Storslam i Hornborgasjöns i Västergötland Sverige 200 åriga krönika.

Hornborgasjön tidigare kallad Lunden betraktades och betraktas som en av världens förnämsta våtmarker. Den ligger mitt i Västergötland i Sverige och besöks årligen förutom av från södra Europa återvändande tranor även av hundratusentals naturskådare från världens alla hörn.

Under 1800 talet genomfördes tre sänkningar i ett försök att vällovligen utöka jordbruksarealen för en då ökande befolkning. Det började med Pehr Tham på Dagsnäs, som samlade åtta wälborne herrar för ett första sänkningsförsök. Man misslyckades skändligen, förstörde en qvarn, och initierade den första rättegångsprocessen med instiftaren av Veterinärinrättningen i Skara, Peter Hernqvist. Vad Tham däremot lyckades med var att införa en kunglig förordning, som tvingade fattiga bönder på östra och södra sidan att framdeles vara delaktig i kommande sjösänkningar.

Kungl. Maj:t. initierar nästa försök, som även det misslyckas. På 1870 talet vill de båda brännvinspatronerna på St. Bjurum och Dagsnäs driva igenom en sänkning med ett aktiekapital på 350 000 kr, som efter 4 år sinar och blott leder till en mindre sänkning, som sjön strax tar igen. Kostnaden motsvarade taxeringsvärdet för de stora godsen på västra sidan om sjön. Följden av detta blev dikningslagen. Den krävde vis av här vunna erfarenheter att vinsten i mark och markvärde skulle vara minst dubbelt så stor som insatsen.

Det dröjer inte länge förrän det lukrativa brännvinet kräver mer mark. En ingenjör vid namn Sjöberg projekterar, kalkylerar och manipulerar genomförandet, på så sätt att en 30 årig rättsprocess med qvarnägare startar. Det tar 20 år att genomföra sänkningen av denna gigantiska qvarndamm. Förlusten blir 5 gånger insatsen alltså en felkalkyl på en faktor tio. En tung ekonomiskt hand lägges i början av förra seklet på gårdarna runt sjön och många småbönder tvingas göra sig av med mark för att ersätta en sänkning, som påtvingats dem. En ny vattenlag kommer till under denna period.

Efter 30 år av tvister kom en befriande dom från Högsta Domstolen, som krävde att sjön skulle återställas. Men den tjänsteman, Herr Turén, som skrivit under domen, kontaktar genast Dagnäs. I stället för en sänkning ordnade man med pengar från riksdagen, åkte runt och trugade qvarnägarna, som motvilligt gick med på en förlikning, som slutade i att man på nytt sänker sjön 1933. Sjön växer helt igen och dör. Sänkningsföreningen med Patron på Dagsnäs i spetsen ålades att skapa en s.k. Vallsjö (en liten rest av den gamla sjön), struntade i detta, gräver en blindkanal som dränerade Vallsjön, och lämnar ett igenväxande träsk. Fallägarna gav upp och flyttade sina industrier till Skara. 

Kammarrättsfiskalen försökte få rättelse på dessa oegentligheter, som P O Swanberg avslöjade. En HD dom 1962 friar patron och sänkningsföreningen och tvingade motparten att betala. En av högsta domstolens ledamöter är ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen! 

Det blev början till försöken att restaurera, som resulterade i ett förslag 1973, som regering riksdag godtog med kostnader och allt, och som vattendomstolen ämnade godkänna. Då dök Statens Naturvårdsverk upp och vill genomföra restaureringen, men efter 10 års ytterligare utredande och en studieresa till Amerika beslutar man sig för att sänka ambitionerna till blott hälften. Efter manipulering av opinion och den förra prisbelönta utredningen så höjer man blott 80 cm. Först ville politikerna (läs C) halvera sjön på längden, men sedan gick man med på en halvering av höjden.
Sjön blir naturvårdsområde och får god reklam. Man matar tranor och turisternas antal över tranorna är mer än tiofald. Tranan blev en nationalsymbol för svensk naturvård, och Västergötlands turistikon. 

En bejublad musikteater TRÄTORNAS TRÄSK om sjöns historia blev för mycket för naturvårdsverket, som snabbt efter premiären avvecklar ledarskapet till länsstyrelsen, som från Göteborg skall leda den vidare utvecklingen. 

Men så kommer nya attacker från gårdarna i väster. Nu skall vi göra pengar på vår mark, när vi inte längre kan generera brännvin, säger de nya ägarna på de stora godsen. Vi häller ut kommunernas avloppsslam på våra åkrar. Att gödsla 7 och 70 falt ger god ekonomi, då patronerna omsätter minst 400 kr för varje emottaget ton. På övergivna torvmoss åkrar från 1800 talets dikningsarbete, väl skyddade av tillträdesförbud inom fågelskyddsområde, har så kallade viltåkrar anlagts. Där skall älgar beta och ge nöje åt gästande jägare. En välmotiverad åtalsanmälan läggs ner. Det finns ingen bestämmelse om att deponera en 70 årsgiva på kommande viltåkrar. För 70 år framåt är fosfortillgången säkrad för älgarna i ett enskilt projekt som omsatte 2-3 miljoner kronor, där Skövde kommun bidragit med de största pengarna och tyngsta tonnaget. Egentligen är man inte intresserad av näringsvärdet utan bara av slammets mullbildande egenskaper, visar en förfrågan! Bra affär för 19 ha mark. Vi väntar på nya initiativ från riksdagens miljöutskottet och naturvårdsverkets författningssamling.

Respekten för Hornborgasjön och dess naturvärden har i 200 år satts på skam och förra seklers brännvinspatroner, som gjorde vad de ville, har ersatts av dagens slampatroner, som gör stora pengar på kommunens gråa guld. Vad tranorna tycker verkar inte intressera varken opinion, myndigheter eller förövare.

Mini Konferens
Om Storslam och Soophantering vid Trätornas Träck

Kolla mer material om konferensen

Mini Konferens och folkmusik vid det gamla kapellet i Hornborga. Under 200 år har sjön drabbats av olyckor och övergrepp, som inte tycks minska i frekvens eller svårighetsgrad. 

Övergreppen var förr så grannlaga att staten med Regering och Riksdag i spetsen försökte sig på en restaurering, men sedan SNV tog över ansvaret bara kom halvvägs. Framlidne P O Swanberg ägnade sitt liv åt att rädda sjön. Knappt var restaureringen genomförd förrän nya angrepp planerades och nu är hoten uppenbarligen alvarliga för en av Sveriges största naturvårdsinvesteringar. Övergreppen kan jämföras med de som skedde med vattendomstolens i Lidköpings hjälp 1933 och nu med miljöåklagarens insats 2005.

Program

När sångsvanen guppar ...vattenlåten  sånger ur Trätornas Träsk av Susanne Lind.
Kort presentation av sjöns historia och aktuella övergrepp.
Lagstiftning och författning på slamområdet.
Kommuners ansvar.
Åklagarens försvarstal.
Naturvårdens synpunkter.
Folkmusik från trakten Råcka Pära Polka och Vals av Samuel Johansson Hwassagården framförda av Susanne Lind. 
Besök på Viltåkrar.
Konferensen beräknas sluta ca 1700 vid Dagsnäs viltåkrar vid Skara - Falköpingsvägen.
Kom ihåg att Kapellet är från 1878 och att VA-verk och Elverk då inte var uppfunna.

Krav som framfördes på konferensen var att 

• kommunerna via miljöbalk och förordning får möjlighet att styra detta gråa gulds hantering.
• att ge Hornborgasjön ett värdigt skydd och adekvat tillsyn av dess omland. Fortsätta med ett kontrollprogram av sjöns utveckling, att följa vattenkvaliteten i Flian.
• att vi tar ett större politiskt ansvar för vårt avfall, för en värdig debatt om detta samhällets baksida, att vidareutveckla reningstekniken så att större delen av vårt slam kan återanvändas.
• med andra ord att skapa en slamprodukt som kan återanvändas.
• att undvika blott förbud för att hantera slammet, vilket bara inbjuder till oseriös hantering.
• skatte- och logistiskrevision av vad som timas vid västra sidan av sjön.
• ökad kontroll vart jordbruksprodukter odlade på slamåkrar tar vägen.
• att därmed sträva att göra slamhanteringen mindre kostsam för kommunerna, som idag måste betala 400 kr per ton för att bli av med slammet, som skickas kors och tvärs i Sverige.