Bolum Tå

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan i Bolum ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] [ Bolum Tå ] Byvägar och namn ] Stor Skiftet ] Laga Skiftet ]
[underordnad]

 

Småställen

Koses
Jonses.
Gamla Smesas.
Britta Majes.
Majens.
Korsa Munars.

 

  

Nisa


Bolla Bålds

Torp i Bolums byn å hemmanet LarsNilsgården tillhörig mark ute vid landsvägen, där den östra Samuelsgården ladugård nu är belägen.  Stället innehades närmast före laga skifte av gårdens avskedade soldater. Soldat Bolls under LarsNilsgården åbyggnader: Stuga till en del brädfordrad, 14 * 9 * 4, innehåller stuga, förstuga, kammare, en spis och bakugn. Ladugård, 193/4 * 7 ½ * 4, innehåller fähus, loge och två lador. Anm: Detta torp var beläget å under Samuelsgården nuvarande ladugårdstomt. Sist bodde Båld f1808 var gift med soldatdottern Kerstin Segerstedt, som gick i från honom 1851, men dessförinnan givit honom åtta barn varav blott tre når vuxen ålder. Boll var snål och elak mot hustrun och sades när han gick sin väg från hemmet ”låsa” grytan, för att ej denna skulle kunna laga sig någon mat bakom rygg på honom.

  1. Äldsta dottern återfinner vi i Bejerstorp i Håkentorp, 

  2. därefter Jannes Eva, som stannar i bygden och gifter sig med Johannes Gunnarsson f1824. Av deras barn finner vi soldaten Wik i Hornborga och tre syskon som flyr till Amerika.  och alstrar många barn som flyr till Amerika. Paret flyttar torpet Munkgårdens skift i Hästhagen. Vi har alltså kärnan till Munkatorp och finner att paret säljer till Johan och Fina Sandberg.

  3. Maria är piga i många gårdar i Bjellum och finner sin olycka med en fjerdingsman från Litslena.  

Fadern Lars flyttar vid moderns död och gifte om sig och nedsatte sig i den senare hustruns stuga vid Bjärsjövägen. Lars gifter om sig och kan ha bebott någon av de anonyma backstugorna under LarsNilsgården uppe vid Qvarnvägen.


Bäckars

Det finns två Bäckars, vi får se om vi kan lösa gåtan, det kan vara samma fastighet. 

Bäckars d:ä Husfadern Johannes Pettersson f1826 

En den förra liknande del av gården Tomten, beläget vid Bäckhålan vid gårdens östra hörn Bäckarslyckan kallad. . Bäckarn eller husfadern hade varit torpare under Uddagården, där han bott vid bäcken och innehaft den s.k. Bäckarslyckan, men sedan blir han torpare under Tomten. Bäckarn var en efter skiftet anlitad stenmursläggare, men tog med vetskap om Bolumsungdomens kynne varje kväll med sig sitt därvid använda järnspett hem. Någon frågade honom en gång, vad han skulle ha spettet till under natten. "Entens! Men jag går liksom lite lättare!" sade Bäckarn. Han var gift med Maja från Skattegården. Hon hade varit piga på Gästgiveriet och han uppges först ha varit hållkarl å Bolums Gästgivaregården med bostad i Bäcken under Bolum Uddagården, sedan småbrukare å Bolum Tomten. Jonas Petterssons vid Bäcken stuga, 23 * 7½ * 2½, innehåller stuga, förstuga, kammare, bod, källare, huggbod, foderlada, svinhus, spis och bakugn. Anm: Stället kvarstod till omkr. 1880, då dåvarande ägaren flyttade till en lägenhet i Hof. Jonas lär ha därförut inköpt en lägenhet å Tomten.

Av makarnas två barn antog sonen Johan tillnamnet Bäckman och blev hemmansägare och fjerdingsman i 1/10 OlofEsbjörnsgården och gifte sig med Maria från Trulsagården Brunnhem och dottern Emma gifte sig med nyinflyttade Gustaf Biljer från Björsäter härstammande person som blev hemmansägare i Heljesgården. Dottern Emma tar sedan hand om den åldrande fadern. 

Vi har två Bäckars vilket kan skapa problem 

Bäckars d.y. 

Johannes Silberg f1838 och gift med Johanna Fröjd som vi återfinner i Alekärr senare. Torp på Uddagården, beläget i Bäckahålan där och med gårdens östra hörn Bäckarslyckan som torp. Bäckarn var utom torpare under denna gård s.k. hållkarl på Gästgivaregården. Han hette Johannes Silberg och bosatte sig senare i Alekärr Hov, dit namnet följde honom. 


Blumkvestes

Stuga å samma Tå som föregående men närmare den där rinnande Bjärsjöbäcken, varest husgrunden och en igenrasad och övervuxen källare numera synes. Här skulle enligt uppgift en gårdens soldat ha bott men om som tjänstgörande eller gratialist vet man icke. Soldat nr 321 Blomqvist under Stommen: Manbyggnad, 13 * 8 ¾ * 4, innehöll stuga, förstuga, kammare, spis och bakugn. Ladugården med intillbyggt svinhus av sten. Torpet låg i nuvarande Stommens beteshage mot bäcken till, där rudera ännu synas.


Petter Smes Nilsson

f1790 i Vinköl och dör på Askebacken Böljan 1847; Han gifte sig med bonddottern Cajsa med barn på arm från Korsgården. Detta barn Anna Cajsa blir mor till en för oss i bygden känd man Larssens i Halleberg under Bjärsgården i Häggum. Av makarnas i övrigt egna barn överlever blott en av 10. Han blev dock blott 25 år. Smesänkan överlever sin man i närmare 25 år och har vid en bostadsinventering följande 14 * 6½ * 2, innehåller stuga, förstuga, kammare och vedbod, spisrör och bakugn. I övrigt vet vi inte var i byn stället låg ej heller mer om familjen.

Smea Jonasa

Smea Jonasa Jonas Johanssons stuga å Tån, i förfallet skick, 11 * 9 * 1½, med vidhängande vedbod samt spis och bakugn. Anm: Stugan kan identifieras som Smea Jonasa, som stod kvar några år efter skiftet och var belägen å Morfaralyckan på den västra Samuelsgården. Stuga på Munkgården. Tå vid gränsen mellan de å ursprunglig plats i byn kvarliggande hemmansdelarna av LarsNilsgården och Samuelsgården. Sme Jon hade som namnet antyder varit smed i byn samt var på sin ålderdom där bosatt under åtnjutande av för den tidens utslitna människor vanligt understöd.

Smea Jonas var byns narrbarn. En gång ombads han av en spjuver, som låtsades vara utsänd för detta ändamål, att gå till Svenna i Vässtorp på s.k. slåtterhjälp och gick ehuru oduglig till sådant ansträngande arbete dit, alldeles som så skulle varit. När Jonas på morgonen kom till stället sutto de andra ombedda redan till bords och Jonas fick, som ej ombedd stå kvar vid dörren utan att bjudas deltaga i måltiden. Man väntade åtminstone först få veta hans ärende. Han var fast enfaldig dock ej alldeles bortkommen utan gick fram till en ledig plats vid bordet och satte sig, sägande: "Ätter lä dä samma sa vära, så säter le ja mäk inte ja mä!" Husbonden blev givetvis förvånad över Jonas’ beteende men fick av denne förklaring och sade därefter: "Ta du nu fôr å ät ett grånnane men gå du hem senn. Du dujer ente å fulja di andre i arbet. Ingen har bett däk utan dä ä nônn, sum har lurat däk". Från denna dag blev man i bygden ett ordstäv rikare: "Ätter lä dä samma sa vära, så sa Smea Jonas", vilket användes, när någon litet förbisedd tog sig liknande före. Vi har en annan historia om när Sme Jon slog ihjäl "Skam lelle", se skämtsägner.

Smea Jonasa Jonas Johansson f1797 var inte smed men väl hans far vilket förklarar att han hette Smea Jonas. Vi skall ändå ge honom ett sammanhang. 

Johannes Larsson 

f1761 i Breared var smedson från Fjällåkra och själv smed i Bolum och kom att hamna på Bymarken, troligen Askebacken. Han gifte sig med Holma Brita från Espås. Sonen Lars återfinner vi även som smed bland annat i Hof. Smea Jonasa var sjuklig och klensmed under Kärragården och återfinnes sargade troligen på Kärragårdens bymark i slutet av Stomnadreven. Av deras tre barn dör två späda och Gustaf kan jag inte spåra. 

Stina Andersdotter

Stina Andersdotters stuga på Tån, av sådan konstruktion att den ej kan beskrivas, 13 * 8 * 2, med spis och bakugn.


Kaxes.

Kvarn med tillhörande stuga och jord, som hemman sattes i någon bråkdel av hemmanet Bolum Samuelsgården och belägen vid Bjärsjöbäcken, som under sitt lopp ned mot Hornborgasjön drivit ej mindre än ett 10-tal kvarnar, varav man numera ej kan tala om mer än en Övra Bjärsjö.
Mjölnare i Kaxakvarnen voro först "ingenjör" Munars Anners och dennes far Pear i Gata, som tillsammans med brodern sonen, benämnd Lellegoe gammel, uppförde den första kvarnen.
Senare kom Sven i Qvarna. Den senare mjölnaren Larsson, som flyttade och byggde om kvarnen, var från Lerdala och hade tolv barn

Spåssen

följd av Spåssen som ev med Forsman renoverar qvarnen. (Är det Forsman vi senare finner vid Snikens kvarn?) En tid bodde i Kaksa en mjölnare kallad Spåssen. Denne var av en ute på Falbygden känd spådoms- och kvacksalverisläkt och var under sin vistelse här mycket fruktad för sina "konster" men även anlitad, när det gällde "botandet" av förgöring och sjukdomar på folk och fä, varom många historier voro i omlopp.

En gång besöktes mannen av en gumma borta på Askebacken , "Kattrinsa", som fått en svår tandvärk och sökte hans hjälp däremot. Nu var emellertid saken den, att i handelsboden i Broddetorp, där Katrins man var en ibland anlitad arbetare, kort förut hade kommit bort ett par ostar, vilka denne misstänktes för att ha lagt beslag på. När gumman kom in till Spåssen, fick hon sätta sig i en stol och denne tog en för ändamålet spetsad träflisa och petade därmed i tanden, så att han fick den att blöda, varpå han sade till henne: "Gå hem å pella osten ur tännera, käring, så blir lu snart bra!". Då blev det emellertid en oanad fart på gumman, som naturligtvis kände sig träffad och trodde att Spåssen såg mer än andra, och utan ett ord till tack eller farväl, satte hon iväg hem –som skjuten ur en kanon samt lät sig sedan aldrig mera avhöras.

Kaxa Karl

Namnet uppkom efter den person Kacksa Kal, som kort efter skiftet här anlade en "skvalta" på 1870-talet. Kaxa-Kal var antagligen son till den s.k. Kaxen torparen uppe i Bjärsjömarka. Denne ägnade sig åt hästaffärer och inköpte den hemmansdel av Samuelsgården, varå kvarnen tills den nedlades låg samt 1940 talet revs. Karl bodde under sin Bolums vistelse i ½ mtl LarsNilsgården, varefter han också synes ha ägt någon del andra ställen i socknen tills den ifrågavarande sonen kort efter Bolums laga skifte inköpte sin hemmansdel i Stommen.

Kaxa Munars.

Kaxamjölnars Anders Gustaf Johansson blir den siste Kaxamjölnaren efter att ha varit mjölnare vid olika kvarnar bland annat Korsgårds qvarna. Han var mjölnarson från Stålekvarna i Lerdala. Han var född i Lerdala 1851 och gift med smedottern Maria Kristina Johansdotter från Hangelösa. Paret hade 6 barn

Sedan kvarnen efter mjölnare Johanssons död, med medgiven rätt till bostadsbyggnaden för dottern Gerda försålts och fått stå och förfalla revs denna i mitten av 1940-talet, medan dottern Gerda f1876 i Broby, alltfort bebor den ålderdomliga stugan. Kaxa Gerda är trots sin ålder ett ännu vitalt fruntimmer, som det ej är så gott att slå käft med och få sista ordet. Hon har ett gott minne. Ordspråksmättat och fyndigt är hennes uttryckssätt och detta gör henne till en i orten omtyckt sällskapsmänniska, ehuru med ett sorderande föregående, som måhända gör folk litet respektlösa mot henne, ehuru hon aldrig står där svarslös. Som exempel en gång, när man i hennes sällskap tadlade en flicka, som råkat illa ut och ej kunde med säkerhet uppge fadern till sitt undfångna barn, vilket antagligen av henne togs som en pik om hennes egna ungdomssynder och föranledde henne, att lägga sig i talet med yttrandet: "Va ja har vôrtt i min da, rejäler har a allti vôrtt – ja har aldri hatt mer än en (karl) telikers". Gerdas barn  John och Greta dog i relativt unga år.
Stället finns inte längre men man kan väl skönja kvarnresterna (XY) och se att stugan stod där uppe i dungen. (XY).

Lille Munersas

Stuga vid den från mellersta Bolumsbyn eller nuvarande Uddagården över Lilla Brona gående vägen bebodd av en ogift qvinna (änka) kallad Lille Munersa (Lilla Mjölnerskan) av Silbergsläkten, kvinnan gjorde i vissa stycken skäl för beteckningen rackarkäring och en hel del historier om hennes uppförande ha berättats.
"Det finns inga mä så snygga pinketú sum mäk å lelle munersa" lyder ett ordstäv efter Sarvel, en i orten sig uppehållande sjåare vid namn Anders Olofsson. (I Berggrens bok om Västergötlandsbygden uppges Svarvels namn vara Pettersson).
Stugan revs vid tiden för laga skiftet och qvinnan flyttade då till sin på Askebacken boende syster men måste efter dennes död omhändertagas av kommunen samt dog inackorderad på Munketorp.

Jonas Dahlqvists stugebyggnad, brädfordrad, 20 * 7 ½ * 3, med skjul i vinkel, innehållande stuga, förstuga och vedbod, två spisar och bakugn. Anm: Stället låg vid Karls Grav i närheten av gränsen till Hornborga. Dahlqvist var häradstjänare i Gudhems härad.

Soldat nr 320 Lejons stuga under Samuelsgården, 13 * 8 ¼ * 3 ½, innehöll stuga, förstuga, kammare, spis och bakugn. ladugård, 25 * 8 ½ * 4 ½, innehöll fähus, loge och lador. Flyttades till ovanför den s.k. Knektamarka kolla honom med sold reg

Bäcks stuga und. Bältaregården, i förfallet skick med till en del nedfallen spis och bakugn. Anm: Under Bältaregården.

36. Olaus Svenssons stuga med ladugård, brädfordrad och i gott skick, 27 * 9 * 3, innehåller stuga, förstuga, kammare och bod, fähus, loge och två lador, spis och bakugn. Svinhus. Anm.: Under Bältaregården.

Anders Andersson Brattströms hus: Stuga, 28 * 8 * 2 ½ , inneh. stuga, förstuga, kammare och bod, källare, fähus, loge, två lador, spis och bakugn. Ett skjul. Anm: Låg uppe vid Falkadalen

Johannes Larssons åbyggnader: Stugubyggnad, 23 ¾ * 7 ½ * 2 ¾ , inneh. stuga, förstuga, kammare, bod, källare och vedbod, spis och bakugn. En kammare med förstuga och spis. Ladugård, 18 ¾ * 8 * 4, inneh. fähus, loge, två lador, stall, svinhus och vagnbod. Utbygge på sidorna. Anm.: Johannesa.

Anders Jonssons stuga, 29 * 7 ½ * 2 ½ ,
inneh. stuga, förstuga, kammare, källare, fähus, loge och lada samt svinhus, spis och bakugn. = Kloars Andersa.

Petter Perssons stuga, 27 * 8 * 2 , inneh. stuga, förstuga, bod med åtskilliga besynnerliga rum, spis och bakugn. = Fogla-Petter. Stugan låg förut strax nedanför Backgårdens magasin. Fl. sedan ned på (Holmagården)

Göran Anderssons stuga, 13 ½ * 7 ¾ * 2 ½ , inneh. stuga, förstuga, 2 kamrar, källare, spis och bakugn. Ladugård, 26 ¼ * 8 * 4, inneh. fähus, loge, två lador, vedbod och två svinhus

Johannes Larsson Falks byggnad, 20 ½ * 8 * 3, inneh. stuga, förstuga, kammare, fähus och lada, spis och bakugn.

Mindre hemmansdel av Böljan JonPersgården, som vid Bolums laga skifte avstyckades från den dåvarande fjärdingen, som sedan mycket långt tillbaka, antagligen senare delen av 1600-talet, varit i samma släkt. Stället förvärvades 1861 av den dåvarande skolläraren Hedrén och såldes år 18 av denne till den till orten då återflyttande f.d. hemmansägaren Gustaf Eriksson i Svensgården Hornborga, som – en av flera – vid skiftet där utflyttat.

Solskefta Krestins.
Stuga på den förenämnda hemmansdelen av Böljan Jon Persg., som ägdes och beboddes av en ogift dotter i gården. Stugans läge i hörnan mellan farvägen till Vässtorp och framfartsvägen till det åter sammanslagna hemmanet, dit även denna stuga numera får räknas.

Askebacka Larsa. Lars Johansson.

Kôrsgårs Munars

eller stugan å hemmanet Korsgården. Kvarn mätte 12½ * 9 * 4½ alnar och innehöll stuga, kammare och förstuga, spis och bakugn. Kvarnen, 9 ½ * 7 ½ * 4, var beträffande underkvarnen av sten och i övrigt av trä. Stugan tillhörde gården och kvarstod till fram på detta århundrade (efter 1907). Sist ing. i Kaxa.

Lindströmsliden

Utan namn.

Stuga midfaro Lindströmsliden liksom föreg. och följande öster om landsvägen. Innehavaren var skräddare och hade en dotter som fick barn med Örje Petter och gifte sig med Klippen, det enda anotabla nu buren, känd tradition nu vet om honom. Efter som mannen ägde en dotter kan man ju gissa sig till att han varit gift.

Halsdukes.

Mindre numera med Böljan SvenAndersgården sammanlagd del av Samuelsgården, som en tid ägdes av en karl, som sin mästa tid satt på Gästgivaregården och söp samt till slut fick ge ifrån sig gården. Mannen, även benämnd Store August, slutade sitt liv i orten som torpare i Mellanskogen, Broddetorp, där under mera omtalad.

Sedan stället lagts under Böljan fingo åbyggnaderna, som voro nyuppförda, några år stå kvar, men inköptes 1879 av den där då boende skomakaren Anders Persson alias "Pär Anners", som flyttade dem till en av honom då övertagen hemmansdel av Hans i Hof.

(Gåsen) Karis.

Stuga i skrevet av de å sagda Tå från två håll sammanlöpande bygatorna. Här bodde en gumma, som hette Stina och hade en gås, med vilken hon delade bostad om nätterna men om dagarna lät vistas ute. Denna gås, som lystrade till det denna givna namnet, Kari, var gummans allt i allo och hon kunde ej sova, om inte denna var hemma hos henne - och råkade det nu inträffa att inte gåsen kom av sig själv till "liggdags", så stod gumman alltid utanför stugan och ropade" Kari! Kari!" så det gallrade i byn. Detta var i byn tecknet till att nu var det tid för gammalt och förståndigt folk, att gå in till sitt, men var det nu så att det å andra sidan störande ropandet ej upphörde, så voro gubbarna, även om de lagt sig stört tvungna, att gå upp och se efter, så att icke till äventyrs deras pojkar eller drängar sutto och omfamnade den befjädrade älsklingen för då kunde det dröja rätt länge, innan en efter dagens möder önskvärd nattro härskade.

Sambärs Sandbergs

(Varvens Ja!) Bostadsbyggnad å ej närmare angiven plats vid hemmanet Munkgården i Bolums by icke identisk med den å ¼ mtl Samuelsgården sedan använda äldre manbyggnaden, som i sen tid benämnts "Sambärs" – där änkan Katharina Sandberg och hennes dotterfamilj under decennierna kring mitten av 1800 talet, delvis som arrendator av byns gästgiveri, vilket Garpegården åboar då icke kunde eller ville befatta sig med, men vars uppehållande för dem var ett åliggande, residerade. 

Katharina Sandbergs dotter Kristina synes i själva verket ha varit den som stått eller skrivits för rörelsen och denna kom också, att efter sitt giftermål få anseende om sig som en ortsbo, och hade lättare för att slå igenom eller vinna kunder. Mannen Jonas Johansson blev därvid en förmedlande part. 

Sandbergs omsättning dels på gästgiveriet och dels i hemmet var av en förut okänd omfattning, och de redade sig här bra. En del invånare från "Knalledonien" eller Knallebygden hade under en dennas förutvarande vistelse där varit änkans kunder och väl vetande förmånen av gammal bekantskap sökte sig dessa mera än förr till bygden och vistades ibland under rätt långa tider till S:s, där det nästan alltid funnos s.k. knallar att träffa. 

Sandbergs höll för folk av detta slag en särskild bod, där dessa kunde slå upp sina medförda lager och driva affär med invånarna i byn, där det utom en liten s.k. snusbod räknades fast affär. Vidare upplät de lokal till s.k. lekstugor och större tillställningar i orten, där stugornas utrymmen ofta voro nog knappa. I och med Bolums laga skifte var det emellertid så gott som slut med den Sandbergska rörelsen. Dels fick Gästgivaregården därunder en ny innehavare, som själv tog om händer gästgiveriet och dels måste den på byns samfällda mark liggande byggnaden inom föresatt tid bortflyttas, och såldes. Fam. förlorade därigenom sina dittillsvarande existensmöjligheter, och fick nöja sig med att slå sig ned på den av mannen ägda förutnämnda hemmansdelen – det senare "Sambärs", som efter mågen K. J. Svensson alias "Sambärs Kala" död i slutet av seklet erhöll ny ägare och benämningen "Varvéns", efter namnet som stavades Hvarfvén, som idkade mejerirörelse och var nämndeman och kommunal förtroendeman.

Sambärs Våcknus

Den ännu kvarstående gamla manbyggnaden å ¼ mtl Bolum Samuelsgården, låg ursprungligen med framsidan mot landsvägen, men vändes av senare ägaren E. O. Hvarfvén så, att gaveln kom däremot. Vid denna förändring av byggnadens läge, som uteslutande grundade sig på dess skymmande läge gent emot den då uppförda huvudbyggnaden, borttogs bl.a. den sedan antagligen endast några år befintliga s.k. verandan, vilken vid sin tillkomst blivit såsom en i orten förut okänd byggnadsdetalj mycket uppmärksammad och av någon spjuver förärad det bondehumoristiska epitetet – Sambärs Våcknus. Kommentaren till detta namn torde vara obehövliga och här skall endast för den med det snabbt försvinnande bygdespråket mindre förtrogne påpekas, att med "vâcknus" menas vapenhuset i en kyrka. F.d. ägarfamiljen i gården, Sandbergs, hade i orten ansetts som ett lite "finare" folk och hade det inne hos sig "så fint, så" – som i en kyrka, men på en så märklig "högfärd" som denna med "vananda" begrepo sig nu icke urinvånarna/ E? 54.

Jonas Johansson f1815 gift med Anna Kristina Sandberg f1818 Ulricehamn 

Stenholms

Stenholms voro mycket vidskepliga. En gång kom en bonde dit och ville köpa en stut, som S. uppgivit sig vilja sälja, men han hade då ångrat sig och sade för att hindra att denne tog turen ifrån honom till spekulanten. "Du kan ta å kössa stuten i räva!" För att skaffa tur i sin ladugård nedsatte han en levande orm i tröskeln dit

Klåckarebolet

knekt änka Kerstin Arvidsdotter f1756. gift ? 1816. 
Sold Wallerot f1780 som är född 1780 omgift med M Carlsdotter har en egen son och med henne två barn.
Sold Erik Näsberg f1755 med änka finns på Bolums Bymark.
Jon Lundberg torp u Stommen familj finns här


 

Bäckars låg i hörnet av Uddagården

Blumqvestes Stuga å samma Tå som föregående men närmare den där rinnande Bjärsjöbäcken, varest husgrunden och en igenrasad och övervuxen källare numera synes. Här skulle enligt uppgift en gårdens soldat ha bott men om som tjänstgörande eller gratialist (pensionär) vet man icke.

Spakakajses Stuga på den s.k. Stoms eller Nisa Tå, belägen väster om landsvägen mitt för gränsmuren mellan sagda Stommen och hemmanet Korsgården där det överväxta spisröret och en apel med namnet ännu utvisas. Kajsa hade varit piga och råkat i olycka för manfolk samt hade två döttrar vid namn Hilli och Tilli (döpta till Hilda och Tilda).

Utan Namn Stuga midfaro Lindströmsliden liksom föregående och följande öster om landsvägen. Innehavaren var Andreas Andersson f1803 Sjogerstad skräddare och hade en dotter Maja Stina Klippersa f1841, som fick barn med Örje Petter och gifte sig med Klippen, det enda annotabla nu buren, känd tradition nu vet om honom. Efter som mannen ägde en dotter kan man ju gissa sig till att han varit gift.

Halsdukes en mindre numera med Böljan SvenAndersgården sammanlagd del av Samuelsgården, som en tid ägdes av en karl, som sin mästa tid satt på Gästgivaregården och söp samt till slut fick ge ifrån sig gården. Mannen Johan August Andersson f1827, även benämnd Store August, slutade sitt liv i orten, som torpare i Mellanskogen Broddetorp, där under mera omtalad. Sedan stället lagts under Böljan fingo åbyggnaderna, som voro nyuppförda, några år stå kvar, men inköptes 1879 av den där då boende skomakaren Anders Persson f1848 alias ”Pär Anners”, som flyttade dem till en av honom då övertagen hemmansdel av Hans i Hof.

Karis Stuga i skrevet av de å sagda Tå från två håll sammanlöpande bygatorna. Här bodde en gumma, som hette Stina och hade en gås, med vilken hon delade bostad om nätterna men om dagarna lät vistas ute. Denna gås, som lystrade till det denna givna namnet, Kari, var gummans allt i allo och hon kunde ej sova, om inte denna var hemma hos henne - och råkade det nu inträffa att inte gåsen kom av sig själv till ”liggdags”, så stod gumman alltid utanför stugan och ropade: ”Kari! Kari!” så det gallrade i byn. Detta var i byn tecknet till att nu var det tid för gammalt och förståndigt folk, att gå in till sitt, men var det nu så att det å andra sidan störande ropandet ej upphörde, så voro gubbarna, även om de lagt sig stört tvungna, att gå upp och se efter, så att icke till äventyrs deras pojkar eller drängar sutto och omfamnade den befjädrade älsklingen för då kunde det dröja rätt länge, innan en efter dagens möder önskvärd nattro härskade.

Smea Jona Stuga på Munkgården Tå vid gränsen mellan de å ursprunglig plats i byn kvarliggande hemmansdelarna av LarsNils och Samuelsgårdarna. Sme Jon hade som namnet antyder varit smed i byn samt var på sin ålderdom där bosatt under åtnjutande av för den tidens utslitna människor vanligt understöd. Sme Jonas var byns narrbarn. En gång ombads han av en spjuver, som låtsades vara utsänd för detta ändamål, att gå till Svenna i Vässtorp på s.k. slotterhjälp och gick ehuru oduglig till sådant ansträngande arbete dit, alldeles som så skulle varit. När Jonas på morgonen kom till stället sutto de andra ombedda redan till bords och Jonas fick, som ej ombedd stå kvar vid dörren utan att bjudas deltaga i måltiden. Man väntade åtminstone först få veta hans ärende. Han var fast enfaldig dock ej alldeles bortkommen utan gick fram till en ledig plats vid bordet och satte sig, sägande: "Ätter lä dä samma sa vära, så säter le ja mäk inte ja mä!" Husbonden blev givetvis förvånad över Jonas’ beteende men fick av denne förklaring och sade därefter: "Ta du nu fôr å ät ett grånnane men gå du hem senn. Du dujer ente å fulja di andre i arbet. Ingen har bett däk utan dä ä nônn, sum har lurat däk". Från denna dag blev man i bygden ett ordstäv rikare: "Ätter lä dä samma sa vära, så sa Smea Jonas", vilket användes, när någon litet förbisedd tog sig liknande före. Sme Jona var född här i Bolum 1797 och finns senare som inhyses under Kärragården vid sin död Han gifte sig med Anna f1791 från Häggum. Paret fick tre barn om vilka vi intet har att berätta.

Hjilmer nämner småställen

Koses
Jonses.
Gamlasmesas.
Britta-Majes.
Majens.
Korsamunars.

Här följer rester från redigering 2007

Stina Andersdotters stuga på Tån, av sådan konstruktion att den ej kan beskrivas, 13 * 8 * 2, med spis och bakugn. Mer vet jag inte 2007
Anders Jonssons stuga und. Bältaregården i förfallet skick, 15½ * 9 * 2½ , inneh. stuga, förstuga, kök och kammare, spis, bakugn och källare. Svinhus. mer vet jag inte 2007
Britta Jonsdotter stuga på Tån under Backen, 12½ * 7½ * 2 ¼ , inneh. stuga, förstuga, kammare, bakugn, spis och källare. Svinhus. Backa Brittas och – Marias stuga.
14. Anders Petterssons stuga, 14 ¼ * 7 * 2 , inneh. stuga, förstuga, kammare och svinhus, spis och bakugn.
15. Anders Anderssons stuga, 10 * 9 * 3 , inneh. stuga, förstuga, spis och bakugn. Hurses?
16 Anders Olofssons stuga, 15 * 8 * 2 ½, inneh. stuga, förstuga, kammare, spis och bakugn
25 Lars Anderssons stuga, 15 * 6 ½ * 2½, innehållande stuga, förstuga och bodar utan tak, spis och bakugn.
26 Maja Svensdotters stuga, 4 * 7 * 2½, innehållande stuga och förstuga med kammare, spis och bakugn.

[ överordnad ] Start ] Gårdar ] Bolum By ] Hof By ] Torp ] Soldater ] Kyrkan i Bolum ] Qvarnar ] Hjilmer o Folk ] Kommunen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] [ Bolum Tå ] Byvägar och namn ] Stor Skiftet ] Laga Skiftet ]
[underordnad] [ Innehåll ]