner Falköping en annan placering blott 500 m från den första platsen men alldeles utanför nämnda skyddsgräns. Men för att markera sin politiska makt så placerar lokal Centern den alldeles intill bygdens museigård Heljesgården, som nu är i vardande. Kunglige Befallningshafvare kan med nuvarande lagstiftning inte ingripa, utan kan bara åse hur den blivande Landsbygdskommunen skövlar den vackra och skyddade och skyddsvärda naturen på västra sidan om Billingen. Syftet må vara att visa att Falköping är en miljövänlig elproducent, men alla tranor och tranturister kommer att ta med denna bild hem efter sitt kanske sista besök här vid Hornborgasjön. Att på detta sätt göra intrång på landskapsbilden utan att förankra det hos övriga när- och kringboende är ofattbart.

Vi hoppas att Befallningshafvaren snarast kan ta del av detta ärendet och ta den okunnige kommunen i örat ännu en gång. Vi övriga kommuninnevånare kan bara med förvåning se på hur kommunen vill demonstrera sin nyvunna frihet att begagna sin rätt.

Ett ytterligare avsteg, som Falköpings kommun gör sig skyldig till, är brottet mot gamla hävdvunna regler, så Byggnadsbalken från 1734. Där står att läsa "Var som ny vatten – eller väderqvarn bygga vill, kungöre det å tinget och häradshövdingen skåde med nämnd den lägenhet, höre och grannar där omkring, och desse som gamle qvarnar där närmast hava, give det sedan landshövdingen tillkänna, som äger därom förordna. Om sågeqvarnar vare lag samma".

Om de på 1700 talet i elektricitetsforskningens linda, vetat att elqvarnar skulle uppföras torde de även beröras av denna lag. Att göra avsteg från så viktiga legitima traditioner har ju i historien kring Hornborgasjön varit legio, och att Falköpings Kommun skall fortsätta denna över 200 åriga övergreppstradition är ofattbart. Skall inte historien lära oss någonting. Så vitt jag vet har redan landshövdingen och hans representanter redan vidtalat kommunen i det olämpliga i att placera kvarnen i detta område. Men Falköpings Kommun är tydligen sig själv nock. tillbaka