1923

Västerbygdens Vattendomstol 23 Nov 1923 Bil.b.

På begäran av Hornborgasjöns sänkningsförening får jag, sedan jag satts i tillfälle att taga del av kärandens svaromål på mitt utlåtande den 29. Juli detta år med anlednings härav anföra följande:

• 1. jag bestrider bestämt, att jag i någon enda punkt i mitt utlåtande gått utanför mitt speciella fack. Framställningen innehåller uteslutande objektiva iakttagelser, av Hornborgasjöns vegetation och kvartärgeologiska byggnad samt därav dragna biologiska slutsatser.
• 2 Att mitt uttalande "i hög grad hjälper kärandens talan" och föranleder att kärandena måste vidhålla sitt yrkande, att sjön skall återställas i sitt ursprungliga skick", synes mig endast vara löst framkastade, allmänna påståenden, vilka icke berättigas av någon enda punkt i utlåtandet eller av detsamma i sin helhet.
  "Risken" för igenväxning av en sådan sjö, som Hornborgasjön är lika stor, vare sig sjön sänkes eller ej – om än sänkningen naturligtvis i ett slag minskar det område, som eljest först senare skulle hava blivit utfyllt. Igenväxningen sker i varje fall med samma hastighet och lika obönhörligt vare sig en dylik sjö sänkes eller ej.
  Om det mångtydiga uttrycket "återställa sjön i sitt ursprungliga skick", avses, vad detta uttryck innebär rent bokstavligt, blir yrkandet enbart löjligt; detta är nämligen även om alla tänkbara medel tagas till hjälp, absolut outförbart; avses däremot endast att få vattennivån höjd till samma punkt, som före sänkningen, går detta ju tämligen lätt för sig - resultatet blir emellertid ett helt annat än det önskade, vilket är en av de huvudpunkter, jag sökt visa med mitt utlåtande. /Jämför utlåtandet (slutet) från: "0m man nu med ovan framställda biologiska synpunkter för ögon skulle undersöka, huru ett ev. höjande av passpunkten genom en fördämning i sjöns avlopp skulle komma att verka, inses lätt . . . . . etc."/
• 3. Vad de av domstolen iakttagna vassruggarna, akten sid. 85, till vilka hänvisas i Vattenbyggnadsbyråns svaromålet bilagda utlåtande, hava med de av mig omnämnda Chara - bestånden att göra, är fullständigt obegripligt. De av domstolen iakttagna vassruggarna äro väl identiska med de av mig antecknade, i utlåtandets första stycke omnämnda "täta, betydligt mer än manshöga relikbestånden av vass (Phragmites communis) på den till större delen blottade sjöbotten".
• 4. Att de täta, sammanhängande Chara bestånden äro "en direkt följd av sjösänkningen och det därav följande låga vattenståndet och ringa djupet i sjön", och att "denna rikliga vegetation icke förekommit om sjön ej varit sänkt, äro tvenne obevisade och felaktiga påståenden, vilka icke förekomma i mitt utlåtande – en uppfattning, som man möjligen kan få vid läsandet av Vattenbyggnadsbyråns inlaga. Båda dessa påståenden gendrivas fullständigt av nuvarande byrådirektörens, dåvarande botanisten vid Svenska mosskulturföreningen, fil dr E Haglunds år 1906 gjorda iakttagelser vid undersökning av "Hornborgasjön och omgivande torvmarker" publicerade i Svensk Mossförenings Tidskrift år 1907. Han skriver där bl.a. om Chara foetida (Sid.57):"Växten är emellertid en i kalkhaltigt vatten förekommande alg, som där ofta bildar täta, sammanhängande bestånd av stor utsträckning. Vid rodd på sjön, är den synnerligen hindrande och besvärlig. Stundom är det också omöjligt att taga sig fram över de yppigaste Characé fälten, ty stakning är omöjlig till följd av bottens lösa beskaffenhet och årorna fastna i växtmassan.
  Särskilt i södra delen av Hornborgasjön förekommer Chara i ytterst täta, sammanhängande bestånd av ofta flere tunnlands utsträckning. Stora delar av dessa äro som nämnts icke trafikabla och omöjliggöra för övrigt all fiskfångst, varför växten icke ses med blida ögon av befolkningen".
  Som synes, visar denna skildring av förhållandena år 1906 (således vid sänkningsföretagets början), det fullständigt ohållbara i Vattenbyggnadsbyråns.
• 5. Återkommer så yrkandet om "återställande av sjön i sitt ursprungliga skick" Riktigheten av de uttalanden, som här göras angående en blivande "reglerings" inverkan på vegetationen är helt beroende på, om med "reglering" avses uppdämning av sjön – i vilket fall vegetationen ingalunda kommer att minskas - eller om "regleringen skulle gå i den riktning, jag anser vara den enda praktiska lösningen av frågan (Se förra inlagans sista rader): en konsekvent genomförd kanalisering av i vilket fall den naturliga vegetationsutveckling icke blir av praktisk betydelse för någondera parten. Att i samband med upprensning av kanalerna "bortmuddra den kraftigare vegetationen, särskilt de stora Chara bestånden är absolut otänkbart, vilket utan vidare torde vara fullt klart för envar, som haft tillfälle iakttaga nämnda vegetation. Då av Haglunds ovan citerade skildring från 1906 framgår, att sänkningen icke kan hava varit anledning till den yppiga Chara vegetationen, synes det i varje fall alls icke vara "orimligt" att ålägga sänkningsintressenterna denna outförbara muddring.
  Att det i beräkningarna tillämpade arealdiagrammet av flere skilda orsaker icke blir med verkligheten överensstämmande, bl.a. just tack vare den kolossala vegetationen var även en av huvudpunkterna i min förra inlaga. Att tanken på "bortskaffande av den mera utvecklade vegetationen" skulle kunna framkastas föll mig verkligen icke in, då den av varje initierad måste betraktas som orimlig.
• 6. Beträffande yrkandet "att dämningshöjden må kunna höjas för den händelse magasinsvolymen minskats genom vegetationen måste jag än en gång påpeka att Hornborgasjön under alla förhållanden är och kommer att vara en sjö, utsatt för successiv igenväxning, d.v.s. att om samma magasinsvolym skall hållas, måste dämningsgränsen ideligen höjas till följd av den i varje fall ökande vegetationen och slutresultatet måste därför komma att bliva en försumpning av kringliggande låga stränderna med sina odlingar, vida ut över det område Hornborgasjön intog före sänkningen. Allt detta utan att ett tillnärmelsevis mot detta svarande tillskott i verksägarnas vattentillgång vinnes.
  Jag måste än en gång med skärpa framhålla:
  att de periodiska översvämningarna i framtiden i varje fall komma att medföra en igenväxning, som går betydligt fortare än man i allmänhet är sinnad att tro,
  att vattenverksägarna endast kunna hava intresse av att få så mycket effektivt (avrinnande) vatten som möjligt och att detta effektiva vatten i ytterligt liten grad om ens något kommer att ökas genom en uppgrundning av den vegetationsfyllda grunda Hornborgasjön, där under inga omständigheter den eventuella vattenökningen står i något rimliga förhållande till de skador, som härigenom måste åsamkas den kringliggande odlade och odlingsbara marken.
• 7. De allmänt kända, viktigaste avdunstningsorsakerna, vilka jag framdragit i min inlaga hava ingalunda uppstått genom utan äro allmängiltiga för sjöar av Hornborgasjöns typ. De omnämnda faktorerna komma att få kraftigt minska den effektiva vattenmängden från ett genom eventuell uppdämning med avseende på ytan oerhört förstorat vattenbäcken, att de av denna orsak framhållits.
• 8. Beträffande uttalandet, att jag "synes delvis hava missuppfattat processens innebörd vill jag påpeka, att min uppfattning av processens innebörd intet har med mitt utlåtande att göra, då detta är en redogörelse för rent objektivt gjorda primäriakttagelser och av dessa dragna biologiska slutsatser.

Slutligen ber jag få framhålla, att då ingen enda av de i mitt utlåtande anförda punkterna sakligt bemötts, jag vidhåller samtliga där gjorda uttalanden.

Jönköping den 10 november 1923 Gunnar Booberg.
Fil mag. Svenska Mosskulturföreningens botanist och torvgeolog.