Boskapsdöd vid Hornborgasjön

2004

Försök att kringgå  slamdeponering genom att försöka med salixodling omintetgörs.

2005

2006

Hornborga Tribunalen vid biblioteket i Skara augusti 2006

2006

Häftpistolbeväpnad man stör kommersen vid Trandansen. Länsstyrelsen polisanmälde inkräktaren.

2006

Crane and Lake Hornborga

         2007

En skrivelse till EU

Här finner Du en bra sammanfattning av vad som timats på slamsidan vid Hornborgasjön fram till 2007, men tro inte att det är slut med det.

2007

Århundradets miljökatastrof

Insändare i DN och GP 2009-09-19

Aktuellt Polisanmälan 2009-07-15

Aktuell skrivelse om Gudhema Vallar 2009-08-13 med påföljder. 

DN:s debattsida har äntligen tagit upp slamfrågan med underskrift från ett stort antal prominenta personer som får följande svar att reflektera över. 

Avloppsslam som förgiftar vara åkrar och sjöar.

DN har i en bred uppgörelse med myndigheter och intresseorganisationer väckt tanken att slam från våra reningsverk är farliga och ett hot mot vår miljö och hälsa.
Skaraborgarna har under de senaste åren utsatts för provocerande slamspridning vid Hornborgasjön, som väckt debatt, men ännu inget gensvar hos LRF, Svenskt Vatten och riksdagspolitiker. En Tribunal i frågan hölls i Skara 2006 med inbjudan till riksdagspolitiker och lokala politiker utan att de velat medverka.
Det handlade då om grova spridningar på något som man uppfattade som viltåkrar, om spridning på åkrar i Falköping, om mellanlagringsstationer som genom sitt spillvatten förorenade bäckar som nötkreatur tvingades dricka, om svartslakt av djur på slamövergödda åkrar om djurfoder som odlats på slamåkrar i strid mot jordbruksverkets bestämmelser i all oändlighet.
Under åren har efterfrågan på slam ökat och gödning av åkrarna ökat i takt med att ekonomin blivit styrande inom ett jordbruk med sviktande marginaler.
Att entreprenörer med tveksam vandel i skuggan av kommuner och lässtyrelsers tysta medgivande gjort sig stora pengar på denna handel är ju förståeligt, men att vår miljöbalk och våra myndigheter under deviser som från "toa till tallrik" velat lägga locket på är i längden oförsvarligt.
För de som glömt bort debatten finns mer att hämta på Hornborgasjöns baksida, som lättast nås på bolum punkt nu. Vår mentor och den under förra året firade Petter Hernqvist, som startade Veterinärinrättningen i Skara, har påtalat ärendet för EU kommissionen. Förhoppningen var att EU:s strängare krav på vattenhållning och livsmedelshantering skall komma att påverka svensk miljö och livsmedelslagstiftning. Men det är inte fel att DN äntligen vågat ta upp frågan. 

Besök Hornborga Tribunalen 2006

Läs brevet till EU-kommissionen

Läs också länsstyrelsens svar

Här några av länkarna till de stora godsen på Västra sidan av Hornborgasjön

Husgärdet 
Dassnäs
Bjurum.nu
Slamgården i Gudhem.

Här kan Du botanisera på några av rubrikerna som handlar om hur svensk miljölagstiftning och SNF undviker att vilja ta i skiten.

    look below

  Skrivelse till EU kommissionen.

Naturvårdsverket och Jordbruksverket svarar.
Polisanmälan St. Bjurum
Slamdeponeringen på Dagsnäs där miljöåklagaren lade ner åtal för detta övergrepp på Hornborgasjön. Domvilla. 
Miljödomstolen förbjuder salixskogar på tranmarker på Dagsnäs.
Gudhema Vallar och Orabäcken och vad som hänt sedan 2000 och till idag.
Orabäcken som ett exempel på hur vi missköter våra vatten. Vattenvård skall börja på land!
Debatt, som föregick en slamkonferens vid Kapellet i Hornborga augusti 2005. Trätornas Träck.
Husgärdet, en förstörd gård som kommer att ersättas av St. Bjurum. 
Köttslamsor i Svensk kötthantering.
Tranornas situation och turismen vid Trandansen. Polisanmälan. Tranor och Soophantering. Vildsvin.
En debattskrift till Sveriges kommuner och länsstyrelser, ut i Europa till EU och alla kända och okända naturorganisationer.
Århundradets katastrof. En skrivelse till kommuner, myndigheter och Europa och Amerika om Århundradets miljökatastrof vid Hornborgasjön 2006.
Inbjudan till Hornborga Tribunalen i Biblioteket i Skara.
Kända författningar i sammanfattning.
Skrivelse till Jordbruksverket och EU kommissionen om stödrätter.
Here you will find articles about sludge and cranes april and june 2006.

    Crane and sludge.   .

Här får man inte affischera och berätta att Hornborgasjön förstörs. Nej, snälla affischer gärna med kommersiellt budskap är blott tillåtet.

Naturvårdsenheten Västra Götaland tillät mig inte att informera allmänheten om hoten mot Hornborgasjön, varför jag tvingades att informera på ett mer okonventionellt sätt. Att sätta upp ovanstående lapp på Trandansen kostade mig 300 kr, vilket jag anser billigt jämfört med annonsen som kostade 4000 kr. Läs mer om pistolmannen som hotade säkerheten vid Trandansen. 

DN Debatt 2009-04-19

”Avloppsslam en cancerfara som förgiftar våra åkrar”

Publicerat 2009-04-19 00:50.

Forskare och naturvårdare slår larm: Den raskt tilltagande användningen av slam från reningsverken som gödselmedel hotar människors hälsa. En stor del av den svenska åkermarken riskerar att bli obrukbar för livsmedelsproduktion på grund av höga halter av giftiga tungmetaller som kadmium, långlivade medicinrester, flamskyddsmedel och andra kända och okända skadliga ämnen i slam från reningsverken. En bedräglig certifiering av det cancerframkallande slammet invaggar jordbrukare och livsmedelskonsumenter i en falsk föreställning att slammet är rent och ofarligt, skriver sammanlagt 40 forskare, naturvårdare, politiker, läkare, ingenjörer, lärare och representanter.

Den förgiftning av våra marker som nu pågår i stor skala är djupt oroande. Slammet uppkommer vid reningen av avloppsvatten från bostäder, industrier och andra verksamheter och dagvatten från gator, vägar och hårdgjorda ytor. Rester från strängt taget all mänsklig aktivitet i vårt kemikaliserade industrisamhälle hamnar i det. 

I riksdagens miljömål ingår att 60 procent av den fosfor som bortförs från åkermarken ska återföras. Detta ska vara genomfört till 2015. En del av denna fosfor finns inbakad i reningsverkens avloppsslam varför detta blivit en attraktiv möjlighet för reningsverken att bli av med sina växande slamlager. Eftersom priset på konstgödsel har rakat i höjden under de senaste åren och beräknas fortsätta stiga är det lätt att få avsättning för slammet.

LRF, Sveriges Lantbrukares riksförbund, har efter åratals hårdnackat och välmotiverat motstånd mot slamspridning nu gett vika för de envisa framstötarna från Svenskt Vatten, va-verkens branschorganisation. En certifiering av va-verken enligt det så kallade REVAQ - systemet antas plötsligt förvandla slammet från giftigt avfall till acceptabelt gödselmedel. Följden har blivit att lantbrukare nu står på kö för att få del av det kostnadsfria gödselmedlet, som de förutsätter är riskfritt eftersom det är certifierat. Glädjande nog säger Svensk Mjölk fortfarande nej till slam inom mjölkproduktionen.

Certifieringen är bedräglig eftersom den invaggar både de enskilda jordbrukarna och livsmedelskonsumenterna i en falsk trygghet att slammet är rent och ofarligt. Målet om fosforåterföring är viktigt men riskerar att komma i konflikt med det överordnade målet Giftfri miljö.

Slamspridning utgör ett systematiskt och irreversibelt spridande av gifter i vår miljö. I en rapport till Cancer- och allergifonden i februari 2009 redovisar Göran Petersson, professor i kemisk miljövetenskap vid Chalmers, en lång rad risker vid gödsling med slam från reningsverken. Detta slam är inte bara en fångstfälla för kemikaliesamhällets ämnen utan även för nya ämnen som bildas när de olika ämnena reagerar med varandra.

Låt oss se på kadmium. Medelvärdet på kadmiumhalt hos kommunalt avloppsslam var 37 mg kadmium per kg fosfor, år 2006, enligt SCB. Det långsiktiga målet enligt REVAQ är att den maximala gränsen skall sänkas till 17 mg kadmium per kg fosfor till år 2025. 

Under 15 års tid skall det alltså vara tillåtet att sprida slam med kadmiumhalter över 17 mg kadmium per kg fosfor, ofta långt högre, på våra åkrar. Som jämförelse kan nämnas att humanurin innehåller knappt 1 mg kadmium per kg fosfor och nordeuropeisk konstgödsel 2–15 mg kadmium per kg fosfor.

Eftersom kadmium inte bryts ned kommer halterna i jordarna sålunda successivt att öka med slamtillförseln. Också 17 mg kadmium per kg fosfor är för mycket. Redan i dag är halten av kadmium så hög i åkerjord och gröda att en del av befolkningen, särskilt kvinnor i fertil ålder, riskerar njurskador. Kadmium ersätter även kalcium i skelettet, som därmed blir skört, vilket dokumenterats vid itai-itai-sjukan i Japan. Ny forskning visar också välgrundade misstankar om att kadmium kan orsaka livmoder- och prostatacancer.

Mot den här bakgrunden beslöt Efsa (European food safety authority), EU:s livsmedelsorgan, den 20 mars 2009 att sänka det godtagbara intaget per vecka, ”tolerable weekly intake” (TWI) för kadmium med nära två tredjedelar, från 7 till 2.5 mikrogram/kg kroppsvikt. Om detta ska vara möjligt måste kadmiumhalten i jordarna minska omgående.

Potentiella gifter i slammet är förutom tungmetaller även stabila eller svårnedbrytbara kemikalier från läkemedel, droger och allehanda produkter. En hel del ämnen mäts över huvud taget inte och andra känner vi ännu inte till. Läkemedelsrester och hormoner hotar fertiliteten hos både människor och djur. Många ämnen är starkt cancerframkallande som till exempel i gruppen PAH (polycykliska aromatiska kolväten), som förekommer bland annat i bildäck och är mycket långlivade. Eftersom många av dessa ämnen bevisligen tas upp av våra livsmedel utgör slamspridningen ett betydande hot mot människors hälsa.

Lyckligtvis finns det ett omedelbart tillgängligt alternativ till slamspridning i avvaktan på systemförändringar i avloppshanteringen. Tekniskt väl kontrollerad förbränning av slammet förstör effektivt smittämnen och miljögifter och ger energi. Metaller kan fångas upp i slagg och flygaska och deponeras i säkert slutförvar eller återanvändas. En metod att utvinna fosfor ur askorna håller på att utvecklas och är mycket nära att börja kommersialiseras.

Tvärt emot förhoppningen att certifieringen skulle tvinga fram ny teknik, har frisläppandet av avloppsslammet som gödselmedel inneburit att många kommuner nu helt koncentrerar sig på att få ut slammet på markerna. Va-verken har kommit att bli de främsta aktörerna och deras branschorgan Svenskt Vatten den centrala huvudrollsinnehavaren. 

REVAQ - certifieringen håller därför på att bli en broms för utvecklingen av alternativa tekniker att hantera samhällets näringskretslopp. I stället måste vi nu mobilisera alla krafter för att på ett effektivt sätt ta hand om och oskadliggöra det giftiga avfall vi skapat och samtidigt utveckla långsiktigt hållbara system för näringsämnenas cirkulation.

Vi uppmanar alla som är delaktiga i slamspridningen att ompröva sitt ställningstagande. Politiker på riks- och kommunnivå, Svenskt Vatten, LRF, Lantmännen, Svensk Dagligvaruhandel och ansvariga myndigheter bör snarast ompröva godkännandet att sprida REVAQ - certifierat avloppsslam på marken. Vi hoppas också att lantbrukare och konsumenter kommer till insikt om att REVAQ - certifieringen av slammet inte betyder att det är giftfritt och ofarligt. Vi kräver att spridningen upphör.

.

Skit i Hornborgasjön

Hornborgasjön är Sveriges mest påkostade och finaste våtmark. Sjön och dess omgivningar lockar hundratusentals besökare varje år och är en av de största turistattraktionerna i Västra Götaland. Men under den vackra ytan finns en tickande miljöbomb. I ett decennium har tiotusentals ton rötslam från västsvenska reningsverk deponerats på åkermarker, mossar och moränåsar och lakvatten tillföres genom kanaler och grundvatten Hornborgasjön. Drabbad är dryga västra sidan om sjön, där tranorna om vårarna lagskyddade går och betar på sin väg till Norrland. Kommunerna betalar 400 kr per ton till oseriösa mellanhänder. Kommuner med Skövde i spetsen och andra samverkansparter köper sig fria från synd.

Miljöbalken

Tyvärr biter den svaga miljöbalken inte på de nonchalanta kommunerna eller de oseriösa mellanhänderna. De ansvariga kommunerna förråder miljön och sina turistattraktioner och låter silverpenningarna tala. En av de största leverantörerna har trots mångåriga påpekande stort förtroende för den mellanhand de valt, men kommunledningen har ingen aning om vart deras slam tar vägen och har heller inte visat intresse för att ta reda på det, vilket förordningar kräver. 

Övergreppen

Men övergrepp på Hornborgasjön har pågått i över 200 år och av intresse är att nämna att den 100 åriga naturvårdsrörelsen fick bränsle av dåtidens övergrepp, och alla vattenlagar som nu är föregångare till miljöbalken har sina rötter i sjöns märkliga sjösänkningshistoria. 1800 talets misslyckanden ledde till en dikningslag, som man struntade i vid 1900 talets första förödande sänkning. Den genererade en vattenlag, inte heller den tillämpades, när sjön kunde sänkas på 30 talet till ett Trätornas Träsk. 

Nu är sjön delvis restaurerad och då kan nya ting uppdagas. Det senaste decenniets deponering av rötslam från västsvenska kommuner har kunnat ske med oräkneliga tiotusentals ton, som den efterföljande miljöbalken inte heller kunnat hantera och miljödomstolen sanktionerat. Hela tiden finner man på nya idéer var och med vilken tillåtlighet man kan gömma slammet. Viltåkrar, energiskogar, parker och golfbanor har prövats. Det handlar om stora pengar, som gjort det möjligt att förvärva nya marker för deponier, som i sin tur genererar nya pengar. 

Politiskt engagemang 

Sist deponerades slam i grundvattenkänsliga moränstråk, som silar sitt grundvatten till just Hornborgasjön. Försök att kringgå ansvar sker genom att man försöker skapa ett certifieringssystem för att i lugn och ro återbörda detta svarta fosforrika guld till ekosystemet. Men det går inte att rena städernas slam från olämpliga produkter, som spolas ner från toaletter, gator och industrier.

Det krävs en samlad politisk satsning och teknologiskt nytänkande för att förändra vår hållning till samhällets baksida innan vi är beredda att återbörda våra produkter till en hållbar ekologisk helhet.
Det är kanske så att Hornborgasjön ännu en gång får stå fadder för en lagstiftning, som ger skärpa åt en miljöbalk och som bättre anpassas till EU direktiven i mark, vatten och livsmedelskedjan. Direktiven finns, men svenska myndigheter tillämpar dem inte. Eller vill vi i konsekvens förstöra mer jordbruksmark och äta kött (köttslamsor kallade) från djur som dricker lakvatten och betar på kontaminerade slamåkrar. 
Ren åker och mat är något vi borde eftersträva.