NolBreagården

Jonas Larsson i Skomakarehemmet var före sitt gifte till denna gård tillsammans med sina syskon ägare till ¼ mtl Bjellum NolBreagården med dit hörande Källegården och blev så småningom ensam därom. Han bodde emellertid ända till sin ålders höst i den förstnämnda gården, där han trivdes bättre än nere i bygden.

Först sedan sonen efter sitt giftermål bosatt sig i Bredegården flyttade han med sin hustru dit för att njuta sitt otium, som det plägar sägas. Därförut hade denna gård varit utarrenderad.

Släktföljden.

Till släkten 1828 genom Johannes Månsson, som då köpt hemmansdelen av de denna innehavande sterbhusdelägarna efter Lars Andersson i AndersGunnarsgården. Den under gården varande ⅛ mtl Bolumstorp OlofGrottesgården utgör Johannes Magnusson sonhustru tillfallet fädernearv och torde i här berört hänseende väl vara äldre, men har såsom icke stamhemman lämnats oundersökt.
Släktföljden: Johannes Månsson -> Magnisa Luars -> Johannes Magnusson. -> Sanfrid Johansson ->Hilbert Johansson.

1809-28 Johannes Månsson

f1776 Sjogerstad. Familjen kom först som brukare av Lunnagården 1809 från Sjogerstad då han tog med far och mor och alla drängar. Slutar som inhyses. Enda sonen Johannes tog med sin fru Lisa brukar först Lunnagården till 1828, då han förvärvar gården av sterbhusdelägarna efter Lars Andersson i AndersGunnarsgården. Luars Magnisa tar över gården.

Magnus Johansson

f1804 i Sjogerstad är den omtalade Magnisa Luars. Han finns noterad som ägare här 1861. ¼ Mantal som äges af Magnus Johansson flyttar alla sina åbyggnader. När man talade om familjen sade man alltid ”Mangnisa” och barnen kallades i anledning därav aldrig för annat än ”Mangnisa Gustav, Mangnisa Lisa”, o.s.v., en benämning på de i gården boende, som äger sin efterföljd än i dag. Annars hade familjen – gunås – sitt öknamn. Detta var på Magnis: ”luarn” och på gården och familjen ”luars”. Därav sade man på tal om någon av familjens medlemmar t.ex. ”Luars Jonas”, eller vilken det nu var frågan om. Innan gubben fick det namnet brukade han alltid säga: ”Nä, nu sa ja gå hem te mi lua!” Men sedan teg han.

Magnus Johansson köpte 1845 ¼ mtl Holmagården och ägde med hustrun 1/16 Olof Grottesgården. Vid arvskiftet erhöll änkan sin enskilda jord och barnen 1/20 mtl i vardera hemmanet. Sedan bröderna köpt systerns lotter, företogs lottning dem emellan, varvid Lars Petter och Jonas erhöll var sitt 1/8 mtl i Holmagården och de andra i NordBredegården.

Luars Johannes Magnusson.

f1828. Den under gården varande ⅛ mtl Bolumstorp Olof Grottesgården utgör Johannes Magnusson sonhustru tillfallet fädernearv och torde i här berört hänseende väl vara äldre, men har såsom icke stamhemman lämnats oundersökt. Johannes f1828 brukar hela 70 talet gift med Inga Maja och deras son Gustaf Sanfrid f1871 tar över. Under 70 talet har vi följande tjänstefolk på gården Gustava Johansson f1854, Gustaf Magnusson f1831, Anna Beata Johansdotter 1851 samt Gustava Matilda Johansdotter 1855. Det måste vara under hans tid som gården flyttades:

№ 1 25 aln långt 9½ bredt och 2 ¾ täckt med halm och torf i godt skick, huset indelat i förstuga boningsrum, kök och två bodar. Kostnad för rifvning och återuppförning å nya planen 140:-
D:o för körslor 50:-
№ 2 En flygelbyggnad med förvarings och snickarebod 13 ¼ aln långt 6½ bred och 3¼ hög, täckt med halm och torf i försvarligt skick. Kostnad för rifvning och uppföring å nya planen 30. D:o för körslor 15
№ 3 En hvälfver källare i godt skick; Dess rifning och uppföring ånyo värderas till 70. kostnad för körslor 30.
№ 4 Ett fähus med svinhus och Redskapshus 17 aln långt 8¾ bredt och 4½ högt täckt med halm och poll någorlunda skick. Kostnad för rifning och uppföring å nya planen 30. D:o för körslor 15
№ 5 En ladugården äges tillsammans med Lars Johansson hälften hvardera byggd i dubbel vinkel ena gafveln 17½ aln lång ena yttersidan 23 aln och den andra gafveln 10¼ aln. Södra ytterligare 24 ¾ aln, den östra sidan 32½, 4½ hög täckt med halm och poll; indelad i loge 2^ne lador, stall och fähus tarvar reparation. Kostnad för rifning och uppförande på bådas andel 150:- D:o körslor 50 Trädgårdsanläggning 24 444, Brunnsgravning 25 .-

Luars Johannes gifte sig med Inga Maja från Gåran och gifte sig 1868 inför hotet om att tvingas flytta.

Sanfrid Johansson. ⅛

Strax efter sonens födelse råkade Sanfrid under ett marknadsbesök tillsammans med ett par andra män från socknen i krakel med en annan marknadsbesökande och slog denne så svårt med tillhyggen att döden följde. Av rädsla för följderna rymde då Sanfrid till Amerika och lät sedan aldrig höra av sig. Ägare till ¼ mtl står senare änkan Hilma, gift med sin kusin. Sanfrid rymmer våren 1903 utan att säga mer. Han kommer in en morgon och kramar sonen Hilmer för att sedan inte låta höra av sig.

Under perioden 01-13 står systern Ellen Johansson i Göteborg som ägare till 1/8 och Vilhelm Johansson äger 1/16. Hilma tog emot inhys fattighjon som Ellen Kristina Pettersson från Askebacken i Bolum 1906-07, då den stackars flickan kom till Tomten. Perioden 13-31 så äger Ellen Johansson 1/8, Vilhelm Johansson 1/16, och Gustaf Magnusson 1/16 och ¼. Hilma står som innehavare och hushållerska.

En förklaring till varför Sanfrid flydde till Amerika härför sig till ett ouppklarat dråp på en man från Häggum. Vi läser

År 1902 inträffade i orten ett dråp, som efter rättsförfaranden fick avskrivas som ouppklarat. På hemväg från en marknad i Falköping hade en bonde från Häggum vid namn Anders Skräck ihjälslagits av ett par andra marknadsbesökare. Misstänkta såsom vållande till Skräcks död voro två karlar från den socknen Bolum, den ene benämnd ”Dares Jakup” och den andre ”Magnisa Sanfrid”.
Endast ett vittne, den s.k. ”Trollsvikarn” fanns och denne sade sig ha varit för full för att säkert minnas något, vadan svarandena ålades edgång, då den förstnämnde svor sig fri och den andre för att slippa från detta rymde till Amerika. Vittnet sade sedermera: ”Jag skulle aldrig ha kunnat göra som Jakob!”

Arrendatorer.

Personöden på Gården

1925-Hilma

igenkännings namnet Luars Hilma, fick hon ärva av sin närmaste släkting av sin farfar 1925. Hilma var gift med Sanfrid, som flyr till Amerika när barnen var små. Hilbert minns inte sin far, men han berättade att en morgon rycktes han upp ur sängen och pappan kramade honom sen var han borta. Det ryktas om att det ligger ett brott bakom detta försvinnande. Hilma Luars Hilma var mycket nyfiken. Hon gick och lyssnade = lyddes utanför fönstren. Det gick inte och ha Hilma hemma. Hon låg i Vänersborg medan Mia var där. Hilbert minns inte sin far men en morgon ryckte fadern upp Hilbert ur sängen och krama honom, sen var han borta. Det gick inte och ha Hilma hemma berättar Hilbert. Hon vårdades i Vänersborg medan Mia bodde där.

-1982 Danske David

David Johansson f1899. Davida föräldrar började arrenderade Bäckagården, sen OlofGrottesgården (Krantz) mark, en kalkbruksgård under Krüger (därav kläknamnet Danske David). David hade NolBreagården i 25 år och gick bort 1982 hade ont i benen och gick illa. Gift med granndottern Mia, dotter till soldaten Johan. Hon fick återkomma till Bjellum när hon var tre år. Di gamle var snälla, men Johan var sträng berättade Mia. Min mor fick mig när Johan var 18 år och ej myndig, kunde ej gifta sig förrn han var 21 år och myndig varför Augusta inte kan flytta ner förrän efter tre år. Mia flytta över till David och NolBreagården hösten 42, då hon var ca 40 å. "Flyttar du inte hit så lessnar jag" hotar David. Efter Davids bortgång bor Mia kvar med sin livsfrukt.

Hilbert Johansson.

Hilbert sonen i huset tog över efter moderns frånfälle. Fick tuberkulos och vårdades länge på Ekeberg. Han byggde Magasinet och försörjde sig som arbetare och deltog i elektrifieringen av bygden. Han har efterlämnat minnet av en man full av hyss och spektakel. Var mogen Bolumbo minns med ett igenkännande leende denne spektakelfyllde man frispråkig och glad full med upptåg.

1966-1978 Märta Skog

Märta Abrahamsson kan ha bott här ca 20 år med sina fyra barn. Hilbert tog 20 kr per mån. Märta var kommen från Hånger och familjen hade tidigare brukat Almeö, men flyttar sedan till LarsNilsgården Bolum. Maken omkommer och Märta flyttar till Missionshuset under Holmagården. Flyttar sedan till NolBreagården, och avslutar sin levnad nere vid Pensionärs bostäderna. Märta var en fin lättkontaktad kvinna, där livet farit illa vid henne. Hon kunde levande berätta om torparbarnens liv och arbetssituation under en godsägares godtycke. Huset stå obebott under 7 år varpå.