Gustaf Göransson hade varit rallare uppåt landet och fått sin "gifta" från Kopparberget i Dalarna. Hustrun benämndes därför i orten aldrig för annat än Kulla. Denna var en i sjukdomsfrågor förståndig kvinna och hjälpte många. Hon använde sig härvid av örtmedicin, som hon själv tillverkade men brukade i motsats till många andra läkekunniga den tiden aldrig av några s.k. häx.
Samlivet mellan Göran och hans Kulla var dock icke alltid det bästa, vilket framgår av att hon en gång besökte kommunalordföranden, beklagade sig för denne och bad om råd, sägande: "Han ä så stog, så stog, å så illaker, så jeg vet rakt int’, va’ jeg sa ta meg til’!" - "Vesste du ente dä, enar lu jeffte däk mä hônum, då?" frågade ordföranden. "Jo, jeg gjorde fäller detta – men va ä int’ detta köttet!" svarade då kullan. Hennes från orten avvikande tal, gjorde att man mer än annars gav akt på vad hon sade och hade en del uttryck att härma efter henne: sockar kallade hon "fleckdosor", kött "trott", huggkubben för "stabben", mjölk för "vitter" o.s.v.

Katarina Lovisa Jansdotter

var född på Hviludden Fäbobacken i Ljusnarsberg där fadern var nybyggare. Hon var gift med Anders Erik Strandell från Ludvika som gav henne sex barn som vi delvis kan följa. Maken dör och Toalitten är strax där och hon kan inte motstå kroppen, De får tillsammans tre barn varav den första dör späd.

• Johan August född just på Hviludden i Ljusnarsberg gifter sig till Ö Skattegården Brunn vid Ulricehamn.
• Ellen Alida hittar en banvakt som vi senare återfinner vid Tranum.

Gustaf Göransson har i och med att vara brorson till Muntera och son till en välkänd Knisken sina rötter i trakten. Han är småbrukare i Korsbacken innan han kommer hit till Stenåsen. Inte mycket jord att bruka varför han periodvis försörjt sig på rallarskapet och grovarbete. Född 1850 och dog här 1915. Träffade sin dalkulla som tog med sin yngsta dotter från Dalarna och paret får två egna barn som flyr bygden.

Göransson föddes i en stuga, som låg på Backgården eller närmare bestämt vid källaren därstädes. Han var rallare och gift med en dalkulla som i ett tidigare äktenskap hade två barn. I ramsan om Lille Skräddaren gålbönner finns Göransson med öknamnet Tjoalitten. Umgicks gärna med tattare och annat löst folk som komma dragande och här blefvo stannandes till grannars stora förtvivlan. Med ärligheten var det kanske lite si och så; det berättas t.ex. om ett tillfälle då han i ett sällskap kortspelande bekanta försökte gömma undan en femma genom att stoppa den i munnen. Detta uppdagades och rättvisa skipades på det då gängse handgripliga sätet av de övriga i sällskapet Johannes Brodd och Falbon //berättat av Arvid Brodd 71

Efter Göranssons död försåldes Stenåsen först till den förenämnde Brittens döttrars fosterson Vilhelm Karlström och sedan till den s.k. Falbons Linus alias Linus Gustafsson från Falbogården.

Munars Annersa.

Stuga liksom den förra vid Hästhagavägen, ehuru på dess motsatta sida och å Kärragården ägo område. Uppförd efter skiftet eller på 1860-talet. Munars Anners var snickare och likkistmakare och hade såsom av epitetet förstås tidigare varit mjölnare – som sådan verksam på den s.k. Kaxa. Anders var enligt vad han själv uppgav i "syne" och omtalade sig alltid ha känning av när någon i grannskapet skulle lämna denna världen, vilket varskoddes honom genom snickarverktygens och det för kistfabrikationen lagerhållna virkets ändrade lägen och rörelser eller sig visande personer och likfärder. Murnas Anners stuga och tillhörigheter 1918 på auction, varvid den förra inropades av Linus. Det kan vara den stuga man ser rester av väster om Tjoalitten. Vi har mer om Anners.

Från Bolum LarsNilsgården utmarksskifte å Stenåsen avstyckat torp, som efter skiftet jämte flera andra här upptogs och jämte ytterligare ett utom backstugor stått kvar ända in i senare tid. Innehavaren Britten var visst ingen ängelsman utan son till en Britta, i byn benämnd Backa Britta, som där bodde tillsammans med sin syster och änka från Backen (därefter epitetet) och hade en oäkta son.

Backa Britta

f1798 Brunnhem hade en syster Backa Maja och systrarna delade en backstuga troligen under Backen. Modern till Backa Britten Britta Jonsdotter bodde i sin stuga i byn tillsammans med en syster, som blivit änka och hade två söner att uppfostra. Denna var sjuklig och behövde hennes hjälp. Systern hette Maja och benämndes Backa Maja, vadan den av dennas söner, som stannade på orten och blev hemmansägare kallades Majen. Britten och Majen voro således kusiner.

sonen Johannes Backa Britten Jonsson

f1823 först torpare och sedan torpägare under LarsNilsgården utmark å Stenåsen. Gifte sig med Johanna Andersdotter
Då marken, där moderns stuga låg vid skiftet kom att tillhöra hemmanet Stommen och inom därför bestämd tid måste rivas eller flyttas vidtalade Johannes, som ådragit sig någon skada i ena benet, så att han blivit halt och oförmögen till mera ansträngande arbete, ägaren till LarsNilsgården att få uppodla och bebygga ett stycke mark å den nämnda platsen, där han efter att där ha bosatt sig utom åt ställets skötsel ägnade sig åt ägg - och lumpaffärer. Han redade sig bra och löste inom loppet av några år sitt ställe från huvudgården.

Mannen hette annars Johannes Jonsson. Han var f1823 och †1911. Såsom son till backstusittare fick han tidigt lämna hemmet och söka tjänst hos andra, gifte sig omsider med en torpartös från Källebacken i Gudhem och blev torpare under Vrangelsholm egendom. Hustrun hette Johanna Andersdotter och var f1829 och †1920.

1. Betty f1855
2. Emma f1860
3. Johan f1866 brukar Skattegården i Häggum gift och en dotter
4. Frans återfinnes som änkling och villaägare i Axvall.

Johannes och Johanna fingo i sitt gifte fyra barn, sönerna Johan f1866  och Frans f1873, samt döttrarna Britta Kajsa, kallad Betty f1855 och Emma Kristina f1860, varav de tre sistnämnda ännu 1947 befinna sig i livet. Sönerna lämnade emellertid hemmet, gifte sig och bosatte sig utsocknes, medan döttrarna ej gifte sig utan stannade kvar i hemmet, som de efter föräldrarnas död övertog och ända tills för några år sedan brukade, delvis med hjälp av en fosterson vid namn Vilhelm, som emellertid efter att en del år ha brukat ett par gårdar i orten övertog ett större bruk å annan trakt, dit de gamla flickorna efter att ha sålt sitt ställe också flyttade.

Som betecknande för den nya tidens inverkan i kulturellt avseende på de goda bolumsborna kan antecknas, att man där aldrig kunde få sig att bortlägga det över 100-åriga binamnet å familjen utan så länge stoff fanns vidhöll detsamma.

By Brittas son kallades som nämnt Britten och stället alltfort för Backa Brittes, barnen benämndes för Brittes eller Backa Brittes med tillägg av förnamnet, såsom t.ex. Brittes Britta o Backa Brittes Emma, medan – såsom ett litet bevis på att det började lida mot slutet benämndes Ville Britt. Fostersonen var ett s.k. "takabarn" från Stockholm och heter Vilhelm Karlström.

Britten gjorde först 40 dagsverken om året för stället, därav 20 mans- o 20 hjälp eller fruntimmersdagsverken, men köpte det sedan av Kaxa Karl.

Kärra Lund, Soldaten Per Lund.

Innehavaren Lund f1822 hade varit soldat för Stora Lycke i Norra Lundby och vid sitt avsked erhållit stugan, som han flyttat hit upp. 

Kattes Gustaf och  Katta Kajsa

Gustaf Jonsson med familj f1850 bor här i denna dubbla bolek och flyttar sedan till Gudhem 1875 och lämnar tydligen över till

enkeman Gustaf Johansson
f1823 vilken vi igenkänner som Katta Gustaf. Fast vi är inte riktigt säkra på att det var här de bodde först. Han kom från Nedre Bjärsjöqvarnen. Katta Gustaf hade åt sig och sin bror förvärvat Katta namnet genom att kasta i en katt i kvarnen medan han malde brödsäd, vilket så förtretat åsyna vittnen eller dem, som därmed fick sin mäld förstörd, att man gav bröderna det nog icke oförargliga binamnet och sedan så länge den bestod alltid kallade kvarnen för Katta Qvarna. Händelsen inverkade givetvis skadligt för de båda mjölnarna.

Med följande, Lunds sammanbyggd stuga, innehavd av den s.k. Katta Gustav, som varit mjölnare i Nedra Bjärsjö och sedan torpare å Bolum LarsNilsgården utmark på Stenåsen.

Gustaf och hans hustru hade i flera år ovigda bott tillsammans och när de till följd av prästerskapets ingripande slutligen gifte sig, sade man skämtsamt: "Nu har Katten ta’t Kôrven". Den nyblivna hustrun hade nämligen erhållit smeknamnet Kôrven, emedan hon beskyllts för att ha tagit en korv ur en skorsten, där upphängd till rökning. Katta Kajsa gick i stugorna och sålde klädespersedlar, som andra vävt, i kommission. Kajsa Pettersdotter Blank, kallad Korven f 1832. Gick med knall, sålde huvuddukar, förkläden och så vidare, som ortens kvinnor vävde.

Vi kan här på plats referera till Kôrvens Katta Cajsas öde, soldaten Petter Blanks dotter.

• gifte sig först med Johannes Andersson f1821 Svabens torp. Han dog kort efter äktenskapet och frukten Johan Strandberg återfinnes i Stillwater
• Johannes Jonsson f1821 på Slätterödjan. Förlupen och dödförklarades och det visade sig att han drunknade i Västerås 1864
  • föder tre barn här som dör mycket späda.
• Katta Gustaf f1823 och makarna dog här 1899.

Lille Skräddaren, Lilleman eller Tummeliten

Lilleskräddarns stuga hade förut stått på den s.k. Päralyckan vid Bjärsjövägen och varit soldattorp för Olof Grottesgården. Den hade rotebönderna givit till en soldat Grotte, som varit med på svensk sida i kriget mot Napoleon och sedan som en följd av vad han där sett ej varit riktigt som han skulle.// Brodd 1928. Den låg på Nyborgs mark. Just nu ser man bara en stenhög alldeles vid vägen upp till badplatsen i Bjärsjön. 

Gustav Persson f1842 var bror till Vassa Lars och Murnars Anders. Där bodde en sömmerska, som gifte sig med en underofficer vid Västgöta regemente. Hon hette Anna och var yngsta barnet av 5 syskon, därav tre söner. Alla blev skräddare liksom fadern och kom senare till Stockholm. Den yngsta av dem dog i unga år, men de båda äldre blev egna mästare i yrket och tog tillnamnet Kjellström. "Jag arbetade hos W. Kjellström i tre år" skrev Gustaf Blomqvist 1948 i sitt försök att samla minnena om de fattiga i vår bygd.

Lelle Skräddarn kallades så eller för Tjujefämtummingen, emedan han var liten till växten och därför kasserats vid värnpliktsmönstringen. Han var till yrket skräddare och trots sina fattiga "25 tum" gift. Lelle Skräddersa Kristina var bördig från Svaneberg uppe vid Söakullen i Häggum och dotter till en man vid namn Svan, efter vilken man har ordstävet "Gud hôller mä barn å stora själmara, sa Svan". Gumman uppnådde en hög ålder och levde ännu i mitten av 1920 talet, då hon för antecknaren berättade om hur hon efter dennas död haft besök av en grannkvinna.

Lilleskräddarn var i livstiden en ordningsam man, likasom hustrun, men när han rödmålade sin lilla stuga, tyckte grannarna att det gick väl långt och undrade på vad sätt han kunnat bli så rik, att han mäktade med sådant högfärd. På gravstenen kan man läsa Här vilar Skräddarmästare Gustaf Persson, den ende backstugesittare, som med sin titel tävlar med alla hemmansägare och kyrkvärdar om lämplig rangplats inför Sankte Per påpekar Blomqvist. 

Vi har ett gammalt utdrag från ett förmyndarskapsprotokoll hållet vid lagtima vårtinget vid Skånings och Walle härad å tingsstället i Skara den 17 januari 1905. § 9 Uppå därom i Bouppteckning efter aflidne skräddaren Gustaf Persson från Nyborg Broddetorp Bolums socken framställt förslag och på grund af eget åtagande förordnas hemmansägaren Alfred Persson i Bolumstorp OlofEsbjörnsgården dels till förmyndare för den aflidnes och hans efterlevandes hustru Kristina Karolina Persson omyndiga dotter Anna Sofia född den 11 maj 1886 dels ock till god man för bemälda makars i Nordamerika vistande barn, sonen Karl Ludvig Kjellström samt döttrarna Amanda, Karolina och Stafva Charlotta; åliggandet den förordnande att vid utöfningen af dessa sina befattningar ställa sig lagens föreskrifter till noggrann efterrättelse. År och dag som ovan På Häradsrättens vägnar Fredrik Langergren. 

Av skräddars barn

1. Kjellström Vilhelm f1873 Nyborg
2. Amanda f1875 Skräddars Amanda reste till Amerika. Lilleskräddarns Manda, som ännu lever och uppehåller förbindelse med hemorten, har under sin vistelse i Amerika varit gift tre gånger men utan att erhålla några barn och bor hos en styvdotter, vars man är doktor berättade Hulda 1953.
3. Stava for också till Amerika
4. Augusta
5. Anders Gustaf Kjellström skräddarmästare i Stockholm
6. Calr Ludvig
7. Lille Anna
8. Gerda
9. Anna Sofia

Johannes och Maja Stina Krantz

Karl Kranz i Bengtsgårdens föräldrar tillbringade sina sista dagar här i stugan och lämnar denna världen med blott några dagars mellanrum. 

Johannes Krantz och Maja Stina Zeipel från Kinnekulle f1847 resp 1855

Fiskar Ville eller Silla Ville

bodde här 35-47 innan han flyttade upp till Jonstorp med sin familj. Stugan revs någon gång på 40 talet minns Lennart. Hulda var där en gång med pepparkakor med lilla Ingeborg vid sin hand och från detta möte berättas om hur snyggt och prydligt det lilla hemmet var.

Vasses

låg mitt emot Lille Skräddarens, men flyttades upp till slutet av vägen

Trassastôva Trasses

Kvarstående ryggåsstuga, belägen öster om Upplandsgatans begynnelse vid landsvägen.

Blankes

Före Trasses hade här varit bosatt en f.d. soldat vid namn Blank, under vars tid stugan naturligtvis nämndes efter honom. Gamle Blank, som uppförde Trassastugan, hade varit soldat för Holmagården och vid sitt avsked fått stugan av roten, samt flyttat den hit omkring 1863. Johan Petter var soldatson född i Våmb 1813, var 175 tjänte i 31 år från 1832 och får avsked på grund av sjuklighet enligt läkarintyg, tjänt väl. Gifte sig med Anna från Stenstorp och fick fem barn Cajsa, Johanna, Johannes, Christina och Johanna alla födda i Bolum. Han flyttar senare upp i Svensbokärren och bygger det som sedan blir Trassastôva. Dottern Cajsa kallad Kôrven, då hon förgripit sig på en korv, som hängde i en skorsten till att rökas. Hon gifter sig sedan med Katt Gustaf här uppe. Sonen Johan f.1838 blir soldat för Kärrtorps rote, smiter ensam till Amerika och lämnar hustrun med barn i okunnighet under 4 år innan hon fotvandrar ner till Göteborg för att få reda på vad som skett.  Dottern Kristinas öde för närvarande okänt och yngsta dottern Johanna åker till Am med sin familj, som hon har tillsammans med drängen Johan från Hornborga.

Johan Petter Blank f1813 var soldatson från Vårfruhem i Våmb, gifte sig 1811 med Anna från Bosgården i Brunnhem. Han var soldat vid Holmagården och fick ta med sig stugan när han flyttade hit upp till Svensbokärren omkring 1863. sex barn föddes varav blott tre når vuxen ålder. Han dör 1876 här i stugan och hustrun följer något år efter.

• Korven Cajsa f1832 för ett kringflackande liv. Fick igenkänningsnamnet sedan hon tagit en korv som satts för rökning i en skorsten.
  • första giftet med Johannes som dör efter två år. Sonen Strandberg åker till Amerika
  • gifter efter hand om sig med hemmasonen Johannes på Slätterödjan Bjellum. Han försvinner spårlöst och dödförklarades som drunknad i Sollefteå 1878, efter att ha drunknat i Västerås 1864. Hon föder tre späda delvis oäkta barn i väntan på
  • Katta Gustaf som bor i en grannlägenhet Lunn. Katta Gustaf hade med brodern malt ner en katt som värmt sig på de varma stenarna i Nedra Bjärsjöqvarnen, vilket delvis orsakat deras konkurs.
• Johan Blank gift med Johanna från Söakullen (dotter till Häggren som förekommer i Häggumavisan). Han överger hustru och sju barn som skingras för vinden men tycks klara sig bra ändå. Hustrun tar med barnaskaran till Lundby i Göteborg där hon återfinnes som inhyses.
• Johanna Bland gift med drängen Johan Boström från Sätuna (Döves son på Vallen) och tar med sin 9 hövdade skara till Amerika

Brambergs Augusta 

bodde här med sina barn sedan hon tvangs sitta i fängelse och barnen utackorderades. Längre upp bodde ju Billingskniven, med vilken hon sedan sammanbor och sedan flyttar ur socknen.

Greta i Gates

född på Fåfängan Bjellum var gift med Johannes Svensson torpare under Källegården. [Han hade tidigare varit gift m Katarina från Häggum. (av deras 7 barn överlever blitt Maja Lena f1846)] Svenna Greta barn här genererar Anna Stina f1848 som åker till Am. och Trassa Johanna f1857 som följer henne troget här i stugan. Sen dyker Trassen upp. Greta eller Svenna Greta är ingen mindre än Johannes Brambergs från Varv dotter f 1825, som gifter sig med backstugesittaren Johannes Svensson i under Källegården i Bjellum. Greta blir änka 1858 och tar med sin yngsta dotter Johanna f1857 upp till Svensbokärret.

August Larsson gjorde tre gånger hemgång hos Greta Johansdotter, varmed han

• 1:a gången uppsparkade dörren, kastade denna av krokarna och kastade dörrstolparna ut på gatan. 1:a gången var Greta hemma.
• 2:a gången nedrevs skorstenen och ena takfästet.
• 3:e gången (efter föregående skada reparerad) igenfyllde skorstenen och lösrev brädfordringen å gaveln.

August fick därför böta 30 kronor men slapp ersätta skadan, enär denna ej bevisades. Greta Johansdotter bodde under Källegården å Augusts moders mark.

Trassen Johan Petter Larm Johansson

f1837 dör här på Stugan 1914

• Maja Stina Svensdotter oä stackars flicka som gifter sig med Trasse, men som överger henne och hon dör ensam på Skärvs fattigstuga. Modern var född på Vrangelsholm och passerar Varnhem och föder sin dotter på Korsgården i Skärv, men sedan tappar vi tråden på henne.
• Svenna Greta eller Gretes i Gate med f1825 var torpardotter från Fåfängan av Brambergs släkten bor sedan under Källegården Bjellum och var då gift 1847 med änkemannen och torparen Johannes Svensson f1808 under Källegården (troligen området nordost om Slätterödjan). Greta dog här 1899
  • dottern Anna Stina åker till Amerika
  • Trassa Johanna f1857 stannar i stugan och tar hand om mammans fästman.
  • Johan Petter Larm Trassen f1837 Skärv död Trassastôva 1914
    • Tilda Charlotta som dör späd f1867
• Trassa Johanna f1857
  • Johan Petter Larm sätter dödfött barn till världen 1881
  • får ytterligare ett barn med Johan Johansson i Postgården 1902.

Johan Petter gör ett varv i Valtorp troligen som soldat under Backor. Men jag tror att kronan drog sig ut i tid och vi finner honom i Vättlösa som bortsprungen med noteringen att han hade en fru och piga som satt och väntade på Fattigstugan i Skärv. Hon dör där 1890. Han har dessutom två månaders straffarbete att vänta för första resans stöld. Trass var en fri man och lät sig ej förledas att knyta ens några hymnens band. Han var en livad fyr och söp och slogs gärna – men fick akta sig för att komma drucken hem, för då hände att "svärmora" gav honom på hösen.

Stugan beboddes senast under många år av Trassa Johanna, "änka" efter en trumslagare vid namn Johan Larm, som efter avskedet bosatt sig här hos Johanna och hennes moder Greta Trass. Efter sin inflyttning i stugan kallades "mågen" aldrig för annat än Trass – namnet Larm var ett för de flesta okänt begrepp.

Gumman Trass hade i sin dar varit oregerlig nog – hade ej varit god att "trassas" med – men mågen var ej en bit bättre. Vid sådana tillfällen då "Trass" ej på annat sätt fick ro i huset, brukade han ta yxan och hota med, att nu skulle stugan ned, gick ut och började dänga och slå i väggarna. Då brukade gumman alltid ta till bönboken och be honom skona hyddan. Som emellertid detta inträffade rätt ofta, så kunde grannarna icke undgå att lägga märke till oljuden, både dem från käringhalsen och av bankandet i väggarna, så att när någon, som ibland kan hända, både med barn och andra, råkade föra oväsen i sådana avseenden, så använde man sig av ett i anledning av det sagda uppkommet ordspråk eller talesätt, att han – hon – de – "lever varer än bå Greta å Trass".

Trass alias Larm var till yrket skomakare och arbetade gärna hemma hos kunderna, där han på grund av sitt livliga sinnelag även annars var en väl sedd gäst. Det värsta med Trass var kanche att han ibland, i synnerhet påstruken blev litet stor i orden och ej drog sig för att förtreta folk. En gång blev han under besök i Skara utlovad stryk av ett par karlar och när han såg, hur dessa gingo och smet efter honom, tänkte han, att det var nog bäst att förebygga en överraskning och ge dem vad de fikade efter att ge honom. Han gick in på ett ölschapp, fick sig ett halvstop dricka i fickan och tågade åter ut. Där stodo hans vederdelomän och väntade, det såg han, men låtsades om intet utan raglade åt deras håll och väl vid dem – gav han dem var sin törn av buteljen, så att de stöp och försvann sedan i mängden av marknadsbesökare. Om det nu var denna eller en annan gång, får vara osagt, men då blev Trass eftersatt av polisen och fann ingen annan utväg, att komma fort nog undan än att gömma sig i en rågåker ute vid Glasbacken och där låg han, tyst som en mus, när bylingarna nådde fram. Vad nu dessa sågo, var ju inte gott för Trass att veta – förmodligen rörde någon vänlig vindil säden i en annan ända av fältet, ty han hörde en av förföljarna ropa: "Där viftar det, där viftar det!" varefter de sprungo åt andra sidan av rågstycket. Men då var Trass kvickt ute och smet in i skogen, där han undkom.

Greta Johansdotter bodde under Källegården å Augusts moders mark. Det var hos henne Larm först bosatte sig, ehuru han sedan övertogs av dottern. // Hulda S. 1946. "Trassagifte" = gifte utan vigsel.

Trasses.

• Kommunal Protokoll 1870-05-24. Greta Svensdotter i Gatan Bjellum flicka, beslutades skola bortackorderas till någon lämplig person för erhållande av ordentlig uppfostran, vadan det underhåll modern hittills erhållit försvinner. // G. A. Greta i Gatan hette egentligen Johansdotter, men benämnd efter första mannen för Svenna Greta.
• Kommunal Protokoll  1882-01-27 En av fru Strandberg till ordförande inlämnad räkning på ett belopp av kr. 15:80 för biträde vid förlossning hos pigan Johanna Johansson under Heljesgården godkändes ej på den grunden, att fru S. ej kunnat verkställa förlossningen utan annan barnmorska måst anlitas och emedan Johanna Johansson icke varit fattighjon eller som sådant hade hemortsrätt i kommunen. // A. E. 1882 27/1.
• Kommunal Protokoll 1910-02-22. Till understöd åt Johan Trass beviljades ett belopp av 5 kr. att utgå per månad. // G. V. H.

Området här uppe omnämnes även Svensbokärret. Egentligen hette innehavaren Johan Larm. Hade varit trumslagare vid något av regementena på Axvall. Gifte sig med en gumma i Skärv, Trassa Maja. Och fick därav namnet Trassen berättar en tradition. Det finns en Johan Larm, som var trumslagare i Skärv och som var född 1838 och som tjänte i 13 år. Vad vi mer kan ana är att han var lappskomakare och som sagt tagit med sig namnet Trass från en tidigare relation i Skärv.

Trassen flyttar sedan ihop med Greta och hennes dotter Johanna, som kom ner från Bjellum byn berättade Tekla och när Greta dog tog Johanna vid och det nya paret fick vid sekelskiftet ett barn som dog. Prästen Serén var där och förmanade, men som tur var hade barnet dött. Trassen var lappskomakare till yrket på gamla dagar. Han dog omkring 1915-17. 

Klippes Maja

När Trass dör, då flyttade Klippes Maja Stina dit. Hon var Klippes Augusta mor och hade varit piga hos Örje Petter. Man minns fortfarande gumman som låg i en säng, där myrorna kröp omkring på henne. Det var vanliga stackmyror, som huserade i huset och som man försökte att sanera bort. Johanna och Klippersa bodde tillsammans. Klippes dog efter 1929 och sist dog Johanna i början av 40-talet.

Av huset minns man att man till höger hade en klädkammare och visthusbod. Johanna var mycket gästfri och bakade goda skorpor och stod alltid krokig och lutade sig mot fönstret för att se ut mot vägen.

En liten anekdot som berättas är att Far i huset i Heljesgården hade saknat sina stövlar, som han ställt i köket och senare framkom att Trassa Johanna hade mött en karl med stövlar under armen. Detta framkom först på omvägar, så Julius behövde inte längre gå och leta efter dem.

Trassastôva har nu förvärvats av Västergötlands Museum, och ingår som en integrerad del av museigården Heljesgården.

Laffen 

har fått en egen sida då det finns mycket att berätta om detta bygdeoriginal.

Vasarn,  Jonstorp Ljungstorp

Gustaf Jonsson Häggren Vasarn

f1832. Mantalsatt ägolott, jordeboksförd under namnet Ljungstorp. Vasen eller Vasarn hette Gustaf Häggren f1832 och kom via Söakullen och var son till den i Häggumvisan misshandlade Häggren, som drabbades av regelrätt hemgång. Vasarn hade förut innehaft torpet Vasen uppe på Häggums andel av Billinge Vasatorpet. Han inköpte snart 1911 ett bättre ställe i Bolum (Korpatorp), varest han sedan bodde, mera känd under en efter stället erhållen benämning "Vasarn". Vasarn var till yrket täckemästare och snickare. Vasarn var fader till August i Korpatorp och Karl i Hulegården Hornborga, som gifte sig med var sin av Murkens döttrar. Mera härom under Korpatorp.

Simon Alexander Eklund

f1876 kom före 13 och flyttar 15 till Häggum. Klas Abrahamsson vet att berätta om denna familj.

Gustaf Albin Johansson 

f1888 kom fr Sjogerstad 15 och flyttar till Varnhem 21. Augusta Krantz med Penta Gustav bodde här en tid med sina barn flyttade till mittemot Hästbacken på vägen mot Skövde.

Gustaf Sanfrid Gustafsson fd rättare gör ett kort mellanspel här då han kommer från Sventorp 18 och flyttar nygift till Locketorp året därpå. 

Carl Edvard Krans 

och Gunhild bor här från 1921 till 1925

Bertil Valden bor här från 29 

Hjalmar Krans äger 

f1897 ägde stället ett tag från 1924 till 1933

Bertil Walden 31-34

Erik Lindberg f1895

1933-35.

Carl Blomkvist 

f1894 bodde här var fanjunkare T2 signaltrupperna. Carl bygger ladugården enligt Ellen och det finns uppgifter om att han nybyggde fastigheten. Hans bror Gustaf Blomqvist skrev torp sammanfattningen 1948.

Margit Agnar f1820 39-40. 

Fiska Ville med Elsa Dalberg flyttar hit från Lille Skräddarens och bor här till sin död 69 och hustrun flyttar 71. 

Här bor änkan Anna Maria Kasper 62-72 då Sk. Åsaka.

samt Folke Åstrand f1950 1972- för att flytta till Sätuna samma år. 

Änkan säljer slutligen till Henry Vallgren, som bor där med sin familj.

per 01-13 har vi lite oklara relationer

under Jonstorp och Gustaf Jonsson som bor här intill 1911 då ha flyttar till Korpatorp, så står 

• Otto Adamsson som arrendator f1880 03-04 då han flyttar till Häggum 
• Otto Vilhelm Jacobsson f1851 ingen mindre än Spåssen 
• Simon Alexander Eklund f1876 kom 12 från S Fågelås och skrivs som ägare här. 

Laffa Joana

Laffa Johan Johannes Gustaf Apelgren Johansson f1833 Jägartorpsdreve † 1929. Han var son till Laffen som flyttat till strax bredvid. Modern var ju Katarina Apelgren vilket föranledde att Johan ville kallas detsamma, men någon annan använde ej det fina namnet. Stuga öster om qvarnvägen till Bjärsjö, belägen å OlofEsbjörnsgården utmarksskifte. Här fanns förr en liten ladugård nu finns en rishög med stenar.

Det var ej infört i kyrkoboken. Han var bror till "Laff Anna". Något yrke kunde han ej och något arbete ville han inte uträtta. Han pratade dock mycket om hur han hade arbetat och slitit ont i yngre dar. Han levde upp emot 90:års åldern, inackorderad på slutet som fattighjon hos Vackera - Linus. Han visste ej själv hur gammal han var. Laffa - Johan f1833 var gift med Har’s Maja f1827, skams dotter bördig från en stuga från mitt för Bränneberg i Häggum. Hon avled omkring 1892. Kort därefter revs stugan.  När Maja dog var det så mycket snö, att man fick använda sig av en dragsläde för att få kistan ned till landsvägen. En bror till Maja benämndes Snurrarn. 
Johan gick också omkring och tiggde samt sålde supesbollar, skedkrokar och andra saker av horn, som han förfärdigat. Han hade skenaresjukan. Rätt som han gick så sprang han.

Efter hustruns död bodde Johan senare i Lindströms Larsa stuga på Askebacken, där han levde på understöd av kommunen samt tiggeri. Kommen till en stuga kunde han sitta i timmar och tala om hur duktig arbetare han varit i sin dag. Man får ofta be honom gå, och hjälper inte det, brukar man fråga honom, varför han slog ihjäl sin käring med steklaggen. Då lommar gubben av. Huruvida denna beskyllan äger grund, är tvivelaktigt. På den tid han var ute som rallare, har han ett människoben insytt i rocken, detta för att förhindra att han blev lusig. Sina sista år blev Johan av kommunen inackorderad hos Linus Johansson i Vackeratorp.

Johan som ju var svåger till ovannämnde Laffa Anders och en mycket originell gammal gubbe. I sin ungdom var han en kortare tid rallare. Enligt egen utsago har han i hela sitt liv varit en duktig arbetare, men enligt andras, har han aldrig gjort något utom det, att han tiggt. Bor nu ensam i en stuga vid vägen mellan Broddetorp och Bolum, fastän över 90 år gammal. För ett par år sedan sände kommunen, av vilken han har understöd, honom till Haga ålderdomshem vid Tidaholm. Där trivdes emellertid inte gubben. Mot personalen vid hemmet var han elak och med sina likar slogs han. Alltnog: efter endast några dagars förlopp, telegraferades från Haga, att man fick komma och hämta gubben och det var ingen annan råd för kommunen än att göra detta. Nu (1921) bor gubben åter i sin stuga berättade Hjilmer. 

Johan hade erbjudits plats i Tidaholm men varit sannolikt dement och man hade skickat tillbaka honom till Lindströms tomma stuga, Kycklingsa och Oskarsberg misslyckades och Linus. Vacker fick ta hand om honom för 2 kr per dag från 1924 från 1927 540 kr
1873 betalades för hemforsling från Loringa 2,50. 1879 bet till Johannes Laff 50 öre

Laffa-Joana På grund av att Johan Johansson (Laff) under Olof Esbjörnsgården icke vidare kan bebo sin stuga beslutades, att densamma nedtages och transporteras till hans nuvarande bostad till vedbrand // Hoffman 1914 23/12

Köpekontrakt 1868-11-03

Vassa Larsa el Hwasses

Stuga låg på andra sidan qvarnvägen tidigare då mittemot Lille skräddarens, men flyttades till en plats på NolBreagårdens utmarksskift vid högsta klinten av Bjärsjöberget. Ligger på bergssluttningen vid Bergsjö på Bessgårds marker. Därifrån förr en strålande utsikt över nejden, man kan ana den även i dag trots att man planterat en ganska nu mogen skog.

Sven Israelsson

f1826 soldatsonen och torparen under Nolbreagården kan ha bebott stugan från 1853 men lämnar landet 69 och familjen följer året efter.  Har inte lämnat några övriga spår efter sig.

Anders Gustaf Pettersson 

är Varjes pojk f1845 följer på när ovanstående familj har flyttat. Han kommer med sin Anna Kristina som likaledes är okänd och hon får dotter Hilma Matilda här uppe. 

Lars Petter Larsson född i Ringgårds Qvarn Hornborga 1832. Var äldst av sina tre bröder (Lille Skräddaren och Munars Anners). Lars var änkeman redan 1902~03 då Blomqvist började känna honom. Hans yrke var laggkärlsslöjdare. Spannar, stop, baljor och hinkar utförde han med gott handlag.

1. Matilda f1859 i Varnhem
2. Kristina född 1861 Varnhem men dog redan i 25 –årsåldern
3. Johan August f1865 och vårdeligen drunknad 1872
4. Gustava som Du hittar på Litatorp under Bolum (Vassa Stava föddes 1868, och fick två söner)
5. Billingskniven f1870
6. Alfred f1874 under Nyborg
7. Elin Augusta 1879 under Nyborg

Gustaf tar över och den äldre dottern Gustava återfinner vi på Litatorp.  Här hade man förr en dansplats uppe vid ängen.

Vassa Gustaf Billingskniven. 

Då Lars dog, flyttade sonen Gustav f1870 med familj till stugan. Familjen bestod av 5 barn gemensamt med Augusta Bramberg, en syster till Brandbergs Ville i Bjellums handelsbod.

Dessutom hade Augusta tre flickor före sitt sammanboende med "Vassa Gustav" alla med olika fäder. Den näst äldsta skulle visst ha soldaten Mars till fader. Modern var hemlös och förskjuten med sin första flicka och fick en fristad hos honom, som också var ensam i sin stuga. Men gubben var inte gammal nog för att förakta livets fröjder, så det som det ofta går, i alla tider är människan sig lik. Även Gustav hade sått vildhavre tidigare, så de var någorlunda jämspelta. Men den gamla tiden bestod sig inte med någon barnavårdslag, utan mödrarna ensamma fick dra försorg om barnet och sig själva bäst de kunde. Detta illegala sammanboende kröntes dock till sist med prästerlig vigsel strax innan de avflyttade från orten omkring 1910-11. Stugan revs då ner av Vassa Gustav och såldes på auktion till bränsle. Vi finner en lösöresauctionen var måndagen den 25 oktober 1909 och man bjöd en hyvelbänk, 2 st. bakhallar, 2 st. dragsläder, 1 bakladdningsbössa, 1 jakthund, 1 stugubyggnad nedrifven och upplagd i högar, bräder och timmer, 1 ny ladugård som från stället får afflyttas. 

Välkända Augusta Bramberg f1870 på Fåfängan kom med två barn på armen

1. Marina f1888.
2. Hilda f1891.
3. Alfrida f1894.
4. Elin.
5. Greta.
6. Sven dog som tioåring.
7. Ester f1905.
8. Julia f1906 under NolBreagården.
9. Augusta dom som treåring född i Friggeråker.
10. Valborg f1916 i Friggeråker

Gustaf dog i Daretorp.