Torp i Åkatorp

Lilla Åkatorp Qvarn ;

Majes i Diket

Liten stuga vid vägen ned mot Snikavadet. Innehavarinna en gammal piga med namnet Maja Svensdotter f1816, som följt med och tjänstgjort hos en prästfamilj i komminister bostället i Toltan och sedan nedsatt sig å platsen. Maja, som även nämndes med epitetet "vid le’t", ägde i tillnamn Svensdotter och dog 1878 i jan som understödstagare. Stugan låg öster om landsvägen, där mitt för Sätunavägvisarstenen var grind.

Stenkrogen

En uppgift 1751 att Hans Börjesson finns på ett torp under Uddebergs Krog.
Anders Jonsson och hustru Helena Svensdotter flyttar till Segerstad 1796, då kommer Lars Larsson f1762 i Acklinga från Stenstorp.
Det finns en Hans i Krogen 1763
Lena Svensdotter i Krogen och nöddöper Otters på Botorp

Lars i Kloa Lars Johansson

f1822 Hallingen Hornborga. Jana i Kloa dotter Maria blev gift med Lars Johansson från Hallingen Hornborga, samt bosatte sig norr mittsträckan av den meromtalade Stenkrogen förbigående landsvägens S kurva, söder om föräldratorpet och å samma sidan vägen som detta. Han övertog därvid brukningen av föräldrarnas och småningom även de andra torpen här.

Marken norr om en framför Krogen dragen linje där här nämnda torp och ett par följande stugor räknades vid denna tid såsom tillhörig de angränsande hemmanen Åkatorp och Uddeberg i Hornborga. Det sist nämnda av dessa hade förut räknats höra till Broddetorps socken, men vid kommunbildningen på ägarens föranstaltan anslutits till Hornborga, men marken utgjorde i själva verket allmän sådan till Broddetorps socken, och som nu ägaren till den förstnämnda gården (Åkatorp) genom "ovarsamhet" råkat åsamka sin kommuns fattigvård en hel del utgifter, så voro de båda hemmanens ägare sockenborna en smula misshagliga och skulle naturligtvis på något sätt klämmas efter – genom allmänningen ifråga. Saken blev också i laga ordning prövad och det fastställdes att allmänningen var socknens hemman, med undantag för Åkatorp och ett annat enstaka sådant, tillhörig, varå utslag 1868 erhölls.

Lars i Kloa blev då av med sina förut förmenta husbönder och fick sedan arrendera hela allmänningen av hemmanskassan, som 1871 för 100 rdr rmt sålde den till honom. Den av Lars i Kloa sålunda förvärvade lägenheten hade vid den under äganderättstvisten påfordrade lantmäteriförrättningen erhållit den platsen sen gammalt vidlådande benämningen Stenkrogen, men omtalas i kommunens handlingar med det om den förda striden påminnande "Träte allmänningen" och omfattade ett område på 6 á 8 tunnland, varav "Stenhagen", invid där Lars bodde och förvärvet uppfört sina ännu kvarstående åbyggnader, varit beväxt med skog, som under rättegången avverkats. På det av Lars inköpta området fanns vid tiden för uppgörelsen utom hans och hustruns föräldrars fem småställen, vilka alla utom ett – nedan nämnda, som förpantningsgivaren i Åkatorp ålades avhysa – fingo kvarligga i innehavarnas tid.

Lars dotter Kajsa omtalade vid fyllda 90 år många minnen från denna tid, bl.a. hur hon som nioåring fått gå med fadern och den något äldre brodern till skogen och hjälpa till med fällandet utav virke till de av honom å Stenkrogen sedan uppförda åbyggnaderna. Carl Landin arrenderar här men lämnar när Lars dör.

Lars i Kloa gift med Jana i Klona dotter Maja Jansdotter

Johan Stenvall f1853 gifter sig med Maja Träff dotter till soldaten längre upp vid Seltorpslierna och övertar lägenheten efter fader.
1. dottern Anna Maria gifter sig med Hasselberg från Marka och bosätter sig i Valtorp.
2. Carl Gustaf
Nybergs Cajsa f1859 känd profil här ute först gift med skräddaren Anders Gustaf Nyberg och hyste sedan LöparNisse. Systern Kajsa senare med efternamnet Nyberg sedan hon äktat brukaren av Åkatorp och skräddaren Anders Gustaf Nyberg. Hon blir änka under 25 år och bebor denna och den Björlingska fastigheten. Hon lyckades ej övertala brorsbarnen eller någon annan släkting att där nedsätta sig, måste sälja det till en oskyll, nämligen Erik Larsson från greve Hamiltons Bosgården i Hornborga, som förlorat sin plats som kusk då motorfordonen introducerades på gården. Kommandon som ptrooo, förmådde inte bilen att reagera, varför han förlorade sin plats.
Per August Stenvall f1863 gift med en flicka från Ramsgården i Segerstad och återfinnes sedan i Skara.

stenkloa

Lars i Kloa ställe och Karl i Kloa å den högra av husen.

02-1931 Johan Stenvall

Johan med hustru Maja Träff 1921

f1853 kom hit 02 med sin familj efter sin tjänst som soldat för Nedre Skattegården Hornborga under 30 år, och ägde 1/3 medan Nyberg hade resten. Johan driver stället initialt. Hans son Karl tjänsteman i Örebro figurerar i kulisserna. Makarna Stenvall går bort i tidigt 30 tal.
1932-33 Carl Herman Berg f1908 kommer med sin familj 32 men flyttar redan 33 till Bôrna.
1933-36 Gustaf Verner Vilson f1905 ko, 33- till Sätuna 36.
1937 42 Ivan Johansson f1901 arrenderar från 37 - 42 Ljugare Ivan och Löva Lisa arrenderar denna fastighet från 45 till 53, därefter arrenderade de i Öja det så kallade gamla mejeriet. Paret var inte gifta och före sambeskattningens tid så särbeskattades paret, men så kom en bestämmelse om att hade paret gemensamma barn så skulle sambeskattning ske. 600 kr sparade de med hjälp av Evald, som såg till att paret fick denna förmån.
Jöns Artur Andersson fanns här från 42-43 då paret återvände till Fridene.
Gösta Forsberg f1900 kom 43 från Stenstorp till Luttra 46.
1846 - 55 Erik Herbert Larsson från Dalen Hornborga 46 över fram till 55 då han flyttar över till Nybergs Cajsas
Stället innehas nu sedan 1954 av Egon Lennhag. Ladan som var ganska lång stod med gaveln åt vägen revs på 50 talet, och å gården finns en drängstuga, som Löpar Nisse en gång har bott i. Han var dräng hos Nubärs och lystrade annars till Oskar Nisse Nilsson ville lära till skräddare. Huru han blev framgångsrik veta vi inte. Han är annars mest känd i bygden för bedriften att springa ikapp tåget till Äspås station från Segerstad. För denna bedrift fick han 5 kr. Han sprang överallt, när han skulle ner till byn och handla så sprang han på stenmurarna och hoppa som en ekorre var han kunde.

Kala i Kloa

Torp i sydöstra hörnet av den under föregående ställe meromskrivna allmänningen Stenkrogen och på samma plan där Lars i Kloa uppförde sitt ställe, vilket efter innehavaren Karl Gabrielsson f1798 benämndes Kala i Kloa. Enligt flygbilden som jag fick av Lemhagen skulle karls Krogen vara den stuga som ligger till höger om ovanstående stuga.

Johannes Jonsson

f1749 kom från Mariestad och tog med Maria, som lämnar honom 1814. Då kommer hans andra fru in Katarina från Tån under Toltan, men född i LarsAndersgården Brunnhem Dottern Cajsa stannar och tar hand om efterföljande man

Carl Gabrielsson

f1798 från Falköping gift med Cajsa Johansdotter

Karl hade under barnaåren lidit av någon åkomma i benen varigenom han ej som andra kunnat bli någon arbetsmänniska eller sättas i lära för någon yrkesutbildning och hade därför då han vuxit upp och blivit bättre, ehuru för all sin tid s.k. låghalt, börjat ägnat sig åt s.k. gårdfarihandel eller kringförande i en låda av diverse småpersedlar, därmed förtjänande sitt och sin sedan lagstadda hustru Kajsas levebröd samt vid sin inflyttning till orten t.o.m. ha ansetts som smått förmögen, så att den då förmenta markägaren i Åkatorp, vilken ofta var satt på medel, ibland lånade sådana av honom och vid ett tillfälle förskrev detta sitt torp till honom. Mellan de två var det därför aldrig noga med torprättens utgörande, varför husbonden såsom vid ett tillfälle skämtevis lär ha skett – icke utan fog kunde säga, att det var en dålig torpare han hade, som aldrig gjort honom ett dagsverke, på vilket den då närvarande torparen – också med fog – svarade att det nog kunde vara lika mycket värde, att ha en sådan och få låna en hundra daler ibland.

På grund av att Karl, som var liten till växten, var utrustad med en rätt så kraftig ändalykt, som på grund av lytet, när han gick gjorde sina svängningar, hade han i orten erhållit den väl skämtsamma benämningen "Kalle mä räva", medan hustrun – troligen i kraft därav – var allmänt känd under namnet "Karla Kajsa". Av den förda striden om allmänningen Stenkrogen blev det, utom de båda ägarna av Uddeberg och Åkatorp, Karl, som fick bära hundhuvudet, i det att han såsom utan rätt tillkommen förpantningsägare skulle på upplåtarens ombesörjande och kostnad avflytta, vilket också småningom skedde – till ett ingen mans område mitt för den s.k. Onsbacken på Uddeberg strax nedanför den bekanta Sandliden å landsvägen mot Espås anhalt. Karl Gabrielsson hade utom den nämnda – ändalykten – ännu ett utmärkande drag, det att han var liten till växten. Somliga kallade honom därför utom med det nämnda namnet för "Lelle Karl". Var denne liten var dock sonen Anders ännu mindre – en dvärg, under vilken beteckning han också står antecknad i församlingsböckerna. För kommunens del var ju Anders storlek bara bra, ty därigenom kunde t.ex. inköpskostnaden för likkista till honom begränsas till 3 kr, mot 4 för andra vuxna, men eljest lär det ha varit en beklämmande syn att se den lille, i förtid åldrade, kutryggige mannen vandra omkring på landsvägen utanför stugan – också en "bortbyting".

Karl Gabrielsson hade först varit torpare i Mellomskogen under Knektegården, men sedermera slagit sig ned å detta av svärföräldrarna förut innehavda torpet vid Stenkrogen. Svärföräldrarna voro Johannes Jonsson f i Mariestad 1759, och hans efterlevande hustru Catharina Larsdotter f1777 i Stenstorp. Paret flyttar alltså till i närheten av Sandlig.

Karla Kajses

Karl i Kloa’s stuga stod på grund av dennes inträffade sjukdom och förpantningsgivarens underlåtenhet i ännu några år kvar å sitt forna ställe och fråga är om det därmed blev klart så länge de båda männen levde – men bort kom den dock till slut och är sedan känd under benämningen Karla Kajses.

Kajsa åtnjöt till en början understöd av såväl Broddetorps som Hornborga socknar men till slut av Hornborga ensamt. Hon låg före innan hon dog svårt sjuk och grannarna måste turas om att vaka över henne. En natt, några dagar före innan hon verkligen slutade, fick hon, medan man satt och vakade, svåra krampanfall och sjönk sedan ihop samt såg ut att vara död. Man stack som vanligt en psalmbok under hakan på henne och lade ett par slantar över ögonlocken. Satte sig sedan att resonera om hur man skulle förfara med hennes små tillgångar och bestämde att så snart som möjligt ställa till med en auktion, så att man slapp att bekosta skötseln av den dödas höns. Vid det man så talade om hönsen hördes plötsligt en duns borta vid sängen – psalmboken som föll i golvet – och den förmenta dödas röst, som gällt skrek: "Dä blir le ente så längen ja lever ändå!" Enligt vad en av de vid tillfället närvarande berättat, blevo "boupptecknarna" därvid så rädda, att de reste sig och höll på att springa sin väg. Stugan såldes år 1905 av kommunen för 40 kr sedan man först erbjudit barnen i Stockholm att lösa den. Frågan om änkan Gabrielssons stugas försäljning behandlades å kommunalstämma i Hornborga den 10 juni 1904, men uppsköts i avvaktan på svar från änkans barn i denna sak, som därför återigen förekom den 12 oktober, då det beslutades, att försäljning så snart som möjligt skulle ske. Någon försäljning då synes dock icke ha kommit till stånd, ty frågan förekom återigen den 1 mars 1905, och nu beslutade man att försälja densamma för ett bestämt pris av 70 kronor eller om detta ej kunde erhållas nedtaga och försälja på offentlig auktion både åbyggnaderna och den däri befintliga lösegendomen.

mer text finns under privata/ Folke_E02

Då Kala-Kajsa stod upp från de döda

På Uddebergs ägor i Hornborga socken bodde i slutet av 1800-talet en gumma, som kallades Ka'la-Kajsa. Stugan, som hon bebodde, hette Aspelund och var belägen utmed vägen Broddetorp - Stenstorp, strax söder om Uddebergs framfartsväg. Stugan är borta sedan ett sextiotal år, och numera är det endast några träd och ruinstenar, som visar, att detta varit en boplats. De enda husdjur hon höll sig med var några höns, och det var dessa, som blev den egentliga orsaken till att hon en gång skulle ryckas ur dödens kalla grepp. Hon ansågs visserligen för att vara en smula enfaldig, men hon var på samma gång också rätt illmarig av sig. Klagade gjorde hon på allting, men det var mera av ohejdad vana. - Då ä så besvälit hemma, sade hon alltid. Ja ä gammel å sjuker, å Anners, den stackarn ä ju heller inte riktit som han sa vära. Å dä ginge le an mä dä, men se dä ä hönsa, som allri vell varpa. Anders, sonen hennes, var allt en hel del kort om huvudet, om man skall säga som sanningen var. Gummans tal om hönsen, att de inte värpte, innehöll nog en hel del sanning, för antagligen fick de inte så värst mycket att värpa av. På den tiden bedrevs ju inte hönsskötseln så synnerligen rationellt, så det kunde bli några ägg. Klagovisan hade säkerligen också en annan bakgrund. Ett erkännande i motsatt riktning skulle nog, enligt hennes åsikt, ha inverkat menligt på de gåvor hon erhöll, då hon skalade omkring i bygden. Så Ka'la-Kajsa var nog inte fullt så enfaldig, som man höll henne för. Fram till Espås herrgård kom hon alltid vid middagstiden och kallades av denna anledning för meddasmôster.

På den tiden var ju kommunernas understöd ganska blygsamma. Enligt vad gamla räkenskapsböcker utvisa, hade Ka'la-Kajsa ett litet understöd av Hornborga kommun. Detta bestod av hela två kronor i kvartalet samt lite råg. Till varje jul erhöll hon dessutom ett par ljus och tre hekto risgryn. Detta var ju inte mycket att leva av, men sådant var det då. En gång blev gumman sjuk, och lite var trodde att hon skulle få sluta sina dagar, varför man vakade över henne. Två av socknens pliktmedvetna fattigvårdsgubbar gick en dag till ort och ställe för att inspektera. Ett par grannkvinnor vakade då över Kajsa, som tycktes vara mycket illa däran. Gubbarna kom sannerligen i det senaste laget, för de hade inte hunnit stort mer än innanför dörren, då gumman dog. Sedan man slutit igen hennes ögonlock och läst en bön över henne, stod samtliga en stund i vördnad inför dödens majestät. Denna stund blev i alla fall av kort varaktighet, för gubbarna drog till med att göra bouppteckning hos den döda. De var ju måna om kommunens finanser och ville gärna se, hur mycket det skulle gå att få igen av alla utlägg, som kommunen haft för henne. Hur de än räknade och värderade, ville det ändå inte gå ihop. - Vi har ju hönsa, sade en av gubbarna. - ja, men dä ä le inget värde i di, tyckte den andre. - joo, dä sa ja säja däk att dä ä dä, för di varper. Här tog det ett hastigt slut på bouppteckningen, för nu reste sig den döda gumman upp i sängen och pep: - Varper di, dä har di då allri gjort förut! Gubbarna blev för en lång stund riktigt häpna och skräckslagna. De bara stod och bligade på gumman, där hon satt upp i sängen. Slutligen repade en av gubbarna mod till sig och röt: - Lever Du käring elle ä Du fortfarande dör! Detta hade en omedelbar verkan. Gumman stack genast benen över sängkanten och sprang upp. Denna gest förstod gubbarna, varför de avslutade den väl tidigt påbörjade bouppteckningen och gick hem, lämnande Kala-Kajsa åt sitt öde. Efter denna händelse levde hon ytterligare två år. Detta var väl mest tack vare hennes höns, som hon påstod aldrig värpte.
I sin stuga blev hon inte länge kvar, utan lejdes bort för vård hos en familj Blixt i Bosgården, där hon fick sluta sina dagar. Kommunen bekostade ju begravningen, men den som beställt kistan hade gjort detta mycket illa. Den var alldeles för kort. Kajsa fick ligga krokig i kistan och med högt uppdragna knän. Detta fick också fattigvårdsgubbarna en känga för på begravningen av en son till Kajsa, som var åkare i Stockholm. Då han höll gravtalet över sin moder sade han: - Det var alltid trångt för mor i livet, likadant blev det också i döden för henne.

Stenkrogen Kloars Fattigstugan

Gammalt torp på hemmanet Toltan Vojtek mark strax söder om det ställe, vid nuvarande Lilla Åkatorp, där vägen över Snikavadet mot Sätuna sticker av från landsvägen, i orten benämnt Kloa eller Stenkroa, vars åbyggnad, då tillhörig Åkatorp, 1863 såldes till Broddetorps kommun för att användas som fattigstuga. Några uppgifter om f.d. bebyggare av stugan äro icke vid denna inventering meddelade, men enligt traditionen skulle densamma förr i tiden ha utgjort krog - om tillåten eller lönnlig sådan är dock okänt – varav och emedan byggnaden var helt av sten densamma och efter den det kringliggande området, inklusive andra där varande ställen erhållit benämningen – Stenkrogen - som ännu i dag är gängse.
Rörande stugans forna utseende erhåller man av det vid försäljningen till kommunen upprättade kontraktet en del upplysningar, som nu kunna vara av intresse, varför detsamma här anföres:

"Undertecknad försäljer (härigenom) mitt ägande hus, Stenkrogen kallat, innehållande 2:ne rum, förstuga och vind, med dess på nordöstra gaveln befintliga fähus med fodergång, vartill alla väggar äro av sten och med nuvarande tak intill 1½ alnar utanför denna gavel, där ryggås och bandstockar avsågas för avflyttning av därvarande loge och lador, som icke ingå i köpet, att av Broddetorps sockenmän användas till fattigstuga, för en överenskommen summa av 66 rdr rmt, vilken nuvarande fattigföreståndare L. F. Edström uti Toltan Vojteck nu betalt, som härmed försäkras. Lilla Åkatorp, Broddetorp, den 27 mars 1862.
Anders Gustaf Larsson. Vittne Pehr Eriksson under Storegården, Fjällåkra"

Det stenhuset s.k. Stenkrogen, vilket är sålt av Gustaf Larsson i Lilla Åkatorp, enligt ovanstående köpekontrakt, står på Toltan Vojteck utmark, vari undertecknad är ägare, får för evärldeligt kvarstå för deras räkning som köpt det, men om nämnda hus nedrives eller försäljes till någon annan, så får då särskild överenskommelse träffas om platsen. Försäkras Espås som ovan Th W Sundler.

Rörande stugans efter kommunens förvärv öden är ännu mindre än om dess föregående att säga – den led liksom de dit förvisade invånarna av kylan och fukten från dess stenväggar, som orsakade osundhet och svampbildning inne i detsamma samt medförde att reparationer av stugan, i synnerhet dess golv, ofta stod på stämmornas dagordning, vilket i viss mån bidrog till att den 1892 hade fyllt sin "evärldeliga" uppgift och revs, en sak, varöver giktbrutna åldringar och sjuka sockenbor, som där skulle ha inhysts helt visst saknade några skäl att beklaga sig. Uppgiften i kontraktet om att den till fattigstuga inköpta byggnaden var utrustad med både ryggås och vind förefaller egendomlig men förklaras av samtida personer med att dess östra ända – då ladugård, sedan bod – varit försedd med s k. "ränne" eller "skulle" (höloft), medan dess västra t.o.m. saknade tredingstak, vilket eljest i senare tid var vanligt. Innertak i en sådan stuga skulle gjort den omöjlig för människor att vistas och röra sig i.

Åbacken

Kan Ekbacken och Åbacken Backen vara samma sak? fb 22 Stuga med tillhörande byggnader för garveriverkstad m m belägen på Åkatorps mark, en aning nedströms Norra Snikens kvarn i Hornborga, kallad Åbacken.
Stuga med tillhörande byggnader för garveriverkstad m m belägen på Åkatorps mark, en aning nedströms Norra Snikens kvarn i Hornborga, kallad Åbacken. Stället innehades till en början av ett par garvare, varav den förste vid namn Karl Skog uppförde åbyggnaderna, medan sedan andra varit hantverkare av annat slag, såsom skomakare, skräddare och snickare.
Fram på 1900-talet revs garveriet men bostadsbyggnaden kvarstår.
I ungefär samma läge från ån ett stycke norr om det nuvarande Åbacken fines ruiner efter åbyggnaderna till ett ställe, vilket dock såsom tydligen föregångare till det samma och utan traditioner icke medräknats vid den här ifrågavarande inventeringen.
Stället är känt från hfl sedan 1820 talet och betecknas som torp. Här återfinner vi först änkan Maria från Besgården i Bjellum.

Kerstin Andersdotter

f1755 finns som inhyses u Ekbacken u Åkatorp och hennes son övertar stället

Den bräcklige Johannes Nilsson f1796 med hustru. Paret försöker ge livet barn som skall överleva, men många barn dör unga.

Anna Maja gifter sig med soldatsonen Sven Ullgren som finns som mjölnare i Snikens Qvarn och senare på Hulegården.
Cajsa gifter sig med soldaten Holm i N Vånga
Maja Pettersdotter f1791 med sina två barn,
Stina gifter sig med gamle Raskens son Johan Storm som vi återfinner som soldat i Rådene.
Johannes tar namnet Åvall och blir folkskollärare i Boterstena Eks församling.
Anna gifter sig med Anders Palm brännerimästarens son i Bjurum som var mjölnare i N Sniken och tog sig som änkeman till Amerika
Anders vet jag inget om

Stället innehades till en början av ett par garvare, varav den förste vid namn Karl Skog uppförde åbyggnaderna, medan sedan andra varit hantverkare av annat slag, såsom skomakare, skräddare och snickare. Fram på 1900-talet revs garveriet men bostadsbyggnaden kvarstår.

I ungefär samma läge från ån ett stycke norr om det nuvarande Åbacken finns ruiner efter åbyggnaderna till ett ställe, vilket dock såsom tydligen föregångare till det samma och utan traditioner icke medräknats vid den här ifrågavarande inventeringen.

Frans och Sara bodde här på 40 - talet och kan ha haft döttrarna Alice och Astrid.

Före 45 fanns här en trädgårdsmästare som sålde plantor här han var stor och lång

Johan Gustaf Dahlqvist

f1823. Skomakare och orgeltrampare kom 69 från Bolum och stannar till 76 bodde här med sina barn återfinns senare på Karls Grav.

Inhys enkan Brita Larsdotter f1800 enka efter Johan Nilsson f1796 och deras stora fam.

Karl Skog

f1857 garvare från Lerdala kom från Bosgården 80, men dog 87.

Carl Erik Rückling i Göteborg äger stället under per 00-13 och hyr ut till garvaren

Per Alfred Andersson

f1858. garvare som kom 1888 efter Skog och flyttar till Otterstad 09.

Alfred Bohlin bebor här med sin familj 09-12

Hyresperiod

I denna period finns många hyrande från Göteborg under krigsåren. Per August Holm f1868 kom med en sargad familj och tre döttrar stannar blott ett år mellan 1915-16; Carl Johan Carlsson f1850 förre banvakten och kom från Örgryte 13 och åker till Lidköping 15.

Bröder Carl och Erik Blomqvist

Erik köper tydligen av Rückling 1923 och bor här till sin död 1930. Brodern och sergeanten Carl passerar via Broddetorp till Blombacken 1931. Carl hade varit soldat och återinträdde i tjänsten under kriget.

Axel Ceder

f1890 köper 1931 och kommer med sin familj från Gudhem. De återflytta emellertid till Gudhem i sinom tid till Valtorp 1938.

Frans August Johansson

f1866 kom med sin familj från Segerstad 1938

Dagens Åbacken nu sommarstuga.

Kan detta vara Backen som omtalas 1780 talet i fb

Ekebacken ligger under Åkatorp

tidigare stod det u Botorp men detta är överstruket. Ekebacka Gammalt torp på den s k Ekebacken vid hemmanet Botorps utfartsväg, vilket försvunnit så tidigt, att nu inga minnen finnas av innehavarna – eller om nu dessa varit av mindre intresse.
Torpet lydde under hemmanet Åkatorp och torde ha förskrivit sig från början av 1800-talet.
En senare här sammanordnad hemmansdel, belägen på andra sidan samma väg benämnes nu i dagligt tal med denna sin föregångares namn. Lisa Andersdotter f1762

Lilla Åkatorp

Apelbacken nämns i hfl torp u Åkatorp

Anders Månsson

Apelbacken Lilla Åkatorp Nubärs

Omedelbart söder om den av en stenmur markerade gränsen mellan från hemmanet Åkatorp avstyckad 1/12 mtl och den 1871 bildade lägenheten Stenkrogen, det förra enstaka hemman, det förra enstaka hemman och den senare f.d. sockenallmänning, vilka nu ligga i sambruk, låg tills vid nämnda tid två torp, av gammalt, ehuru med orätt hållna såsom tillhörande nämnda hemman, varav det ena var Jana (se nedan) och det andra, som låg väster om landsvägen Jonas – eller Johannesa.

Lars Svensson f1796 från Börstig dör här 1796.

Sven Arvidsson f1778 mellan 06 och 11,

Petter Andersdotter f1754 flyttar till Ryttartorpet 92 troligen

Anders Eriksson 1792 - 94. Anders Månsson f1746 från Segerstad 94 fram till gården 1800. Petter Jonsson f1772 1800 - 07 då till Ramstorp Erik Jonsson f1754 flyttar till Segerstad 1803 Anders Månsson är tillbaka

Omedelbart söder om den av en stenmur markerade gränsen mellan från hemmanet Åkatorp avstyckad 1/12 mtl och den 1871 bildade lägenheten Stenkrogen, det förra enstaka hemman och den senare f d sockenallmänning, vilka nu ligga i sambruk, låg tills vid nämnda tid två torp, av gammalt, ehuru med orätt hållna såsom tillhörande nämnda hemman, varav det ena var Jana (se nedan) och det andra, som låg väster om landsvägen Jonas – eller Johannesa. Här bodde Anders Bengtsson f1811.

Jan i Kloa Jan Johansson

Jan Johansson f1781. Han börjar som brukare av Bäckagården, sedan Knektegården. Stenkrogen är andra av de båda torpen låg öster om landsvägen och beboddes av Jan. Han var inflyttad till orten från Segerstad. Jan var först gift med Maria, som ger honom soldaten Viktor i Stenstorp. Hon dör emellertid i barnsäng och året efter nedsätter sig Inga i boet, född i Sil vid Kinnekulle och dotter till en f.d. soldat Nils Andersson Silberg, som fått sin gifta från orten och nedsatt sig som hembrukare i Bolum.

Inga hade före innan hon gifte sig med Jan vandrat omkring med en låda och försålt i hemmen behövliga saker samt hade efter sin flyttning hit en krydd- och diverse bod, varmed hon bidrog till familjens uppehälle. Dottern i detta äktenskap stannar på trakten och gifter sig med Lars i Kroa strax bredvid, men sonen Anders kommer att bli känd i Bolumstorp som Gamle Palmes. Jan dör 1858 och lämnar Inga som änka i 30 år.

[att döma av anteckningen nedan så revs Björlinga och Jans i Kroars flyttades till Kullen]

Lilla Åkatorp Björling

Stuga väster vägen å södra sidan den därvarande höjden, varest nu föregående stuga ligger. (Jana i Kloa).

Omedelbart söder om den av en stenmur markerade gränsen mellan från hemmanet Åkatorp avstyckad 1/12 mtl och den 1871 bildade lägenheten Stenkrogen, det förra enstaka hemman, det förra enstaka hemman och den senare f d sockenallmänning, vilka nu ligga i sambruk, låg tills vid nämnda tid två torp, av gammalt, ehuru med orätt hållna såsom tillhörande nämnda hemman, varav det ena var Jana (se nedan) och det andra, som låg väster om landsvägen Jonas – eller Johannesa.

Anders Månsson finns här 1811 enligt domboken 1811 i en mindre kontrovers med Jonas Andersson i Bältaregården och som han har med soldaten Lars Liten på 338, men som han var inkallad så sköts målet upp

-1866 Anders Björling

f1809, var son till korpral Nils Björling i Sätuna finsnickare först bosatt i Dikaretorp Sätuna, sedan å Stenkrogen. Gift med Cajsa Andersdotter f1811 lämnar honom ensam i 15 år. (Enligt uppgift så är det Björling som byggt upp detta ställe.) Snickaren Anders Björling var ett ortens alla tiders största original varom många berättelser ännu i dag nära 70 år efter hans död och stugans försvinnande äro gängse. Se separat. Ladan låg mitt emot på andra sidan vägen. Om Björlings föräldrar och hustrun Cajsa var syster till Gamle Rask i Sätuna.

Anders Björling dog knall och fall under avnjutandet av en s k kaffegök. Medan han var sysselsatt med denna kom en grannkvinna "Sånn Lisa", in till honom med mjölk, som hon brukade leverera. Han sade då: "Hade ja nu bara hatt såcker, sulle ja ha bjutt däk på kaffe!" och föll i detsamma död ned från stolen, varpå han satt, drabbad av slaganfall. Det visade sig sedan, att han hade en "hel byrålåda full" med det förmenta saknade. // Karl i Sand 1953.

Barnen

Dottern Inga Maja f1835 tar med en pojke in i äktenskapet med Blexes i Hornborga.

Anna Greta f1837 väljer soldat Anders Johan Hen i Norra Kyrketorp, och

Lars Johan f1842 passerar som soldat för Nedre Skattegården Hornborga prövar på som brukare i Ulricehamnstrakten innan han drar till Amerika med sin familj.

Enligt hfl skulle Apelbacken var ett torp under L Åkatorp.

Lilla Åkatorp 1'7

Anders Gustaf Nyberg

skräddare och hemmansägare av 88/1116 och 22/279 delar var född i Segerstad och gifte om sig med Nybergs Cajsa. Hos paret bor trädgårdsmästare Henning under några år runt 1920. Gustaf var skräddarmästare och hade först barn med Charlotta Hwass f1855 som vi senare återfinner på Skogstorpet i Kåxtorp. Deras frukt Sven Johan dör ogift hos modern.

Nûbergs Cajsa

är dotter till Lars i Kroa och uppvuxen på Stenkrogen, bor sedan med sin man på Stenkrogen men kan sedan köpa upp sin fädernegård och köpa till mark. Hon var först gift med skräddare Anders Gustaf Nyberg från Segerstad, som hade två barn tidigare.

Den 85 åriga änkan firas 1944. Hon är född på den plats hon nu bebor, Förr var det en ryggåsstuga torp u Åkatorp som föräldrarna friköpte. Läste för prästen det år järnvägen invigdes, 59 barn voro de. När första gruståget kom sprang alla barnen dit och ville se de underbara maskinerna vid grustaget i Botorp. I sin ungdom plockade Inga Cajsa potatis på Ekornavallen, som hörde till Bosgården. Då var hela området öppet. Dagsförtjänsten kunde gå upp till 1.5 - 2 kr. Bodde som nygift på Stenkrogen som föräldrarna köpt. Återflyttade till fädernegården där hon köpte till jord och fick en liten gård. Om Cajsa Nyberg har Folke Ekström berättat i sin bok: Från Hornborgasjöns stränder.
I hennes dödsannons nämnes August Larsson K J V Nilsson Cajsa inköpte efter brodern Johans död dennes 2/3 av Stenkrogen. Gustaf Nyberg köpte 1893 sin 1/12 mtl i L:a Åkatorp av Enock Johansson i Pålacksgården Stenstorp h.h. Beata Kristina Amalia Gustafsdotter från Åkatorp. Köpet gällde hemjorden (åkern) medan skogen undantogs. Cajsa var ofärdig och hade bensår som inte läkte.

Löpar Nisse

Carl Johan Viktor Nilsson f1872

Klas Abrahamsson har mer att berätta om LöparNisse

1946-70 Erik Herbert Larsson äger

f1900 född i Dalen på Bosgården Hba. Hade en hushållerska. 2 hästar 5 nöt. Erik bodde först på Stenkrogen från 1950 till 55 och flyttar tydligen sedan över till Nubergs Cajsas. Kajsa säljer sitt ägande 88/1116 mantal Åkatorp Stenkrogen till Erik Herbert Larsson i Dalen Hornborga för 15000 kr 1946. Han finns här från 1955 till 1970

Lars Johansson fanns här 1872.

Gösta Forsberg har auction på L Åkatorp mars 1946 och säljer 4 kor, div redskap halvrensande tröskverk, sädesharpa, vagnar, långdår, medbotten, harvar plog och krok transportflaskor.

Fattigvårdsärndet med Enkan Maja Larsdotter

Här fanns del i en qvarn den s.k. Åkatorps qvarn. Det visar sig att Hummern f1816, som han kallades d.v.s. Anders Gustaf Larsson från Humlagården i Kungslena till oskäliga priser arrenderade ut sin qvarn och lämnade familjen åt sitt öde, när den konkursat. Kommunen retar sig på detta och kräver en extra 8 Rd per år för all den kostnad han åsamkar kommunen. Härvid protesterar Hummern och KB ger honom dessvärre rätt.

Referat från Kommunalstämman förtjänar ändå att refereras:
Kommunen erhöll del af de besvär som Anders Gustaf Larsson i Lilla Åkatorp hos Kongs Höga Befallningshafvande anmält öfver Kommunalstämmobeslut af den 16 sistlidne augusti rörande väckt anspråk att bemäldte A G Larsson utom af gäld per fyrk skulle med 8 Rd rmt för årt bidraga till Enkan Maja Larsdotters underhåll och efter uppmaning, att öfver desse besvär afgifva sitt yttrande, förenade sig stämmans ledamöter i följande förklaring.

Anders Gustaf Larsson som under sitt hemman eger en illa underhållen qvarn, den sk Åkatorps, har emot hårda vilkor under en följd af år utarrenderat densamma till afsigkomna personer, som innehaft den kortare tider, och derefter kommit kommunen till last- Någon arrendator, som egt ringaste utsigt till bergning å annan plats, har aldrig ungått på de hårda villkor A G Larsson förskrifvit, för sina qvarnarrendatorer - så var och och förhållandet då Enkan Maja Larsdotters aflidne man Anders Mårtensson arrenderade qvarnen 1858.

För att visa A G Larssons förfaringssätt i ofvan antydda fall har för åren 62 till 69 heraf synes att de personer han låtit inkomma i fattigunderstöd kostat 820 kr och 4 öre. Och att hans bidrag till fattigvården under samma tid är 63 kr 24 öre hvarigenom kommunen således genom hans förvållande betungats med en eljest onödig utgift af ej mindre än 756 Rd 77 öre - skule Gustaf Larsson att framgent få opåverkadt fortfara att inhysa afsigkomna personer - blifver följden , att alla till Kommunen hörande slutligen utarmas och det ena hushållet efter det andra behöfvde få istället för att gifva - fattigvårdsunderstöd.

Och då någon godvillig uppgörelse mellan Anders Gustaf Larsson och fattigstyrelsen icke har kunnat träffas, enär han på framstäldt förslag om han ville sina fattiga sjelf försörja , mot befrielse af allt deltagande till Kommunens öfriga fattighjon, mot om han ville åtaga sig någon serskildt årlig afgift utöfver hans fyrktalsdebitering - ej ens bevärdigat styrelsen med svar, så anser Kommunen honom Anders Gustaf Larsson ovilkorligen böra åläggas - att till Enkan Maja Larsdotters underhåll, så länge hon lever och är i behof av fattigvårds understöd. Bidraga med högsta tillåtna belopp eller 8 Rd per år. Ty att vara arrendator af hans qvarn eller Backstugesittare är havd utsikt till bergning vidkommer alldeles detsamma - der kan icke ens Anders Gustaf Larsson egen mäld för året förmalas - hvarmed skall då Mjölnaren då betala arrendet och försörja de sina, ja!

Har han haft något dit, så tager Anders Gustaf Larsson vad som finnes i qvarnarrende och der efter kastas den utarmade familjen till fattigvården - så skedde med Enkan Maja Larsdotter och på samma sätt har gått med flere under Åkatorp - och så blifver fallet med siste arrendatorn i Åkatorps qvarn när mannen förliden vår afreste till Amerika och hustrun bor kvar i Anders Gustaf Larssons hus med sina minderåriga barn, utan att ge några tillgångar.

Klaganden citerade af 14 § i fattigförordningen har alldeles obehörigt, enär någon tvist om enkan Maja Larsdotter räta försörjningsort ej är ifråga så vidt han dermed ej vill medgifva att Lilla Åkatorp bör om henne ensamt draga försorg, hvilket alldeles vore på sin rätta plats.

Såsom upplysande anförs följande summariska sammandrag af de utgifter ur Kommunens fattigkassa till de som Anders Gustaf Larsson i Lilla Åkatorp inhys räknat från och med 1862 intill dato, tilllika med de bidrag nämnde Larsson under samma tid till kommunens fattigkassa erlagt.

De fattigas understöd med mera för nedan nämnde år.

Friköpt en byggning af Anders Gustaf Larsson i Lilla Åkatorp hvari ifrågavarande Enka var inhyst, till Kommunens fattighus, för tillfället enkom för fattiga från Lilla Åkatorp 66 Rd

Enkan Maja Larsdotter inhyst i Kommunens fattighus ehuru hon ännu ingen fattighjelp för övrigt bekommit , hade nu hos ordförande anhållit , att, mot uppgifande af sin egendom till fattigkassan blefe på ordinarie fattigstat uppförd och yrkades nu mot hemmansegaren Anders Gustaf Larsson i L Åkatorp , som intagit på sina egor bemälte Enka för omkring 12 år sedan tillämpningen af 19 § andra mom: af Kongl Fattigförordningen af den 13 juli 1853, som yrkat särskilt bidrag till fattig Cassan utöfver vad Kommunens debiteringslängder för året bestämmer, hvilket bidrag ansågs böra utgår med det i nämnde § bestämde högsta belopp 8 Rd per år , så länge Enkan behöfver understöd.

L S Edström Gustaf Jonsson A Carlsson

År 1869 Enkan Maja Larsdotter f1808 inhyst i Kommunens fattighus ehuru hon ännu ingen fattighjelp för övrigt bekommit , hade nu hos ordförande anhållit , att, mot uppgifande af sin egendom till fattigkassan blefe på ordinarie fattigstat uppförd och yrkades nu mot hemmansegaren Anders Gustaf Larsson i L Åkatorp , som intagit på sina egor bemälte Enka för omkring 12 år sedan tillämpningen af 19 § andra mom: af Kongl Fattigförordningen af den 13 juli 1853, som yrkat särskilt bidrag till fattig Cassan utöfver vad Kommunens debiteringslängder för året bestämmer, hvilket bidrag ansågs böra utgår med det i nämnde § bestämde högsta belopp 8 Rd per år , så länge Enkan behöfver understöd. Hon dör 1878

Fatisa på 80 talet

Anna Olofsdotter f 1805, Maja Stina Larsdotter (Strid) 1848 med oäkta Tilda Gustava 1878, oäkta Karl Johan Kjellberg 1870, Inga Stina Johansdotter 1843 med Emma Karolina Johansdotter 1877.

Inga Mårtensdotter f1825 och Inga Stina Johansdotter f1843 Johan Andersson f1835 hustru och dotter.

Fattigstugan 1910

Stina Larsdotter Gren f1823 tillsammans med Inga Cajsa Andersdotter f 1832 vilken det finns fyra av

1920 Inga Cajsa Johansdotter 1849 dör men vårdas troligen å annan plats 1916

per 01-13 Frans August Ros f1877; Ulrika med Carl finns här 01-06 och kom från Fjellet men återvände 06 till Horatius ställe 06. Änkan efter Fredrik Gren tillbringar sina sista decennium här och dör 1911.

per 13-32 Stina Lisa Larsdotter f1833 finns här med dotter Matilda och hennes oä son, sedan hyrde Inga Cajsa (Parad) Johansson f1849 hyr här från 1915.

Fot Olle dog här på fattigstugan, som beskrivs som ett eländigt ruckel av sten beläget söder om landsvägskröken vid Stenkrogen, vid jultiden 1870 86 år gammal. Hustru hette Maja Olsson i Uddeberg 1927.

Lutes Joana

Stuga på samma plan som den till fattigstuga apterade Stenkrogen, under slutet av 1890-talet uppförd av en torpare benämnd Luta Joan, efter vars död den innehades av dennes son, Luta Joana Lars Joan och sedan såldes till Kåkstorps ägare, men för det mesta stod obebodd tills den förvärvades av orgelbyggare C G Olsson i Falköping, som uppreparerat och inrättat den på ett mycket trevligt sätt samt nyttjar den som sommarställe. Svågern och byggmästaren Birger Nilsson fullföljer vården. Luta Joan och hans nämnda son voro torpare under Kåkstorp på dess Vall, samt kortvarigare å andra ställen i bygden, där de utom vad namnen beträffar icke efterlämnat några minnen. Luta namnet härledes sannolikt av hemmanet Luttorp i Segerstad. Här i kröken samlas en koloni av missionsmedlemmar från Falköping.

Mina gifter sig med Laggars och flyttar hit upp och byter då med Charlotta Hwass och hon säljer i sin tur till denne orgelbyggare. Hon flyttar senare till Laggaretorp igen eller åtminstone Sven.

Johan Linus Carlström f1888 kommer 49 med sin familj.

Vadars Liden

Torpet Liden under SvenFröjdenbergsgården eller enligt hfl Toltan. Stuga, förut torp under Åkatorp, belägen i liden norr om den ned emot S:a Sniken gående vägen, benämnd Liden. Det kan röra sig om två torp.

Anders Persson f1760,
vid Loftet finns Jonas Månsson f1747 kom från Stenstorp 1806
ligger egentligen under Kåxtorp. Här kan Vadet vara där Johannes Håkansson f1739 bott, jo det är nog sant.
Anders Jonsson f1779

Stuga på en tresnipp norr om samma väg, omedelbart öster om ån, nämnd Vadet. Innehavaren hade inkommit till orten som dagakarl hos patron Kindberg på Uddeberg, en ägare till denna gård före mitten av 1800-talet samt då nedsatt sig å stället, som efter hans död nedrevs. Vadars Johannes Andersson Dagakarl på Uddeberg, å Vadet å Stenkrogen, Broddetorp f1803.
På andra sidan den nämnda vägen låg mitt för Vadets åbyggnader, varom upplysningar icke kunnat erhållas huruvida de utgjort ett ställe för sig eller om de tillhört det ifrågavarande. Både Broddetorps och Hornborgas hfl upptager Vadet.

Johannes Andersson

f1803 hade varit dagkarl på hos patron Kindberg Uddeberg och får åldras här utfattig med sin andra fru Maja från Slätterödjan f1810 och paret bor här troligen från 1847 fram till sin död 1865 respektive 1867.
Guldsmedslärlingen Grönqvist bor här och inhyses är Maria Persdotter f1787 Denna stuga nedrevs efter deras död medger Hji

Daniela Liden

Daniel Larsson

f1788, hade varit brukare på Övre Skattegården och kom hit 1848. Sista här boende torparen var Daniel Larsson f1788, som var gift och hade fem barn, varav dottern Kajsa stannade å stället till sin död 1891, då stugan revs medan sönerna Lars och Johannes blevo torpare å andra ställen i socknen. Kajsa Danielsdotter f1819 vårdade från omkring år 1870 och till dennas död 1889 den under kommunens beskydd stående Våga Anna. Vi berättar mer om ättlingarna under Daniela. Två av döttrarna stannar kvar på torpet under små omständigheter. ett torp under Åkatorp. Här bodde en familj inhyses Daniel Larsson f1788 med fru Ingrid från Häggum. De flyttar senare till Stommen Hornborga.

Bomans stuga skall ligga här intill.

Hwasses Skogstorpet

Torp under Kåkstorp med läge å östra sidan S:a Snikens kvarndamm. Innehavare från före mitten av 1800-talet samma släkt Hwass, vars anfader i början av samma sekel inflyttade från Vilske Kleva som soldat under Hwassagården i Hornborga och efter avskedet nedsatte sig härstädes. Vass d.ä. hade enligt en tradition varit med vid Leipzig under kriget mot Napoleon åren 1813-1814.

Soldaten Anders Eliasson Hwass

under Hwassagården Hornborga, sedan inhyses under Bosgården, och sist i Skogatorp föddes 1793 i V Kleva, gift en andra gång med Sara Andersdotter. Bodde på 1860-talet hos Smen i Kåkstorp. Hwass den äldre står i hfl skriven som "haddraguren Eliases son". Själv var han kute och huddragare. Skogatorp å Kåkstorp var enligt bouppteckningen efter Anders Hwass d ä försett med två stugor och ladugård av trä samt bod, skjul och källare av sten.

Bland barnen märker vi

Lars Andersson f1817 stannar på torpet gifte sig med Stina och deras barn.
1. Eva Beata f1845 gifter sig i Skälvum
2. Inga Kajsa hittar vi i Bosgården Häggum.
Beata Andersdotter f1819 som stannar på torpet. Lars Larsson f1813 från Håkentorp torpare i Skogatorp och sedan i Aspelund under Kåkstorp, Hornborga, var mjölnarson från Rycklan, gifter sig till torpet med soldatdottern Beata Andersdotter Hwass.
1. Anders f 1843
2. Lars Johan f tv 1845
3. August f tv 1845
4. Sara Kristina f 1859 6/3 i Hktp
5. Per Gustaf f 1861 30/3 i Hktp
Maria Stina blir blott ett år
Anders Andersson f1826

sonen Lars Andersson Hwass

Han är son till soldaten och torpare under Kåkstorp, Hornborga f1817. Förmyndare: Lars Larsson i Aspelund.

sonen Anders Andersson Hwass

f1826. Torpare först i Rosatorpet å Forentorp Gudhem, därefter på Båltorp i Sätuna och slutligen å Kåkstorps Skogatorp. Gift med Märta Andersdotter Holmqvist f1828 i Hornborga. Barnen:

Maja Kajsa f1849 gifte sig med Anders Horatius son,

Anders Gustaf och

Charlotta f1855 med sin son sista innehavaren av Skogatorp under Kåkstorp. Sonen hade hon tillsammans med gifta skräddaren G Nyberg i Stenkrogen och bar namnet Sven Johan Gustafsson f1890. Båda från 1929 bosatta i Laggaretorp så småningom förbrukande sitt gamla hem såsom hushållsbränsle. Skogatorp å Kåkstorp var enligt bouppteckningen efter Anders Hwass d ä försett med två stugor och ladugård av trä samt bod, skjul och källare av sten.

Anders Andersson flyttar 1850 till Båltorp och efter broderns död till Håkentorp.

Charlotta Hwass

f1855 bodde sist här med sonen Sven Johan hon hade tillsammans med Nyberg. Hon flyttar sedan till Fattigstugan uppe vid vägen och hon säljer sedan till orgelbyggare Olsson. Hon avslutar sina dagar i Laggaretorpet. Sven var järnvägstjänsteman. Lotta Hwass ärvde vid ett tillfälle från Hulegården möjligen ena dottern tillägger Hji.

Backstugan ägdes av Johannes Bravo f1834 enligt hlf 13-30

Hushållerskan Karin Maria Verner f1905 kom 41 - 49 kan vara Stenkrogen som avses.

Vaskela Johannes

Torpstuga belägen strax ovanför Kåkstorps nuvarande ladugård. Stugan låg strax ovan Klas Ladugård.

Här bodde under senare delen av 1800-talet en änka vid namn Johanna (Pettersdotter), vars man varit torpare på gården men tidigt gått hädan. För sitt och sina barns uppehälle fick änkan vara mycket borta på arbete och för att hava dem i hägn låste hon om morgnarna dörren om dem tills hon ofta sent på kvällarna återkom.
Barnen, en pojke och en flicka, blevo därav naturligtvis mycket eftersatta samt sågo sjuka och bedrövliga ut – pojken ovisst dock om det berodde därpå, idiot, missväxt och klen till förståndet, så att han aldrig kunde släppas samman med andra barn eller folk utan måste gömmas undan och sedermera, när han blev litet större hållas innestängd i en för ändamålet förfärdigad kista tills han år 1891 dog, under det att systern efter uppväxten utvandrat till Amerika.
Ehuru vid denna tiden gamla tron på troll och bortbytingar, m m väl var utdöd, förekom dock en del prat om att den olycklige pojken nog inte var annat än en "byting". Benen på änkans son, som hette Lars Johan, berättas ha varit så förkrympta att han när han skulle röra sig "hoppade som en kråka". Vid dottern (Marias) avresa till Amerika, flyttade änkan till den s k Kycklingen (Anders Svensson) ute å Ekornavallen och dog där
Anledningen till benämningen "Vaskela" uppgives ha varit sonen, som förhöll sig alldeles så som en förut på gården varande trollbyting, som så benämnts men som modern vid tillämnat verkställande av det gamla knepet att kasta ungen på elden lyckats göra sig av med och samtidigt återfått sitt eget barn. Med "vasker", varav benämningen på änkan härledde sig, avsågs i bygden ett andra olikt – vanskapt, ovettigt, påbusigt – barn.

Vaskela Johanna Pettersdotter

f1824 i Gudhem gift med Anders Larsson torpare under Kåkstorp f1802 i Segerstad. Barnen Lars Johan f1857. Vid hans död 1892 återfinner man i fattigprotokollet "Kommunen utbetalade 1892 fem kr till kista och fyra kr begravningshjälp för "idioten från Kåkstorp". Maja Kristina f1861 År 1894 förklarad "obefintlig Utvandrad till Amerika.

Vi svänger av på Segerstadsvägen och hittar där ställen som av och till tillhört Hornborga, Broddetorp men det passar bäst att informera på annan plats.

Åkatorps Qvarn

Anders Carlsson f1774 i Forshem
Jaen Andersson f1746 kom troligen hit 91 med sin familj, vart han tar vägen vet jag inte.
Ingel Olofsson f1730 i Flistad är här, men flyttar till Prestgårdsqvarnen.
Lars Blomberg f1758 tar med svärmor och hustru till kanske den bättre qvarnen vid Prästgården 1808 efter blott ett år.
Andreas Jonsson f1758 kommer från Korsgård qvarnen 1814.
Anders Carlsson f1774 Forshem är knuten till qvarnen.
Sven Larsson från Larv med familj mer ger inte prästen.
Erik Olofsson f1776 Segerstad var mjölnare i Västorpsqvarn fram till 08 finns här 1811 och 15 , stannar här med sin betydligt äldre fru till 17 då han återvänder.
Mjölnaren Erik Nilsson f1778 hamnar här en kort period efter minst 6 år i N Sniken
Johan Fritz Johansson kommer med sin familj från Hjo 67 och reser till Am utan betyg 69.

Hatte Majas stuga

låg norr vägen innan Sandlid 2 meter från vägen.

Ötorpet el Sandlid

Träla

Oplacerade tills vidare

Inhyses Anders Jonsson Stenkrogen f1743 med hustru och dotter flyttar 96 till Segerstad.

Lars Larsson f1762 bor här med sin familj från 96-99.

Johannes Larsson f1749 i Mariestad skrivs som torpare under Åkatorp.

Änkan Maria Andersdotter f1755 i Broddetorp med Kerstin , Maria och Johannes

Sven Arvidsson f1776 Falköping är torpare u Åkatorp men var ?

Erik Jonsson f1754 i Broddetorp finns här med sin familj från 1803

Torp u L Åkatorp

Petter Andersson f1754 i Kleva flyttar med sin familj till Ryttartorpet.

Torp Anders Eriksson 1756 Friggeråker är här under L Åkatorp

Anders Månsson f1746 i Slöta kommer 94 men flyttar

Petter Jonsson f1772 Segerstad blir torp här men vi återfinner honom som hälftenbrukare under Korstorp fram till 1808.

Ekebacken u Åkatorp

Enkan Maria Andersdotter som varit gift med Anders.

Lisa Andersdotter f1762 Skövde

Backen

lär ha legat under Uddeberg men vi skriver det här kan ha med N Snikens Qvarn att göra. Med andra ord är Åbacken och Backen identiska. Vi får se.

Först ut är Jonas Andersson f1740 som senare flyttar till Åkatorps Qvarn

Anders Persson f1760 kom 92 från Gudhem och fortsatte till Prestegården 94, åter från Prestegården 96 för att året därpå bege sig till Stenum.

Lars Svensson med hustru finns registrerad här

Anders Nilsson på 1780 talet

Artur på Träla Broddetorp

Billsbo möbelrenoverare

och Granhagen här

Fritz allt efter skogen var kusk på Äspås.

Gula huset är en gammal banvaktsstuga.

Bjärk ligger lite längre

Löves ligger sedan på vä sida.

Jonstorp: friköpt Pelikans intäkt

Sanningatorpet ? hade Löv på arrende.

Sigvardstorp

Enåsen

Per Kjell f1823 finns skriven här, återfinner det inte

Befriade från mantalspenningar.

Broddetorp Kommunalstämma 15/4 1865.
§ 1. Företogs justering av årets mantals- och skattskrivningslängd, varvid, i enlighet med Kungl. Maj:ts nådiga förordning av den 24/4 1863, anmärktes, att följande personer böra från mantalspenningar och övriga personella avgifter erläggande befrias.

Hemman, Lägenhet. .	Personens namn	M. K. Anmärkningar.
Prästbolet	Arbetskarl Johs Danielsson	Fattigdom.
	Arbetskarl Anders Andersson
BengtOlofsgården	Inhyses Pehr Eriksson	Fattigdom
BengtOlofsgården	Torp. Johs Mellblad hustru	Bräcklighet
Knektegården	Anders Andersson(hette eg Johannes)	Sjuklighet.
	Andersson / hustru.
Åkatorp	Arbetsk. Lars Pettersson m. h.	Fattigdom
	Inhyses Maja Svensdotter
Liden Backstuge	Daniel Larsson o dotter Lisa	Fattigdom
Stenkrogen	Carl Gabrielsson m.h. och bräcklig son	Fattigdom
Wadet	Backs. Johannes Andersson m.h.
Åbacken	Änkan Britta Larsdotter	Fattigdom
PerHåkansgården.	Arbetsk. Carl Johansson m.h.	Mannen bräcklig
	Inhys. Jonas Jonsson	sjuklighet
Afzesgården	Hemmansäg Gustaf Jonsson h.	Svagsinthet
	Inhys. Anna Olofsdotter	Fattighjon
Planteringshagen	Bs Jonas Jonssons Eriks Cajsa	fattigdom
	Bs. And. Pettersson m.h

Varefter mantals- och skattskrivningslängden såsom riktig godkändes och underskrevs. L- F. Edström, August Carlsson, Gustaf Nilsson.