|
Skiftet går fram över ½ mantal OlofEsbjörnsgården Jonas Olofssonskrivs som ägare av detta och ombedes utflytta 1862 och får tre år på sig. Men som han är gammal så planerar han att dela upp sin fastighet. Om vi nu trös lita till de skifteshandlingar som skal ligga till grund för detta. Vi berättar här om OlofEsbjörnsgården och Bengtsgården efter skiftetRudolfa1/10 2'7 el 2'8 Ägare1870-1910 Linses Gustaf PerssonGulletarn kallad Gustaf Persson f1836 kom nerifrån sjökanten före 1870 och stannar till 1910. bebyggd och uppodlad av dess första innehavare Gustaf Persson Lins, som bekommit den genom arvskifte efter sin svärfader Jonas Olofsson, som vid byns skiftande fått sitt ägandes halva hemman i gården utflyttad till byägornas västra del och den angränsande utmarken, å vilken senare (väster om landsvägen Bjellum – Bolum) stället ännu såsom kvarliggande står att finna, ehuru det ansågs för litet att leva på. Gustaf var duktig på att plantera träd. Han dog 1913 och hade varit änkeman i 23 år, ty Anna Cajsa dog ju redan 1890. Barnen hade gett sig iväg till Amerika, men August, som bytte namn till Nordqvist, återkom till Fägre, som kan ha tagit hand om den åldrade änkemannen. Sonen drabbades av svikt sedan hans innestående medel försvann i samband med att den amerikanska banken gick omkull. Vi berättar mer om denne man och gravplundring Om ett eventuellt guldfynd. Utom Lins benämndes Gustaf Persson även för ”Gulletarn”, emedan man hade på känn, att han vid ett tillfälle hittat guld, men av huru stort värde visste ingen. Platsen där fyndet skulle ha gjorts utvisas emellertid ännu och namnen på en del personer, som påstått sannfärdigheten därutav omtalas. Under bytiden hade i Bolum omtalats att i ett visst stort stenröse kallat Gullröret för mycket långt tillbaka sedan skulle ha lagts ett dyrbart smycke av guld, som på grund av besvurna straffdomar ingen vågat söka att tillägna sig. Vid laga skiftet hade gränsen mellan de båda hemmansdelarna i Backen dragits, rätt över detta röse och dessutom därinvid väg utlagts till den understa delen. Men då man efter skiftet funnit att det ej alls varit farligt att bortodla sådana där rösen, så beslutade sig nu ett par karlar för, att här fresta lyckan. Den ena karlen var en då beprövad stenröjningsman i Broddetorp vid namn Anders Bengtsson, benämnd för käringen och tolemalarn, som i en mängd fall letat efter dolda skatter och skröt över att ha lyckats därvid, och den andra var den helt nära röset bosatta Olles Johannes, som väl åtog sig att förmå grannarna i Backen att tillåta dem företaget men fordrade att en tredje person, hans svåger Lins, skulle få deltaga, och detta mötte inget hinder från Käringens sida. Johannes lyckades också i sin uppgift och de tre männen satte igång arbetet under sken av att göra i ordning vägen till den nedersta gården. När kvällen kom hade också männen efter att ha plockat åt sidan en mängd sten nästan, som de trodde, nått sitt mål, i det att de hade blottat en stor stenhäll, men som de icke ansåg sig hinna med arbetet med dennas upptagande den dagen, så bestämde de sig för att först följande dag företa sig detta och gingo var och en till sitt – för natten. Guld har emellertid alltid ställt till elände och fördrivit den rogivande sömnen hos många människor. Så även här, och då tidigt den följande morgonen de båda först nämnda skattsökarna nalkades sin guldgruva kommo de alldeles lagom för att på avstånd få se ryggtavlan på sin medhjälpare från gårdagen skyndsamt avlägsna sig och funno vid framkomsten hällen eller dörren till skattkammaren undanskjuten – och guldet borta. Anders och Johannes följde nu i Gustafs spår till dennes hem, då i Tomten, funno honom hemma och förhörde honom, men till ingen nytta – han sade sig ha varit vid röset litet före dem och för att något göra vält undan stenhällen samt då inget där funnits gått sin väg för att skoja med dem som de skojat med honom. ”Inte fanns det något guld i några stenrör, inte! – sådant var bara barnsagor.” De båda förorättade skattsökarna stodo nu handfallna inför sin kamrat – och vem skulle kanche ej gjort det….De voro dock ända från början övertygade om att Linsen funnit något under hällen – detta gjorde även andra – och samlade i mån av förstånd sina indicier i saken, vilka dock antagligen aldrig skulle ha gällt inför någon domstol. Hade det emellertid någonsin ha kommit därhän skulle dock den intill Lins med endast en stenmur emellan bosatta broderns hustrus för all del jäviga iakttagelser ha kunnat sätta honom en liten smula på det hala. Denna hade då L. på morgonen kom hem varit ute på gården, fått se honom och frågat : ”Har du hittat något?” samt erhållit i svar: ”Varken likt eller olikt!” varpå denne skyndat in till sitt men strax utkommit och tagit emot sina strax efter kommande kumpaner på gatan. Någon dag efter det inträffade hade Lins rest bort men dagen därefter kommit åter. Sedan hade det i tidningen stått omtalat, att ”en svensk sjökapten vid namn And. Pettersson i Danmark sålt ett fornnordiskt guldarmband av hög ålder, som hittats av en kvinna i en potatisåker”. En tid därefter hade den sagda sjökaptenen – hennes svåger, mannens och Lins bror – kommit på besök, men endast skrattat åt och slagit bort vad de därvid frågat honom rörande det förmenta fyndet. Att han dock haft med sig pengar till L. det hade hon förstått, enär han sedan betalat en del större skulder och därefter ändå varit rätt välförsedd med sådana samt i övrigt sett belåten ut. Andra påstå dock att Lins aldrig hade det så särdeles fett och att man givit honom namnet för att retas med honom. Lins kumpaner hotade att stämma honom men vågade ej vidtaga åtgärder av fruktan för att själva råka illa ut för fornminnesåverkan eller gravplundring.
Heljen och Anna poserar framför Rudolfa.HeljenLars Johan Pettersson köper Stället för att ha vid pension och
ålder. Paret
flyttar dit troligen 1910. När Anna dör 1916 flyttar Heljen tillbaka till Heljesgården och får
bo i kammarn. -1960 Carl Rudolf Anderssonf1896 var kalkarbetare och senare mjölkkörare åt Lund i Korsgården och Axvall. Hade två kor och höns. Gift med Karin från Dagsnäs. Ingvar och Alf var sönerna. Rudolf hade svåra magplågor och dör hastigt 1960. Han hade 6 ha varav 4 åker, som nu ligger under annans plog. Pojkarna flyttar ur socknen och blir chaufförer berättar Lars och Rudolfs hustru Karin flyttar till Stenstorp och blir hushållerska åt en trädgårdsmästare Eriksson, som tidigare var här på Korsgården. Uppe vid vägen står ett förfallet skjul som hjälpligt skyddas med plastfilm. Här byggde Lager och Rudolf ett garage till den lastbil, som Axvall använde för sina mjölkkörningar. På kvällarna åkte Rudolf med vassle till bönderna och han transporterade det i en tunna som förvarades på en ställning norr om skjulet. Sonen Alf gjorde en kväll en körning men körde för snabbt i en kurva så att tunnan åkte av. Sedan dess har stugan varit sommarstuga. OlofEssbjörnsgården. 1/10 Georga 2'4Ligger vid Lillebo vägen som tidigare var en soldatgata som låg i gränsen mellan Bjellum och Bolumtorp. Johannes Andersson Lelle Bon köpte tydligen denna tiondel av någon av Jonas Olofssons arvingar gården f1824 i Varnhem var gift med Cajsa från Lilla Torpa, som han brukade i egenskap av måg i huset. Familjen kom till OlofEsbjörnsgården 1867, finns på plats 1881 vid en mantalsskrivningen och tar tydligen över denna del av gården efter skiftet.
Gustaf Persson Gulletarn från Rudolfa skulle ha hyrt här från 1910. sonen Johan Sanfrid Johansson gift med änkan i Sörgården, Kristina från Päregården. Ende sonen tar över från 1921 till sin död 1930. Men han finns med som brukare redan före sekelskiftet och fram till 1907, då han brukar Sörgården då fram till 1921 då han alltså åter vänder hit. Det är alltså Johan Sanfrid som bygger den nya stugan.
Den gamla stugan från 1860 talet låg framför nuvarande stuga
Areal 3,5 har svartmylla på moränbotten. Man byggnaden uppfördes 1926. Gården elektrifierad 1944. 4-5 nöt, 1-2 svin ett 30 tal höns.Sonen Georg Johansson f1908 tog över efter föräldrar
1930. Nu skrivs gården för 13 ha med 7 åker. Huset byggdes 1937 och ladan är
från 1926 och rymde en häst och 6 nöt. Gift med Ebba. Parets dotter Gerd. Gerd gifte sig med Rune Svensson och förde gården vidare in i framtiden. OlofEssbjörnsgården eller Bengtsgården Ebera 1/10 2'6Areal 3,5 åker svartmylla på moränbotten. Man byggnaden uppfördes på 1880-talet. Ekonomibyggnader uppfördes under senare år. 1 häst 3 -4 kor, 1 ungdjur, 1 - 2 svin, Gården utgör en del av en större gård Bengtsgården, som sedermera styckats. Ägare1882- Johan Petter Johansson Bäckmanf1855 var socknens fjärdingsman gift med Maria Jonsson av Gril släkt, som byggde gården 1882 som han tydligen förvärvar. Dessförinnan hade han brukat Tomten i Bolum och varit i Göteborg några år på 70 talet. Paret flyttar hit 84 och fanns här till hans död 1932. Han blev tidigt änkeman och Lars minns hans hushållerska. Ende sonen Ivar tar vid. Låter pappan bo här från 1907 Bäckarns f1826 hållkarlen och stenmurläggaren. 1910- Sonen Ivar Bäckmanf1885 är först kalkarbetare och lokman i Ekedalen och han var tydligen anställd i sjösänkningsföretaget och har erhållit arbetsbetyg 04, 07 09 10 och 11. Han blir sedan småbrukare här, sedan han gift sig med Ada från Stenum. Han blir sedan polis i Lundsbrunn. Enda sonen -1942 Sonen Ernst Evert Sigurd Bäckmanstannar till 42 då den unga familjen åker till Stenum. Allan Stanley Johanssonmed hustru Emma Kjellman kommer från Sandhem 48 till 49, innan de flyttar
till Kappagården. 1947- Eber Nilsson tar över 1947 och sambrukar med Holmagården och flyttar hit 1965. Manbyggnaden brann på 1880 - talet. Osorterat Under 80 talet står som ägare 1/10 Gustaf Jonsson Sörgården 1910 Beckman, Johanna Matilda Persson f1852, Alfred Persson f1850, Johan Gustaf Johansson bs Anna Helena Hallberg inhys f1865, Valfrid Artur Johansson häg f1883 Gustaf Vall f1841, måg August Jonsson f1869 Johan Gustafsson f1855, Johan Viktor Blom f1861. 1920 Gustaf Larsson f1888, Johan Beckman Johanna Matilda Fredriksdotter f1852 Alfred Persson f1850 Johan Gustaf Johansson Apelgren f1833 AvstyckningMissionshuset;
|
