Hela västra sidan av Hornborgasjön kantas av gamla storgods, som nu försörjer sig på att ta emot rötslam från västsvenska kommuners reningsverk. Det kommer att kväva Hornborgasjön! Kommunerna och länsstyrelsen, naturvårdsverket och svenska naturskyddsföreningen låter det bero. Det är bara det att vi lagt ner ¼ miljard på att återställa en sjö, som våldtagits 6 gånger. Läs mer om vad som sker på gårdarna och vad myndigheterna tycker.
Här följer länkar till de gårdar, som Du kan läsa mer om.
Boskapsdöd runt Hornborgasjön |
 |
|
 |
Allmän slamdebatt
|
 |
Husgärdet |
 |
Dagsnäs |
 |
Bjurum
|
 |
Gården i Gudhem |
 |
Nedskräpning vid
|
 |
Naturvårdsverket tycker |
Jordbruksverket tycker |
Statens Naturvårdsverk bekräftar efter år av påpekanden.
Naturen är skyddslös.
Vi har mottagit skrivelser angående
-
dels tillskrivning till EU kommissionen
-
dels Miljödomstolen i Vänersborgs dom meddelad 2007-03-20
-
samt överklagande av Länsstyrelsens nej till Salixodlingar på Dagsnäs.
Vad vi kan utläsa av skrivelsen angående tillskrivning till EU kommissionen har du skrivit till kommissionen och angett att Sverige inte följer gemenskapslagstiftningen. Det framgår inte av din skrivelse i vilket avseende Sverige inte skulle ha följt gemenskapslagstiftningen. Nedan följer en kort redogörelse över de direktiv respektive den nationella lagstiftning som kan vara tillämplig.
Tänkbara direktiv
• Direktiv 86/278/EEG om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket innehåller endast bestämmelser om användning av avloppsslam i jordbruket enligt artikel 1. Enligt artikel 2 c) definieras jordbruk som odling av alla former av livsmedelsgrödor för kommersiellt bruk, inklusive djurfoder. Energiskog omfattas alltså inte av det direktivet.
• Direktiv 1999/31 EG om deponering av avfall omfattar inte spridning av slam, inklusive avloppsslam, för gödnings- eller jordförbättringsändamål (artikel 3.2). Spridning av avloppsslam för att anlägga en energiskog faller in under det undantaget och deponeringsdirektivet är alltså inte tillämpligt.
• Spridning av slam i Natura 2000-område kan vara tillståndspliktigt enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken (om spridningen av avloppsslam på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-området). Naturvårdsverket anser att man i den bedömningen bör beakta om den livsmiljö som avses att skyddas skadas eller om åtgärden medför att den art eller de arter som avses att skyddas störs på ett betydande sätt. Bestämmelserna om Natura 2000 finns i 7 kap. 27-29 b §§ miljöbalken som genomför direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter och direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar. Det är den operativa tillsynsmyndigheten som utövar tillsyn över Natura 2000-bestämmelserna och som även utövar tillsyn om tillstånd söks för verksamhet eller åtgärder som är tillståndspliktiga enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken. Om det är ett naturreservat som har beslutats av kommunen är det kommunen som utövar tillsynen. I annat fall utövar länsstyrelsen i normalfallet tillsynen men det finns en möjlighet att överlåta tillsynen till kommunen.
Nationell lagstiftning
Den operativa tillsynsmyndigheten kan tillämpa de allmänna hänsynsbestämmelserna och antingen förelägga den enskilde eller förbjuda denne om det behövs. Den möjligheten gäller alltså även om det saknas gemenskapslagstiftning eller svenska generella bestämmelser.
Naturvårdsverket har inte laglig möjlighet att agera mot enskilda eller mot tillsynsmyndigheterna i ett enskilt ärende. Ett alternativ som står till buds för dig är att väcka ett nytt ärende hos den lokala tillsynsmyndigheten i kommunen för att begära förnyade utredningar och eventuella åtgärder enligt miljöbalken och att föra ärendet vidare till överprövande instanser, om du inte erhåller de åtgärder som du anser nödvändiga. Ett annat alternativ är att anmäla inblandande tillsynsmyndigheter till justitieombudsmannen (JO) för att få utrett huruvida myndigheterna handlat felaktigt.
Dom i Miljödomstolen
Vid en genomgång av handlingarna i diariet kan jag inte se att miljödomstolen har gett Naturvårdsverket möjlighet att komma in med yttrande i ärendet som du anger avslutas med dom 2007-03-20.
Jordbruksverket svarar efter närmare ett års
betänketid. Har bytt logga
Slamhantering och djurhållning på västra sidan om Hornborgasjön
Angående slamhantering och djurhållning på västra sidan av Hornborgasjön
Du har i en skrivelse som inkom till Djurskyddsmyndigheten den 21 mars 2007 ifrågasatt den verksamhet med slamdeponering som enligt uppgift bedrivs norr och väster om Hornborgasjön. Enligt din skrivelse har de djur som hållits på fastigheten Husgärdet betat på slamkontaminerat område, varefter du antyder att djuren slaktats svart vid ett slakteri i Skaraborg. Du anser att den djurhållning som bedrivs på fastigheten Husgärdet med fler platser är tveksam, och att den ansvariga djurhållaren bör beläggas med djurförbud. Specifikt vill du av Djurskyddsmyndigheten ha svar angående en meddelad dispens från kravet på ligghall till utegångsdjur: vem har tagit initiativ till dispensen, och på vilka villkor har den meddelats?
Ärendet överfördes till Jordbruksverket den 1 juli 2007. Risker med slam på betesmarker
Enligt SLU är det en förutsättning för ett uthålligt samhälle att växtnäring i avlopp och organiskt avfall återanvänds. Den recirkulerade produkten måste hållas så ren som möjligt, eftersom smittämnen, tungmetaller och naturfrämmande organiska ämnen kan leda till problem. Hur väl kompost eller rötrester fungerar beror på hur rent det källsorterade avfallet är. För att minimera smittrisker måste fekalier hygieniseras genom t.ex. värmebehandling kombinerat med kompostering eller rötning eller genom kemisk behandling. Från SLU konstateras att det finns ett forsknings- och utvecklingsbehov för att kunna använda samhällets organiska avfall som en resurs.
Det finns ett fåtal studier av hur slam på betesmark påverkar de betande djuren. Jordbruksverket har inte haft möjlighet att göra en fullständig genomgång, men kan redovisa några exempel på vad som studerats.
Studier av risken för betande djur att drabbats av cysticerkos, d.v.s. infektion av bandmasken Taenia saginata, på grund av slam visade på låg eller ingen risk (2),(3).
Plantor som gödslats med slam har i utländska studier visat sig i stor utsträckning vara kontaminerade med salmonella. Forskarna drar slutsatsen att djuren sannolikt får i sig salmonellabakterier, men att djuren troligen inte blir sjuka av de koncentrationer det rör sig om (4),(5).
Forskare som studerat koncentrationen av ftalater och alkylfenol i jorden efter upprepad gödsling med slam fann låga koncentrationer efter ca 80 dagar. Koncentrationen var dock densamma i kontrollområden, varför risken att betande djur exponeras för ftalater och alkylfenol inte var förhöjd. (6)
I en studie där beståndsdelar i slam har analyserats i teoretiska modeller har ämnenas förmåga att tas upp av växter och djur studerats. Forskarna konstaterar att flera av ämnena kan tas upp av rotsystem eller i bladverk, och att många av dem kan tas upp av betande djur. Det största problemet med detta är enligt studien att ämnena anrikas uppåt i näringskedjan och därmed kan innebära en livsmedelsrisk. Forskarna betonar att mer forskning runt de olika beståndsdelarnas effekt och upptag av växter och djur i praktiken är nödvändig (7).
Lagstiftning angående spridning av slam där betesdjur hålls
Du känner säkert till att slamhantering regleras av Statens naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1994:2) med föreskrifter om skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket. Av 7§ denna föreskrift framgår bl.a. att avloppsslam inte får användas på betesmark. Inte heller får avloppsslam användas på åkermark som ska användas för bete, eller om vallfodergrödor ska skördas inom 10 månader från spridningstillfället.
De risker som eventuellt kan finnas med slamspridning på mark där djur senare betar är såvitt känt inte av den arten att de medför djurskyddsproblem. Det finns heller ingen reglering av slamspridning i lagstiftning som rör djurskydd. Jordbruksverket anser dock av andra skäl att slam inte ska spridas på mark där djur senare ska beta.
Dispens från kravet på ligghall till utegångsdjur
Lantbruksdjur som hålls utomhus eller har möjlighet att vistas ute halva dygnet eller mer under den kalla årstiden när betestillväxt inte sker, kallas "utegångsdjur". Andra ord för att beskriva denna form av djurhållning kan vara utedrift eller ranchdrift. Sedan 1989 har det funnits ett krav på att utegångsdjur ska ha tillgång till ligghall. Med ligghall menar man ett stall där djuren inte är instängda, utan djuren kan själva välja när de vill använda det.
Om det föreligger särskilda skäl är det möjligt att ansöka till Jordbruksverket om undantag (dispens) från kravet på ligghall till utegångsdjur. Det är djurägaren som ansöker om dispens, och i ansökan finns bl.a. uppgifter om djurslag, ras, antal djur som berörs, beskrivning med foton av det skydd djuren erbjuds, veterinärintyg över besättningens hälsostatus samt en beskrivning av det särskilda skälet till att dispens söks.
För att kunna göra en bedömning av förutsättningarna i varje enskild besättning, ber Jordbruksverket länsveterinären i aktuellt län om ett yttrande. Yttrandet skriver länsveterinären oftast efter ett besök i besättningen. Det är vanligt att den lokala djurskyddsinspektören deltar vid besöket. I vissa fall måste ytterligare information inhämtas av verket innan ett beslut kan fattas i ärendet.
Det är Jordbruksverkets strävan att all handläggning av undantag från kravet på ligghall till utegångsdjur ska ske på samma grunder. Du anger inte i din fråga till Djurskyddsmyndigheten vilken djurhållning som avses. Djurhållning med utegångsdjur förekommer inom det område du engagerar dig i på fastigheten Trestena.
Denna djurhållning har vid två tillfällen meddelats dispens från ligghallskravet. Vid båda tillfällena har dispensen avsett ca 80 vuxna nötkreatur under en vintersäsong. Om sådana omständigheter inträffar som medför att det blir olämpligt att hålla djuren utan tillgång till ligghall kan dispensen återkallas. Besättningen skulle ha hållits i ett stall som p.g.a. en arrendetvist inte har varit tillgängligt. Dessutom deltar besättningen i ett projekt där välfärdsparametrar studeras av en veterinär vid flera tillfällen under respektive säsong.
Med utgångspunkt från de uppgifter som lämnats i ärendet har Djurskyddsmyndigheten och Jordbruksverket funnit att det föreligger särskilda skäl för att medge undantag från kravet på ligghall till utegångsdjur, samt att djuren i den aktuella besättningen har skydd mot väder och vind samt torr och ren liggplats.
