Tjursbacke

[ överordnad ] Start ] Sätuna Tå ] Weka ] Markavägen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] [ Tjursbacke ] Hulebäckars ]
[underordnad]

 

Enligt husförhörslängd 1805 finns här Torpet under St. Weka Tjursbacke, vilket kan antyda att här fanns endast ett torp. Tjursbacke börjar befolkas slutet av tio talet och ökar under 1820 talet.  Och å Weka ute vid Tjursbacke vidare fem dylika.

Familjen Anders Timansson f1754 finns är ute men var vet jag ej.
Bengt Larsson

Enligt den gamla kartan fanns här fyra torp runt vägskälet och på själva åsen låg 3 stycken soldattorp. Klicka på pricken så kommer du rätt. Namnet kan ha sina rötter i att en jungfru blev stångad vid källan, en variant av denna sägen är att soldaten Käck blev stångad vid samma källa, som nu döljer sig under ett skjul i soldatbyns NO del.

finns karta_nu/30_satuna/7ppt

Dongalet

här bodde Spåssen men han skaffade sig så många ovänner att han flyttade upp till Mösseberg. 

41 Pära ve Dongalet

På den höjd, dit från sydväst Dungaliden och från nordöst Almeliden sträcker sig, låg förr i tiden Veka Dunge och från denna höjds krön sträcker sig med syd östlig svängning Markavägen, vartill vid utlöpandet från landsvägen ledde en grind, som i dagligt tal plägade benämnas Dongalet. Invid denna grind, vilken många minnas, låg längre tillbaka en stuga, som med anledning av läget nära grinden eller ledet i sin tur kallades för Pära ve Dongalet. Det enda traditionen vet att förtälja om denne stugubebyggare är att han skulle hetat Pär och varit son till Sälle d.ä, varvid vi konkluderar att Per Johan Sälle Johansson f1837 varit dräng på St Weka, torpare på Tjursbacke och bott på Hagen under Forentorp. Han hittade Margareta och fick barnen Margareta, Charlotta och Jenny, men hela familjen är utraderad 1890 möjligen valt Amerika. 

Spännaregubbes Laggareboden

Låg väster om Dongalet åt Tjurs Backe till och fanns från före Sätuna skifte som ett förpantningsställe, som innehades av den under nr 1 nämnde Spänaregubben. Denne hette enligt traditionen Johannes Apelgren, var född 1800, och gift med en dotter till den gamle intäktshavaren Jonas Häggren på Söakullen uppger Hjilmer men detta kan vara fel. Spännarn hade omkring 1840 varit ägare eller brukare till ½ mtl L:a Veka, men redade sig dåligt och fick slå sig ned här, där han fortsatt levde i små omständigheter. Mannen beklagade sig dock aldrig över att han led brist på något utan lät påskina att han hade det bra. En gång slapp det dock ur honom, hur det var beställt, berättar dottern till en bonde i hans forna hemman, där han m.fl. då var på arbetshjälp. På kvällen satt han en god stund och pratade tills alla de andra hade gått sin väg och sade då till mor: "Har ente kära mor nôra ben å läta mäk få – dä ä så gôtt å ha när en kokar arter".

Apelgren hade flera barn, som fått ge sig ut och slita för maten och en avkomling till honom är nu välbeställd hemmansägare i socknen. Spännaregubbes hustru utfordrade emellanåt sin herr man med s.k. lågkakor, som han mycket tyckte om, men av erfarenhet visste och sade om: "Dä bröt får en skönna säk å äta upp mä d’ä lent". Detta utgjorde sedan ett ordstäv i bygden, varvid man sökte efterhärma hans sätt att stamma.

Spänars Johannes Jacobsson Apelgren född 1800 i Laggareboden i Hånger Gudhem. Hemmansbrukare i Stora Paris och Lilla Veka samt torpare å St. Weka. Gift med Maria Andersdotter f1802 i Segerstad Barn:

  • Ambernus Yngve f1823 blir soldat för PerHåkansgården,
  • Gustaf tvilling som dör späd,
  • Anna Lisa tvilling som överlever och gifter sig till Tåstorp,
  • Anders Gustaf vet vi inte så mycket om och dör tidigt och efterlämnar 6 omyndiga barn.
  • Abraham sedan återfinner vi som välkänd kyrkvaktmästare i Broddetorp å den så kallade Abramalyckan.
  • Lars Johan gifter sig med en piga från Båltorp och flyttar med henne till Storegården,
  • yngsta dottern Eva Kajsa åker till Amerika med sin man.

Familjen flyttar till Bjurum 87 och efterträdes troligen på torpet av statkarlen Sven Hagman f1836

33 Alins

Torpställe söder om vägen i nedkanten av Dongaliden, söder om landsvägen, vilket varit soldatboställe under St. Weka. Sista och troligen enda innehavare, innan omkring 1890 i stället utlades nr 33, Ahlin. Hilmer markerar ett soldattorp, där vi nu skrivit Ahlin men tills vidare vet vi väldigt lite. Några märken i marken kan vi heller inte urskilja på den välplöjda och av sten ingärdade åkrarna. 


49 Tjurs Britta Sjödal Tjurstorpet

Det är osäkert var detta ställe låg. På St Weka mark nedanför Dongaliden åt Tjurs Backe till låg ett rätt gammalt torpställe, troligen av sitt läge ej långt från nämnda moränhöjd benämnt Tjurs. 

Samuel Larsson

f1755 Den siste bebyggaren å detta ställe var en kvinna, "Tjurs Britta", som emellertid inte lämnat några anteckningsvärda minnen efter sig. Tjurstorpet omnämnes första gången som sådant omkring 1820 samt beboddes då av en torpare Samuel Larsson, vilken förmodligen var så gammal att födelsetid ej fanns att ange och av pastor så välkänd att tillnamnet ej behövde utsättas. Om Samuels hustru erhåller dock eftervärlden litet säkrare uppgifter. Denna hette Maria Persdotter och var f1752, om "loci" eller annanstans är inofficiellt. Samuels hustru blev emellertid välbeställd änkefru och fick som sådan omedelbart sina beundrare samt utvalde åt sig till livsledsagare en soldatson från Bolum vid namn Johannes Andersson Sjödal f1797, vilken hon, enligt församlingsboken den 12/6 1820 skänkte en dotter, som i dopet erhöll namnet Inga. Detta en uppgift vi måste ställa oss osäkra till. 

Johannes Sjödal

Johannes Sjödal inflyttade 1820 i änkans torp från Isaksgården, där han varit dräng. Hustru Maria, som väl kunde varit hans farmor dog dock snart 1827, och den stackars änkemannen fick ej träda i brudstol förrän den därpå följande 7 maj, då han gifte om sig med bildsköna Maja Pettersdotter född i Stenstorp 1792, död omkr. 1845. Denna Maja utökade redan i och med vigseln barnantalet till tre, (med föregående Cajsa och Johannes). Sedan följde 1828 Johanna, Anders, Gustaf och  Johannes. Efter sin andra hustrus död gifte Johannes sig för tredje gången, nu med Johanna Andersdotter från Sjötorp i Häggum, f1822 (det vill säga BlySvens dotter) och fick med henne en ny kull småttingar: Maja Stina, Fredrik, Per Alfred, Carl Vilhelm. Med allt detta på sitt samvete, kan man ej säga annat om Johannes Sjödal, än att han åtminstone arbetat på släktens utbredning och mera är ej heller att säga, ty sedan den 26/3 1861 har minnena av honom hunnit blekna. Hans hustru Johanna flyttar till Amerika påskyndade av fattigvårdsstyrelsen.

Johannes Sjödal var sonsonen till klåckaren i Hornborga och sonen till soldaten Bister från Jättene och Törnagården i Bolumstorp. Han kommer hit till Dongaliderna och gifter sig med

  1. enkan Maria som blott är närmare 30 år äldre.
  2. Maja Persdotter från Stenstorp
    1. Anders Petter som blir skomakare som de andra Sjödalingarna
    2. Gustaf Sjödal skomakare likväl som samlar på sig fastigheter och slutar som ägare på Båltorp
    3. Johannes Sjödal som gifter in sig i Holmängen
  3. Johanna Andersdotter återigen BlySvens dotter från Sjötorp vid Bjärstorp Häggum. Hon följer efter makens död med till Amerika.
    1. Maja Stina var sjuklig
    2. Fredrik Sjödal f1853 med sitt handikapp och som blev gårdsfarihandlare i Björkelund längre ner i Ingatorp, där Ni får leta mer
    3. Per Alfred som flyttar till Amerika
    4. Carl Vilhelm som följer med

[B1 antyder att Sjödahls och Walls skulle vara identisk, här hans andra hustru kommer 27] 

Sonen Fredrik Sjödal

Emedan Fredrik Sjödal hade en lam arm voro Sätunaborna rädda för att få honom på socknen och sökte få honom till hjälplärare i orten samt hade honom därför hos Hedrén, som dock ansåg honom oduglig. Han kom därför att gå med knall och många dråpliga historier har han lämnat efter sig. Tilda Ljus var en flitig kvinna som vävde dukar och dylikt, som Fredrik sedan gick omkring och sålde. Hon födde honom trillingar till att börja med men dessa kunde inte överleva i den tidens utbud. Ester och Judit var de två flickor som kom att överleva föräldrarna. Mer om detta finns att berätta under Ingatorp.

Vi lägger in Walltorpet här tills vidare.

Wall eller Walltorpet 

efterlyser vi men det fanns och där bodde en Sven Wall som dog här, änkan gifter om sig 1821 med Bengt Sjöbom från Nyborg i Segerstad men glädjen blir inte lång då han dör strax. Sven Wall f 1875 får efter sin tid som sold tillbringa sitt liv här ute. Deras äldste son träffar Maja från Dala och vi har en son som vi återfinner som Valla Per nere vid Hornborga. Torpet Walls finns 1929 varifrån Valla Per härstammar. Vi skall leta efter Jungströms torpet u St Weka.


Käckes 

en gård ¼ mantal, som ligger en liten bit på sjösidan upp mot Dongalet. Det tillhandlades av Johan i samband med konkursen som Berggren genererade.

Johan Erik Käck 

f1854 var soldat för Isaksgården 41 som ligger en bit upp på gatan den norra delen. Han tog över stället efter sin far gamle Käcken. Det verkar som om han tidigt började engagera sig i jordbruk och vi vet att han var i Håkentorp och friade till soldaten Kilians dotter Bolla. Men mycket är okänt om honom, men han kan ha varit den man som skymtar som brukare av flera gårdar i Sätuna, men som tydligen bygger upp detta ställe. 

Han och Bolla lämnar en sexhövdad barnaskara som tar över bruket av gårdar och gården i trakten. De är ogifta alla utom äldste sonen Sven. Syskonskaran tar över bruket av gården 1910 flyttar sedan in till Falköping 1947. 

  • Sven gifter sig till en gård i Tiarp
  • Gustaf Zefyrius flyttar till Amerika 
  • Elin var hemmadotter och skötte om sina bröders marktjänst.
  • Johan Albin f1888 var ofta ute och täckte vasstak, som var hans huvudsyssla. 
  • Einar f1892
  • Julius var fiskaren i skaran

Efterföljare är

  • August Johansson f1901 kommer 47 och stannar till 1970 
  • Jan Eriksson f1939 kom 70 och stannar till 80 John Eriksson f1962 stannar blott ett år från 83- sen kommer Anna Maria Löfving 85-88

Sälle

Var ett ställe som låg på norra sidan av uppfarten till Tjursbacke. [Oklart om det låg norr eller söder om uppfarten]. 

Johannes Sälle

var född 1812 och tjänstgjorde 31 år under Wekaberg och kan ha flyttat hit i samband med sitt avsked 1864 (gissning). Han fick betyget utmärkt väl och underhåll. Han var först gift med Cajsa Ferm från Rycklan i Håkentorp, som fick en kräftsjukdom och Johannes gifte därför om sig med Inga från Kullen. 

  • Sonen i första äktenskapet var torpare under St Weka här på backen men flyttar sedan till Forentorp. 
  • Maja gifter sig med grannen Anders Gustaf Bäckman f1851 
  • August stannar på stället.
  • Kristina flyttar till Amerika liksom Justine som blev gift med Seaburg från Kungsholmen 

August Sälle Selldén

f1860. August Sälle hade genom olyckshändelse blivit skadad och åtnjöt olycksfallsersättning med 300 kr pr år men skötte sig ej, utan dog av undernäring har Hjilmer berättat. Det hindrar inte fattigvården att inhysa folk här bland annat den siste soldaten Ström sedan dennes hustru dött. Systersonen Erik Bäckman f1891 återfinner man ofta hos denne Sälle. Av stugan finns nu ett intet utan den flyttades och gav virke till Molitors stuga, som nu står lite längre in på den tomten som nu bär det välklingande namnet Jonstorp. Kvar av denna stuga är blott ett nyrenoverat garage.

En änka Inga Andersdotter bor eventuellt inhyses hos August Sälle vid mantalsräkningen 1906. Soldat Carl Alfred Ström f1862 var också hos Sälle något år efter hustruns död och han finns här sedan änkan Sälle flyttat till 07.

Skräddare sonen Erik Bäckman.

bodde några år samman med sin morbroder August Sälle – Selldén, emedan föräldrastuga efter Bäckmans död fallit åter till ägaren Käckes. Erik kom från Valtorp 1925 till Tjursbacke. I sin ungdom var han väldig på att arbeta. På somrarna när han hade huggit i skogen och återvände till sin lilla kabyss så hade han under trappan fått en hyresgäst en huggorm. När ormen hörde att Bäckman var på ingående så ringla ormen upp på trappa och förde ett visslande ljud och hälsade Bäckman välkommen. Bäckman hade gett honom namnet Herodes. En natt i Gullspång så skulle han elda i sin lilla kabyss och somnade och brann inne. 

Innan han går bort så säljer han sin stuga till Oskar som har varit spekulant på den för att ha den till byggmaterial till sitt Jonstorp. 400 riksdaler vill jag ha och du får ta den som den är, och får du ena lus med så får du den på köpet.

Bäckmans

stuga ligger på södra sidan av uppfarten.

Peter Johan Johansson

f1837 bor här och kommer från Gudhem 1874 och flyttar 83 till Horn och lämnar plats för Bäckman.

Anders Gustaf Bäckman

Mitt emot Sälles på andra sidan den omnämnda knektgatan fanns en till läge och storlek lika beskaffad stuga, där dock allt såg annorlunda ut. Där var snyggt och välordnat och där bodde socknens dåvarande fin- och vardagsskräddare, Anders August Bäckman – och ändå var släktskapen mellan de båda ställenas ägare mycket nära. Bäckmanskan Maja var nämligen dotter till Sälle och syster med Slufsen på andra sidan gatan, fast det var inte många som visste eller ville tro. Liksom alla hantverkare förr i tiden var dock Bäckman, när det passade sig, en rolig fyr och ej många kunde som han sätta språklådan igång. Visor kunde han också en faslig mängd och när han och soldat Wallerot därnere stämde ihop var det en lust att höra. En bror till Bäckman, som tjänade dräng på St. Weka något år var också en livad kille, men ansågs icke vara så värst klyftig av sig, varför skräddare Bäckman när den s.k. Sätunarexan i den förres namn introducerades, så ville man påskina att den senare nog var mästaren. Bäckman beskrives som en krokrolig person och hustrun såsom sjuklig – eller spelande sjuk, när någon kom dit som hon ej ville bjuda på kaffe, vilket hon annars gärna gjorde. Hustru Bäckman var mycket sjuklig och led av alla åkommor hon hörde talas om. Sade därvid som oftast: "Snälle nônn, ja har samme sjuken!" När den närboende soldat Ströms hustru vid ett tillfälle skulle få barn, bad denne henne se till hustrun medan han for efter barnmorskan, och uppgav sig då ha erhållit det sagda svaret.

Skräddare å Tjurs Backe f1851 Sätuna död 1925 gift med grannen Maja Kajsa Sälle f1849. Barn Ellen och Erik. Far och mor skrivs 1906 som fattiga under Tjursbacke och åtnjuter understöd. Änkan Boman bodde här en tid efter makens bortgång, och lämnade därmed plats för son och sonhustru ute på Smedjebacken. Den gamla stugan står ännu kvar, fast i föryngrat skick, och bebos nu av en 85 årig änka Elis Bohman, som är ett underverk av hälsa och vigör.

Anders Gustaf var son från Hulebäckars Jungström gifte sig med Maja Sälle

  1. Carl är jag inte säker på vart han tog vägen.
  2. Ellen gifter sig till Falköping
  3. Erik Erik bodde några år samman med sin morbroder August Sälle - Sellden, emedan föräldastuga efter deras död återfallit till ägaren Käckes. Erik var lättledd och litet vinglig, skötte sig ej och var fallen för spritdrycker. I sin ungdom var han väldig på arbetare, men en natt i Gullspång så skulle han elda i sin lilla kabyss och somnade och brann inne. På somrarna huggare i skogen under trappa hade han fått en hyresgäst en huggorm, när han hörde att Bäckman var på ingående så ringla ormen upp på trappa och förde ett visslande ljud och hälsade Bäckman välkommen. Bäckman hade gett honom namnet Herodes.

Erik Bäckman

meddelar att Hilda var en vacker tös, men att hon blev gifter i så unga år. Han var klädd i trasiga men lagade byxor men med annan färg. Han var kompis till med Carl Jonsson och de var inne och sålde gädder på torget men på hemvägen var de inne te Norings, en affär som sålde kött fläsk och korv och en specialsäck som de lassat full med öl från bryggeriet som de lassat på cykeln. Den första rasten tog de vid Jettene och kände på ölflakerna med korkar på den tiden. Det var lite skum till att börja med men det tog inte många minuter förrän flaskan var tommer. Och då åkte flaskan tillbaka i säcken igen. Fanns det nåt kvar i säcken när de kom hem bjöd de Adel i Ingatorp. På sommaren låg Bäckman ute, men på vintern tog han kvarter inne hos Carl på kammaren och nattade över till dan därpå. De hade sina kommerser de två och var till åren lika gamla.
Stugan som Bäckman var en liten mörkgrå stuga med spåntak med rum och kök och hans föräldrar troligen satt upp. Den var inte brädfodrad. Erik hade en syster som var gift med glasmästare Hellman i Falköping. Erik själv var stor och stark och arbetade mycket i skogen. En vinter som var särskild kall någon gång på 30 talet fick arbete på Forentorp hos excellensen och gick fram och åter och passerade Stava och Tilda och som de hade en hund, nästan som en Sankt Bernhards hund. Kom in Karis du får inte springa i undergräset (som var ett speciellt gräs som växte längs staketet). När damerna drog upp hinken var ungarna i byn ute och såg detta. Ho råka säga nåt om att det var landsvägsstrykaren Carl i Bull för hon visste om att Bäckman och Carl hade arbete på Forentorp. Om du inte går in din käringdjävel skall jag hoppa över muren och ge dig ett rivande. Det blev tyst på Stava och snabbt tömde hon brunnshinken och for in i stugan. (Carl i Bull var en handlande från Borås, som vandrande och vid något tillfälle stannat till hos tösera. Jag har varit i Borås och lagt en femma på kärlekens altare lär han ha sagt under en intervju i Gökhem). 

Bäckman arbetade mest med timmerfällning, som gav bättre betalt och han hade en specialkonstruktion så att där han drog sågen så drog fjäder tillbaka sågen. Han var säker med att få fram timmer. Han var ute ständigt och kommit till Gullspång och fått arbete där. Han hade en gammel stuga som han kunde bo i. Han arbetade året runt där uppe. Han kunde transportera sin stuga bort och fram. En som sa att han bott hos änka och övertaget stugan sedan hon gått bort. Under trappan till denna bod hade han fått en kamrat och en snok eller huggorm. Det var dålig framfartsväg till stället och då Bäckman hade en gammel cykel som skramlade på ett speciellt sätt så uppstod ett visst ljud så ormen hade lärt sig. Då när Bäckman varje gång han kom hem så ringlade ormen upp på trappan och Bäckman kunde se att han var tillstädes. Han hade mjölk som han fick i en skål och var gång han kom hem fick ormen påfyllning. När han var klar så ringlade han ner under trappan igen och det var en väldig kamrat som han hade fått där mer eller mindre. Han hade något som gut märke på huvudet, så han kände så väl igen honom. Stugan blev mer eller mindre förfallen efter hand som åren gick. Han hade tagit det steget att han skulle flytta ifrån sin stuga och försöka få försäljning. Grannen Oskar Molitor skulle bygga nytt och hanses gamla stuga den låg alldeles i vägdiket mitt över vägen. Och Erik behövde pengar ett som anen. Men han gjorde upp en mer eller mindre och sagt till Oskar du får ge mig 400 kr kontant i näven, skulle du finna någon lus eller loppa där så får du den på köpet. Då kan Du inte klaga på affären. Erik talade bra svenska och talade fint. På det viset så blev det som det blev och Carl Jonsson var med om att hjälpa Oskar att riva ner stugan och han hjälpte även till med den nya stugan. Stugan revs de bättre användes till stående timmer i nya stugan. Oskar hade en fram eller bakvagn en liten som bönderna hade med träaxlar och smörja med tjära. En sån vagn hade de när de transportera stugan rätt över landsvägen. Del av stockarna släpa efter och när Carl varit där och Oskar och hans syster som skötte jordbruk. Om det var flugor eller vad det var så gjorde det att korna slog till med bakfoten och hinken for ut och så fick en smäll själver så hon. Hon kom in när Carl och Oskar drack kaffe och orda om att kon hoppat upp i hinken, så mjölka for så hon fick skada på handen. Det kan Du le veta att du inte får seta som i körka ..

Ho blev avsnuvater så hon gav sig av men Oskar gav henne en avbasning för att hon inge gjort som hon skulle att sådant kunde inträffa. En vecka senare plockade timmer och dra förbi den gamla till den nya platsen. Det var ingen fin mar med hagmark och tuver. Rätt som de skjöv och drog det ena hjulet gick ner i en håla men hur de än drog så fick de inte upp den.

Bertil Jacobsson fosterson till Erik Dahlberg byggde den stuga som ligger längst ner till vägen. Att du godtar en så lita tös, när du är så stor och kraftig själver. Du skall veta att när man är till åren då får man inte ha för stora fodringer. 


54 Björkängen Magnussons, Molitors, Jonstorp

Före detta torpställe å östra sidan landsvägen mitt för uppfartsvägen till Tjurs Backe och de där belägna soldattorpen. Här bodde under decennierna på båda sidor om sekelskiftet 1900 rättaren på Stora Weka Johannes Magnusson med sin familj, men ställets föregående innehavare äro nu okända. Det område, varå Magnussons, senare Molitors, de s.k. Tjurs, Alins, Bäckmans, Sälles, Käckes och andra nu avglömda eller onämnda ställen lågo, utgjorde egentligen Stora Weka här förlagda andel av utmarken, vilken från omkring 1820 undan för undan upplåtits till exploatering av torpare. 

Detta område frånsåldes i början av 1890-talet, av ägaren Isidor Carlstrand f1859, som vid Fredrik Vilhelm Berggrens misär övertagit och styckade Stora Weka, varvid den norr om landsvägen belägna delen från Dongaliden ned till Tjurs Backe, inberäknat Bäckmans och Sälles tomtplatser, såldes till soldaten Käck, och den närmast söder om landsvägen inberäknat bl.a. ett därvarande av rättaren Johannes Magnusson innehaft torp, varav bostaden jämte ett halvt tunnland jord undantogs i hans och hustruns livstid, till skomakaren Gustaf fosterson Sjödal, som med avkomlingar innehade marken till på 1930 - talet, då det inköptes av brukaren Oskar Molitor, som med sina föräldrar Alfred och Johanna Molitor sedan från omkring 1907 delvis eller helt mot brukningshjälp eller arrende innehaft densamma. Stället benämnes i det Sjödalska köpekontraktet för Björkängen, men detta namn har tråkigt nog för ägaren ej kommit till användning.

Johannes Magnusson

Rättare på St Weka och backstugusittare å Björkängen - Jonstorp vid Tjursbacke, Sätuna. Gift med hembrukardotter Maria Stina Pettersdotter från Uddeberg. Sonen Karl Magnus arrenderar och köper sedan del av Frälsegården. Far Johannes var erbjuden köpa stugan och marken där omkring, men ville ej detta. Skrivs som inhyses 1900. Änkan är 1906 skriven, som inhyses fattig flyttade till under Weka året innan hon dör. Sonen Carl Magnus f1865 brukar soldattorpet Marieberg vid Tomten, som han friköpte. Han vårdar sin mor sista året. 

Per Alfred Molitor

f1857 Skallmeja som kommer 1909 hit. Han kom från Stenstorp och var Korsgård Qvarnens siste mjölnare. Sedan bosatt under Kärragården Bolum, där han bland annat var fiskare. Vi återfinner honom sedan å Jonstorp Björkängen Sätuna, sedan sonen ordnat med köpet 1909. Gift med Johanna Olofsdotter f1848 i Stenstorp. Med åren blev han alltmer åderförkalkad och folk blev förskrämda för honom och han kunde ta sig för vad som helst.

Barn:

  • Johan Valfrid amerikafararen berättar Hjilmer mer om här nedan 
  • Hanna blev hushållerska men återvänder till hemtrakterna. Ogift. 
  • Carl Dahlberg en personlighet här på Tjursbacke
  • Elin Viktoria emigrerade ensam till Amerika och gifter sig där svenskt.
  • Tilda även hon reser ensam till Amerika, men ödet okänt
  • Frans Oskar stannar här hemma på Tjursbackes Björkängen, som han river och bygger nytt.  

Oskar Molitor

f1891 ungkarl och han bygger den bostad som nu står en bit in från vägen. Oskar hade en kort period före sjöns avtappning sin huvudsakliga inkomst av fisket. Han hade dock ej not. Han är en av de fiskare som fick ge upp, när sjön försvann. Han var även jägare och bland annat iller och mink berättar Nils. Brukade en utgård till Båltorp.

Emil Kjellman

f1899, skomakaresonen från Kappagården Bolum gifter sig med Carl Dahlbergs äldsta dotter Anna, som får övertaga detta ställe efter Oskar.


Soldattorpen Tjursbacke 

tre till antalet ligger på den egentliga Tjursbacke, troligen en ändmorän, som sticker ut i Hornborgasjön.

56 Ståls Wallrothes Kristineberg Kristinadal

före detta soldattorp 39 under Storegården och Paris.

Anders Stål Stårsen

soldat mellan 1846 - 79. Soldat Anders Stål tog år 1880 avsked från soldattjänsten och blev hemmansägare i V Kleva, där han 1904 avled nära 81½ år gammal. Var bördig från Stenum socken och gift I änkan med Christina Pettersdotter från Häggum och II med änkan Anna Magdalena Tornblad från Kleva. Han hade i I giftet tre barn, varav sonen, som skulle efterträtt honom dog 1879, medan av döttrarna den ena Anna Kajsa blev mjölnarhustru å Ranten och den andra soldathustru i Hof. Den senare bodde som änka, där hon under benämningen Hägga Lotta ännu lever i friskt minne. En andra hustrus föregående dotter blev gift med Käck d.ä. son Frans.

  1. änkan Christina Pettersdotter från Häggum
    1. Hägga Lotta ännu lever i friskt minne.
    2. Anna Kajsa blev mjölnarhustru å Ranten
    3. Johan Petter dog strax före mönstringen.
  2. änkan Anna Magdalena Tornblad från Kleva med förde dottern Augusta som gifte sig med Käck som ju flyttade till Piltagården

Frans Wallrot 

f1859 soldat mellan 1880 och 1900 och blev som vi minns vaktmästare på Skansen. Vi läser mer på Stortån

Hackars Lars Petter Andersson Rapp 

f1837 arbetar på Storegården och kan eventuellt ha bott här 00 - 03 sedan hans hustru dött. 

Karl Gustaf Dalberg

Karl var f1882 i Korsgårds Qvarna och blir sedan siste soldaten under Kärrtorp i N Lundby. Karl var med i Unionsupplösningen och var förlagd i Ed. Han höll på att rida in i Norge i det att han hade hand om kaptenens häst, som råkade i sken. Han lyckades vända hästen alldeles innan gränsen och säger på tillbakavägen "Sken du din fan". Han var med och slipade bajonetter blev förlagda vid Mons prästgård. Tog sin företrädares namn på torpet i Lundby.

Karl var dräng i sin ungdom på Uddagården hos Hijlmera. Medan Johan Molitor andra gången var i Amerika inköpte Karl det intill Johans liggande Storegårdens soldattorp och genom dennes två döttrars giften befinner sig nu samtliga soldattorpen jämte den Sjödalska avstyckningen från St. Weka under samma släkts brukning. Han köper upp soldattorpet 1905 och kallar det Kristinedal efter sin hustru och framlever sitt liv, som småbrukare och fiskare tillsammans med sin fader mjölnaren Molitor. Karl behåller sitt soldatnamn är fiskare småbrukare skomakare och toffelmakare och är vid sina 70 år en hängiven och aktiv hemvärnsman. Karl uppgiver att han och hans fader Alfred Molitor fiskade med dels not dels 24 st. braxen nät på 180 fot, avsedda för braxen över tre kg/st. dels 3 - 4 abborre nät, dels långrev 1700 krok. "Fy fan vad de har förstört sjön" minns Nils att morfar Karl hade sagt om sjön. Karl ville ej vara med i sänkningen då tog man 2.5 av hans odlade jord och arrenderade ut det till blivande svärsonen mitt över gata. Karl fick aldrig några papper på detta och Paul fick betala 70 kr i arrende för marken. Karl berättar vidare för P O Swanberg att det var nog fler som råkade ut för något liknande. Han beräöttar vidare att inte mer än 2 tunnland av sjösänkningsjorden i Sätuna är odlad. Vasstäkten var betydande på 30 talet. 

Karl flyttar brygghuset till dess nuvarande plats och genom att dela det så kan han sedan transportera det hela vägen från Berg. Brygghuset flyttades från Sätuna Tå. Det låg mitt för Berg i hagen och ägdes av Maja Beata. Karl delade huset och flyttade delarna.

Lars Gustaf Ljunggren f1948 83-


Ströms  Smedjebacken  Vg 40

ligger längst ut på udden med en vacker utsikt över sjön. Det var stommen i soldattorp nr 40 under Helsingegården. Siste soldaten är Ström, som sedan änkan dött får bo inhyses hos Sälle längre ner på gatan.

Karl Alfred Ström

f1862 stannar kvar på stället till 1911 men när hustrun dör flyttar han. Han är ju uppvuxen här då hans fader var soldat på stället. Av barnen vet vi väldigt lite.

  • Anna Alfrida gift med kalkarbetare i Rössberga.
  • Sven Irenius dräng men blev sedan volontär. 
  • Ellen Alvina var piga på Helsingegården. 

Arrendator smeden Ernst Gustaf Johansson

mer känd som Gustaf i Kilstorp f1884 från Bjurum kom 1911 och stannar till 1916, men Viktor Boman har redan fått lagfart på stället. Alfred Ström Gustaf Abrahamsson hyr en tid, men sedan tar

Viktor Bohman 

f1871 över, med rötter i Händene. Han är smeden på Bjurum, som väljer att leva här. Bygger sitt hus, river det gamla soldattorpet, som låg där brunnen nu är. Smedjan som finns på tomten har han också byggt upp.

Paul Lund

f1901 Boman lämnar över till fostersonen Paul Lund, som till hustru väljer tösen i granngården Märta. Paul tar över faderns sysslor med fiske och småbruk men tillför bygden också musiken, som han rikligt delat med sig i bygden och i musikarkiven. Han var en stor skytt.


55 Västgöta Regemente N:o 41 Käckes.

Tomtens - Isaksgårdens soldattorp låg alldeles vid vägen och pryder nu en museigård utanför Skövde.

Johan Erik Käck 

Soldaten Johan Erik Käck Kjäck dör i samband med indelningsverkets upphörande. Han var gift med Bolla av i bygden icke obekanta Kiliansläkten. Han köper marken norr vägen av Weka konkursbo och som sonen sedan avyttrar till Oskar Molitor. Äldste sonen Sven gifter sig till Tiarp och näst äldste åker till Amerika och den övriga syskonskaran lever ogifta som hantverkare och sonen Julius tar tydligen över och driver ett småbruk, som han kallar Jonstorp. Einar avyttrar sin del 1947. Han bygger också ett hus ute vid landsvägen.

Johan Molitor

f1877 som varit i Amerika köper sedan stället och bygger nytt och överger soldattorpet som senare avyttras till gårdsmuseum hos Bernhard Englund i Skultorp, sedan det en tid bebotts av pappa Alfred, som senare får flytta till Björkängen. 

Hjilmer berättar: Huru det bar till, att Molitor släkten, liksom fallet är, kom att nedsätta sig å Tjurs Backe var följande: Johan Molitor hade under några år varit i Amerika och kom 1907 hem och hälsade på. Därunder fick han höra talas om att torpet var till salu, besåg och köpte det. Det hågade honom emellertid att återvända till det stora landet. Han lämnade därför sin nyfångna fastighet i föräldrarnas och syskonens vård och dessa, som förut bott i en fallfärdig stuga i Bolums Knektmark, accepterade tacksamt anbudet och flyttade dit intill dess Johan efter några år återkom, då det just lagom turade sig så, att Magnussons stuga, efter dennes och makans just timade död tillföll ägaren Sjödal, som bortarrenderade stugans och en del av den i närheten liggande jorden till Johans fader och yngsta bror, vilken senare sedan inköpte hela avstyckningen.

Under den tid Johan andra gången var i Amerika inköpte dessutom den mellersta brodern Karl det intill Johans liggande Storegårdens soldattorp och genom dennes två döttrars giften befinner sig nu samtliga soldattorpen jämte den Sjödalska avstyckningen från St. Weka under samma släkts brukning. Johan var gift med Ada från Jönköping och makarna bygger upp det som skrevs som Nybygget under Stora Weka. Dottern Margit gifter sig med Åke från Stommen i Mårby och Anna Lisa gifter sig med Roos från Ledsjö. 

Åke Olsson

är snickare och gifter sig med Johan Molitors dotter och driver vid sidan om sitt småbruk. Sonen Olle har nu tagit över.


inhys enligt husförhörslängd Anders Jonsson f1767.

Sven Persson f1804 och änkan Brita Andersdotter f1827 bor här på 1870 talet.

Maja Stina Pettersdotter f1836 står som torp änka 1910

 

[ överordnad ] Start ] Sätuna Tå ] Weka ] Markavägen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] [ Tjursbacke ] Hulebäckars ]
[underordnad] [ Innehåll ]