Guldgruvan i Hornborga

Grävningar för blottandet av malmen nu påbörjade.
Brev från Broddetorp

För en tid sedan meddelades i denna tidning att en person inmutat den så kallade Brobacka allmänning vid Hornborgasjön i Hornborga socken för blottandet av därstädes befintliga förekomster av guld och kopparkis. Det har sedan dess fortskridit därhän att grävningar och undersökningar för detta ändamål nu påbörjats. Den härvid anlitade arbetsstyrkan består för närvarande av två – tre man medräknat inmutaren, en före detta stenarbetare Sven Lundgren från Bergsgården, Häggesled, Järpås, som trots fyllda 69 år själv deltager i arbetet.
Det inmutade området är beläget något över en kilometer söder ut från Broddetorps järnvägsstation i det ”knä”, som den här i sandstensberget nederoderade Hornborgaån bildar vid Hornborga bro. Terrängen består av oländig mark till större delen bevuxen endast med enbuskar.

Mutsedel
Nummer 5394 år 1925. Ansökningen inkom 2 jan 1925. – Mutsedeln utfärdad den 27 jan 1925.

Bergmästareämbetet i Mellersta bergmästaredistriktet utfärdar härmedelst med förbehåll av den rätt jordägaren tillkommer och annan inmutare hava kan samt av den inkomna uppgiftens riktighet mutsedel för stenarbetaren Sven Lundgren Bergsgården Häggesled Hjärpås (1856 Söne) eller hos rättsinnehavaren å den fyndighet m.m. och förefinnas å Brobacka allmänning Hornborga socken och Skaraborgs län med inmutningspunktens läge närmare angivet sålunda i en på en ås belägen sprängning sextiofem meter sydost om Hornborgaån sex meter väster en genväg mellan två i vinkel löpande landsvägar och omkring femtio meter nordost om en stenbro över ett dike från en omkring fyrtiosju meter syd om inmutningspunkten liggande mosse. Och kommer denna gruvanläggning att benämnas Ädbergsgruvan.

Denna inmutning omfattar å marken begränsat av en cirkelperiferie med ovan beskrivna inmutningspunkten till medelpunkt och ett hundra meters radie och med lodräta gränser mot djupet, inom vilket område inmutaren äger, för så vitt fritt fält förefinnes och jordägaren blivit inom laga tid delgiven mutsedeln samt där så påfordras vederbörligen godkänd pant eller borgen blivit lämnad för skada och intrång, anställa sådant försöksarbete som erfordras till fyndighetens undersökning och blottande ävensom att begagna eller anlägga väg till stället mot full ersättning i årlig avgäld till jordägaren och vare inmutaren pliktig att så snart arbetet så långt fortskridit att fyndigheten är blottad och prov på malmen erhållits anmäla sig hos bergmästaren för utmåls erhållande vilket arbete skall vara fullgjort i så god tid att anmälan till utmåls erhållande kan göras senast inom tre år från nedanstående dag.

Å kronojord skall mutsedel delgivas Kungl. Maj:ts Befallningshavande och bör underrättelse om dagen för delgivningen medfölja ansökningen om utmål.
Inmutaren har att ställa sig till efterrättelse gällande gruvstadgas föreskrifter vare sig de samma här omnämnts eller icke och erinras här särskilt därom att inom sextio dagar från nedanskrivna dag låta kungöra denna mutsedel i kyrkan till den socken eller församling där det inmutade området är beläget vid äventyr av inmutningsrättens förlust om annan sig därtill anmäler innan kungörandet sedermera sker.
Knutsberg Nora den 27 jan 1925. – På bergmästareämbetets vägnar
C Oskar Norelius.
Rätt avskrift av mutsedeln som bevittnas
av Axel Svensson, Bertil Svensson – Båda boende i Karlsbacken Häggesled Hjärpås.

Redan i mars månad anlände L till orten för att påbörja bearbetningen av sin ”guldgruva”, vilken enligt mutsedeln skall bära namnet ”Ädbergsgruvan”. Denna gång pågick emellertid arbetet endast i två dagar, den 5 och 6 mars, då det av någon anledning bröts.
Ett par jordprov togs emellertid och inlämnades till underökning.
Det berättas att när Lundgren den 4 mars ankom till Broddetorps station med tåget från Skara ställde han genast sina steg till Ad Alanders efterträdare affär, där han presenterade sig som ”Guldgrävaren på Brobacka” inköpte sig en spade. Med denna över axeln och resväskan i handen gick han sedan (1km) till Hornborga, varest han hyrade in sig i en bondgård. Innan kvällen hade han värvat det antal arbetare, han ansåg sig behöva.

En titt ned i gruvan gav även anledning till eftertanke. Runt om i den lilla ås, där man börjat gräva, stucko hällar av sandstensberget fram. Men där man grävde var endast fin sand s.k. ”moe” (morängrus) blandad med större och mindre rundstensblock. Det synes nästan som om man påträffat en gammal grävning, vilken blivit igenfylld. En annan hypotes är, att här möjligen kan vara fråga om lämningarne av en forngrav. Några på kant stående hällar tala därför.
Vid ett besök Eder korrespondent gjort på platsen för att taga den öppnade gruvrörelsen i närmare betraktande, samanträffade han med ”Guldgrävaren på Brobacka” – det i bygden gängse namnet på inmutaren – som då arbetade nere i gruvan. Han lämnade beredvilligt några upplysningar om sig själv och hur han kommit på den tanken att söka guldet just på denna plats i Hornborga. Han hade, berättade han, redan för ett fyratiotal år sedan i en tidning läst om att det skulle finnas guld i Hornborga socken, men han hade ej tänkt på att resa dit och söka därefter, förrän han en natt förliden sommar i vaket tillstånd fått uppenbarelse om att göra detta och därefter i en dröm sett stället, där han nu börjat gräva, och vilket han vid besök i höstas känt igen.

Därför hade han sökt inmutning på platsen. Och att här skulle finnas rikligt med guld, det trodde han fullt och fast på. I uppenbarelsen hade sagts honom, att guldfyndigheten blivit uppdagad redan på 1500-talet, om inte folket då hade varit så ogudaktigt. Ett av villkoren för att han skulle träffa rätt på guldet var att han ej hade arbetare, som åkallade satan. Till sin åskådning syntes han vara frireligiös. På fråga av vad anledning han givit han givit inmutningen namnet ”Ädbergsgruvan”, ställde han med en liten glimt i ögonvrån motfrågan: ”Är inte det ett vackert namn kanche?” Förklaringen gick emellertid ut på, att han uppkallat den efter den gamla guldgruvan Ädelfors i Småland. Han hade även tyckt namnet passa, emedan ju guldet var av ädel metall. Därmed slutade samtalet.

Hornborga ett nytt Boliden ? Tidnings klipp från april 1928
Svavelkis och koppar ha anträffats.
Finns det guld också?

Under den senaste tiden ha åtskilliga sprängskott dånat i Hornborga gamla marknadsbacke, och knappt har ljudet av sprängskotten hunnit förtona förrän ryktet smidit, att väldiga guldfyndigheter påträffats. Här på denna gamla marknadsbacke, där man förr kunde köpa allt mellan himmel och jord, från lergökar upp till vanliga nötkreatur, gjorde judar och vanliga klädesmånglare glänsande affärer och där stod den gamla fru Edström i Broddetorp och sålde karameller, polkagrisar och fyrkantiga pepparkakor för fem öre stycket. Där tror man sig nu kunna framskapa ett andra Boliden. Av alla hittills analyserade prov ha alla befunnits vara kemiskt rena från den ädla metallen, men däremot har det påvisats förekomst av koppar och svavelkis, som, om berget är stort, tros bli rätt lönande att bryta. Häromdagen hade denna tidnings meddelare ett samtal med inmutningsrättens innehavare, Sven Lundgren från Järpås. Hr Lundgren var fullt och fast övertygad om att det finns guld i backen och påpekade, att där han nu gräver har det varit grävt förut, fast för mycket länge sedan.

Så långt vår meddelare. För att närmare ta reda på hur det förhåller sig med ”gruvarbetet” ha vi avlagt ett besök på platsen.
Hornborga gamla marknadsbacke befinner sig på en höjd vid ån, för övrigt där vägarna till Falköping och Forentorp grena sig. Marken utgöres av sandsten, och i denna har en grop grävts, ungefär 3 met djup. Det är tydligen prov av denna sandsten som befunnits innehålla svavelkis och koppar. Emellertid skola större prov sändas upp till Stockholm, innan vederbörande kunna avgöra om en brytning kan anses lönande eller ej.
Förut – det är flera hundra år sedan – utvann man guld vid Hornborgaån. Huruvida detta gjordes på samma ställe, d v s på den gamla marknadsplatsen vet man ej.

I Brobacka där finns dä gull å i Orebacka, där finns dä sölver
Orebacka bro – Orebro (Örebro)

Adress:Av Albin Gustafsson, Söakullen, Häggum, har jag mottagit en bit svavelkis, funnet i Ölyckemossakullen.