|
Skara Miljöförvaltning
Lst Västergötlands län
Landshövdingen
SNV och EU-kommissionen för kännedom
Krav om förberedande planering inför sanering av Husgärdets deponeringsstation.
Under många år har slam och avfallshantering bedrivits vid Husgärdet under namn av Recycling Husgärdet AB. Ständiga övertramp har inte påverkat vare sig Miljöbalkens eller Förordningars utformande.
Men all verksamhet vid Husgärdet har inte nått myndigheters öron och ögon.
När nu större delen av verksamheten överflyttats till Häggum Socken finns anledning för myndigheter att samordna planeringen inför en sanering av Skaraborgs eget Teckomatorp.
Mark, vatten, grundvatten och avflöden är svårt kontaminerade. Att dessutom köttdjur tillåtits beta och sedan avbördats till okända matställen är en annan sida som ävenledes bör komma under myndigheters ögon.
EU kommissionen handlägger frågan varför även lokala myndigheter bör ta saken på större alvar.
För närmare information se bolum.nu;
Slamverksamheten visar sig 2009 överflyttad till St. Bjurum
vilket befarades.
Vi bjuder
först på några
bilder från Soophanteringen vid Hornborgasjön, en och samma entreprenör
står för fiolerna.
EU bidrager med 1 miljon.
En hel sjö offras !
Husgärdet
Hornborga Tribunalen
Köttslamsor eller svart kött
Hela norra och västra sidan av Hornborgasjön är
kontaminerade av slam. Vissa kommuner i området har
haft en alldeles för positiv syn på slamhantering på tvärs mot vad LRF, som
representant för ansvariga lantbrukare, velat torgföra. Vi hoppas därför
att EU förordningarna skall bringa det hela till rätta, vilket kan förklara
varför vissa partier inte velat gå med i gemenskapen. Det är en och samma
entreprenör, som ligger bakom all förödelsen och som kunnat agera fritt utan
att myndigheter eller bevarandeorganisationer velat göra något. Eller också
har de inte fattat vidden av det miljötrauma, som skett och sker.
Tribunal uppdagar Stor miljöskandal i Skaraborg
Husgärdet är en medeltida gård under den av en bondehär på 1400 talet raserade läns- och fogdeborgen Axvalla Hus. Gården har sedan dess varit i handen på adeln och naturligtvis passerat Magnus Gabriel de la Gardie, som vi har kulturminneslagen att tacka för. Gården fanns länge i den Lejonborgska släktens ägo innan omsider nuvarande ägaren tillträder omkring 1975.
Från mitten av 1980 talet påbörjas en verksamhet på gården med transporter och sophantering. Tio år senare tar verksamheten fart efter formell anmälan till lokala myndigheten. Man omvandlar sopor för återvinning och till brännbart material. Fettåtervinning från livsmedelsindustrin i länet börjar skapa luktproblem i Axvall. Slam från Lysekil och Strömstad strömmar in. Efter hand ökar
intransporten av slam från Stenungsund, Tjörn, Lysekil och Sotenäs.
LRF börjar bli fundersam beträffande slammet och drar sig ur samarbetet med kommunerna och naturvårdsverket och LRF rekommenderar sina medlemmar återhållsamhet. Frestelserna är dock stora om en gårds ekonomi sviktar.
Enstaka protester från ansvarigt håll drunknar i det slam som produceras och som kommunerna gör vad som helst för att bli av med. Villiga entreprenörer dyker upp lite var stans och från ingen stans. Entreprenörerna lovar att ta hand om slam om de blott får ca 400 kr per ton. Lokala myndigheters inställning i Hornborgasjöns närområde påverkade var slammet kom att hamna. "Myndigheter skall skydda invånare och inte reningsverket" hette det i debatten under denna period.
Pengar strömma in till Husgärdet i samband med att kommunerna bli desperata. Under år 1997 dyker salixodlingar upp, som lämpliga recipienter. Det handlar dock mer om pengar än energipolitik. Energiskogarna räntas redan första året, då rikligt med slam tillåts på dessa marker. På gårdar vid Hornborgasjön deponeras hundratals ton slam på de luckra åkrarna. Rambo, i sig en målande namnbildning, är Sotenäs och Lysekils ägda företag dyker upp som mellanhand till mycken slamhantering.
I slutet på 90 talet sprids slam och äggskal på åkrarna vid Husgärdessjön, den forna farleden mellan Hornborgasjön och Vänern. Dricksvatten förorenas, den lilla sjön hotas, som
låter sitt vatten till Hornborgasjön. Pansarmuseet i Axvall klagar över långvarig luktstörning, då slam och rötmassor sprids på närbelägna betesmarker.
För att avleda myndigheter genomförs ett utvecklingsprojekt mellan Gullspång,
forskarvärlden och Recycling Husgärdet AB och senare Kungsgården i Gudhem.
Företaget uppges därmed vara i fronten av utveckling inom kompostering av reningsverksslam och stallgödsel. Här sluter man kretsloppet! Äggskal och slam blandas i den urinbrunn, som Husgärdet har. Myndigheterna börjar ställa frågor och en regionala slamgrupp i länet vill pröva verksamheten. Att Husgärdet ligger inom riksintresse för natur-, kultur och det rörliga friluftslivet har varken nu eller senare något inflytande på hur myndigheter och entreprenör hanterar området runt Hornborgasjön.
Närgångna frågor om vad som försiggår på Husgärdet och krav på miljökonsekvensbeskrivning föranleder ägaren att försvåra passage till Axvalla Hus och efter förhandlingar lovar man att flytta äggskalen och slammet till annan plats. Redan nu dyker argument upp som talar om att det vore olyckligt för samhället och härtill kostsamt att avstanna denna förändringsprocess genom att skapa ett museum av detta levande landskap. Detta argument har sedan lokala partier tagit till sitt, för att kunna exploatera natur och kulturskyddade partier runt Hornborgasjön.
Husgärdet lovar att lösa framtidens avfallsproblem. Följden är ständiga transporter och lukt som drabbar Axvallaborna. Husgärdet kommer med nya löften om att vidtaga alla tänkbara åtgärder för att minska ingreppen i landskapsbilden. Protesterna från Axvall låter inte vänta på sig och enkätundersökningar påvisar allvarliga störningar i samhället. Nya löften om att finna alternativa platser för hanteringen. Delar av problemen överflyttas därför till Kungsgården i Gudhem.
Myndigheterna höjer rösten än en gång och kräver en miljökonsekvensbeskrivning med krav att allmänheten skall ha tillgång till de natur och kulturhistoriskt intressanta omgivningarna.
Senast vid utgången av år 2000 skall en avvecklingsplan presenteras och företaget
söker köpa en ny tomt.
Vad händer.
Andra lokaliseringar innebar att Gullspång och Gudhem drabbas på samma sätt som Axvall. Lokala protester har föga inflytande på de myndigheter, som har att ansvara för tillsynen. Ett spridningsavtal med Kungsgården i Gudhem, som uppges odla energigrödor skall gälla i 10 år. Falköpings kommun och länsstyrelsen kör över opinionen på den nya platsen.
Det noteras i debatten att slamhanteringen börjar mörkläggas och kommunerna i Västsverige vill inte längre uppge vart slammet tar vägen, och verksamheten kan rulla vidare. Kommunerna blandar in andra ingredienser i slammet och slammet får plötsligen ett nytt namn. Från Skåne kommer rapporter om stötande och diskutabla affärsidéer vad gäller slamhanteringen, idéer med rötter i Skaraborg.
Under åren då avvecklingen skulle vara klar händer följande:
2001 fortsätter Rambo leverera slam liksom Strömstad. Gudhem Klosterområde drabbas av illaluktande slam och störningar på en ökande turism. Husgärdet fortsätter att ta emot slam, 4000 ton per år, som används till "energivete", med en ständigt överfull gödselbrunn.
Skövde börjar intressera sig för att leverera slam till Husgärdet, men frågar sig om Husgärdet har ett miljöinriktat omhändertagande. Husgärdet lovar att tillståndpröva, men gör det inte. Skara kräver årlig redovisning och markkartering, samt redovisning av till vem slam levereras.
Slutnotan detta år är att 9000 ton levererats till Husgärdet varav hälften från Skövde. Husgärdet lovar att inget slam skall spridas på gården, men inga analyser är gjorda.
Sophanteringen fortsätter trots avvecklinglöfte och företaget omsätter dessutom 60 000 tusen ton hushållsavfall för balning och leverans till fjärrvärmeverk, och hävdar att det mesta avfallet aldrig passerar gården.
Hoten om förläggande under hösten och ökande protester från Axvall är verkningslösa. Myndigheterna erinrar sig reglerna som talar om att bevara en åkers framtida värde och det noteras att slam sprids, där kor går och betar. Husgärdet försvarar sin policy med att allt skall återvinnas så mycket som möjligt under minsta möjliga påverkan. I brunnen som rymmer 3000 ton omsätts 10 tusenstals ton per år. Markkartering lovas så fort tjälen släppt, men ännu flera år efter finns inga dokument. Krav och löften som sviks är Husgärdets affärsidé.
En annan affärsidé är att plötsligen ligger slammet bara där och miljömyndigheten kan bara konstatera att orötat slam plötsligen ligger på en åker, vilket drabbade Lugnås socken i Mariestad
2005, till stort förtret för närboende.
Under 2002
Länsstyrelsen anser att verksamheten av sådan omfattning att tillstånd måste till. Om inte ny lokal kommer till hotar man med vitesförläggande. Kommunen kräver att få veta vart slammet tar vägen. Samtidigt avtalar Husgärdet med Skövde om slamleverans som Recycling hämtar och sprider. Nya löften om att inget mer slam på Husgärdet blandas med nya löften om kartering. Axvallabornas tålamod prövas på nytt. Följden blir att en slamlagun vid Gudhem bygges hösten 2002, efter tillskyndan av Falköpings kommun, länsstyrelsen och miljödomstolen. År 2003 skall avfallsverksamheten vara avslutad på Husgärdet och återställandet av byggnaderna vara klara. Ansvariga i Borås får kalla fötter.
Storslam.
Under mars 2003 avslöjas att slam och jordinblandning pågått på Husgärdet under en längre tid och i maj 2003 görs ett just oanmält besök, vilket opinionen i Axvall krävt under många år. Det konstateras då att mängder av slam fanns lagrat på Husgärdet och inblandat med stora mängder jord, som grävts ur åkermarken runt sorteringsplattan och blandats in i slammet. Bland leverantörerna visar sig trots avvecklingsbesked vara Tanum, Munkedal, Tidaholm, Tibro, Lysekil, Sotenäs, Strömstad, Uddevalla, Töreboda, Skövde och Karlskoga. Jönköping har även levererat och var på väg att leverera under inspektionen under förevändning att det rådde kommunalarbetarestrejk.
Skövde kommun har stått för de mesta leveranserna under april 2003. Denna kommuns agerande får anses minst sagt stötande. De ansvariga kände mycket väl till Skara kommuns bekymmer och visste väl vad som försiggick på Husgärdet. Leveransavtalet med Husgärdet gällde under 2002 och 2003 och kostar Skövdeborna närmare 400 kr per producerat ton. Skövde genererar 7000 ton per år, men har heller inte velat tala om levererad mängd ej heller försäkrat sig om var slammet tagit vägen. Det skulle eventuellt röra sig om fyra till fem miljoner kronor, som skattebetalarna står för.
Denna syn möter inspektörerna i maj 2003
Minst 50000 ton slamblandad jord ligger direkt på marken i direkt kontakt med grundvatten konstaterar inspektörerna. Inkommande slam tippas direkt på marken. Gödselbrunnen var full vid besöket. Dräneringsdammen eller pölen var vid besöket full och avståndet ner till Husgärdessjön är blott 100 meter, och alltså inom strandskyddat område, där också en ansenlig mängd skrot var förvarad.
Länsstyrelsen kan konstatera att inga skyddsåtgärder vidtagits, risken för grundvattenskador uppenbar. Verksamheten är otillåten, som krävt tillståndsplikt. Det enda som länsstyrelsen kan hota med är blygsamma miljösanktionsavgifter om 150 000 kr. Här borde även levererande kommuner ställas till ansvar. Vår miljöbalk har litet att sätta emot, när miljöcertifierade bilar kör runt i Sverige. Vad gör Polska sopbilar ute på Husgärdet undrar polisen i Skara.
"Vi skall göra allt för att ställa allt till rätta" lovar företaget, och slamtransporterna dirigeras om från Husgärdet denna majdag 2003, för att hamna på andra platser. Risängen i Skövde lovar att ta emot slammet från Karlskoga, Töreboda, Tidaholm och Strömstad.
Nya löften förhalas. "Vi skall göra allt för att ställa allt till rätta".
De uppgivna 20700 tonen slam visar sig vara uppblandat till närmare 72000 ton med jord, som Rödjorna i Skara senare får ta emot. Uddevalla skäms och tar tillbaka del av sitt slam, men resten drabbar Odenslund i fattiga Gullspång. Länsstyrelsen krav om prover och avvecklingsplan för verksamheten förhalas. Hur detta finansiellt skötts är idag outrett.
Kontroll ett år senare 2006 lämnar en del i övrigt att önska, fortfarande finns slam i brunnen, ökande krav på undersökningar kan ställas då höga värden av kväve, bly och arsenik finns i vattenproven.
Miljöåklagaren kan inte åtala Husgärdets verksamhet trots att Husgärdet bedrivit otillåten miljöverksamhet, brutit mot tillstånd givna under 2001 och 2003. Förundersökningen läggs ner då det inte finns anledning att fullfölja undersökningen. Åklagaren finner inget stöd i de författningar, som Naturvårdsverket utfärdat. Ej heller Miljöbalkens hänsynsregler är tillämpbara. Det föreligger inte någon straffbar handling. Miljöpåverkan har enligt länsstyrelsen varit ringa på omgivande områden. Skulle brott kunna styrkas när det gäller överträdelse av SNFS 1994:2, naturvårdsverkets författning, så blir enligt HD påföljden blott böter. Med en preskriptionstid med blott böter gör eventuell bot är preskriberad. Förundersökningen läggs därför ner. (Jämför vad som skedde på Dagsnäs 2004). Mot miljöbovar står sig naturen slätt.
Slamlager och balar på samma yta vid Husgärdet 2006.
Andra belysande verksamheter vid gården är att man svart levererat kor till ett slakteri i Västergötland. Skattemyndigheter och polis har lagt ner stort arbete för att kartlägga till stora kostnader. Djurhanteringen har pågått under de första åren av 2000 talet. Fortfarande går kor på bete, där djuren är hänvisade till kontaminerad mark eller som fallet är i Gudhem kontaminerat källvatten från den ovanomtalade lagunen vid Gudhema Vallar.
Är det så här som arrendenämnden vill se St. Bjurum ?
Tidigare låg här slamhögar om upp emot 72 tusen ton slamblandad jord, där korna nu
går och betar. Är det dessa kor som svart levererats till Skövde slakteri
för att sedan hamna på borden i Stockholmstrakten.
Skandalen stannar inte här utan fortsätter på Stora Bjurum vid Hornborgasjön. Här vill naturvårdsverket och arrendenämnden ersätta ett fungerande jordbruk med en kommande Soopstation. Ansvarig entreprenör på Husgärdet har för en billig penning förvärvat även detta medeltida herresäte. Risken för att området blir ett nytt Husgärdet är uppenbar, då slam kan komma att deponeras på kommande golfbanor, viltåkrar eller energiskogar. Arrendenämnden i Jönköping vill avvisa arrendatorn och ersätta ett bärkraftigt jordbruk med den nye ägaren, som är Skaraborgs största miljöförövare och som planerar att använda övriga ännu oförstörda tranmarker för deponi med detta gråa guld som västsvenska kommuner så generöst ställer till förfogande. Enda garanten för ett skyddat Hornborgasjön med tran- och odlingslandskap vid St. Bjurum är att nuvarande arrendatorn sedan snart 35 år kan fullfölja sitt framgångsrika jordbruk med egen gårdsbutik och slakteri.
Händelserna på Husgärdet, Gudhem och hoten mot Stora Bjurum är en skamfläck för svensk naturvård. Soophanteringen, som omsluter naturreservatet Hornborgasjön, kommer att omintetgöra de satsningar, som gjorts för att skydda Västergötlands viktigaste turistobjekt. Kommuner med ansvar för sjön, länsstyrelsen och framförallt Statens Naturvårdsverk, (som efter förödande kritik i musikteatern Trätornas Träsk skyndsamt drog sig ur restaureringsarbetet), har visat allvarliga brister i helhetssynen på sjön och dess omland.
September 2006
Pågår verksamheten för fullt med rikligt med transporter fram
och åter, buller. Om avvecklingen redan skett och nya tillstånd har utfärdats
kanske inte är så viktigt.
En bild den 5 september 2006. Sedan sist har ett tak
tillkommit.
Hornborga Tribunalen
äger rum på gamla ärevördiga Stifts och Landsbiblioteket i Skara tio dagar före valet med gamle Petter Hernqvist som moderator. Han kommer att kräva.
 Yrkesförbud för denna typ av s.k. miljöföretag i såväl Västergötland som i Skåne.
Skatterevision av markägarna av de stora gårdarna väster om Hornborgasjön:
Husgärdet, Trestena, Dagsnäs, Stora Bjurum och Kungsgården i Gudhem.
Djurförbud införas för ansvarig djurhållare på Husgärdet med omedelbar verkan och djuren slaktas för
minkföda.
EU:s skärptare tvärvillkor tillämpas på företag som inte följer regler.
Utredning om förhållandena vid Gullspång.
Utredning av levererande kommuner i Västsverige och deras slamhandel.
Efterhöra EU kommissionens syn på hur Sverige sköter sina åtaganden på miljöområdet, svensk slamhantering, livsmedelsområdet och jordbruksområdet med
foderhantering.
Kvalitetskontroll av slakthusens val av nöt, som går till människoföda. Godeman deklaration där det framgår var djuren har betat. Denna kontroll skall vara av minst samma kvalitet som den vi ställer på mjölkproducenterna. Självdeklaration utan kontroll på plasten inte acceptabel.
Skärpt kontroll av primärproducenter inom spannmålshanteringen vid avyttring.
Husgärdet skall öppnas för friluftslivet och besökande skall inte behöva gå omvägar eller föranmäla för att besöka denna bl.a. Axvalla Hus.
Svensk lag och sanktionsmöjligheter skall gälla även på Husgärdet.
En slamcontainer vid Husgärdets betesmarker våren 2006 bland
betande djur.
Man kan undra vad en slamkontainer har bland betande djur att
göra vid Axvalla Hed och Husgärdet. Byggnaden i bakgrunden Pansarmuseet i
Axvall. Gödslas betesmarken med slam, men
eftersom ingen kontrollerar i vilket slakteri, som djuren hamnar så spelar det
kanske ingen roll. Tribunalen vill ge svar på
dessa frågor.
Samma container för att visa att den står på baksidan av Försvarets
Pansarmuseum.
Några dagar senare hänger den i trädet, och av vilken anledning
?
Stockholmarna serveras köttslamsor
Ungdjur går och betar på uttorkade marker och får tillskott av gammalt stödfoder. De tittar förvånad på vandraren, som följer
Orabäcken upp till slamlagunen, där man sedan fyra år deponerar oanade mängder slam, vars lakvatten rinner ner för sluttningen och förenar sig med källorna, som springer fram ur alunskiffern vid foten av Mösseberg i Falköpings kommun. Ungdjuren är hänvisade till detta vatten, som sedan passerar andra gårdar och djur på väg mot redan instabila Hornborgasjön.
Ungnöt betar och dricker lakvatten från den lagun, som
Husgärdet uppförde i Gudhem efter att ha lovat flytta sin verksamhet till
annan ort. Uppe till vänster ligger själva lagunen.
Samma djur som ovan i en bild som togs i slutet av augusti 2006 efter en period av
ymnigt regn. I bakgrunden slamlagunen med slamjordmassor som ligger utanför
lagunen.
.
Andra exempel är den under tiotal år pågående miljöskandalen i Skaraborg. Västsvenska kommuner levererar nämligen sitt slam till en entreprenör i Skara. Entreprenören har haft en nötdjursuppfödning "som hobbyverksamhet" och levererat sina djur svart till ett slakteri i Skaraborg, som
i sin tur avsätter sina charkprodukter i Stockholmsområdet. En nyligen avkunnad dom har funnit en omfattande och grov handel med svarta kor och därmed betydande fiffel med momsersättning.
Under över sex år har nötdjur betat på dessa slam
övergödslade åkrar, där nötdjuren tvingas beta på slamåkrar eller dricka vatten som är kontaminerat av tusentals ton med slam från namngivna kommuner i Västra Götaland.
Här betar nötdjur på slamåkrar försommaren 2006 på
Husgärdet. Vem skall äta detta kött. Jämför bilden ovan från våren
2003.
Ansvariga myndigheter som Statens Naturvårdsverket, Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt har ännu inte implementerat de förordningar som EU kommissionen kräver. I gränslandet till dessa myndigheters ansvarsområden riskerar konsumenterna att utsättas för undermåliga livsmedel, då oegentligheter frodas i dessa lagstiftarens utmarker. Huruvida nötdjuren tar skada av att beta på slamåkrar är ännu inte klarlagt. Sveriges Lantbruksuniversitet kan ännu inte besvara denna nya fråga.
Internationaliseringen av livsmedelshanteringen kan innebära frestelser att gå förbi normala etiska regler och handeln med våra livsmedel måste därför stramas upp. Avslöjandet av slamkor och ekonomiska oegentligheter vid leverans av livdjuren pekar på att samhället bättre måste skydda sig mot övergrepp av detta slag.
Förtroendet för svensk kött rubbas allvarligt när oegentligheter uppdagas. Ändå vet vi att den riktige bonden på västgötaslätten tar sitt kall på allvar medan nyrika markägare utnyttjar förmånerna från EU för att göra snabba pengar och saboterar lantbrukets anseende. Enskilda gårdsslakterier blir därför den enda garant för att man får anständigt kött i köttdisken.
LRF som arbetat många år för att skapa förtroende för svensk mat blir lurade av dessa nyrika markägare, som bara ser till den ersättning som djurhållningen ger. Krav på kvalitetssäkring får inte bara bli ett ord utan måste förankras även hos slakterierna som inte kontrollerar varifrån nötdjuren kommer.
LRF hade en annons i sin tidning om gratis distribution av ja
läs själv.
När tranans land har skitats ner
nu gratis mulljord lastas ut
till ingen kostnad utan mut.
och Lôen ej belastas mer.
I Gudhem finns ej mer lagun
att dölja stadens skit
nu sås ej mera någon split
när lagen krävt tribun
med varor som nu säljes vitt
vi kanske nu kan lämna fritt
när gratis vi kan oss förse.
Kommunfullmäktig gnuggar hand
med vårat slam vi går i land
Vi tar't te Skara en gång te.
Materialet är så omfattande att vi måste strukturera om det
men...
Läs mer om Burum
|
Husgärdet