|
med början februari 2004.
Jordbävan och våldtäcken av våtmarker vid Dagsnäs
På denna sida kan Du läsa om
För över två hundra år sedan skrev Pehr Tham på Dagsnäs en uppsats om hur han skulle göda sina mader vid Hornborgasjön. Hade han levat idag hade han blivit bönhörd över hövan.
Idag levereras slam från västkustkommuner och kommuner i Skaraborg till de forna mossmarkerna
väster om sjön. Skövde kommun intar en ledande plats som den största leverantören. Tonvis med slam dumpas på undanskymda platser, som mottagarna kallar viltåkrar. Nuvarande ägaren har köpt ett koncept av entreprenören, där det utlovas en beprövad metod. Slam från reningsverk skall numera utgöra odlingssubstrat till kommande salixskogar för att höja kvalitetsnivån på
nöjesjakt inom området. Metoden används vid anläggning av grönytor i städer och vid byggnation av golfbanor.
Anmälan till kommunen har i verderbörlig ordning gjorts, där man utlovat att omlastning skall ske i fältkanten för omedelbar spridning och utläggning. På några ställen har så skett, men då har närmast ett decimetertjockt lager provisoriskt hanterats. Stora högar ligger nu utplacerade, där lakvattnet sakta sipprar ner i de kanaler, som på 1800 talet grävdes vid
sjösänkningarna ut i en hotad Hornborgasjö.
En av kanalerna som på flera ställer får tillflöde från
viltåkrarna. I bakgrunder skymtar Hornborgasjön med Hästhuvudet.
Det är nu att förvänta att dessa kanaler fylls med tungmetaller och fosfater som kommer att nå sjön och förändra naturvårdsområdets limnologiska balans. Vad kommer att ske med vattnet och bottnarna inför denna
katastrof ? Vad säger tranorna som nu i tusental passerar sjön för att återvända till sitt
vinterland ?
Ägaren på Dagnäs tillförsäkras ansvar för att eventuell lagstiftning följs, men bryr sig inte om varifrån slammet kommer. Om
Skövde, Tidaholm, Töreboda, Gullspång, Karlskoga, Uddevalla, Lysekil, Tanum, Strömstad, Munkedal eller Jönköping är för Hornborgasjöns vidkommande ointressant enligt avtalet. Mest förvånande är att ansvarig ägare inte inser vådan av denna
slamdeponering. Länsstyrelsen har nämligen tidigare i ett mångsidigt uttalande gett
detaljerade instruktioner hur hantering av gödsel från ekologiska djur skall
gå till. Denna boskap som nu betar på de gamla potatisåkrarna vid en av Västergötlands stora
brännvinsgårdar. På sammanlagt 24 tunnland inom fastigheten skall närmast tiotusentals ton rötslam från västsvenska orter spridas,
med uppenbar risk för påverkan av Hornborgasjöreservatet. Kraven
på en akut miljökonsekvensbeskrivning kan inte vara långt borta efter denna
regniga sommar som renspolat depåerna. Vad händer med sjön och dess bottnar.
Hur mår fåglarna ?
De gröna markerade fälten är områden för deponi feb 2004
motsvarande 70 år och som framgår av skissen är dräneringen till
Hornborgasjön säkrad. Hit får man inte gå i trantider för tranorna får ej
störas.
När Du för musen över bilden visar den vad som kommer att hända om
markägaren får sin vilja igenom 2006.
Angivna platser där spridning skett, kallas viltåkrar men är inget annat än gamla övergivna torpställen, där odlarmödan för generationer
framåt spolieras på detta brutala sätt. Den skada som åsamkats marken motsvarar en tillåten spridning gällande för
minst 70 år och inte de 7 år, som författningarna i bästa fall medger.
Slamdeponering vid kanalerna på Dagsnäs.
Hur är dessa övergrepp mot Hornborgasjöns naturreservat och tranorna möjlig. Denna bristande respekt för Naturvårdsverkets direktiv från 1994 och den tandlösa
Miljöbalken kan inte förklara allt. Måhända kan ärenden av denna kaliber innebära en skärpning och förtydligande av direktiv och lagar. Vi efterlyser en tydligare
Miljöbalk, som ger bättre skydd åt avsatta naturvårdsområden och som bättre tävlar med uppfinningsrika entreprenörer, som hela tiden slingrar sig undan ansvar.
Dagsnäs konferensanläggning annonserar om förstklassiskt kök med råvaror från ekologiskt jordbruk och slottets eget vilt. Hur sådan marknadsföring är möjlig, när man raserat ett kulturlandskap, serverar tungmetallspäckad älgfile
med viltåkerssås de närmaste 100 åren. Att marknadsföringslagen bör pröva en dylik vilseledande marknadsföring
är påkallat.
Verksamheten blottlägger alvarliga brister i Miljöbalken och i författningssamlingen när tillämpningen kan ta sig sådana uttryck som skett vid Hornborgasjön. Samtidigt kan vi konstatera att Hornborgasjön alltsedan 1804 utsatts för påfrestningar från de stora godsen på den västra sidan av sjön. Olagligheter har varit legio och de nya ägarkonstellationerna bryter inte denna trend och måste därför mötas med tydligare lagstiftning och klara regler hur omlandet till naturvårdsområden skall hanteras så att inte den kvarts miljard kronor som lagts
ner på att restaurera Hornborgasjön går till spillo. Hur närbelägna kommuner bara på detta lättvindiga sätt velat bli av med sitt slam via dessa nutida kanaler är oförsvarbart. Speciellt Skövde kommuns ansvariga borde ställas till svars för denna leverans. Var tog för övrigt den ideella naturvården
vägen? Finns idag någon organisation som värnar om vår natur ? Förhoppningen står till att det
nu handlar om tungmetaller och gränsvärden, som engagerar Svenska
Naturskyddsföreningen. Detta kan medföra att de åter kan börja slå vakt om
Hornborgasjön, som de på 80 talet övergav.
Hur kommer framtida gästade jägare vid godset att uppfatta de marker, som för hundratalet år framåt är
förslummade och förslammade med övergödning. Blir de nutidens slamkrypare,
som med klädnypa för näsan avvaktar viltet i godsens avskärmade skogar.
Oktober 2005 hade man sått in kål som tagit sig ganska bra,
men året efter ser det ut som nedan....
aug 2006 ser viltåkern ut så här. Svinmållan (Cenopodium)
manshög vajar den och några viltdjur torde knappast ha någon glädje av
detta.
Storskogarna i Bjerka och Härlunda lockade förr till promenader och svamp och
bärsökande, vid en årstid när naturens frukter bjuder sig. De stora skogarna exploaterades på adertonhundratalet för att ge arbetskraft till de stora godsen. Här kryllade det av torpare, dagsverkare och skogsarbetare, som röjde och brukade för att finna ett levebröd i
fattig Sveriges utkanter. Ovetande var de med om att skapa den för strövaren så attraktiva bondeskogen med allsköns vilsamheter och lockelser. I de av människohand påverkade skogarna öppnar sig landskapet här och där och man kan skönja en glänta i höstljuset. Här går att läsa att människohand har röjd och markerat sitt tun med stenmurar och husgrunder i ett öppnare skogsparti. I kanten av ägan som krävde en insats av tre dagsverken per vecka ligger resterna av byggnader. Dörren till det gamla torpet står öppet, takpannorna är på väg genom taket och ladorna tål dåligt uteblivet underhåll sedan en mansålder. Men ödsligheten och tystnaden ger en speciell stämning åt de gamla utmarkerna. Men …
Stora Timmerbacken under Dagsnäs nu klassat som viltåker.
Dåtidens idyll med doft av hö, skog, bär och svamp som mötte torparen och hans familj när han rörde sig i markerna har för dagens besökare ersatts av förbudsskyltar, nyligen apterade jakttorn och värst av allt en vedervärdig doft. Den karakteristiska odören av slam och rötslam som spridits mellan träden och på de gamla åkertegarna dränker skogen på flera kilometers håll och biter sig fast i kläderna.
Torpar tegarna som idag kallas viltåkrar medger enligt entreprenörerna att oanade mängder rötslam kan deponeras i givor som skulle räcka för hundratalet år framåt.
Slamdeponering på så kallad viltåker.
Vad den sista torparfamiljen Albinsson på Stora Timmerbacken sagt om de visste hur deras marker hanteras, kan vi bara ana. Torparna var oerhört stolta över sitt livsverk, men dagens historielöshet inbjuder tydligen till denna oetiska och hänsynslösa hantering. Att slammet dessutom sprids på gammal mossmarker, som med sin luckra mylla medger att fosfater och tungmetaller letar sig ner till närbelägna Hornborgasjön och därmed hotar en av Västergötlands största turistattraktion har inte hindrat denna planering. Här bland avfall och övergödda viltåkrar skall penningstinna jägare erbjudas en lustfylld jakt i dessa ekologiska nyetablerade
salixskogar.
Denna miljökatastrof är ofattbar och vittnar om att skyddet för vår natur är satt ur spel, när det gäller en ny nisch där okontrollerad avfallshantering är kopplad till restriktioner och där ett olöst och ackumulerat hanteringsproblem finner dylika lösningar. Vad hjälper väl lagsökning, när katastrofen redan har skett och vilket blir nästa dråpslag mot Sveriges största naturvårdssatsning Hornborgasjön.
Högt där uppe i skyn ropar tranorna i tusental på väg söderut sedan de rastat efter ett skrovmål spillsäd norr om sjön. Men återvänder de nästa vår till odören på Dagsnäs, eller väljer de annan rastplats om ryktet att lockande utsäde är odlat på tungmetallmarker.
Tranorna tränga vid Trätornas Träsk.
tusentals trampa tonvis träck
träget trumpetar, ta väck, all träck!
troget tråna till nordligt sträck
tranorna flyr nu Trätornas Träck.
Årets tranor vid Hornborgasjön tangerar rekordet även i år, lockade av tonvis med råg, ovetande om att deras betesmarker, numera kallade viltåkrar, är välfyllda av träck (rötslam) från främst Skövde
kommun med bistånd av kommuner från Västerhavet. Mängden gödning överstiger per ytenhet hundrafalt vad den vanlige bonden ens vågat drömma om. Men på gamla handutdikade myrmarker och av torparna bruten mark för sekler sedan är det nu praxis att dumpa den nya kapitalvaran rötslam var som helst. Att passa på att göra det på mark som i dessa trantider är belagt med tillträdesförbud gynnar bara mörkläggningen. Det är djupt beklagligt att det numera acceptabla jordförbättringsmedlet rötslam fått ett så dåligt ryckte. Skadan blir inte mindre av att vi nu hanterar det på detta oblyga sätt.
Kors och tvärs transporteras dessa exklusiva kapitalvaror i Sverige, som kommunerna betalar vad som helst för att bli av med. I dag får man inte längre deponera det på soptippar, vilket gynnar denna handel i gråzonen. Till råga på allt så deponeras det i sådan mängd att det alvarligt kan skada det naturvårdsområde, som vi för dyra pengar har skapat här vid Hornborgasjön. Vad hjälper en polis och åklagaranmälan med en så tandlös Miljöbalk, som inget kräver och ingen bryr sig om. Men tranorna protesterar genom att inte vilja stanna lika länge som tidigare vår. Kanske Västergötland inte längre är värdig att förvalta den ikon, som tranan blivit för landskapet ja, hela Sverige.
Är det så att Skövde kommun, som under det gångna året gjort sig känd för att deponera radioaktivt avfall på sina tippar kanske har bidragit till den strålande succé, som trandansen vid Hornborgasjön för en billig parkeringsavgift ändå bjuder på.
Domvilla
Ny Soopopera vid Hornborgasjön
Nya förödande juridiska angrepp på
Hornborgasjön i en återkommande Domvilla nu från
Göteborgsåklagare
Sändlista:
Regering.
Riksdag.
Länsstyrelser SNV.
Kommuner.
Radio TV Storstadstidningarna.
EU myndigheter.
Naturvårdsorganisationer i Norden.
En engelsk kopia: Miscarrage of justice.
Ramsar.
Världsomspännade naturvårdsorganisationer.
Tranarbetsgrupper i världen.
Fritt fram att dumpa slam vid Hornborgasjön, det alvarligaste angreppet på över 70 år. Förödande juridisk bedömning påvisar påtagliga brister i en eftersatt lagstiftning.
Åter har Hornborgasjön drabbats av domvilla och det är inte första gången i historien detta sker. Vi behöver bara gå till 1933, då en vattendomstol dömde sjön till evig torrläggning och död. Ett annat exempel, en dom från högsta domstolen 1962, som likt dagens juridiska besked frikände förövarna. Paradoxen är blott att det är ägare av samma gårdar, som är involverade då som nu.
Som alltid vid Hornborgasjön så sker en återupprepning av missgärningar med numera med mindre än en generations mellanrum. Men varför skulle inte vi i vår tid bidraga till sjöns tragiska historia! Som vanligt är det godsägarna på sjöns västra sida som tar initiativen och bidrager till skandalerna. Tiden förändras men människan är sig lik.
Det aktuella juridiska beslutet är att ansvarig kommun vid sjön och länsstyrelsen Västra Götaland försökt att hindra skadegörelse på en av Europas förnämsta våtmarker. Men juristerna gör tummen ner för skyddet av Hornborgasjön och tillåter att Västra Sveriges kommuner med Skövde i spetsen fritt kan få deponera sitt rötslam så att det kan rinna rakt ner i Hornborgasjön. Sjön är redan en av Sveriges största komposter och redan sedan tidigare övermättad med fosfat och nitrat. Att restaureringen kostat oss upp emot en kvarts miljard kronor sammantaget hindrar inte att den får bli deponeringsplats: Ehuru det ekonomiskt sett är väl illa valt, men det angår ju inte juristerna.
Vacker viltåker vid Hornborgasjön tillrinningsområden.
Entreprenören kan som nybliven ägare av Stora Bjurum (det stora godset vid Hornborgasjön) härmed lova alla hugade deportörer av denna svårhanterliga välfärdsprodukten "slam". "Jag kan nu när bondförnuftet segrat ombesörja hur stora givor som helst" utlovar han. Genom att kalla platsen för salix eller viltåker så är frågan löst.
Här vilar ett tungt politiskt ansvar på Riksdagen, som aldrig velat ta ansvar i frågan och lämnat Naturvårdsverket och kommuner utan gripbara verktyg att hantera reningsverksavfallet. Nu kan mindre seriösa hanterare för stora pengar plantera ut mängder av skit var som helst och varför inte på Stora Bjurum, vars nedsjunkna mossjordar nu ligger blottställt i sydvästra hörnet av Hornborgasjön.
Det börjar bli dags att ta ett samlat grepp om slamfrågan, innan den kommer upp på den internationella agendan och Sverige får stå där med skammen. Nu med juristernas hjälp kan man utan straffansvar deponera den nya kostsamma handelsvaran var som helst. Detta är överraskande och förödande för den generation som varit med om att restaurera Hornborgasjön med tranorna, som nu bara kan stå och se på. Hanteringen är mycket kostsam för det allmänna, då kommunerna tvingas betala stora summor för att få entreprenörerna att förmedla produkten. Inte skulle väl våra atomsopor hanteras lika vårdslöst som nu sker med vårt rötslam.
Formuleringarna i åklagarens avvisningsbelut på myndighetens krav på berättigad lagsökning, kan blott mäta sig i tidigare domslut och domvillor. Frågorna av denna karaktär lyftes fram på 1960 talet och efter 10 års utredande, gick Regering och Riksdag skamset med på att restaurera sjön. Men nu är allt är nu som förgjort igen.
Slutsatsen av rättsväsendets uttalande: Välkommen alla kommuner, nu kan Ni med Skövde kommun som förebild deponera ert slam på åkrarna runt
sjön. Bäva månde 1800
tals magnaten Paul Jönsson på St. Bjurum, när han ser sin jordhungrande generations arbete med att få myrmarkerna torrlagda till potatisåkrar nu bli viltåkrar. För på salix eller viltåkrar får man fritt deponera avfallet från de svenska kommunerna bara man använder rätt ord.
Ett annat exempel på viltåker, där åkerns avvattning sker
till en kanal som ligger 50 nedanför den sluttande åkern.
Vem tar i dag ansvar för Hornborgasjön, när naturvårdsmyndigheten på länsstyrelsen i Västra Götaland inte anser att frågan ligger på deras bord. Borde man inte som miljöansvarig lyfta blicken ovan bordskanten? Är Hornborgasjön även idag efter genomförd restaurering lika blottställd åt förödande ingrepp som varit legio i nu över 200 år. Svaret är Ja! Nu kan aktuell entreprenör glatt vifta med åklagarens frikännande beslut och värva nya kunder bland hugade
slamproducenter bland Svenska kommuner.
När skall naturvårdsintresserade organisationer våga värna om det vi försökt återskapa, nu när skyddet för objektet lämnas fritt för oseriösa entreprenörers hantering. Var finns Svenska Naturskyddsföreningen och var finns Sveriges Ornitologiska förening ?
Det mest fantastiska är den Soop Opera, som utspelades på godset i slutet av maj 2005, vid de kommande deponeringsplatserna vid Stora
Bjurum. Här spelas spel om tidigare ägare, här ber man biskopen välsigna verksamheten för att sedan fortsätta med att skita ner bygden med avfall från hela Sverige. När skall Regering, Riksdag och Naturvårdsverk ta ansvar för och leva upp till de internationella åtaganden för sjöns bevarande och fortlevnad. Det finns
de facto idag inget skydd för denna världsunika klenod, som våtmarken Hornborgasjön utgör.
Småbonden får vitesförläggande på hundratusentals kronor för att hans
alvattensbrunn läcker, medan förövare kan deponera 1000 falt mer hur som helst utan vare sig tillstånd eller regelverk. Den svenske bonden som under generationer tvingats följa ett strängt regelverk för sin naturmiljö tappar förtroendet för de styrande när dylikt får ske på de stora godsen vid sjön. Varför skall han med stor möda värna vår natur, när "de stora" får hantera hundrafalt mer slam per hektar. Han själv får blott använda promillen av de deponeringar, som nu skett och detta efter hård byråkratisk styrning och detta blott vart sjunde år.
Dagens slam rätt använt är egentligen ett acceptabelt jordförbättringsmedel, men fick på 60 och 70 talen ett dåligt rykte till förfång för ett seriöst användande idag. Detta är naturligtvis bakgrunden till att slamberget växt oss över huvudet och lämnats till oseriös hantering. Men nu efter juridisk inblandning kan vi andas ut och vi behöver inte exportera det till Baltikum eller Sydostasien. Nu går det bra att häva det i Hornborgasjön.
Vill Du läsa mer om Hornborgsjöns historia läs
Hornborgasjöns krönika. Där finner du en omfattande 200 årig historia
kompletterad med hur det kom sig att man inte kom ända fram till målet.
I hope to give you an English version quite soon.
Internationella åklagarkammaren Box 2565 403 17 GÖTEBORG
UNDERRÄTTELSE 2005-04-28 Ärende nummer 409A-334-04
Underrättelse om åklagarbeslut
Kommunen har genom sin miljö- och byggnadsnämnd för åtalsprövning anmält slamspridning på fastigheten Skara Dagsnäs 1:2.
Det kommunen vill få prövat är huruvida spridningen av slam i realiteten är en deponi.
Kommunen uppger att om så är fallet föreligger misstanke om miljöbrott. Kommunen har inte preciserat vari ett sådant brott skulle bestå. Jag utgår dock ifrån att kommunen avser att för det fall det är en deponi så har det förelegat någon tillstånds- eller anmälningsplikt som inte har iakttagits varvid gärningen därmed skulle vara straffsanktionerad enligt 29 kap 4 § miljöbalken (otillåten miljöverksamhet). Kommunen har, naturligtvis i konsekvens med att de inte angett vari ett eventuellt brott skulle bestå, inte angett varför eller på vilken grund det skulle föreligga en anmälnings - eller tillståndsplikt. Uppenbarligen har kommunen inte hittat någon sådan bestämmelse men ändå, eftersom man sänt in en åtalsanmälan till åklagarmyndigheten, ansett att det finns en sådan.
I anmälan finns inga påståenden eller antydningar om att förfarandet på något annat sätt skulle kunna vara straffbart.
Rent allmänt gäller att för att någon skall kunna ställas till ansvar för ett brott så måste det finnas klara och tydliga bestämmelser. Det måste ur bestämmelsernas språkliga formulering kunna utläsas att förfarandet är straffbart (legalitetsprincipen). Det räcker m.a.o. inte med att det borde vara straffbart eller att syftet med bestämmelserna uppenbarligen har varit att straffsanktionera ett visst förfarande. Att en kommuns miljönämnd som torde vara väl insatt i miljölagstiftningen inte kan ange någon bestämmelse som straffsanktionerar ett förfarande pekar i klar riktning mot att det inte finns någon uppenbar sådan.
Jag har vid min genomgång av anmälan med tillhörande material samt tänkbara straffbestämmelser inte funnit att det aktuella förfarandet är straffbart.
Vid min bedömning har jag beaktat följande:
Det är mycket svårt att hävda att anläggandet av salix / viltåkrarna med därtill hörande spridning av slam skulle vara att anse som en deponi när syftet har varit att anlägga aktuella åkrar - inte att deponera avfall. För att hävda att det är fråga om en avfallsdeponi måste kunna påstås att syftet egentligen har varit att deponera avfall inte att anlägga salix / viltåkrar. D.v.s. åkrarna är bara en täckmantel för något som egentligen är en avfallsdeponi. Jag kan av aktuellt material i ärendet inte se att det finns något stöd för detta. Inte heller att kommunen har påstått eller antytt något sådant.
Det är mycket osäkert huruvida slammet när det sprids på den blivande salix / viltåkern är att anse som avfall eller inte. Slammet saluförs som en produkt av Recycling Husgärdet AB. Avfallsdefinitionen är inte lättolkad och den medför svåra gränsdragningsproblem. Slammet är uppenbarligen avfall när det lämnas till Recycling Husgärdet AB men är snarare en produkt när det saluförs vidare. Denna fråga är oklar varför en eventuell straffrättslig bestämmelse som skulle vila på frågan om slammet är avfall eller inte skulle vara mycket svår, troligen omöjlig, att åberopa.
Oavsett huruvida slammet kan anses som avfall eller inte och huruvida spridningen kan anses som en deponi eller inte så kan jag inte finna att förfarandet faller under någon tillstånds- eller anmälningsplikt. I förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd finns, i en bilaga, en lista på vilka verksamheter som kräver tillstånd eller anmälan enligt samma förordning. Under rubriken "annat avfall än farligt avfall" finns några punkter som, för det fall slammet skulle bedömas som avfall och spridningen som en deponi, eventuellt skulle kunna vara aktuella. I alla punkter utom två krävs dock att det rör sig om anläggningar. Platsen där slammet spridits är inte någon anläggning varför dessa punkter faller. Ingen av de återstående två punkterna passar in på slammet enär dessa avser inert avfall respektive muddermassor vilket inte slammet kan anses vara. Inte heller i övrigt kan jag, även om jag skulle godta att slammet är avfall och spridningen en deponi, finna att den aktuella gärningen faller in under någon bestämmelse som skulle medföra att förfarandet omfattas av någon anmälnings- eller tillståndsplikt.
Slutligen kan jag inte finna att förfarandet på grund av någon annan bestämmelse eller omständighet kan vara straffbar. Sammanfattningsvis konstateras att någon förundersökning inte skall inledas.
åklagare
Kommentar att länsstyrelsen i Västra Götaland inte begärt en
överprövning är märklig.
En länsstyrelse i södra Sverige
har nogsamt svarat på min rundskrivelse om oegentligheterna genom följande skrivelse till Regeringen.
Strategi för återföring av slam från kommunala avloppsreningsverk.
Bakgrund
I "vårt" län har tidigare drygt 80 % av allt slam från kommunala avloppsreningsverk återförts till jordbruksmark.
Idag återförs endast ca 24 % till energiskog och jordbruksmark, varav en stor del går till energiskog. Återföringen
"stoppades" då larmrapporter om olika ämnen i slammet gjorde att det inte kunde återföras som gödningsmedel på
jordbruksmark. Denna förändring innebär att slammet idag inte alltid återförs på sätt som uppfyller hänsynsreglerna
i miljöbalken. En bidragande orsak till detta är att det inte finns någon nationell strategi för återföring av slam,
jämför exempelvis med avfallssektorn som har en strategi för i princip varje avfallsslag. Vidare finns det risk för att
myndigheterna stänger för många av de dörrar som slammet idag kan passera igenom utan att i motsvarande grad
visa vilka dörrar som kan hållas öppna.
Sammanfattningsvis anser vi att eftersom slam på ett eller annat sätt måste återföras, kommer avsaknaden av en
nationell strategi, vara en del av orsaken till att återföringen av slam inte alltid uppfyller hänsynsreglerna. Detta
medför i sin tur att det inte finns någon rättvis konkurrens mellan entreprenörer.
Angående överklagande av Länsstyrelsens nej till Salixodlingar på Dagsnäs 1:2. Lst Dnr 525-51435-2006.
Nya intrång i tranmarkerna 2006
Strax har föregående års debatter om slamdeponeringen vid Dagsnäs avklingat förrän ägaren vill anlägga 8 hektar salixåkrar på de gamla mossmarkerna vid Hornborgasjöns tillflöden väster om sjön, nära intill och på redan slamgödslade mossar.
Syftet med odlingen är statliga subventioner och möjlighet att ta emot ytterligare slam från västsvenska kommuner och kanske till och med Norge. Kommande slamdeponeringar med 70 årsgivor som målsättning kan inbringa mellan en och två miljoner kronor utöver politiska subventioner. Dagsnäs hade tidigare en stämpel som KRAV producent, men sedan något år har men frivilligt avstått från detta av förklarliga skäl.
De gröna områdena deponering av 70 års givor på Dagsnäs, de röda
aktuella krav på salixodling.
Länsstyrelsen hänvisar i sitt nej till att vi i Sverige har undertecknat en konvention redan på 70 talet för att hushålla med våra våtmarker, härtill ett fågelskyddsområde, låt vara under begränsad tid under året, sedan början av 1990 talet. Riksintresse för friluftsliv och bevarandeplaner för det gamla odlingslandskapet och att området tillskrives Natura 2000 skydd kan komma att väga lätt när miljödomstolen i Vänersborg får handlägga ärendet. Alla dessa bevarandeintressen har sina rötter i de juridiska övergrepp som föregångaren till denna domstol, Vattendomstolen i Vänersborg, på 1930 talet gjorde sig skyldig till.
Hornborgasjön med våtmarkskomplexet Mårbysjön - Rödsjömosse har på papperet ett fullgott skydd, men efterhand som tiden gått så har naturvårdsintresset hos gemene man och bevarandeorganisationer sviktat och nya angrepp i stil med de som skedde på 1900 talet kan oförblommerat råda.
Länsstyrelsen har gjort ett gott förarbete för sitt befogade nej även om det finns ett nja på redan förstörda marker. Hoppet för svensk naturvård och bevarandetanke finns i de nya EU förordningar på vatten, slam, foder och livsmedelsområdet, som ännu är dåligt infogade i vår tillsyn och myndighetsutövning. 2000 talets stora miljöskandal vid Hornborgasjön bara fortsätter och myndigheterna står handfallna inför de ständiga attackerna på Europas mest påkostade våtmark. Tranorna är nu på väg tillbaka via sjön och tar med sig information om misshälligheterna till alla Europas miljömyndigheter och bevarandeintressenter. En konferens om tranor i Ungern kan komma att diskutera hur vi svenskar sköter våra internationella åtaganden i och vid Hornborgasjön. Skall tranorna ropa förgäves?
2007-03-30 Mål nr M 1736-06
Miljödomstolen avslår överklagandet.
Dagsnäs Slott hade yrkat om anläggningsstöd för energiskog (se skissen
ovan) hos länsstyrelsen vilket lässtyrelsen nekat. Dagsnäs yrkade i
miljödomstolen att planteringsförbudet skulle upphävas, menande att
lässtyrelsen saknar fog för ett så alvarligt intrång på fastigheten. Nyttan
av salixskog ställd mot påverkan vadarefåglar (läs tranor) kan även
ifrågasättas.
Miljö och Byggnadsnämnden i Skara har förklarat sig inte ha något att
erinra
mot länsstyrelsens beslut.
Statens Naturvårdsverk har förklarat att verket avstår från att yttra sig.
En privatperson har yttrat sig (se artikeln ovan).
Domskäl
Förutsättningar för ingripande med stöd av 12 kap 6§ miljöbalken föreligger.
Området kring Hornborgasjön är av synnerlig betydelse ur
fågelskyddssynpunkt. Detta framgår tydligt av att sjön med närområde har
förklarats som naturreservat och Natura 2000 område samt att intilliggande
områden - där nu aktuella skiften är belägna - förklarats som
fågelskyddsområde och s.k. Ramsarområde. Som länsstyrelsen anfört skulle
ytterligare energiskogsplantering motverka fågelskyddsintressena i området.
Det av länsstyrelsen beslutade förbudet är därför befogat.
Nej till slam på Tranmarker.
Miljödomstolen säger nej till att transkyddade marker skall få besås med salixskog i en dom
2007-03-30 meddelad i Vänersborg. Förutom att Dagsnäs motsatt sig länsstyrelsens nej, kräver
Slottet anläggningsstöd och ersättning för intrånget att inte få plantera sin skog på områden vi inte ens får beträda under transäsongen. Vad det
egentligen handlar om är att Slottsherren därmed inte kan ta emot rötslam från västsvenska kommuner
på angivna områden. Inga anläggningsbidrag inget inkomstbringande slam och därmed
går man miste om en tredubbel vinstgivande verksamhet.
Förutom de tidigare omdebatterade deponeringsområdena som miljöåklagaren lade ner för några år sedan, vill man alltså på transkyddade marker lägga en salixslöja, som alvarligt skulle skada landskapsbilden som i dagarna beskådas av över 100 000 tals transkådare. Och detta trots att det är ett naturvårdsområde, ett Natura 2000 och ett Ramsarskyddat område.
|
|
|
 |
Primära deponihögar som sprids ut på s.k. viltåker 2004.
|
Ett år senare 2005 en enorm växtkraft av detta viltkol.
|
2006 växer här blott svinmolla, till föga glädje för viltet.
|
2008 växer här sådd av gräs.
|
Det handlar blott om att legitimera grova slamdeponeringar, i denna
nu vinstgivande Jordbank, med avkastning rakt ut i Hornborgasjön.
|
|
En bildsvit från en av de berömda
viltåkrarna på Dagsnäs, där man bärgat foder strax intill augusti
2009. Svinmållan är borta, inga spår av viltkol men det insådda
gräset frodas. Är det KRAV mat som levereras från Dagsnäs eller är
det bara tranor som får utfordras här ?
|
Så här blev resultatet förra gången slam var på tal på Dagsnäs
Motbjudande är att Skara kommun inte hade några direkta synpunkter på denna anläggning och hotande deponi utan lade ner sin
röst utan följer blott länsstyrelsens beslut utan vidare kommentarer. Detta trots att området tidigare varit så grovt misshandlat av markägaren genom tidigare vinstgivande deponier.
Då kom Skara kommun på ett nesligt sätt till korta mot slamdistributören, som så frikostigt spridit sitt välbekomna slam runt Hornborgasjön. Från dessa forna mossmarker sker sedan flera år insöndring av gödningsämnen, lakrester och tungmetaller till Hornborgasjön, som på sikt kommer att tippa över den till en algsjö, och därmed
omintetgöres det försök till restaurering, som skett de senast årtionden.
Än mer stötande är att Statens Naturvårdsverk inte velat ta i frågan utan avstått från att yttra sig till miljödomstolen. Slamhanteringen i Skara och Falköpings kommuner som omger Hornborgasjön börjar lukta illa. Detta till trots söker sig rekordmånga tranor
i år till Hornborgasjön för ett skrovmål korn innan vidare förflyttning till någon enslig myr.
Skara kommun får stå i skamvrån och Statens Naturvårdsverk borde skämmas.
Angående slamhantering
Vi har mottagit skrivelser angående
-
dels tillskrivning till EU kommissionen
-
dels Miljödomstolen i Vänersborgs dom meddelad 2007-03-20
-
samt överklagande av Länsstyrelsens nej till Salixodlingar på Dagsnäs.
Vad vi kan utläsa av skrivelsen angående tillskrivning till EU kommissionen har du skrivit till kommissionen och angett att Sverige inte följer gemenskapslagstiftningen. Det framgår inte av din skrivelse i vilket avseende Sverige inte skulle ha följt gemenskapslagstiftningen. Nedan följer en kort redogörelse över de direktiv respektive den nationella lagstiftning som kan vara tillämplig.
Tänkbara direktiv
• Direktiv 86/278/EEG om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket innehåller endast bestämmelser om användning av avloppsslam i jordbruket enligt artikel 1. Enligt artikel 2 c) definieras jordbruk som odling av alla former av livsmedelsgrödor för kommersiellt bruk, inklusive djurfoder. Energiskog omfattas alltså inte av det direktivet.
• Direktiv 1999/31 EG om deponering av avfall omfattar inte spridning av slam, inklusive avloppsslam, för gödnings- eller jordförbättringsändamål (artikel 3.2). Spridning av avloppsslam för att anlägga en energiskog faller in under det undantaget och deponeringsdirektivet är alltså inte tillämpligt.
• Spridning av slam i Natura 2000-område kan vara tillståndspliktigt enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken (om spridningen av avloppsslam på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-området). Naturvårdsverket anser att man i den bedömningen bör beakta om den livsmiljö som avses att skyddas skadas eller om åtgärden medför att den art eller de arter som avses att skyddas störs på ett betydande sätt. Bestämmelserna om Natura 2000 finns i 7 kap. 27-29 b §§ miljöbalken som genomför direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter och direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar. Det är den operativa tillsynsmyndigheten som utövar tillsyn över Natura 2000-bestämmelserna och som även utövar tillsyn om tillstånd söks för verksamhet eller åtgärder som är tillståndspliktiga enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken. Om det är ett naturreservat som har beslutats av kommunen är det kommunen som utövar tillsynen. I annat fall utövar länsstyrelsen i normalfallet tillsynen men det finns en möjlighet att överlåta tillsynen till kommunen.
Nationell lagstiftning
Den operativa tillsynsmyndigheten kan tillämpa de allmänna hänsynsbestämmelserna och antingen förelägga den enskilde eller förbjuda denne om det behövs. Den möjligheten gäller alltså även om det saknas gemenskapslagstiftning eller svenska generella bestämmelser.
Naturvårdsverket har inte laglig möjlighet att agera mot enskilda eller mot tillsynsmyndigheterna i ett enskilt ärende. Ett alternativ som står till buds för dig är att väcka ett nytt ärende hos den lokala tillsynsmyndigheten i kommunen för att begära förnyade utredningar och eventuella åtgärder enligt miljöbalken och att föra ärendet vidare till överprövande instanser, om du inte erhåller de åtgärder som du anser nödvändiga. Ett annat alternativ är att anmäla inblandande tillsynsmyndigheter till justitieombudsmannen (JO) för att få utrett huruvida myndigheterna handlat felaktigt.
Dom i Miljödomstolen
Vid en genomgång av handlingarna i diariet kan jag inte se att miljödomstolen har gett Naturvårdsverket möjlighet att komma in med yttrande i ärendet som du anger avslutas med dom
2007-03-20.
För Naturvårdsverket.
2008
Kontroll av deponeringsplatsen vid Sågbackarna juli 2008.
I mitten ser vi hur det såg ut 2004. Nu växer här en
gräsvall.
|
Domvilla 
