Soldattorpet nr 342 und. Kärragården åbyggnader: Stuga, 13 * 8 ¾ * 2 ½, inneh.
stuga, förstuga med kammare, spis och bakugn. Ladugård, 18 ¼ * 9 ¾ * 5, inneh. fähus,
loge och två lador.
Rensas. Liten stuga på den s.k. Rensbacken, hemmanet Bolum Samuelsgården del av
Askebacken, vilken innehades av en f.d. soldat Erik Rehn och hans efterleverska vid namn
Bolla. Den senare hade från mannens död 1856 understöd av socknen och drev som
"påbröd" en liten handel eller s.k. snusbod, som väl gav någon styver
ibland. Rensa var en s.k. rackarkäring, som satt där och lurade som katten efter en mus
och yppade sig något tillfälle till extra förtjänst för henne så var hon ej alls
nogräknad. Kom där nu någon och ville ha en kaffehalva av henne, så var hon ej ogin,
manfolk hade hon absolut inget emot, fast någon lockande skönhet var hon visst ej utan
förtidsåldrad och ful alldeles anskrämligt ful för resten, efter vad det sägs, och
led i halsen som en tatterska. Man fick också se upp med henne när hon någon gång kom
in i ens stuga – det hade inträffat att en eller annan sak sedan saknats. Men dess
bättre var hon bunden vid sin snik. Kunderna skulle naturligtvis skötas. Annars hade hon
en gång fått plikta svårt för den olaten. Det var under tiden efter hennes äktenskap,
medan hon och mannen bodde å Vässtorp. Hon hade då en dag varit inne hos gårdsägaren,
Sven Jönsson, samt då passat på att tillägna sig några ägg. Innan hon gick
därifrån upptäcktes dock tillgreppet och man satte åt henne därför – men hon
nekade på det bestämdaste och "vånna" (bedyrade), att hon ej tagit äggen.
"Ja vånnar, att om ja ä säker, så sa dä barnet ja bär på få fötter som
ägg!" "Vet du nu um va du sejer, kvenna?" sa mor i Vässtorp. "Dä
kan hända!" och föreställde henne att vara ärlig. "Sej du sum dä ä, sa du
få ägga! Ja vell ente ha nôka skull i, um barn’t sulle bli vanskapt." -Hon
var säker på, att den andra tagit äggen. "Dä har I inga skull i, kära mor! Så
vidskepli sa I ente vära," sade soldathustrun och gick sin väg i (låtsat)
vredesmod. En tid därefter födde Rensa en dotter, som var höggradigt
"äggfotad", d.v.s. hade absolut äggrunda fötter – "hulfot’t va
lika trinnt sum bresta å tåra satt inväxta uppepå foten." - Det var svårt att se
den tösen, när hon vuxit upp och skulle gå – hon riktigt fick rulla sig fram, och
det blev aldrig någon arbetsmänniska av henne. Rörande familjen Rehn, meddelas nedan
några separat gjorda anteckningar och vad dess residens angår, är här endast
anteckningsbart att detsamma efter gummans död nedrevs.
Erik Rehn, Rehns Bollas Sold. 18 - 1827. Soldat för Vässtorp med flera gårdar, efter
avskedet bosatt å Askebacken, Bolum under Böljan SvenAndersgården sen Samuelsgården. f1780 Häggum. Eriks första hustru var Annika från Snikens Kvarn och som födde
honom Olof 1806 men sen talas inte vidare om dem. Bolla Andersdotter f1806 änka från 1856. Barn: Johanna, Johannes,
Gustaf och
Maria. Erik var gift men första hustrun dog liksom parets barn på 30 talet.
Bolla överlever sin man med 30 år. Historien om Länsmannens besök hos Rensa.
Länsmannen och lönnkrögerskan. I en liten torftig stuga på norra delen av den s.k.
Askebacken i Bolum bodde under senare hälvten av 1800 talet en gumma som emedan mannen varit
soldat under namnet Ren i orten hugnades med namnet Rensa. Hennes medel att försörja sig
och barnen med vad de utöver det för änkor och faderlösa vanliga naturaunderstödet i
form av några kappar spannmål i kvartalet, uppehållandet av en s.k. snusbod, med allt
annat inrymd i stugan, som, frånsett en liten förstugukammare, där det nätt och jämt
var plats för en dräng, tjänstgjorde som affär, lagerrum, kök och sovrum, allt utan
anspråk på utrymme och renlighet. Den av Rensa, som ägde Bolla i förnamn och där
även benämndes Rensbolla, bedrivna handelsrörelsen var. Litet snus, tobak och kryddor,
knappar, nålar och annat smått var allt som fanns att få, och lagret var ej stort
– en ordentlig mansbörda. Bolla hade emellertid ännu en vara, som då och då gav
henne en något bättre ehuru ej riktigt laglig inkomst, nämligen det brännvin hon lönnligen höll och utminuterade, särskilt gärna i form av s.k. kaffehalvor. Mot sådan
hantering hade dock sockenstämmorna företagit sina stämplingar, i det att viten både
mot sådana näringsidkare och ägarna till den mark, varå dessa bodde stipulerats.
Vidare hade beslutats att om böterna ej kunde uttagas av någon backstugusittare,
inhyseshjon eller tredskande så skulle denne undergå s.k. stockstraff och om den felande
ändå icke efter tillsägelse rättade sig, så skulle denne till rättsbetjäningen i
orten anmälas för att få undergå det straff domstol i förevarande fall kunde finna
skäligt ålägga. Alla dessa bestämmelser gav emellertid den värda rörelseidkerskan
så många som flög och for. -Vad böterna beträffade var hon demokratisk nog, att inte
äga något och att allt det andra spelade för henne ingen roll. -Det lilla lagret, det
hade hon skuld på, det hörde fordringsägarna till, stugan, den hörde mer än henne
barnen till och kunde för resten anses som socknens redan förut, tog man denna fick man
anskaffa annan bostad åt dem, och lösegendomen kunde inte sägas vara värd mer än fem
små ruttna lingon. Ville byn erlägga s.k. jordägareböter, så gärna för henne, de
tillföll i så fall fattigvården och kunde bli nyttiga för både henne och andra
understödstagare. Stocken var hon inte rädd för, där hade hon suttit förut, så det
var ingen skam längre. Vad länsmannen slutl. Beträffade – kom dag kom nog råd.
Vatten och bröd var eljest ingen dålig kost. Hon var alltså inte så god att skrämma
rensgumman. Och det fick snart också länsmannen nogsamt erfara, när hans tur att
inträda på arenan kom – ty det gick därhän omsider. Inte kunde byamännen tåla,
att någon drev en lönande affär på deras bekostnad samt mot själasörjarens krav och
besluts verkställande.
Och länsman kom
och länsman gick,
men ingen dom
den gumman fick.
Länsmannens besök hos rensa blevo emellertid för denna enerverande. – Vad hade
han där att göra den snoken. Han handlade ju inte så mycket som en liten pris snus en
gång. Och hon ruvade på hämnd och räknade ut, hur hon bäst skulle vänja av honom.
Nästa gång när länsmannen kom där med fjärdingsmannen och sina karlar i släptåg
samt hade undersökt boden (stugan) och gick in i det mindre rummet (förstugukammaren)
var änkan honom följaktig dit under det att de medvarande karlarna stannade där de
voro, väl vetande att det icke var plats för flera där inne. Väl inne i rummet satte
gumman sin uträknade plan i verket – tog länsmannen i håret och drog honom över
sig i sängen, allt vad hon orkade ropande : "Länsman vållta’r mäk! Länsman
vållta’r mäk!"---Karlarna skyndade sig givetvis till platsen och fingo just se
den ifrågavarande i all hast kravla sig ur sängen, där gumman fortfarande kvarlåg.
Dessa hade emellertid inte sett hur händelsen utvecklat sig och skulle naturligtvis ej ha
förmått vittna till länsmannens fulla fördel, vilket denne mer än väl insåg samt
skyndsamt begav sig ifrån stället och den skällande kvinnan, utan att ge de
medföljande männen förklaring över om han funnit något misstänkt i kammaren. Denne
föredrog i stället. att för sitt goda namn och ryktes skull den gången låta den
"djäkla gumman" vara i fred. Efter den betan ruvade även länsmannen på
hämnd och fick också sådan fast måhända ej på tänkt sätt, ty när han en senare
gång kom på "besök" tog gumman honom icke i håret utan slog honom i huvudet
med dörrbommen "så blon pessa". Därför ombesörjde han att hon fick 28
dagars "vatten och bröd", ett som hårt ansett straff, som emellertid ej skulle
bekommit den vid umbäranden vana kvinnan hårdare än att hon därunder ökat ett helt
pund eller 8,5 kg i vikt.
Räkning till Bolla Rehns Sterbhus från Johannes Rem.
Bolum den 19 juni 1882. Enkan Bolla Rehns Sterbhus till Johs Rem Debet.
En räkning för Enkan Bolla Rehns skötsel under hennes sjukdom till hennes död
ifrån den 14:e mars till och med den 15 juni eller tillsammans 91 dagar efter
öfverenskommet pris af 33 1/3 öre per dag Kronor 0.33
Uppköpt för gummans räkning under hennes sjukdom:
2 Kalfsteker á 70 öre 1.40
2 dito räntor á 25 öre 50
1 butelj Win 50
En resa till Kommavallagumman
för att söka hjelp till gumman 1.50 (en kvacksalverska vid denna tid!)
Tillsläppt Wed för 5:-
Kronor 39:23
Godkännes Till 32:23
Af Fattigvårdsstyrelsen
Ofvanstående 32 kronor 23 av denna dag betalta som hermed quiteras Bolum den 5 juli
1882 Johannes Rem. m. h. ä. p. (med hand på penna).
Kontrakt:
Ena sidan. Undertecknad åttager sig att för Bolums Kommuns räkning under ett
års tid räknat från 16 Oktober 1883 till samma dag 1884 underhålla döfstumma Gustaf
Rehn emot en summa af 50 kronor per år, som af Kommunalstyrelsen betalas halfvårs vis
och i förhållande till lifstid, men om sjukdom inträffar öfver åtta dagar betalas af
Bolums Kommun 25 öre för varje öfverstigande dag som sjukdom varar, och skall Gustaf
Rehn af undertecknad underhållas med försvarliga kläder i förhållande efter vad han
nu är kläd så att han icke häri försämras brister her i förbehåller sig
fattigvårdsstyrelsen rättighet att af fosterlönnen denna brist fulla Och skall han
skräderiyrket användas om icke serskilda omständigheter inträffa samt väl vårdas och
underhållas sålunda öfverenskomit som skede i Bolum den 21 oktober 1883.
Å fattigvårdsstyrelsens vägar Anders Eriksson G. Hallberg Broddetorp. Ovanstående
Foster lön är denna dag betalt med 50 kronor quiteras Bolum den 18 oktober 1884. G.
Hallberg. Gustaf utackorderades från den 16 okt. 1882. Det detta föreg. kontraktet är
lika. /HJ.
Kontrakt :
Andra sidan. På andra sidan stående kontrakt förnyas på ett års tid räknat från
den 16 oktober 1884 till samma dag 1885 med den förendring att halfva foster lönen eller
25 kronor betalas denna dag och ena hälfvten den 16 oktober 1885 eller 25 kronor.
Bolum den 16 oktober 1884. Å fattigvårdsstyrelsens vägnar Anders Eriksson G.
Hallberg skräddare. Ofvanstående foster lön 25 kronor har jag denna dag bekommit
quiteras Bolum den 16 oktober 1884. G. Hallberg
På sista hälfvten foster lönen är denna dag afbetalt 10 kronor quiteras den 4 Maj
1885. G. Hallberg Foster lönen är betalt fullt till den 16 oktober 1885 quiteras
G. Hallberg Omstående kontrakt förnyas på ett års tid räknat från den 16
oktober 1885 till samma dag 1886 mot 50 kronors foster lön och samma villkor och är
halfva fosterlönen bet. denna dag med 25 kronor som quiteras Bolum den 16 oktober 1885.
G. Hallberg Det halfva året fosterlön bet med 25 kr quit den 16 oktober 1886. Quiteras
af Hallberg.
