Ön kallades tidigare Söerholmen, och namnet härrör från det gamla ordet för får, söer. Den ligger mellan Fjellsholmen och Vannholmen.

Den sydvästliga delen av Särholman har fått namnet Särholme hövve. Här återfinner vi den sprickdal som går från Gillholmen över Vannholmen och klipper av den södra delen av ön och kallas Slussen, troligen namngiven av någon gammal Vänerseglare berättar Gustav.

Längre norrut i viken finns lämningar efter silltiden. På grund av ställets anatomiska likhet har viken kallats Särholmsröva. Längre in i denna vik har vi rester av en damm. Den ostliga udden är skild från huvudön genom en svacka kallad Husstan. Av dessa här antydda hus finnes grunder kvar.

På stranden söder därom består av en lerig sandstrand till öns halva längde, kallad Särholms Saner. i denna strands södra del ligger en större vitaktig sten, som följdriktigt kallas Vite Sten.
Särholmsskäret omsluter viken som kallas Skärhôrt och söder härom ligger Niklas brôgga.

Söder om sydspetsen ligger en liten holme kallad Hommerskär.

Särholmen med rester av tidigare bebyggelse

Kyrkboken lär oss att spåren av innebyggarna här kan spåras till Husstan och till Niklas brygga.

Här finns bokhållaren Gustaf Mellgren under åren kring 1800 som är kopplad till tunnbindaren Hans Norrby. Här fanns också tunnbindaren Nils Gustaf Lundqvist som kom från Ersviken kring 1807 och stannar över 1822 med sin stora familj.

Niklas brygga kan nog kopplas till Niklas Magnusson och hans hustru, som var här en period 1804-09, men mer vet jag inte.

ny bild finns att ladda