1933-04-24

Protokoll inför Västerbygdens Vattendomstol

i mål angående ansökan av Hornborgasjön sänkningsföretag om tillstånd att uppföra en skyddsdamm över Flian nedanför utloppet ur Hornborgasjön vid Trestena bro inom Bjerka och Stenums socknar, Skaraborgs län med mera; hållet vid sammanträde å tingshuset i Skara den 24 april 1933
Närvarande: Undertecknad, av Vattendomstolen förordnad att såsom särskild vattenrättsdomare ägna erforderlig handläggning åt målet,
Vattenrättsingenjören Karl Elfström och H Larsson samt vattenrättsnämndemannen J O Nordlander i Nya Åsled och Fritiof Andersson i Seltorp.
Vid protokollet vattenrätts amanuens Einar Weiss.
Då vattendomstolen å utsatt tid och plats företog målet till handläggning, inställde sig advokaten Carl Norström i Stockholm och domänintendenten Bertil Ekberg på Dagsnäs såsom ombud för företaget under åberopande av ett nu ingivet bemyndigande / akten sid 151/.
Det antecknades såsom för vattendomstolen känt, att till sådan syssloman för företaget, såsom avses i 74§ av lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan avledning av vatten, utsetts bergsmästaren Gustaf Eksell i Skara samt företagets arbetsstyrelse utgjordes av domänintendenten Ekberg, godsägaren Albin Brolin på Östtomten, nämndeman E O Hvarfvén i Bolum, lt Paul Jönsson på St Bjurum och lantbrukaren Erik Wingstrand i Högetomt.
Av styrelseledamöterna voro, förutom Ekberg, jämväl godsägaren Brolin och lt Paul Jönsson närvarande.
Sekreteraren hos Kungl. Kammarkollegiet Otto Adelberg anmälde sig föra talan för bevakande av det allmännas rätt och intressen i målet samt de av företaget berörda ecklesiastika fastigheternas rätt och bästa, och åberopade Adelberg till stöd för sin behörighet i sådant hänseende ett i akten, sid 97, intaget förordnande även som ett nu ingivet protokollsutdrag, varav inhämtades, att kollegiet den 5 april 1933 förordnat Adelborg att från och med den 13 maj 1933 bestrida första advokalfiskatjänsten hos kollegiet.
Vidare inställde sig kvarnägaren Carl A. Andersson i Bronäs, vilken upplyste, att han jämte sin syster Elin Andersson ägde Bronäs kvarn.
För att tillhandagå med upplysningar i målet hade därjämte revisorssekreteraren Sven Turén såsom ledamot i den av Kungl. Maj:t tillsatta förlikningskommissionen ävensom lantbrukingenjören Sven Hallin kommit till städes.
=_=_=_=_=_

Den 11 maj 1933 meddelades å vattendomstolens kansli i Vänersborg följande av vattendomstolen beslutade

DOM 1933-05-11

I förevarande mål har Hornborgasjön sänkningsföretag, såsom ansökningen slutligen blivit bestämd, anhållit dels om tillstånd att till skydd mot skada genom häftiga flöden i Hornborgasjöns avloppså Flian uppföra en dammbyggnad över ån vid Trestena bro och att med dammen reglera ur sjön så, att icke större vattenmängd än 20 m3 i sek kommer att framgå i ån omedelbart nedom dammen, dels ock om medgivande att, till förbättrande av lågvattenföringen i Flian, i närmare angivna sträckningar upptaga två kanaler i sjöbottnen för framledande av vatten från sjöns tillflöden Härlingstorpsån och Uddagårdsbäcken till huvudavloppet genom sjön.
Dammbyggnaden är avsedd att uppföras i anslutning till förenämnda bros stenlandsfästen, vilka är belägna, det västra å mark, tillhörande Trestena i Bjerka socken, och det högra å mark, avsöndrad från ½ mtl säteri Västtomten och ½ mantal frälse Västtomten i Stenums socken. Mot sökandens begäran att för dammen få taga i anspråk berörda fästen har någon erinran icke framställts.
För utrönande av den ifrågasatta regleringens verkningar har vatteningenjören Larsson verkställt undersökning av förhållandena 1913 - 1915 samt 1918 – 1927, för vilka år Vattendomstolen haft tillgängliga uppgifter om vattenstånd i Hornborgasjön och framrinnande vattenmängder vid Svansvik. Av undersökning / akten sid 169-172/ framgår, att vattenföringen endast under ett av de ifrågavarande åren, nämligen 1924, överstigit 20 sekundkubikmeter och då uppgått till maximalt 22,4 sekundkubikmeter vid Trestena bro, samt att en begränsning av detta flöde till 20 sekundkubikmeter skulle hava medfört höjning av sjöns vattenstånd med ca 6 centimeter. Då vattenföringar över 20 sekundkubikmeter uppenbarligen förekomma ytterst sällan och begränsning av flödena i avsedd omfattning skulle medföra endast obetydlig stegring av sjöns vattenstånd, anser sig Vattendomstolen kunna av undersökningen draga den slutsatsen, någon uppskattningsbar skada icke är att förvänta till följd av regeringen.
De föreslagna kanalerna äro avsedda att framdragas över de fastigheter, som finnas angivna i en akten sid __, bilagd förteckning. Mot sökandes begäran att få taga i anspråk för kanalerna erforderlig mark hat någon erinran icke blivit framställd.
Av advokatfiskalämbetet vid Kungl. Kammarkollegiet har anförts, att kanaliseringen måste befaras medföra torrläggningen eller i varje fall försumpning av de ännu återstående delarna av sjön i sådan omfattning, att sjön därefter skulle fullständigt förlora sin betydelse som fågelsjö; och har ämbetet, enär därigenom enligt ämbetets mening betydande förlust skulle tillskyndas landets djurvärld, bestritt bifall till ansökningen i den del. Lika med ämbetet anser Vattendomstolen det vara av vikt, att en klar vattenspegel såvitt möjligt bevaras i sjöns norra del. Enligt förslaget skola kanalerna framdragas över igenlandat område å ömse sidor om sjöns djupaste del, vilken är belägen i nordost utanför Bolums landet. Till denna del av sjön kommer efter kanaliseringen av vattnet att avrinna från nederbördsområdet mellan Härlingstorpsån och Uddagårdskanalen, varjämte vatten vid flod kommer att strömma över kanalbäddarna och söka sig ner i sjön. Storleken av nämnda nederbördsområde jämte den del av sjön, som är belägen mellan de blivande kanalerna, har Vattendomstolen beräknat till omkring 25 kvadratkilometer. I detta sammanhang bör anmärkas, att markerna vid sjön för närvarande i stor utsträckning äro bristfälligt avdikade, varigenom avrinningen försvåras, men att en förbättring därutinnan med skäl kan förväntas, sedan frågan om sjön blivande vattenstånd blivit slutligen avgjord. Under förutsättning att vallar anordnas utmed kanalerna på sätt nedan föreskrives, måste enligt vattendomstolens mening det vatten, som kommer att tillföras sjön, anses tillräckligt att trygga tillvaron av ett vattenmagasin av sådan storlek, att företaget icke kan förväntas medföra någon nämnvärd inverkan på betingelserna för fågellivet.
Vad angår de erinringar, som i målet avgivits av J A Svensson med flera, finner vattendomstolen, att däri framställda yrkanden och påståenden, i den mån de grunda sig å den redan verkställda sänkningen eller kanaliseringen av sjön, icke kunna i förevarande mål komma under bedömande. Då de åtgärder, varom i detta mål är fråga, uppenbarligen icke kunna medföra några olägenheter i påtalade hänseenden beträffande de fastigheter, för vilka ifrågavarande personer uppgivit sig föra talan, lämnas deras erinringar i övrigt av Vattendomstolen utan avseende.
På grund av vad sålunda anförts och då de ifrågasatta åtgärderna icke heller eljest äro av sådan beskaffenhet, att de jämlikt vattenlagen ej må medgivas, prövar Vattendomstolen skäligt tillåta sökanden dels att å föreslagen plats uppföra en dammbyggnad över Flian och att med dammen reglera avrinningen ur Hornborgasjön så, att icke större vattenmängd än 20 m3/ sek kommer att framrinna i ån omedelbart nedom dammen,
Dels ock att i de sträckningar som å en i akten, sid 115, intagen karta utmärks med dubbla röda linjer och bokstäverna N – O Q samt A – B, upptaga två kanaler i sjöbotten för framledande av vattnet från Härlingstorpsån och Uddagårdsbäcken till huvudavloppet genom sjön, allt i enlighet med följande villkor och närmare bestämmelser:
Beträffande dammbyggnadens konstruktion föreskriver Vattendomstolen, att tröskeln skall förläggas högst å höjden +3,30 meter, motsvarande åbottnens höjd enligt ett av lantbruksingenjören Gustaf Sjöberg med biträde av gode män upprättat förslag till sänkning av Hornborgasjön, att avståndet mellan landfästena skall utgöra minst 14,84 meter, att brobana och fasta stödkonstruktioner för rörliga dammdelar skola förläggas lägst å höjden + 6,75 meter samt att alla avstängningsanordningar skola konstrueras så, att öppningen mellan landfästena må kunna helt friläggas. Vare sig avstängningen sker medelst luckor eller nålar, skola sålunda alla för uppbärande därav erforderliga stödkonstruktioner, son ligga under höjden + 6,75 meter, kunna borttagas. I övrigt skall dammen utföres i huvudsaklig överenskommelse med ett vid ansökningen fogat, av ingenjören Paul Andersson i Västerås den 7 oktober 1932 Upprättat förslag med tillhörande ritning /akten sid. 10 - 13/.
Till skydd för kanalbotten och slänter nedom bron skall utläggas en kraftig stötbotten av trä om sex meters längd, räknat från dammens nedströms sida, vilken stötbotten på sidorna skall begränsas av lika långa stenfyllda träkistor, direkt anslutna till landfästena och med överkanten å höjden +5.80 meter.
För underlättande av ålynglets uppgång skall en planka i stötbottnen ersättas med en öppen ränna av omkring en decimeter djup, vilken fylls med naturlig sten. Till förhindrande av att stenen sköljas ut ur rännan skall denna förses med från botten av densamma uppstående tvärlister av ungefär rännans halva höjd, stående på ett avstånd av omkring 0,5 meter från varandra. I varje tvärlist görs tre hål av omkring en centimeters diameter. Rännan skall sluta vid dammtröskelns uppströmssida.
Här ovan liksom eljest i domen angivna höjdsiffror hänföra sig till ett jämförelseplan, beläget 7,51 meter under en fix punkt, bestående av ett kors, inhugget i överkanten av en stor jordfast sten, belägen på åkern öster om södra tillfartsvägen Trestena bro och omkring 100 meter söder om bron.
För bestämmande av vid vilken tidpunkt vattenmängden 20 sekundkubikmeter framrinner vid dammen och innehållande av vatten i sjön alltså må begynna, skall på lämpligt ställe strax nedom dammen nedsättas ett vattenmärk på den höjd, till vilken vattnet stiger vid sagda framrinning. Nämnda höjd finner vattendomstolen icke kunna tillförlitligt bestämmas annorledes än genom vattenmängdsmätning vid ett tillfälle, då vattenföringen utgör ungefär 20 sekundkubikmeter.
Då det emellertid i händelse av isdämning i vattendraget på ömse om dammen icke kan med ledning av detta märke avgöras, när vattenmängden uppgår till 20 sekundkubikmeter, är det nödvändigt att anordna jämväl ett vattenmärke till utvisande av det vattenstånd i sjön, vilket motsvarar nämnda framtinning vid dammen. Sagda vattenstånd har vattendomstolen preliminärt beräknat till + 6,00 meter. Det åligger sökanden att utsatta sista vattenmärke å höjden 6,00 meter på lämpligt ställe i sjön i närheten av dess utlopp så snart denna dom vunnit laga kraft. Första gången vattnet i sjön eller i närheten av detta märke eller i närheten därav, skall sökandan genast därom underrätta vattendomstolen, och skall det då åligga sökanden att i samråd med den av vattenrättsingenjörerna, som vattenrättsdomaren därtill förordnar, utsätta det först omförmälda vattenmärket nedom dammen. Vid denna förrättning skall närmare undersökas vilket vattenstånd i sjön, som motsvarar en vattenföring vid dammen av 20 sekundkubikmeter, och skall det i sjön utsatta, vattenmärke med ledning därav justeras. Erforderliga bestämmelser om dammens skötsel skola samtidigt meddelas av vattenrättsingenjören.
Kanalerna skola i avseende å lutning, bottenbredd och släntlutning utföras i överensstämmelse med ett i målet åberopat, av lantbruksingenjören Sven Hallin uppgjort förslag / akten sid. 112-114/. Till förhindrande av att vatten från den blivande sjön avrinner genom kanalerna skola dessa å de ställen, där markhöjden understiger + 5,00 meter, förses med vall mot sjösidan med krönet åt nämnda höjd. Liknande vall skall, där det med hänsyn till markhöjden är erforderligt, jämväl anordnas utmed östra sidan av kanalsträckan A – Q å den i akten, sid - 115, intagna kartan. Det åligger sökanden att utföra och för framtiden underhålla nämnda vallar i ett med hänsyn till deras ändamål betryggande skick.
I domen angivna arbeten skola vid äventyr, som stadgas i 2 kap 22 ; tredje stycket vattenlagen, vara fullbordade före utgången av år 1937
När anmälan inkommit till vattenrättsdomaren därom, att arbetena blivit fullbordade, eller den för fullbordandet bestämda tid gått till ända, skall besiktning av arbetena verkställas av sakkunnig person, som vattenrättsdomaren förordnar.
Avgift enligt 2 kap. 10§ Vattenlagen till befrämjandet av fisket inom landet skall icke utgå i anledning av företaget.
Bestämmelserna 4 kap. vattenlagen är icke tillämpliga i fråga om företaget.
Talan mot denna dom fullföljes hos Vattenöverdomstolen efter vad, som skall anmälas hos vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreteraren sist å fjortonde dagen härefter eller, i anseende till mellankommande helgdag, sist fredagen den 26 maj 1933.

Som ovan På Vattendomstolens vägnar Claes Johansson

1933-08-25

Protokoll inför Vesterbygdens Vattendomstol

i mål angående ansökan av Hornborgasjön sänkningsföretag om jämkning av meddelade bestämmelser beträffande sänkning av Hornborgasjön; hållet vid sammanträde å tingshuset i Skara den 25 augusti 1933.

Närvarande: Undertecknad, av Vattenöverdomstolen förordnad att såsom särskild vattenrättsdomare ägna erforderlig handläggning åt målet,
vattenrättsingenjörerna S Aspegren och H Larsson samt vattenrattnämndemännen J 0 Nordlander i Nya Åsled och Fritiof Andersson i Seltorp.
Då vattendomstolen å utsatt tid och plats företog målet tillhandläggning, inställde sig domänintendenten Bertil Ekberg på Dagsnäs och advokaten Carl Norström i Stockholm såsom ombud för företaget under åberopande av ett nu ingivet bemyndigande /akten sid. 100/.

Det antecknades såsom för vattendomstolen känt, att borgmästaren Gustaf Eksell i Skara utsetts till sedan syssloman för företaget, som avses i 74§ av lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan avledning av vatten, samt att företagets arbetsstyrelse utgjordes av domänintendenten Ekberg, löjtnanten Paul Jönsson på Stora Bjurum, godsägaren Albin Brohlin på Östtomten, nämndemannen E.O. Hvarfvén i Bolum och lantbrukaren Eric Wingstrand i Högetomt.
Såsom sakägare inställde sig G.F. Johansson i Tveta, Emil Sahlström i Hospitalsqvarn, Anders Claesson i Barevalla, Torsten Apell i Basebo och Carl A. Andersson i Bronäs.
Därjämte hade revisionssekreterare Sven Turén såsom ledamot i den av Kungl. Maj:t tillsatta förlikningskommissionen, kommit tillstädes för att tillhandagå med upplysningar i målet.

Sedan ordföranden redogjort för det huvudsakliga innehållet av handlingarna i målet, anförde Turén följande: Den 13 sistlidna juli hade inför förlikningsmännen hållits ett sammanträda i Skara, därvid ett uppgjort förslag till förlikning i de uppkomna tvistefrågorna biträtts såväl av sänkningsföretaget som ock av samtliga enligt förlikningsmännens mening ersättningsberättigade fallägare med undantag av Algot Torstenssons dödsbo, förut ägare av Slugga kvarn. Under gårdagen hade jämväl delägarna i nämnda dödsbo godkänt förlikningsavtalet. Åt Johansson i Tveta hade förlikningsmännen icke ansett sig kunna föreslå någon alldenstund, alldenstund det genom Göta Hovrätts i målet åberopade dom den 16 januari 1914 vore avgjort att Johansson icke ägde den av honom påstådda dämningsrätt. Den fallhöjd höjd, som funnes inom Tveta gårds gränser och som ostridigt tillkomme Johansson, utgjordes endast av ett obetydligt stråk om några centimeter och vore alldeles uppenbart icke utbyggnadsvärdig. Johansson kunde således icke lida någon skada genom sjösänkningens fortbestånd.

Såsom ostridigt antecknades, att Hovrättens dom vunnit laga kraft.
Turén ingav dels avskrift av det ingångna förlikningsavtalet, dels avskrifter av däri åberopade fullmakter jämte vissa andra behörighetshandlingar, dels ock avskrift av en den 15 augusti 1933 av förlikningsmännen till Konungen avlåten skrivelse. De ingivna handlingarna bilades akten i målet /sid. 101-126/
Vidare antecknades, att Apell uti en den 23 oktober 1931 till vattendomstolen inkommen ansökan, vilken fortfarande vore på domstolen prövning beroende, anhållit om tillstånd att uppföra en vattenkraftanläggning för utnyttjande av strömfall i Flian, att med berörda anläggning åsyftades att tillgodogöra bland annat den vid Hule kvarn ovanför gränsen mot Tveta befintliga fallhöjden samt att Johansson icke inkommit med någon erinran mot ansökningen, oaktat kungörelse om densamma blivit i föreskriven ordning utfärdad, och ej heller kommit tillstädes vid det av vattendomstolen den 13 maj 1932 i målet hållna sammanträdet.

Johansson yttrade: Han hade icke något att erinra mot bifall till jämkningsansökningen i och för sig utan medgåve, att sjön finge bibehållas i sitt avsänkta läge. Vidare medgåves, att det numera icke funnes någon utbyggnadsvärdig fallhöjd inom Tveta gårds ägor. Johansson ansågs emellertid till fullo styrkt, att ägaren av Tveta gård på grund av urminneshävd ägde rätt att utnyttja den fallhöjd om 1.15 meter, som enligt lantbruksingenjören Sjöbergs avvägning 1912 funnits mellan dåvarande skulbottnen under vattenhjulet vid Hule kvarn och Bollerfallet. Genom sjösänkningen hade Flians vattenföring blivit så ojämn, att det icke längre lönade sig att utbygga berörda fallhöjd, och på grund härav ansåg sig Johansson berättigad till ersättning av Sänkningsföretaget för den skada, som genom sänkningens fortbestånd tillskyndades fallet. Kvarnen och stampen, som legat på Tveta sidan och tillhört gårdens ägare, hade utnyttjat hela åns vattenmängd. Det fordrade beloppet, 2500 kronor, innefattade således gottgörelse för värdeminskning å fallet i dess helhet. Johansson hade väl hört omtalas, att Apell ämnade anlägga en kraftstation, men om Apells ansökan till vattendomstolen liksom om domstolens sammanträde i anledning därav hade Johanson saknat kännedom, då han icke fått någon underrättelse därom. Beträffande den förutnämnda hovrättsdomen ansågs Johansson, att han genom densamma endast fått avslag på sin begäran att få återuppföra en dammbyggnad omkring 40 meter nedströms om den plats, där den ursprungliga dammen varit belägen, men att domen däremot icke innefattade ett slutligt underkännande av Johanssons påstående om rätt att utnyttja den fallhöjd, som av ålder tillgodogjorts av ägaren till Tveta gård.

Beträffande kanalerna anförde Ekberg: Med jämkningsansökningen avsågs dels de två kanaler från Härlingstorpsån och Uddagårdsbäcken, till vilkas utförande företaget erhållit tillstånd genom vattendomstolens dom den 11 maj 1933, dels och de redan befintliga kanalerna i sjöbottnen från Hornborgaån, Bredgårds mossar och Bjurums ån samt från dikena söder ock norr om Dagsnäs. Sistnämnda kanaler hade företaget enligt 2 § i förlikningsavtalet förbundit sig att för all framtid vidmakthålla med samma effektivitet, som avsågas med bestämmelserna i Högsta Domstolens dom den 22 februari 1932. I första hand innebure detta beträffande kanalerna från Hornborgaån, Bredgårds mossar och Bjurumsån, att de skulle underhållas i det skick, som angåves i den i akten, sidan 35, intagna promemorian av vattenrättsingenjörerna, och beträffande kanalerna från dikena norr och söder om Dagsnäs, att de skulle underhållas på sätt föreskrivits i det utlåtande, som lantbruksingenjören Sven Hallin och gode män den 20 december 1929 avgivit vid syneförrättning enligt vattenlagen för torrläggning av mark, tillhörande Dagsnäs m.fl. hemman. Men bestämmelsen, åsyftade därjämte, att företaget icke skulle vara ovillkorligt bundet av alla detalj föreskrifter angående bottenbredd och släntlutning utan äga att därutinnan vidtaga sådana ändringar, som icke inverkade menligt på kanalernas vattenförande förmåga. Denna modifikation, vilken borde gälla jämväl beträffande kanalerna från Härlingstorpsån och Uddagårdsbäcken, vore nödvändig med hänsyn till att kanalerna upptogs med mudderverk och att deras sidor därigenom bleve vertikala.

Andersson vitsordade, att i § 2 i förlikningsavtalet hade den innebörd, Ekberg nu uppgivit.
Ekberg anförde vidare: Av de nu befintliga kanalerna hade kanalerna från Hornborgaån, Bredgårds mossar och Bjurumsån upprensats under åren 1931 och 1932, så att den förstnämnda för närvarande hade ungefär de dimensioner, som föreskrivits i vattenrätts ingejörernas promemoria, varemot de båda övriga vore överdimensionerade. Kanalerna från Dagsnäs dikena hade upptagits under samma år i huvudsaklig överensstämmelse med utlåtandet den 20 december 1929, därvid uppsamlingskanalen utanför västra sjöstranden emellertid gjorts något längre än enligt förslaget, i det den framdragits till kanalen över sjön från Hornborgaåns mynning. Kostnaderna för dessa arbeten hade tills vidare förskjutits av ägarna till Dagsnäs och Stora Bjurum och i någon ringa mån av sänkningsföretaget. Företaget vore nu icke berett att angiva, hur dessa kostnader liksom övriga kostnader för jämkningsförslagets genomförande borde slutligt fördelas mellan sänkningsintressenterna. Företaget ämnade låta genom sakkunnig person upprätta förslag till fördelning och ville, sedan detta skett, till vattendomstolen inkom med detsamma för prövning och fastställelse. Då det emellertid för förlikningens genomförande vore av vikt, att tillstånd till jämkningen erhölls snarast möjligt, anhölls företaget, att frågan om kostnadsfördelningen måtte tills vidare lämnas vilande men att målet i övrigt avgjordes redan nu.

Norström förklarade, att företaget, vid det förhållande att Johansson numera uttryckligen medgivit jämkningen i och för sig återkallade sitt mot Johansson framställda yrkande om ersättning för rättegångskostnader.
Det tillkännagavs, att dom i målet kommer att meddelas å vattendomstolens kansli i Vänersborg måndagen den 11 nästkommande september.
Vattendomstolens höll härefter enskild överläggning, därvid beslöts följande.

D0M A.M. 46/1933

Protokoll inför Västerbygdens vattendomstol i mål angående ansökan av Hornborgasjöns sänkningsföretag om jämkning av meddelade bestämmelser beträffande sänkning av Hornborgasjön; hålet vid sammanträde i tingshuset i Skara den 25 augusti 1933.

- - - - -

Vattendomstolen höll härefter enskild överläggning, därvid beslöts följande

DOM

meddelad å vattendomstolens kansli i Vänersborg den 11 september 1933.

Sedan vid en av dåvarande tillförordnade lantbruksingenjören Gustaf Sjöberg med biträde av gode män handlagd, den 30 september 1902 avslutad syneförrättning enligt lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan avledning av vatten bestämmelser meddelats om sänkning av Hornbergssjön i ändamål att torrläggs vattensjuka strandmarker omkring sjön, har Kungl. Maj:t på talan av åtskilliga ägare av vattenfall och vattenverk i sjöns avloppså Flian dels genom dom den 3 december 1920 på anförda skäl förklarat synemännens utlåtande vara utan verkan mot dem, dels ock genom dom den 22 februari 1932 förklarat sänkningsföretaget vara gentemot vattenverksägarna skyldigt att tåla vattenreglering i sjön inom vissa angivna vattenståndsgränser, att uppföra och underhålla därför lämpad dammbyggnad vid sjöns utlopp och bestrida kostnaden för dammens skötsel samt att upptaga och underhålla vissa kanaler i sjöns botten.

I förevarande mål har sänkningsföretaget, under åberopande av 7 Kapitlet 59 § vattenlagen, anhållit, att vattendomstolen med för envar bindande verkan måtte fastställa vissa ändrade bestämmelser beträffande sjösänkningens utförande i syfte att sjön måtte få bibehållas i sitt nu avsänkta läge. De föreslagna bestämmelserna avse, för utom framtida underhållet av vissa redan befintliga kanaler i sjöbottnen, allenast vidtagande av åtgärder, vartill vattendomstolen på därom gjord ansökan lämnat företaget tillstånd genom dom den 11 maj 1933, som vunnit laga kraft. Åtgärdernas laglighet i och för sig är sålunda icke föremål för prövning i detta mål, utan vattendomstolen har nu endast att avgöra, huruvida der, begärda jämkningen, innebärande medgivande till sjösänkningens fortbestånd, må anses tillåtlig med hänsyn till de sakägare, vilka icke äro bundna av syremännens utlåtande rörande företaget, varjämte vattendomstolen, i händelse av bifall till ansökningen, har att meddela de föreskrifter beträffande kostnadsfördelning mellan delägarna i företaget, som må föranledas av jämkningen.

Några ägare av vattenfall och, vattenverk i Flian, dock icke alla, hava genom påskrift å ansökningen förklarat sig instämma i densamma. Emellertid hör företaget åberopat ett den 13 juli och den 24 augusti 1933 dagtecknat förlikningsavtal mellan företaget, å ena, samtliga av företaget uppgivna nuvarande eller förutvarande ägare av vattenfall ock: vattenverk i Flian, i avtalet benämnda fallägarna, å andra sidan, enligt vilket avtal dels företaget förbundit sig att underhålla de redan befintliga kanaler och att vidtaga de övriga åtgärder, om vilka i förevarande mål är fråga, samt att till fallägarna utbetala vissa penningersättningar, dels ock fallägarna förklarat sig avstå från alla anspråk på att i vidare mån än i avtalet nämnts bekomma ersättning i pengar eller annat för skada eller förlust, som för dem i egenskap av ägare av vattenfall eller eljest kunde hava uppkommit till följd av den under åren 1900 - 1919 utförda sänkningen av Hornborgasjön eller av de åtgärder, som sedermera intill den 13 juli 1933 vidtagits till vidmakthållande eller förbättrande av sänkningsresultatet. Med hänsyn till förutvarande fallägares rätt och intressen kan hinder icke anses möta mot bifall till ansökningen och på grund av avtalets nyss angivna innehåll finner vattendomstolen detsamma gälla jämväl beträffande de nuvarande fallägarna under förutsättning, att till dem utfästa penningersättningar varda guldna.

Mot ansökningen har erinran gjorts endast av G F Johansson i Tveta, vilken framställt anspråk på ersättning för skada, som genom sjösänkningens fortbestånd skulle tillskyndas ett obebyggt strömfall i Flian, vilket enligt Johanssons uppgift av ålder utnyttjats av ägaren till Tveta gård. Johansson har emellertid i målet förklarat, att han icke bestridde bifall till företagets jämkningsansökan i och för sig utan att sjön finge bibehållas i sitt avsänkta läge.

På grund av vad sålunda anförts och då icke heller av hänsyn till andra än de ovannämnda sakägares intressen hinder kan anses möta mot bifall till ansökningen, prövar vattendomstolen lagligt föreskriva nedannämnda jämkningar i bestämmelserna rörande företagets utförande.

I stället för vad synemännens utlåtande föreskriver beträffande upptagande och underhåll av kanaler i sjöbottnen skall gälla:

• att de redan befintliga kanalerna i sjöbottnen från Hornborgaån, Bredgårds mossar och Bjurum ån skola för framtiden underhållas i det skick, som angives uti en i akten i förevarande mål, sidan 35, intagen promemoria,
• att de likaledes befintliga kanaler i sjöbottnen, vilka upptagits i enlighet med ett av lantbruksingenjören Sven Hallin och gode män den 20 december 1929 avgivet utlåtande vid syneförrättning enligt vattenlagen för torrläggning av mark, tillhörande Dagsnäs med flere hemman, skola för framtiden underhållas i det skick, som vid sagda förrättning blivit bestämt, därvid skall iakttagas, att uppsamlingskanalen utanför västra sjöstranden skall liksom nu vara framdragen ända till kanalen över sjön från Hornborgaån,
• att i sjöns norra del skola, i enlighet med de bestämmelser, som meddelats i vattendomstolens förutnämnda dom den 11 maj 1933, upptagas och för framtiden underhållas två kanaler i sjöbottnen för framledande av vattnet från Härlingstorpsån och Uddagårdsbäcken till huvudavloppet genom sjön,
• samt att vad som föreskrivits i fråga om de olika kanalernas bottenbredd och släntlutning icke skall utgöra hinder mot vidtagande av sådana ändringar därutinnan, vilka icke menligt inverka på kanalernas vattenförande förmåga.

Till skydd mot skada genom häftiga flöden i Flian skall företaget uppföra och för framtiden underhålla en dammbyggnad över ån vid Trestena bro samt med dammen reglera avrinningen ur sjön så, att icke större vattenmängd än 20 kubikmeter i sekunden kommer att framgå i ån omedelbart nedom dammen; skolande i avseende på dammbyggnaden och regleringen gälla de närmare bestämmelser, som därom meddelats i vattendomstolens ovannämnda dom den 11 maj 1933.

Gentemot de nuvarande fallägare, vilka enligt förlikningsavtalet tillförsäkrats viss penningersättning, skall den sålunda medgivna jämkningen av bestämmelserna rörande företaget gälla allenast under förutsättning, att till dem utfästa ersättningsbelopp varda guldna.

Enär Johansson medgivit, att numera icke finnes någon utbyggnadsvärdig fallhöjd inom Tveta gårds ägovälde, samt Johansson icke styrkt sig vara berättigad att utnyttja något därutanför befintligt strömfall, varder Johanssons i målet framställda ersättningsanspråk av vattendomstolen ogillat.

Vad beträffar de bestämmelser i fråga om kostnadsfördelning mellan delägarna i företaget, som må föranledas av den medgivna jämkningen, prövar vattendomstolen, med bifall till därom gjord hemställan, skäligt förklara målet därutinnan vilande; och vill vattendomstolen, sedan företaget inkommet med förslag till sådan fördelning, upptaga målet i denna del till fortsatt handläggning.

Talan mot denna dom må hos Vattenöverdomstolen fullföljas efter vad, som skall anmälas hos vattenrättsdomaren eller vattenrättssekreteraren sist å fjortonde dagen härefter eller således sist måndagen den 25 september 1933.

Som ovan På vattendomstolens vägnar Claes Johansson.