Hela Europa vet, men svenska myndigheter bryr sig inte. Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) säljer sina  avlatsbrev för att döva sitt  samvete.

Håller Sverige med Naturreservatet Hornborgasjön på att bli ett avfallens U-land. Under två års tid har Hornborgasjömrådet utsatts för deponering av rötslam, en verksamhet som sanktioneras av miljöåklagare som vägrat att ta upp åtal mot slamövergreppen. Efter att under årtionden ha förbrukat en gång tillhörigt medeltidsslottet Axvalla Hus har entreprenören med detta gråa guld kunnat inköpa ett annat slottsområde St. Bjurum i Västra Götaland. Omedelbart väster om Hornborgasjön ligger utdikade mossmarker öppna och väntar på grå handel med våra utsläpp och avföring.

Erik Soop, en av Gustaf den II Adolfs fältherrar, vrider sig i sin ståtliga sarkofag i Skara Domkyrka, när han ser sitt herresäte degraderas till Soopstation. Detta kompletterar slutgiltigt föroreningarna av den västra sidan av Hornborgasjön. Förmedlare av dessa föroreningar (soopor) är den nyvordne godsägaren av St. Bjurum, som även svarat för leveranser av slam till de övriga storgårdarna på västra sidan av tranornas paradis Hornborgasjön. Dock inte utan livliga lokala protester, men med myndigheters goda minne.

Olyckliga övergrepp

Hornborgasjön har sex gånger under tvenne på varandra följande århundraden varit föremål för olyckliga och därtill ett par olagliga sänkningar. Den senaste mansåldern har den i dubbel bemärkelse besjungna sjön erbjudits ett halvhjärtat rehabiliteringsstöd, med stora kostnader som följd. 250 miljoner nämns på sina håll. Vi minns också den bejublade musikteatern "Trätornas Träsk", som för fulla hus spelades för dryga fem år sedan, och vars libretto berättade fågelsjöns öden. Värdet av denna våtmark har med åren ökat starkt, då tillflödet av turister under trantider kan räknas i hundratusental till detta Sveriges mest besökta turistlandskap. Satsningarna på tranan och därmed kopplade investeringar antyder att den dansande fågeln med Hornborgasjön i bakgrunden ses som en riktig guldkalv. Härtill har Sverige av Europakommissionen tilldelats tranan såsom nationell och dansande ikon. Västergötland behöver visst och sant ekonomiska motorer. Det traditionella jordbruket kan snart inte struktureras mer i avsaknad av en värdig jordbrukspolitik. Med nya ekonomier med grått guld och svarta kor söker nya entreprenörer att ränta realiserade jordar.

Sedan många år tillbaka pågår nämligen en lönande deposition av enorma mängder rötslam (med ny beteckning soopor) vid Hornborgasjöns västra strand. Taktiken är att plötsligen är slambilarna bara där och lämnar sin last på avlägset belägna myråkrar. Detta utan att skälig tillsyn får möjlighet agera på basis av vad vår tandlösa miljöbalk har att erbjuda. Här styr inte växternas behov, utan man tar i med givor, som räcker i 70 år på en gång. Och detta drabbar alla de stora godsen på västra sidan, där godsherrarna redan på 1800 och 1900 talen svarade för de olagliga ingreppen i sjön. Därmed fortsätter nuvarande ägare en hävdvunnen destruktiv hantering av sjön av samma dignitet som förr. Västsvenska kommuner lämnar lättvindigt ut rötslam för stora pengar i okänsliga händer och utan att försäkra sig om var det deponeras. Rötslam har exempelvis dumpats vid kanalerna, som dränerar markerna till Hornborgasjön. Bland särskilt anmärkningsvärda platser är tranornas rastplatser och därmed i fågelskyddsområdet invid populära Trandansen vid Hornborgasjön på Dagsnäs marker. Dessa marker lär vara kravmärkta, vilket inte kommer att öka vår tilltro till denna typ av konsumentjippo. Att naturreservat och Natura 2000 områden disponeras för ändamålet hindrar inte vidare planering.

Miljöåklagaren avvisar

Områdesansvarig kommun försökte förmå miljöåklagaren att lagföra soopövergreppen. Men vederbörande jurist lade ner åtalet i brist på lagrum, och någon skälig överprövning har inte vidtagits. Bara miljöåklagarens formulering borde ha motiverat en dylik åtgärd. Det betyder att aktuell soophanterare kunde inköpa ett realiserat St. Bjurum (den framtida Soopstationen), för en för denna mark ovanligt billig penning, om man jämför med priserna tidigare århundrade. Godset med det Hugo Zettervallska slottet kommer nu i en snar framtid att bli ny avfallsplats för städernas slam, sedan den andra medeltida slottsmarken, Husgärdet, uppenbarligen blivit för litet för denna hantering. Är Sverige på väg att bli Europas nya uland, som tar emot slam och avfall utifrån och där vi kan dumpa det i skymundan på kommande viltåkrar, i skydd av en nyligen reviderad miljöbalk. Utredningen fick klara besked om vad som skedde här runt sjön men agerade inte i samband med översynen av lagen 2005. Åklagarens avvisning innebär att det är fritt fram att deponera slam var som helst utan att samhället ingriper. Kommuner är skyldiga att rapportera till länsstyrelser, som vidareförmedlar informationen till Naturvårdsverket. Men vart tar slammet vägen, det är det ingen som vet. Åklagarens agerande innebär även god reklam för entreprenören, som kan annonsera att han är den ende i Sverige som kan ta hand om kommunernas slam. 

Hoten mot bäverhemmet Bjurum är verklighet då nye ägaren avser att avhysa bonden, som framgångsrikt i två generationer brukat det stora godset. 
På Bjurums marker drivs för närvarande framgångsrik mjölkproduktion med 200 mjölkdjur och med ett eget välbesökt gårdsslakteri.

Det finns nu tillräckligt med plats för det slam som inom kort gör ägaren skuldfri för köpeskillingen om 15 miljoner. Deponeringen på granngodset Dagsnäs omsatte omkring tre till fyra miljoner! Och planeringen är i full gång på för allmänheten svårtillgängliga platser och självklart på naturskyddat område. Det har ju tidigare år visat sig straffsanktionsmässigt ofarligt.

Skall vi tillåta att St. Bjurum kommer att se ut så här.

Att ersätta livsmedelsproduktion med rötat och orötat slam från västsvenska kommuner, och måhända även Europa, kommer en opinion inför ett förestående val inte att acceptera. Att planera för nya golfbanor och inom naturvårdsområde iordninggjorda viltåkrar är bara svepskäl för att kunna lagra rikligt med slam på kommande grönytor. De luckra mossjordarna, som på 1800 talet utdikades för hand kommer förr eller senare att lämna ifrån sig gödning till en redan övergödd Hornborgasjö och vidare nedströms till vattenreservoaren Vänern.

Hembygdsföreningar, biskopar och kyrkoförsamlingar applåderar som förr torparna gjorde med mössan i hand och bejublar slottsherrens publika jippon. Med återkommande Valborgsbrasa och kulturjippon, gratis kopp kaffe och en korv för fem kr är det lätt att föra opinionen bakom ljuset. Till de tystas skara hör också naturskyddsföreningar och fågelklubbar, som blott vänder ryggen till och frenetiskt räknar antalet fåglar utan att se de miljöekologiska och ekonomiska oegentligheter som pågår bakom deras rygg. Länsstyrelsens naturvårdsenhet bagatelliserar händelserna inom sitt ansvarsområde, förhindrar debatt i frågan, understödda av turistnäringen, som inte vill ha en negativ debatt om sjön och dess inkomstbringande tranor. Att länsstyrelsen härtill sökt förmå polisen att ta tillbaka överenskommelse om tillstånd för en berättigad protest vid Trandansen Hornborgasjön gör inte saken mindre anmärkningsvärd.

Hela västra sidan av fågelsjön är utsatt för påverkan Vid Kungsgården i Gudhem pågår sedan flera år slamdeposition i sjuårsgivor runt hela Gudhems kloster utan att bygdens vrål kunnat förmå myndigheterna att skydda denna kulturtäta socken. Leverantör ägaren på Bjurum ! Ingen myndighet vill ta ansvar för situationen, mycket pengar ligger dolda i denna hanteringen, kommunerna blir av med sitt slam och verksamheten omsätter stora pengar. När skall en naturvårdsopinion vakna? och vart tar slammet vägen ?

Ett seminarium

Ett seminarium i frågan hölls 2005 och en proteströrelse vid Trandansen kunde genomföras under april i år 2006 i berörd entreprenörs närvaro. 

Kraven är

att statens naturvårdsverk, SNV enligt miljöbalken skall författa en miljöförordning värd namnet. Miljökontoren på kommunerna måste få insyn i och kunna styra hanteringen av detta gråa guld, utan att miljöåklagare skall kunna skriva dem på näsan med att det inte finns något lagrum att hänvisa till. Nu kan slamtransportörerna göra som de vill utan att samhället får skälig insyn i verksamheten.
en överprövning av miljöåklagarens mycket tveksamma avvisning vad gäller depositionerna på Dagsnäs.
kräva en logistisk och ekonomisk skatterevision av verksamheterna väster Hornborgasjön, för att därmed stoppa denna hantering.
kräva miljökonsekvensbeskrivning vid hantering av de nu tillåtna sjuårsgivor, som sker inte minst vid Gudhem. Kontroll av mellanlagringsstationer där Gudhems Kungsgård utgör ett skrämmande exempel.
öka kraven på leverantörerna d.v.s. kommunens ansvar om var deras produkter hamnar. Slamåkrar, viltåkrar, utdömda salixodlingar och kommande golfbanor är bara svepskäl för denna form av deponi.
att alla slamproducerande kommuner utvecklar sin teknik och slamproduktion så att slammet kan återanvändas i vårt jordbruk utan större hälsorisker. Att ansvarig myndighet följer upp var slammet tar vägen !
att ge Hornborgasjön och omgivande Natura 2000 områden ett värdigare skydd än det Falköpings byggnadsnämnd bjuder. Godtyckliga bygglov kring Hornborgasjön måste stoppas.
Numera exporterar vi våra grödor till utlandet odlade på slamåkrar för att sedan importera dem igen, då som kraftfoder. Vart tar den producerade säden vägen? Hur kan sädeshandlarna veta var säden är producerad. Lagstiftning utan kraftfull tillsyn, och straffsanktioner saknar mening i dagens klippekonomier. Öka samarbetet mellan tull och polis för att förhindra en oegentlig handel med slam och sopor.

Det Zettervallska slottet har börjat krackelera i fasaderna och murputs ramlar ner från denna över 100 år gamla byggnad. Men redan nu rämnar hela St. Bjurum där arrendenämnden vill avvisa ett fungerande och bärkraftigt traditionellt matproducerande jordbruk. 

Man vill ersätta detta med en soophantering, som dessutom på sikt kommer att ödelägga Hornborgasjön. Gamla utdikade myråkrar döps om till viltåkrar eller salixåkrar. Grävskopor förbereder redan träcktransporter till naturvårdsområden på godsets marker. Svarta kor och grått guld skall ersätta nuvarande fungerande markanvändning. Pehr Thams på Dagsnäs gamla devis inskriven på grindstolpen "Där lag slutar börjar heder" gäller inte längre. Men Hornborgasjön får inte bli en slamsjö utan är också ett världsarv! 

Sändlista

Som offentlig handling till departement, regering och riksdagens miljöutskott; 
Svenska Kommuners miljökontor;
Länsstyrelser och ansvariga myndigheter på jordbrukssidan.
Tull och Länspolisen.
Skatteverket.

För kännedom till 
TT, svensk och nordisk press inklusive Sveriges Natur.

En engelsk version till 
Nordiska fylken och länsmyndigheter;
Europa kommissionen, 
Medlemsländernas miljömyndigheter; 
Europas ideella naturvårdsorganisationer, 
tranfolk i hela Europa och världen inför deras konferens i Ungern.
Naturvårdssällskap i USA och den övriga engelsktalande världen.