Karl i Lagårn
uppför en liten lada väster om vägen och bebodde densamma.
Smeden Sandberg
f1844. På Hovslagaregårdens vallskift låg öster om landsvägen ungefär på
nuvarande ägarens en stuga med tillhörande smedja, vilken bebodde av den sedan
i Broddetorp bosatte smeden Jonas Sandberg, som tänkt sig att i det då av
Ekornavallen blivna koloniseringslandet erhålla konkurrensfria
arbetsförtjänster och så slagit upp sina bopålar.
Smeden Sandberg var torparson från Rycklatorpet under Espås,
vilket ännu vid denna tid innehades av föräldrarna, som dock voro gamla och
skröpliga samt kort därefter överlät detsamma till sonen Jonas efterträdar
son på hälftenbruk, varav det kom sig, att dennes dotter, fast föräldrarna
bodde på Vallen, där råkade födas och först blev kyrkbokad.
Sandberg hade efter en föregående innehavares misslyckande av kronan, mot
områdets uppodlande och ett sedermera arrende av 200 kronor om året erhållit
detsamma på 15 frihetsår.
Allt gick dock icke nu efter beräkning. För att forcera uppodlandet av
marken och för att kunna sköta kunderna anställde Sandberg en dräng och som
förtjänsterna ej blevo de väntade så åt detta upp sig. Vad smedjan och
jordbruket gemensamt gav räckte icke ens till drängen ensam. Husbonden -
smeden fick själv inget att leva på. Inte för att han var storäten eller
slösaktig, men det tarvades i alla fall något.
Det såg därför mörkt ut för smeden, (han hade på stället en ko och den
svalt ihjäl) och då den olyckan en dag hände, att stugan nedbrann, så brydde
han sig inte om, att återuppföra densamma utan nöjde sig med
försäkringssumman och vad han i övrigt kunde få ut vid överlåtelse av
kvarlevorna av torpet till sin efterträdare Pär Svensson i nr 30, vilken efter
uppförandet av ett krypin vid den på andra sidan landsvägen ännu
kvarstående ladugården. Denna senare härrörde från före Sandbergs tid och hade uppförts av en
torpare benämnd Karl i Lagårn, vilken saknat stuga och där bott.
Sandberg
återfinner vi inne i Broddetorp.
Anders i Rycklan
Torpet hade uppförts av en Anders i Ryckla, sedan trädgårdsmästare å
Espås, vilken försålt det till senare säljaren Bergqvist kanske 1871, som
erhållit anställning som banvakt i Bjellum från 1875-79.
Per Gustaf Svensson
Pära Per Länsmansbon Svensson f1824. Förbi smedjan ett stycke framåt landsvägen låg, på västra sidan denna
och på Hovslagaregårdens Vall ett torp, vars åbyggnader 1877 inköptes av en
son till en häradsdomare Per Svensson från Karleby, vilken förut arrenderat av
länsman Fischer Länsmansgården i Segerstad och av denne blivit klådd inpå
bara benen, d.v.s. förlorat så mycket han ägde. Per köpte av smeden Sandberg. Kvarlevorna av dennes eldhärjade torp och
innehade några år även detta. Per Gustaf kom hit efter första hustruns död
från Karleby någon gång efter 1863. Efter att i 13 år ha suttit här som torpare
överlät Per torpen till sin son Gustaf, vars insatser där nedan närmare
omtalas.
Liksom förr alla hade Per Svensson och sonen sina smädenamn, den förre
kallades Länsmansbon och den senare Boens Gustav – alldeles som om de rått
för de på 1870 talet rådande konjunkturerna, som orsakade mångas fall. Norr
därom har man byggt en undantagsstuga, som flyttats från Karleby, för Per som
sedan har flyttats till östra sidan. Av allt att döma kan här funnits ett
skomakeri då man på platsen funnit mycket läster. Kvar på platsen ligger nu ett
skjul ganska nära vägen. På västra sidan av vägen låg ladan längs med muren och den gamla stugan
låg strax NV därom. Den var synnerligen väl gjord och knappt någon spik lär
ha setat i detta utan endast sammanhållet av dymlingar. Det är troligt att de
bodde här innan de övertar fastigheten. Det blev sedan ett svinhus av detta.
Per Svensson f1824 gift med
- Johanna som dör redan i Karleby 1863
- okänd
- Josefina Josefina blir gift till Kinnevad.
- Gustaf stannar och vårdar stället sonen på torpet som gifte sig med Kristina Johansdotter från torpet Blåsut
i Gudhem och hon gav honom två
hemmavarande barn. Frans Gustaf f1858 i Karleby låter fadern bo inhyses 00.
- Mårten f1883 dör i misär 1955 se nedan
- Anny båda avlider ogifta.
Boens Gustava Frans Gustaf Persson
f1858 Frans var en mycket duktig man bygger sitt hus på platsen för Sanbärs
nedbrunna fastighet. Han är hantverksmässigt mycket mångkunnig. Han bygger själv
en cykel.
Gustaf Persson nöjde sig icke med att sitta som torpare på sitt stycke jord
på Hovslagaregårds vallskift utan ville ha mera att röra sig på samt
arrenderade av kronan, men med gårdens senare ägare Simon Johansson i
Skräddaregården och en annan person å stamfastigheten, och hade förmånligt
kunnat köpa både denna och vallskiften då gården år 1901 såldes, om han
icke tyckt det vara för stort och "sutat" för att skuldsätta sig,
varför han struntade i huvudgården och nöjde sig med dennas andel i utmarken,
vartill han sålunda blev ägare. Gårdens utmarksskift omfattade en areal av 36 tunnland, varav dock mycket
oodlad och stenbunden mark, och vilket jättearbete, som där förestod och av
honom utfördes kan man fatta av en sonens berättelse, om att fadern på ett
enda trädeslag (en 3 till 4 tunnland) bortodlat ej mindre än ett 70 tal stenrösen
på 4 - 5 lass vartdera med massor av större stenar dess emellan, samt att den
övriga marken – även om icke så svår – inte varit stort bättre.
Förvisso har här, att döma av uppgifterna, ett mycket stort
järnåldersgravfält spolierats – men på sådant tänkte man icke då:
huvudsaken var att framskaffa fruktbärande jord. Markförbättringar och
nyodling var dock icke det enda den nya ägaren fick sysselsätta sig med, även
vid åbyggnaderna var mycket att göra. Till följd av den större arealen och
flera djur fick ladugården utvidgas och även en ny manbyggnad uppfördes, som
fick sitt läge på andra sidan landsvägen. En nyskapelse skedde. Gustaf uppnådde en förhållandevis hög ålder och hade tillfälle att se
sin mannaålders drömmar i stort sett fullbordade, och efterträddes, när han
för alltid slöt sina ögon av sonen Tomas, som dock nu i tröstlös ensamhet
strävar med vad som måste göras.
Gustaf Perssons köp av vallskiften följdes icke av
avstyckningsförrättning utan saken med hemmantalsbestämning o.s.v. ordnades
vid köpekontraktets underskrivande i Mariestad, på den grund, att denne och
köparen av "hemjorden" med skog och övrig mark kom överens om
skiftens sättande i 1/3 mtl. Frun var lite av sjuksyster i bygden. Gustaf i Vargama gick under sin skoltid och arbetade hos Gustaf.
Mårten Persson
f1883. Mårten Han levde på porter det sista och bryggarbilen var här två
gånger i veckan. Socialen kom och hämtade honom till Ekeberg, där han dog efter en vecka.
Han hade en arger hund, som Buster sköt med korppistol på när hunden nafsade
efter benen när de cyklade förbi. Här bodde
också systern Anny något år yngre och som gick bort några år tidigare än
Mårten. Han hade några kor, som han höll i ovannämnda lada. Han hade hjälp av två damer som mjölkade åt honom. Anna
Johansson som bodde där Greta bodde och Rut Lejon över vägen. Syskon paret
levde i misär.
Bror Svensson
bygger om och lägger till och moderniserar. Har pietetsfullt flyttat bevarat
och renoverat äldre hus.
Lastbils Ronnys son har byggt en vita villa västra sidan av vägen mittemot
gamla MånsSvensgårdens utmark.
