Axvalla Hus
|
Axevalla hus utgör en näsborg. Själva borgen kan uppfattas som en fyrkantig ringmursborg med träbyggnader efter var sida (kanske av kastelltyp). Från landsidan först en våtgrav, bakom vilken förborgen utbreder sig. Denna är avgränsad från huvudborgen av en dubbelgrav, i vars mitt vi har ett kraftigt vallparti. Bakom huvudborgen ut mot uddens bortre strandlinje finns en förhöjning kanske en andra förborg. Anläggningen kan vara en effekt av att Axevalla var en riksborg under lång tid. Det finns också rester av palissader i vattnet. På 10 alnar från land fann man på 1880 talet 48 ekepôll. På landsida fanns förr troligen en mosse av gungflykaraktär. Fästet var fyrkantigt med en längd av 120 x 100 fot. I början av 1700 talet var murarna mellan 16 och 31 alnar enligt Erik Dahlberg. Stenmassor togs i samband med byggandet av Skärv kyrka på 1700-talet. Så sent som på 1890 talet ville man utnyttja grushögen som täkt, vilket man lyckades avstyra. 1936 -37 gör man provschakt.
Nordväst finns en ”Trogenborg” med vallgravar, samt en platå om 25 m runt. Sagans värld:Skoglar Toste var på 900-talet en rik man med stora gårdar i Västergötland och Värmland. Hans son Ulf hin Gamle var jarl av Västergötland vars son Ragnvald Jarl hade sin borg vid Havstena. Skoglar Tostes dotter är den allombekante Sigrid Storråda, som efter skilsmässan med Olof Segersäll brände sina friare. Kan hon ha bott på någon föregångare till Axevalla ? Hennes kontakt med Olof Tryggvason, som vill få henne till brud mest för att hon har så mycket gods, vill dessutom få henne kristen. Han kallar henne hundhedning och slår henne i ansiktet. Varvid hon yttrar sina bekanta ”Detta skall hädanefter bliva din bane.” Så blev det också på skeppet Ormen Långe vid slaget vid Svolver 9 sept. år 1000. Hon gifte ju sig sedermera med Sven Tveskaeg. (Verkligheten vet att det var en slavisk prinsessa, som var Olofs mor och som sedemera gifter sig med Sven Tveskaeg). Mer saga och tradition: I en inskription i Varnhem, som de la G är pappa till står: ”På den tiden var Axevalla slott det förnämsta kungasätet varest kung Inge residerade”. 1200-taletDendrokronologiskt kan pålarna, som har samband med den första vallen daterats från 1288, en troligen då befäst halvö. Axvall omtalas första gången 1277 några år efter slaget vid Hova (som ju var 1275), då den danska legostyrkan under kung Erik Klipping trängt in för att bekriga kung Magnus, som ej betalat de 6000 mark silver han var skyldig efter Hova. "venit Absauall". Kung Magnus härjar i stället i Halland och Erik svarar med att i november 1277 ta Axevalla (o. det är ju oklart) och härjar i Västergötland, men han får stryk av Magnus ryttare vid Ettak. Möjligen att Erik får Axvall i pant 1275 och panten byts ut mot Lödöse 1279. Lovén tror att Magnus hade Axvall och att Erik väntade ut honom vilket var en europeisk taktik på denna tid. Kanske att borgen lämnas över mot Lödöse efter freden i Laholm. Skulden reduceras till 2000, som Magnus skall betala till Peter Porse. 1278 då Magnus är på Götala gästar han Porse, som håller honom kvar antingen fånge eller tills han betalar sin skuld. Porse får Lödöse till skulden är betald. Peter Porse innehar borgen och härjar ”föga annorlunda, än hade Axevalla varit en rövarborg” ? Vi vet att Magnus Ladulås uppehöll sig mycket i trakten av Axevall och Skara. Bland annat upprättar han sitt testamente i Skara 1285, vari bland annat nämner att fadern är begravd i Varnhem. Uppror och Brudrovet.1278 utbryter oro kring folkungarna. Magnus favoriserar utländska män, vilket folkungarna ogillar. Ingemar på Gälakvist dräpes. Johan Filipsson var huvudman för detta uppror. Magnus svärfar greven Gerdt från Holstein togs till fånga och insattes på Ymseborg. Magnus drottning Helvig sökte sig till ett kloster och Jönköping belägras. Vad som hände finns inte dokumenterat, men svärfadern frisläpps. Ock Magnus inbjuder efter något år gärningsmännen till Gälakvist, där de tillfångatas och dekapiteras i Stockholm 1280 (Gustaf I har många förebilder). I samband med detta kan vi kanske förklara Alnsöstadgan 1280, som skapar ett världsligt frälse om de håller häst och rustning. I denna period stärker centralmakten sitt grepp om Sverige. Algot Brynolfsson lagman i Västergötland hade många söner varav en Brynolf Algotsson biskop i Skara. En annan son Folke rövar dottern till östgöten och flyr till Norge. Magnus passar på att reducera barnaskaran, men kan året efter residerar han på Axevalla och försonas med Brynolf, som via Vättern och frambärandet av Helena myten återfår Skaradömet. Magnus avsätter fadern Brynolf under en period, men sonen Brynolf blir en viktig biskop under åren 1278 - 1317. Enligt legender är Algotsönerna folkungar, vilket kan förklara Magnus intresse för att straffa för detta brudrov. Vi vet att Brynolf Algotsson möter Magnus här 1288. I Skänninge annalerna och Erikskrönikan nämns att Erik Klipping 1277 ”venit absauall” i akt och mening att stödja sin svåger Valdemar mot Magnus, som ju inte ville batala för Hova. Om det fanns en borg här då är oklart vad gäller annalerna, men dendrokronologiskt finns stöd för en sådan tanke. .. Kan vara så att Magnus satt på en borg och att Erik enligt den tidens taktik väntade ut honom. Det ingicks dock en fred i Lödöse så småningom. Lika troligt är att Erik förborgade sig här, mindre troligt att Valdemar satt här. Erik fick en borg i pant för Hova, men vi vet inte vilken. 1279 pantsattes Lödöse kanske i utbyte mot Axevall. 1300-taletBirger och Hertigarna 1304 - 05 tar Hertig Erik Kongahälla och norra Halland, och efter Håtunaleken 1306 flyttas maktsfären åter till västra Sverige. Stormännen ser i Erik en ledare, som man kan sko sig under. 1308 besöker hertig Erik Skara för att förläna gåvor till Gudhem, 1309 finns han i Skärv och Erikskrönikan vet att berätta att han ”låg med allt sitt folk” här, och det är möjligt att Erik är den som gynnar ett byggande av slottet. 1310 förlänar han Ingeborg Axevalla hus och län som morgongåva. Samma år delas Sverige defakto mellan Magnus söner. Närmast efter 1309 blev Axevalla förstört. 1315 talas om ”castrum novum” och 1323 om ”Nyhuset”. Efter Håtunaleken 1306 residerar hertig Erik på Axevalla, vid ett skifte 1315 mellan bröderna tillerkänns Erik ”novum castrum in Axavald cum tota Vestgosia”.
Hertiginnan Ingeborg, den norske kungadottern gifter sig vid 11 års ålder med hertig Erik. Bröllopet står i Lödöse, när Ingeborg blott är 11 år. Hon får Axevalla och fem häraden i morgongåva. Som 15 åring föder hon sonen Magnus och senare dottern Eufemia. Hon blir änka vid 17 års ålder efter Nyköpings gästabud. Hon flyr till sin morgongåva, Axevalla hus. Efter Nyköpings gästabud flyr Ingeborg 1317 till ”Skara hwus”. Hertigarnas här möter Birgers och Erik Menveds här 1319-03-19 vid Karleby och förlorar men Knut Porse, hertiginnan Ingeborgs förtrogne vänder krigslyckan och belägrar Stegeborg, varvid Birger och hans maka Märta flyr till Gotland och senare svågern Mened. Såsom kungamoder, länsherre och riksråd i både Sverige och Norge har hon en inte oansenligt inflytande, som väcker avund. 1319 dör Ingeborgs pappa Håkan och pilten Magnus blir norsk kung. Strax därefter även vald till Svensk kung, vid Mora stenar trots att kusinen junkern Magnus Birgersson redan fått löfte om kronan. Junkern mördas därför följdriktigt för att inte äventyra valet. Ingeborg ingår i riksrådet och konflikten med de övriga rådsherrarna leder till, att hon senare fråntas delar av sin makt. Skara konventionen 1322 innebär att makten flyttas från moder till rådet. 1323 belägras Axevalla hus av det Danskvänliga aristokrat rådet, som vill tvinga Knud Porse att inställa sin fientlighet mot Danmark. Troligen intas borgen men återlämnas senare till Ingeborg. Men i Skara freden 1326 tvingas hon överge sin morgongåva, Axevalla Hus. (Mogongåvelän innebar underhållslän till kvinnliga medlemmar av kungafamiljen för att säkra försörjningen efter makens död). Ingeborg Håkansdotter hade Axevalla med fögderi till 1326, då hon med tvång avstår trots att hon hade rätt till "genom brev eller andra fullgoda skäl". Efter 1326 stadgas i landskapslagar, att kungen inte hade rätt att i morgongåva ge borg till hustru. Han må giva av land och gårdar. Hon flyttar därför till Varberg, där hon residerar med dansken Knud Porse, som hon senare gifter sig med 1327. Axevalla återgår till kronan och tas emot till västgötalagmannen. 1326 utgjordes Axevalla fögderi av Värmland och ett antal västgötahärader, Valle, Skånings, Kinne, Vartofta och Gudhems med gårdar, lantbor och kvarnar i form av ägodelar, som gav inkomster till borgen. 1362 när Valdemar Atterdag hotar talas om reparation av huset. 1363 är den i folkungarnas händer och 1364 begär Magnus hjälp av Vilskebönder, det kan ha varit en brand. 1362 Huset har fått förfalla, men nu bestämmer man att rusta upp det. En brand skadar troligen slottet 1364 vilket föranleder Magnus Eriksson att skriva till häradet Vilske om hjälp att upprusta ”vårt slott”, som hade brunnit. Efter den Mecklenburgska invasionen hösten 1363 tas de flesta borgar utom Axevalla och Älvsborg. Slottet hölls för Magnus räkning, men överlämnas svekeligen till Albrekt av Gerhard Snakenberg, som blir förvaltare under kungens fångenskap. Han blev riddare före slaget vid Åsle. Axevalla hamnar dock senast 1370 under Albrekt. Kung Albrekt sitter på Axevold. 1367 i Albrekts händer men troligen återtaget 1371. 1389 i Albrekts händer och Margareta belägrar. 1390 i Margaretas händer.
1400 taletFogden på Engelbrekts tid är Anders Nilsson. 1434 belägrar Engelbrekt jämte Erik Puke slottet. Under belägringen, som var omfattande lärde Engelbrekt ut att skilja dansk från svensk genom att tvinga dansken säga ”vit häst på korngolv”, vilket en dansk ej klarar. Puke belägrar medan Engelbrekt drar vidare i Halland. På senvintern 1436 i samband med det andra upproret återvänder Engelbrekt för ett nytt försök till belägring. Han är nu knäckt av sin reumatism. På hästbår senare via Örebro till Mälaren, där han mördas 27 april 1436. Engelbrekt lyckas aldrig intaga Axevalla slott. Efter mötet 1436 överlämnas det året därpå till Karl Knutsson av slottsfogden Folke. Karl Knutsson för ett dubbelspel gentemot Engelbrekt. Efter 1440 koncentreras förvaltning av Skaraborg till Axevalla Hus. 1450 hade slottet en garnison på 50 man. Lödöse har fallit i Kristian I händer. 1453 Hövitsman på Axevalla satt Knut sin svåger Ture Tursen Bielke anslöt i en hemlig trohetsed till kung Kristian. Västgötarna skulle hylla Kristian vid Varnhem om Karl Knutsson inte hann fram före 1 aug. Vid ett senare lyckat anfall, ledd av Karls systerson Tord Bonde, mot Lödöse finner Kung Karl dessa förrädiska brev. I omgångar och med list tar sig kungens män in i Axevalla hus och kan när 30 svenner slunkit in arrestera hövdingen. Ture sätts i klostret i Varnhem, men flyr sedan via Rumlaborg till Danmark. Tord Bonde tar över Axevalla och kan därifrån hejda en plundring av Västergötland. Tord gifter sig 1455 med Iliana Tott, som blir borgfru. Tord blir senare marsk, men faller för förrädare i Viken (Bohuslän). 1465 avstår Karl för andra gången kungamakten och anbefaller han Åke Jönsson att rådet Ivar Green skall försvara Axevalla, men han lämnar den till Kristian den I. 1467 är Karl tillbaka som kung, men Green vill inte låta Karl ta över. 1469 belägrar Karl Knutsson Axevalla med 1000 man. Belägringen avbrytes, då Kristian rycker in i Västergötland. Han härjar vilt, men vid en drabbning mars 1469 i HERRLJUNGA får Kristian att vända. En bondehär avsedd för Elfsborg och Gullberg drar sig tillbaka mot Axevalla, man belägrar under ett år (?) och gör en stor timmermur, som man under häradshövding (?) Otto Torbjörnsson antänder och förstör fästet i grunden 30 juni 1469. En dansk hjälptrupp kom för sent för att rädda Axevalla.
Mer om denna föga dokumenterade byggnad finns att läsa i Birgitta Fritz: Hus, land och län. (den bästa) Hertigarna och en kort sammanfattning av dess vidare ödenBrynolf Algotsson mötte 1288 Magnus på in ”castro suo Axewall” enligt en uppgift från 1417. 1309 utfärdar Valdemar och Erik ett brev från Skärv k:a och samma år var Erik i Axvall med allt sitt folk. Slottet nämns först 1315 och benämnes då novum ”castrum in Asawaldh” och omnämnes i alla belägg fram till 34. Riksrådet belägrar 1323? och 1326 blir Ingeborg av med sin Morgongåva. Från 35 kallas platsen Axwall. Axvall återuppbyggs 1362 enligt uppgifter från 1420 kanske i samband med dansk aktivitet i Småland. När Mecklenburgarna kom 1363 behöll folkungarna borgen. 1364 begär Magnus en gärd av bönderna i Vilske Kleva kanske på grund av att slottet brunnit. 1367 faller borgen i Mecklenburgarnas händer möjligen på grund av förräderi, men 1371 återtas det av folkungarna. 1389 i Albrekts hand och belägrades av Margareta. Här talas det sedan om Axvall och det ”nyen slote” kanske två olika saker dit Margareta satte en hövitsman och folket i Axvall led svår hunger. Drottningens trupper bygger en belägringskrans, och 1390 är det i Margaretas hand. Förborgen brändes enligt Karlskrönikan 1434 men försvararna tycks hålla slottet, men efter en ny belägring och förhandling föll slottet 1436. 1452 hade slottet en besättning på 50 man, som övermannades av 30 insmugna. 1364 belägrades det av danskvänligt parti och efter ½ år dagtingande uppges det. Kort belägring av Knutsson resultatslös 1468. 1469 ett nytt resultatlöst belägringsförsök men senare stormades det av bönderna som 1469 släcker allt vidare liv vid borgen. Den lyrisk betraktelse som återfanns i lokaltidningarna 1924 under signaturen HJAxvalls slott några drag ur dess historia 1924 Ingår i serien Hornborgasjön och Hornborgabygden genom århundradena Efter att ha färdats utmed västra sluttningen av Billingsberget, varifrån vi haft en storslagen utsikt över landskapet, ha vi över den gamla minnesrika Hornborgaslätten nått fram till Axvall. Här taga vi vägen förbi Skaraborgs regementes gamla lägerplats, vandra genom en vacker allé av almar och lönnar, som leder fram till egendomen Husgärdet, vika av till vänster och följa en genom sidlänt ängsmark gående väg, som leder fram till den vid den lilla Husesjöns strandbelägna udde eller forna holme, varest ruinerna efter en av denna bygds märkligaste i Sveriges medeltidshistoria omnämnda byggnader, nämligen Axvalls slott återfinnes. Detta slott benämndes fordom Axevalla hus och var starkt befäst, samt betraktades under medeltiden som ett av landets förnämsta värn, särskilt mot det då som naturlig fiende betraktade danska riket. Platsen, där ruinen är belägen, är sällsynt vacker och helt visst värd att besökas. Härtill bidrager i ej ringa mån dess läge vid den lilla, till en båtfärd mycket inbjudande sjön. Vi – några ungdomar på utflykt i den fagra Vallehäradsbygden – begiva oss upp på ruinerna, där vi finna en rymlig platå, lämningen efter den forna borggården. På en inbjudande gräsmatta i skuggan av några ekar och andra lövträd, som spegla sig i den nedanför liggande sjöns klara vatten, slå vi oss ned och njuta i fulla drag av den utomordentligt vackra omgivningen, under det vi –vilken plats skulle väl vara lämpligare därtill ? – lyssna till de sägner, som förtälja om händelser, timade inom och omkring dessa numera under jorden gömda murar. När slottet först anlades är obekant, men enligt sägnen lära konungarna Inge d:ä och Sverker den I ha uppehållit sig där. Den förre, som även efterlämnade ett flertal sägner och minnesmärken i den kringliggande bygden, uppgives till och med ha haft sitt huvudsäte eller residens därstädes. Först på 1200-talet börjar slottet omnämnas i historien. Under kriget mellan Birger Jarls söner, Valdemar och Magnus Ladulås, intogs slottet 1277 av danska kungen Erik Klipping, som då var Valdemars bundsförvant, och Erik uppehöll sig på Axvalla under förra delen av det följande året. Snart övergav Erik sin släkting och vapenbroder och slöt fred med Magnus Ladulås, vilken därvid erhöll alla av danske konungen gjorda erövringar samt dessutom en summa penningar å 6000 mark silver, som Magnus var skyldig Erik, nedsatt till 2000 mark. Det gick emellertid trögt med ifrågavarande betalning, och i avsikt att påskynda densamma inbjöd Peder Porse – som var angelägen om att återfå sina pengar – konung Magnus till ett präktigtgästabud på Axvalla Hus. Konungen infann sig, och Porse sparade ej på välfägnaden, men när Magnus sedan ville resa, förklarade hans värd, att konungen vore hans fånge, tills han betalat eller ställt nöjaktiga säkerhet för sin skuld samt dessutom förbundit sig att visa honom samma ynnest som förut. Konung Magnus måste då, naturligtvis med svidande hjärta, antaga de uppställda villkoren – i betalning för lämnade han Porse Lödöse slott och län – varefter han erhöll sin frihet att lämna slottet. Sedan slottet flera gånger förstörts blev det under början av 1300-talet ombyggt och kallas 1315 för Nya Axvalla. Härefter innehades det av hertig Erik, Knut Porse med flera mäktiga herrar. Och råkade så småningom åter i förfall. År13…..anderna, att slottet…som då lär ha varit alldeles förfallet – åter skulle iståndsättas såsom varande en alldeles nödvändig fästning mot Danmark. År 1362. Axvalla hus har fått förfalla, men nu bestämmer man att rusta upp det. En brand skadar troligen slottet 1364 vilket föranleder Magnus Eriksson att skriva till häradet Vilske om hjälp att upprusta ”vårt slott”, som hade brunnit. Efter den Mecklenburgska invasionen hösten 1363 tas de flesta borgar utom Axevalla och Älvsborg. Slottet hölls för Magnus räkning, men överlämnas svekeligen till Albrekt av Gerhard Snakenberg, som blir förvaltare under kungens fångenskap. Han blev riddare före slaget vid Åsle. Axevalla hamnar dock senast 1370 under Albrekt. Kung Albrekt sitter på Axevold. Vid förlikning mellan Magnus, hans son Håkon och Albrekt 1371 erhöll Magnus Västergötland på livstid. Under Bo Jonsson Grip storhetstid är Axevalla fortfarande i kronans ägo ! Kronoförvaltningen under Albrekts tid var av underordnad betydelse under de 25 år, som Albrekt är kung. Han är i Tyskland större delen av tiden och gästar Sverige blott 66 och 75. År 1367 kom slottet under Albrekts händer, och under de följande tjugo åren innehades det av tyska fogdar. Sedermera 1388 uppstod första oenigheten mellan kung Albrekt och drottning Margareta på Axvall, såsom en följd av att drottningen för att avstänga all tillförsel till slottet låtit uppföra ett fäste i närheten av detsamma. Häröver skall Albrekt ha blivit mycket uppbrakt och förklarat drottningen det krig, som för honom tog ett så olyckligt slut i det beryktade slaget vid Falköping 1389. Under unionsregeringen innehade slottet mestadels av danskvänliga fogdar. Mars 1380 infaller Norrmän och Danskar i Västergötland, bränner Skara med dom, rycker vidare mot Örebro, Västerås och Jönköping, rimligen borde Axevalla då varit involverat. Slottet erövras av riddaren Niklas Svarte Skåning för Margaretas räkning, efter en belägring (av 7000 man ?) Den är en stödjepunkt för henne vid Åsle. I samband med detta sker en reparation. Från 1393 finns en skrivelse från Margareta till fogdarna i Östergötland. 1396 förmår hon i Skara församlade riksens råd att välja systersonen Erik till efterträdare. I februari 1397 gästar de kungliga slottet, varvid stort glam tycks ha förekommit. Axevalla intogs av Margareta 1389 och förvaltas av en Nils Jönsson Svarte Skåning under en kortare tid. Han erkänner senare inför rättartinget i Skara 1397, att han olovligen beskattat västgötabönderna för att rusta huset. Henneke Bekman blir förvaltare under 25 år intill 1430. Engelbrekts belägring 1434År 1434 gingo krigets vågor höga i Sverige. I spetsen för en väldig bondehär hade den tappre Engelbrekt dragit ut att befria sitt fosterland från främmande förtryck. Med segrande vapen gick hans tåg genom landet, och inom kort stod han med en häravdelning i Västergötland. Detta landskaps starkaste fäste var Axvalla, och helt naturligt riktade Engelbrekt först sina blickar mot detta slott. En samtida rimkrönika lämnar därom följande skildring. Mer om Engelbrekts strider här ”Genast for han till Axvalla, Såsom av ruinhögarnas berättelse framgår, gjorde västgötarna genast gemensam sak med Engelbrekt; de infunno sig väl beväpnade till Axvalla för att bispringa vid belägringen och hyllade där Engelbrekt som hövitsman. Rimkrönikan förtäljer vidare: ”Till hr Anders Nilsson talade han så: Inför Engelbrekts hot lät den danske befälhavaren Anders Nikliasson Mussla alltså bränna fästningens utanverk för att ej lämna de anfallande trupperna tillfälle att där söka skydd. Efter flera fruktlösa försök att bemäktiga sig slottet överlämnade Engelbrekt åt Erik Puke att fortsätta belägringen och tågade själv vidare för att fullfölja befrielsekriget. Belägringen avbröts och återupptogs sedan flera gånger. Sista gången belägrades slottet år 1436, men avbröts ånyo på grund av att fredsförhandlingar kommit till stånd. Kort därpå överlämnades slottet genom dagtingan med dåvarande fogden till Karl Knutsson, som satte Thure Bjelke till hövitsman på densamma. Bjelke visade sig snart vara förrädiskt sinnad mot Karl Knutsson, och marsken Tord Bonde åtog sig därför att fråntaga honom slottet. Väl vetande att detta ej utan alltför stor tidsutdräkt och manspillan skulle kunna ske, om han använde sig av våld, beslöt han sig att begagna sig av krigslist. Han förskaffade sig några tillförlitliga vänners bistånd och begav sig med dem till Axvalla som gäst. För att ej väcka några alltför tidiga och onödiga misstankar hos sin tilltänkta värd ordnade han besöket så, att man i smärre grupper och såsom av en händelse skulle anlända till slottet. Med endast några få man sällskap begav sig Thord Bonde till Axvalla, och när de efter hand anlände, utgjorde hans följe omkring 30 man, ett antal, som på intet sätt borde väcka oro, emedan herr Thures tjänare voro dubbelt så många. Man satte sig till bords och njöt av framsatta rätter, och det var frid och gamman, till dess Thord Bonde vid slutet av måltiden förebrådde sin värd det orätta i hans förrädiska stämplingar, grep honom i kragen och hotade honom med döden om han satte sig till motvärn. När Thure Bjelkes tjänare sågo sin herres belägenhet, sprungo de fram för att bistå honom, men de blevo snart övermannade av Thord Bondes följeslagare och dels dödade, dels fängslade. Härpå fördes den fångne Thure Bjelke till Varnhems kloster, varifrån han dock mot givet hedersord snart flydde till Danmark i sällskap med några andra landsförrädare. Nu fick Thord Bonde slottet i förläning och blev dessutom hövding över Västergötland. Då Karl Knutsson senare nödgades stiga ner från maktens tinnar, anbefallde han dåvarande ståthållaren Åke Jönsson att överlämna slottet till riksrådet Ivar Gren, vilket skedde år 1465. Denna visade sig dock vara förrädare och uppgav slottet till Kristian den I. När Karl Knutsson år 1467 för tredje gången kom till makten, hyllade Gren honom åter. Konung Karl behandlade honom då med förtroende, lät honom få behålla slottet och bisträckte honom dessutom med penningar. Icke desto mindre stängde Gren 1468 slottets portar för Karl Knutsson, varefter han flydde till Danmark. Vad befolkningen i de slottet kringliggande bygderna och för övrigt i hela Västergötland fått lida under de svenska herrarnas och de utländska fogdarnas förtryck, låter sig näppeligen beskrivas. Nämnas bör dock, att detta blev orsaken till slottets undergång. Den frihetsälskande västgöta allmogen kunde icke i längden plågas och för ödmjukas. I förbittringen över de utpressningar, som slottsfogden på Axevalla tillåtit sig mot länets allmoge, reste sig bönderna under anförande av den tappre Otto Torbjörnsson, angrep och i grund förstörde det starka fästet, som sedan aldrig mera reste sig ur sitt grus. Verkligheten bakom detta är en helt annan än den romantiska historien. Efter en förödande förlust vid en träffning vid Bjerka Härlunda 1469, drar sig Christian av någon okänd anledning tillbaka från stridszonen och riksrådet Otto Torbjörnsson kan efter att ha anlagt brandmaterial längs muren så brinner slottet ner för att aldrig mer byggas upp. Men även folksaga vill här ha ett ord med i laget. Märkliga äro de sägner om syner och spökelser, som berättas där i orten. Väl äro dessa återgivna i följande strof: ”De gamla trädens kronor susa Vacker dikt om AxvallDet speglar sig ett slott i, sjön Nu somnar dagens sista vind Vår motsatsfyllda medeltid, |
