P Jönsson och Erik Mannerfeldt bildade Hornborgasjöns
Sjösänknings AB
Medan Kolthoff och andra jägare njöt av naturens rikedom, folket i gemen skaffade sig en viktig del av sitt uppehälle därav, njöt andra av nya tekniska planer. Majoren vid väg - och vattenbyggnadskåren A. Grafström utarbetade ett förslag, som avsåg "att torrlägga sjöns botten åtminstone till större delen, så att den gjordes fruktbar till åker och äng".
Sammanträdet med länsstyrelsen hölls 29 juni 1870. Härvid beslöts om bildandet
av ett bolag och förnyade studier av sjön. Man avsåg att göra ett djupare dike
och mynna nedom Forssens raserade qwarn. Fallen vid Broke och Herrtorp skulle
tagas bort.
Med sina åtgärder beräknade han i det slutliga förslaget i mars 1871, att sjöns avlopp skulle läggas 1,1 meter lägre än sjöns djupaste bottenparti, högvattnet skulle som regel bliva 2,6 meter lägre än förut, och lågvattnet skulle kunna sänkas så djupt, att bottnen torrlades. Kostnaden skulle bliva 340.000 kronor. Man beräknade få 3875 tunnland ny odlingsbar jord, och 1000 tunnland tidigare odlad jord skulle avsevärt förbättras. I allt skulle 12.495 tunnland vinnas eller förbättras (Lemchen 1896). Det är högst mänskligt att flera framåtsträvande människor tog fasta på den tekniska sakkunskapens framtidsvision. Emellertid förstod de eftertänksamma, att de hade tryggare bärgning av sjön som den var, och när
KB kallade till sammanträde i frågan den 25 juli 1871, förklarade sig flertalet ovilliga att gå med i ett sådant företag. De intresserade såg sig därför nödsakade att bilda "Hornborga Sjösänknings Aktiebolag". Den 10 oktober 1873 kallade kommissionslantmätaren. J. P.
Wetterlund till nytt sammanträde på Härlingstorp för att utröna om ytterligare markägare ville stödja sjösänkningsbolaget. Till sammanträdet kom utom enskilda markägare även "ombud för
Kongl. Maj:t och Kronan, Westgöta och Skaraborgs regementen och Konsistorium", men ingen enda av vederbörande ville deltaga i sjösänkningsbolagets kostnader.
Arbetena påbörjades i maj 1874 och avslutades 1877. Resultatet blev inte gott. En ny optimist, kaptenen
Djurson, framträdde och föreslog vid bolagsstämmorna den 31 juli och 30 augusti 1877, att man skulle fortsätta spränga och gräva mellan Forssen och Herrtorp 7,5 kilometer nedom sjön för ytterligare 800.000 kronor. Bolaget sökte faktiskt statslån till detta, men hade turen få nej, och så skrinlade man projektet.
"Vinsten": man sänkte faktiskt vattenytan en halv meter. En av huvudintressenterna, Erik
Mannerfeldt på Östtomten, skildrade sänkningen i en skrift 1889 och sammanfattade resultatet med att säga, att sedan 450.000 kronor förbrukats, hade man måst inskränka sig "till att söka erhålla kringliggande mader någorlunda torrlagda". Strömbom yttrade samma år, att "alltsammans måste öfvergifvas". För att få en uppfattning om kostnadens storlek kan man jämföra med taxeringsvärdena år 1878 för egendomarna Östtomten, Trestena och Dagsnäs
Bjerka, vilka sammanlagt utgjorde 460.000 kronor. Förlusten av en lika stor summa till sjösänkningen blev en svår åderlåtning.
Detta faktum kom att påverka dikningslagen, som borde varit styrande för kommande
sjösänkningar.
Detta är tills vidare ett urklipp från en uppsats som Du finner helheten av
här.
Bolaget får ett sammanlagt kapital på 350 000, som till 80% tecknades av
ägarna till de största godsen Bjurum, Dagsnäs, Trestena och Härlingstorp,
med Paul Jönsson som största delägaren med 1/3 av hela kapitalet, som också
valdes till ordförande för bolaget. Arbetet påbörjades maj 1874 och pågick till
1877. Arbetet bestod i att röja utloppet för att avvärja snösmältningen med
tillhörande vattenstegring.
Halvvägs in i projektet tvingas man pruta på ambitionerna.
|
1872 års sänkning-2017
