"Broder! Du får förlåta mig, som kommer och besvärar Dig med Hornborgasjön igen, men vederbörande har börjat röra på sig, varför det vore synnerligen önskligt, att ett medlingsförsök gjordes innan en ny process, som säkert kommer att räcka minst 20 år, kommer igång. 0m således statsmakterna skulle vilja bidra till att få, denna ledsamma affär om möjligt ur världen, bör ett ingripande ske omedelbart och innan vattenrättsdomaren blir tvungen att ta itu med saken."
1932-07-03 Bertil Ekberg

1933-06-19

Ålsten den 19 juni 1933
Herr t.f. Vattenrättsdomaren Claes Johanson Vänersborg.

Broder.
I lördags avgjordes Hornborgafrågan i riksdagen efter omkr. en timmes debatt. Utgången blev den väntade d.v.s. bifall till propositionen liksom i I kammaren. Herr Lithander, Göteborg, försökte förgäves att få kammaren med på ett avslag eventuellt uppskov på ett år, han tröttade ut kammaren med sina långa oratorier och hans begäran om votering möttes med livliga nejrop. Det blev emellertid votering med uppresning, men avslags- och uppskovslinjen samlade icke mer än 6 à 7 röster.

Jag sänder härmed ett förslag till jämkningsansökan med hemställan att du ville omgående studera densamma samt meddela mig eventuella erinringar eller önskemål. Det är för förlikningssakens vidare fortgång mycket önskvärt att kungörelse om jämkningsansökningen utfärdas så snart som möjligt, vadan den bör göras komplett redan från början.

Hur många exemplar vill du ha? Enligt VL 11:29 skall det vara tre, och det kanske räcker med det. Ansökningen avser ju ej att vidtaga andra ingrepp i rådande vattenförhållanden än sådana till vilkas utförande vattendomstolen redan givit sitt tillstånd. Frågan gäller här således egentligen blott att inpassa redan tillåtna åtgärder i förrättningsutlåtandet. Och de som kunna beröras av detta är väl endast de, som kunna hava anspråk på att förrättningsutlåtandet får ett annat innehåll än som genom ett sådant inpassande skulle bli följden, d.v.s. de fallägare mot vilka förrättningsutlåtandet är utan verkan och som skaffat sig dom på att utlåtandet skall göras om i något hänseende, och på ett sätt som inte stämmer med de i jämkningsansökningen begärda åtgärderna. Fisket och det allmänna behöva således icke några exemplar. I ett annat hänseende torde man emellertid bli nödsakad att göra mer än vad lagen bjuder, nämligen ang. kungörelsens avsändande till pastorsämbeten. I detta fall lärer man ej kunna nöja sig med att så som VL 11:33 säger, sända den till pastorsämbetet i den eller de församlingar, i vilka ansökan om företaget förut kungjorts, utan man får nog lov att, skicka även till alla de församlingar, där ansökan borde hava kungjorts men icke blev kungjord, det vill i detta fall säga alla församlingar utmed Flian. Ansökningen bör alltså kanske kompletteras med en förteckning över vattenfallen i Flian och de socknar i vilka de äro belägna.

Även om slutlig förlikning kommer att träffas med både Kristinedal och Bronäs, och dessa alltså frivilligt komma att medgiva jämkningen, är det att vänta protester från en, jag kan inte säga fallägare, men stråkägare i Tveta Skallmeja socken, som gjort anspråk på att få del i förlikningspengarna men som ej kan få, enär han ej har något utbyggnadsbast fall och således ej lidit eller lider skada. En sådan protestant lärer få behandlas på samma sätt och efter samma regler som om han hade kommit tillstädes vid den Sjöbergska förrättningen och där framställt sina anspråk. Även Kristinedal och Bronäs skola enligt min mening behandlas efter samma regler om de ställa sig utanför förlikningen och bestrida jämkningen.

VL 7:59 synes mig närmast vara skriven för sådana jämkningar som erfordras delägarna emellan, men en jämkning måste ju i ett fall som detta också kunna ske utåt och för sådant fall finns ju ingen annan paragraf än denna att taga till. Det brukar framhållas om vattenmål, att man vid deras behandling icke bara skall stirra på lagen utan också anlita sunt förnuft. Här är det kanske ett sådant tillfälle.
Hjärtliga hälsningar. Vännen Sven Turén
S. T-n

1933-06-23

Herr Revisionssekreteraren Sven Turén Stockholm.

Ärade Broder.
Jag tackar för Ditt brev av den 19 dennes med förslag till jämkningsansökan. Det gläder mig mycket, att Ditt arbete för Hornborgafrågans bringande ur världen nu synes krönas med framgång.

Det torde vara tillräckligt, att ansökningshandlingarna ingivas i 3 exemplar. Liksom Du anser jag det vara försiktigast kungöra ansökningen inom alla församlingar utmed Flian, varför jag vore tacksam för en fullständig förteckning över vattenfallen i Flian med angivande av deras belägenhet. Dessutom bör nog kungörelsen särskilt delgivas de fallägare, med vilka förlikning till äventyrs icke kommer att träffas; detta får väl anses framgå av vattenlagen 11:37 andra stycket. Lagrummet avser ju enligt ordalydelsen endast tillgodogjord vattenkraft, men det förefaller lämpligt att även delgiva den av Dig omnämnde stråkägare, från vilken protester äro att vänta. Jag vore därför tacksam att få emotse även uppgift om de ifrågavarande fallägarna.

Beträffande själva ansökningen vill jag blott nämna, att å sidan 3, rad 5 nedifrån, förekommer ett skrivfel ("Högsta domstolens" i stället för vattendomstolens).

Jag kan visserligen icke värja mig för det intrycket, att vattenlagen 7:59 icke passar särdeles väl in på det föreliggande fallet, men jag kan å andra sidan icke heller finna någon bättre utväg. Jag delar till fullo Din uppfattning, att man särskilt i detta fall får låta sig vägledas mera av sunt förnuft än av lagens bokstav.
Med hjärtliga hälsningar Din tillgivne Claes Johanson.

1933-07-01

Till Västerbygdens vattendomstol 1933-07-01
På begäran av åtskilliga jordägare vid Hornborgasjön, vilkas besvärades av sjöns vattenstånd, har efter vederbörligt förordnande lantbruksingenjören Gustaf Sjöberg med biträde av gode män under åren 1900-1902hållit syn jämlikt 1879 års dikningslag i och för torrläggning av samma mark så att densamma bleve tjälig till åkerkultur. För vinnande av detta ändamål skulle dels sjöns högvattenytan sänkas cirka 1 meter genom utgrävningar i sjöns avloppså Flian dels och uppgrävning ske av vissa tillflöden till sjön. I utlåtandet den 30 september 1902 (Bil. 1) hava förrättningsmännen icke funnit hinder föreligga mot det sökta företaget ävensom givit föreskrifter för dess utförande, däribland föreskrifter om uppmuddring av vissa rännor eller, såsom de sedermera kommit att benämnas, kanaler (se Bil. 1 sid 3 näst sista stycket) i och för underlättande av vattenframrinningen från sjöns södra och östra delar till utloppet på vestra sidan (Sträckningen av dessa ränner eller kanaler framgår av de till förrättningsalten hörande plankartor över sjön.) Nyssnämnda utlåtande vann laga kraft. – Sedermera har Konungens Befallningshavare i Skaraborgs län genom resolution den 27 mars 1903 funnit hinder från det allmännas sida icke möta mot företaget. Vidare har Kungl. Maj:t den 3 dec 1903 beviljat odlingslån åt företaget och i samband därmed stadsfäst för företagets genomförande upprättade arbetsplanen. Arbetet fördes under åren 1903-1912 och blev efter en del justeringar godkänt av lantbruksstyrelsen den 31 december 1919
Till ovannämnda, av lantbruksingenjören Sjöberg och gode män förrättade syn blev ägarna av vattenverk i Flian icke kallade. Enligt förrättningsmännens uppfattning skulle sjösänkningen icke komma att lända till men för dessa vattenverksägare. I stämningen, delgavs sjösänkningsföretaget den 3 november 1910, yrkade emellertid åtskilliga ägare av vattenverk i Flian vid Gudhems häradsrätt, att enär sjösänkningen ledde till skada för vattenverksägarna, men dess verkan blivit kallade till eller närvarit vid den syn, som föregått sjösänkningen, synutlåtandet måtte jämlikt 51§ 2 mom. dikningslagen förklarades vara utan verkan mot dem . I utslag den 6 september 1915 biföll Härads Rätten vattenverksägarnas talan och detta utslag fastställdes av Göte Hovrätt i dom den 8 juni 1917 och av Kungl. Maj:t i dom den 3 dec 1920 (Se N.J.A. 1920 not 332).
I stämning, som delgavs företaget den 1 nov 1921, yrkade härefter åtskilliga vattenverksägare vid Västerbygdens vattendomstol att, enär synutlåtandet enligt Kungl. Maj:t nyssnämnda dom vore utan allverkan mot dem, företaget måtte åläggas att antingen återställa avloppet i dess skick före sänkningen eller vidtaga andra åtgärder till undvikande av skada för vattenverksägarna. Sedan denna rättegång fullföljts till Högsta Domstolen, har denna domstol i dom den 22 februari 1932 (N.J.A. 1932 not A 48) (Bil. 2)
• dels förklarat vara gentemot vattenverksägarna skyldigt att tåla vattenreglering i sjön inom vissa närmare angivna vattenståndsgränser med tappningsplan , som vattendomstolen ägde bestämma, att uppföra därför lämpad dammbyggnad vid sjöns utlopp å plats och av beskaffenhet , som vattendomstolen ägde föreskriva ävensom att under hålla dammen och bestrida kostnaderna för dess skötsel,
• dels och ()se Bil.2 sid 20) ålagt företaget att upptaga och underhålla vissa kanaler i sjöbottnen nämligen de i förrättningsutlåtandet föreskrivna rännorna eller kanalerna, vissa av dem dock med ändrad sträckning och därjämte en kanal från Härlingstorpsån mynning i norr till sjöns djupare del. (Se vattendomstolens dom den 9 juni 1928. Akten sid 998-1000, eller Bil 2 sid . 10 och 11 . Vattenrättsingenjörens beskrivning Bil. 3, eller akten sid. 1055 samt plankartan i akten sid. 1036. Se vidare angående de ändringar som Högsta Domstolen medgav i vattendomstolens kanaliseringsplan akten i Högsta Domstolen sid 60, 101 och 102 , 117 och ingenjören Hallins planritning 119; jämför sid. 135 och ingenjören Nordins ritning sid. 152 eller revisionssekreterare promemorian sid 264och 265.)
Sedan fråga härefter uppkommit om förlikning dels i det ifrågavarande stämningsmålet angående vattenföringens återställande dels ock i övriga svävande tvistefrågor mellan företaget och fallägarna, har företaget och fallägarna efter förhandlingar inför tre av Kungl. Maj:t förordnande utredningsmän, den s.k. Hornborgaförlikningen, biträtt av utredningsmännnen framlagt förlikningsförslag (Bil. 4) av innehållet
• att fallägarna avstå från alla vidare anspråk mot företaget, däribland anspråk på den i Högsta Domstolens dom den 22 februari 1932 föreskrivna regleringsdammen och vattenregleringen i sjön
• att företaget förbinder sig att till skydd mot häftig flöden i Flian uppföra en dammbyggnad vid Trestena bro,
• att företaget i och för förbättrande av lågvattenföreingen i Flian förbinder sig att upptaga och underhålla vissa kanaler eller rännor i sjöbottnen nämligen dels de i Högsta Domstolen nyss nämnda dom föreskrivna kanalerna, kanalen från Härlingstorpsån dock i annan sträckning och längd , dels ock en ny kanal, varigenom vattnet från Uddagårdsbäcken i öster kunde framrinna till huvudkanalen,
• att företaget ersätter fallägarna deras rättegångskostnader i det på vattendomstolens prövning beroende stämningsmålet (i vilket Kungl. Maj:t meddelade dom den 22 februari 1932),
• samt att till en var av fallägarna utbetalas ett konstantbelopp.
Genom dom den 11 maj 1933, som vunnit laga kraft (Bil. 5), har vattendomstolen medgivit sänkningsföretaget att vidtaga de i förlikningsförslaget föreskrivna anordningarna .
För att möjliggöra genomförandet av detta förlikningsförslag har innevarande års riksdag dels beviljat ett anslag å 550.000kronor dels ock anslagit 125.000 till ett lån åt företaget . Härjämte har från enskild person tillskjutits 25,000 kr . För åvägabringande av slutligt förlikningsavtal står alltså till Hornborgaförlikningens förfogande ett sammanlagt belopp på 700.000 kr
Slutgiltigt förlikningsavtal, grundat på förlikningsförslaget och vattendomstolens dom den 11 maj 1933, föreligger i utarbetad text (Bil. 6) och är avsett att underskrivas av samtliga fall- och verksägare i Flian. Några få av dem hava emellertid ännu ej avgivit slutligen godtagbara anbud angående de ersättningsbelopp, som skola utgå enligt §4 i avtalet.
Ehuru det av Sjöberg och gode män den 30 september 1902 avgivna förrättningsutlåtandet såsom ovan nämnts vann formell laga kraft enligt 32§ dikningslagen blev utlåtandet emellertid materiellt rubbat genom Kungl. Maj:ts domar den 3 december 1920och den 22 februari 1932. Sistnämnde dom, som enligt vad som framgår av det föregående icke är slutgiltig och som gäller endast mellan de tvistande, önska de som biträda förlikningen ersätta med det statliga förlikningsavtal som är under upprättande. Genom detta förlikningsavtal komma de tvistande överens om hur de önska, att sjösänkningen slutligen skall anordnas. För att ett i sådan ordning ändrat syneutlåtande skall i ändrade delar bli gällande även mot tredje man d.v.s. få rättsverkan mot en var, fordras , att vattendomstol jämlikt 7 kap. 59§ i vattenlagen lämnar föreskrift om nödig jämkning.
Sjösänkningsföretaget får för den skull härmed vördsamt hemställa , att vattendomstolen ville förskriva följande ändringar i bestämmelserna rörande företaget nämligen:
• att upptagandet och underhållet av kanaler eller ränner i sjöbotten måtte anordnas i enlighet med de bestämmelser som innefattas i förlikningsavtalet och vattendomstolens dom den 11 maj 1933
• samt att i Flian vid Trestena bro skall uppföras och underhållas en sådan skyddsdamm, som omförmäles i förlikningsavtalet och vattendomstolens dom dom den 11 maj 1933 och avrinningen ur sjön med denna damm regleras i enlighet med föreskrifterna i avtalet och sistnämnda dom.
Skulle från något håll invändning göras mot den nu begärda jämkningen, hemställer företaget, att vattendomstolens bestämmer den ersättning som i sådant fall bör utgå.
Förteckning över vattenfallen i Flian bifogas (Bil.7).

Paul Jönsson Albin Brolin
J O Hvarfvén Eric Wingstrand
Företagets arbetsstyrelse
Gustaf Eksell Företagets syssloman

I denna ansökan instämma

Alfred Jern Carl Rask H Dohlén Emil Sahlström Olof Carlander Nils Kuyhlenstierna Torsten Apell. E J Jansson Alfred Karlsson

Alma Millqvist Gustaf von Hofsten Alfred Håkansson Anna Svensson J W Håkansson Sven Karlsson Karl Andersson. David Carlsson

Ansökningen biträdes under förutsättning att de i §2 sista meningen i förlikningsavtalet (Bil. 6) omförmälda kanalerna anordnas och underhålles i enlighet med Högsta Domstolens dom den 22 februari 1932.

Carl A Andersson David Alström Anders Claesson

Till Konungen.

I anledning av nådigt beslut den 26 sistlidne juni få utredningsmännen för ernående av förlikning i det s.k. Hornborgamålet härmed i underdånighet anmäla, att avtal om förlikning i nämnda mål och övriga av Hornborgasjöns sänkning föranledda tvister mellan Företaget för sänkning av Hornborgasjön, å ena, samt nuvarande och förutvarande ägare av vattenfall och vattenverk i Flian, å andra sidan, den 13 nästlidne juli träffats inför oss. Förlikningen har biträtts av samtliga parter utom f.d. ägaren till Slugga kvarn, Algot Torstenssons dödsbo.

Med överlämnande av förlikningsavtalet i huvudskrift få vi vidare i underdånighet anföra.

Genom det åstadkomna förlikningsresultatet torde syftet med utredningsmännens förordnande få anses hava ernåtts. Avtalet innebär ett slutligt uppordnande av samtliga av sjösänkningen föranledda mellanhavanden mellan sjösänkningsföretaget och fallägarna och genom avtalets realiserande frigöres sjösänkningsföretaget och dess delägare ur det ekonomiska tvångsläge, vilket de råkat genom sjösänkningen och därav föranledda rättegångar.

Den omständigheten att en förutvarande ägare till ett av vattenverken i Flian icke biträtt förlikningen är icke av beskaffenhet att betaga förlikningsavtalet dess avsedda verkan. För sjösänkningsföretagets del kan berörda förhållande icke med annat än att den f.d. kvarnägaren kan vid domstol yrka åläggande för företaget att utgiva högre ersättning för skada i förfluten tid än vad företaget erbjudit sig att utgiva. Det av företaget till Algot Torstenssons dödsbo erbjudna utgör, såsom av förlikningshandlingen framgår, 8.000 kronor jämte ersättning för rättegångskostnader 1.767 kronor 10 öre. Det erbjudna skadebeloppet hava utredningsmännen ansett skäligt, men ersättningstagaren har fordrat, att skadeståndet skall höjas till 10.000 kronor.

Uti en till Västerbygdens vattendomstol ingiven ansökan har sjösänkningsföretaget anhållit, att den ursprungliga sjösänkningsförrättningen måtte jämkas i enlighet med bestämmelserna i förlikningsavtalet. Domstolens bifall till denna ansökan kommer att innebära ett gent emot en var gällande tillstånd att utföra de i förlikningsavtalet föreskrivna anordningarna i sjön och dess utlopp. Mot jämkningsansökningen har före erinringstidens utgång, den 9 dennes, erinring gjorts från allenast ett håll nämligen från en förlikningsavtalet utomstående hemmansägare vid Flian, G.F. Johanson i Tveta, vilken framställt anspråk på ersättning för den värdeminskning, som genom förlikningsavtalets realiserande skulle uppkomma å en obebyggd fallhöjd, till vilken han förmenar sig hava dispositionsrätt. Av en av Göta hovrätt den 16 januari 1914 meddelad dom i mål angående ansökan av Johanson om rätt att bebygga ifrågavarande fallhöjd framgår emellertid, att den fallhöjd, Johanson äger disponera uppgår till allenast några få centimeter. Då Johanson vid sådant förhållande icke genom sjösänkningen tillskyndar någon uppskattningsbar skada, lärer hans i anledning av jämkningsansökningen gjorda yrkande icke kunna vinna något beaktande.

Jämkningsmålet är utsatt till handläggning inför Vattendomstolen vid sammanträde den 25 dennes, då beslut i anledning av G.F. Johansons erinring torde komma att meddelas.

Av förlikningsavtalet framgår, att de belopp sjösänkningsföretaget förbundit sig att utgiva till fallägarna sammanlagt uppgå till 683.800 kronors. Ersättningssumman överstiger således med 8.800 kronor summan av de för ändamålet av riksdagen anvisade medlen. För avtalets likviderande erfordras således att sjösänkningsföretaget tillskjuter 8.800 kronor.

Det från enskilt håll utfästa beloppet 25.000 kronor, som motsvarar vad sjösänkningsföretaget betingat sig för att bli i stånd att utföra i förlikningsavtalet föreskrivna kanalen och skyddsdamm, blir enligt donators utfästelse disponibelt den 4 instundande november. Realsäkerhet för beloppet har överlämnats till undertecknad Turén.

Sjösänkningsföretaget har hos utredningsmännen hemställt att samtliga de medel, som skola användas för förlikningsavtalet likviderande måtte fördelas och utbetalas genom länsstyrelsen i Mariestad.

På grund av det anförda få utredningsmännen härmed i underdånighet hemställa.

• att Eders Kungl. Maj:t, sedan Vattendomstolen medgivit, sjösänkningsförrättningen må i enlighet med förlikningsavtalets bestämmelser, tillerkänner sjösänkningsföretaget för fullgörande av den betalningsskyldighet och de arbeten, som jämlikt förlikningsavtalet åligger företaget, dels såsom statsbidrag utan återbetalningsskyldighet 550.000 kronor dels ock såsom räntefritt lån, att återbetalas den 31 december 1945, 125.000 kronor,
• att åt länsstyrelsen i Mariestad uppdrages att - sedan sjösänkningsföretaget till länsstyrelsen
  • dels avlämnat vederbörlig skuldförbindelse beträffande lånet å 125.000 kronor
  • dels kontant inlevererat 8.800 kronor
  • dels ock avlämnat skriftligt bemyndigande för länsstyrelsen att jämlikt förlikningsavtalet fördela och utbetala ifrågavarande medel, tillhopa 708.800 kronor – utanordna till en var ersättningstagare utom Algot Torstenssons dödsbodelägare - hans änka Augusta Torstensson, och barn Paul Torstensson nämligen ägare Ivar Torstensson samt Carl Kvicks hustru Ruth Kvick, född Torstensson, de §§ 3 och 4 i förlikningsavtalet specificerade beloppen samt till sjösänkningsföretaget det belopp, 25.000 kronor som tillskjutes från enskilt håll,
• att de Torstenssons dödsbodelägare tillbjudna penningarna, tillhopa 9.767 kronor 10 öre tillsvidare reserveras och i avbidan på slutlig uppgörelse med dödsboet göras räntebärande,
• att av det belopp, 25.000 kronor, som skall tillkomma sjösänkningsföretaget, 20.000 kronor utbetalas så snart det från enskilt håll tillskjutna beloppet blir disponibelt under det att återstående 5.000 kronor tillsvidare innehålles och jämte upplupen ränta utbetalas först sedan slutavsyning skett av de arbeten för vilka medlen äro avsedda,
• samt att respektive ersättningstagare vid lyftandet av dem tillkommande ersättningsbelopp föreläggas för underskriften, sådan anmälan till vattendomstolen, som omförmäles i § 8 i förlikningsavtalet.

Underdånigts å utredningsmännens vägnar
Stockholm den 15 augusti 1933.

Sven Turén