Nytorp Falbogården

nämnt 1564 som kronotorp. Namnet efter inbyggare på Falbygden. Utgjorde 1685 ¼ mtl krono, som brukades av Sven Nilsson. Har varit förpantat av salig Hans Björnsköld, men med 1681 års ränta indraget av herr assessorn Chronhielm, men finns icke därpå några brev skriver reduktionsjordeboken.

Sven står som boende och dör vid 60 års ålder 1707.
Håkan Svensson f1679 fanns under barnalstringsperioden 1714 -- 1725.
dottern Margareta gift med en bonde Lars Larsson f1726 brukade gården kring 1750.

1761-1776 Åbo Anders Persson

f1730 finns här 1761. Han är son till Per Larsson från Päregården och flyttar vidare till Bältaregården och Stommen. I andra giftet kom han till del av Källegården och är bland annat pappa till Lars Andersson i NordBredegården där vi berättar mer.

94+ - 1802 Jonas Persson

f1757 var kommen från N Lundby nämndeman och ägde denna gård, men flyttar med sin familj till Päregården. Han är mera känd som pappa till Dises. Dottern gifter sig med Per Andersson i Bengtsgården strax bredvid.

1802-1828 Anders Andersson

Gården tillfördes släkten av Anders Andersson, som år 1802 inköpte den av förre ägaren Jonas Persson. Men Anders dör redan 1812 och änkan flyttar lockad av en Jonas Andersson i Källegården. Sonen Anders återkommer från Källegården sedan ett antal brukare passerat

1828-1837 Anders Andersson

f1804 övertar faderns förvärv 1828 enligt ovan. Hans relationer är

1. Stina Eriksdotter f1805 från Gudhem
   • Per Johan f1831 åker till Amerika 1893
   • Carl August f1834 flyttar till Öglunda
2. Inga Vänfast
   • Brita Cajsa f1840 gifter sig med Nerman och skapar Tenbergs Falbogården.
   • Gustaf Falbon f1844 och dör 1913.
   • Anna Lisa f1848 gifter sig med Stierna Bolin.
   • Johanna f1854 gifte sig med soldaten Berg.

½brukare Isac Håkansson Sätuna 

Stället säljes till Stig Perssons föräldrar, som kommer från Segerstad 1943.

Släktföljden.

Anders Andersson f1769 har sina rötter i Korpatorp och i sitt äktenskap med Brita Jonsdotter inköper man stället 1806 enligt en känd köpehandling. I bodelningen efter fadern får änkan en tredjedel och sonen Anders två tredjedelar. Bouppteckningen omslöt över 400 Rd. Han dör 1812 varvid hans familj måste flytta till Källegården året därpå.

Anders Andersson

f1804 är blott 8 år när fadern går bort och en fosterfader inträder i brudsäng snart nog. Anders gifter sig med Stina från Gudhem. Han gifter sig en andra gång Inga Vänfast moder till Falbon och Britta Kajsa Andersdotter, g. I m. Gustaf Andersson Nerman, g. II m. Karl Kjellander och därmed kanske stället delas. Vid skiftet får Anders Anderssons omyndiga barn bo kvar medan Nerman flyttar sitt ställe till Qvarnvägen.

Falbogården 

Aa Skiftet  ⅛

eges av Anders Anderssons omyndiga barn. Dessa får kvarbo

Gustaf Falbon Andersson

f1844 han var svåger med soldaten Berg och soldaten Stjärna, sedermera hetande Emanuel Bohlin. Denne Gustaf i Falbogården var gift med en syster till August i Trollsvik och Stava i Munkgården. Deras bröllop i Trollsvik var av den gamla sorten med mat och brännvin, dans och öl och krus och stånka. Prosten Cullberg var vigselförrättare och han var en man som levde med folkets liv. Han hade en fru av samma sort. Då dansen kommit i gång framåt kvällen blev prostfrun uppbjuden av Lars Petter. Denne var fästman till brudens kusin Stava Persson i Törnagården . Det blev en gammeldans, en polka, som det berättades om i långa tider. När alla andra hade dansats trötta, dansade Lars Petter och prostinnan ensamma tills spelmännen tröttnade. Och då dansen avtackades av Lars Petter, lade hon sin hand på hans axel sägande: "Det var en polka det Du, Lars Petter". Om prosten Cullberg berättades att han var en kraftig man, lärd man dessutom, men inte märkvärdig i sitt tal. I fråga om religion och Bibeln var han känd för ett uttryck: "Det vi inte förstår, får vi med vördnad gå förbi". 

Gustaf var duktig i flera avseenden med grovgöra, samt både kunnig och flitig att bruka mun. Det berättas av svägerskan Maria Bohlin följande: "En dag kom Falbon in för att äta middag, men potatisen var ej färdigkokt, så därfö4r skulle han stanna inne och se efter barnen medan hon mjölkade middag. Men hon träffade någon likasinnad på landsvägen och det blev en pratstund. Nåväl mannen lagade middagen , åt sig själv gav barnen mat, och lade de minsta att sova. När han var färdig med allt detta sände han ut den största med en stol och en hälsning. "Far tyckte att I mor behöver sitta, så I ente bler trötter". Men då blev det färdigmjölkat för Falbon en lång tid, och det tog skruv - men också eld i kärringen och livet levdes med ömsom skäll och ömsom skämt, var och en av makarna hade sitt förråd att ta utav".

Denna halva av gården, som innehades av systrar till Josefina Tenberg, gick år 1943 ur släkten.

Carl Ivar Gustafsson arrenderar till 1944, då han flyttar till Stenum. 

Tekla och Ellen Gustafsson

Erik Persson 

f1897 från Sjogerstad gift med Margit förvärvar stället 1944 och lämnar över till sonen. . På 50 talet 7 ha med 5 åker. 2 hästar och 6 nöt.

Stig Persson 

som väljer Carina till maka och driver ett välskött företag med huvudinriktning på svin.

Ab Nyborg Kjellanders ⅛

Först fick han löfte om att stanna kvar men tvingas sedan att inom tre år flytta till nuvarande plats. Som tröst får han använda under de tre åren koltäppan och sin gamla tomt.

Gustaf Nerman 

f1833 i Segerstad. Han gifter sig med Falbons syster och förvärvar gården. Gustaf dör och enda överlevande barnet i relationen är Hanna. Hustrun gifter om sig med Karl Kjellander med mycket pengar på fickan och han står för investeringarna på gården. Relationen är barnlös. Cajsas dotter var psykiskt sjuk och när modern ville göra en fin begravning, hördes från bygden "Te göra sån begravning åt en stolle". Cajsa sårad och familjen som yttrat detta kommer följdriktigt inte till begravningen.

Sputte Karl Kjellander 

flyttade till Ringagården i Broddetorp 58 på grund av äktenskap med änkan i Ringagården. När han efter väl förrättat värv blir änkeman lämnar han över gården till sina barn i äktenskapet förvärvade barn och gifter sig med Britta Cajsa Andersdotter, Nermans änka och bygger det nya huset som står på gården. Han kom hit 1887.

Denne Carl Kjellander var äldste sonen till gamle häradsdomaren på Kärrtorp. Namnet Kjellander hade antagits av samtliga 6 bröder. Carl Kjellander var först boende i Ringagården, Hornborga, men vid sin första hustrus död överlät han gården till barnen och gifte om sig med ägarinnan till Nyborg, en syster till Falbon och Maria Bohlin även hon. Kjellander var hes i sin röst, han kunde inte tala högt utan viskade. Det sades att han supit så mycket att rösten gått bort. Det var ju så på mitten av 1800-talet, som var hans bästa år, att det söps ohejdat av många, varav han var en. Ekonomin blev dålig som följd av supandet. När han bodde där i Nyborg var han mellan sina 70 och 80 år, så då var det lugnt och tyst omkring honom. Ungdomen hade rasat ut, berättade Blomqvist och han fortsätter men på 1880 års karta ligger en liten stuga strax öster om gårdstecknet för Nyborg. Denna gamla stuga minns jag mycket väl, den användes som brygghus av Kjellanders, som då bodde i det nyuppförda boningshuset. Denna stuga hade varit soldattorpets bostad byggd på 1700-talet och flyttades till Skaraborgs regemente, som ett minne av gamla knektstugor av den typ, som försvann vid storskiftet då nya byggdes. Carl bygger om Nyborg för han hade pengar säger Ellen, som också har minne av ett soldattorp. Carl Johan Kjellander spottade på ett egendomligt sätt (titt titt) och erhöll i anledning därav benämningen. 

Karl var något kortare till växten än sina resliga bröder med kortvuxet hår. Kjellandrarna var så svarta att de dragits genom en skorsten, ett arv från modern. Carl flyttar först med äldsta systern till Trumpetaregården och brukar den som delägare med henne och hennes man. Carl och systern Märta delade enligt testamentet sedan gården. Carl får 5000 för sin del enligt fastebrev 1874, och flyttar till Ringagården. Carl byggde ett nytt hus på Nyborg det äldre var en liten ryggåsstuga med torvtak. Carl sa att nu skall jag bygga ett och ett halvt hus så det skall synas från vägen. Här berättas att den gamla stugan flyttades till Skövde. Han gifter sig till gården via änkan Brita Cajsa och finns här 00 10. 

Linus Gustafsson brukar stället mellan 1914 och 19

Tenberg

Ägare till ⅛ mtl av ursprungligen ¼ är Johan Tenberg med dottern Ellen, sterbhusdelägare efter avlidna makan och modern Josefina Gustafsdotter, vars utan bröstarvingar avlidna faster förut innehade gården skrev Hjilmer. Familjen kommer 1925 till gården.

Johan, Ellen och Josefina (Gustafsdotter) Tenberg

Falbons dotter Josefin tjänstgör på Trestena som husföreståndare under 10 år. Här träffar hon Johan. Paret gifter sig och flyttar till Sparresäter något år, där dottern Ellen föds. Familjen återvänder till Trestena och slår sig ner i ett torp Långakroga och Anisåsen där Harald föds. Familjen återflyttar till Bolumstorp och arrenderar Anderstorp under fem år från 1920. De bodde i den lilla stugan på Anderstorp som nu är gårdshus vilken hade brister i kvaliteten. Johan Tenberg från Trestena gifte sig med Josefin. Först vill Johan tillbaka till andra sidan, men lockas av ett arrende på Anderstorp och bor då i lillstugan på gården några år. Ellens yngre bror Harald ramlade och slog bakhuvudet på skolgården i en sten och dog sannolikt av meningit efter detta trauma. Tenbergs hade en lycka hitom Vackera. Laffen fick bo hos Tenberg sedan han återvänt från Lycksele och fått vård i Falköping. 

Johan förvärvar Nyborg omkring 1925av Kjellander. De hade dessutom en fosterson, som vid ett tillfälle konstaterar att Tenberg kastat ut den kalv på gödselstaden som han under lång tid kalkylerat skulle gynna familjens ekonomi. Ellen är först hemmadotter och sköter gården och djuren, arbetar sedan på Valle hemmet. Harald sonen som blott blev 13 år och dog efter efter skalltrauma på skolgården. Prestelyckan en äng tillhör denna delen av gården. 

Falbogården Bjellum

Falbogårdens ägare säges vara släkt med Karl XII. Kungablod. "Vi härstammar från en prost i Segerstad, som var släkt med Karl XII. "När jag under utforskandet av släktgårdarna i trakten en dag sammanträffade med sonen till f.d. ägaren av den del av Falbogården, som nu befinner sig i andra händer, nu en man i sextiofem årsåldern, samtalade med honom om hans förfäder och fick ovan rubricerade uppgift, så visste jag ej riktigt, vad jag skulle tro: om vederbörande sökte driva med mig eller om han själv kunde vara vilseledd. Jag studerade därför hans s.k. uppsyn men fann inget som häntydde på åtminstone det förstnämnda. - "Ja, skammen är inte min – vill han, kan han gärna för mig få vara släkt med tolfte Karl!", tänkte jag och tröstade mitt sinne med att "den som talar efter sägen, han ljuger inte", tänkte jag taga emot, vad mannen till äventyrs mera hade att förtälja i denna sak. Innan jag sökte få några närmare upplysningar om den celebra släktskapen, betraktade jag emellertid sagesmannen än en gång uppmärksamt och vad jag då fann, talade i någon mån till berättarens förmån – likheten mellan honom och Carolus Rex, sådan jag sett denne på gamla mynt och avbildningar: samma knotiga figur, samma hållning. "Men Linus", sa jag, "hur kan detta hänga samman? Det har ju aldrig hörts, att Karl den tolfte brydde sej om några fruntimmer!" - "Ja ente vet ja! Men ja sa nu ente, att han va far te prosten, utan släkt! å dä kan le vära lite skellnad. Men ja tänkte, när ja tala um dä hära, att du sum årnar mä så'nt kunne försöka å ta rea på hur dä hänger ihop. - Ja sa tala um, så mö' ja vet. Min far hette Gustav, - dä vet du le, Gustav Andersson – å hanses far hette Anders Andersson, mer vet ja ente, å va farmorera hette, dä vet ja ente. Men hanses far sulle ha hetat Murk å ha var't ifrå Korpatorp, dä sa bäckströmsgubben. Annars tala faster mi – Kajsa Närman älle Källandersa – du minns le henne n? – allti älle teminstingen monga gånger um faster på Seltorp - dä va la ena söster te far hennes, sum bodde där, fast ho va le dö fôre mi ti – att ho hade talat um, att släkta va utgången ifrå en prost i Sejersta, sum hette Lidborg. Å dä va denne, sum sulle ha var't släkt mä Kal XII. Sen vet ja ente mer, men dä sulle vära rolit å jära't, å kan du få veta nå så låt mej få höra".

Detta var alltså allt sagesmannen visste om sin släkt. Mycket var det inte men i alla fall några hållpunkter, och efter hemkomsten företog jag en första förutsättningslös granskning av de lämnade uppgifterna. Min första åtgärd var att taga fram en förteckning över präster i Segerstad och där se efter om i socknen funnits någon präst med det uppgivna namnet. Och verkligen det hade det! Denne prost hette i förnamn Olof och tjänstgjorde som kyrkoherde i nämnda pastorat mellan åren 1739 och 1781. Han var född den 27 jan. 1693 och dog den 22 sept. 1781 samt var son till rådmannen Erik Lidborg i Lidköping. Om någon släktskap mellan honom och hans ungdomstids konung, nämnes dock ingenting i Herdaminnena, som endast säga, att "efter honom ingen kyrkoherde i Segerstad haft ett så reglerat hus och blivit behållen i så kärt och hedrande minne." Denna första undersökning blev ju inte alls klarläggande i avsedd riktning, men då sägnen därigenom visat sig vara sann i ett avseende, lockades jag till ytterligare undersökningar och som jag dels själv hade och dels lånat några gamla handlingar rörande nämnda och andra gårdar i bygden, så letade jag fram dessa för att om möjligt erhålla några upplysningar om de andra i samband härmed omnämnda personerna. Först föll i mina händer ett arvskifte från 1812 efter en Anders Andersson i Falbogården eller Nyborg som den 12 febr. d.å. avlidit och som sterbhusdelägare efterlämnat änkan Britta Jonsdotter och en omyndig son vid namn Anders, född 1804, densamme som sedan blev sagesmannens farfader. Den avlidne Anders Andersson var enligt andra handlingar son till en kort före sekelskiftet 1800 död hemmansägare vid namn Anders Björnsson, som jämte Korpatorp ägt några andra gårdar i trakten. Britta Jonsdotter infann sig vid arvskiftet "tillika med sin styvfader Nils Bengtsson i Brestorp." Anders och Britta hade enligt samma handling ingått äktenskap år 1802 och då för sina försålda arvslotter 1/8 mtl Korpatorp (mannens) och 5/48 mtl Luttorp i Segerstad (hustruns) inköpt 1/4 mtl Nyborg eller Falbogården, vilket nu beslutades tills vidare bibehållas oskiftat, sedan änkan erhållit sin utfästa morgongåva av 100 rdr, fördel och vad henne i övrigt tillkom, delades i tre lika delar, varav sonen erhöll de två och änkan den ena. Varifrån And. Björnsson härstammade är nu icke känt, liksom alla närmare upplysningar om honom saknas, och vad hans hustru beträffar nämnes icke ens namnet. Som nu Olof Lidborgs hustru var den enda till släkten kända, slog jag upp Svenska Släktboken och bläddrade reda på detsamma samt fann där vad jag sökte, nämligen stöd för en om än mycket avlägsen släktskap med hjältekonungen. Olof Lidborgs hustru Elis. Cathr. Wictorin från Fågelås församling, född 1713 och död 1765, nämnes däri såsom ättling av den gamla medeltida frälseätten Gylta och om dess frändskap med Vasaätten, råder väl inga tvivel. I all synnerhet Lidborg själv torde ha ansett denna släktskap säker och talat därom med sina barn, vars efterkommande bevarat minnet därav och fört berättelsen vidare. Någon senare "förbindelse" med kungahuset kan naturligtvis ej ha varit omöjlig men i så fall hade väl knappast en präst velat nämna saken såsom omoralisk. Då skulle man väl också förmodligen vetat att berätta vad släkt det varit, i stället för att som skett uppge endast släkt, med tonvikt på det ordet. Den ovan omnämnda släktboken av Örnberg meddelar i fråga om släkten Wictorin, att två olika uppgifter om dess anor föreligga. Enligt den ena skulle den älsta kända stamfadern ha hetat Sven och levat i mitten av 1500-talet samt haft sonen Lars Segerstadius, som blev kyrkoherde i Segerstad 1603 och räknas som släktens stamfader. Den andra, som omsluter även den förra, uppger, att den sistnämndes farfars fader, skulle hetat Greger och levat i slutet av 1400-talet, varit av släkten Gylta samt haft sonen Petrus Gregorii, som först var predikomunk i Skara kloster och sedan gifte sig med en nunna och 1528 blev kyrkoherde i Segerstad, där han efterträddes av sin måg Uddo och denne sedan i sin tur av hans sonson, den nämnda Laurentius Sveno Segerstadius. Denna släkt innehade även senare under långa tider kyrkoherdetjänsten i Segerstads pastorat – alldeles som skulle denna varit lika ärvtlig som kungavärdigheten för Vasaätten. Enbart detta kan ha varit orsak nog att föranleda uppkomsten av berättelsen om släktskap med kungahuset, men nu fanns ju dessutom åtminstonde en antagbar sådan släktskap, som dock för här närmast berörda släktgren bröts, emedan släktingen var en kvinna. Men vi behöva väl i detta fall ej vara stoltare än vi kunna anse Falbogårdens arvtagare såsom även de släktingar till – vi kunna säga Karl XII. – Det kan väl inte vara alldeles omöjligt utan att det finns någon enda liten gnutta kvar av kungablodet. Prosten Lidborg och hans hustru Elisabet Catharina Wictorin, hade i sitt äktenskap sex barn : Immanuel, f. 1737, Anna Helena f. 1741, Chatrina Elisabet f. 1744, Sara Greta f. 1746, Anders f. 1748 och Maria Ulrika f. 1758. Av dessa blev Sara Greta bondhustru i sin födelsebygd och var två gånger gift : I med Jon Larsson från Broddetorp och II med Nils Bengtsson från Borgunda. Gyltasläkten.

Vg. Fornminnesföreningens Tidskrift 1897. Personhistorisk Tidskrift IX, 67 – 72 (1907). Örnberg : Svenska släktboken.

En flickauktion på Axevallahed.

När vid sekelskiftet det s.k. Indelningsverket sattes ur funktion retade man de gamla Axevalla knektarna med att riksstyret nu förklarat dem vara obehövliga, ja odugliga att försvara landet och sade dem att de nu inte hade annat att göra än att packa sina kappsäckar och ge sig iväg, och när de på sommaren i vanlig ordning inställde sig på exercisplatsen var stämningen bland dem en smula "tryckt". På "heden" gjorde sedan "värarna" allt för att reta sina f.d. översittare och uppmanade dem att först som sist realisera av sina tillgångar och gick med missnöjda knektars attention t.o.m. i författning om anordnande midsommardagen av en offentlig auktion på vilken soldaterna kunde få saluföra sina äktenskapslediga döttrar och anförvanter samt för resten vem de ville. Att hugade spekulanter ej skulle saknas garanterades av arrangörerna. Auktionen blev också som väntat en stor succé och många både söta och mindre söta små och stora flickor hade där funnit ägare innan vederbörande på vad som försiggick uppmärksammade officerare hunnit sätta P. för dess vidare fortgång, naturligtvis till förfång för vederbörliga intressenter. Sagesmannen till det ovan omtalade visste till slut, att berätta om två som följd av auktionen instiftade äktenskap, båda inom samma släkte, nämligen den s.k. "falbons", vars söner Frans och Sanfrid med genom detta släktregister känt resultat inropade var sin soldatdotter.

Avstyckning

Lille Skräddaren
Här bor Gustaf Persson f1842 från före 81 hela 80 talet. Det är ju Lille Skräddaren vet ja'.