Slaget vid Åsle
Bakgrund
Magnus Eriksson systerson Albrekt av Mecklenburg väljes till kung 1364. Han gynnar tyska intressen och kommer i konflikt med den starka storadeln. Hans makt beskäres, och han blir blott kung till namnet. Den som har makten är den genom tiderna rikaste svensken Bo Jonsson Grip. Vid hans död 1386 vill Albrekt återta sin makt, men stormännen vänder sig till Margareta, som vet att ta för sig. Hon kräver förvärvsrätt till län och borgar samt rätt att välja Albrekts efterträdare. Vintern 88 hyllas hon som drottning av Sverige.
Det finns riktligt med historieförfalskning under 1400-tal och 1800-tal kring denna relativt viktiga militärpolitiska konflikt. Danska annaler, en svensk årsbok skrivna inom en mansålder från händelsen samt en Sigtunaannal synes mest trovärdiga. En lübsk krönika förgyller med detaljer. En syntes av de mest trovärdiga källorna ger vid handen....
Margareta Danmarks och Norges drottning sänder 1388 en stor här in i Sverige mot Sveriges tyske konung (för att belägra Axevalla, vilket är i Albrekt ägo???). På Mikaelidagen (24 feb) 1389 levereras ett stort slag vid Åsle...i Västergötland....vid Axevalla... mellan Albrekt och Margareta. (Drottningen av Norge hade sänd 1500 beväpnade. Anförare var en riddare Henrik Parow. När Margareta kommit till Jönköping fick Albrekt veta det medan han var på väg att proviantera Axevalla. Då vände han om och gick mot sina fiender, nämligen danskarna och en del av svenskarne. ...Kungen var kamplysten och hastade mycket att hans folk icke kunde bliva färdiga. Då det kom till kamp, hade han först framgång och han uppreva två baner. Men det varade icke länge. Kungen förlorade slaget och blev fången ...särskilt flydde en Gerd Snakenberg med 60 krigare och det var huvudorsakenn till att slaget förlorades. Medan kampen varade var drottningen på Varberg. Hon rider glad till Bohus, där hon (under tortyr ? avkräves Albrekt Axevalla och Rumlaborg....Lübska). Striden står mellan Sveriges tyske konung och danskarna.... svenskar , danskar och norrmän besegrar konung Albrekt....de svenske herrarna med dansk hjälp vinner slaget... Efter stort manfall på båda sidor ....slaget var stort ...kampen var hård.....i vilket många riddare föllo....Hr Parow norrmännens ledare ...Fikko kalmars hövitsman.... dugliga riddare och många andra på båda sidor.... gav lyckan äntligen segern till Margareta. ...På kungens sida togs många till fånga men de flesta dödades.
Fången blev kung Albrekt samt hans son hertig Erik (smart att kalla honom Erik för att därmed underlätta att han skulle väljas till kung, med tanke på den Erik den helige dyrkan som stormännen och Uppsala skapat) konungen fader (han är död nu !) greve Gerhard av Holstein (oklart) en greve Albrekt (sannolikare) Rudolf biskop av Skara, greven av Rappin med 20 riddare och icke få andra adelsmän...och många andra baroner och förnäma män....av vilka konungen i fotbojor och adelsmännen i handbojor av järn. Lovad vare Gud evinnerligen, som gav en oväntad seger i en kvinnas hand. Mer går inte att utläsa resten är dikt.....
Rimkrönikan skriver t.ex. Ok böd Drotning Margareta sva til / At han med henne Folk strida vil / The förvissat thet i all Lagh, / Möttes i Falan Sancte Mattis dagh....
Ericus Olai, Olaus Petri och Messenius har bidragit....men texten har fått genomslag och stått för sanningen.
Åter till historien
Kyrkoherden Johan Ekman dränerar Åsle mosse genom kanalisering av Slafsan, han bygger väg över mossen, han bygger om kyrkan och han genomdriver resningen av en bautasten till minne av slaget mellan de förenade skandinaviska folken och å ena sida samt Albrekt av Mecklenburg å den andra. Han börjar med ett sandstensblock vid Stora Hallan, men den sprack. Han väljer därför ett block som skulle utkilas ut gråstensberget vid Fårdal i Hvarvsbergets kant, vägande 50 ton och fem km från Åsle. Framforslingen tog 3 mån på rullar av ek och vindspel då furut sprack. Allt till en kostnad av 2500 kr. Det mesta finansierades med föredrag av Ekman.
I sann nordisk anda skriver man avtäckningsdagen: "I Norden vara skall en kraft, en enig vilja. Vad Gud förenat må ej människor skilja". Högtidligheten börjar med vespergudstjänst med kl. 1530 i Åsles nyrenoverade kyrka. Kyrkoherden Ekman var liturg och Falköpings lärarkör sjunger. Under psalmsång stiger Ekman upp i predikstolen och fullföljer pekoralen med en predikan: "Och Jacob stod upp om morgonen bittida och tog stenen, som han hade lagt under huvudet, reste honom upp och göt olja därovanpå" .... Kyrkan var fylld och 1000 talet åskådare fick stå utanför.
Nu tågar man ur kyrkan, i täten regementsmusiken och 400 man ur volontärskolan i Karlsborg. Landshövdingen Sjöcrona, Riksmarskalken von Essen, förste kammarens talman greve Sparre. Landshövdingen talar: "Saga och historia tälja för oss, att de skandinaviska folken ..äro telningar av samma rot....här kämpade svenska och norska och danska män tillsammans för att befria Sveriges folk från utländskt överherreskap...."
Fanfar och hyllning av unionskungen och 8000 personer sjunger unisont Kungssången. Folkskollärarkören sjunger sedan "Vårt land" och "Norden är ett brödralag". Ekman håller sedan ett tal om slaget, varvid han förflyttar Margareta till Hvarvsberget, han flyttar också traditionen plats där Margareta tappat sina nycklar vid Ålleberg till Nyckelängen (numera Nygärdet) som han återfinner norr Åsle. Han åberopar Påven som i början av 1400 talet skrev att Margareta uppförde sig som en man och Albrekt som en kvinna.
För att folk inte skall kliva upp på taket till Mellbins Kajsas stuga kastar hon upp gödsel på taket och får vara fri från närgångna åskådare. Ytterligare sång förstärk med 150 man ur volontärerna samt diverse poetiska alster avslutar festligheterna. Det finns en sägen om en kyrkvaktmästare, som bodde på tån och som vid högtidligheten var full och inte ville släppa in folket i kyrkan utan de fick krypa in genom fönstret....
Åter till historien
Som vi ändå är i Åsle kan vi ta oss en till på Tån som nu vunnit turisters ögon, ehuru ett nyuppförd fia förstör mycket av atmosfären.
Åsle Tå 
Åter till historien
Åsle Tå
Från 1700 talet talas om backstugor i den så kallade tån, en allmänning och en gemensam utmark för socknens bönder. Den ligger vid Kola forsen, som har förbindelse med Hornborgasjön.
Tån var den plats där boskapen samlades för att vattnas, för vidare transport ut till betesmarkerna. Med tiden blev Tån befolkad och backstugor växte upp. I början bodde här ett fåtal änkor men kanske också en ensam man .Först 50 år senare kommer yngre barnafödande familjer in.
Tån befolkades av löst och ringa folk, som försörjde sig genom att gå omkring och tigga. Drängen Lars i Tån fick 1741 ersättning från socknen ”då han ej förmådde besöka kristmilda människor till någon allmosas erhållande”. Fattigfolket var förvisad längst bak eller i mittgången i kyrkan, där de fick stå hela predikan. Detta för att de fattig hjonen ej skulle tränga de andra ärliga folk, som dragit skatt, ut ur sine stolar.
Det fanns också en tå söder om kyrkan dit bönderna hänvisades efterhand som tån befolkades. Under 1880 talet var befolkningen som störst och uppskattades till 90 personer varav hälften barn. 1970 flyttar den sista.
Tån var en allmänning, men tåborna fick ändå betala ett arrende till åldermannen i byn. Tåborna hade en liten täppa och liten djurhållning. Bönder var arbetsgivare och många tåbor hjälper till på gårdarna eller var uppe på myrarna och drog torv. Mot slutet 1800 fanns här många hantverkare såsom skräddare, urmakare, skomakare och orgelbyggare. Kvinnorna arbetade som tvätterskor, stickerskor och sömmerskor.
Majes stöva en ryggåsstuga är tån minsta. Skölta Kajsa bodde här i mitten av 1800 talet var en duglig kvinna, men efter henne kommer den bräckliga Anna Maja. Hon blev illa stångad av en tjur och bröt foten och fixerades så illa att hon inte kunde gå för resten av sitt liv. Kallades därför för Haltemaja . Hon livnärde sig på stickning och hade som huskamrater en tre fyra hönor i en spjälbur i köket vid ändan av soffan. Grannkvinnorna hjälpte henna att hämta vatten och hon fick visst understöd. Hon fick åka i skottkärra till kyrkan. Under några år bodde i samma stuga också Stina, som väl kunde gå men ej använda sina händer.
Männen gifte sig ofta med en något äldre piga som hade skrapat ihop pengar till boet. Vid Homman Nisa kammare den andra gården till vänster finns en friare kammare, där ungdomarna träffade varandra under trygga former. Fjäll-Svenna stuga byggdes slutet 1800 beboddes till 1958. Här bodde både familjen och gresen i samma hus. I stugan Malmes byggdes av en murare. Han var tåns överklass av duktiga yrkesmän, som höll sig från spriten. Kyléns hus beboddes av en orgelbyggare. Han var en skicklig hantverkare som byggde orgeln i Tiarps k:a.
Åter till historien
sidan reviderades apr 15
