Torpen och backstugorna

[ överordnad ] Start ] Bjellum By ] Bolumtorp ] Bolum ] Broddetorp ] Hornborga By ] Sätuna ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Bjärsjön ] Saga ] Gårdarna ] [ Torpen och backstugorna ] Soldater ] Morden i Bjellum ]
[underordnad] Fåfängan ] Bjelluma Le ] Sängastensvägen ] Bjärsjömarka ]

 

Bjellum By hade ingen torp eller småstugebebyggelse inom sitt hank och stör, utom ett par backstugor vid infartsvägen till densamma. Torpare, soldater och andra vara hänvisade att bosätta sig i bymarken och i dikena till den på något avstånd gående allmänna landsvägen varifrån bebyggelsen sedan undan för undan spred sig uppåt utmarken eller Bjärsjömarken, som sträckte sig öster om en linje mellan Bjellums Nabbe och småbruket Anderstorp, en f.d. kronointäkt, som räknades till Bolumstorp. Bebyggelsen i denna bymark omfattade ett femtontal torp och backstugor varav tre soldattorp.

I utmarken särskilde man vid tiden för laga skiftet eller omkring 1870 tre olika områden: I norr Nolmarka eller Fåfänga, mot berget mitt för byn, Tibärja och Rabu samt öster därom, mellan Bolumtorps ägor och Billingen Bjärsjömarka. Den naturliga gränsen mellan utmarken och odalägorna utgjordes av stora landsvägen.

Fåfängan Nolmarka

Tibärja Bjelluma Le och Nermarken 

Rabun  Nermarken  Ryggera

Sänagstensvägen

Bjärsjömarka

Torp och backstugor vid Bjellum By

Torpar och backstugefolk i Bjellum

Gretes i Gata, Trassa, - Gretes, Snôgges, Bjelluma smes, Brambäradama, Fajermans, Fruas Lottes = Skrivars, Pavlia, Broddes, Gamle Broddes, Smea käringes, Svaboltorpars, Kruta knaels, Stadis Krestina, Anderstorpa = Ingria i torpet, Holmes, Lunna, Lunna – Lises, Lars Pettera, Lelle Pettera, Venterboens, Kakses, Vackera Fredrika, Rumpa Statars, Dubbelmåges, Brodda Johann, Svenna i Värt, Flinkes, Vackera, Jan Pettera, Kattamunars, Stenvalla, Vassa Larsa, Holmsaknektes, Bessgårdsknektes, Leljes Krutaknektes, Järves, Bängsgårsknektes, Dises, Kranses, Sjärnes, Onge Palmes,  Palmes, Gamle Palmes, Närmans, Källundera, Pears i Gata, Bolla, Rumpes, Logubbes, Stadis, Stadis – Stines, Varjes, Varja Stines, Krutes, Kruta Bussa, Bärnt Emila, Pärsses, Pärssa Gustava, Slättröjes, Slättröje Bolles, Lessena, Ersses, Kari Pettera, Lites Svenna, Björna, Knäppet.

Dödboken nämner dessutom 1743 Räppa, där ett qvinfolk Elin f1683 dog. Ryggera är torpen ovanför Anderstorp.

Torpen i Bjellum By

Infarten och de tidigaste backstugorna undantagen vid Bjellum By

 Här finns ett flertal stugor som ligger vid infarten till byn där vi saknar detaljkunskaper om vem som bodde var. 

Gretes i Gata

Stuga i Bjellums bygata i vilken en qvinna vid namn Greta Johansdotter eller Svensdotter bodde. Denna hade att börja med varit gift, men sedan mannen under vistelse på järnvägsbygge helt hastigt avlidit, bebodde hon med sina barn stugan under åtnjutande av kommunens stöd. Hos denna qvinna bosatte sig dock vid tiden för laga skiftet i Bjellum en f.d. trumslagare kallad Trass samt blev utan anlitande av varken präst eller andra moraliska formaliteter hennes allt i allo. Detta förtröt emellertid både bjellumsborna och sockenborna i övrigt. Understödet indrogs, den underåriga, hos modern boende dottern bortackorderades och när det ej hjälpte härmed att som avsetts få mannen ur huset - så revs stugan. (Det kan vara fel Gretes som avses då hennes man dog av förstoppning i Falköping).

Änkan och hennes fästman fick nu tak över huvudet under Heljesgården i Bolum och vistades där i några år tills dottern vuxit upp och för sparpengar inköpt en på denna gårds utmarksskifte belägen stuga, där Greta och Trass sedan bodde, medan dottern alltfort innehade tjänst.

Svenna Greta är en Brambergare, som föddes 1825 och var gift med Johannes Svensson som hade varit dräng på Munkgården under Petter och sedan i en backstuga på Gatan under Källegården. Han dör tidigt och Greta som var 17 år yngre är änka drygt 40 år. Hon sammanbor därför med trumslagaren Johan Larm, Trass kallad. Gretas äldsta dotter Anna Stina flyr till Amerika och Johanna stöttar modern och blir hennes pojkväns pojkvän. Mer om Trassa Johanna.

Greta i Gatan dog 1899 (och var då skriven under Källegården) och den efterlevande fästmannen övertogs av den nämnda dottern, som ej var så nogräknad, då hon haft en föregående s.k. kärleksförbindelse. Frukten av styvfaderns och styvdotterns samlevnad blev ett dödfött gossebarn. Ortsborna vajade sig emellertid alldeles fruktansvärt över ett sådant leverne och det blev ett talesätt om att "leva som Greta och Trass" och det förklarades vara både syndigt och simpelt att ingå trassagifte varmed syftades på giftermål utan både präst och andra formaliteter.


Smedstorp Bytorp

den nuvarande stugan är rester av den bebyggelse vi hade vid nedfarten till byn. Här hade vi på 40-talet gengaspåfyllning. Vid den söderifrån förbi smedjan eller nuvarande Bytorp avtagande framfartsvägen till Bjellums by fanns förr i tiden ett par små stugor och i den ena av dessa med tillhörande mindre ladugård bodde en f.d. soldat vid namn Snygg, som tvärt emot namnets antydning måtte ha varit "en snygg en".

Snôgges 

Bjellum By tillhörigt torp vid den nordost gående utfartsvägen från byn, vars mark vid byns laga skiftande bibehölls dels som allmän och dels inlades under Källegården, men senare kom att utgöra Smedstorp.

Här bodde under ett par generationer torpare med namnet Snygg, far och son. Snygg den äldre hade innan han här nedsatte sig varit soldat samt var en stor grov och arg karl, vid vars åsyn många fasade. Snygg den yngre sonen var emellertid i motsats till fadern, en rätt oansenlig människa och alls icke fruktad av någon. Han var enfaldig och dessutom svårt stammande, samt levde där tillsammans med sin syster Johanna båda ogifta. Snygg den äldre hade i orten beskyllts för att ha haft s.k. mjölkhare och man var inte säker på att även barnen innehade sådana, ty det berättades, att titt som tätt sådana bakåthoppande varelser uppehållet sig eller varit synliga vid stället. Rörande tilltron till vad i dessa avseenden sades om Snygg får man veta litet av en folkminnesuppteckning från Gudhem. Såsom orsak till att sonen Snygg stammade, omtalas att denne i pojkåren av fadern blivit sänd att inköpa ett stop brännvin men råkat tappa de medhavda pengarna och hemkommit utan sådan, varöver denna uppbragt slog honom och med en yxa ville hugga huvudet av honom, dock hindrad av hustrun, samt därvid så skrämt sonen att lytet uppstått.

Vi tolkar denna grupp som Gabriel Snygg f1791, som har en dotter och en son som slutar på fattigstugan i Bolum. Han hade varit soldat i 9 år vid Amundtorp och deltagit i Napoleonkrigen. Han fick avsked på grund av stöld. Vi vet att innan han kom till Vester Bredegården bodde hos enkan Gåpå uppe vid Rabyn. Jag och Hjilmer beskriver här Gabriel Snygg men det stämmer inte helt. Gabriel står 1817 som inhys under Slätterödjan. Snygges inflyttade från Backen till Slätterödjan 1825. Hustrun bodde efter mannens död samman med sonen å Bjellums Bymark och sonen efter moderns död inhys i Nilsabo, senare tillsammans med systern Johanna i fattigstugan.

Engqvist

Smedjan var i bruk i början av 1900 talet. Den siste åldrige smeden Johan Fredrik Johansson Engqvist var gammal redan då, med svag syn - men hade i sin krafts dagar arbetat bra – och supit lika bra, enligt tidens sed. Han var f1834 i Hornborga och dog 1924. Brunnen är kvar ovan vägen och så djup att man inte kan se dess botten. Smedjan fanns öster om vägen ganska tydligt markerad.

Nues Allans

stuga Allan Gustafsson från Dimbo bodde här sist. Allan kom till Bjellum 1919 och levererade bland annat gengaskol till de under framdrivna fordonen han fanns med långt in på 50 talet berättar vår sagesman Åke Andersson. 

Nya paret köpte det av Kamilla Wallqvist och gör heder åt byggnaden.

Snygg i Bjellum

Snygg i Bjellum kunde mer än andra.

Väl hade man inte något särskilt att tadla eller lasta mannen för – för skötte sig det gjorde han, så att man behövde inte på något sätt – utom möjligen på ålderdomen – draga någon försorg om honom – men det var i alla fall något märkvärdigt med honom som gjorde en del folk i bygden litet betänksamma, så att man ägnade honom en eljest obehövlig uppmärksamhet. Snygg hade nämligen råkat få det ryktet om sig, att kunna litet mer än andra. Men vari detta kunnande bestod, voro icke alla riktigt sluga på utan litade till s.k. gissningar.

Mannen innehade på någon slags förpantning en skraltig jordbit och födde därpå till bybornas stora undran två kor och fick av dessa en avkastning som också förvånade. Väl gick han om somrarna nere i sjön och samlade hem foder samt höll sig här och var framme och fick slå renar och småbitar, som ingen aktade på – men det kunde just icke bli så mycket av det, till två kor, och ändå gick han nästan var lördag till stan och torgade två byttor med smör. Sådant kunde aldrig vara riktigt eller stå rätt till, trodde man, och därför höll man i smyg ett öga på honom, undrande om han inte möjligen hade några s.k. Mjölkaharar, eller andra konster för sig.

Några omständigheter, som riktigt satte fart på misstänksamheten och det farliga pratet synes dock icke, dess bättre för Snygg, ha inträffat men eljest durdades redan om att den och den sett en underlig hare skutta omkring borta vid hans stuga, så det hade nog inte velat till så värst mycket innan de ålderdomligt sinnade Bjellumsborna kunnat taga sig något oråd före mot denne liksom en i annat sammanhang omnämnd misshaglig person.

Emellertid blev nu icke Snyggs bana som framstående mjölkproducent så värst långvarig. Den trots redan i början av 1870-talet, då Bjellumsbyn övergicks av laga skifte och han därigenom blev av med sin jord, som utgjorde grunden i hans företagsamhet, och varigenom det började pratet ebba ut.

Hur mycket man på sin tid haft att berätta om Snyggs Mjölkaharar är nu ej gott att veta men redan hade man lyckats få tag i åtminstonde en sådan. Anders i Lycke, som var en god skytt och fått se haren hade flerfaldiga gånger sökt fälla honom men det hade varit som att slå vatten på en gås, ända tills han hittat på att ladda med spiknubb och annat järnskrot, men då hade den gått i trasor.

En syster till Snygg lär enligt en folkminnesuppteckning därifrån ha varit bosatt i en stuga i Gudhem och även dit hade ryktet om dennes kunnighet nått, så att det icke varit utan, att även denna varit en fruktad personlighet.

En gång hade det uppe i Ureboden, därstädes, visat sig vara "sturt" omöjligt att få något smör. Pigan där hade hållit på att kärna en hel dag utan att det lyckats. Grädden hade bara surnat. Då kom en granne, Sven på Tomten in och fick veta hur det var. "Gå hem te vårt å fôrsök vår kärna, så går lä nock!" sade han. Man gjorde så och då lyckades det. Men medan man var sysselsatt med förehavandet kom en gumma med sin kruka och skulle köpa mjölk och då Sven genom fönstret fick se henne på gården, skrek han:

"Fôr Guss skull släpp ente in käringa, ho har en bror i Bjellum sum kan möe mer än aent fôlk – å dä vet ingen va ho kan ta säk te!"

Då mötte de gumman på trappan, så att hon inte skulle komma in. 
Exakt var denna stuga låg är omöjligt att säga och torde vara svår att finna då den försvann för 120 år sedan.

Änkan Gåpå

kan vara mor till Jonas Gåpå f1785 som vi återfinner som inhyses under många år vid Bjellums bymark. Utfattig i alla avseenden. Ha dör omkring 1825. 

Gabriel Snygg

f1791 kan ha huserat här det står att de avflyttat till änkan Gåpås hus på Raby. Gabriel Snygg f1791 kom hit under VästerBredegården 1821. Snygg fick sparken för stöld 1822. Vi berättar vad vi vet om honom här.

Han var dräng på Torstensgården ett år mellan 1811 och 12 därefter Böljan, kom från Bjellum 16 och var dräng på Prästgården Broddetorp. Han antogs som soldat 1813 vid Amundtorps Rote och får avsked 1822 d.v.s. efter 9 år. Deltog i striderna mot Napoleon, på hösten 1813 vid Dennevitz, Dessau och Leipzig, avpolleterad i Rosslau. Gabriel står antecknad på Slätterödjan 1817 senast med hustru och äldsta dottern som står antecknad som född här. Flyttar till Väster Bredegårdens egor 1824. Bor uti änkan Gåpås hus på Raby 1821. Han afskedades för stöld 1822 abs vid 1824 års förhör.
Av barnen noterar vi Maja Lisa f1816 på Slätterödjan och som flyttade till Skövde. Snögga Anders f1819 är dräng på gårdarna här nere och bor här hela 70 talet och dör 1894. Han levde ihop med Anna Hägg soldatdotter från Torstensgården. Inte heller han har lämnat några spår efter sig. Dottern Cajsa Stina är piga i byn, Johanna försvarslös piga på Bjärsjö Qvarn får en oäkta son Johan Henning, personer som heller inte låtit höra av sig.

Enkan Maria Bengtsdotter kan ha flyttat hit till Rabyn 1831 efter makens död, då de tvingades lämna Svabenstorp.

Bjellum smen

Smedja vid sidan om landsvägen. Denna innehades av en smed namnad Engqvist, som byggde den samma. Han var son till sin namne och yrkesbroder i Hornborga. Hustrun Lovisa var dotter till smekäringa. Smen fria till den yngre, som delade säng med den äldre, och var hos henne om nätterna. Huru det nu burit till hade han någon mörk natt råkat förväxla de båda systrarna, vilka en vacker dag båda befunnos vara i grosess. Saken kom till fattigvårdsföreståndarens kännedom vilken i pastoratets själasörjares sällskap begav sig dit för förhör och eventuella åtgärders vidtagande. 

"Vad tar Fredrisk sig till?", frågade själasörjaren 
"Jaa, körkeharen  - nu ä dä smäck falit", svarade den tillfrågades om väl fått upplysning om eller förstod, vad saken gällde.
Detta blev sedan ett ordstäv i bygden.
"Det blir ingen annan råd än att Fredrik får gifta sig med den ena av dem!" sade kyrkoherden.
"Hoka då? Ja, får le inte ta bägge?" undrade smeden.
Nu blev det fråga om vilken av döttrarna smeden skulle få ta, och då det efter deras tillfrågan ingen nekade att gifta sig med honom, så blev goda råd välbehövliga. Till slut stannade man emellertid för att följa ålderns lagar och det bestämdes, att smeden skulle få gifta sig med den äldsta dottern. Och så skedde även sedan.
Boningshuset på västra sidan om landsvägen står ännu kvar dock flyttad ett fåtal meter bort från landsvägen.

Knäppet

ett namn vi finner i hfl inhyses Lars Andersson f1753 från Varnhem gift med Stina från Häggum. Sonen Petter klen och svag i alla avseenden dör relativt ung. Änkemannen dör sedan hos sin måg i N Ving. Han gifte sig med Maria Larsdotter. Baalak nämner Knäppet i samband med delningen 1795 tx_1795.doc. (Ängen tages uti 3 skiften på det sätt att Norra eller första skiftet går ifrån Lyckeskillnaden till norra skiljåkern Knäppet och derifrån i rät Linea ned åt sjön som å Chartan är antecknat. Andra eller mellom skiftet)

Vi skall notera Kjells Blommen, som har med Tiberg lyckan att göra enligt Hildegard.

Tomta Ville Åttingen