Bjellum By

[ överordnad ] Start ] Pastoratet ] Nabosocknar ] Gemensam historia ] Förklaringar ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] [ Bjellum By ] Bolumtorp ] Bolum ] Broddetorp ] Hornborga By ] Sätuna ]
[underordnad] Bjärsjön ] Saga ] Gårdarna ] Torpen och backstugorna ] Soldater ] Morden i Bjellum ]

 

Innehåll på siten Bjellum Innehållet på denna sida
Bjärsjön
Saga
Gårdarna
Torpen och backstugorna
Soldater
Morden i Bjellum
Medeltiden och testamente 1259
Kyrkan
Domboksutdrag
Pesten
tjuvavakt
Tre mord i Bjellum
Bjellum By storskiftet Baalack
Bjellums Byägor
Tre områden för de fattiga

Byn

var en egen kyrksocken på medeltiden, men redan på 1400 talet lade man ner kyrkan. Den låg nedanför AndersGunnarsgården, där fåren nu betar.

Bjellum och Medeltiden

1259 skänkte Bengt Sigtrygson på dödsbädden sin gård i Byallem till fransiskaner klostret i Skara, vilket krävde arvingars godkännande. Jarlen föreskrev 9/4 1263 att i händelse att arvingen Karl Ingeborgsson icke inom förelagd tid (Michaeli) inlöste gården skulle den utlämnas till klostret bekräftat med Valdemars sigill. Gården stannar ej länge där, utan övergår redan 1284 till Gudhems kloster.

Bengt Sigtrygsson testamenterar till mindrebröderna (Fransiskanerna) i Skara sina gods i ”byallem” samt viss lös egendom, till betalning för sitt kors (korstågslöft) sina gods i ”moaherath” tillsammans med en äng, vilket han överlåter åt herr Jarlens gottfinnande att ordna, och till sin dotter ett litet gods i ”hocklom”. Vidare skänker han fyra personer, som fötts i träldomen, deras frihet och lämnar övrig lös och fast egendom till sina rättmätiga arvingar. Vittnen är prästen Unnulfus, stallmästaren Omerus, läkaren Johannes, Magnus Gunnarsson från Östergötland samt mindrebröderna Iggeldus och Lalo.
Svenskt Diplomentarium 457 1259 21 jan Rådene

I Faderns och sonens och den helige andens namn. Amen.
Jag Bengt, son till den avlidne Sigtrygg, ansatt av svaghet, vill sörja för min själ, så vitt jag kan, och om inte, såsom jag bör. Därför uppställer jag följande testamente över mina ägodelar, förlänade till mig av Gud.

Jag har ansett det värdigt att vid Minoritetsbrödernas klosterbyggnad i Skara, St. Katarina (Veterinärinrättningen), där jag även vill begravas, skänka min gård, som jag äger i Byallum, och därtill mina kläder av skarlakanstyg och andra av blått tyg, dessutom en colt, ett purpurkläde och en purpurfärgad mässhake. Till betalning av mitt kors har jag beslutat giva gården i Moaherath, där tre torpare bor, och viss kringliggande ängsmark. Men detta lämnar jag till min herres vilja, så vitt han anser det bör delas, en liten gård, som jag äger i Hoclom, anser jag bör tillfalla min dotter, som jag har nära Vreta Kloster. Jag skänker full frihet åt fyra födde trälar. Namnen på dessa känner och vet kyrkan i Rothene och min stallmästare Omerus. All övrig egendom, såväl lös som fast, överlämnar jag år mina rättmätiga arvingar. Detta testmente har uppställts i närvaro av prästen herr Unnulfus, min stallmästare Omerus, läkaren Johannes, Magnus Gunnarsson från Ösgoja, minoritetsbröderna Iggeldus och Lalo. Jag åberopar alla, både närvarande och frånvarande, som vittnen, att detta testamente, som uppgjorts så lag- och rättsenligt, iakttages utan stridigheter.
Uppställt i Rothene, i Herrens år 1259, den helige Anetis dag (21 jan)

Brev 1281
Datum 12840913 Or perg RA0101 latin
Utfärdare Margareta, änka efter herr Ambjörn
Margareta, änka efter herr Ambjörn, kungör att hon till priorinnan i Gudhem har sålt sitt gods i Bjellum (Bolums socken) nämligen en åker värd 6 mark och hälften av nämnda tomt. (Träl kosta 3-4 mark, Häst idem, 96 alnar vadmal 1 mark 5-7 m)

Kaniken Böne Korp skänkte år 1383 Bredegården i Bjellum till S:ta Annas Prebend i Skara.

Ambjörn Jonsson och Björn Skegge i Bolum, deltog i en räfstetings dom i Skara 1397-02-10, varvid 80 gårdar fråndömdes kyrkor och frälsemän i Frökinds, Vadsbo, Kinne och Valle härader. Vg. Tf. T. bd.1

Bjellum upptar i jordboken 1564 ett kyrko-, två prebend, tre kloster och tre frälsehemman. Namnet skrivs Belleym 1263, Byelhem 1284, Biellom 1397, Biällem slutet av 1400 talet, Biälum 1540, Biellem 1546, och Bjellum 1795.

Bjellum kommer av bjälle förhöjning, knöl och det är antingen de små kullar, som finns i terrängen eller också Bjellum nabbe, som gett namnet. Möjligen kan bjälle åsyfta förhöjningen  terrängen söder om Källegården, där byns gamla grannabacke låg. 7¼ hemman.

Frälsefogden Tomas Månsson på Dalen i Vartofta lät på sitt herrskaps vägnar för den skuld högvälborna fru Jacobina Liliehöök hade till sina barn uppbuda några frälsegods i häradet, såsom Bissgården i Bjellum, Bäckgården ibm, Tomten i Bolum, Bältaregården och Kärragården ibm.


Bjellums Kyrka

Bjellums by skulle fordom enligt tradition ha haft en egen kyrka eller kapell som varit belägen på den s.k. Lurebacken rakt söder om nuvarande Källegården och framfartsvägen till Lunnagården å den senares mark. Denna plats var under bytiden använd som grannabacke och har sitt namn av att man där stötte i luren. Några närmare uppgifter om kyrkan och tiden för dess varande finnas icke.
Gravkullar lär ha varit synliga  före skiftet. Man krävde 6 hemman för att få bygga en kyrka, men Bjellum hade 7¼ mtl. Kyrkan Bjellum (X64705, Y13717) revs tidigt kanske redan vid 1200 talets första våg av rivningar. Mellan Källegården och Lunnagården står en gamma bensinpump. På gärdet 200 meter bakom denna ligger en jordhög, som en gång varit kyrkplatsen.
Swen Smed fick 10 skillingar 1704 för att han lagat axeln på stora klockan i Broddetorp 1704.


Sockenlivet speglat ur domboken

Lägersmål 

var mycket strängt sedda, löskaläge och otidigt sängalag. 1752-02-05 dömdes två personer för löskaläge till 10 dalers böter samt mannen 4 och kvinnan 2 daler till Bolums kyrka. Böterna kunde utbytas mot 14 dagars fängelse. I Uppfostringsbidrag skulle mannen årligen betala två daler årligen.

Snöfogden

ger en bild av kraven på byn vid 1800 talets början. En mycket aktiv kronolänsman Per Smedberg jagar bönderna för att de tar ved på Kronoparken och för att de efter ett svårt yrväder i början av 1811 valt att skotta väg över en åkerteg. Smedberg gör sig god lön på dessa anmälningar, Här ett textexempel.

Bjellums snöploglags Interesenter tilltalades af Herr länsman Pär Smedborg för det de underlåtit skåtta landsvägen på Bjellums gärde och i stället gjort afwäg öfwer höga Åker renar på intilliggande Åkrar. Wid upprop företräda i Åklagaren närvaro Snöfogden Mattias Moberg i Besgården samt Jonas Persson i Peregården Bjellum, hwilken inlemna en till Härads Rätten ställd så lydande skrift.

Enligt inträffade händelse, den Wi minst kunnat förmoda då wi altid ansedt kummdre för en tillfredsställelse, än plikt fullgöra wåra skyldigheter, äro wi underteknade samtelige hemmansägare och brukare uti Bjellum ändock nu till detta ting oroade genom stämning af Herr Kronolänsman Smedberg att till answar stånda för som dess kallelse lyder försummad snöskottning denna sak torde wi och hwarande wi ödmjukast anse så andraga följande, hwilket säkerligen införe owäldig domare winner upmäksamhet.

I början af denna Månad wid inträffad swåra urwäder, wore wi sedan yran någorlunda lagt sig icke uraktlåtne, att genast på kallelse af wår grannars lagde infinn oss samfält till wägens uppskottning - Omögeligheten, att i den skyndsamhet som kunnat fordras till wägfarandes fortkomst, då upskotta allmänna Landswägen, hwilken i afseende på dess höga belägenhet under Billings Bergets alt i snöfall med blåster, blifwer i utan jämförelse snöfall, besluta Wi nu som wanligt straxt ofvanföre Landsvägen utstaka och upskotta practicable wäg - detta som wi förmoda wara med och icke mot Författningen, har likfullt föranledt till klagan, förmodeligen för det landsvägen efter straxt påföljande Natt len och blidwäder, icke på morgonstunden derefter war upskottad, hwilket själfwa orimmeligheten tycks icke kunna fordra, hälst sträckan, är af ej ringa betydenhet – Om wi låtit härwid förblifwa och icke wid inträffade Lenwädret lagt arbete härwid, woro felet oförswarligt; Men som wägen derpå efter 2ne dagens arbete blifwid upskottad, det Herr Kronlänsmannen icke lärer willja bestrida hoppas wi som wi ock ödmjukast anhålla blifwa från käropåståendet befriade.

I sammanhang härmed anhåller wi i lika ödmjukhet om besigtning å det ställe som blifwit nyttjat för öfwerklagade Landswägen, till hwilken ända wi wåga föreslå, att 2ne Nämndemän i sådant ändamål Ämstigt blefwo forordnade; Och wi framdeles tillårna så wäl som andre wäghållare Wintertiden wid inträffade deslike Casus, samma wäg utstäla, intill dess Töwäder gjör den samma otjenlig, i hwilken händelse Landswägen oemotsägeligen bör hållas öppen.
Om gunsträttwist afseende till wårt nödigt ansedde andragande anhåller wi ödmjukast och framhärda wi djup wördnad Högädle Herr HäradsHöfdingens samt Wällofl Härads Rätten ödmjukaste tjenare. 
Snöfogde i Bjellum 
J B Silvius Mattias Moberg, Anders Larsson, Jonas Persson, Jonas Andersson, Johannes Swensson, Lars Andersson, Lars Persson, Lars Andersson, Hans Gunnarsson i Lunnagården, Johannes Månsson i Lunnagården,
Efter hwars uppläsande Åklagaren anförde, det han å denna skrift ej finner sig kunna fästa något afseende, utan påstår Böter för försummelsen ej mindre å Snöfogden än samtliga de tilltalade.

Utslag Afget den 28 feb 1811

Enär Actors om ifrågawarande winter wägsbeskaffenhet gjorde uppgift och för sig sjelf äger witsord och den nu så mycket äldre måste förgod antagas, som densamma af de tilltalade icke kunnat bestridas; Alltså och emedan de tilltalades föreborne ursäktar icke kan fästas något lagligt afseende, då de äro alldeles obestyrkte samt, utan wederbörligt tillstånd. Allmän Lands och körwäg ej får läggas af sitt rätta ställe mera winter än sommar tiden; Ty pröfwar Härads Rätten wid jämförelse af 25 Cap BB samt KB i Länet angående winterwäg underhållande den 30 nov 1798 och den 3 feb 1802, rättvist med bifall till Åklagaren påstående rättwist sakfälla Bjellum Snöplogslags Interessenter och fogden Matts Moberg till två och hwardera af de öfriga till en Riksdaler Böter, hwilka tillsammans utgörande  Rd skola delas lika emellan kronan, Härad och Åklagaren.


Pesten

Alla ligga begravna i Mellomgårds Backen Breska högen nämnde 24 personer här till af Pesten död en piga, som lupit ifrån Hornborga till Bjellum kwar i en bodstuga och låg där död och blef af en knektahustru Ingeborg wid Bjellum utbären och nedgraven i utmarken mitt för Bjellum ofwan Lunnagården. Thenna döda pigas kläder afdrog knegtahustrun och tog på sig, och blef efter 14 dagar död med sin liten son Bengt nu 10 år gammal i en knektastuga och blifwer bägge utaf twenne döda barn, för god betalning ifrån Segerstads gäld utbären och hwar wid samma knegtastuga i en liten åkerlycka nedgrafwen.
Enligt traditionen skulle en Pestkyrkogård ha funnits i Bjellum vid gränsen mellan nuvarande Lunnagården  och Besgårdarna söder om byn. // J. i K. 1946.


Tjuvavakt.

På annanhudratjujetalet älle trättitart husera dä ena tjuvalija i Bjellum å ve Billingen. Då feck di gå vakt på matalajet um nättera, å var timme mälla nie å älva, sulle vaktera gå fram te skuvera å ropa:

För ell och brann
Och tjuvahann,
Bevare Gud
Vår lella bu-
Klåcka ä nie slaen!
Älle tie - älva om hon va dä.

Då va då en Magnisa Gustava far Luarn, di kalla - han töckte de va onödit å vära så där högtidliner, han jeck fram och packa på fönstret å saa: "klåcka ä tie, gå och häfft er!" Män dä jälpte ente å vakta bun, för när vakterna va i ena äen på bun, så stars dä i dän annre, å di feck a-i rea på tjuva män trodde va Blaggars Jakup å hasa fulje./ Munterbon 1940.


Morden i Bjellum

Tre kända mord som har förövats i Bjellum, varaf wi redan mött en av dem i ofvanomnämnde recension om vintervägen.


Bjellum By 

Till Ödmjukt föllie af Högwällborne Baron och landshöfdingen Herr Haraldh Strömstedts order af den 21 october 1698, som igenfinnes bland orderne uti 1698 åhrs Diario № 2 åhr denne by Geometrihce afmät efter som den uti åhr, twenne Bytes hemman som till förre åhr nembdt, hwilken Mätning blef förrättadt dehls uti September Månads Ao 1698 dehls uti augusti Månads 1699. Kartan är signerad Swen Broddegren (Brodden). Jag är lite osäker på slutdelen av hans namn, men kartan är fantastisk. Clicka på miniatyren nedan för att se en bättre upplösning.

Bjellum by karta från 1600 talet huvudbladet

Bjällum Bjellum by ritat av Baalak ett konstverk som berättar om Bjellum     bj_by1698.jpg (337858 byte)

Hwad öfriga wid Biellums By är att observera som är

  • 1mo åkerjorden till störste delen tembl. god och Bärande, undantagande något åker uti Norregierdet, som ähr belägen öster om vägen, hwilken är mycket grund, och i Torckåhr ofruhtsamt; åkerjorden redes alt med krok, som et par oxar draga. Kan till höstbergning berächnas 4 à 5 Tunnl. efter ens utsäde.

  • 2de Engen belängad så at den mäst swår at och berga; I Ty der icke Sank dy och tufwig måsswall finnes, så ähr strind och widfaren hårdwall;

  • 3 Skogs finnes ingen annan än på Crono Parken Billingen af grenrjs och windfälle till Brendsle, Timber och virke måste förskaffas efter Tinglof och utsyning på samma Crono Park.

  • 4to muhlebete ähr godt och tarfweliget under Billing lycherna.

  • 5te Siste finnes uti Siön Lundened noth och nät, men blifwer sällan af denne bys åbor brukadt; Åboerna i denna By måst sina skatter och utlegor af åkern taga, i det dhe åhrl någon säds hafwa, den dhe dehes i Giöteborgs el i Berglagen föryttra, 3 städer Nembl: Fahlköping, Skara och Skiöfde ligga närmast intill ungefähr 1½ mihl hwarder. Store landswägen från Fahlkiöping åth Skara löper igenom ägorne.

Från kartan ovan har vi gjort en skiss över de enskilda gårdarna och dem hittar vi här.


Geografisk Charta öfver byn som avmättes 1706 och godkändes i Gudhems Härad 1713 - mitt under ett brinnande krig med Ryssland. Den utgör ett urklipp av en större karta. 

Geografisk karta över Bjällum Bjellum by från  1713


1797 får vi ett nytt ingrepp och då står favoriten Per Baalak för det konstnärliga. Själva bykärnan ser vi här 

Wettingsgierdet som ligger på vägen mot Häggum och Bolumtorp tilldelades byn från Crono Parchen i samband med detta storskifte. Hit förlades tre av soldattorpen, som vi inte vet var de legat tidigare. Vi noterar att Bredegårdens soldattorp kom att ligga strax öster om SvBengtsgården. Hela det tilldelade gierdet strippades upp mellan gårdarna och speglar dels gårdarnas bärkraft dels markens kvalitet. Vi ser även de olika vallar och diken som speglar lite av tidigare försök till odling av dessa delar av Chrono Parken, som vi ju vet var bebyggt av ett flertal backstugefolk. Resterna av denna mark är utsuddad av senare tiders plogar.

Skifteskarta över södra delen av Bjellum By


Vi kan betrakta de enskilda gårdarna som vi plockat ut från chartan ofvan.

Skiss över Bjellum By

 

Biellums By Består efter Cronones jordebok af 9 hemman.

  1. Lunnagården till huus och tomptestället belägne Cronohem; 1 förste Corporalens Boställe under Wästgiöte Cavalerie och Rytt mäst Wulfwenstiernas Compagnie.

  2. AndersNills el Kiellegården Cronohem 1 förmedl till ½ Cavall Stomb № 16 under förbente (förbenämnde) Ryttemäst Comp:

  3. Päregården Cronohem 1 förmedl till ½; ¼ stom och ¼ Augment till Rusthåld № 14 under samma Compag

  4. Swen Bengtsgård Cronohem 1 Lend Statshemman.

  5. AndersGunnarsgård frälsehem 1 kiöpt från Cronan Å 1639 d: 13 Decembr å 4½ procents possideras af sahli Christopher G:grjps arfwingar.

  6. Bäckagården Cronohem 1 Land Stats hemman.

  7. Tomten ¼ frälse tillhörigt fru Merta Cahle. 

  8. Norr el Öster Bredgården hem 1:

  9. Wäster Bredgården hem 1: begge desse hem: äro gl frälse tillhörige friherrinnan högwällborne Fru Elsa Cruus, hwilka heman bemte: som Kongl Mag:ts och Cronan i Byte updraget emot kiöpe frälsehems: under Sätesgården Imseholm(?) som till Naturen sökes få uthbytas, således at desse begge gl frälseheman ikläda sig kiöpefrälse Natur och stå under lösen, och den nest Kiöpefrelsehem: ikläde sig Pour Frelse Natur warandes till denne Biellums By och förnembde hemman äger i åker och engs, särskilt underförmähles.


Byhens södra- el Korsgierde hwar uti ähr åker till Lunnagården med № 1 technat till utsäde 87500 | 6:8 | 2187½:5 |

11 Är Måsgierdet der igenfinnas af Lunnagårdens åkrar med heter Num 1 uträchnat till … 133000| 9:16 | 546½:1¼|

12 Ähr Byhens Norrgierde hwaruti Lunnagården har åker med No 1 technat ... 136937| 9:25|1312½|3
Åker inalles blef 25 T 17 Capp: 
Af mädelst till denne By brukas tredings träde ty afdrages tredingen och åhrl utsäde blef 17 Tuns 2/3 Capp. 

13 ähr Byhens Engs bestående dehls af mager hård dels dy och tufvig måsiorle, hwaruti Lunnagårdens engetegar igenfinnes med № 1 som efter noga förslags kunna kasta af sig höö i medellmåtig åhr tilljka med tre små engehagar och gierdeswallar som äfwen med gårdens förige № äro afmärkte inalles till åhrl höö -|-|17 2/3|13 2/3|
Till denna gård finnes kåhlgård till 2 Cappl samt humblegård till 1 cappl med № 1 technade samt wall och finnes 2n små kalfhagar jemte gården med № 1; och flere enskjlte ägor intet.

Anders Nills el Kiellegården

ar åkrar uti söder el Korsgierdet technat med № 2 till utsäde 40687½|2:29 | 218 ¾ :½
Uti måsgierdet finnes bente gård åkrar med samma Nummer till 44625|3:6|218 ¾ | ½;
Uti Norregierdet ähr åker till denna gård med samma Num 2 technade tillsammas med den åker som ligger uti lyckan jemte byn och är af detta gierde intagen till 87937|6:9|4156¼|9½…
Åker inalles ähr 12 T 12 Capper hwaraf åhrl utsäde blef sedan 1/3 för trädet afdrages och ähr 8 Tun 8 Cappar.
Engeteger finnes till denna gård blandade med dhe andre, dehls uti Stora Engen, dehls uti 2ne små hagar som af gierderne äro inhegnade, hwilka alla så wäll som gierdens wallar som till gården lyda ähro med № 2 afmärkte och kunna till summan berächnas till åhrl höötahl |||6 2/3:7;
Kåhlgård för denna gård till 3 Cappl samt humblegård till 1½ Cappl begge med № 2 technade.

Päregårdens

åkrar finnes uti Söder el Korsgierdet med № 3 technade till 28000|2:-| 109 ⅜ :¼.
uti Måsgierdet är åter med samma № inalles till 47687½|3:13|3281/3: ¾ 
uti Norrgierdet igenfinnes af denne gårdens åkrar med № 3 som till samma blif med åker uti lilla lyckan jemte den näst förenmbde gårdens till 47687½|3:13| 596 ⅛ :1¼;
Åker inalles är 8 Tunl 26 Cappar hwaraf 1/3 för trädet afdrages och åhrl utföres 5 Tunnor 28 Cappor
Enge till denne gård finnes dehls uti utf Engen blandat med dhe andre hemmanen uti Byn, dehls finnes och uti en Engehage uti måsegierdet, hwilket alt tillika medt gierdes wallarna i gierden äro med № 3 från dhe under hemmans ägor afprickade kunna tillhöra berächnas till åhrl hööt åhl |||8½:3½;
Kåhlgården igenfinnes med № 3 till 2½ Capl emot Trägård med samma № till 6 Cappl bestående af en hoop Plommon trädh.

SwenBengtsgård

ibidem har uti Söder el Korsgierdet åker med № 4 technadt inalles med den som uti Lyckan Jemte gården och belägen som från bend gierde ähr från stengd till 112875|8:2|765 ⅝ :1 ¾ …. 
Noch ähr der sammestädes ödesåker till 9½ Capl som medelst förd moses magne och odugl at ej kan upbrukas.
Uti Måsgierdet finnes jembwäll denna gårds åkrar med samma № till 80500|5:24|3500|8
Öde åker odugl af och tillfinnande till 3¼ Cappl.
Med bemt №: är uti Norrgierdet åker som SwenBengtsgård tillhöra inalles till 87500|6:8|765 ⅝ :1 ¾ 
Öde åker är och i Vette gierde lengt Bort mager och oduglig at upruka till 4 Cappelandh.
Åker inalles som ähr upbrukat finnes till denna gård 20 Tunn 2 Cappar 
Hwaraf åhrl utsäde blifwer sedan 1/3 för trädt afdrages som är 13 T 12 Capper.
En till denna gård finnes blandat med de andre hemanens engetegar uthEngen hwilka så wäle 3ne engehagar och gierdeswallar igenfinnes med gårdens № 4 och ähr sammanrächnat till höst och åhrl |||9:8
Noch finnes med samma № 2 små kalfhagar 
Item Kåhlgård 2 1/3 Cappl samt humbl till 1 Cappl

AndersGunnarsgård

ibid har åker uti Söder el Korsgierdet som igenfinnes № 5 tillsaman med dhe som uti lyckan jemte gården ähr belägne hoparächnad inalles 107625|7:22|825:2.
Noch öde odugl uti dette gierde 16¼ Cappeland uti Måsgierdet ähr till denna gård med samma № technat till 76562½|5:15|413½:1
Uti dette gierde är äfwen odugl ödeåker 4 Capl 
Medh bemt № 5 igenfinnes denna gång åkrar uti Norrgierdet till 96250|6:28|765 ⅝ |1 ¾ 
Upbrukat åker inalles är till denna gård 20 Tl 1 C hwaraf 1/3 trädet af dages och åhrl blif 13 T 11 Cappl 
Enge teger har denne gård med dhe andre hopablandade hwilka såwäll som af de 3ne engehagar samt wallar i gierdene igenfinnes med № 5 och blifwit till åhrl hööstache utsatte |||9:8
Jembwäll och finnes med samma numer en liten kalfhage i Måsgierdet samt Kåhlgård uti Byn till 2 ¾ Cappl och humblegård till 1 ¾ Cappland.

Bäckegården

ibidem har uti Söder eller Korsgierdet med № 6 åkrar technade som bestjga till utsäde 36750|2:20|656¼:1½
Uti Måsegierdet igenfinnes denne gårds åker med samma № 6 till 73500|5:8|437½
Uti Norregierdet utwisar af № 6 denne gårds åkrar som till summa blifwa 72625|5:6|-
Uti Engen och 2ne åkerlyckor till denna gård upodlat igenfinnes med № 6 till utsäde 17062½|1:7|-
Åker inalles blifwer 14 T 9 Capp hwaraf åhrl utsäde berächnas sedan 1/3 för trädet afdrages som är 9 T 16 2/3 Capp.
Denna gårds Engshö bland de andre hemmanens Engar belägne hwilken för wäll som 3ne små Enghagar, och gierdeswallar igenfinnes med № 6 och uthrächnade till åhrs höötahl |||8:6
Kåhlgården som bestigna till 6 Cappl och ähr gården tillhörig igenfinnes med № 6

Tompten

ibidem dess åker uti Söder el Korsgierdet finnes med № 7 inalles till 12250|-:28||
uti Måsgierdet är åker med samma № till 25812½|1:27|328 ⅛ : ¾ 
uti Norregierdet är af åker till denne gård med № 7 technadt |24500|1:2|
Åker inalles blifwa 4 T 15 Cappel hwaraf åhrl utsäde blif 2 T 30 1/3 Capl 
Enger högst till åhr öfwer med de andre hemmanens blandade som tilljka med twenne små gräshagar och gierdeswallar finnes med № 7 technad och blifwa till åhrl hötahl utsate |||3: 1/3
Kåhlgård finnes med samma № till 2 ¾ Capl samt humblegård 1 Cappelands.
Norre ef öster bredgården
har åker uti söder el Korsgierdet med № 8 technade tillsamman 90125|6:14|1312½:3.
Uti måsgierdet har jembwäll denna gård sine åkrar med № 8 afmärkt till utsäde 70000|5:-| …109 ⅜ :¼
Uti Norregärdet ähr åker med samma № till …
Noch är i samma giärde ödeåker aluge 16¼ Cappl
Åker inalles upbruket blef 16 T 3 Capl 
Hwaraf åhrl utsäde beräknas 10 Tunnland 22 2/3 Cap 
Engar till denne gård finnes tillika med Enghagar och gierdeswallar technade med № 8 som till åhrl hötahl kunna berächnas |||9 2/3 :5…
Uti Måsegierdet är och till denna gård en beteshage № 8 technadt 
Kåhlgård 3¼ Cappl humblegård 1½ Cappl af Trädgård 3½ Cappl med några äpele, Päron och Kjrsbersträn uti, som på hoos stående Charta med № 8 igenfinnes.
Wäster Bredegården
ibid dess åker uti Söder el Korsgierdet igenfinnes med № 9 inalles 156218 ¾ |4:½|437½:1.
Uti Måsegierdet finnes bemt gård åkrar af med samma № 9 till hemman 77656 ¼|5:17½|1750:4
Uti Norregierdet ähr och denne gårds åkrar med № 9 technade inalles till utsäde 76125|5:14|875|2.
uti detta gierde är odugl ödeåker 17½ Cappl 
Upbrukat åker inalles till denne gård ähr 15 Tunnor hwaraf blif åhrl utsäde 10 tunnor 
Denna gårds eng är med förenembde blandade hwilke så wäll som twenne små engehagar, och tillhöriga gierdes wallar ähro med № 9 technade och till åhrl höetahl uthrächnade till 8 1/3 | 5 1/3.
En liten Kalfhage finnes till denna gård utaf engen wid Norrgierdet inhegnat, med № 9 technat, samt Kåhlgård till 3 Cappl och humblegård till 2 ¾ Cappland uti Byn jemte gården belägen af med förrig Num technade.

Rexa från Bjellum.

Trulls i Lôcke.
Löcke knekt.
Sächantes bonne.
Pär i Breagårn.
Lars i Bäckagårn.
Jöns på Tomta.
Munters bonne.
Ersses korump.
Bulk i Källegårn.
Skägg i Lunnagårn.
Jätt i Päregårn.
Rulle Kveck.
Efter Tomta Alfred./ Joh. Arv. Bramberg 1963.


Bjellums byägor

Hjilmer berättar om sitt specialområde namnen i orten. 

Bjellums by är näst Bolum den namnrikaste byn inom socknen och då den jämförelsevis sent undergick sitt laga skifte äro de gamla namnen på byägorna i ett friskare minne, varigenom utforskandet av dess uttal och platsernas lägen varit mindre besvärligt.
Byns mittpunkt var här som i många andra byar Grannabacken, som här kallades Lurebacken. Denna var belägen på andra sidan vägen, öster om Källegården, varest enligt traditionen Bjellums kyrka en gång skulle ha varit belägen. Några lämningar efter denna kyrka finnes numera ej och om platsen, om nu kyrkan verkligen funnits, är den rätta, kan vara ovisst, då en åkerlycka väster om sagda gård lär ha benämnts Kôrkeåkern och där utvisats en del småkullar under påståendet att de voro gravkullar. Det är dock icke uteslutet att byn under medeltiden skulle haft åtminstone ett kapell, då i densamma då funnos två biskopsgårdar, nuvarande AndersGunnarsgården och SvenBengtsgården.

Tre skiften.

Byns ägor voro vid storskiftet delade i tre skiften.
Noljaert, Mällumjaert och Sörjaert, (kallades också norra, mellan och södra skiftet), vilka på naturligt sätt, genom en terassformig sänkning av marken voro delade i Norrmarka, och Övermarka. Härtill kom den öster om vägen upp mot Bjellums Nabbe varande s.k. Unnermarka eller Utmarka, vilken sträckte sig från Lycke gräns ända till något på andra sidan Bjärsjö qwarnar.
Av den odlade jorden särskilde man tre områden: Môsjaert, Kôrsjaert och Lôckera.

Môsajaert

Det förstnämnda gärdet sträckte sig över mellanskiften eller gärdet och delar av de båda andra skifterna men hade icke sitt namn av att det gränsade intill mossmark, ehuru vidsträckta sådana funnos väster därom, utan av att marken på grund av för stark kalkhalt och brist på humusämnen visade benägenhet att mossväxa, m.a.o. den var av en långvarig odling och för ringa gödsling utskällad, något som man då ej hade möjlighet till eller förstod bättre. Gärdet var icke sammanhängande utan ägde inom sig en mängd genom kärrhålor, rösen och stenbundenhet ej odlingsbara ängar och hagar.

Kôrsgärdet

var byns bästa åker och ur brukningssynpunkt fördelaktigt, ehuru dess starka sluttning mot väster kunde vara mindre önskvärd. Det var beläget väster om stora landsvägen vid korsvägen Varnhem - Häggum, och benämndes öster om Bolumsvägen för Vättingsjaert med vilket namn markerna från nämnda korsväg över Bolumstorps skifte fram till Bolums by med ett gemensamt namn plägade benämnas. Korsgärdet hade naturligtvis sitt namn av att det låg vid vägkorsningen.

De s.k. lyckorna voro återigen sämre, belägna som de till större delen voro på en oländig ås av morän och kråkhallegrus, omgiven av de "bottenlösa" Kärra mot Lumbugränsen, vilka förr i tiden under danskarnas härjningar fått utgöra ett led i den befästning till hindrande av deras framfart mot det inre av landet som har anlagts och givit anledning till namnet Brôta liera, på uppförsbackarna genom Bjellum, de annars s.k. Bjelluma lier, i det av de hindrat fienden att åt detta håll kringgå fästningen eller brôtan. De här närmast gränsen varande kärrhålorna benämnes från denna tid enligt traditionen för Ruttarehulera, emedan en dansk ryttartrupp här skulle mött sitt öde. De här vid tiden för skiftet belägna s.k. Rävgravera, som ingen då mindes någonsin ha varit i användning kan kanche även de ha fyllt en uppgift i sagda fästningsverk, varom mera i annat sammanhang.

Ängarnas namn

Åkernamn och inägor vid Bjellum By

De till byn hörande ängarna benämndes: Storänga, Söränga, Nolänga, Källänga, Mossänga och Stackänga, alla lättolkade namn utom det senare, som torde få översättas till den "korta ängen" eller "ängen med de korta skårarna". Namn med ändelsen på –hagen, förekom i stort antal, bl.a. Stackhajen, Gullarehajen, Vråhajen, Hörnkarahajen, Leshajen, Kôrslöckehajen, Träggårshajen, Rovlöckehajen, Planterhajen, Kalvahajen, Källehajen, Nolskojshajen, Aspehajen, Tômtahajen, m.fl.

Gullarehagen

Av dessa hagar är Gullarehagen mäst värd att uppmärksammas, emedan i ett röse söder om denna 1879 gjordes ett intressant och uppmärksammat fornfynd av guld och guldförgyllda föremål, silver och bronssaker från århundradet efter Kristi födelse. (Gullarehagen var belägen å Källegårdens gärde mellan Tomten och Lunnagården ägoskiften. // Johan. i. K. 1946). Vad namnet på hagen beträffar härledes naturligtvis detta av ett guldfynd därstädes eller av berättelsen om en där gömd skatt – vilket är omöjligt avgöra. I förra fallet måste fyndet ha gjorts före 1795, då namnet så vitt känt första gången förekommer i skrift, nämligen i protokollet över byns storskifte.

Av den rikliga förekomsten av hagar i Bjellum förstår man att kreatursskötsel låg byns inbyggare varmt om hjärtat och att svinskötseln väl också gjorde det, förstår man utom av den gamla grannaförordningen av att namnet Svinatån där är en ännu ihågkommen plats. Såsom den bördigaste platsen i byn betraktades en i backsluttningen nedanför densamma belägen åker, kallad Kornbrunn, emedan innehavaren därav kunde glädja sig åt, att hur många år i följd han själv ville där kunna så, samt med gott resultat skörda, och "ösa upp en avundad kornmängd". Kornbrunn ligger å nuvarande NordBredegården söder om Låddan. Nedförsbacken dit kallades Kornbrunnslia.

Mossmarken utanför de nuvarande NordBredegårdarna användes under bytiden till betesplats tillika med de där intill varande Lôdda och Hörnekaret, samt kallades därför Ko- eller Fähajen, varav en i mossen upprinnande källa kallades och en utanför vid sjön belägen höjd för Fäholmen eller Fäholmsbacken. På Fäholmsbacken var också en av en torpare i Lunnagården odlad plätt kallad Fäholmslôcka.

En vid Lôddan varande backe kallades efter denna för Lôddabacke. Vad Lôddan beträffar kan detta, då dess bärare var och fortfarande är en av höga tuvor halvt igenväxt vattensamling, ge en liten föreställning om hurdan Hornborgasjön, som enligt gamla urkunder också burit detta namn, vid den tid då detta namn var levande bör ha sett ut.

Slôtterhula.

En för visso i natursynpunkt intressant företeelse var utan tvivel på sin tid den nu å kronohemmanet Lunnagården liggande s.k. Gongsedun, som fått sitt namn därav att om någon gick några meter ut på densamma och med jämna mellanrum hoppade några gånger så kom hela området i en upp- och nedgående rörelse – gungade, och fortsatte därmed en bra stund innan den åter lugnade sig. Detta berodde på att området, som var beläget mellan sluttningen från berget å ena och en nedanför belägen backe å den andra sidan, var mycket vattensjukt och tiderna igenom samlat med nederbörden dit rinnande slam och lättare partiklar, vilka s.a.s. låg där och sam och varpå bildats en tunn grässvål som förorsakade att trycket från den hoppande fördelade sig över hela området liksom vinden krusar en vattenyta. Den som sålunda begav sig ut på gungflyn, fick dock se upp, så att han icke sjönk igenom, ty fara var att han åtminstone icke utan hjälp kunde taga sig upp ur den "bottenlösa" dyn, som ansågs ha den egenskapen att draga ned dem som hamnade däri. Hur farlig denna gungfly var eller ansågs vara framgår av en gammal berättelse enligt vilken en person där skulle omkommit – d.v.s. man trodde detta emedan man ej visste vart han tog vägen. Det var under slottertiden och man låg i Slôtterhula och vilade middag. Därunder gick en främmande, som fått tillfälligt arbete i byn bortåt Gungsedun – man trodde i något "ärende", men han kom aldrig tillbaka därifrån och sågs sedan aldrig mera till – och man misstänkte, att han kommit ned där. Detta område var flera tunnland stort och genom dess utdikande och uppodling för omkring 20 år sedan vanns en mark, som i odlingsvärde tävlade med och t.o.m. överträffade den s.k. kornbrunnen.

Barnasjön

En annan märkvärdig plats inom byns landamären, var den vid gränsen mellan Päregården  och AndersGunnarsgården nu belägna s.k. Barnasjön, vars enda tillflöde kommer från en å Bolumtorps ängaskifte belägen hälsokälla och som antagligen därav fått sin enligt traditionen påstådda makt att bota ofruktsamhet hos därav "lidande" kvinnor, om dessa badade sig i sjön. Enligt en gängse sägen, brukade ortens mödrar där ”dôppa” eller bada sina barn mot sjukdomar. Och om ofruktsamma kvinnor badade sig i sjön, sades de bliva fruktsamma.

Inbäddad mellan mossbeväxta moränkullar och omgiven av lövträn och hasselbuskar ligger på Bissgårdens ägor i Bolums socken en liten sjö benämnd Barnasjön.
Sägnen förmäler att här fordom varit en offerplats och att sjöns vatten ansetts ha haft en undergörande verkan. Det berättas bl.a. att om ofruktsamma kvinnor där badade så skulle de bliva fruktsamma eller med andra ord kunna få barn.
Den lilla sjön saknar alldeles synligt avlopp och man skulle nästan även kunna säga tillopp men bibehåller ständigt sitt vatten. Den äger dock ett tillopp, numera genom dränering osynligt, nämligen från den s.k. Ängakällan i Olof Grottesgårdens ägor, vilken källa tills den för åtskilliga decennier bortodlades hade rykte om sig att som en hälsokälla och var besökt av t.o.m. långt borta boende. Offer i källan liksom i sjön torde även ha förekommit.
Norr om sjön finnes på Lunnagården en väl bevarad domarring och väster därom ävenledes på Bissgården finnes i ett röse en forntida offersten med ett flertal skålar. // H J 1927

Prästakällan

Strax sydväst om Bjellums gamla by, på nuvarande Besgårdens ägor upprinner en källa, benämnd Prästakällan, i vilken man hade för sed att hämta vatten till barndopen. Prästerna ville ej ha något annat vatten, sades det. // Brand-Adam 1925


Byordning

Stadfästad vid Valle härads ting i Skärv den 16 okt 1816. Hurusom Bjellums byamän enhälligt överenskommet till befrämjande av ordning och skick.

  • 1 Byns grannafogde åligger att med luren sammankalla grannarne, så ofta han själv eller på någons begäran har något som fordrar grannarnes överläggning eller åtgärd.
  • 2 Då tecken med luren är givet infinne sig genast gårdbonden eller, då han ej är hemma, någon säker person från hans gård på Grannabacken, den detta försummar plikte två skillingar; är gårdbonden borta och ingen från hans gård närvarande blive han likväl skyldig, att ovillkorligen iakttaga och fullgöra vad grannarne beslutat; härtill vare också boställsinnehavare eller åboar som ock träsittare förbundna.  Utfar någon med oanständiga ord emot grannafogden eller grannarne, plikte åtta skr.
  • 3 Då gärden eller ängar skola fredas, utsätte grannarne dag till gärdesgårdssyns hållande; den som då icke har sina hägnader i fullkomligt stånd satta, plikta en skr. för varje felaktig famn och upprätta det bristande inom förelagd tid, vid dubbelt vite. – Gärdesgårds höjd bör vara nio kvarter.
  • 4 Blåser eller faller hägnad ned, eller annars tager skada, rätte ägaren den genast upp, och sätte honom i fullgiltigt stånd. Försummar han detta efter därom erhållen kunskap eller tillsägelse, plikte åtta skr och ersätta all därigenom timad skada.
  • 5 Alla led, grindar, öppningar och stängsel uppfredas på tillsägelse genast. Var och en sätte det honom tilldelta led i försvarlig gång; den sådant åsidosätter, eller vid första kunskap om bristfällighet icke upprättar, plikte första gången 2 skr, andra gången dubbelt och så vidare samt gälde skadan.
  • 6 Då gärde eller ärtelycka för sådningens skull skall fredas, plikte den, som till utsatt tid sin skyldighet härutinnan icke fullgjort, åtta skr och fullgöre vid ökat vite vad han försummat. Insläpper någon, sedan sått är, sina kreatur av vad slag som hälst, små eller stora, plikte han fyra skgr för vart därav.
  • 7 Insläpper någon om höst eller vinter och vår, utan grannarnes beprövande och bifall, kreatur på rågen, eller ängsvallar i råggärdet, att beta, plikte fyra skgr för vart därav.
  • 8 Lämnar någon öppet eller fördärvat led, som bör vara stängt, eller körer genom gap, utan att där hålla vakt, eller river hägnad ned, att egna eller andras kreatur där inkomma, ersätte all skada och plikte åtta skgr.
  • 9 Körer någon med åkdon, krok eller harv över sin grannes åker, sedan säden därå uppkommen är, eller med harv, utan att hava släda eller vagn under, över större eller mindre ängsvall, plikte fyra skgr, samma sak; om gångstig däröver anlägges, plikte åtta skgr.
  • 10 På det ängsmarken icke må upptrampas, av svinkreatur upprotas eller skadas, böra ängarne om våren fredas så fort tjälen går ur marken, och om hösten icke för mycket uppgnagas. – Insläpper någon sedan ängarnes fredande är beslutat, plikte fyra skgr för vart kreatur.
  • 11 Att gräsvallen ej må skadas, får ingen höst eller vår köra över de ägor där ingen farväg är, eller där farväg är, köra utanför rätta vägen vid sexton skgr vite.
  • 12 Så vitt möjligt ske kan överenskomma grannarne, att på samma tid utså höst och vårutsädet, på det vid inbärgningen icke en enda enskilt omogen säd må hindra den andra över åtta dagar att uppgiva gärdet, men vid vite av åtta skgr förbjudes, att uppköra någon stubb förr, än där är betat minst tvenne dagar på densamma, så vida en icke allt för sen bärgning fordrar, att annorlunda handla och överenskomma; även om någon smittsam sjukdom bland någons kreatur, får eller hästar, bör sådant icke förtigas vid tjugufyra skg vite.
  • 13 Vid två riksdalers vite förbjudes att slå någon håv på större eller mindre ängsvallar uti gården, som till byns gemensamma bete hörer; eller instänga någon äng uti gärden, då gärdet skall uppgivas, utan äga då grannarne att en sådan stängsel genast nedriva, och vare den som sådan stängsel uppför förfallen att plikta efter ovan utstakade vite.
  • 14 Vid allt arbetes förrättande till byns gemensamma nytta, såsom vattnets utsläppande från åkrarne, källors och vattneställens uppränsande, vägarne till och från byn, även uti byn och ängarne m m utsätte grannarne tid och antal av arbetet; den sig då icke infinner, eller går bort från arbetet innan det är fullgjort, plikte aderton skillingar.
  • 15 Höst och vår böra grannarne å överenskommen dag, uppföra och rätta skillnaderna emellan åker och ängsskiftena och noga tillse, att råmärkena stå rätt och säkert samt bliva orubbade, den därifrån undandrager sig plikte åtta skgr.
  • 16 Sedan överenskommelse skett om dagen att börja höslottern, skola alla skillnader mellan ängsskiften, en eller flera dagar förrän man börjar slå, noggrant utstakas och uthuggas samt med säkra märken utsättas; försummar någon detta plikte åtta skr. – Slår någon före eller efter sådan utstakning över rätta skernat inpå grannens äng, betala gräset dubbelt och plikte en riksdaler.
  • 17 Betar någon eller tjudrar kreatur i äng eller gärde, fastän på egen teg, utan grannarnes tillstånd och överenskommelse, plikte tjugufyra skgr för vart därav.
  • 18 Ingen insläppe i äng eller gärda nyss köpt eller förut haft kreatur, då hö eller säd är inbärgad, förrän grannarne kommit överens om dagen och vad slags kreatur där skola insläppas; gör det någon plikte för vart derå sexton skr.
  • 19 Om någon insläpper i ängar eller gärden större antal kreatur än som på hemmanet kan vinterfödas, utan alla byamäns tillstånd, plikte första gången tjugufyra, andra gången dubbelt o s v.
  • 20 Större svin såväl som utsläppta grisar, ringas efter grannarnes överenskommelse, annars plikte för vart oringat svinkreatur åtta skgr.
  • 21 Har någon ovanfulla kreatur, och icke genast vid tillsägelse fängslar dem, plikte för vardera åtta skgr.
  • 22 River någon för genomfarts skull annans gärdesgårdar, och ej genast upprättar dem i samma laggilla stånd, plikte sexton skgr och lika fullt iståndsätte genast den nedrivna gärdesgården.
  • 23 Befinnes någon så vanartig att han bortstjäl något från annans gärdesgård, vare sig skid, stavar eller hank, plikte första gången trettiotvå skgr, utom skadans ersättning, andra gången dubbelt och så vidare.
  • 24 Ingen borttager utan grannarnes samtycke sin gärdesgård, som till åker eller ängs fredande är uppsatt och under grannasyn hörer; däremot den, som icke vid den av grannarne överenskomna tiden, nedtager sin ärtelyckegärdsgård, utan låter den stå till höstsädets skada, plikte sexton skgr.
  • 25 Bär någon bar eld mellan hemman, gård eller stall, fähus, loge, lada eller annat uthus, eller i sådana hus röker tobak med pipa utan säck, plikte en riksdaler om och ingen skada sker.
  • 26 Förbjudes även att torka lin vid dess bråkning och rengöring uti bakugn, vid en riksdalers vite, utan därtill bör uppföras bastor på fältet.
  • 27 Tvenne gånger om året, höst och vår, skall av grannarne eller dem de därtill utse besiktning hållas på alla eldstäder i byalaget och på boställena samt hos torpare och inhyseshjon, och de som då finnas så bristfälliga, att eldsvåda därigenom befaras, nedrives strax och ägaren plikte dessutom tjugufyra skgr.
  • 28 Intager någon på sina ägor, utan grannarnes hörande, inhyseshjon eller annat folk av sämre frejd, eller sådana som komma byn till last, plikte fyra riksdaler och vare ändå förbunden att sådana personer bortskaffa, om grannarne det påstå.
  • 29 Befinnes någon av byalaget med fylleri, oljud och slagsmål i eller utom gård med grannens eller eget folk, eller begår någon nedrig eller vanhedrande gärning, som kan ådraga byns invånare vanrykte, plikte från tjugufyra skgr t.o.m. två riksdaler, efter grannarnes beprövande och utan avseende på, om han blir lagsökt eller icke, och evad plikt eller straff domstolen än honom ålägger.
  • 30 Grannafogden i synnerhet och var och en inom byn, som önskar skick och ordning, äge och vare skyldig att tillse, att denna byordning noggrant efterleves och att angiva dem, som däremot bryter. – Döljer eller förvarar någon den som han vet vara brottslig, plikte lika som han själv hade brutit; överfaller den brottslige sin angivare med förebråelser, skällsord eller hot, plikte därför dubbelt mot vad för brott utsatt är.
  • 31 Bryter inhyseshjon eller torpare och förmår icke erlägga plikten, avtjänas den med arbete till den av grannarne, som plikten betala vill; men utsätte då grannarne, huru mycket arbete göras bör därför, och vare den brottslige skyldig, att det på tillsägelse fullgöra.
  • 32 Husbonde vare ej ursäktad med, att hans barn eller husfolk honom ovetande brutit emot byordningen, utan erlägga genast plikten, och tage sitt igen bäst han gitter.
  • 33 Då uppsåtlig ovilja eller uppsåt att göra skada visas, eller då samma förbrytelse av en och samma ånyo förövas, äga grannarne att öka och fördubbla plikten, samt hjälpa den som skada lidit till ersättning.
  • 34 Alla här utsatta böter beräknas i bankomynt och äga grannarne dem, att av den brottslige uttaga, eller och i brist på penningar taga pant. Löses icke denna pant inom förelagd tid, säljes den till den mästbjudande, och vad som överstiger böterna återställes ägaren. Överfalles dem som plikten eller panten uttaga med skällsord, hot eller slag, plikte tjugufyra skgr.
  • 35 Angränsande byar och hemman vare skyldiga, att i förhållande med denna byordning och vid brott däremot, vidkännas den plikt den utsätter.
  • 36 De penningar som genom här utsatta böter bekommas, värdas och redovisas av någon inom byn, till vilken grannarne har det största förtroendet; dock får intet av denna grannakassa uttagas och användas utan till byns gemensamma nytta och enligt de beslut, som vid förekommande omständigheter av grannarne gemensamt och enhälligt kunna fattas.

Tre områden för de fattiga 

I utmarken särskilde man vid tiden för laga skiftet eller omkring 1870 tre olika områden: I norr Nolmarka eller Fåfänga, mot berget mitt för byn, Tibärja och Rabu samt öster därom, mellan Bolumtorps ägor och Billingen Bjärsjömarka. Den naturliga gränsen mellan utmarken och odalägorna utgjordes av stora landsvägen.

Området mellan Tidberga och över Fåfängan mot N. Lundby eller Lycke gräns förefaller att redan före laga skiftet ha varit delat mellan byns hemman, ehuru de flesta bönderna upplåtit sina andelar däri till torpare och förpantningshavare. Torpbebyggelsen här synes emellertid ej ha kommit igång förrän fram i början av 1800 talet. Den längst i norr invid berget varande delen av marken har aldrig varit odlad och var vid tiden för nämnvärda skift skogbeväxt.

I Nolskojen, som denna del av marken kallades, fanns endast en hage och en lycka, som buro namn efter skogen. Denna skog var på sin tid ett tillhåll för vargar och andra vilda djur och när det led fram på kvällen fruktad av dem, som hade sina vägar förbi eller igenom.

Fåfängan

Bergsluttningen ovanför den så kallade Alehagen å hemmanet Bäckagården i Bjellum, benämndes av ålder för Fåfängan. Sluttningen nedanför hade fått namnet Brôtagäert, i båda fallen dock med särnamn å vissa markavsnitt. Här förekom Nolskogen, Nolhagen och Kornbrunn samt nedanför sluttningen Ryttarhôlera eller Rävgravarna, vilka senare liksom namnet Bråtaliden på landsvägens uppförsbacke ha haft något gemensamt med en fordom här belägen s.k. brôta eller befästningsanläggning. Vad beträffar namnet Fåfängan kan nog också dettas härledning sökas i samband med sagda brôta, som i ordningsställd icke kunnat kringgås åt bergssidan till.

Bland bebyggelsenamn uppe i Fåfängan märkas följande: 
Brannbärslôcka, Qveckalôcka, Hökenstôrp, Päralôcka, Statarslôcka, Bärntalôcka, Trulsalôcka, Limmalôcka, Hajalôcka, Källarelôcka, Farmoralôcka, Sjitarelôcka och Krävekalôcka.

Av dessa tarvar endast de båda senare någon förklaring. Det förra av dessa uppkom efter en gumma, känd under det kanske föga välklingande binamnet Skitare Kajsa, emedan en gång självaste inspektorn i Lunnagården slagit vad med henne, om vem som skulle kunna ge ifrån sig de flesta s.k. smällarna – och förlorat. Inspektoren hette Dimberg och vadet gällde en krona, för den fattiga gumman en stor summa. Saken ordnades på ett husförhör i Västra Bredegården. Det sistnämnda namnet kommer av att å stället ifråga hölls krog och att de väl, ehuru på omvägar, kunde taga sig rätt till denna men oftast, under inverkan av det starka och p.g.a. platsens höga läge uppe på bergssluttningen, fingo gå kräftgången därifrån. Limmen skulle på ett husförhör, på pastors begäran ge sitt ställe ett namn och föreslog Liden. "Dä ä le bäter lu kallar’t "Hälla nerfôr", sa Per i Bredegården.

Rabun

Den mitt emot byn belägna delen av utmarken eller Tidberga, hade fått sitt namn efter en person bärande namnet Tiberg eller Tideberg, som slagit ned sina bopålar på Tibärjalôcka, senare innehavd av en knalle vid namn Krut och kallad Knaelslôcka, vars ryggåsade stuga blev den av alla Raby kåkarna, som stod längst och först helt nyligen skattat åt förgängelsen. Beboddes sist av en gumma kallad Stadis Krestin, dotter till Stadig och mor till ett par oäkta barn. Kyrkliga syföreningen besökte henne på 1930 talet. Knut Lindholm var då präst i B-torp, har Greta Törnbergsson lagt till, som ju gjorde ett fantastiskt arbete genom att sortera och ordna den information som Hjilmer Johanson lämnade efter sig.

Och härmed äro vi uppe i Raby – Bjelluma fatimansbu, men huru enkelt och fattigt man än hade det där uppe – ståtlig var utsikten därifrån. Man kunde faktiskt se ned på dem, som rika ansedda, men dock betryckta bönderna där nere i byn såväl som på allt världsligt och fåfängligt som till äventyrs fanns både där och långt bortom. Fast nog var det svårt, när det kliade i kakestan och man måste begiva sig ut och be om hjälp i gårdarna, där alla ville ha men det oftast fanns mycket lite att ge, så att man ibland för att de närmaste skulle kunna få måste stänga sina dörrar för utsocknes hjälpsökande, vilket föranledde de senare att kalla några vid vägen stående stenar för Bjelluma fatifôrsörjara. Enligt en sägen skulle man under en svår pest ha ställt ut mat vid dessa stenar till de smittade, som där fått avhämta densamma.

De i Raby förekommande marknamnen äro så gott som uteslutande bebyggelsenamn, d.v.s. namn efter personer, som bott där, och av dessa må här anföras följande: 

Kari Pettera lôcka, Nöjderalôcka, Nilsabo, Svabelstôrp, Brôddalôcka, Darlöva lôcka, Krutalôcka, Stadislôcka, Bussalôcka, Varjalôcka, Gamle Pavlia lôcka, Skattalôcka, Pärsses - eller senare Bärnteslôcka, Snôggalôcka och Långholmen.

Skatås, uppkommet efter en för mycket länge sedan där stående riskoja, kallad Skatbot, vilken finnes upptagen i äldre husförhörslängder, samt Röjjera eller Rödjorna, belägna på Röggera åsar i utmarken i närheten av nuvarande Slätterödjan.

En del tillfälliga namn på ställen i Raby, förekomma i den på 1860 talet sammanställda s.k. Rabyrexan, som var av följande lydelse:
"Jämmerdarn, å Fröjdesarn, å Varjås, å Tuppaskojen, å Knäppås, å Kvestås, å Fläskasmälla, å Tomfeskeboa, å Påstkantort, å Daskaråsa, å Rumpen å Äen’s – dä ä di ställ’na i Rabu feens".

Såsom vanligen räknade till fattigmansbyn Raby – ehuru belägna på västra sidan om landsvägen, torde även böra nämnas: Tatarelôcka, ett ökänt ställe, vars innehavare hysade tattare och s.k. strykare, sedermera (från på 1830 talet) bebott av "Fruas Lotta" och hennes mor.

Fajermanlôcka, som givit upphov till namnet Fajermansbacken på en omedelbart väster om vägen å krönet av Bjellums lider belägen mindre kulle, vid vilken även fanns den s.k. Illdöingalôcka, där byns självdöda och av den som kutte anlitade Fagerman avlivade djur grävdes ned. Fagerman höll dessutom orne åt byn. I Fajermansbacken hade byamännen sina potatisgravar, av vilka i densamma ännu synas rudera. Tolegravera.

Bjärsjömarka

Även uppe i Bjärsjömarken funnos en del småställen – alla utan jordeboks el kyrkoboksnamn – en del dock under värdighet av torp. I en av stugorna där uppe bodde en man kallad "Gud", vilket ovanliga öknamn en gång blev ett husförhörsnöje. Prästen frågade nämligen en pojke: "Var bor Gud?" "Han –an b-bor upp-e ve-ve B-Bjäsjö!" stammade pojken, som väl inte var riktigt säker på, på vilken Gud prästen syftade. "Det gör han inte", sade prästen allvarligt och skulle nog gett pojken en tillrättavisning, om inte den närvarande kyrkvärden viskande förklarat saken för honom. "Nej, det gör han nog inte!" sade prästen. "Då har han le flöttat, då!" vidhöll pojken. Han frågade då i stället pojken: "Vad är det för flera ställen där uppe vid berget?" "Lunna Svänna tôrp, Lites Svänna lôcka, Lelle Pettera aker å Rumpatôrpet!" svarade då pojken rytmetriskt och utan att stamma. Vid talet om Rumpatôrpet reste sig innehavaren, som ej tålde öknamnet – och ställde till ett oherrans oväsen.

Knektaboställena

Vid laga skiftet utlades Knektaboställa öster om landsvägen till Raby och detta gav anledning till uppkomsten av en del nya namn: Knektajola, Bostäelt och namn efter soldaternas namn, varibland Pavlia Le, efter soldaten Pauli, först på den invid hans boställe belägna, över vägen gående grinden och sedan på själva vägskälet, som fast på de senaste 50 åren där icke funnits någon grind ännu så benämnes, vilket kan tjäna som belägg på hur namn kan hålla i sig.

Bland byns s.k. vägar var utom Bugatera den s.k. Dreven den viktigaste. Denna sträckte sig från centrum av byn uppåt Betesmarka, den nämnda Bjärsjömarken.

Bysmeden

Från byn till landsvägen kallades denna för Smiedreven och därifrån upp Markadreven. Där dreven korsade landsvägen låg Smealôcka och Smiebacken, där bysmeden residerade och av vilken vägstigning kallades Smealia. Ehuru smedjan nu längesen är riven, kvarstår dock efter ombyggnad smedstugan under namn av Bytorp och har nu under kristiden blivit en för vägfarande välkänd plats genom av ägaren där bedriven Gengas vedsverkstad.

Vargås

Vid ändan av denna Marka drev låg det förut omtalade Vargås, vars innehavare gemenligen kallades "Vargen", närmast som öknamn, sedan vargarna ej mer visade sig. Annars hade stället förr i tiden varit avsett för skötaren av de i bergsluttningen ovanför belägna Varjagravera, vilka ännu som ett minne från dessa tider där kvarstå.

Det förhållandet att Varjalôcka, som stället kallades, alltför mycket påminde om innehavarens öknamn och vargen var en hetsig karl, föranledde lantmätaren att i stället för detta i förrättningsprotokollen sätta Rovlyckan o.s.v., antagligen för att ej riskera att bli "vargariven" – och så fick man här ett i övrigt okänt namn. Enligt storskiftesprotokoll menades med Rovlyckehagen bymarken i norr vid berget, Fåfängan.

Tillägg.

  • Ett av gärdena i byn kallades för Tunnbröskaka av följande orsaker: emedan det var runt som en brödkaka. Emedan det hade ett stenrör i mitten, som markerade kakhôlet, och emedan jordlagret där var mycket tunt och låg på s.k. knapel stensbotten, som vid brukningen krasmade, alldeles som när man tuggar på en tunnbrödskaka. Flera likheter kunde ju inte gärna finnas. // K. H. 1946. Kaka el Kakejaert låg på den större hemmansdelen av Besgården NO om Barnasjön.// J. i. K. 1946.
  • I Bjellum skilde man på Storslôttera och Småslôttera d.v.s. de s.k. ängaskiftena, de större sammanhängande ängarna och den mängd små ängar och hagar som fanns mellan de odlade bitarna samt här och var i markerna. Gärdena utmed landsvägen kallades Brôtajala. // K. U. 1946.
  • Tån i Bjellum låg mellan Lurebacken och Lunnagården, alltså på nuvarande Besgården. Säckabacka kallades kullarna vid och söder om Gungsedun. En jätte hade burit grus i en säck, på vilken det gått hål så att de uppstått. Jämför sägnen från Säckesten. // J. i K. 1946.
  • Bjelluma betätegraver, Rumpa Statars lôcka, Lunnatôrpet, Kacksalôcka, Stenvallslôcka, Jaen Pettera lôcka, Jolkula, Pära i Gata, Knallarvet, på Bredegården Hj. Långåsajaert låg på Källegården närmast berget.
  • Svabolatorp och s.k. Tidebergalyckan voro troligen från samma tid. Hökstorp låg ej på byns mark. troligen Vargens, Tryggorna = Lagges.

  • Jättnäsängar

    Ett av gärdena i byn kallades för Tunnbröskaka av följande orsaker: emedan det var runt som enbrödkaka. Emedan det hade ett stenrör i mitten, som markerade kakhålet, och emedan jordlagret där var mycket tunt och låg på s.k. knapelstensbotten, som vid brukningen krasmade alldeles som när man tuggar på en tunnbrödskaka. Flera likheter kunde ju inte gärna finnas. // K. H. 1946. Kaka el Kakejaert låg på den större hemmansdelen av Bissgården NO om Barnasjön.// J. i. K. 1946.

    I Bjellum skilde man på Storslôttera och Småslôttera d.v.s. de s.k. ängaskiftena, de större sammanhängande ängarna och den mängd små ängar och hagar, som fanns mellan de odlade bitarna samt här och var i markerna. Gärdena utmed landsvägen kallades Brôtajala. // K. U. 1946.

    Tån i Bjellum låg mellan Lurebacken och Lunnagården, alltså på nuvarande Besgården. Säckabacka kallades kullarna vid och söder om Gungsedun. En jätte hade burit grus i en säck, på vilken det gått hål så att de uppstått. Jfr sägnen från Säckesten. // J. i K. 1946.

    Bjelluma betätegraver, Rumpa Statars lôcka, Lunnatôrpet, Kacksalôcka, Stenvallslôcka, Jaen Pettera lôcka, Jolkula, Pära i Gata, Knallarvet, Långråsajaert låg på Källegården närmast berget.


Länkar inom Bjellum By

Nilsabo; Anderstorp; Svabenstorp; Bjelluma Le;
Vid Bjellums anhalt odlar man fram en avlång kista i ett röse på 1890 talet.
Kalkframställningen tog form och fart vid Bjellum Gamla kalkbruk i samband med järnvägen på 1870-talet. Bjellums nya kalkbruk var verksam från 1918 till 1960-tal.
Affären i Bjellum; I Bolum fanns tre handelsbodar och tre mejerier.