Tranor och träck

2006

Man med Pistolinnehav bland tranorna polisanmäld.
Kraven på soophanteringen.
Förfrågan till länsstyrelsen om att få visa träckmarkerna vid Hornborgasjön.

Man med Häft-

pistolinnehav på Trandansen polisanmäld

Otillräckligt lagskydd hotar Hornborgasjön.

Sveriges och Europas finaste naturvårdsområde hotas ånyo av en miljöskandal värdig de som inträffade i början av förra århundrade, när man olagligen sänkte sjön. Västsvenska kommuner deponerar på svarta vägar sitt avloppsslam runt sjön medan miljöåklagaren lade ner åtalet. Det rör sig om en sju och sjuttiofaldig övergödning av uttjänta mossåkrarna på den västra sidan av den känsliga Hornborgasjön. Berörda kommuners miljöförvaltningar kan ingenting göra när så mycket pengar är i rörelse och ansvariga statliga myndigheterna kan inte ge klara tillämpningsdirektiv om hur städernas gråa guld skall hanteras.

Trandansen

Solen skiner över turistattraktionen Trandansen vid Hornborgasjön i Västergötland Sverige. Överallt hör man den i år ovanligt sent anlända urtidssången från dansande tranor och sjungande sångsvan. Asylsökande grågäss från Rügen betar nu trygga bland simänder och vigg och låter sig väl smaka av det korn, som under natten tillfördes kullarna bland rester av det gamla fiskartorpet Vaboden vid stranden av Hornborgasjön. Trantiden går mot sitt slut och de äldsta tranorna har inte kunnat motstå den inre kraften att dra vidare. Men ännu återstår tusentals tranor, som lugnt betar på kullarna vid Dassnäs och Burum. De flesta nu är unga och har inte lika brott att genomföra någon parbildning.

Fem sjösänkningar

I över 200 år har man försökt kuva Hornborgasjön genom sänkningar. Först tre kostsamma försök på 1800 talet, som genererade dels en dikningslag och dels en senare lika tandlös vattenlag. Men 1900 talets storgodsägare på västra sidan genomdrev och trotsade lagarna med förödande sänkningar 1902 och 1933. Sjön växte helt igen till ett räligt träsk, till ingens båtnad. Fiskarna i vattnet så väl de sjutton då registrerade fiskarna på land försvann. Betalningen för godsägarnas markhunger alltifrån från Husgärdet i norr till i Gudhem i söder fick småbrukarna betala antingen kontant eller med markavträdelser. Normalt visar sjöns 200 åriga historia att det fordras bara en generation mellan varje övergrepp varvid allvarliga misstag upprepas. Och nutiden utgör inget undantag.

Som nu ! Men i annan form.

Efter en halvt genomförd restaurering på 1990 talet kommer efter något årtionde nya angrepp. Nu vräker storgodsägarna från samma ovanomnämnda gods tiotusentals ton rötslam, på mossgärdena helt nära sjön. Och det är inte för att gynna växtlighet eller avkastning. Det utgör regelrätt slutförvaring av kommunernas ohanterliga avfall. Ekonomin är redan säkrad i och med att man tillåter dumpning av slammet. Kommunerna i Västra Sverige betalar vad som helst för att bli av med reningsverkens avfall. Markägaren behöver inte göra något på många år för att ränta åkern. Det från städerna levererade rötslammet vräks ut på åkrarna i sådana mängder att inte ens den nyligen omarbetade miljöbalken fattat vidden av det. På sina ställen mitt bland tranorna har man mättat markens närsaltbehov för mer än 70 år framåt. Med ett nedlagt åtal från miljöåklagaren viftar man glatt att det är fritt fram att deponera det gråa guldet här vid tranornas Hornborgasjö. Godsägarna gör stora pengar på att kommunerna inte vet var de skall slutförvara denna städernas ädla produkt, och mellanhanden kan inköpa det realiserade Zettervallska slottet, som framtida lämpliga soopmarker. Svenskarna skiter bokstavligen numera i sin Hornborgasjö. Den redan övergödda fågelsjön hotas nu av det näringsrika rötslammet, som kommer att påskynda dess åldrande. Och det efter att vi i över femtio år av arbete och forskning velat återskapa en levande sjö, som nu är hela Europas fågelsjö. Eldsjälarna då har gått ur tiden och den nya generationen har ingen kunskap. Det är alltså fritt fram för nya övergrepp.

Skall Hornborgasjön åter hamna i en så prekär situation att det ger incitament till ny och skärpt lagstiftning. Hur länge dröjer det innan vi får en Lex Hornborga? En fungerade miljöbalk. Tranorna får nu gå naturskyddade bakom staket med tillträdesförbud på dessa soopåkrar och åskådarna skall inte behöva störas med information om eländet med stöd av polisanmälan.

Det ligger mycket pengar bakom,

Stora turistinkomster är att hämta vid Västergötlands största turistattraktion.
Kommunerna blir enkelt av med slam genom att överlämna det till mellanhänder då de inte längre tillåtes lägga slammet på soptipparna.
Aktuella markägare tjänar stora pengar och kan enkelt ränta sina åkrar.
Mellanhanden tjänar stora pengar.
Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska Förening är av ännu oklar anledning tysta.

...med pengar kan man göra mycket.

Trätornas Träsk

Men så har det varit här vid sjön i över 200 år, som kallats Trätornas Träsk efter en berömd musikteater, som med musikens och sångens hjälp kunde berätta sjöns historia och som dramatiskt ändrade huvudmannaskapet från naturvårdsverket till länsstyrelsen. Nu är kläknamnet Trätornas Träck mer passande. När kommer Lex Hornborga så att vi kan leva upp till våra grannländers positiva syn på svensk naturvård.

Solen sänker sig över matplatsen. Tusentals tranor lyfter i större eller mindre flockar, som noggrant räknas i flykten på väg till nattvilan ute i sjön undan rävens lystna blickar.

Natten sänker sig, traktorns strålkastare letar sig fram bland kullarna vid det försvunna fiskartorpet och levererar korn för morgondagens konsumtion. Transkådare som vaktat helt nära tranorna i gömslen hela dagen får nu stelfrusna lämna tranmarkerna. En ny dag väntar vid Hornborgasjön.

Trånande tranor i Trätornas Träsk
trotsigt trumpeta ta väck all träck
Traktar ej träck tradar truck
trugas att tråda i av-trädes träck
Soop transaktion och sjö tragedi
trofast de träda till tranbära trakt
tråkigt med trista Trätornas Träck.

Kravet från fjolårets konferens

som Du kan läsa mer om här var

Kommunerna får möjlighet att via en fungerande miljöbalk och en tillämplig förordning styra och utöva tillsyn över hanteringen av detta gråa guld.
Fortsatt kontroll av sjön och dess vattenkvalitet i annan regi än länsstyrelsen. Man kan inte både vara ansvarig för driften och samtidigt svara för tillsynen, vilket nu sker.
Ge Hornborgasjön med dess natura 2000 område ett värdigare skydd och adekvat tillsyn av dess omland.
Fortsatt kontrollprogram gärna i fiskeristyrelsens regi, som förstår att tolka de livets parametrar som bäst redovisar vattnets kvalitet. Följ vattnet i Flian som göder Vänern och i slutändan förgiftar Göteborgarnas dricksvatten.
Att ta ett större politiskt ansvar för vårt avfall, och våga föra en politisk debatt om denna samhällets baksida. Skapa ytterligare förbättringar av vår slamkvalitet så att bonden kan återanvända ett gott gödningsmedel.
Att sluta att blott förbjuda att hantera slam vilket bara gynnar en oseriös hantering.
Ökad kontroll av vart jordbruksprodukterna tar vägen. Just nu säljer vi all spannmål odlad på slambehandlad åkermark för export till Europa, för att sedan importera kraftfoder från samma områden. 80 % av kraftfodret återkommer från Europa.
I dag betalar kommunerna över 400 kr ton för att bli av med sitt slam, utan att behöva ansvara för vart det tar vägen.
För framtiden stävja dessa oegentligheter, med deponering. Miljökonsekvensutredningar bör åtfölja större deponeringar.
Skatte och logistisk revision av verksamheten runt sjön för att föra svarta pengar i ljuset.
Tullverket bör vara inkopplat för att kontrollera huruvida vi exporterar eller kanske nu importerar slam från andra EU länder.

Trånande tranor i Trätornas Träsk
trotsigt trumpeta ta väck all träck!
Traktar ej träck tradar truck
trugas att tråda i av-trädes träck
Soop transaktion och sjö tragedi
trofast de träda till tranbära trakt
aldrig beträda vi Trätornas Träck.

början av sidan

Förbjuden information på länsstyrelsens anslagstavlor vid sjön.

Blind och sjuk sothöna har förirrat sig in bland transkådare vid Naturum vid Hornborgasjön.

Det är ett större miljöbrott enligt Västra Götalands länsstyrelse att informera med ovanomnämnda lappar, än att omintetgöra renoveringen av vår våtmark med tiotusentals ton slam från närbelägna städer.

början av sidan.

Sträckande tranor, tvingas rasta på Dagsnäs och St. Bjurum träckmarker.

foto P O Swanberg

Gästande tranor kan sprida H5N1 från Rügen och tvingas rasta på Dagsnäs och St. Bjurums träckmarker. Tvingas vandra bland gäss, svanar, andfåglar och träck.

Tranornas rastplats här vid Hornborgasjön har kanske funnits i 100 år. Potatisodlingar vid brännvinsgodsen St. Bjurum och Dagsnäs gynnade en sådan utveckling genom det spill, som odlingen genererade. Alltsedan brännvinsproduktionen upphörde har man försökt förmå fåglarna att stanna till vid Hornborgasjön. Stödodling med potatis och de senaste årtiondenas utfodring av säd har kommit hundratusentals turister till fromma. Tranan har genom detta blivit Västergötlands och Sveriges internationella natursymbol. Med åren har besöken ökat och nu är rekordsiffror om 12,000 dansande fåglar per år legio. Tranorna kommer närmast från Spanien med normal mellanlandning vid Rügen. Utfodringen vid Hornborgasjön gör att de gärna stannar till lite extra länge innan hormonerna gör sig påminta och tvingar dem vidare mot någon tyst myr norrut för parning och bobildning.

Ny miljöpåverkan kan emellertid bromsa denna utveckling. De stora godsen Dagsnäs och Stora Bjurum, som tidigare svarade för de två senaste århundradens olönsamma och olagliga sjösänkningar har skapat nya sätt att få inkomster ur jorden. Nu när potatisen inte längre genererar brännvin och pengar, så kallar man de utdikade mossmarkerna för viltåkrar. Därmed har man lyckats förvilla miljöansvariga myndigheter och åklagare. Med god vinst tar godsen emot tiotusental ton rötslam från kommunerna i Västergötland. Entreprenören som gjort stora pengar på handeln med kommunernas avföring har inköpt ett av godsen, som nu kommer att drabbas av deponering. Fler fastigheter inom Hornborgasjön hotas av inköp och sooptäkt. Detta missgynnar tranornas rastning. Fågelskyddat område hindrar allmänhetens insyn i denna hantering och sker bokstavligen bakom ryggen på hundratusentals transkådare, som besöker området. Det politiska intresset för naturvård finns idag inte, varför miljöåklagaren utan kritik kan lämna en berättigad anmälan utan åtgärd.

Men tranorna har inte bara att vandra omkring i träck om dagarna här vid Hornborgasjön. De utsätts också för det nya vilthotet, fågelvirus H5N1, som de tar med sig från Rügen. De har stora möjligheter att sprida smittan bland trankollegor, svanar, gäss, ankor och kråkfåglar, som låter sig väl smaka av den säd som serveras. Att miljöbalken är tandlös är bekant, men smittskyddslagen med rötter i 1700 talets urusla latrinhållning i storstaden kan möjligen påverka debatten kring träckhanteringen vid sjön. Det intressanta är just att smittskyddslagen, innan man ens visste vad bakterier och virus var, idag är den mest tvingande lagstiftning vi har. Skall denna lag kunna rädda Hornborgasjön från detta århundradets största hot mot vår misshandlade men mångomskrivna sjö. Kan smittskyddet förmå oss att få upp ögonen för vad som sker här vid Västergötlands viktigaste turistområde.

Länsstyrelsen
Västra Götaland
542 85 Mariestad

Hemställan om att få guida trangäster vid viltåkrarna inom transkyddat område vid Dagsnäs egendomar, Skara Kommun Västra Götaland under april månad 2006.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Under dryga 200 år har Hornborgasjön skändats av sänkningsförsök på initiativ från storgodsen på den västra sidan om sjön. De första försöken var lagliga, men förra århundradets olagligheter föranledde Regering och Riksdag efter påtryckningar att föreslå en restaurering på 1970 talet.

Publiciteten och fågellivet har nu rankat Hornborgasjön som en av Europas finaste fågelsjöar och snart stundar transäsongen. Det innebär gästning av över tiotusentals tranor och mer än det tiodubbla antalet besökare. Trots att myndigheter har infört skydd för natur, kultur och fritid sker fortfarande kränkningar av området. Vintäktsförsök och tveksamma byggprojekt nära och intill sjön överskuggas av att man på västra sidan deponerar oanade mängder rötslam från Västra Götalands kommuner på mark som tidigare grävdes fram ur översvämmade strandängar och som nu kallas viltåkrar, beroende på tillfrågad myndighet. 70 årsgivor på begränsad yta sanktioneras av miljöbalken varför miljöåklagaren lagt ner ett berättigat åtal. I skydd av tidsbegränsat tillträde pågår manipulering av dessa marker, som finns markerad på vidstående karta.
Intresset för vad som sker vid Hornborgasjön har visat ett ökat internationellt intresse bland fågelskådare.

Jag hemställer därför om att under april månad 2006 få guida våra utländska och svenska gäster bland dessa märkliga skapelser.

Svaret blev att länsstyrelsens representanter vill inte veta av detta intrång i fågelskyddsområdet.

Varför är man så rädd för att kunskapen om slamhanteringen vid sjön skall vinna spridning. Hela Europa vet ju redan om det. Försöker myndigheterna strypa yttrandefriheten och tranors rena livsutrymme. Man kan inte krama ur hur mycket pengar som helst ur tranturisterna utan att ta ansvar för sjön som sådan. Tranan och Hornborgasjön har blivit ett.

Soopor på Slott