|
MD 1992-04-08
Mål VA 75/88
Regeringen fick ju tillåtlighetsfrågan 1990-04-10 varpå Regeringen
förklarade att Hornborga II fick komma till stånd. Strandängarna får inte
torrläggas helt. så få invallningar som möjligt.
6.13 Inverkan på Vattenkraften i Flian
(Vi ger Flian lite större utrymme här då Flian inte förekommer så ofta
här på sidan)
6.13.1 Sökandens talan
Sökanden har anfört.
I Flian finns 23 st strömfall. Av dessa har idag ca 13 st möjlighet
till kraftproduktion, övriga är helt eller delvis utrivna/raserade.
Enligt 1933 års vattendom får ej mer än 20 m3/s framsläppas vid sjöns
utlopp. Trots denna begränsning har det tillåtna flödet överskridits ett
flertal gånger under senaste årtiondena, bland annat observerades 26,25
m3/s år 1966. Efter restaureringen har det högsta flödet beräknats till
24,2 m3/s. Varaktigheten av höga flöden minskar efter restaureringen från
5 till ca 4 dygn.
Skadeförebyggande åtgärder mot högvattenföringar bör vidtagas vid
Herrtorps kvarn, vid Banevalla och vid Stockens kvarn. Vid dessa
anläggningar erforderliga åtgärder redovisas i Kraftprojektering AB:s
utredning (aktsid 2784ff). Åtgärderna bör vidtas av kraftverksägarna efter
ersättning från sökanden. Efter överenskommelse med kraftverksägarna skall
ersättning för de skadeförebyggande åtgärderna vid Herrtorp utgå med 60
000 kronor, vid Banevalla med 68 000 kronor och vid Stockens kvarn med 45
000 kronor. Sedan beloppen erlagts förutsätter sökanden att
dämningsupptagningen för den nya regleringen får påbörjas.
Vidare har överenskommelse med kraftverksägarna träffats innebärande att
eventuella skador genom ökat bakvatten och ökad uppdämning på
ovanförliggande marker uppskjuts och behandlas som oförutsedda skador.
Enligt sökandens bedömning uppstår inga övriga skador eller olägenheter
för strömfallsägarna.
6.13.2 Erinringar
Strömfallsägarna i Flian har genom sitt ombud advokaten Nils Vasseur
Stockholm, i erinringsskrift 1991-09-12 (aktsid 2782ff) påtalat att
skadeverkningar och produktionsförluster uppkommer för kraftanläggningarna
i Flian dels genom minskad medelvattenföring och dels genom överföring av
vatten från vinterperioden till sommarperioden.
De har därvid anfört följande.
Den minskning i medelvattenföring (0,15 m3/s) som regleringen av
Hornborgasjön medför påverkar värdet av fallhöjderna och utbyggd
produktion i Flian. Eftersom ett eventuellt produktionsbortfall i
befintliga kraftverk i Flian till följd av den förhållandevis blygsamma
minskningen av medelvattenföringen endast med största svårighet låter sig
beräknas har istället endast en generell beräkning gjorts av hur mycket de
olika fallens råvärden påverkas, såväl utbyggda som outbyggda fall. Vid
denna beräkning har använts den modell som angetts. i
vattenlagsutredningens betänkande SOU 1972:14. Minskningen av
medelvattenföringen i Flian med 0,15 m3/s påverkar värdet av samtliga
nedströms liggande fallhöjder. Värdeminskningen har beräknats genom att
åsätta flödesminskningen det värde som dess andel av medelvattenföringen
har vid beräkning av råfallets värde enligt vattenkraftsutredningens
modell. De aktuella fallförhållandena vid varje fall samt den beräknade
värdeminskningen framgår av en sammanställning, bilaga 12 (aktsid 2805)
till erinringsskriften. Det totala ersättningsbeloppet uppgår till 37 723
kronor.
Den nya regleringen av Hornborgasjön kommer vidare att förändra
månadsmedelvattenföringarna på ett sätt som närmare framgår av en tabell i
bilaga 11 (aktsid 2803-2804) till erinringsskriften. I tabellen jämförs
månadsmedelvattenföringarna för perioden 1959-1985 med de som beräknas
uppkomma efter restaureringen. Av tabellen framgår att en minskning kommer
att ske med vattenföringen under vintermånaderna (nov-mars) medan
sommarmånaderna får en ökning. Förändringarna kommer att påverka
produktionsintäkterna vid några av kraftverken på ett negativt sätt.
Av de nu befintliga verken kommer endast Bränningeberg med
utbyggnadsvattenföringen 6,0 m3/s att påverkas. En beräkning av
produktionsförändringarna för Bränningeberg har gjorts där hänsyn bland
annat tagits till verkets möjlighet att tillgodogöra sig de olika
månadsmedelvattenföringarna samt olika pristariffer under året.
Beräkningen framgår av bilaga 15 (akt-sid 2808) till erinringsskriften.
Den årliga produktionsförlusten uppgår till 1 907 kronor per år för
Bränningeberg. Kapitaliserat efter 4 % medför detta förluster för all
framtid på 47 675 kronor.
Ytterligare två kraftverk, Halla och Staka, kan komma att drabbas av skada
då de får en större utbyggnadsvattenföring. Halla kraftverk har erhållit
tillstånd till en utbyggnad till 8,5 m3/s och Staka har ansökt om
tillstånd till en utbyggnad på 10,0 m3/s. Några ersättningsanspråk för
dessa kraftverk ställs inte nu, men ägarna vill ha möjlighet att komma
tillbaka senare med ersättningsyrkande när utbyggnadens omfattning har
klarlagts. Det kan anknytas till tiden för oförutsedd skada.
Sökanden har bestritt strömfallsägarnas ersättningskrav och anfört
följande.
Utan att undersöka om så är förhållandet har strömfallsägarna utgått
från att minskningen i medelvattenföringen medför en produktionsförlust
för kraftverken i Flian. Det antas tom att hela den framledes förlorade
vattenmängden för närvarande kan utnyttjas för fullgod kraftproduktion.
Beräkningarna är baserade på den i detta sammanhang föga relevanta
beräkningsmodell som vattenlagsutredningen i sitt betänkande SOU 1972:14
anvisat vid värdering av fallhöjd för outbyggd vattenkraft. Givetvis måste
eventuella produktionsförlusters art och omfattning först analyseras,
innan någon beräkningsmodell tillgrips.
Tappningsbestämmelserna har utformats i samråd med fallägarna så att
hänsyn tagits till kraftintresset och då speciellt under tiden 1 oktober -
14 maj. Varaktighetsdiagram för vattenföringen under denna period visas på
textplansch 33 (aktsid 120). Av detta diagram framgår att man efter
restaureringen får en ökning av vattenföringarna i registret upp till ca
5,5 m3/s. Ökningen minskas i registret däröver och balanspunkten, d.v.s.
den punkt där ökning och minskning tar ut varandra, ligger på ca 8,8 m3/s.
Det skall tilläggas att i varaktighetsdiagrammen på plansch 32 (aktsid
119) och plansch 33 (aktsid 120) har hänsyn tagits till minskningen 0,15
m3/s i medelvattenföringen.
Slutsatsen blir att för kraftverken med en utbyggnadsvattenföring under
8,8 m3/s uppkommer ingen produktionsförlust genom restaureringen. Högsta
utbyggnadsvattenföringen i nu befintliga kraftverk är 6,0 m3/s (Bränningeberg).
Restaureringen kommer således inte att förorsaka produktionsförlust för
något kraftverk i Flian utan snarare ge upphov till en viss vinst.
Beträffande omfördelningen av vattenföringen så gäller anspråken för
Bränningeberg vid en utbyggnadsvattenföring på 6,0 m3/s. Av vad som
framgår ovan så uppstår inga förluster för kraftverken med en
utbyggnadsvattenföring under 8,8 m3/s, varför den yrkade ersättningen
bestrids.
6.13.3 Vattendomstolens bedömning
Det är i målet konstaterat att restaureringen av Hornborgasjön medför
en förändring i medelvattenföringen på så sätt att den ökade sjöytan ger
upphov till en ökad avdunstning som leder till att medelvattenföringen
minskar med 0,15 m3/s. Vidare sker vid sjöns utlopp en reglering av
vattenföringen vilken ger upphov till en förändring i flödenas varaktighet
på så sätt som redovisats på textplansch 32 och 33 i ansökan (aktsid
119f). Dessa varaktighetsdiagram visar att vid flöden under 5,5 m3/s ökar
flödenas varaktighet och vid flöden över 5,5 m3/s så minskar
varaktigheten. Diagrammen har inte ifrågasatts av strömfallsägarna. Enligt
vattendomstolens mening går det inte att betrakta minskningen i
medelvattenföring och dess eventuella inverkan för sig och förändringen i
varaktighet för sig utan vid beaktande av eventuell påverkan på utbyggda
och outbyggda strömfall i Flian måste bedömningen ske utifrån en
helhetsbild.
Avgörande för den energiproduktion som kan ske i ett befintligt
kraftverk är vattenföringens varaktighet inom det register som kraftverket
kan utnyttja. För de kraftverk i Flian som idag har en
utbyggnadsvattenföring som är mindre än 5,5 m3/s leder otvivelaktigt den
föreslagna regleringen till att varaktigheten ökar på de flöden dessa
kraftverk kan utnyttja i sina anläggningar och därmed ökar deras
kraftproduktion. Minskningen av medelvattenföringen i sig ger alltså ingen
negativ effekt på kraftproduktionen för dessa kraftverk och följaktligen
skall någon ersättning för förlorad kraftproduktion eller minskning av
fallens råvärde inte utgå för dessa kraftverk.
Idag finns det endast ett kraftverk som har en utbyggnadsvattenföring
som är större än 5,5 m3/s. Det kraftverket är Bränningeberg som har en
utbyggnadsvattenföring på 6,0 m3/s. För Bränningeberg gäller såsom för de
kraftverk som behandlats ovan att avgörande för energiproduktionen är
varaktigheten på de flöden som verket kan utnyttja. Bränningeberg
förorsakas en minskning i varaktighet av flödena i registret 5,5-6,0 m3/s
och en ökning i flödena under 5,5 m3/s. Bränningeberg drabbas därigenom av
en produktionsminskning vid flöden över 5,5 m3/s men erhåller en
produktionsökning vid flöden under 5,5 m3/s. Avgörande är också vid vilken
tidpunkt som varaktighetsminskningen respektive ökningen sker, vilket i
sin tur är beroende på att olika pristariffer tillämpas vid olika
tidpunkter på året. En exakt beräkningen av energiproduktionen och
intäktsutfallet medför ett omfattande arbete och torde inte vara
meningsfullt i förevarande fall. Enbart genom att studera
varak¬tighetsdiagrammen, plansch 32 och 33 (aktsid 119f), kan konstateras
att det produktionsbortfall som sker över 5,5 m3/5 torde vara kompenserat
redan vid varaktighetssänkningen i flöden 4,0 m3/s och större. Det är
vidare rimligt att anta att Bränningeberg kan för kraftproduktion även
utnyttja de lägre flödena och därmed tillgodogöra sig ett visst
produktionstillskott utöver förhållandena idag. Detta produktionstillskott
torde kompensera även för det fall att produktionsbortfallet över 5,5 m3/
s skulle ske enbart under högbelastningstid och produktionstillskottet
under ur intäktssynpunkt sämre tidpunkter. Någon ersättning för förlorad
kraftproduktion eller försämring av fallets råvärde bör således inte utgå
för detta kraftverk.
Beträffande de kraftverk som har erhållit eller sökt tillstånd till
utbyggnad med utbyggnadsvattenföring mellan 8-10 m3/s så kan inte bortses
från att förutsättningarna för dessa kraftverk kan komma att påverkas av
regleringen. Denna fråga bör dock tas upp till behandling först i ett
senare skede då en eventuell utbyggnad verkställts och genom anmälan inom
den tid som stadgas för oförutsedd skada.
Beträffande de outbyggda fallen i Flian kan sägas att det marknadsvärde
de enskilda fallen representerar baseras på möjligheten att producera
elkraft i respektive fall. För att någon minskning av fallens värde skall
ha uppstått skall således möjligheten att producera elkraft ha försämrats.
I Flian medför restaureringen av Hornborgasjön som tidigare nämnts att
medelvattenföringen minskar och att varaktigheten på flödena förändras på
det sätt att flöden över 5,5 m3/s får lägre varaktighet och flöden under
5,5 m3/s får högre varaktighet. Enligt sökanden ligger en brytpunkt vid
8,8 m3/s där dessa förändringar i varaktighet har tagit ut varandra. Som
tidigare nämnts beträffande de befintliga kraftverken är den föreslagna
regleringen otvivelaktigt till nytta för de kraftverk som har en lägre
utbyggnadsvattenföring än 5,5 m3/s. För kraftverk med en
utbyggnadsvattenföring större än 5,5 m3/s är bilden mer komplicerad. Dessa
kraftverk kan till viss del dra nytta av varaktighetsökningen av flöden
under 5,5 m3/s men drabbas av varaktighetsminskningen av flöden däröver.
Hur stor den totala påverkan för dessa kraftverk blir är således helt
beroende av hur stor utbyggnadsvattenföringen är och hur stora möjligheter
de har att utnyttja de lägre flödena. Samma resonemang kan tillämpas på de
outbyggda fallen. Deras möjligheter att producera elkraft påverkas direkt
av valet av utbyggnadsvattenföring och kan således inte bedömas i förväg.
Det går inte att bortse från att de outbyggda fallen vid en eventuell
utbyggnad har nytta av den varaktighetssänkning som sker av lägre flöden
likväl som de kan ha viss skada av att de högre flödenas varaktighet
minskar. Vattendomsstolens bedömning blir därför att de outbyggda fallens
möjlighet att producera elkraft i vart fall inte kan sägas ha försämrats
och därmed skall ingen ersättning utgå för minskade fallvärden.
Vattendomstolens finner således att någon ersättning för förlorad
kraftproduktion eller för försämring av fallens råvärden på grund av
minskad medelvattenföring eller omfördelning av vattenföringen inte skall
utgå vare sig det gäller utbyggda eller outbyggda strömfall. En eventuell
förändring av vattenhushållningsbestämmelserna efter prövotidens utgång
torde enligt vattendomstolens bedömning inte heller påverka skadebilden
vid de utbyggda eller outbyggda strömfallen i sådan utsträckning att detta
skulle leda till någon annan bedömning i ovanstående frågor.
Ersättningar för skadeförebyggande åtgärder bör utgå i enlighet med vad
parterna träffat överenskommelse om.
Såsom parterna enats om bör eventuell inverkan genom bakvatten och genom
ökad uppdämning vid anläggningarna behandlas som oförutsedd skada. |
MD:s tillstånd-2017
