Klåckeagust

ett vinklat hus med en glasveranda i vinkeln mot SV. ingången var på andra sidan, lite bortom låg en verkstad.

Björnes, Lovisero, Tre Taskale'

Omedelbart söder om gränsen mellan socknarna Bolum i Valle härad och Hornborga i Gudhems dito just där denna står ett knä och går åt norr rakt mot Broddetorps stationssamhälle, låg av gammalt en på 1860 - 1870-talen med hjälp av nedannämnda renoverad stuga, som efter en där förr varande grind, benämnd Taskeled, helt vulgärt kallades Taskes. (1870). Den från sagda tid stället innehavande släkten har alls ingen roll spelat vid uppkomsten av detta namn, men ändå i viss mån fått ha obehag därav – ett öknamn är nu en gång sådant vare sig detta givits åt ett ställe eller dess ägare. Ännu i mannaminne bodde å stället tre systrar – Anna Kajsa, Maria och Lotta – vilka av elaka tungor till följd av det gamla namnet döptes till ”tre taskera”. Någon i trakten bosatt ”odygding”, som av någon anledning blivit förtalad och tadlad, diktade en gång vid smältandet av förtreten en liten visa till de försnodade vedersakarnas ära: 

Soldaten Anders Björn

soldatson från St Gåran i Häggum, först dräng på ett antal gårdar som Bosgården, Arvidsgården och i samband med sin tjänst på Uddagården tas han till sold för sagda Uddagården sedan torpare i byn, kyrkväktare och orgeltrampare. Björn togs till sold 1811 och tjänstgjorde till 1830. Björn hade deltagit i kriget mot Napoleon 1813-14 för № 19 Uddagården. Under hans första tid var brodern (kallad Rödbjörn och pappa till den meromtalade Källebacka Lars nedan) även han bosatt och skriven även han med namnet Björn med påföljden att "Dä ä falit å vära hemma i Bûlûm där finns 19 björn och 20 Lejon". Bröt hö nyckelben 1829 och blir oförmögen att tjäna och begär och får avsked. 

Björn klättrade upp i Broddetorps k:a för att få ett halv stop brännvin efter ett vad, och gjorde så. Och där satt han på korset och drack upp brännvinet i ett enda drag. Huruvida detta meriterar honom till kyrkvakt och orgeltrampare kan vara osagt, men vanligt var förr att soldater fick denna typ av tjänst efter sitt avsked. Anders var gift med Thomasdotter född 1793 i LarsNilsgården i Bolum. Anders blev sagt kyrkvaktmästare och orgeltrampare, men saknade bibel och skrevs som bräcklig. Orgeltramparen Björn i Bolum, beviljades under en följd av år 1 rdr, 16 sk. till inköp av ett par skor. Utom förmåner in natura, torde detta ha varit hans lön. Björn och klockaren Liljeberg tillerkändes dessutom 1833 2 marker ljus vardera i anseende av de besvär de hade vid ljusens tändning m.m.

Stugan låg på västra sidan om landsvägen söder Kycklingens och hade måtten 18x8x2½ aln.
Vad jag inte vet i skrivandes stund är om Björnes och Tretaska le är identiska vi får väl se. 

Kallas också Backetorp enligt hfl, var ett led som sannolikt låg vid Bolum och Hornborga gräns. Här vid denna le låg Taskesa. Omedelbart söder om gränsen mellan socknarna Bolum i Valle härad och Hornborga i Gudhems dito just där denna står ett knä och går åt norr rakt mot Broddetorps stationssamhälle, låg av gammalt en på 1860 - 1870-talen med hjälp av nedannämnda renoverad stuga, som efter en där förr varande grind, benämnd Taskeled, helt vulgärt kallades Taskes. Johannes Rödbjörn klassas perioden 00 - 13 som backstuga.

Taskes Lovisero.

Johannes Larsson och Cajsa Larsdotter voro utbölingar men hade varit hemmansbrukare i Frimansgården innan de nedsatte sig som inhyses i Ringagården. Johannes kallades Rödbjörn, namnad efter sin bror, som var soldat på Uddagården. Johannes hade varit dräng på Västorp och tjänat på Ökull, återkom till bygden som hälftenbrukare av Frimansgården och från 1839 skrivs han som inhyses under Ringagården. Vi får antaga att han då bor på denna plats, som han sedan kan överlåta till sina äldre döttrar. Hjilmer berättar: Den från sagda tid stället innehavande släkten har alls ingen roll spelat vid uppkomsten av detta namn men ändå i viss mån fått ha obehag därav – ett öknamn är nu en gång sådant vare sig detta givits åt ett ställe eller dess ägare. Ännu i mannaminne bodde å stället tre systrar – Anna Kajsa, Maria och Lotta – vilka av elaka tungor till följd av det gamla namnet döptes till ”tretaskera”. Någon i trakten bosatt ”odygding”, som av någon anledning blivit förtalad och tadlad, diktade en gång vid smältandet av förtreten en liten visa till de försnodade vedersakarnas ära:

Vi har anledning att misstänka att det är smeden Lindström, som är fader till detta alster. Vederbörande filur hade av sin själasörjare blivit tilltalad för i fyllan och villan bedrivna spektakel utanför bland annat de tres stuga, men ej riktigt vetat vilka där i närheten han skulle ge igen och därför även låtit alla de där misstänkta få en släng av sleven. Enligt vad sedan framkom var det, åtminstone denna gång, den väster om vägen på Bolums sidan boende gamle spögubben, som varit framme och sökt meritera sig hos prästen. Vederbörande filur hade av sin själasörjare blivit tilltalad för i fyllan och villan bedrivna spektakel utanför bland annat de tres stuga men ej riktigt vetat vilka där i närheten han skulle ge igen och därför även låtit alla de där misstänkta få en släng av sleven. Enligt vad sedan framkom var det, åtminstonde denna gång, den väster om vägen på Bolum sidan boende gamle spögubben, som varit framme och sökt meritera sig hos prästen. De tre ”flickorna” hade en bror, torpare uppe i Segerstadsfalan, vilken efter deras död ärvde stugan och kvarlåtenskapen samt övergav sitt torp och nedsatte sig i stugan. Han var utom ännu en bror som försvunnit i folkhavet, den yngste i syskonskaran och hade i sin ungdom, medan han bodde tillsammans med föräldrarna såsom liksom fadern rödhårig burit benämn. Rödbjörn eller till skillnad från fadern bin. plus Lars. Föräldrarna, Johannes Larsson och Cajsa Larsdotter, voro s.k. utbördingar men hade varit hemmansbrukare i Frimansgården, innan de nedsatte sig som inhyses å Ringagården. Björnnamnet var i verkligheten inget öknamn. Johannes hade blivit nämnd därmed efter en bror, som därunder tagits till soldat i Bolum och hos vilken han under uppväxtåren varit bosatt – denne, som hette Anders, hade liksom broderns yngsta son med samma namn varit mörk och på så sätt hade det omtalade skillnadsnamnet Rödbjörn uppkommit, ett namn, varefter ett par av Lars sonsöner antagit tillnamnet Albino. 

Av barnen kallas de tre äldsta systrarna Tretaska töser.

• Anna Cajsa f1823

• Maja Johansdotter var under många år piga åt Lars Andersson, som bidrog till att systrarna fick en godtagbar ålderdom. 

• Lotta 

• Källebacka Lars kom ju från Segerstadsfalan 1909 sedan hans tre äldre systrar avlidit. 

• Anders Rödbjörn försvinner till Söder i Stockholm.

Källebacka Lars 

De tre ”flickorna” hade en bror, torpare uppe i Segerstadsfalan, vilken efter deras död ärvde stugan och kvarlåtenskapen samt övergav sitt torp och nedsatte sig i stugan. Han var utom ännu en bror som försvunnit i folkhavet, den yngste i syskonskaran och hade i sin ungdom, medan han bodde tillsammans med föräldrarna såsom liksom fadern rödhårig burit benämn. Rödbjörn eller till skillnad från fadern bin. plus Lars. Föräldrarna, Johannes Larsson och Cajsa Larsdotter, voro s.k. utbördingar men hade varit hemmansbrukare i Frimansgården, innan de nedsatte sig som inhyses å Ringagården. Björnnamnet var i verkligheten inget öknamn. Johannes hade blivit nämnd därmed efter en bror, som därunder tagits till soldat i Bolum och hos vilken han under uppväxtåren varit bosatt – denne, som hette Anders, hade liksom broderns yngsta son med samma namn varit mörk och på så sätt hade det omtalade skillnadsnamnet Rödbjörn uppkommit, ett namn, varefter ett par av Lars sonsöner antagit tillnamnet Albino.

Innan han kom hit hade Lovisa och Lars inrett ett välansat torp på Segerstads Falan helt nära Ruskela källa och erbjöds att flytta hit ner sedan hans systrar hade gått ur tiden. Stället skrivs här som backstuga under perioden kom hit före 1913 och han dör här 1919 och lämnar sin änka Lovisa och dottern och stickerskan Elin, som ju gifter sig med skräddare Jonsson i Halleberg inne i Broddetorp.

Emma Rehn

f1854 fd hushållerska kom hit 29 flyttar till Sätuna 46. Sanfrid Larsson arbetade med ved hela somrarna och var kalkarbetare f1884 kom 49 och stannar över 50. Användes som sommarstuga åt Sven Nyberg, som han hade i 30 år. 1987 tar Inga Lill Sahlin vid.

Taskesa är gräns led mot Hornborga. Här får du veta mer. 

Skvale Kajsas

En backstuga något nedanför Taskes, belägen på samma eller östra sidan om landsvägen. Här bodde en gumma, som beskylldes för att spinna på rännaregarn och hanka på häla samt därför ovannämndes i den ovan under Taskes anförda visstumpen. Stugan försvann före 1880. Taskens mor flyttades och blev nr 1.

Hara Larsa

Vid den plats på Ringagården, där landsvägen från dennas nuvarande sträckning gick ned mot det mellan det så kallade Hornborga Vall, där före brons byggande de landsvägs farande fingo taga sig över ån, låg en stuga varest utskänkning hölls. En så kallad krog. Siste innehavaren av densamma var en man benämnd Hara Larsa, vilken själv icke måtte varit en vådligt mycket på bedövande drycker utan fast mer en morgon frisk herre, att döma av det gängse vedskrivet: Klåcka sex öppnar å mi dörr, sa Hara Larsa. Såvida det nu inte var förvärvsbegäran som så starkt drevo honom.

I 1806 års sockenstämmoprotokoll omtalas en krog i Hornborga, som förestods av en kvinna vid namn Stina och kallades Hingstakrogen eller Glädjen.

Socken stämme protokoll i Broddetorp 1854-05-28

Då jag såsom pastor med oro och bekymmer erfarit huru lönnkrogarna inom församlingen fördärvar folket uti religiöst, moraliskt, fysiskt och ekonomiskt hänseende, är det min största strävan och högsta önskan att kunna utrota dessa osaliga ställen. Väl finner jag att dessa näringsidkare icke vilja rätta sig efter mina välmenta uppmaningar att nedlägga denna och farliga och gudlösa rörelse icke häller, att de frukta för lagens kraft enimeriskt förskriva till andra, icke gäldenärer, sin egendom och vilja avtjäna böter för brännvins minntering, då de lagligen bliva dömda med straffet vatten och bröd vid länshäktet. - Jag vänder mig därför till denna sockenstämma till Eder, I redlige och rättänkande ledamöter av församlingen, att begära eder medverkan, att uppfinna medel till lönnkrogarnas utrotande.
Ett förslag uppgavs nu, att den hemmansägare, som icke haver noga uppsikt på sina underhavande, som bo på ägorna, att de icke befatta sig med brännvins minntering, skall om någon lagförs därför, om det leds i bevis, själv såsom husbonde utlägga böterna i händelse den dömde icke mäktar att betala dem.
Församlingens ledamöter gillade enhälligt detta förslag och skulle det bliva en kommunal lag inom Broddetorps pastorat, varpå man begär resp. landshövdingsämbetes sanktion. J Jungmarker.

Socken stämmeprotokoll i Broddetorp 1854-06-11.

Gossen Lars Larsson under Ringagården Hornborga, som är så illa uppfostrad att han icke kan läsa och ehuru 19 år gammal icke kunnat bliva admitterad till Herrens Heliga Nattvard beslöto Hornborga att skilja honom från sin Moders hus, som begagnar den olovliga och olycksaliga lönnkrogsrörelsen, varigenom ynglingen redan är fördärvad, om han längre hos henne vistas samt låta honom få gå på hemmanen, därvid från han utrustas med mat för att begynna skolundervisning.

Smes Hildingsberg 

ligger på allmän bymark i början av förra seklet. 
Jonas Jönsson f1739 är den förste namngivne smeden vid Hornborga bro gift med Annika. 
Vid östra kanten av Landsvägen mitt för avtagsvägen till Överbyn bodde byns smed. Smedjan står ehuru ombyggd kvar, marken allmän till byn. Tyvärr genomdrevs att smedjan skulle rivas, ett beslut som expedierades alltför snabbt för att man skulle kunna bevara detsamma. Bidragande orsak till att smedjan revs var att brandrisken inte var försumbar då gnistmoln vällde ut vid arbete. Ändå finns det de som ångrar att de medverkade i rivandet av smedjan. På planen stod den stolpe som förorsakade en dödsolycka. 

Omkring tiden för skiftet tjänstgjorde en smed vid namn Engqvist, vars son blev bysmed i Bjellum. Denne var en vild och var för byamännen ingen god den att tas med. Smeden Engqvist den äldre hade av någon anledning i delo med Hornborgamännen, som på en stämma beslutade, att ge honom ett ordentligt kok stryk samt sände några bymän för att till den ändan hämta honom. När de sålunda utsända skulle gripa honom, tog de smeden ett stycke järn och slog den närmaste och mest aggressive i skallen så att han stöp, varefter han sprang in efter en bössa, som han hade där, och hotade att skjuta dem om de ej genast gav sig iväg. Hals över huvud sprungo då männen ned mot ån, där de gömde sig i några där växande albuskar. Emot dessa avlossade sedan smeden några skott till männen dödsförskräckta övergav denna plats och sprungo var och en till sitt.

Gamle Gottar's

En stuga på den senare lägenheten Hildingsbergs tomt då allmän. Här bodde föräldrarna till den nedan meromnämnda soldaten Gotthard, fadern till Lars Kula och Vallgrens Lisa. Stället revs av kommunen efter de gamlas död. 

Rätt tolkat skulle detta vara Johan Brunn och has maka, som vi åter finner på Brunnstorpet. Sant är emellertid att Soldaten Gotthard är fader till den puckelryggige skräddaren Lars Kula och Maja Lisa f1845, som gifte sig med Jonas Vallgren f1838, vars alla fyra barn for till Amerika

Mitt för detsamma men å andra sidan den västra Kvarngatan låg den i byn tillhöriga Kölnan. "tjölna" sånt som de har, när de brygger, det fick köra dit korn och så gjorde han om det till att göra. Detta fanns ett i varje by där byborna förberedde bryggning av sin dricka. 

Rödbjörn

Stuga å den till kvarnen hörande Ringegården delen belägen norr om västra sträckningen av Kvarngatan, där före Hornborga bros byggande landsvägen gick ner emot det då i dess ställe använda vadstället, vilken väg sträckte sig utmed också gränsen av smedjeallmänningen. Här bodde Rödbjörn sist. Denne var f1786 och var far till Källebacka Lars som sedan efter ett liv på Faledrevet åldras i Taskes. 

Lelle Mora

Liten stuga på Ringagårdens gatuplans västra sida, söder om Kvarngatan. Här bodde en hemmansägerska, som råkat i armod och benämnd för Lelle Mor, en snäll gumma, vars minne länge levde och ännu trots förflutna omkring 60 år bevaras i namn på vad som en gång varit hennes. "Lelle Mora" källa, apel körsbärsbuskar och pepparrotsland. Stugan låg på Kvarndelen av hemmanet strax öster om det hithörande stallet. Där pepparrotslandet var är nu gödselstad. Anledningen till benämningen Lelle Mor uppgives ha varit den att hon ej velat veta av den förr vänliga titeln "Kära Mor", såsom ej tillkommande henne emedan hon saknande den därför erforderliga förmögenhetsmåttet - en ko, samt därför enligt rådande sed skulle benämnts moster, varav man i anledning av hennes föregående ställning ej velat använda sig av och i stället sade Lilla Mor.

Holmes

Stuga ute på den mellan Kvarnåran och Strömmen ån ovanför bron varande ön, i vilken benämnde Drakaberget eller efter sagda stugas innehavare benämnd Holma Backe. Innehavaren hade vid sitt avsked som soldat för Ringagården där fått sätta sig ner. Sist bodde här en familj Blixt. 
Mannen försörjde sig genom lösarbeten och hustrun genom att tillverka dörrmattor av vass, som hon sedan gick omkring och sålde. Makarna voro mycket egna av sig och ville ej ha något gemensamt utan hade var och en sitt. Väl bodde de tillsammans - de voro ju gifta - men i allt i hemmet var den enes eller den andres - även det viktigaste maten. Var och en skötte sitt hushåll och åt på sin egen mat. På deras samliv var eljest inget att anmärka.
Fattigt och svårt hade de det emellertid ofta men så länge de orka bad de ej om hjälp, de svalt hellre. Slita fick de också för sitt uppehälle. Tom hustrun var om vintrarna ute på gårdarna och spanntrask, fast de fast nog var det inte gott att gå dit och hem med tom kräva, som nog mer än en gång hände, såväl för dem som andra.
Här en liten berättelse om just detta, framsprungen vid samtal med en av rotens åldringar vid samtal om vad folket i traktens småstugor levde av.

- Ja , e fick sit a där och svält. Bönderna fick göra det de också för att få till alla pålagorna, skatt och präst och ränta och annat, påtvunget och nödvändigt. Annars var det svårt att se eländet. Men hjälpa alla var ju omöjligt. En gång hade far Anders i Frimansgården en gubbe Holm härnere och hans hustru på spanntröske - di trask med pågel och hade spann för tunna - och när de hållit på formidda'n sa far: "Nu är det medda"- " Ja sa gå ner te mett å äta, dä ä så nära" sa Holm. De skulle som brukligt.

"Sa Stina gå hem och äta ho mä" fråga far. - "Det kan ho la göre om ho har någe te äte" svarade Holm och gick därpå strax hem. Stina tog då fram sin matsäckskorg ämnade sätta sig i en vrå på logen. "Stina får fulja me in, där är varmare och seta " sa far.

"Nä" sa Holmesa " sa seta här - dä ä inte så kållt. Då förstod far att det avr sant, som mannen hade sagt samt tog ifrån Stina korgen och tittade i denna - där låg endast litet mögligt krösamos å en träsnipa. - "Du sa ha lite mat" sa far "annars rår Du inte arbeta !" sa han å to mä Stina in, så hon fick som vi andra. Sedan på kvällen fick Holms med sig lite förskott på spannlönen hem.

Gatan u Ringagården 

gatan kallat enligt hfl Johannes Andersson f17885.
Anders Mårtensson f1806 var mjölnare och bodde här 4 år 
Sold Anders Kjellén f1821 Johannes och Per Wallrot finns här som inhyses. 
Lars Jonsson f1788 med Kerstin Persdotter 
Johannes Larsson f1818 

Torpet Ringstorp

Johannes Jonsson f1808 är torpare 
enk Maja Charlotta Hägg f1850

Ringagårdens gamla soldattorp

Som låg på andra sidan gatan eller vägen från Frimansgården mot Ringagårdens kvarn mitt för där nu den senare gårdens östra hemmansdels ladugård är belägen.
Ett par av de för gården tjänande soldaterna före torpets flyttning till utjorden ovanför Toltan ha av folkminnet bevarats Holm och Blixt, den förra såsom odlare av den efter honom uppkallade Holma Backe eller mellan kvarnåran och Strömmen, som Hornborgaån loppet mellan bron och Herradammen benämndes och den senare såsom den sista ehuru efter avskedet nedsatt dennes efterträdare. Vid de nya torpets uppförande 1868 användes de gamla åbyggnaderna.
Holm var soldat under Ringagården f1803, var gift två gånger och hade många barn som dog tidigt. Han själv tjänar 17 år men noteras som sjuklig. Blixt var inte anställd vid denna rote och vi kan inte riktigt identifiera honom.

Lenvävars

Stuga i backsluttningen vid södra sidan av Kvarngatan eller vägen mellan Frimansgården och Ringagårds qvarn. Lenvävarn hade stulit en till blekning utlagd linneväv och därför erhållit sitt namn. Stugan stod kvar inpå 1920-talet, då i dess ställe uppfördes en slaktbod. De som arrendera Frimansgården var intresserade av att köpa kalvar som de sedan slaktade och for till torget och sålde i Skara. 

Abrahamalyckan

Krogen i Hornborga låg på Brobacken men Per Wallman var ev krögare därstädes 1791
Smeden Jonas Jonsson finns vid Hornborga bro.