Miljödomstolen M 11-99:5

rörande Hornborgasjöns restaurering. Här avgjordes samtliga i målet aktuella frågor utom de slutgiltiga vattenhushållningsbestämmelserna om inverkan på fiske och i Hornborgasjön och Flian till följd av tillståndsgivna arbeten samt om utformningen av sättskovet.

Miljödomstolen 2002-12-20 Deldom

Vattenhushållningsbestämmelser och gravitationsluftare

Miljödomstolen förlänger prövotiden avseende reglerdamm med installerad gravitationsluftaren, avseende fastställande av vattenhushållningsbestämmelser till mars 2004. (som fastställdes sept. 1998)

1991 erhöll SNV nådigt tillstånd att bl.a. anlägga en regleringsdamm vid utloppet. Dammen är en 3 km lång jorddamm med ett utskov enligt figuren. Medelvattenståndet skulle bli +119,88 för helår och 119,85 för vegetationsperioden, med förbehållet att vattenståndet och flöden skulle styras av naturliga variationer under och mellan åren. För odlarnas skull skall den högsta nivån begränsas.

Under byggandets gång noterades dålig syrsättning bland annat för dålig mekanisk inblandning av luftens syre. Härvid tillskapades en gravitationsluftare, som dock inte fungerade tillfredsställande vid låga flöden. Gravationsluftaren består av åtta horisontella aluminium lameller tvär utflödet. Vid dom 98 gavs närmare direktiv om hur flödet under olika villkor skulle regleras, något som påverkar nästkommande dom 2013. Härtill har under resans gång direktiv om kontroll av vattenkvalitet grumlighet mm ålagts SNV.

Väsentliga problem nedom dammen har varit ett utflöde av slam och detritus, som avsevärt stört kraftutvinningen. Problem har varit behov av rensning av Flian vid flera tillfällen samt att slam och växtdelar förts ned genom Flian och ansamlats i nedanför liggande qvarndammar som till exempel Herrtorps qvarn. Märkliga mineraliseringar av stränderna vid Flian har påverkat strändernas utnyttjande som bete och djurhållning.

Hornborgasjöns sänkningsförening av år 1902 och övergått i Flians vattenavledningsföretag av 1996, med en sträckning från sjön ner till Herrtorps qvarn. Härvid har SNV avstått från att deltaga i de upprensningskostnader, som drabbat medlemmarna i denna över 100 åriga organisation.

Kraftintressenterna har påtalat problem med slamtransport, rotfilt och diverse växtdelar.

Miljödomstolen 2013-06-28

Interimistiska vattenhushållningsbestämmelser

1988 ansökte SNV om restaurering av sjön från ett 25 km² stort träskområde till ett sammanhängande 33 km² stor vattenspegel. Regeringen tillstyrkte en andra gång att så fick ske. VD och MD har vid sex tillfällen senast 2008 meddelat tillstånd att utföra denna reglerdamm (som i snart 100 år varit föremål för debatt och alltfort ger näring till densamma). Dämningen avslutades 1995.

Miljödomstolen har nu 2013-06-28 meddelat interimistiska nivåbestämmelser, som skall gälla omedelbart och som sträcker sig till annat meddelas. Förändringarna skall ske skonsamt, och biologiskt sakkunnig personal vad gäller grunda bottnars biologi och restaurering skall finnas tillgänglig. Ett kontrollprogram skall upprättas.

Reglerdammens utskov styrs av huruvida vattenståndet är över eller under 119,90 meter, och reglerar hur utskoven B1 och B2 skall hanteras vid olika nivåer. Även snödjupens nivå under vintermånaderna januari - februari styr vattenflödet vid en förtappning. Vi får återkomma här till en mer pedagogisk tolkning av MD bestämmelser.

SNV motiverar sin ansökan då vattenståndet under vegetationsperioden legat 7-8 cm över det prognostiserade 199,85 under många år. Klagomål har inte saknats då vattensjuka strandängar skadat åker och betesmarker runt sjön. (Att orsaken kan sökas i att strandängarna utgöres av mineraliserad mossjord samt att tyngre brukningsverktyg använts har inte varit föremål för klarläggande). Problem påtalas vid låga tillflöden, som visades under sensommaren 2013, då ovannämnda sänkning genomfördes med ringa tillflöden till sjön. Sjöns utseende kom under aug - sept. 2013 att likna den beskrivning, som gavs före HD 1932 domen på 1920 talet. Se mera härom.

Hafsmyndigheten tillstyrkte och poängterade kraven på biologisk sakkunnig personal (limnolog av facket?)

Kraftintressenterna är beroende av att Hornborgasjön har god vattenhållningskapacitet för en fungerande elkraftsproduktion vid Flian. Fisket och syrgas halten i vattnet har sedan regleringen varit föremål för disbyter, orsakad av ökande sedimenttransport ur sjön. Fisket har minskat och kräftorna har närmast försvunnit. Bottenfaunan har troligen skadats, då besökande Strömstarar har uteblivit. Algblomning på eftersommaren har varit återkommande problem för vattensökande kreatur längs flian. Störningen av vattenflödet efter domen inverkade menligt på kraftuttaget längs Flian.

Domstolen hävdar att restaureringen inneburit påtagliga fördelar för naturvården, samtidigt som ornitologer konstaterar att sjön med sitt nu öppna vatten blott blivit en rastplats för migrerande fåglar, då sjön inte längre erbjuder lämpliga biotoper för häckning. Inte heller har man klart kunnat förklara att strandängarna fortsatt att sjunka och därmed skapat problem för lantbrukarna Dock vidgår domstolen att skaderegleringen i samband med restaureringen inte fullt ut beaktat alla konsekvenser av höjningen. (även om kunskapen står tydligt angiven i utredningen från 1973). Domstolen när en förhoppning att denna reglering skall komma alla intressenter till del, omedveten om att Hornborgasjön själv ännu inte sagt sitt.