Kyrka och Prester inom V Kleva Pastorat

Inom Vilske Klefva pastorat har efter livad vi med visshet veta ursprungligen funnits fem kyrkor, nämligen Klefva, Ullened, Mårby, Hånger och Sjögerås. Möjligen har det ytterligare funnits en vid byn Åsaka, nu tillhörande Ulleneds socken. Af dessa kyrkor kvarstår endast en på sin gamla plats och till en del i sitt ursprungliga skick, nämligen Klefva. Ulleneds är flyttad och ombyggd år 1847, Hångers och Mårby gamla romanska kyrkor raserades på 1760-talet och sammanbyggdes vid Högagärdet i Bjurum. Sjögerås kyrka torde redan vid reformationstiden varit raserad, ty hvarken i 1540 års kyrkliga jordebok eller i biskop Jacobus Johannis inventarium för Skara stifts kyrkor af år 1583 finnes hon upptagen.

Hvad åter den förutnämnda kyrkan i Åsaka beträffar, så finnas vissa skäl, som tala för att en sådan verkligen funnits. I hörnet af en stenig ljungmark på Storegårdens ägor finnes en plats, som af de gamle än i dag benämnes "kyrkogården". Stället är beläget ett stycke nedom byn och har på en sida. en nu uppodlad sankmark, hvilken fordom kallades "Åsaka vad" och som var svår att komma öfver vissa tider på året. Några grundstenar, som kvarligga på platsen, tyckas utvisa en forntida byggnad, hvars längdriktning varit öster och väster. I öster tycker man sig förmärka en smalare utbyggnad, 4,35 meter bred och 3,70 meter lång, hvilket möjligen kan ha varit grunden till koret. Hela grunden, inberäknadt detta senare, har en längd af tio och en half meter. Enligt livad sägnen i orten förtäljer, skulle en kyrka här påbörjats, men aldrig blifvit färdig, något som skenbart bestyrkes däraf, att på platsen icke finnes någon sten efter raserade väggar eller påträffas rester efter murbruk. Något som också förklarar detta förhållande är, att kyrkan kan ha varit uppförd af trä. Träkyrkor voro icke ovanliga under den första kristna tiden. Stenarne, som icke tyckas hvila på någon grund i jorden, kunna i så fall varit tomtstenar till en träkyrka eller ett kapell.

Klefva kyrka 

tillhör den i Västergötland kända kyrkotypen, bestående af långhus, lägre och smalare kor samt korrundel eller apsid. (Denna här under gesimsen årtalet 1727, då förmodligen omtäckning eller reparation skett). Denna byggnadsstil, som blifvit kallad den romanska, anses härstamma från 11- eller förra hälften af 1200-talet. Förmodligen har Klefva kyrka ursprungligen, såsom det berättas, varit en s.k. hvalfkyrka, liknande den i Gökhem, ehuru numera takhvalfven endast kvarstå i koret och sakristian. Koret skiljes från långhuset af en s.k. triumfbåge, från hvars norra del nedtill framskjuter ett altarliknande parti, hvilket haft sin motsvarighet äfven å triumfbågens södra del. Kyrkan är två gånger tillbyggd, sista gången år 1774, då tornet, med lanternin af trä, uppfördes.

Kyrkan har tvenne ingångar, en på västra gafveln och en på södra sidan. Utanför den sistnämnda har funnits ett vapenhus af trä, i början af 1800-talet rödfärgat, sedermera anstruket med hvit färg. Såväl denna dörr som dörren mellan kyrkan och vapenhuset voro vid nyssnämnda tid starkt järnbeslagna. Å kyrkans norra långsida har äfven funnits en dörr, emedan spår af en prydlig dörrinfattning där synes, och af hvilken uttagna delar ligga på kyrkogårdsmuren. Sannolikt har koret också haft en dörr å södra sidan.

Kyrkan är uppförd af kalksten och rappad. Hvilka olägenheter detta byggnadsmateriel understundom medför, omnämner Linné i Västgötaresan, från sitt besök å platsen år 1746.

Uthusen såväl som själfva kyrkan i Klefva, skrifver han, voro murade af röda kalkflisor. Man såg med hvad svårighet leret häftade vid denna röda kalkstenen, emedan stenens fuktighet emot oväder slog ifrån sig leret. Där, som muren började förfalla, sönderföllo stenarna, liksom körtlar, men till storlek och skapnad som små äpplen, hvarför denna sten ej obekvämligen kallas gorsten. Folket undrade, att mässhakar, mässirkar samt altardukar multnade bort i sakristian, men det kom sig af ingen annan orsak, än att muren var byggd af denna sten, som fuktar sig emot fuktigt väder.

Kyrkans inre tak är af trä och platt med ett rundt om löpande bredt hålkärlsparti. Altartaflan utgöres af en oljemålning af artisten Sven Linderoth och föreställer Kristus i Gethsemane örtagård. Taflan är uppsatt mellan tvenne pelare och infattad i guldram, hvilken anordning föga öfverensstämmer med kyrkans i öfrigt ålderdomliga karaktär. Den gamla altarprydnaden bestod af en illa utförd bild i olja af Kristus på korset mellan tvenne marmorerade träpelare, på hvilka stodo cheruber. På sidorna om pelarne voro tvenne adliga vapen, skulpterade i trä och målade i åtskilliga färger, anbragta. - Nuvarande altarklädnaden af röd sammet med guldbroderi samt hvit öfverduk är förfärdigad och skänkt af fröken Elsa Nilsén på Sjögerås.

Predikstolen är femkantig och i brytningarna stå vridna kolonner hvilka uppbära ett bjälklag. Detta är prydt med konsoler i form af änglahufvuden. Mellan kolonnerna äro nischer, i hvilka stått bilder af Kristus och evangelisterna, som varit målade i guld och färger !amt försedda med resp. namn. Predikstolens nedre parti ar afdeladt i fält och smyckadt med skulpterade blomsterdekorationer. Allt är numera måladt i hvitt och guld.

Koret var i början af 1800-talet prydt med bibelspråk och bilder på kalkgrunden. Sålunda framställde en målning på norra sidan öfver sakristiedörren Jesu dop och en annan en pelikan, som närde ungarna med sitt blod.

I koret äro tvenne slutna bänkar, förmodligen en gång afsedda för ägarna till de båda säterierna Sjögerås och Esstorp. Kyrkans bänkar i övrigt äro slutna samt vida bekvämare, sedan de vid senaste restaurationen blifvit omgjorda.

En större dopfunt af sandsten, utan bilder och ornering, är placerad i koret. På 1860-talet stod dopfuntens fot på kyrkogården, under det att öfverdelen eller skålen användes som slaskho i prästgårdens trädgård.

Orgel med ganska hög tonstyrka är - uppställd på läktaren vid västra gafveln. Läktarbröstet var fordom brunt till färgen med målade blommor.

Dopfunten Höjd 85 cm diam 75 cm.

På baksidan af nummertaflan är följande med stor och prydlig stil skrifvet: Till Klefva kyrka förfärdigad och skänkt af förste skolläraren Th. Söderqvist första april 1866, 1 Krönikebok 16 kap. 9 v.

I triumfbågen, närmast predikstolen är inmurad en synnerligen väl arbetad stentafla af grå kalksten. -Inom en ram af rankor och mellan tvenne sköldar, en med en kalk den andra med en blomma, läses: IMMANU EL. MIN SON, TÄNK PÅ ENDAN, SÅ GÖR DU ALDRIG ILLA, samt därunder: HÄRINOM HWILAR THEN EHREWYRDIG MAN SAHL. HER ION G: ESWÆUS, PASTOR I KLEFVA: FÖDD A:0 1616. STUD. I SKARA, ÖREBRO OCH UPSALA. ORDIN. 1640. PASTOR 1653. GIFT 1) MED SAHL. H. IOHANNA M. D. OCH AFLAT TILSAMMAN MARIA, GABRIEL, DANIEL, JOHAN OCH ELIAS. 2) H. BRITTA IOHANS D. UTAN BARN. MEN HON MED FÖRRE MÄN, S.H.B.0. OCH S.H.0.T. AFLAT 29 BARN. A:0 1682 I FEBRUAR. AFSOMNADE THE BÅDA. GUDH FRÖGDE THERAS SIELAR I EWIGHET. THE DÖDE TILL ÄHRA UPPRÄTTAT AF GABRIEL: I: ROSENDAHL, PASTORE I SANDHEM.

I vapenhuset står utmed väggen en större grafhäll af rödaktig kalksten. Längs kanten löper rundt om en ram af rankor med drufklasar. I mitten är en lagerkrans, och på ömse sidor rankprydda kolonner. Öfverst en trekantig inskriftstafla och på sidorna däraf sköldar med kalk och blomma såsom märken samt andra orneringar. Underst är en fyrkantig inskriftstafla. Inskriften, i låg relief och på olika ställen placerad, lyder: Christus är mitt lif, döden är min vinning. I. N. I. Zacharias Marchander. Klefva Pastor 1682. H. Anna Melander och Margaretha Hall. Under den förra: Obiit 1691. Med 2 döttrar Christina och Elisabeth Marchander. I midten inom lagerkransen står: Läkedom emot döden, hwilken som gömmer min ord, skall icke smaka döden ewinnerliga. Joh. 8. v. 52. På understa inskriftstaflan läses följande vers:

Nedanför denna sten
Hwila de dödas been
Wår graf tu ey förstör
Gudh tig thet samma giör.

Vale et bene vive o pie lector lethi memor. (Farväl och lef väl, fromme läsare, ihågkommande döden).

Intill ofvannämnda grafhäll i vapenhuset är uppställd en aflång bladsirad sandsten, därå lifvets träd, krönt af en korsformig blomma, är framställdt. Stenen är mycket gammal och har sannolikt legat över en ensam person, alldenstund dylika grafstenar öfver man och hustru bruka hafva tvenne bredvid hvarandra stående liljor eller bladornament, oftast till formen olika. l vapenhusets golf ligga flera nötta grafstenar. Närmast intill yttre dörren ligger en sten med bokstäfverna I.H.S. (Jesus Hominum Salvator = Jesus, människornas frälsare) samt initialerna A.A.S. Därnäst en med en kalk, omsluten med en cirkel, samt initialerna P.L.D. och där framför åter en med ett kors, på hvars ena sida står en spade, förmodligen symboliserande korsets seger öfver döden och grafven. Öfverst på denna sten står likaledes I.H.S. samt öfver korsets tvärstycke T.K.S. 1671.

l kyrkogången, omedelbart innanför dörren ligger en sten, hvarpå står: Salig Håckon lonson i Backor. Därintill ligga tvenne andra stenar med åtskilliga initialer samt årtalen 1655 och 1702. Allra främst i gången ligger en sten med tvänne bredvid hvarandra stående kors samt årtalet 1639.

På kyrkogården finnas tvenne hällgrafvar, den era upprättad anno 1724 och belägen vid kyrkans östra gafvel och den andra vid dess södra långsida. Inskriften på den sistnämndas takhäll är numera oläslig, men enligt ett inventeringsinstrument af år 1829 lydde den sålunda: Här under denna sten ligger begrafven, fordom kyrkoherden öfver Klefva församling then Ärewyrdige och Högvällärde Herr Törner Enegren, som afsomnade 1727 - sep. med sin k. H. äreborna och Gudfruktiga Matrona Catharina Bornander, som avled 1722, hvilka aflat tillsamman 8 Barn Abraham, Isach, Jacob, Magdalena, Rebecka, (de öfriga namnen oläsliga). På östra gafvelhällen läses följande vers:

God christen märck och achta hwart ut wil thenna skrift
At tu tig ey förmäter och sköflar thenna grift
För Guds dom skal tu swara om tu förstör vår ben
Och hindrar theras hwila härunder thenna sten.

Dessutom finnas på kyrkogården grafvårdar 

• öfver: Prosten och kyrkoherden i Klefva. Joh. Rezelius, f1739 d. 1828 (prästerskapets senior på sin tid) med maka Anna Cajsa Söderlind, f. 1767 d. 1804;
• öfver Prosten och kyrkoherden Lars Andrén f. 1788 d. 1866 med maka Margareta Elisabeth Lüning f. 1780 d. 1854;
• öfver Inspektoren Anders Bergman f. 1746 d. 1817 med hustru Maria Nilsdotter f. 1767 d. 1856 samt barnen Anders, Maria, Maria Christina, Bolla Margareta och Charlotte;
• öfver Fanjunkaren C. G. Neuman f. 1791 d. 1864 samt öfver Kronolänsmannen Per Adolf Lindberg f. 1806 d. 1893 med maka Lovisa Serafia Fischer f. 1813 d. 1879 och deras son v. pastor Anders Fredr. Lindberg d. 1882.

I tornet hänga tvenne klockor, af hvilka den större är gammal och saknar inskription, men har ett märke liknande ett fyrekrigt hjul. På den mindre klockan läses å ena sidan:

TIBI OPTIME DEUS, UT LAUDI SONAREM, SUMPTUS MEOS FECERUNT CLEVANI THOMASIO LINDSKOG, PASTORE LOCI, hvilket torde kunna öfversättas med: För att jag skulle ljuda dig till lof, o, gode Gud, åtogo sig innebyggarne i Klefva kostnaderna för mig, då Thomas Lindskog var kyrkoherde. Och på andra sidan: Gjuten vid Göteborgs Mekaniska Verkstad år 1880.

Icke utan motstånd i vissa fall från öfverintendentsämbetets sida undergick Klefva kyrka år 1915 en rätt genomgående restauration, hvilken innefattade rätning och omrappning af väggarne, nytt yttertak af tegel (det förra var af spån), nytt golf och innertak, nya bänkar, omändring af läktaren o. s. v. Däremot erhöll församlingen icke begärt tillstånd att utvidga triumfbågen, emedan det i hög grad skulle förryckt kyrkans ålderdomliga karaktär. –

Då biskop Jacobus Johannis år 1583 inventerade Klefva kyrka fanns där 1 bibel, 1 liturgia, 1 sequentionale (Förmodligen en notbok. Sequens var en lång tonföljd med därtill fogad text, som under katolska tiden företrädesvis sjöngs till något helgons ära. (B. Anrep - Nordin: Sekvens och hymner till den hel. Helena. Västergötlands Fornminnes  Tidskrift 15).

I förgylld kalk med patenen vägande 20 lod, 1 gammal messeserk, 2 förslitna messehagill (messhakar), 1 försliten röklin (kort prästrock), 1 gammal korkåpa samt 1 förslitet altarkläde. Vidare antecknades ett gammalt rökelsekar, tvenne klockor samt en s. k. primklocka och anmärktes, att kyrkans spåntak var alldeles uppruttet, hvilket behöfde afhjälpas.

Enligt inventarium, upprättadt vid biskopsvisitationen 1830, fanns i kyrkan bl.a. tvenne ljuskronor af mässing, den ena skänkt af kronolänsman Löfgren på Sjögerås; en järnbeslagen kista med tre lås; ett gammalt skåp till fattigmedlens förvarande; kyrkvaktarestaf och håf; mässhake och mässkjorta; altartäcken ett gult med öfverduk och bokdyna hvilket var obrukbart och ett af rödt siden med hvita spetsar, som begagnades; kalkkläden, däraf ett af hvit sidensarge, utsydt och år 1804 skänkt af dotter demoiselle Anna Beata Rezelius (f1787 sedermera gift med reg skrifvaren Sandsjö) en altarduk af bomullslärft, utsydd och skänkt af demoiselle Maria. Christina Bergman (dotter till insp Bergman Esstorp). En kalk, den ännu befintliga, af silfver, delvis förgylld vägande med patén 39 lod. På skålens ena sida äro under en friherrlig krona tvenne vapen graverade, och därunder läsas namnen C. H. Strömfelt, F. S. Sparr(e). På kalkens fotställning synes ett krucifix samt fyra cheruber. Vidare antecknas den likaledes ännu i bruk varande sockenbudskalken, vägande 11 lod och med inskriptionen: A:o 1700. Calicem húnc Conficiendúm Curavit Zacharias Marchander. (Kyrkoherde Zach Marchander tillverka denna kalk år 1700). I en senare inventarieförteckning af år 1839 nämnes en ljuskrona af glas skänkt af fanjunkare Neurnan på Esstorp. Tvenne ännu befintliga ljusstakar af tenn bära under foten följande inskription: Her Axel Gabriel Leijonhufvudh. Fru Elsa Ebba Bielkenstierna. 1694.

Till bestridande af de kyrkliga utgifterna inom socknarne voro under äldre tider åtskilliga fastigheter eller stomhemman anslagna. Innehafvarne af dessa hemman hade att i arrende, eller landgille, som det då benämndes, till kyrkan eller dess uppbördsmän årligen erlägga vissa tunnor hafre och malt, så och så många pund smör samt utgöra vissa bestämda dagsverken. Sålunda kulle stommen i Ullened vid den kyrkliga uppbörden i Klefva erlägga 4 pund smör, 1 tunna malt samt 1 tunna hafre, hvarförutom 1 "försla" hvartannat år samt 8 dagsverken årligen skulle utgöras. Samma skyldigheter ålågo stommarne i Hånger och Mårby samt till en del äfven Anfastorp, som också var stomhemman. Kyrkokvarn har äfvenledes, såsom namnet angifver, varit en kyrkans fastighet, ty på 1500-talet omnämnes, att Peder i Kyrkekvarn skulle till Klefva kyrka erlägga 3 tunnor bjuggmjöl (kornmjöl) samt utgöra 2 dagsverken.

Adeln och stormännen foro under svunna tider egenmäktigt fram och tillägnade sig kyrkans egendomar. Detta synes af Skara stifts kyrkliga jordebok af år 1540, däri anmärkes, att "Bencth Gylta gamble" (hvarmed förmodl. menas Bengt Gylta, som var måg till Anders Knutsson-Öra till Sjögerås) tog en gård i Klefva by, Bäckagården benämnd, som var gifven till kyrkan att hålla "vin och offlete" med. Äfvenledes hade Lars Siggesson tagit en gård från stommen i Klefva, som hette Aggatorp (Öggatorp?)

Ulleneds kyrka 

är uppförd år 1847. Tornet afslutas af ett tämligen tvärt -tak, hvilket krönes af ett på ett klot stående kors. Kyrkan har tresidig gafvelafslutning, och är sakristian belägen bakom altaret. Tre ingångar finnas till kyrkan, en i väster genom tornet, en på södra sidan samt en på östra gafveln till sakristian.

Altarprydnaden är skäligen enkel. Den utgöres af ett på ett postament stående förgyldt kors af trä. På ömse sidor om altarbordet stå tvenne nummertaflor.

Predikstolen är till formen rund och prydes upptill och nedtill af en ornerad list samt afdelas i fält medelst refflade kolonner. I midtfältet synes i skulptur ett kors och en lagerkvist och däröfver ett brinnande hjärta. Nedtill afslutas predikstolen af ett ornament af runda uddar med däremellan hängande tofsar. Bokbrädet hvilar på en med upphöjda bindsnören försedd bok. Pedalorgel finnes i kyrkan.

Ulleneds kyrka

I kyrkan finnas naturligen inga äldre grafstenar, utom tvenne, som äro flyttade från gamla kyrkogården och uppställda utanför på ömse sidor af tornet. Den ena af dessa är ganska märklig. Längs kanterna löpa inskrifter och i hörnen äro cirklar, inneslutande änglahufvuden anbragta, allt i relief. Stenens midtparti upptager en mans- och en kvinnobild i nära nog kroppsstorlek. Han är barhufvad och iklädd 1600-talets krigarrustning med handskar och kragstöflar. I handen håller han kommandostafven och vid sidan sticker svärdfästet fram. Hon är iklädd tätt åtsittande mössa samt lång kappa, i hvilken hon håller händerna dolda. Längs sidorna äro bilder af barnen framställda, två söner på ena sidan och tre döttrar på den andra. (Under en af döttrarnas bilder står initialerna M. I. D. Kyrkoherden i Falköping Laur. Jonae Marehander, född i Påfverås, Marka, och död 1675, var andra gången gift med en majorsdotter Margareta Volters, möjligen den ifrågavarande) Öfver mannens hufvud synes en vapensköld krönt af en hjälm och öfver densamma en arm med ett huggande svärd. Därintill synes åter en större hjälm, i närheten af mannens hufvud, som hörde den till hans rustning. Under bilderna läses:

HÄRUNDER HUILAR SIGH ÄREBORNE MANHAFTIGE OCH NUMERA HOS GUDH SALIGH IOS - VOLTER FORDUM MAJOR UNDER ET REGEMENTE WES (TGÖTA) FOTFOLK, HUILKEN I HERRANOM AFSOMNADE DEN 7 APR. A:0 1648 SAMT MED SIN KIÄRA HUSTRU, ÄREBORNA OCH DYGDESAMMA MATRONA SOPHIA SIMONSDOTTER, HUILKEN I HERRANOM AFSOMNADE DEN - -. GUDH FÖRLÄNE THEM MEDH ALLA CHRISTROGNA EN FRÖGDEFUL UPSTÅNDELSE.

Inskriften på den andra grafstenen, som är tillverkad af vida sämre materiel, är numera så godt som oläslig. Man skönjer endast cirkelrunda dekorationer samt några initialer, såsom i midtfältet A.S. Underst står ett årtal, vilket tyckes vara 1686.

Intill den förstnämnda stenen står, efter vad det vill synas, ena delen till en jämförelsevis liten dopfunt af sandsten, saknande andra prydnader än ett rundt om löpande repstafsornament. Öfver och under densamma äro trattformiga urhålkningar, förbundna genom en kanal, hvarigenom dopvattnet synes ha aftappats. Den är upplagd på en annan sten, hvarpå synes fragment af en djurbild. Båda dessa stenar äro flyttade hit från gamla kyrkogårdsmuren, där de varit inlagda.

I tornet hänga tvenne klockor med inskriptioner. På stora klockan, omgjuten af en föregående, förmodligen mycket gammal klocka utan inskription och prydnader, läses:

ÅR 1891 DÅ JOHAN HOLMGREN VAR KYRKOHERDE, RICKARD WALLQUIST KOMMINISTER OCH ANDERS ANDERSSON SAMT BENGT JONSSON KYRKOVÄRDAR BLEF DENNA KLOCKA GJUTEN TILL ULLENEDS FÖRSAMLINGS KYRKA AF FIRMAN JOH. A. BECKMAN & C:O, STOCKHOLM.

Samt på andra sidan:

SIG SAMLE VID MITT LJUD,
TILL SENSTA EFTERTID
ETT FOLK SOM TACKAR GUD
FÖR BRÖD OCH TRÖST OCH FRID.

Lilla klockan har följande inskription:

GUDI TIL ÄHRA ULLENE KYRCKIA OCH FÖRSAMLING TIL TIENST ÄR IAG PÅ KYRKIANS OCH FÖRSAMLINGENS KOSTNAD WORDEN FÖRBÄTTRAD OCH OMGUTEN A:0 1737. PAST SWEN HOLMWALL.

Och vidare:

GÅ IFRÅ SOLENES UPGÅNG ALT INTIL NEDERGÅNGEN WARE HERRANS NAMN LOFWAT. PSM. 113 v. 3. GIUTEN i SCHIÖFDE AF ANDREA WETTERHOLTZ FRÅN MALMÖ. KONGL. PRIVIL. STYK- OCH KLOKGIUTARE. A:0 1737. N:0 108.

Ulleneds gamla kyrka var belägen på en hög brant kulle, strax söder om den nuvarande. År 1540 hade samma kyrka att uppbära af Per Lærickia 2 pund smör och 1 skilling samt lika mycket af Suen Benctsson. År 1583 var muren remnad på grund af att kyrkan stått utan tak. Kyrkohärberget var äfven då taklöst. I Gökhem hade man lånat en klocka. Inventarierna bestodo af en kalk om 16 lod, en messeserk, en messhake, ett par altarkläden, alltsammans gammalt och slitet, samt ett funtkar och ett rökelsekar. Vid inventering 1830 antecknades bl. a. ett altarkläde af hvit sockerduk med trådfransar, skänkt af N. Kindberg 1817.

Om kyrkans utseende i början af 1800-talet erhålla vi en grundlig kännedom genom ett af v. pastor A. P. Warholm järnte sockenombud år 1829 upprättat inventeringsinstrument för Ulleneds kyrka.

Kyrkan var uppförd af delvis huggen och delvis ohuggen gråsten samt täckt med spån. Den hade blott en ingaång, nämligen genom ett litet vapenhus på södra sidan nära västra gafveln. Sakristia saknades. En trång rund hvalfbåge af sten skilde den korta och smala kyrkan från ett litet ännu smalare kor. Altarprydnaden var af trä och framställde i skulptur Kristus på korset i förgylld mantel mot en blåmålad bakgrund. På ömse sidor om korset voro tvenne sörjande kvinnofigurer målade. Under altartaflan lästes: Guds heliga namn till ähra och kyrkan till prydnad är tenna altartafla renoverad år 1781, under dåvarande Kyrkoherden, ärevördige och Högvällärde Her Anders Tengsten. Altarbordet var murat af gråsten och brädfodrat, altardisken var trång och målad i röda och blå färger. Predikstolen, som hade sin plats på södra sidan nära intill triumfbågen, var försedd med något bildhuggeriarbete mellan svarfvade och förgyllda små pelare, samt årtalet 1681, Målningens hufvudfärg var blått. Under bokbrädet på predikstolen lästes: Spar icke alt upphäfva Tina röst, såsom Tu hafver förkunnat Israel sina synder och Jacobs hus deras öfverträdelser.

Mansläktaren, hvilken intog kyrkans hela bredd vid västra gafveln, var målad i "pärlfärg" med röda blommor. Takpanelningen både i kyrkan och koret visade en gammal anstrykning af draglim och krita, hvilken lossnat mellan brädernas fogningar. På panelningen voro målningar föreställande Kristus, Moses samt änglar, anbragta på blå grund, äfvensom åtskilliga bibelspråk. Sålunda lästes öfver altaret: Ära vare Gud i höjden samt i midten af kyrktaket:

Herre du äst värdig taga pris etc. Joh. Uppb. 4: 11.

Jag är uppståndelsen och lifvet. -
Var trofast intill döden. -
jag är Herren, och utan mig gör ingen hjelpare. o.s.v.

Golfvet bestod dels af trä, dels af hallsten. Väggarne hade på hvit kalkgrund några röda anstrykningar. Stolarne voro försedda med dörrar samt gulmålade. l kyrkan voro tre fönsterlufter och en i koret. I ett gammalt förfallet gult skåp, som stod i nordvästra vrån under läktaren, förvarades en träbild, föreställande jungfru Maria med barnet i skötet, och hvilken bild bar spår af blå målning. På korets norra vägg hängde ett gammalt afbrutet svärd och på läktarens nordöstra hörn stodo tvenne malätna sorgfanor på stänger.

I en öppen trästapel med spåntak, på några alnars afstånd från kyrkans västra gafvel, hängde tvenne klockor. Af dessa var den ena den nuvarande (gjuten 1737) och den andra den, hvilken omgjöts 1891.

På kyrkogården (den förutvarande) funnos 1829 tvenne fyrkantiga hallstensgrafvar, nämligen förutnämnde Volters samt en med blott årtalet 1607 läsligt. Öfver en i jorden timrad graf låg en fyrkantig grafhäll, på hvilken intet kunde läsas. På kyrkogården voro dessutom 7 st. mindre grafstenar uppresta; blott på en af dem i form af ett kors lästes tydligt årtalet 1738.

Bjurums kyrka.

Bjurums kyrka (lärer först på grund af sin upphofsman major Lillie, kallats Liljered, sedermera benämndes den Högagärdet) är uppförd år 1768 af huggen sandsten och har torn; som vid senaste restaurationen erhöll koppartäckt spira. På östra gafveln öfver portalen till den numera igenmurade dörren, hvarifrån uppgången till främre läktaren ledde, äro tvenne vapen uthuggna, nämligen en bock (Stenbock), en lilja (Lillie) samt en gran (Granfelt). I ena hörnet af samma sten står årtalet 1772 och i det andra läses I. Stenh(ammar). På främre sidan öfver ingången till koret är uppsatt en solvisare med årtalet 1768.

Vid den grundliga restauration, som kyrkan år 1903 undergick, borttogs den främre läktaren och sänktes det därunder varande Lillieska grafkoret. Altaret framflyttades till östra gafveln och sakristia utbyggdes på norra sidan. Denna senare hade förut varit belägen under läktaren jämsides med grafkoret.

Altarprydnaden utgöres af ett skulpturarbete med den korsfäste Kristus i midten mot en i mörk färgton målad bakgrund, föreställande ett österländskt landskap med träd och byggnader. På hvardera sidan stå tvenne smala korintiska kolonner, hvilka uppbära ett bjälklag, på hvars midt sitter en ängel med utslagna vingar. Framför kolonnerna stå tvenne bilder, på ena sidan Moses med lagens taflor och på den andra Johannes med lammet och herdestafven. På bjälklaget öfver kolonnerna stå tvänne fruktfyllda urnor. Häremellan höjer sig ett femkantigt öfverstycke, i hvars midt med hebreiska bokstäfver står ordet Jehovah och därunder en guirland. På krönet sitta tvenne änglar, hållande mellan sig en mussla. Under altarprydnaden är följande inskription: Denna Altaretafla är förfärdigad till Guds Nampns Ähra, och Guds Huus Prydnadh, af de penningar, som Christmilde menniskior till denna fattiga Kyrkta förärath, och Socknemäns bekostnad.- under Fru Grefwinnans Högwällborna Margaretha Soops, och Pastoris Zachariae Marchandri styrelse. Anno 1705 den ,5 Nouember.

På altarbordet stå tvenne större ljusstakar af tenn med inskriften: Till Hångers kyrkia af Bryggaren Anders Jonsson Haglunds Dotter. Stockholm åhr 1756.

På ömse sidor om altaret sitta inmurade i korväggen tvenne stentaflor På den ena läses:

RIDDAREN CARL G. LILLIE BYGGDE KYRKIAN 1768 OCH RESTE STEN EFTER SIN KIÄRA HUSTRU GREFWINNAN MARGRETA STENBOCK, SOM DOG DEN 28 FEB. 1767.

Den andra har följande inskription:

HÄR HVILAR MAJOREN OCH RIDDAREN CARL GÖRAN LILLIE, FÖDD 1712, DÖD 1782. GIFT: 1743 MED GREFVINNAN MARGRETA STENBOCK, FÖDD 1720 DÖD 1767, OCH 1768 MED EVA CATH. FOCK, FÖDD 1735 DÖD 1797. MINNET TECKNADES AF SONEN BRYNTE LILLIE.

Vid väggen i vapenhuset äro fem äldre grafstenar uppställda, af dessa äro fyra synnerligen vackert arbetade liljestenar. På en af dessa är lifvets träd med yxan satt till roten framställdt. Dessa stenar äro tydigen flyttade hit från Hångers och Mårby raserade kyrkor. Utanför står utmed tornväggen en ituslagen kalkstenshäll med ganska vacker huggning och efter hvad stilen angifver synes den förskrifva sig från 1600-talet. Den har antagligen legat någonstädes som golfsten, emedan den är så nött, att inskriptionen svårligen kan läsas. l midten märkes en större cirkel med initialerna A. L. D. o. s. v. samt synes ett namn nedtill kunna läsas som Lars Jonsson. I hörnen äro cirklar, inneslutande änglahufvuden och liljor.

På kyrkogården stå flera grafstenar tillhörande den Jönssonska familjen på St. Bjurum. Sålunda är en rest öfver godsägaren och riddaren Paul Jönsson, född 1822 död 1892, samt en öfver godsägaren Alfred Jönsson, född 1860 död 1914.

En grafsten har följande inskription: Här hvilar hofrättsassessoren och borgmästaren A. Westerstrand, född den 15 juli 1779, död den 4 febr. 1847.

Å en annan grafsten läses: Här vilar stoftet efter Fd. N. M-nen I.A.S. Från H. G. Hånger. Föd. År 1781 död År 1851. På baksidan står: Den barnsliga vördnaden reste stenen.

Af de tvenne i tornet hängande klockorna, är den mindre af äldre typ och saknar inskription. På den större läses på sidan: Genom den wälborne Her Carl Göran Lillies, herre till Stora Bjurum, föranstaltande är jag till Hångers kyrkios tienst guten. Dåvarande kyrkioherde Her Swen Holmwall

I öfre kanten: "Frögda tins tienares siäl förty efter tig Herre trengtar jag. Ps. 86 v. 4."

I undre kanten: "Kommer låter oss glädias Herranom och frögdas för wår salighets tröst. Ps. 95 v. 1. Guten i Götheborg af Joh. Daglieb Åhr 1748."

Bland inventarierna i Bjurum märkes kalken af silfver, med patén vägande 42 1/2 lod, tillverkad 1775; sockenbudskalken tillverkad i Borås 1818; en gammal oblatask af koppar ornerad med fåglar och växtmotiv, på locket två mänskliga figurer i bröstbild hållande en krona öfver hufvudet på en tredje. 1830 års inventarium upptager ljuskronor, mässhake m. m. skänkt af familjen Lillie.

Såsom vi redan förut sett undergick Bjurums kyrka år 1903 en omfattande restauration. För att kyrkan härvid skulle blifva rymligare och erhålla ett mera tilltalande utseende, framställde sig som en bjudande nödvändighet att sänka och borttaga det vid östra gafveln befintliga Lillieska grafkoret. Man vände sig därför till vederbörande myndigheter med begäran härom. Vitt. Hist. o. Antikvitets Akademiens stipendiat S. Velin, som 1898 anmodats afgifva utlåtande angående nämnda grafkor skrifver:

"Grafkoret är beläget i kyrkans främre del och fyller denna helt och hållet med undantag af att plats är bevarad i norr för en mindre sakristia. Ovanpå grafkoret, som höjer sig rätt mycket (antagligen omkring tre meter) öfver kyrkans golf, är en läktare för Bjurums herregård, fordom bebodd af släkten Lillie.

Famför grafkoret åter är altaret ställdt.

Vid den snart förestående reparationen af kyrka har man önskat få borttaga nämnda grafkor för att därigenom göra kyrkan rymligare och vackrare. Då grafkoret, åtminstone till det yttre, icke företer någon som helst märkvärdighet, men väl är mycket vanprydande och då det icke är af någon hög ålder (det förskrifver sig från senare delen af förra århundradet) finner undertecknad det icke behöfligt, att detsamma ur arkitektonisk eller antikvarisk synpunkt bibehålles. Tvärtom torde dess borttagande vara en förutsättning för att kyrkan må kunna ordnas på ett mera tilltalande sätt."

På grund häraf ansåg riksantikvarien, att sedan man i Post och Inrikestidningar annonserat efter ägare, och sådan ej anmält sig kunde kyrkorådet saklöst låta öppna det igenmurade grafkoret och under sakkunnig persons ledning förvissa sig om dess inre utseende m.m.

Sådan undersökning blef också företagen i närvaro af d:r E. Ekhoff, Stockholm, samt församlingens pastor och kyrkovärdar . Grafkoret befann sig invändigt i förfallet skick, isynnerhet sedan detsamma någon dag varit utsatt för luftens inverkan, och stodo kistorna där utan någon ordning sinsemellan. De äldre voro förmultnade under det de senare insatta kistorna voro något bättre bibehållna. Sedan grafven nöjaktigt ordnats slogs hvalf öfver densamma.

I början af 1800-talet omnämnes, att i Bjurums kyrka voro bilder hämtade ur Nya testamentets berättelser målade kring listen i taket, som i öfrigt var hållet i en mörkblå färgton med ljusare skyar. Predikstolen liksom bänkarna med dörrar voro äfven hållna i blått hvilket äfven var fallet med de båda läktarne. Denna målning var troligen den ursprungliga och förskref sig från major Lillies tid, ty det heter att han "låtit med oljefärg måla kyrkan". På taklisten vid östra gafveln voro tvenne kransar målade, hvilka under en kunglig krona innefattade bokstäfverna G. (Gustaf) samt S. M (Sofia Magdalena). I stället för orgelverk heter det att man använde sig af ett "brukbart positiv" med 7 stämmor. (För närvarande använder man sig af en vanlig kammarorgel).

Återstår nu att nämna några ord om Hångers och Mårby år 1767 raserade kyrkor. Några lämningar af dessa synes numera icke, men efter hvad det uppgifves, voro de båda byggda i romansk stil samt små och förfallna då de raserades. Man har farit ganska pietetslöst fram med lämningarna efter dessa gamla helgedomar. Sålunda berättas det, att man i Mårby, som är rätt fattigt på sten, tagit sådan från kyrkoruinen och användt vid murning af ladugårdshus och dylikt. De gamla grafstenarna ha fått tjänstgöra som golf, broar och trappor, hvilket senare förhållande man särskildt lägger märke till i Bjurums folkskola. Det berättas, att på den tid, hofkamrer Forsselius var ägare af Bjurum, lät han från dess ursprungliga plats flytta en af de ännu kvarliggande gamla grafstenarne på Hångers kyrkogård och var betänkt på att bortföra densamma, fastän oxarne, som voro spända för det tunga lasset, tröttnade då de gått en liten bit, hvadan stenen blef afvältrad där den nu ligger. På senare tider skall man äfven betydligt knappat in på nyssnämnda kyrkogård, så att af den nuvarande kolossala ringmuren endast hälften utgöres af den ursprungliga. Kanske det var just genom dessa åtgärder, som Kungl. Befallningshafvare i länet på riksantikvarien Hildebrands begäran år 1863 vid 75 riksdaler vite fridlyste de på Hångers kyrkogård kvarliggande grafstenarne, äfvensom minnesmärkena på Ekornavallen.

Af dessa nyssnämnda grafstenar, har den ena en mera platt yta, hvarå otydligt synes en korsblomma med långt skaft, eller såsom äfven ansetts, ett svärd med groft utfördt fäste. Den andra stenen däremot saknar hvarje spår af ornering och har en ovanligt kupig form. Det är denna sten, som sägnen utpekar såsom konung Inges grafsten. Den har fordom varit försedd med tvenne stenkors, ett vid hvardera ändan, och i detta skick befann den sig ännu pa 1600-talet enligt riksantikvarien Hadorphs samt Peringskiölds beskrifningar.

Beträffande Hångers kyrkas inkomster, så hade densamma år 1540 att för en åker och en äng uppbära en half mark samt af Benct Jonsson i Trestena ett pund smör. Mårby kyrka däremot hade "inthet mer een tiondhen". Taket på samma kyrka var 1583 "sleett förruthitt". Bland inventarierna fanns en kalk om 22 lod samt tvenne "kiettla" af olika rymd. En förgylld kalk skänktes år 1735 af grevinnan Stenbock på Bjurum till Mårby kyrka.

Såsom redan i början af denna uppsatts nämndes, har på Sjögerås under den första kristna tiden funnits en kyrka, ehuru numera inga lämningar synes af densamma. Så sent som i början af 1800-talet fanns dock enligt P. Lindskogs uppgift på Sjögerås en grafsten, som dock saknade inskription. B. E. Hildebrand företog år 1863 en antikvarisk resa i Västergötland och besökte då äfven Sjögerås, och den berättelse, han därom afgifvit, har för detta ämne så stort intresse, att den här in extenso torde böra återgifvas:

"Från Falköping reste jag med Herr Friherre v. Döben och Antikvitets Intendenten Säve till Sjögerås i Klefva socken, belägen på västra sidan om Mösseberget.

Då gårdens ägare Herr Patron Frans Nordgren, för att jämna marken framför de på en ny plan uppförda boningshusen, börjat låta bortgräfva en del af en närbelägen sandbacke, hade man i denna anträffat en stor mängd människoben, liggande dels lösa i sanden, dels i ett slags smala kistor, bildade af kalkstensflisor.

En sådan kista, stående i kanten af backens ännu orörda del, blef nu utgräfd. Den träffades tre fot under backens nuvarande yta och var bildad af små kalkstensflisor, 13,3 tum höga, satta lodrita i sanden på en något lerhaltig botten. Kistan betäcktes af 7 dylika flisor af 1,2 - 2,1 tums tjocklek. Utvändigt var kistan 6 fot 8,3 tum lång, bredden vid fötterna 13,3 tum, på midten 18,3 tum; därifrån afsmalnande till 15,9 tum mot västra ändan, där en liten smal, af flisor bildad låda, 7.5 tum bred, tätt omslöt likets hufvud. Invändigt var längden 6 fot 5,8 tum och bredden på midten 15,4 tum. Kistan var fylld med fin, torr sand, i hvilken låg på ryggen, med fötterna åt öster, skelettet af en man, som upptogs fullständigt, med undantag af några fotben, hvilka förkommit därigenom att en sidoflisa i kistans östra ända hade vid en föregående gräfning i grannskapet nedfallit. Kraniet visar, att mannen tillhört Götiska folkstammen. Inga vapen, prydnader eller redskap funnos, icke heller ringaste spår af trä eller af någon svepning. Skelettet låg omedelbart på den lerblandade bottensanden. Hvarhelst vi gräfde i den kvarstående delen af backen träffades, på ungefärligen samma djup som kistan, människoben liggande i naturlig ordning med fötterna åt öster i lösa sanden utan spår af någon förmultnad svepning eller kista. På ett ställe låg skelettet af ett spädt barn på armen af ett större skelett, förmodligen en moder med sitt nyfödda barn.

Hela planen, inom hvilken man funnit lik, uppgafs hafva hållit omkring 40 steg i tvärmätt och sades hafva utgjort en kulle af vid pass 10 fots höjd öfver den omgifvande marken.

Icke långt från den omnämnda stenkistan stod i sandbacken lämningar af en grundmur af kullerstenar, lagda utan murbruk, utgörande ena hörnet af en nu i öfrigt borttagen byggnadsgrund, hvilken uppgafs hafva varit 24-30 fot lång och omkring 18 fot bred.

Det är uppenbart, att detta graffält var en kyrkogård, men utan tvifvel från kristendomens första tid inom Västergötland, då det ännu tycks hafva varit sed att i den vigda jorden nedlägga liken nära nog på samma sätt som i åtskilliga hednagrafvar, dels i lösa sanden, dels i sandfyllda stenkistor bildade af stenhällar. Hela kyrkogårdens form påminner om den forntida ättehögen.

Den omnämnda murlämningen är förmodligen sista kvarlefvan af en kyrka eller ett kapell, öfvergifvet i en mycket aflägsen tid. Våra äldre handlingar omtala icke någon sådan byggnad vid Sjögerås. Västergötlands topograf Lindskog anför dock en sägen att här stått en kyrka, efter hvilken på hans tid icke syntes några lämningar, samt att på kyrkogården fanns allenast en grafsten utan inskrift. Om denna grafsten och hvart den tagit vägen kunde gårdens nuvarande ägare icke lämna någon upplysning.

De ur kistan upptagna benen hemfördes och förvaras i Carolinska Institutets samlingar."

Präster i V. Klefva pastorat.

Kyrkoherden

Benedictus 1399. - Lauris, kyrkopräst i Hånger 1430. - Redhecke 1432-1462. - Andreas Magni 1544 -1566. - Laurentius Arvidi 1571-1573 erlade silfver och penningar till Elfsborgs lösen. - Herr Per underskref Uppsala mötes beslut 1593. - Herr Björn var förmodl. pastor 1623. - Christiernus Christofori omkr. 1623-1639. Var af dansk härkomst och hade förut blifvit utnämnd till kyrkoherde i Falköping, men på grund af misshälligheter med församlingsborna hade kyrkodörren där för honom blifvit igenlåst. - Olavus Thorstani 1640. - Olavus Bened. Cleander på 1640 talet till sin död 1652. - Jonas Gislonis Esvcaeus 1654 -1682. Var flera gånger anklagad i konsistorium för åtskilliga förseelser, bl.a. för hor och mord, hvilket dock ej kunde bevisas. Hustrun flyttade från honom och vistades på Bjurum. - Zacharias Marchanders 1682 -1709. Vid sin utnämning rönte han motstånd från församlingsborna, som envist önskade en kyrkoherdeson från Klefva Bengt Cleander till kyrkoherde och i detta ändamål uppvaktat konsistorium. Då Marchander midsommardagen kom för att aflägga prof, var kyrkan låst.

Sedan rannsakning en tid efteråt af domaren hållits blefvo emellertid kyrkan och prästgården upplåtna. Törner Enegren 1710-1727. - Sven Joh. Holmvall 1728-1758. Anklagades upprepade gånger för konsistorium och blef slutligen på grund af otuktsbrott från ämbetet afsatt. Anders Tengsten 1760-1790. - Jonas Karlberg 1791-1797. Johan Rezelius 1798 - 1828. Han anskaffade skickliga stenhuggare från Kinnekulle, hvarigenom Klefvaborna fingo lära sig stenhuggerikonsten samt anlade ett kalkbrott på prästgårdens ägor. Han var f. ö. absolutist, red gärna samt beskrifves som mycket tankspridd. - Henrik Johan Möller 1830-1839. Hade en ovanlig kroppsstyrka samt var skicklig skytt. - Lars Andrén 1838-1866. Sin rätt betydande förmögenhet testamenterade han till stipendier i Uppsala och Skara. - Gustaf Vallentin Yllander 1867-1877. - Thomas Lindskog 1877-1886. Johan Holmgren 1887-1901 . - Anders Fogelqvist sedan 1902 och för närvarande.

Komministrar.

Thorstanus 1593, då han underskref Uppsala mötes beslut. - Johannes Magni 1640, då han fick tilldelningsstommen att bruka mot skatt samt det bestämdes att han som tillförne skulle hafva lön af hela församlingen. - Haqvinus Arvidi Solimontanus 1646-1686. Klagade öfver att pastor alltid lät honom predika i det långt aflägsna Hånger. Andreas Lindelius 16871704. Erhöll vid sitt tillträde Lunnagården till boställe. - Per Clevander 1707-1740. - Gabriel Smedborg 1740-1777. Varnades af konsist. för att han ej iakttog den värdighet ämbetet kräfver samt för oordentlighet i lefvernet. - Jonas Tidblad 1777-1798. Sägnen berättar, att han varit en fattig vallgosse, som en förnäm herre tagit sig an och låtit blifva uppassare åt sina söner i Skara, hvarvid han fick tillfälle att studera. Johan Särnblad 1798-1827. - Bengt Jacob Wenerbom 1828-1857. - Jonas Jungner 1860-1870. Johan Holmgren 1870-1887. - Johan Rikard Vallquist sedan 1887 och för närvarande.

Folkskollärare.

I Klefva: Thure Söderqvist född 1828, tilltr. befattn. 1848, död 1878. Efterföljdes af J A. Fridell. För närvarande innehafves platsen af Anders Gustaf Linderoth, som tilltr. 1885. Lärarinna vid Sjögerås folkskola är Charlotta Ekström samt vid småskolan i Klefva Mathilda Thyrén.

I Ullened: S.J. Nilsson afgick 1879. Aug. Herlander valdes 1881. År 1883 innehades platsen af G. Karlsson. År 1887 valdes Erland Alfred Bergstrand.

I Bjurum upptager lärarelistan: Larsson, Kylander på 1870-talet, C.J. Lexell vald 1879, Jonas Alfred Nilsson åren 1882-1916. Lärarinna vid småskolan är Ester Mollstedt.