Gamla Kyrkan

[ överordnad ] Start ] Bjellum By ] Bolumtorp ] Bolum ] Broddetorp ] Hornborga By ] Sätuna ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Samhället ] Broddetorps kommun ] Torpen ] Nya Kyrkan ] [ Gamla Kyrkan ] Saga ] Gårdar ] Soldater ]
[underordnad] Präster och andra längder ] Kyrkoherdar i Broddetorp ] Kyrkoprotokoll ]

Broddetorps Gamla Kyrka

kyrkan1.gif (4311 bytes) Broddetorps revs 1821 kord 64667, 13721.  Kyrkan var från 1150. 

Kyrkan var försedd med absid på östra sidan av det förträngda koret. På norra sidan fanns klockstapeln. Teckningen antyder att den var byggd av sandsten, var ej putsat och var vanligt i den tidigare delen av medeltiden. Det är en absidkyrka med den halvrunda utbyggnaden. Vapenhuset hade stenar i samma höjd som kyrkan, men är tillbyggt sedan. Det har funnits en fin portal inne i kyrkan. Skulpterad stenlist med vikingatids ornamentik tet finns ett tärningskapitäl en stendel som sitter ovanpå pelaren men under valvet. 

1715 lagar man spåntaket och snickrar på södra sidan . 

Dopfunten finns kvar är exceptionellt välgjord. 

Luminarium fyrkanig dopstor med 9 knutnävsstora hål - skålar, 20 tal kända i museet Skara. en tidig form av belysning, gjord i sandsten där man hällde man tran och en veke, men var i kyrkan den var placerad är oklart. Sent 1000 tal.

1583 år inventarier: Officiale 1 ste riffwitt, Psalterium 1 ste gam. Biblia 1 ste, Liturgia 1 ste, Klockor 2 ste, Kalk huitt med patenen weger 23 lodh, Altare klede 1 ste forslytitt, Handklede 1 ste. Gamla kyrkan var mycket liten hade efter förfall 1764 blivit något reparerad. Vid 1800-talets början åter förfall.

Antemensalet är mest känt från kyrkan, betyder "framför bordet". Man tror att den först var avsedd för Skara, men att Brynolf som hade rötter i Broddetorp gav den hit, då han hade en av gårdarna här. Hamnar tillsammans med dopfunten och ett kolonnkapitäl på Historiska  Museet efter att man sparkat på den i kyrkbänkarna ett antal år. Den består av en relieffylld kopparbeklädnad för altarets framsida. 14 fält med motiv från nya testamentet. Korset uppbär texten EGO SUM A ET O INITIUM ET FINES. Stockholm köpte det för 300 kr.
Antemensalet är uppbyggt på en ekskiva, som troligen har västsvenskt ursprung någonstans av ådringen att döma. Driven förgylld koppar ligger ovanpå. 

1100 tals framställning ingen annan liknande i Sverige, men i Danmark finns ett tiotal. Dansk forskare anser att det är gjort här i dessa bygder. Klassisk komposition av motiven med Gud Fader i mitten på en enkel tron håller upp handen i den välsignande gesten. Han har ovanligt en krona på huvudet som också markerar Guds världsliga makt i samhället. Tre treenighetsstrålar utgår från hjässan. Runt Gudfader finns denna mandorla, vanlig under 1100 talet, som bärs av lyfts av fyra änglar. 

Övre raden berättar om Guds återkomst och markeras av två körkarlar solen och månen. Runt detta en bård med inskriptioner.
Längst ner de tolv apostlarna i par om 6 areor, alla har en bok i näven men de senare tilldelade attributen är ännu inte uppfunna. 
6 bildfält incarnationen människoblivande, bebådelsen födelsen kungarnas tillbedjan tuppundret flykten till Egypten 
6 fält som beskriver passionhistorien Judakyssen, korsbärandet, korsnedtagningen och korsfästelsen himmelfärden och kvinnorna vid graven.
Krusifixet är stort 130 cm högt evangelistsymbolerna och vid hans fötter vilar på en fotplatta, suppidaneum, och blodet droppar ner i en kalk. Kristus är segraren och konungen som inte faller ihop som han gör senare under 1300 talet. Guds hand finns med med texten jag är början och slutet.
Under 1100 talet hade man en typ av spel med original texter från åskådliggörande av bibliska sekvenser. 

Reliker av helgon i Broddetorps kyrka; ovanligt många Klemens Marcellus Sebastianus tillsammans fem reliker i en liten sockenkyrka är inte så illa. 

Gravstenar finns med inskription: HÄR HUILAR ÄRLIG OCH BESKEDLIG NILS MONSSON MED SIN I LIFSTIDEN KIÄRA HUSTRU BRITA PÄRSDOTER, TERAS BARN ANDERS N S CHRISTIN ND DÖD 17(3)1. Här fanns också Afseliusstenen med inskriptionen: "HÄR UNDER HUILAR EHRLIG OCH BESKEDLIG AFSE LARSSON I HERRANOM AFLED A:O 17--MED SIN K HUSTRU DYGD- OK GUDÄLSKANDE H INGERD PEDERSDOTER, DÖDDE A:o 1723 OK AFLAT 8 BARN , LARS, ANDERS PEHR, ERICH AFSESSÖN: R, RAGNILLA, CHIERSTIN, CHIERSTIN, KARIN AFSESDOT:R SAMT EHRLIG OK BESKEDLIG AMBIÖRN LARSSON, DÖDDE A:O 1703 MED 2 HANS HUSTRUR GUDFRUKTIGA H INGRID SVENSDOTER, DÖDDE A:O 1682, SAMT GUDFRUCHTIGA H MARIT NILSDOTER, DÖDDE A:o 1738 OK AFLAT 9 BARN:SVEN, LARS,JON,NILS AMBIÖRNSSÖNER,CHIERSTIN, ELIN, INGRID, BRITA AMBIÖRNSDOTER. WI ÄRO THE HELIGAS BARN OKWÄNTE EFTER ET LIF SOM GUD GIFA SKAL THEM SOM I TRONE FASTE BLIFWA FÖR HONOM. TOBIE 2. Nedan kristusbilden läser man ARBETAT AV PEHR BENGTSSON RUDELL ANNO 1704. (Denna sten är kanske över Afsesläktens anfader se Afsegården)

En runristad gravsten finns på Skara museum med inskriptionen "Benedi romfarare lät göra denna gravvård över Magnus, en god man... Och han dog under natten före apostlarna Simons och Judas dag. En var bör här bedja fader vår".

1734 lägger man om spåntaket för 16 Rd. och betalt arbete till snickare efter noga betingade 18 Rd 

Sägner om Brôddetôrpa kôrka

Dä va ve den tia di hade böggt Brôddetôrpa gamla kôrka, då va dä en Bonnie härbôrtifrå, sum hade vôrtt i Brunnum. Va han hade jortt där lä vet ja ente rittit, men han hade le friat kan ja tro, ättersum dä va tidit på môern han jeck hem. Han kåm på den däre stijen ôver Brunnumabärjet, sum går upp här bôrtte ve Prästegårn, där körka då lå, å precis sum han hade kråvat sä ner fôr bärjet, feck’en höra hur lä va nôka sum prata i närheta. Då ble’n nufiken te få veta va dä va fôrara å jeck ôta dä hôllt han hade hurt pratt. Nôr han kåm te ena öjja i skojen neraför ett höjt bärjastup, feck’en se hocka dä va sum hade pratat. Dä va två, hundra så stora jätta. Den ene å dum sto neraför bärjet mä en stor säck framfôr sä på marka å den are sto uppafôr på bärjet.

"Va i harrans namn sa dä nu bli åt?" tänkte boen å jömde säk bakum ett stort trä. Se dä gôtt å tänkte på ett helit orl ve sånna tellfälle å därför jorlen dä. – Då sae den ena jätten te den are: "Nu Lôre", sa’n "fåra’k allt lôven å je mäk å, enar den dära stögga bjällekona här ve bärjet börja pingla ijen!"

"Ja, ho ä nock besvärlier å luas på", töckte den sum sto på bärjet, "men ho töstnar le fälle nôen gång, å då kåmmer’lu te bakers?"

"Hå, enar län dan blir ä Eckornavall aker å Hônnbôrjesjön äng!" sa den annre å slängde upp säckaböltet på röggen å ga så iväj.

Då i däsamma feck boen en ingivelse, å nôr jätten losa fôrbi trät, där han sto, to boen en kniv och å skor ena långer reva i bôtten på säcken, men dä så äller fôrsto ente jätten. Han trodde fôrstår säk bara, att dä va nônn gren sum fläckte så, nôr han jeck forbi trät. Men en sum så’t lell, dä va Lôre sum sto uppe på bärjet, han så’t han’ å fôr te hindra boen å jära den are jätten nôtt illa, sum han inbilla sä att hon ä tla, to han, dummingen, å hôppa ner frå den höja bärjabranta å slo ihjäl säk, dä kan en le begripa. Senn kalla di dä dära bärjastupet fôr Lôrehopp. Å dä heter lä än i da.

När len are jätten feck höra hur lä braka i bakumsä, ante’n nôka orå å vände um, å nôr han feck se den döe Lôre tittan sä umkring å så mäkta lessen ut. Te slutt feck u se boen å trodde fôrståss att dä va saker te den are jättens dö. Då to han fatt’en å frågte’n.

"Var har lu di makt ?" frågt'en.

"I vällingafatt!" svara boen.

"Var har lu di störka ?" frågten senn.

"I Bôttôrpa kôrka!" svara boen.

Då nôr jätten feck höra dä sista hadd’en inga makt mer ôver boen, utan släppte’n å ga sä i väj dä fortaste han kunne. Men han hade ente väl vännt röggen te enar boen to kniven och jorle rena sprutta te i säcken, å dä så ell gläste umkring’en fô lä va bara sten i säcken. Nôr jätten senar kåm te Säckesten, så börja sten runna ur, å nôr han kåm te Bresstôrp, då bresste säcken, därå feck gårla sina namn. Den däre sten sulle jätten ha hatt te broa väjen öt sä mä, ätter va ja har hurt, men här ranne’n då ut. (Eftertryck förbjudes).

Vid visitation i Broddetorp år 1704 anmärktes mot en rådande gammal sedvana att endast de unga juldagen gingo till ottesången och deltogo i nattvarden, medan de gamla då lågo hemma. Vid d:o 1727 bestämdes, att kvinnfolken skulle stå på ena och manfolken på andra sidan i kyrkan, om detta befans görligt.

Dopfunten i Broddetorp Köptes av H&V - akad. 1872. Återficks efter beslut 1/2 1954.

Broddetorps Kyrkovård

Bolums kyrkogård

P V P den 29.11 1778 :

§ 26. På Bolums kyrkogård hade herr magister Afzelius låtit borthugga en oordentlig aspelund, samt i dess ställe runt omkring kyrkogården, och på norra sidan en allé av 3 slags träd, lönn, ask och lind planterat. Herr magistern och de närvarande deputerade lovade övertala sina sockenmän och bidraga till träds planterande på de andra kyrkogårdarna.
// Paul Wahlfelt

Vårdnaden om gravarna

S S P den 20.5 1839 :

§ 6. Då klagan länge blivit förd däröver, att en del gravar på kyrkogården icke hållas i det vårdade skick, som ägnar de dödas vilorum, utan dels insjunkna av brist på riktig fyllning, dels likna grushögar snarare än kristna lägerställen, gjordes församlingens ledamöter uppmärksamma på nödvändigheten för varje hushåll, att hava tillsyn till sina avlidna anhörigas viloplatser, hyfsa och med torv betäcka dem, och skulle, efter fleras önskan denna uppmaning till allas efterrättelse från predikstolen kungöras.
// S Lundblad

Gravskick

S S Pr i Bp 1847 25/5 :

Alldenstund vid gravars uppkastande å kyrkogården alltför stora mellanrum blivit lämnade, ävensom stenar blivit uppgrävda, vilka fått ligga kvar till vanprydnad för de dödas lägerstad, sågo sockenstämmans ledamöter sig föranlåtna att stadga, det ingen må, vid ett vite av 16 sk bco, understå sig företaga grävning, utan att därom förut tillsäga klockaren, vilken bör vara tillstädes, utvisa platsen och tillse, att det bättre än hittills skett hushållas med utrymmet, ävensom att smärre stenar, som vid grävningen uppkastas, böra på stenbår bortskaffas från kyrkogården och de större vältras intill kyrkogårdsmuren av de personer, som anställt grävningen, och skulle detta sockenstämmobeslut till allmän efterrättelse från predikostolen kungöras med bifogad uppmaning till församlingens ledamöter så väl att med torv täcka deras döda anförvanters lägerställen som att vid kyrkogårdsportens passerande noga tillstänga densamma efter sig, på det icke kreatur må inkomma på kyrkogården och därifrån i själva kyrkan, vilket någon gång hänt till allmän förargelse mitt under gudstjänsten.
// S Lundblad

Efterlevnaden av beslutet rörande stenarnas bortskaffande vid gravöppningarna måtte dock icke så noga ha efterlevts, ty vid stämma den 21 maj 1848 förnyades detsamma.

Kyrkbacken

S S Pr i Bp 1852 15/8 :

Skolläraren Hedrén begärde tillstånd, att för till undervisning uti häckplantering och trädgårdsskötsel anlägga en del av Kyrkbacken till trädgård.
Broddetorps, Hornborga och Sätuna socknar gåvo därtill bifall, men Bolums sockenmän protesterade och påstodo, att Kyrkobacken hörde till Bolums bys skifteslag och är intagen uti laga skiftet.
// S Jungmarker

S S Pr i Bp 1855 6/5 :

Då om vintertiden, när jorden är frusen, späda barn, som avlidit, skola begravas, är det omöjligt, att få en så liten grav mer erforderlig djuphet på kyrkogården beredd, beslöts att vid den uppförda betäckningen över kyrkans brandstegar brädfordra ena gaveln ned till marken och förse detta skjul med en dörr, att kunna insätta där mindre likkistor tills jorden på kyrkogården bliver efter mildväder tillgänglig att få en så djup grav upptagen, som författningen föreskriver. De lik som i detta skjul insättas, skola efter kungörelse från predikostolen, sedan jorden blivit mera tillgänglig, utflyttas till den gemensamma grav för alla liken som av de senares anförvanter uppkastas och igenmyllas.
// S Jungmarker

S S Pr i BP 1856 18/5 :

Till pastor hade anmälts, att hägnadsmurarna omkring de gamla kyrkogårdarna äro nedfallna och högst dåliga, så att därpå är ingen fred, utan förfädernas gravar upprotas av svinkreatur och ligga utan all vård.

Då biskopsvisitationen i Broddetorp den 18 aug 1833 förrättades, beslutades enligt protokollet § 19, att församlingens klockare skulle hava förmånsrätt att kyrkogårdarna arrendera emot erläggande av någon lindrig avgift med villkor att dem freda och deras hägnader vidmakthålla. Utur detta skäl får församlingen och pastor tillhålla klockaren Liljeberg, på vilken ärendet av kyrkogårdarna vid nämnda biskopsvisitation då överläts och allt sedanåtnjutit detta arrende, att föranstalta om att hägnader och stängsel kring kyrkogårdarna ofördröjligen iståndsättes, vid äventyr att arrendet eljest flyttas på annan man.
// Sam Jungmarker

Gravplatserna voro fria.

S S P i Bp 1860 10/5 :

För Kapten C Drakenbergs gravplats på pastoratets kyrkogård, begärdes av sockenmännen ingen ersättning
// S Valberg

S S Pr i Bp 1861 26/5 :

Beslöts att för kyrkans räkningskall anskaffas ett bäcken till kollekters upptagande, vilket skall vara förfärdigat av förtent järnbläck försett med ett galler av mässingstråd till lock och vilket vid de tillfällen då kollekten upptages skall uppställas å en i marken vid porten neddriven påle, skolande kyrkan tillsläppa erforderliga medel härtill, och åliggande det kyrkovärdarna att anskaffa nämnda bäcken.
//S Valberg

S S Pr i Bp 1866 10/5 :

På framställning av klockaren och skolläraren herr Hedrén, beslöts, att i fall vid öppnandet av gravar på kyrkogården någon större sten skulle anträffas, som förhindrar grävning till erforderligt djup, en sådan grav får vid tillfället övergivas men icke igenfyllas, utan åtog sig herr Hedrén att föranstalta, att stenen med görligaste första på kyrkans bekostnad varder bortsprängd, så att grävningen på detta ställe må av annan kunna fortsättas.
// S Walberg

Rörande Bolums kyrkogårds användning till fattighus- och skolplats – se kommunalprotokollen ! // H J

von Otterska gravhällen.

S S Pr i Bp 1879 26/10

På därom gjord hemställan av pastor beslutades, att den väl huggna Otterska gravhällen, vid ingången till kyrkans kor skulle upptagas och uppresas och med krampor på lämpligaste sätt fästas vid kyrkoväggen väster om korets fönster på södra sidan och andra haller sedan i koret inläggas, vilka skulle betingas vid Bjellums stenbrott, varifrån pastor förband sig låta avhämta dem, då de blivit färdighuggna och uppdrogs åt J G Hoffman i Sven Nilsg., Hof, att ombesörja de nya hällarnas beställning, ävensom att uppgöra ackord med stenarbetarna om arbetets utförande i sin helhet, vilket uppdrag han benäget lovade att på bästa sätt med första fullgöra.
// G Kullberg

Gravstenarna på Bolums gamla kyrkogård.

S S P den 20.4 1874 :

Beslutades att den vid kyrkostämmans den 11 nästlidne januari bestämda planteringen av de nya skoltomterna och inhägnandet av den å Brobacken belägna skoltomten skulle vid inträdet av nästinstundande juni månad företagas, och då vid tillfrågan därom, ingen gjorde anspråk på att vidmakthålla de å Bolums gamla kyrkogård befintliga murade gravar, beslutades, att därvarande gravhällar, å vilka finnes inskription och ornamenter, skola föras till den s k nya kyrkogården och nedläggas å ömse sidor om ingången till vapenhuset.// G Kullberg

S S P den 25.5 1875 :

Beslutades att de från Bolums gamla kyrkogård till den nya framförda, gravhällarna skulle inläggas till trappstenar vid kyrkans västra gaveldörr, den största närmast dörren, därnäst den mindre, och den nu vid dörren befintliga hallen lägges ytterst.
// C G Kullberg

Den dopfunt som finnes å Bolums gamla kyrkogård skall framflyttas till nya kyrkan att där förvaras från all åverkan.
1704 och 1705 lagar man vapenhuset och dess tak samt ger belag till kistan, olika entreprenörer anlita för uppdragen 

Runstenen vid Gamla kyrkan

Runstenen från Broddetorp.
Sommaren 1869 meddelade dåvarande studeranden E. R. Edström sin runintresserade lärare Karl Torin i Skara, att han i stenmuren mellan Broddetorps gamla kyrkogård och den intilliggande pastorsbostadens trädgård påträffat en dittills okänd runsten.
Saken väckte naturligtvis lärarens uppmärksamhet och blev föremål för en närmare undersökning, varefter Västergötlands Fornminnesförening begärde och erhöll Broddetorps pastorats tillstånd till att stenen för framtiden fick förvaras i föreningens museum, i vars s.k. stensal den numera kan beses.
Stenen är av den bland västgötabygdernas gravstenar ej ovanliga kistlocksformen, som här var vanlig under äldre medeltiden. Den är i ena ändan sönderslagen, så att dess runinskrift nu icke är fullständig. Den är av sandsten och har en tresidig överyta. Längden är c:a 1 3/4 mtr och bredden 75 cm. Stenens mittparti saknar alla uthuggningar, men sidoytorna ha vackra upphöjda ornamenter i form av bladrankor och rosetter samt på den ena sidan därjämte två längsgående rader med runor (se avbildn!).
Runinskriften å stenen är av följande lydelse å den övra raden:

ERIKR, EPS SKARENS, LET GERA HUALF DENSA EFTR MAGNUS, FADER BED PATER NOS(TER).
och den andra raden:
SATTE STEN DENSE FIRAR DEIRA POSTLA MESSO AFTON SIMONIS A DIU TEONTA IAR RETHAR

Den delvis otydliga och mycket svårtolkade inskriften, lyder å första raden:
”Biskop Erik i Skara lät göra detta valv efter sin fader Magnus”
medan andra raden synes avse att omtala, att ”stenen sattes för honom om aposteln Simons mässo- afton å det tionde året” från faderns död eller sonens upphöjande till biskop,

- vilket av det sistnämnda är ovisst,
Erik var biskop i Skara från 1267 eller 1268 till 1278 och ville tydligen genom denna gravsten hedra minnet av sin fader, som med stor sannolikhet varit bonde i Broddetorp.
Om biskop Erik är mycket litet känt och biskopskrönikan nämner ingenting om fadern eller hans härstamningsort.
Under striderna mellan konung Valdemar och dennes broder Magnus, stod biskopen på den senares sida och var bland de åtta män, som 1276 utvaldes till skiljedomare mellan bröderna för att åstadkomma förlikning mellan dem.

1.I trappan till en flygelbyggnad i kaplans eller komministergården Fjällåkra JonFröjdenbergsgården i Broddetorp fanns ett stycke av en runsten av sandsten å vilken otydligt kunde läsas runorna = SUN eller son. Vid rivandet av byggnaden i början av 1930- talet blev stenen bortforslad och har sedan ej kunnat återfinnas.
//H. J.
2. Invid den bekanta Afzeliiska minnesstenen stod tills för några år sedan, då den flyttades till kyrkan, i vars vapenhus den nu finnes fragmentet av en runsten, på vilken under vart annat kunde läsas.

Gamla Prästgården

Till Domkapitlet ingivet sockenstämmoprotokoll av 1686 rörande reparation av prästgården är underskrivet av bl.a. Befallningsman Johan Simonsson i Broddetorp, Anders Torstensson Hof, Sven Nilsson ibm, Björn i Grefvagården ibm, Woiteck i Toltan, Bp, Ambjörn i Bp, Ud i Bolum och Löjtnant Sven Fröjdenberg i Bp

Kungabesök

S S Pr-boken 1849 14/7 :

"Vid tillfälle af en å Ekornavallen företagen fältmanöver med åtskilliga å Axevalla hed sammandragna regementer och corpser tillbragte H. M:t Konungen och D D K K Högheter Kronprinsen och Hertigen av Östergötland en del af dagen den 13 Julii 1849 och påföljande natten i Broddetorps Prestgård – och behagade här ofvanför egenhändigt teckna sina namn till ett minne af det höga för orten ovanliga besöket, på dåvarande Pastors underdåniga begäran".
Pastor var S Jungmarker och namnteckningarna äro :

Oscar, Carl Gustaf
Broddetorp 14 juli 1849

Från landsvägen – Prästgården var vägen enligt traditionen rikligt smyckad med ärebågar.

Broddetorps pastorats kyrkor

I en 1773 ingiven berättelse till domkapitlet lämnas följande uppgifter om kyrkorna i nuvarande Broddetorps Pastorat.
Broddetorps moderkyrka, Hornborgs, Sätuna och Bolums annexkyrkor. Gudstjänst hålles alternerade varannan sön- och helgdag i varje kyrka. 
Kyrkorna lågo mycket tätt. Längsta avståndet mellan någon kyrka var endast en halv mil. 
Avståndet mellan de olika kyrkorna voro:
Bolums – Broddetorp en kvarts mil
Bolums – Hornborga en kvarts mil
Bolums – Sätuna en halv mil.
Broddetorp – Hornborgs en kvarts mil
Broddetorp – Sätuna 3/8 mil
Hornborga – Sätuna en kvarts mil

Pesten

den 24 september 1711 dödde drängen Oluf i Ringagården och en Pojke från Lunnagården, som war en Smålänning den förre 28 år den andre tio är gammal.

Den 26 september poidukt en Polack född, blef död, han kom till Swerige i förra Pulisko. Äfven en pojek med ryttare i följe och blef här sedan boende, lefwer christelig war död några och 60 år gammal.

Den 30 september Lars Lavander Capellan för församblingen blef död och begrafwen lagd öster Toltan. På Doctorens och Biskopen Jesper Swedbergs befallning utsedda backen mellan Toltan och Strömmen. Begrafwen därest alla begrafna, som ifrån den 20 September dödde i Fiellåkra och Toltan. Af alla människor ifrån Åkatorp, Toltan, Fiällåkra, Knegtagården och Ringagården af Pesten döda i september och oktober som äro 26 människor ligger begrafwna i backen för detta.
Från den 11 september till den 20 januari 1712 äro 80 människor af Pesten döda här i Broddetorps försambling.
Nedanför Toltan i Broddetorp ligger ett gravfält. Gravarna ligger bredvid varandra och bildar en sträng, en stenmur förenar många gravar. Ett stycke vid sidan av dessa jätte gravrösen ligga två andra strängar och vid sidan ett jätte gravröse mätande icke mindre än 23-24 m i genomskärning. Bredvid ett mindre gravröse (Skar l tidn. 1927-11-05).

Bjellum: Här till af pesten död nu piga som lupit från Hornborga till Biellum och krupit in i en backstuge låg där död, och blev af nu knerst hustru Ingebor vid Biellum utburen och nedgrefvd i utmarken mitt för Bjellum ofva landsvägen, Trenne döda pigor kludre afdreg Knektehustruns och tog len på seg, och blef efter 14 dagar död med nu sin lille son Bengt om 10 år gammal i nu knektestuga och blefver begraf utaf 2ne dödsbärare för god betalning utå styrstig giäld utburer och strax vid samma Knektestuga i en liten åkerlycka nedgräfvder

Bjudningsbref

Pesten år 1711-09-30 krävde Lars Lavander som begrovs mellan Toltan och strömmen tillsammans med de som dog den 20.

 

Kyrkoinventarierna.

När Broddetorps pastorats fyra kyrkor omkring år 1820 raserades hamnade många av deras inventarier bland folket i gårdarna som minnen av de gamla templen och en del fingo ligga kvar vid ruinerna på kyrkogårdarna.
Sålunda hamnade Bolums kyrkas ”predikostolshuv” i Törnagården Bolumstorp, där den sedan under decennier fick tjänstgöra som ”fläskagäll”.
En gammal offerkista från Broddetorps kyrka, stod länge i en gård där, använd till spannmålskista, tills den en vacker dag köptes till en herrgård uppe i Värmland och fick en hedersplats i dess gemak.
Bolums kyrkas solur blev också en minnestrofé och fördes efter skiftet upp till nuvarande Backgården, som från den sedan hamnade å Falköpings Museum.
Många andra saker onämnda.
En del huggna stenar fördes också ut i gårdarna som minnen, där de emellertid sedan ratats och kastats på skräpbacken. En och annan sådan sten anträffas i våra dagar ute i bygden.
Kyrkornas gamla dopfuntar voro för tunga att flytta och stodo länge kvar på kyrkogårdarna, men så småningom flyttades även dessa ut i gårdarna som prydnader i trädgårdarna eller där uppställda för praktisk användning som tvätthoar.
En sådan dopfunt eller vad den kan ha varit, av mycket primitiv natur och utan uthuggningar står ännu kvar vid en hemmansdel i Kärragården Bolum, där den vid brunnen användes som – tvättfat. Det är en fyrkantig sten med en urhuggning till formen av ett tvättfat.
En av Broddetorps kyrkas gamla fönsterbågar framgrävdes hösten 1946 ur en källare i Afzegården, i vars väggar de ornerade stenarna insatts i murningen.
Sätuna kyrkas dopfunt flyttades av byborna ut på grannabacken och Hornborga dito flyttades till Lillegården trädgård m.m. m.m.

Kyrkligt i Broddetorp.

Sönd. den 20 juli 1924 spelades sista gången på den gamla orgeln och sönd. den 21 sept första gången på den nya dito av rektor From, Skövde.
 

Broddetorps Ljuskrona

Hur man fick den. (folksägen)

Bland de sevärdheter som finnes i Broddetorps församlings kyrka finna vi en sällsynt vacker ljuskrona av rödskimrande kristall. En fackman ha om densamma gjort det uttalandet, att sådan kristall icke nu för tiden kan tillverkas och att endast en liknande ljuskrona till, lär finnas. Hur densamma kommit att bli församlingens egendom, då så mycket anat av värde frånhänts kyrkan – icke ens en av de fyra förra kyrkornas dopfuntar finnes bevarade – förtäljer en sägen här i orten.
Det var nämligen så att patronen på en av herrgårdarna i nejden hade avlidit och det rika lösöret bortlades under klubban. Bland den mängd rika spekulanter och adliga herrskap, som besökte auktionen uppträdde även en fattig och simpelt klädd person, som spekulant på den i salen hängande ljuskronan. Han hade på egen begäran fått i uppdrag av församlingens kyrkoherde att inköpa kronan för kyrkans räkning samt tagit på sig sina sämsta kläder, försett sig med pengar och gått till auktionen. När nu kristallkronan utropades bjöd han för densamma en summa av 30 riksdaler banko. De rika spekulanterna som nu tänkte driva spektakel med den till synes fattige mannen, uppmanade auktionsroparen : ”Slå bara, Slå bara!” i stället för att bjuda på, och följden blev att vår man fick ljuskronan. Han tog upp pengarna och betalade till allas förundran densamma kontant, packade in kronan och gick hem, glad över att ha gjort sin församlingskyrka en tjänst.

Kyrkliga medeltidsdyrbarheter i Västergötland.
Riksantikvarien Montelius utger nu ett praktverk, kallat ”Mästerstycken i statens historiska museum.”
Med det andra häftet äro vi inne på arbetena från medeltiden. Här upptages först ett stort utrymme av det ståtliga ”antemensale” från 1100-talet, som en gång dekorerade altaret i Broddetorps kyrka men som ett bevis bland många på, huru vi kunnat taga vara på våra reliker – år 1872, då altarprydnaden såldes till museet, ej längre hade sin plats på kyrkans altare utan i en av dess bänkar, där den skadats av besökandes fötter.
Av detta präktiga arbete av ek, beklätt med driven, förgylld och målad koppar, vilket möjligen är förfärdigat i Sverige, kanche av utländska munkar, meddelas två ljustrycksplancher och dessutom bilder i texten. En bild återger kung Herodes vid sitt middagsbord, på vilket bl a en tupp är synlig, vid sidan av bordet knäböjer en tjänare. Denna för nya testamentet okända scen har avseende på en legend, som är känd från både Sverige och andra länder och enligt vilken Herodes just satt vid sitt middagsbord, då en tjänare kom in och underrättade honom om, att en judakonung var född i Betlehem. Herodes förklarade detta vara lika omöjligt som att den stekta tupp, som var framsatt på bordet, skulle kunna få liv igen och gala. Då tuppen steg upp igen och gol, befallde Herodes, att alla nyfödda gossebarn i Betlehem skulle dräpas. På samma bildfält som Herodes är också en scen ur de betlehemitiska barnamorden framställd, och det var icke ovanligt att en och samma tavla framställde två på detta sätt i samband med varandra stående handlingar. (Inom parentes sagt, erinras, att N G Bjurklou förklarat en vid bordsändan knäböjande man med stav eller vad det kan vara, föreställde ingen annan än Staffan stalledräng, som redan fatta vandringsstaven och begär orlov ur tjänsten för att uppsöka den nyfödde judakonungen).

4/2 1872 såldes antemensalet till Statens historiska museum för 300 riksdaler riksmynt.

År 1870 överlämnades en runsten m fl saker till Skara museum.

Avritningar av Broddetorps pastorats kyrkor finnas i ”Peringskiölds:
 

”Broddetorpsantemensalet”

Uti den på 1820-talet uppbyggda för Broddetorps pastorats fyra forna kyrksocknar gemensamma kyrkan, förvarades tills för ett femtiotal år sedan en konstfullt bearbetad altarprydnad från Broddetorps sockens gamla kyrka av ett i Sverige ganska sällsynt slag, som vid sagda tid (närmare bestämt 1872) överlämnades till Statens historiska museum mot en lösensumma av 300 riksdaler riksmynt.
Denna altarprydnad eller – som benämningen lyder å konstspråket – antemensale, var fästad framför själva altarbordet i den gamla kyrkan. Den utgöres av en ekskiva, beklädd med drivna och förgyllda kopparplåtar, som bilda flera små tavlor med upphöjda figurer inom ännu mera upphöjda, med ornamenter försedda ramar. Längs kanten går en rik ornamentlist och där inom en rad med inskrifter, som redogöra för innebörden av några de Kristi livs och lidandes historia beskrivande bilderna. I mitten ser man, inom en ram av spetsad oval form, Kristus, avbildad såsom världens domare. Längst ned utefter hela tavlan finna vi Kristi bisittare vid den stora domen, apostlarne, grupperade parvis. Över mittelbilden ser man i tvenne tavlor sol och måne i var sin vagn, den förras dragen av hästar, den senares av oxar. Till höger och till vänster äro scener ur Kristi barndoms och lidandes historia. Man ser där till vänster bebådelsen, födelsen, de tre österländska konungarnes ankomst för att hylla den nyfödde frälsaren, det betlehemitiska barnamordet och flykten till Egypten, samt å andra sida Judas kyss, Kristi fängslande, fästandet vid korset, den korsfäste mellan mannen med isop och Laugenius med lansen, uppståndelsen och kvinnornas besök vid graven. I de två övre korstavlorna synes sol och måne med åtbörder av sorg, som stegras å de två nedre tavlorna. Uppståndelsen är i den äldre medeltidens konstverk ytterst sällan avbildad. – Man nöjde sig med att framställa kvinnornas besök vid den uppståndnes tomma grav. – Understundom förekommer dock en framställning därav, någon gång sådan som här; Kristus uppstiger ur en djup grav och hans arm fattas av faderns ur skyn nedsträckta hand.
Förutom detta antependium eller antemensale hör till altarsmycket ett s k superfrontale, som var ställt ovanpå själva altarbordet. Det består av en föga hög ekplanka av altarets längd med tvenne uppstående stolpar vid ytterändarna. Planka och stolpar äro beklädda med förgylld kopparplåt, som prydes med en yppig och fint utförd rad av ornamenter. Här läses ock en inskrift, som redogör för de helgedomar, vilka förvarades i altaret. Tyvärr saknas en del av denna inskrift, men i det återstående omtalas reliker av helgonen Clemens, Marcellius, Botolf och de 11000 jungfrur i Köln. Fyra helgon med namnet Clemens och två med namnet Marcellius ha funnits, de förra tillhörande kyrkans första århundraden och de senare, varav den ene var biskop i Tier, från respektive tredje och fjärde århundradet. Botolf är ett engelskt helgon från 600-talet. – Till superfrontalet hör även ett krusifix, likaledes med kopparbeklädnad på ek. Kristusbilden har samma utmärkande kännetecken som på Björke-korset.
När man betraktar ett konstverk av detta slag, frågar man sig ovillkorligen, om det är arbetat inom landet eller dit infört. Ett avgörande svar på denna fråga torde ej med visshet kunna givas. Den stora konstfärdighet, som arbetet förråder, utestänger icke möjligheten av inhemsk tillverkning, ty som bekant stod Västergötlands konst under medeltiden på en mycket hög nivå, men den talar även för möjligheten av införsel. För inhemsk tillverkning talar måhända likheten med andra inom landet bevarade arbeten av samma ålder och utförande, och för utländsk namnen på de helgon, varefter reliker förvarats i altaret. Konstkännare anse för troligt, att den konstriktning som frambragt arbetet härstammar från nedre Rehnlandet, andra återigen, att det är ett engelskt influerat arbete från senare delen av 1100-talet.

Under senare hälften av 1100-talet styrdes Skara stift av ”den gode biskop Bengt”, vars like i goda gärningar, enligt krönikan, aldrig förut funnits. Han byggde broar och anlade vägar, han byggde och målade kyrkor samt försåg dessa med klockor, biblar och skrudar. ”Han lät ock”, heter det, ”göra tavlan framför högaltaret”. (i Skara domkyrka). Man har vanligen uppfattat detta, som om han låtit göra en altartavla eller ett altarskåp, men då sådana på hans tid näpperligen voro i bruk, ligger det nära till hands antaga, att tavlan framför högaltaret var av samma beskaffenhet som den biskop Bengt eller med honom samtida okänd välgörare förärat Broddetorps kyrka.
Bengt var år 1145 ännu icke biskop och hans efterträdare nämnes år 1191; hans styrelsetid, som tyvärr icke kan kronologiskt närmare bestämmas, faller således emellan dessa två år och därmed långt före 1248 års möte i Skenneinge, genom vars beslut den svenska kyrkan blev i fullt mått en provins i den stora romerska kristenheten. Björke-korset och Broddetorpsantemensalet visa, att redan före 1248 kulturförbindelserna mellan den svenska kyrkoprovinsen och den övriga kristna kyrkan voro ganska nära och omfattande.
Broddetorps församling har till Statens samlingar försålt denna altarprydnad och vid samma tillfälle överlämnat till dem tvenne dopfuntar av sten, likaledes från 1100-talet. Den ena, som tillhört Broddetorps gamla kyrka, har kring skålen en rad bladornamenter av en typ, som är i Västergötland ganska vanlig, men annars sällsynt. Den andra har tillhört Bolums numera rivna kyrka inom samma pastorat. Den utvändigt fyrkantiga skålens sidor hava reliefbilder av syndafallet, lammet med korset m m , tämligen grovt utförda, men av ett slag, som ofta förekommer inom den äldre västgötska skulpturen, t ex på de s k Kettil runskes gravkors å Ölanda ödekyrkogård i Valla härad. // H H

Runsten

Frimansgården: Här finns ett fragment av en sten KUDON _ _ _ _ RISDI
Vid Komministerbostället ligger en trappsten med orden SUN.
Lorehopp i Broddetorp en ättestupa.

[ överordnad ] Start ] Bjellum By ] Bolumtorp ] Bolum ] Broddetorp ] Hornborga By ] Sätuna ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Samhället ] Broddetorps kommun ] Torpen ] Nya Kyrkan ] [ Gamla Kyrkan ] Saga ] Gårdar ] Soldater ]
[underordnad] Präster och andra längder ] Kyrkoherdar i Broddetorp ] Kyrkoprotokoll ] [ Innehåll ]