Torpen

[ överordnad ] Start ] Bjellum By ] Bolumtorp ] Bolum ] Broddetorp ] Hornborga By ] Sätuna ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Gårdar ] Skiftet ] [ Torpen ] Saga ] Soldater ]
[underordnad] Ressla  Råberget ] Klippes ] Upplands- el Kvarnvägens folk ]

 

Här är torpen i Bolumtorp delen av socknen.

torp_bjar.gif (21431 bytes)

Vi hälsar på

hos några av de människor som finns beskrivna under denna och följande sidor. Vi har delat upp det i olika vandringar

Kvarnvägens Folk

eller Upplandsgatan, där vi återfinner bland andra Laffa Anders. Allt enligt Ramsan:
Tjoalitten, Backa Britten, Skräddarn och Trass, två gånger Laff, Vasarn och Vass.

Ressla Karla

52 ResslaKarla Tre syskon

  1. Gustav höll sig mest hemma och skötte hushållet var lite religiös.
  2. Systern Anna isolerad trol psykiskt sjuk Schizofreni ? När hon dog åkte karl till Skara och köpte ena kista som han tog med i bussen.
  3. Karl var ute hos bönderna och arbetade slöjdare av resslar, såll och dylikt. Stället finns inte kvar men rester efter boningshus, lada och brunn finns inne i skogen Källaren tydligt markerad i skogen.

53 KrutaBuss Före Kruta-Buss bodde där en familj, som kallades "Översten" i ett skogstorp till Holmagården. En av de mest primitiva och fallfärdiga stugor jag minns. Kruta-Buss var lite velig, så där oförargerligt, hade i sin ungdom, sades det, gått igenom en svår kris, som bröt ned honom. Det var sagan om den rika flickan och den fattiga pojken. Flickan var herrgårdsfröken där ha var dräng. Han levde av människors barmhärtighet, dock utan att tigga, gick i bygden med stamhåll på vissa ställen. Jag har några minnen från Kruta-Buss. Jag vallade korna ensam en dag då han kom stigen fram. Jag hälsade och han stannade en lång stund. Jag tyckte tiden var lång att gå ensam i hagarna och det tyckte förmodligen han med. Han talade om lite av varje, men man fick inte fråga, det besvarades inte. Han hade också gått vallpojk i unga år, sade han, så sjöng han några visstumpar från vallpojkstiden medan han slog takten med vallräckan. Jag mins än hans sorgligt, hjälplöst olyckliga ansikte. En annan gång kom han hem och ville köpa mjölk, fick så också, en s.k. kannekruka c:a 3 liter. När han skulle betala hade han endast en tioöring i nypan. Mor sa då att han fick mjölken ändå. Då lyste han upp och stammad fram: "I-i-i ä-ä-ä~s-n-ä-l-l~e-r i-i A-n-n-a" bugade artigt och gick. En dag i havrebärgningen hjälpte jag Bohlin att plocka neker. Då kom han med en huggorm hängande tvärs över käppen framför sig. Käppen var alnslång. Då blev jag hemskickad, arbetet slutade för dagen, det var vid 3-4 tiden. Men jag gick långsamt hemåt för jag ville se vad de ämnade göra med ormen. De stoppade ner den i en literbutelj levande, sedan lades buteljen i ett grävt hål under fähuströsklen. När jag berättade om det hemma sades det att detta var för att skydda mot otur och "förbytt" i ladugården. Kruta-Buss hade alltså fått beställning på en levande huggorm för nämnda ändamål. Detta skedde så sent som 1906-1907.

Kruta- Buss – Anders (Gustav?) Andersson f.26/11 1846, hade en historia fylld av mänsklig tragik. Han berättade ett och annat med långa mellanrum och så småningom kunde följande utformas: Han var troligen född på Billingen neråt Varnhem och kom som fattig vallpojk till Backa gård. När han var i tonåren behagade en av herrgårdsfröknarna ta honom till leksak. Då leken senare visade sig få alvarliga följder blev det han som fick uppbära syndastraffet, vilket utmätte av frökens fader enligt tidens sed. Någon annan rätt än fadern husbonden - blev aldrig åtspord. Det var i nävrättens och husagans tid. Pojken blev alldeles omåttligt misshandlad, så djävulska plågad, att han fick talfel och stammade hela sitt liv. Dessutom brast en del av förnuftet. Inte så att han blev sinnessjuk i vanlig mening men han blev velig, oföretagsam och olycklig. Kunde inte företaga sig något arbete mera utan gick än här och än där och småpysslade och levde som dagen kom. Då stugan däruppe i markerna stod tom fick han bo där, tills den formligen ramlade ned. Då flyttade han till en gumma kallad "Tupp-Maja" i Rådene skogen. Där bodde han i många år tills gumman dog. Då var han mellan 70-80 år och fattigvården i Bolum fick ta hand om honom helt och inhyste honom i fattigstugan till att börja med. Senare inhystes han på annat håll, sannolikt hos målare Skog. Han dog i början av 1920-talet. Förmodligen var han född på 1830-talet senare del, men det är även möjligt att han såg äldre ut än han var i verkligheten på grund av sitt yttre. Vi kan göra vissa jämförelser med småfolkets rätt och behandling nu och då. Sådant finge inte ske nu, men då var det inget ovanligt. Saken bara tegs ihjäl, ingen talade vidare om det, om än många harmades aldrig så mycket. Intet hjälpte, ty herrarna hade makten och rätten. Krutabuss var son till Anders Krut under Anders Gunnarsgården Bjellum Nr 324 Skarab Reg.

54 Moliters Gubben Blomkvist har ritat in Molinders vid bäcken ganska långt åt öster. Molitor hade varit mjölnare i Korsgårds - kvarnen i yngre dagar. En son Alfred arrenderade Lindströms därefter Alms där de bodde till omkring. 1915 då de flyttade till Sätuna. Gamle Molitor sammanbodde med en gumma som vävde. Hon vävde allt i gamla vackra mönster och färger. Sedan tog hon en korg på armen och gick ut och sålde i bygden. Vissa tider band hon sopkvastar, viskor och tvagor av kråkris, som hon sålde. De båda gamlingarna voro antagligen änkfolk båda.

55 Per Mera Per Ludvig Karlsson Meer f1844 i Brandstorp i Falköping. Där bodde PerMera i slutet av 1890-talet då han flyttade till Mösseberg varefter Alm övertog stället och bodde där ett 10-tal år. Stället låg nedanför Lewanders, på samma sida av vägen.
Stället finns vid infarten till Ressla Karl med rikligt med buskar över ett stenparti. En källare ligger helt nära vägen men omgiven av sumpmark isolerader så där kan inte stället ha varit.

Klippes


Övriga gäster i skogen hittar Du under Bolum

Stenvalls Stugan fanns kvar in på 1920-talet. Den låg helt dold inne i den yppiga växtligheten vid bäcken. Där bodde en syster till Johan Törnbergssons mor, Mina Stenvall och hennes mor. Stenvall hade i yngre dar varit knalle i småartiklar. Dog på 1890-talet, trodde Assar.

49 Andreas Maja Maria Andreasdotter änka. Gumman minns Blomqvist gubben var död tidigare.

50 Kloarn Namnet var Johannes Larsson f 1834-04-04 d i Bolum 1911, med hustrun Britta Dahlberg fr. Ramstorp. Han skulle varit född i en gammal krog, vilken vet Blomqvist ej. Det fanns gott om småkrogar i mitten av 1800-talet. Troligt att han hade sitt ställe Heljesgårdens mark där det fnns en brunn vid vägkanten.

51 Nöjder Sold för Skaraborgs Reg Nr 322. Född 1827-01-02 u Stenstorp död 1889-08-06 i Bolum. Troligen f.d. soldat. Gumman levde i början av 1910 talet. Dottern Tilda var änka Matilda f 1864-04-30 född Dahlborg gm Johan Emil Larsson mjölnare i Stola Kvarn i Berg död genom olyckshändelse vid avvisning av kvarnhjulet. Paret hade en dotter, Emerentia. Deras namn var Dahlberg. De kallade sig dock Johansson. Först alla tre sedan två bodde där fram mot 1920. När stugan blev totalt fallfärdig flyttade Tilda och hennes dotter till "Broga" där Dr. Frans Blom låtit uppföra Ringstorpsstugan, som de bebodde till 1947.

Lewanders Olivia Lewander ogifter.

56 KattJonas Jonas Johansson född 1817-08-03 i Edåsa. Hade varit mjölnare i Bengtsgårds - kvarnen då händelsen inträffade som gav honom namnet "Katt-Jonas". En katt hade lämnats kvar i kvarnen över natten för att taga råttor. Katten hade lagt sig nere i- kvarnstenshålet, där kvarnstenarna ännu var varma. På morgonen satte Jonas igång kvarnen utan att tänka på katten, som maldes ihjäl mellan stenarna. Det var nog för att bli öknamn av, eller var det kanske ett sätt av Mäldelaget att före hälsovårdsinspektörernas tidevarv bestraffa en vårdslös och försumlig mjölnare. Det var ju brödsäd och inte kattor, som skulle malas i kvarnen. I ramsan om Lille - skräddarns gålbönner kallas han för Kisse-Katt. Hans verkliga namn visste ingen.

57 Spets Hade en son som var "hyttehållare" på Axvalla hed.

58 Josua Josuas Andersson. Var gårdskarl och hjälpreda på Broddetorps stationssamhälle. Han trampade upp en blank stig genom hagarna, ty han gick dagligen, morgon och kväll. Josua liksom Per-Mehr var med baptisterna i Hornborga.

59 Blankes Soldat för Nr 340. Gustaf Blank, f.d. soldat, granne med Josua. Hade en duktig gumma, som hade gott handlag med djur. De var först av småfolket att lämna mjölk till mejeriet i Korsgården. Folk sade att hon kunde mer än andra - trolla menade dom förståss. Okunnigheten var ännu stor i mångt och mycket. Även Blank trampade upp en stig, som han gick, när han i alla väder bar sina mjölkflaskor. Stigen gick delvis samman med Josuas, därefter korsa den och gick ut vid Sörgården i Bolumtorp.