Nytt Missionshus i Bolum 1925.

Söndagen 25 den 17 december invigdes under stor tillslutning ett nytt missionshus i Bolum Broddetorp.
Högtiden inleddes på fm. med predikan av missionsföreståndare Ad. Thomander från Jönköping över dagens text i Matt 11:11-19. Talaren framhöll, huru människan av olika anledningar komma för att se och höra predikanter, som predika ordet från Gud. Bevekelsegrunden får icke vara nyfikenhet, utan huvudsyftet med hörandet måste bli frälsningsfrågans bevarande. Det är varken rika eller fattiga människor, som Gud bjuder till sig, utan alla äro fattiga syndare. Dessa vill han frälsa och saliggöra.
Talaren framdrog exempel på, huru Guds tjänare i alla tider fått lida bespottelse, men detta har ej åstadkommit, att de fällt modet, utan blivit mera ivriga i sin förkunnelse. Det får ej heller avskräcka Guds folk i vår tid om förföljelser komma, utan arbetet med evangelium måste fortsättas.
Evangelist N Blomdahl talade överorden i Matt 3:2 ”Gören bättring , ty himmelriket är nära”.
På em. fortsattes högtiden, då först sången 424 "Brist ut min själ etc". sjöngs. N Blomdahl talade något över 27:e psalmen samt ledde i bön. Därefter sjöngs de två första verserna av psalmen Vår Gud är oss en väldig borg.
Missionsföreståndare Thomander talade över orden: ”Tiden härefter är kort över allt detta och denna tidsålder nalkas sitt slut”. Tal framhöll att vi leva i det sjätte inseglets tid, och bara ett insegel står att bryta. Det gäller därför att verka Guds verk nu. Det nu byggda missionshuset vore byggt för att Guds folk på platsen skulle samfällt samlas omkring ett fritt evangelium samt förkunna det för andra. När de helst vilja skola de komma samman för att bedja och offra. Och så skall verket pågå, intill tidsålderns slut. Därefter förklarades missionshuset invigt, varpå man stående åhörde läsandet av trosbekännelsen. Så lästes Fader vår och nedkallandes Guds välsignelse.
Kretsföreståndare Karl Nilsson Skara talade om betydelsen av att ha ett bättre förbund nu än i gamla testamentets tid samt uttalade ett tack till dem som arbetat på husets byggande och tillkomst.
Sångare och musikanter från Häggum, Ledsjö, N Lundby och Skara förhöjde stämningen med god sång.
På kvällen hölls ett samkväm.

Det gamla missionshuset, som byggdes 1876 – 1877, har nu fått lämna plats för det nya, som nu invigts. Det gamla är sålt för 1100 kr till G Wilhelm Larsson LarsNilsgården, som ämnar riva och flytta från platsen. Det nya är byggt vid landsvägen mellan Holmagårdarna på OlofEsbjörnsgårdens ägor. Tomtplatsen är genom gåvobrev skänkt av Lars Johan Pettersson Heljes och hans dotter fru Anna Larsson och innehåller 300 kv.-meter.
Byggmästare har varit hr Gustaf Kilian från Håkentorp Segerby. Soldat Lilja i Bolum har lagt den präktiga stenfoten, och murningsarbetet till värme och eldstäder är verkställt av murarmästare T Eriksson i Röret N Lundby. Ljuset är inmonterat av David Kilian, en son till byggmästaren, och plåtslagare Hellstrand i Stenstorp har utfört allt plåtslageriarbetet.
Missionshuset kostar fullt färdigt 6,740 kr. Gåvomedel, omkring 1,600 kr har skänkts av flera personer i socknen. En skuld på 3,600 kr, vilar ännu å huset. Det rymmer omkring 250 personer och innehåller en större och en mindre samlingssal och kök. Ovanpå finns plats för inredande av vaktmästarbostad.
De som uppfört Bolum missionshus ha gjort det med tanke på att det skall stå öppet för alla dem som där vilja förkunna ett rent och klart Guds evangelium.
Söndagen den 31 dec. hölls en talrikt besökt söndagsskolfest därvid tal hölls till barnen och äldre av A Cederlin från Skara. Sångaren Rosenberg samt evangelist Matilda Backlund medverkade med sång till zittra och gitarr, varförutom barnen sjöngo.
Kaffe serverades och julgranen plundrades, varefter festen avslöts med bön och sång.

Bolums Missionsförening 50 år 1928-06-20

Anteckningar ur föreningens protokoll om dess nu 50 åriga verksamhet. ST nr 49 1928-06-21. HJ.
Bolums missionsförsamling högtidlighöll den 16 och 17 dennes (juni 1928) minnet av sin nu femtioåriga tillvaro. Och det kan i anledning därav äga sitt intresse att något taga del av dess öden under det tilländalupna halvseklet, för vilket ändamål föreningen också ställt sina protokoll och andra befintliga handlingar till förfogande.
Ett kapitel kulturhistoria
Innan vi emellertid övergå att närmare redogöra för föreningens uppkomst och verksamhet, vilja vi här något omnämna de religiösa förhållandena i orten före föreningens tillblivelse, varom protokollsboken, som för de första 6 à 7 åren är förd med synnerligen noggrannhet och omtanke. Även har en hel del att förtälja som är av intresse i detta sammanhang:
Åren 1883 och 1844 (heter de däri) blevo genom predikosjukan eller de s.k. Ropare några personer i Häggum, Broddetorp och trakten däromkring oroade för om sina själars frälsning. Men då kort härefter roparnes verksamhet i dessa trakter alldeles upphörde, återföllo de genom deras förkunnelse väckta, vilka ännu icke hunnit tillräckligt tillväxa i det predikande ordets gemenskap och rätta efterlevnad och ej heller riktigt visste vart de skulle vända sig för att få undervisning och hjälp i sin belägenhet, snart i sina gamla vanor. Ja det synes som om frukterna av roparnes verksamhet helt och hållet skulle gå till spillo, men ehuru då blev fallet med flertalet av de till ånger över sina synder och bekymmer om sitt eviga väl upprörda, nedlades nu hos mången ett frö till frälsningsbegär, som av själafienden ej så lätt kunde dämpas och som längre fram kom en mera sansad väckelse till godo.
Sålunda förlöpte snart allt i sina gamla gängor, nästan såsom före roparnas uppträdande, till in på 1860-talet, då väckelse åter började ljuda i bygden. Nu var det en kyrkans egen tjänare och predikant vid namn Törnqvist, som tände elden. Fastän själv under lagen, predikade denne för folket om vämjelse och bättring genom lagen. Men endast därigenom kunde de (liksom förut) bekymrade åhörarna, som förgäves sökte hans råd, icke finna någon frid i sina själar. Det oaktat och trots den långa vägen, gingo folk från Bolum och Broddetorp, liksom ock från andra trakter, varje söndag till Stenstorp, Gudhems och Sjogerstads kyrkor för att höra predikan av denna pastor Törnqvist, som hade adjunktsbefattning i dessa församlingar.
Vid denna tid kommo även predikanter från Småland, att besöka dessa trakter, bland annat C J Lindberg och Svenning Johansson från Jönköpings missionsförening. Dessutom kommo några från andra orter. Genom dessa fördes nu äntligen de törstande själarna till Jesus samt undfingo nåd och förlåtelse för sina synder.
Av dessa som bland ortens egna som vid denna tid verksamt bidrogo till att föra missionens sak framåt nämnes särskilt Anders Andersson från PerHåkansgården Broddetorp därstädes avliden feb. 1874. På hans föranstaltan kom 1869 en arbetsförening till stånd.
Av denna förenings medlemmar förfärdigade diverse småarbeten, såsom strumpor huvuddukar, förkläden, spetsar, kalsonger, tröjor och kjolar med mera försåldes på auktioner och pengarna sändes till Jönköpings missionsförening, som härigenom kom i tillfälle att regelbundet fyra gånger om året sända sina predikanter till orten.
Redan förut hade emellertid , enligt vad Jönköpings missionsförening på förfrågan meddelat, missionsvänliga personer varit verksamma i orten och genom förut nämnda Anders A. fader Arvid Andersson från Botorp åren 1866 och 1867 insänt bidrag till föreningen bidrog under ett år till föreningen. (Detta kan inte vara sant då han dog 1842 AOL) En inre missions historia synlig uppgift att 1867 en förening bildats, har ej kunnat bestyrkas.

Prästerna vänskapligt stämda mot den fria andliga rörelsen.

Vid denna tid hade så emellertid så mycket utverkats, att på en kyrkostämma i Broddetorps pastorat beviljats, att Jönköpings missionsförenings predikanter, efter att för kyrkoherden ha uppvisat betyg från dess styrelse, fingo tillåtelse att hålla andliga föredrag i kyrkan. Av denna tillåtelsebegagnade man sig emellertid ej så synnerligen ofta, utan sammankomsterna höllos för det mesta i böndernas stugor.
Församlingens prästerskap var annars på det hela taget rätt vänskapligt sinnat mot denna gren av de fria andliga rörelser, som omkring 1870 alltmer började vinna insteg i orten och dåvarande kyrkoherden G E Kullberg besökte själv sammankomsterna, såväl i kyrkan, då de där höllos, samt i stugorna och främjade dymedelst rörelsen.
Hungern efter Guds ord tillväxte emellertid allt mer, en väckelsevåg gick över bygden, och i mitten av 1870-talet hade de troendes lilla skara väsentligt förökats. Det blev därför svårt att i en vanlig bondstuga rymma de folkskaror som tillstädes kommo för att höra ordet. I synnerhet om söndagarna voro sammankomsterna mycket talrikt besökta. Behovet av en egen samlingslokal var därför synnerligen stort, och som i kyrkan inga andra än Jönköpings missionsförenings predikanter predika, började tanken på att uppföra en sådan alltmer göra sig gällande.

Ett missionshus 1877.

Denna tanke förverkligades också sommaren 1876, då man började uppföra ett missionshus, vartill tomt upplåtits vid Holmagården i Bolums socken. På hösten samma år hade arbetet framskridit så långt att endast inredning återstod. Därmed arbetades sedan under vintern. På våren följande år stod missionshuset fullt färdigt och invigdes genom ett missionsmöte den 14 och 15 juni 1877. För att missionshuset skulle ha en laglig ägare ansågo missionsvännerna behövligt att bland sig bilda en förening och samlades för detta ändamål hos Gustaf Johansson i Bältaregården den 24 jan 1878. Den då bildade föreningen antog namnet Bolums fria Evangeliska Biträdes - Missionsförening och i densamma antecknades 27 medlemmar.
Den sålunda bildade föreningens första styrelse, som valdes för ett år, bestod av följande personer: Ordf. Per Johansson Västra Bredegården, V ordf. Sv. Gust. Johansson PerHåkansgården, Sekr. Aug. Blomqvist Samuelsgården, Kassör Gust. Johansson Bältaregården, Nils Johan Johansson Holmagården, Gust. Johansson Korsgårdens kvarn. Gustav Petterson Västtorp, L J Johansson Tomten, Gustav Persson OlofEsbjörnsgården.
I de stadgar, som nu antogs och året därpå efter omarbetning befordrades till trycket ,uppgives föreningens ändamål vara, att verka för utbredande av evangelium såväl inom som utom Bolum socken som utom dess område.

I de ogudaktigas s.k. Gudstjänst kunde de kristna ej deltaga.
Kort efter föreningens bildande kommo några av dess medlemmar att tänka på det orätta uti att de kristna deltogo i den ogudaktiga väldens så kallade gudstjänst. Omsider allteftersom denna grep omkring sig, kommo dessa överens om att gå tillsammans och rannsaka Guds ord samt rätta sig därefter. Detta medförde att styrelsen på ett sammanträde den 17 okt. 1879 beslutade att sammankalla föreningen till samtalsmöten den sista söndagen i var månad. Efter att sålunda några gånger ha med varandra diskuterat detta ämne, sammanslöto sig kort före jul sistnämnda år några av medlemmarna som ej på Guds ords grund, för sina samvetens skull, vidare kunde fira Jesu dödsåminnelses dyra måltid tillsammans med sina och Herren Jesu uppenbart ogudaktiga fiender, till en krets (nattvardsförening) bestående av till att börja med åtta personer. Första gången dessa firade Jesu nattvard tillsammans var trettondagen 1880.
Efter något över ett halvt års förlopp hade medlemstalet i denna lilla förening stigit till 18 personer. Dessa sökte dock ej förmå många att gå över till sig eller sitt parti. Sådant ansåg man ännu vara sig rätt eller behövligt. De hade bestämda sammankomster för sig: brödbrytelse första söndagen i var månad samt andra möten dessemellan. ”Och Herren var med, vederkvickte och fröjdade deras hjärtan”.
På detta sätt fortlevde denna lilla grupp fram till våren 1881, då föreningens ordförande och några av kretsens medlemmar ansågo för nödvändigt att sammanslå dessa föreningar till en och öva ett med Guds ord mera överensstämmande församlingsskick.

Bibeln fick utgöra stadgan

För närmare beslut i denna fråga sammankallade föreningen till allmänt sammanträde i missionshuset den 26 mars 1881. Efter uppläsandet av några språk ur bibeln, avpassade för varje stånd och klass bland de kristna, framställdes nu den frågan, huruvida Guds ord sådant det i bibeln framställdes är tillräckligt såsom stadgar för en kristen förening. Denna fråga besvarades genom enkel omröstning och bibeln blev av 49 närvarande medlemmar antagen som stadgar för föreningen. Av dessa visade sig ingen enda sig motstridande.
Detta mötesbeslut blev av stor betydelse för föreningens verksamhet under de närmaste följande åren. Det inledde så att säga en ny tid i föreningens historia. Därpå följde nu en sållning bland medlemmarna som till en början kom medlemsantalet att sjunka med över hälften. Ända från föreningens bildande hade nämligen inom densamma funnits medlemmar, som ej stodo i sann förening med sin Gud. Man hade hittills ej varit så nogräknad på människan. Bara den ej var försänkt i alltför uppenbara laster och hon så ville, kunde hon vinna inträde i föreningen. Andra åter hade efter att ha mottagit ordet och anslutit sig till föreningen tröttnat i loppet och vänt åter till världen. Sådana medlemmar kvarstodo dock ännu i föreningen, och därmed hade flera av de verkligen troende alltmer börjat reagera. Härmed hade man allt mer kommit att inse nödvändigheten av en genomgripande reorganisation av föreningen för att jämväl få till stånd en ändring i dessa förhållanden
Innebörden av detta av minoriteten genomförda beslut kommer till synes av protokollet för den 2/4, då föreningen var samlad för vidare behandling av frågor i förut antydd riktning. Man fattade nu efter en kort överläggning följande beslut:
att varje medlem, för att vara medlem, själv måste redogöra för sitt livs förhållande till Herren Gud.

att någon eller några av föreningens medlemmar känner densamme såsom den där bevisar sig i liv och vandel kristen och häri kan instämma i hans egen bekännelse.
att den, som efter denna prövning i överensstämmelse med Guds ord , ej kan anses såsom en levande och verklig kristen är från föreningen utesluten, samt
att den, som vill bliva intagen som medlem i föreningen bör intagas efter samma prövningssätt.

Därefter intogos i överensstämmelse med dessa regler 25 uppräknade medlemmar i föreningen.
Vidare beslöt föreningen, att ej så som förut välja någon styrelse. I stället för ordförande valdes nu en föreståndare, vars åliggande angives vara, att hava tillsyn över föreningen, som efter detta antog namn av församlingen. Den indelning av föreningens närmaste verksamhetsområde i fyra så kallade kretsar med var sin föreståndare som förut företagits, bibehölls, medan titeln föreståndare, utbyttes mot församlingstjänare. Efter detta skulle liksom förut dessas uppgift vara ,att samla medlemmarna till samtal och uppbyggelsemöten i hemmen. Därjämte angivas nu dessa tjänares (diakoners) skyldigheter vara att stå föreningen till tjänst vid alla behövliga tillfällen, förvalta föreningens saker vårda fattiga och sjuka etc. Till val av kassaförvaltare övergick an emellertid redan året därpå.
Till sist (så avslutades detta mötesprotokoll) framställdes utvalda föreståndare och tjänare för församlingen och välsignades i Jesu namn på enkelt och okonstlat sätt.
Under den härpå följande tiden möter ock såsom man på föreningen ”Guds församling i Bolum” och ”Bolums kristna församling” Jämsides härmed benämnes den i protokollen (som efter detta fördes av därtill anmodad skriftförare). Med det senare antagna namnet Bolums missionsförening. Av detta och vad förut sagts torde framgå, att man allt mer sökte förverkliga församlingstanken och inrätta allt i överenskommelse med skriftens ord.

Tjuvbin

Verksamheten bedrevs nu under de nu närmaste åren med flit och framgång. Den värme och andliga kraft, som var utmärkande för föreningen genom dess medlemmar vid denna tid, började dock snart att så småningom avmattas. Orsaken härtill var närmast den, att föreningen kom att förlora flera av sina verksammaste medlemmar. Några av dessa kommo att utvandra till Amerika, andra åter anslöto sig tillortens baptistförsamling.
Den senare genom av desammas medlemmar (därför kallade tjuvbin) bedriven agitation. Fridopen voro eljest tillåtna men förekommo aldrig i föreningens namn, utan där på betänka fingo söka sådant därutom. Härigenom och på grund av bristande fasthet i organisationen, kom arbetsbördan att läggas på alltför få, vilket givetvis i längden verkade förlamande. Intresse saknades annars icke, men och man måste av hjärtat beundra föreningens förkämpar för att de icke tappade modet. Personliga och ekonomiska uppoffringar – intet skydde de för att främja sin förening i dess strävanden.
Av medlemmar, som verksamt deltogo i i föreningens arbete under de första betydelsefulla åren såväl som senare under de svåra, må här flyktigt nämnas några och då i första rummet dem som varit.

Föreståndare

För densamma. Bland de senare märkas:
Per Johansson V Bredeg Bjellum född 28 dec. 1836, död den 29 mars 1928. Han var föreningens ordförande från samma år denna bildades till dess omorganisationen och därefter församlingstjänare till 1886; var dock även senare verksam inom föreningen, vilken han till sin död tillhörde. Som ledare för föreningen efterträddes han av Gustaf Johansson Helgesgården, vilken var föreståndare för densamma till 1883. Han mottog sistnämnda år baptistprovet och blev i anledning härav utesluten, intogs emellertid åter i föreningen och valdes året därpå till församlingstjänare, vilken befattning han innehade till 1886, då han utvandrade till Amerika. Han hade förut varit medlem av föreningens första styrelse och kretsföreståndare. Betecknande för hans inom föreningen är, att han bland ortsborna gick under binamnet biskopen. Efter honom blev A g Sväre Liljedal Broddetorp föreningens föreståndare och predikant, och efter hans död 1885 valdes i hans ställe Gustaf Petterson i Västorp, vilken i nära 25 års tid tills yngre krafter tillkommo. Föreningen hade i honom en trägen ordets förkunnare, och snart sagt otaliga äro de sammankomster i såväl missionshusen som i hemmen, vid vilka han uppträtt som predikant. Han är ännu medlem av föreningen och har trots sina den 25 nov. 1927 fyllda 90 år hälsa och själsförmögenheter i gott behåll.
Av övriga medlemmar skulle flera förtjäna att omnämnas , men vi få här inskränka oss till blott några få.
Bland dessa senare förtjänar Vilhelm Gustafsson i Bältaregården, att i främsta rummet nämnas. Trots sin ungdom (han hade då inte fyllt 20 år) deltog han från början verksamt i föreningslivet. Året efter föreningens bildande valdes han till dess sekreterare och efter omorganisationen 1881 skötte han ävenledes pennan. Det huvudsakligaste av honom förda protokollen och mellan dessa gjorda anteckningar, som legat till grund för vad ovan sagt om föreningen. Med omsorg och reda skötte han denna sin syssla. Och även i övrigt tog han aktiv del i föreningens verksamhet. Själv ung verkade han dock mest bland ungdomen. Han var lärare i söndagsskolan och förestod vidare en på eget initiativ bildad sångkör. I och med att han lämnade föreningen led denna en kännbar förlust, och visst var det inte utan saknad en vänlig hand har antecknat i protokollet att Vilhelm Gustafsson har rest till Amerika. Efter Gustafssons avresa kan man knappast tala om att protokoll fördes, och från 1887 – 1909 finnas inga som hälst anteckningar om föreningen. Utom Gustaf Pettersson leva ännu tvenne medlemmar, som från föreningen bildade delat ljuvt och lett med densamma, nämligen 89 årige A E Larsson och 76 årige N J Andersson i Holmagården. A. Tjänade ändå till för några år sedan föreningen med att i sitt hem mottaga besökande predikanter och var dessutom föreståndare för missionshuset. L I sin tur var från 1882 – 1909, då han så småningom avlöstes av yngre medlemmar, föreståndare för föreningens söndagsskola.

Lärarinnan deltog i den fria nattvarden – avskedades

För söndagsskolesaken har inom socknen ivrats sedan före föreningens bildande. Som föreståndare för föreningens söndagsskola under de första åren nämndes dåvarande lärarinnan vid Bolums småskola Matilda Bergqvist, som entledigades från sin befattning som småskollärarinna, emedan hon deltog i föreningens fria nattvardsgångar. Nuvarande föreståndare är lärarinnan vid samma skola, Ester Brokvist, men hon behöver visst inte befara att dela samma öde som sin företräderska – Ja, så kunna tiderna förändras.
Läsaren av denna skildring har nu i sammandrag fått taga del av Bolums Missionsförenings äldsta protokoll. Mycket skulle väl ännu vara att tillägga, i synnerhet om verksamheten under de senaste förflutna 20 år, men det sagda får vara nog för denna gång HJ

Pastor Tore Falk avtackas efter några år vid Smyrnaförsamlingen 1945-10-31.

Inneboende

Anders Samuel Carlsson f1898.
Erik Rickard Carlsson kalk arbetare f1907 32-34 .
Sven Natanael Adamsson målare 36-37, Rådene. Han dör redan 1936.
Torsten Einar Johansson kalkarbetare.
Rickard Roland Pettersson kalkarbetare sonen icke döpt 39-40, Valtorp.
Johan Artur Lundgren f1901 kalkarbetare 41-44.
Märta Skog med barn 44- och framåt.

Vers som Hji bjöd på men var den hör hemma vet jag ej