[Innehåll]

Tidsaxeln skall ange väpnade konflikter som drabbat Västergötland.

Striden om makten är huvudsakliga drivkraften. Vi vet att det i slutet av 1000 talet förekommer skärmytsling mellan Inge d:ä och Magnus Barfod. Den senare gör anspråk på allt land väster om linjen Göta Älv - Klarälven. Fred slutes i Kongahälla. Den norske kungen Sigurd Jorsalafar utför ett korståg i Småland efter Inge d:y död någon gång.

Här följer en bild av olika kombatant platser i Västergötland. 

Göta Älv - Vänern 

Stenkil försvarar sig mot ett angrepp av Norrmännen som kommer via Göta Älv och blir där slagen. Stenkil lär ha stöttat jarl Håkon i Norge, som stod i opposition till Harald Hårdråde. 

Krig mot Magnus Barfod 

Magnus är Harald Hårdråde sonson. Norrmännen kräver allt land väster om Älven, Vänern och Klarälven. Kriget börjar 1098, då Magnus kommer och anlägger en timrad borg vid Vänern, men tvingas tillbaka kommande vinter. Han återkommer och härjar i Västergötland och 1100 gör han ett nytt försök med att anlägga en borg här vid Vänern. Fred sluts i Kongahälla 1101, varvid Magnus gifter sig med Inges dotter Margareta Fredkulla. (härmed sås en draksådd, som när ett minst hundraårigt inbördeskrig mellan den Erikska och Stenkilska ätten, där förvisso danska intressen nu blir inblandade. Se mer 1100 talet);

Efter Inge d:y död omkring 1120 följer en period av oro och split. Vi vet ju sedan att Magnus Nilsson och Ragnvald Knapahövde regerar en period innan Sverker den äldre från Östergötland tar vid. Att han sedan Inges hustru som gemål, hör ju tiden till.

Krokaskogen 

Sverker d:ä bekrigar norrmännen i Bohuslän 1145, men misslyckas i akt och mening att lägga under sig Bohuslän. Under Sverkers tid anfaller Vender Kungahälla 1153 och året efter härjar danskar i västra Småland. 

Älgarås

nov. 1205. Den länge regerande Knut Eriksson dör en naturlig död (1196 Eriksberg?) och efterträdes troligen efter avtal av Sverker den yngre. Sverker försöker att få sin son Johan accepterad som sin efterträdare på tronen, vilket ogillas av Knuts barn. Knutsönerna söker stöd i Norge och Sverker tar upp sina band med Danmark. En träffning äger rum här vid Älgarås och tre av Knuts söner stupar (mördas), men sonen Erik överlever och söker på nytt stöd i Norge.

Lena senare Kungslena 

januari 1208. Erik Knutsson samlar norskt folk och möter Sverker med biskopen i Lund (Anders Sunesson) fyra bröder. Sverker har dessutom stöd av Valdemar Seir. Eriks män kan ha kommit via Tiveden och Sverkers via Skåne och Halland. Riddarna Ebbe och Lars stupar medan övriga danskar flyr. Träffningen är mycket omskriven och traditionen levande.

Vi följer hur Falbygdens Jul tolkar denna strid förmedlat av Erik Viktorsson.

Gestilren

högsommaren 1210. Påven och Valdemar Seir försöker ingripa. Biskoparna i Skara, Växjö och Linköping anmodas av Innocentius III att påverka Erik att återbörda kronan till den det vederbör. Sverker stupar i detta blodiga slag tillika med Eriks jarl Folke och segraren dikterar historiens sanningshalt.

Värmlandståget 

1225 Under Sigurd Ribbung de s.k. Ribbungarna, gjorde uppror mot kung Håkan IV Håkansson i Norge, och använde Värmland som basområde. Som hämnd för att Erik låter Sigurd Ribbings fotfolk gömma sig i Värmland gör kung Håkon en räd in i Värmland och vid Holmestad stöter Håkon på värmländska bönder, som sätter sig till motvärn. Knut Långe interfererar, och fred slutes i Lödöse 1249 och konflikten bilägges.

Olustrum 1229

[-11-29 ?] Rådmannen Knut Långe och släktingen till den då 13 årige kungen gör uppror och en träffning sker vid Olustra om det ligger i Östergötland eller utanför Stora Sundby Sörmland (låter jag vara osagt). Erik flyr till Danmark och Knut långe regerar fram till 1234 och hans tid vid makten präglas av stor oro.

Maktkamp 1234

år 1234 då man tror att Erik återkommer med Dansk hjälp och Knut stupar. Vad som är sant är oss obekant men Erik är tillbaka och Birger Jarl styr.

Eriks tid vid makten pågår en konflikt med Novgorod i flera perioder, vilket kan förklara Birger Jarls besök i Finland i alla fall året 1249-50. Frågan är om vi inte skall göra en sida med vårt ärade grannland Finlands historia. 

Första Folkungaupproret Sparresäter 1247

1247 Knuts son Holmgeir leder ett folkungauppror och möter kungens män under Nils Sparre (Sparre ättens anfader) någonstans vid Sparresäter, som lär ligga norr om Enköping. Holmgeir tas tillfånga och avrättas året därpå vilket sätter sina spår. Sigtunaannalerna skriver att detta år förlorade Upplands allmoge vid Sparrsätra segern och sin frihet, och bönderna pålades spannskatt, skeppsvist och flera bördor.

Andra Folkungaupproret Herrevadsbro 1251

Knut Långes andre son Filip gör anspråk på tronen tillsammans med stormän såsom Knut Magnusson och Filip Pettersson. Med lejd dansk hjälp sker en träffning vid Herrevadsbro (järnvägsstationen i Kolbäck påstår man), där Birger Jarl möter och decapiterar Filip.

Konflikten med Abel 

Brodermördaren Abel begår sjöröveri, som irriterar Jarlen och man vill möta honom i en träffning vid Gullbergs hed, men Abel dör och Birger tar hand om änkan, som ju är begraven i Varnhem.

Slaget vid Hova

14 juni 1275. Valdemar har varit formell kung sedan 1250. Magnus  är hertig av svearna. Skenbart lugn efter Birgers död, men 1273 - 74 måste Valdemar bege sig till påven för att söka bot och bättring för sitt övertramp på hustruns vackrare syster. Våren 1275 tränger Magnus och Erik (alls intet) med stöd av Erik Klippings 100 hirdmän och 700 tyska och danska krigare, som stod under greve Jacob av Halland genom Västergötland upp till Hova. Valdemar hade gjort halt i Ramundboda och skickar fram sina stridskrafter. Valdemars bondehär blir i grunden slagen och själv flyr han till Norge och tvingas avsäga sig kronan. Priset för detta stöd är 6000 mark rent silver som Magnus dröjer med att betala.

Slaget vid Ettak 1277

Konflikten bottnar i att Magnus inte betalt sin skult till Erik Klipping de 6000 marker silver, som kronan kostade. Magnus börjar bråket med att härja i Halland och Skåne 1276, återvänder och möter de danska stridskrafterna under ledning av marsken Uffo. Danskarna hämnas genom att härja i Småland och förstärkta av folk under Bengt af Alsö och Palne Vit går de in i Västergötland. Kring påsken kommer Ulf Karlsson, Peder Porse och Offe Diver med 200 ryttare för att driva ut Danskarna, som överraskas vid Ettak. Fångar tas som släpps mot att de skall återinställa sig vid Stegeborg om ingen fred kommer inom ett år. Det blir ingen fred utan Erik Klipping tar Axvall och Skara samma år. Av okänd anledning drar sig Erik Klipping tillbaka och fred ingås i Laholm 1278, varvid Magnus betalar 4000 mark.

Jag har en artikel om Slaget vid Ettak som ehuru ohistorisk ändå förtjänar att ingå i denna svit.

Magnus blev nu svears och göters konung. Hans mångåriga sjukdom var av tuberkulös art och yppade sig som en symmetrisk bennybildningsprocess på extremiteterna. Detta skulle komma att lägga honom i en för tidig grav, men dessförinnan hann han likväl uträtta saker och ting, som gav honom hedersnamnet Ladulås. Att han också lystrade till namnet Ladislav kan ha sitt intresse. Magnus tid karakteriseras av en relativt lugn uppbyggnadsperiod, men en och annan skärmytsling kan noteras som när.

Tredje Folkungaupproret 

ägde rum. 1278 - 1280. Riddarna Johan Filipsson, Filip Finnvedsson av Runby och Johan Karlsson står i opposition mot Magnus och har sin händelsekärna här i Västergötland, som slutar i att två halshuggs och en får böter. Detta är kopplat till stormansborgen Ymseborg som omtalas i samband med denna konflikt, som vi bör kunna relatera lite bättre. 

Inbördeskrig på Gotland 1288 kan vi nämna då Magnus vill knyta denna ö närmare fastlandet.

Maktkampen mellan bröderna i Västergötland 1304 - 1310

påverkar i många avseenden Västergötland varför jag hänvisar dit. Men vi visar ändå vad som skedde i Karleby Långe.

Karleby Långe den 19 mars 1318

Efter Nyköpings gästabud 10-11 december 1317

Hertigpartiet har en lättförsvarad position och Birger begär därför 3 dagars vapenvila. De så friställda bönderna går då hem och Birger anfaller mot de nu uppluckrade leden. Birger kan då gå tillbaka till Linköping och Skänninge möjligen i avsikt att underlätta för Nyköpings Hus, som då var belägrat. Knut Porse kan emellertid besegra Birger vid Söderköping och det danska hyrverket lämnar landet. Birger flyr till Gotland och sonen Magnus lämnas att försvara Stegeborg. Från Gotland försöker Birger två gånger förgäves stötta sin son, men misslyckas, von Brunkow blir fånge och avrättas. Stegborg faller blott Magnus blir fånge för att senare avrättas. Birger flyr till Danmark och dör där 1321.  Mats Kettilmundsson väljs till drots och förman 1319, (en i historien relativt okänd person men av stor maktpolitiks betydelse). Mats samlar folk och opponenter mot Menved och går in i Skåne samma år, röner militära framgångar, brandskattar i stort hela Skåne. Nytt stillestånd om tre år om parterna låter bli att stödja respektive oppositionsfalanger. Slaget vid Karleby lär ha skett 1318-03-13.

Vintern 1362 - 1363 var dansken i Södra Västergötland och Småland. 

Slaget vid Åsle

utanför  Falköping, eller någonstans mellan Falköping och Axvalla Hus.

Västergötland på 1400 talet 

Engelbrekt och Puke i Västergötland

På 1430 talet ökar missnöjet mot Erik av Pommern, som tillsätter utländska huvudmän. Dalkarlarna är lätta att mobilisera och missnöjet med Jösse Eriksson i Västerås växer under Engelbrekts maning till protest. Han åker till Västerås för att förhandla, men Engelbrekt måste upprepa sina klagomål och är andra gången i Danmark. Först när demonstranter från Dalarna når Västerås hörsammas böndernas krav. Mer finns att läsa här.

Efter att ha röjt i östra Sverige organiserar Engelbrekt tre arméer från Söderköping. 

1. En söderut under befäl av Karl Knutsson Bonde, Bo Stensson Natt och Dag samt Guse Nilsson Båt. De misslyckas framför Stäkeholm och måste gå i stillestånd med Lage Röde.

2. Herman Berman en av Engelbrekts dugligaste ledare går via Jönköping till Falkenberg, där Engelbrekt möter upp.

3. Engelbrekt går via Örebro, som han tar, passerar Axvall, där han intar förborgen och ger belägringsbefälet till Erik Puke. Värmlänningarna ansluter och passar på att bränna Dalaborg, Edsholm och Amnaholm. Passerar och neutraliserar Varberg och sen mot Falkenberg, som de intar sedan Åke Tott satt eld på det och flytt till Danmark. Opensten och Öresten möter sitt öde i samband med detta fälttåg.

Det är under denna fas som de flesta medeltidsborgar jämnas med marken. Engelbrekt är mer fältherre och folkledare än politiker, men hans krav på att endast svenskar skall besätta länen driver han igenom. Men han blir inte av med Erik av Pommern. 

1436 ordnar Engelbrekt ett möte i Arboga, som följd av att Erik inte håller ord. Där beslutas att inta huvudstaden, vilket lyckas med borgarnas hjälp, som öppnar söderport för Engelbrekt och Karl Knutsson. Engelbrekt gör en ny runda i södra Sverige och belägrar och tar ett antal borgar på blott två månader. Medurs återkommer han till Axvall, men blir där akut sjuk går mot Örebro kallas till Stockholm, men mördas på Gökholmen av Måns Bengtsson Natt och Dag. Befrielsekriget är över. 

Bakgrunden till mordet lär vara att mördarens fader Bengt Svensson hade som slottsherre på Tälje bränt ett lübskt fartyg ehuru Sverige hade fred med Hansan. Erik straffar Bengt för detta, men förlikning med Engelbrekt hade ingåtts några dagar innan mordet. 

Jag tror att man kan tillskriva Engelbrekt större statsmannaegenskaper än den romantiska bild av honom som skapades i 1800 talets jakt på en samlande folkhjälte. Samtida historieskrivare från Lübeck beskriver honom som en höghjärtad med stor klokhet och verksamhet och som med rättrådighet och med framgång skötte riket. Han var icke ledd av högmod och härsklystnad utan hade gripit till vapen af medlidande med de olyckliga. Vi tror oss veta att hans namn har tyskt ursprung och att hans anfäder voro järnbärare från Norberg. Att Karl skriver ett skyddsbrev till den i Danmark vardande mördaren blidkar nog inte vår bild av Karl Knutsson, som Engelbrekts samregent och efterträdare.

Karl Knutsson Bonde 

Bakgrunden är den draksådd, som på Margareta initiativ skapar ett närmast 200 årigt unionskrig. Hennes politiska makt medger att till sin efterträdare utse släktingar. Karl hade allierat sig med Engelbrekt under hans uppror och delade makten med honom tills Kristoffer af Bayern dyker upp och väljs till kung. Kristoffer dör förtida alltmedan Karl Knutsson bidade sin tid från sin exil i Finland. 

Mer om Karl Knutsson här 

Christian den I vill åt den Svenska kronan och 1449 gör Danskarna ett överraskande anfall i Finnveden, men fältsjuka tvingar dem åter utan insats från Karl. 1450 Svår pest i Norden. Norge drabbas värst som sedan har svårigheter att välja kung. Dragkampen vinnes av Christian I före Karl Knutsson. Sverige nu inringat av fientligt sinnade stater. 1450 hade Axvalla slottet en garnison på 50 man. Lödöse har fallit i Christian I händer. 

Christian I går via Kindaholm, Elfsborg och tar Lödöse, varifrån en uppmarsch planeras. Biskoparna säger upp tro och lydnad så även Västgöten. Då bryter Christian I upp från Lödöse och tar Ekholm, Västergötland och går mot Jönköping och Rumlaborg, som öppnat portarna. Gerillakrig börjar, som ger Christians uppmarsch stora problem. Striden vid Holaveden, där man på almogemaner hejdar dansken och han drar sig tillbaka med stora förluster. Kusinen Tord Bonde anfaller ett yrvaket Lödöse och finner väskan, som avslöjar de Svenske förrädare. Som tack blir han hövitsman för Västgöten. Här förekommer sedan skärmytslingar med Norrmännen dels i söder, men även uppe i Trondhjem. Elvsborg är dock i danska händer.

Svensk revansch genom Erik Nipertz och biskop Nils König som samlar svenner och slår Christian i Tiveden, där redan Östgöten blockerar Holaveden och danskarna lider nederlag. Rödsoten härjar och Christian drar sig tillbaka. 

Efter ett stillestånd 1453 och 1454 blir det lugnt för Västergötlands del, men danskarna har ändå Elfsborg. 1453 Hövitsman på Axevalla satte Knut sin svåger Ture Tursen Bielke, som i en hemlig trohetsed anslöt sig till kung Kristian. (Ett föräderi som sedan med Tord Bondes hjälp löses, när Karl får fakta efter att Tord Bonde intagit Lödöse).

1455 får Karl ge vika för anfallen mot Elfsborg, Lödöse och Danaborg, som dock Tord Bonde senare neutraliserar. Christian I tar Borgholm och ger sig på Kalmar, men får ge vika. Tord Bonde tar över Axevalla och kan därifrån hejda en plundring av Västergötland. Tord gifter sig 1455 med Iliana Tott, som blir borgfru. Tord blir senare marsk, men faller för förrädare i Viken.

Christian I kommer med sin flotta i det öppnade Stockholm och väljs till kung 1457. Mer om Karl Knutsson Bonde finns att läsa i Dick Harrison vältecknade exposé. 

1468 

Karl och Christian har stillestånd 1468, men Dansken härjar trots detta i Svenska vatten. Ivar Gren håller Axvall, men flyr under hotet av en belägringsstyrka om 1000 man, som Karl beordrar. Nytt anfall förbereds av Christian i Västra Sverige.

Bjerka Härlunda 1469

Christian når utan motstånd Skara, Karl drar sig tillbaka, men Ivar Axelsson Tott följer efter Christian in i Småland, vinner en mindre träffning, men tvingas västerut till Halland och upp i Västergötland till Bjärka - Härlunda. Där vänder de svenska till försvar och en större träffning äger rum vid Bjerka Härlunda den 28 mars 1869. Christian vinner en lysande viktory, men av oklar anledning drar han sig tillbaka till Danmark. Det ger utrymme för nya mobiliseringar och under sommaren 1469 kommer riksrådet Otte Torbjörnsson och anfaller Axvall. Den 30 juni staplar han brännbart material mot murarna och bränner ner slottet till grunden för att aldrig mer återbyggas. En ca 250 årig byggnad lämnas till tidens tand. 

Riddarna Erik Karlsson Vasa och Sten Sture återställer Öresten 1469. Ett visst lugn inträder gentemot Danmark.

1469 men den stridslystne Erik Karlsson Vasa gör uppror mot Karl Knutsson. Han får med sig Jönssons tidigare anhängare, speciellt som Karl förbjudit sjöröveri. Vase går till Vadstena för att tillfångata Karl, allierar sig med kriminellt skogsfolk (vars ledare kallades Jon Slaveka). Dalkarlarna mobiliseras igen men Karl får stryk i Arboga, som plundras. Upproret når Uppsala, numera kända Knutby och Karls Bo Djure tvingas åter till Stockholm. Erik Karlsson går mot Kopparberget jan 1470 men vid Opphöga Färja (Uppbo) lider han ett svidande nederlag. Här flyr Vasen till Danmark och många av hans män elimineras politiskt. 

Karl Knutsson sista krig 1470

Slaget vid Öresten 

Christian utnyttjar tvisten med Erik Karlsson Vase och rustar. På nyåret går han via Småland, låser en styrka vid Öresten och går mot Tiveden, men får då underrättelse om Vasens nederlag vilket ger Sturarna handlingsfrihet. Nils vågar sig på okända vägar fram till dansken som delvis överraskas. Danska förposter med Peder Oxe och Olof Get tvingas vika och (Get senare straffad för feghet) och Sture möter sedan Christian med sin huvudstyrka. Dansken lider svåra förluster och Christian såras. och hans Erik Nipertz stupar tillsammans med 100 talet andra danskar och 200 som tas till fånga. Stures förluster uppges till 10 talet man. Nils gör ett försök att ta Kalmar. Christian drar sig tillbaka men har inte gett upp tronen. 

Slaget vid Brunkeberg stod ju 1471 den 10 okt och varade 4 h, men man kunde inte förhandla om fred förrän sommaren följande år. Sture är skicklig på att förhala i upp till 4 år.

Kristian II

när han är kronprins och vicekung av Norge 1502 - 03 stormar han Älvsborg och Lödöse, där han slår ihjäl allt manfolk och bränner och skövlar.

1511 hotas Västergötland av plundring. Kung Hans, son Hertig Kristian av Norge bryter in i Västergötland. Skara Domen brandskattas, Läckö belägras. Danskarna drar senare mot Jönköping plundrar och våldtar och ofredar barn. 

13 jan 1520 rycker Kristian II in i Västergötland och stor del av Västergötland hyllar honom februari 1520. Den 19 jan såras Sten Sture i Bogesund och den svenska hären skingras, men brötar i Tiveden hejdar för en stund danskarna, men lejda män visar dem vidare mot Stockholm. Sen kom ju Gustav. 

Gustaf Vasa och Västgötaupproret

I början av april sker oro i landet kring Jönköping. När så kungens syster och Wulf Gyler passerar Jönköping fängslas de av stadens borgmästare. I samma veva dräps kungens fogde i Nydala kloster av uppretade bönder som illa tål den enorma skattebelastning som Gustaf läggar på dem. Det handlar inte blott om fördubbling av skatt utan tredubbling. Man uppmanar till trots mot Gustaf och hans okristliga regemente till Östergötland och Västergötland.

De ledande männen i Västergötland samlas till landsting på Larvs hed där man sade upp Gustaf huldskap, manskap och troskap den 20 april 1529. I detta fall var Ture Jönssons katolska relation en av de drivande krafterna, som samman med böndernas ogillande av Gustafs hårda skattetryck som var drivkraften. Dokumentet är Tures brev till Jönköping, där han måhända överdriver styrkan i upproret. Det lär också ha funnits ett falskt brev, som Måns Bryntesson påstås ha skrivit men vi ana vid denna tid vem som initierat detsamma. Brev sändes till östgöten, värmlänningen, och Tures bror Jöran domprost i Uppsala vidtalade Gästrikland. Gustaf svarar med brev med försök om splittring. Östgötarna var föga villiga annat än att förhindra Luthers läar, organiserade ett möte med västgötarna vid Broddetorp kyrka får vi förmoda. Redan den 25 april kom man fram till att vapen skulle nedläggas mot full amnesti, mot att alla gamla kritliga sedvänjor må stärkas och vid makt hållas och att det luterska kätteriet och dess onda seder därmed platt nedtryckas. Adelsuppbådet deltog ej i detta och de greps av missmod och tog till reträtten redan efter en månad. En av förklaringarna var att Wulf Gyler innan han tillfångatogs i Jönköping erhållit ett avtal med Lübeck om att ligga lågt med skulden för militärt bistånd samt att inte bistå något uppror. Att upproret hade sin udd mot Gustafs ådagalagda maktmissbruk kan man ana. 

I samband med denna affär så får Laurentius Andreæ och Olaus Petri skulden och deras stjärnor dalar. Ture Jönsson och Skarabiskopen flyr till Danmark och sällar sig till flera av Gustafs tidigare medarbetare såsom Gustaf Trolle, Berend von Melen, Hans Brask, och bröderna Johannes och Olaus Magnus.

• Gustafs rikshovmästare Ture Jönsson Tre Rosor. En man som vände kappan efter vinden. Ehuru han i ungdomen arbetat för unionens återuppstående deltagit han på Sturarnas sida, men när Kristian II återkommer ställer han sig åter på unionens sida. Han är osolidarisk nog att utelämna Per och Lindorm Ribbing till Kristian II, som avrättar dem. Han är dock i grunden en unionsvän och var både Hans och Kristian bevågen. Men lika när Gustaf blev kung sökte han sig dit och blev hans hovmästare men från 1527 när Gustaf genomförde sin recess blev det för mycket och han var med i upproren 1529 med härdarna i Småland och Västergötland. Han ser för gott efter Broddetorps incidenten att samman med biskopen fly 1 maj 1529. Han söker sig till Nederländerna och återknyter kontakten med Kristian II, som han ser som garant att åter kristna Sverige. Han följer honom till Norge och den misslyckade träffningen. Han mördas med Gustafs goda minne i Kongahälla, där hans huvudlösa kropp återfinnes. (Kristian skyllde på att Tures underrättelse om Gustafs starka försvar av Västergötland var alldeles felaktig, som senare tvingade Kristian att uppge försöket). Gustaf fick sin hämnd men slapp själv stå som baneman. 

• tidigare Gunstling Måns Bryntesson Liljehök riksråd sökte be om nåd vid följande riksmöte i Strängnäs, men Gustaf ville annat. Han för söker fly genom ett fönster, bryter benet och infångas och mister huvudet på Stortorget

• riksrådet Nils Olofsson Vinge den framgångsrike upprorsledaren mot Kristian 1521, deltar i västgötaupproret och mister huvudet på Stortorget samman med Måns.

• Skarabiskopen Magnus Haraldsson, som 1528 krönt hans majestät, deltager i denna manifestation men tar det säkra för det osäkra och flyr med Ture till Danmark. 

Gustaf I gör sedan en Eriksgata och manifesterar sin makt och utkräver dryga böter av Västgöta adeln. Axel Posse, Harald Knutsson Soop och Tord Bonde fick bistå med dryga böter ehuru de fick behålla sina huvuden. 

Nordiska sjuårskriget

1563 förklarar Fredrik II krig och vill återskapa unionen. Man bränner plundrar och slår ihjäl med en styrka av 30 000 man.

1563 tar man Älvsborg, 1565 bränner man Lödöse på nytt.

[1566: Härjningar i Valle om 27 hemman, Bolum 22 hemman N Lundby 22 ett i Skärv och 3 i Öglunda. I allt 91 ödehemman med följd av skattelindring under många år]. Vi kollar denna uppgift 

1567 tränger Ranzau in i Västergötland med 6000 man. 13 juni bränner man Ulricehamn,  den 16 juli bränner man i Skara med domkyrka, den 23 juli Lidköping, allt som allt hade 790 hemman bränts. Det är troligt att det är denna period som beskrives när brötarna i Bjellum och Rävagravarna i Bjellum namnas. Ranzau drar sedan vidare till Östergötland, som far illa av hans framfart. 1570 får vi fred i Stettin, då Älvsborg skall lösas för 300 tusen Riksdaler, till glädje för hembygdsforskare, som därmed får en väl så dyr bild av hur det såg ut i den egna hembygden vid denna tid.

Brännefejden 

Danska invasionskrig 1611-13 då sex härader fick lämnas som pant till Kristian IV. Härjningar 1612, som mest drabbade Skarke, N Lundby, Häggum och Bolum. 31 hemman fick avkortning.

Hannibalsfejden 

1643-45 då Sverige för en gångs skull bröt freden. 

Krabbefejden 

då Fredrik den III bröt freden. 

Gyldenlövefejden 

Kristian den V startade en mordbrännarfejd, då Sverige anfölls tre gånger av Dansken 1676 då 9000 danskar plundrar Vänersborg.

Andra gången då 13000 danskar belägrar Bohus under 42 dygn, som försvarar den med 400 man. Flera stormningsförsök utan effekt. 1678 då Dalsland drabbades. 495 gårdar brändes, 6000 kor stacks ihjäl, och tusen tunnor säd brändes.

Slaget vid Axtorna 

är ett spännande slag och det är bara att klicka dig fram. Det är visserligen från kung Eriks dagar på 1500 talet, men det skäms inte för sig. Det är gjort efter Einar Bensow och berättelserna om Skaraborgs Regemente.

Poltava

Vi kommer också att lägga ut förspelet och slaget vid Poltava, som också är en dramatisk och ett för Sverige historiskt vägskäl. Förlagan är naturligtvis Poltava en Armes undergång.

[Innehåll]

sidan redigerades så sent som apr 15

  [Innehåll]

Sidan reaktiverad september 2016