Postglacial historia-2017
|
|
|
Finiglacial tidHornborgasjöns historia börjar när isen släpper sitt grepp om Norra Europa. Sjön ligger då under havets yta och landhöjningen börjar likt en efter följande våg efter hand som isen drar siig tillbaka. Åsle sänkans isvatten kan plötsligt tömma sig genom Slafsans dalgång och avsätter sitt sediment i Hornborga och Sätuna maderna. Någon ishavslera finns inte i sjön då den är för grund. Isen är lite osäker när den når Skånings Åsaka och skapar där vid sin fram och återryckning de mäktiga ändmoränerna vid nuvarande kyrkan. Under tiden sker en landhöjning söder om isranden och Hornborgasjön kan tömma sitt isvatten norrut genom de smala sund som stod tillbuds. Under denna period avsättes sand och leravlagringar söder och Härlingstorp och väster om Bjellum. Växtlighet av nordlig prägel följer i isens spår. Tall och björk är de första av de stora träden. Boreal tidbegynner medan landhöjningen fortsätter och avflödet i norr får mera karaktär av en flod. Hassel, al, lind och ek och torvbildningen begynner och en del vikar börjar växa igen.
mot norr. och sakta till att börja med (100 m per år) gör en halvhalt när den kommer norr om sjön och skapar åsarna vid Skånings Åsaka, men sen finner för gott att ge vika för en varmare period och ökar hastigheten mot norr med 300 m per år. Lanshöjningen kan börja och sjön tippar och dess avflöde blir inte längre mot norr utan västerut mot Flian. Vattenståndet i sjön varierar och naturens krafter som formar sjöar har tagit sin början. Vinden, isen börjar forma sjön. Igenväxningen börjar i SV, där vass och säv ostört kan växa medan de oskyddade östra och norra sidorna av sjön inte lämnas ifred för is, vind och vågor. Uddar som Ytterberg och Almeö kan på läsidan utveckla vass och sävdungar och vind och vågor kan genom årtusenden forma stränderna runt sjön efter sitt gottfinnande. Det är en komplicerad 10 000 årig historia sedan isen drog sig tillbaka och som satt många märken i naturen och format mycket av det vi ser i dag. Det är en sammanfattning av vad Sandegren och von Post lärde Rudolf Söderberg. Om inte annat så tvingar det mig att arbeta med materialet. De första människan med åtföljande hund kom för 9000 år sedan. Vi återkommer med en modernare bild i sinom tid. MesolitikumHensbackakulturenunder en period av snabb klimatförbättring, från ett torrt kallt arktiskt klimat till en period med kallare vintrar än nu. Från gräsbevuxen tundra till björk och tallskog. Från ren och fjällräv till älg uroxe, vildsvin, bäver, kronhjort, varg och björn. Nu sker tippningen av Hornborgasjön. 7 platser är kända från denna tid. Almeö. Platsen mest känd med sina närmare 12000 flintfragment och 200 ledartefakter. Här har man gjort kläder, tält, pilspetsar och möjligen ägnat sig åt korgflätning. Man jagade mest älg, uroxe, bäver men även vildsvin, kronhjort, varg och björn. Men fisken var den viktiga födan. Fyndrikedomen betingas av att materialet snabbt täcktes med skyddande torv.
Efter isen tömmer sig issjön Vättern via Åsle genom Slafsan och lämnar grus och sand i ett delta som nu utgör Hornborga och Sätuna maderna med ett genomskuret nedersta lopp. På grund av att det är så grunt sker ingen ishavsleravlagring här. (Detta förhållande skapar problem för Naturvårdsverket när det skall sänka sjön en sjätte gång 1982 med hjälp av vallar) Sand och leravlagring postglacialt sker i Broddetorpsmossen och i norra delen av sjön. Ett smalt sund över Vingsjön och Axevall samt ett över Husgärdessjön, Skärvlången och Emten. Den smala förbindelsen gör Lôens vatten sött, bevisat av diatomacéer. Den olikformade landhöjningen avstänger avflödet och vattenytan stiger mer i söder än i norr. Lövträd som hassel, al, alm, lind och ek vandrar in. Torv börjar anläggas och en del vikar börjar växa igen. Vattnet stiger då avflödet ändras (trangression). Vi får strandlinje och strandvallar ovan tidigare lager vid Röde mosse och Bjellum. Att vi inte kan skönja några i söder beror på att sjön har stjälpt mot söder. Avrinningen Flian borrar sig ner och sänker sjön och botten av Flian begränsas av den hårda moränen. Sandarne PeriodenHornborgasjön är en vik av Yoldiahavet, och avsnördes därifrån för 10000 år sedan. Under Boreal tid blir klimatet varmare 7500 - 6000 år före tall och hassel skogar Ekblandskogar växer in. Förutom ädla lövträd återfinner vi värmeälskande växer såsom murgröna, mistel, idegran. Frodiga vass - och kärrområden utbreder sig i sänkan. Mest igenvuxen är sjön i nordändan där vitmossor bygger upp Röde mosse. Under Sandarna perioden en fortgående klimatförbättring den ljusa skogen ersätts av tätare ädellövskog alm, lind och ek. Hasseln kommer snabbt i denna period. Ökande inslag av vildsvin, hjort, rådjur på bekostnad av älg och uroxe. Efterhand som Flianloppet eroderas sjunker sjön. Sjön stjälps fortfarande över mot söder leder till att vattenståndet i norr stadigt sjunker och i söder i samma mån stigande. LihulttidenBondestenåldernFör 6000 år sedan börjar odling av ädellövskogar. Bondestenåldern börjar ta sin början. De flesta boplatser i östra och nordöstra delarna.
Atlantisk tid före Litorina sänkningenStjälpningen fortsätter och sjön får sin nuvarande höjdprofil med högre vattenstånd i de södra vikarna (transgression). Detta medför en förstoring av vad som nu är Sätuna maden. Men sjöns mitt håller sig förvånansvärt konstant. Eroderingen av Flian är klar. Igenväxningen börja mest av betydelse i norr. Wallesjöarna blir starrkärr. Vattennivån i söder fördröjer igenväxningen.
Nu börjar strax en nivåförändring så att sjön stjälper åter något mot norr. Då i samband med litorina sänkningen blev denna sänkning proportionellt mer i norr härvid kan igenväxningen ta fart i söder.
Gånggrifter öster om sjön. I boreal atlantisk tid uppkommer vidsträckta starrkärr vad Rudolf Söderberg kallar telmatiska områden. I atlantisk tid är dessutom mosstillväxten större än var annat skede. (För 5000 år sedan blir klimatet kallare och torrare hed och stäppvegetation breder ut sig medan ädellövträden trängs tillbaka. Vitmossan dör på Röde mosse och tallen vandrar in. Under somrarna sjunker vatten nivån under Flian tröskeln ??) Från den kyliga efteristiden får vi ett atlantiskt klimat med svala somrar och regniga vintrar. Vi har en tät ädellövskog. Det fuktiga klimatet gjorde att sjön ökade till ytan, men en begynnande igenväxning tär på ytan. 35 platser är kända. Subboreal tid -vid tiden för granens invandring. Klimatet blir torrare och vattenytan minskar något. Litorinassänkningen medför att viken SV om Bjurum k:a växt igen och Sätunaviken har börjat växa igen. Det torra klimatet börjar göra sig gällande i att vatten nivån sjunker. Hjortronmossen har omslutit två gamla vikar Kärrmarkerna i norr breder ut sig. Röde mosse tar sig och dödar den skog som kunnat vandra in i ett tidigare skede.
Människan börja förändra sin miljö. Röjning och tamboskap konkurrerar med det vilda. Klimatet är nu så torrt att det inte sker någon avrinning under sommartid. Härvid tar igenväxningen fart. Nu växer också Sätunaviken igen och vi får en liten högmosse därstädes. Broddetorpsmossen växer igen. I norr beväxer skog de tidigare igenvuxna kärren. Al och björk dominerar. Resterna av denna skog framstår i de stubbar, som man nu finner. Högmossarna förmultna nu i högre grad framför allt i slutet av perioden. Sedan litorinasänkningen nått sitt maximum börjar landet höjas så mer i norr än i söder. Vi får en invandring av växtlighet av stäppkaraktär. Senneolitikumframförallt i NÖ delen av sjön. Vi får ett svalare klimat. Omgivande torvmarker översvämmas mer och de subboreala skogarna dödas. Nederbörden gynnar mossarna tillväxt. Det högre vattenståndet visar sig i högre vallar vid Bjellum och vid Stommen. Den olikformade landhöjningen återgår tillordningen så att den stjälper mot söder igen. Vi får ett fuktigare klimat och sjön stiger åter. Högvattenståndet har indikerats av strandvallar, som vilar på torv. Järnåldern
För 2000 år sedan ökar jordbruksarealen. Byar bildas Bolum, Tranum, Bjellum och Hornborga. Fodertäckt på maderna i det mer kyliga klimatet. Strandslåttern var inte obetydlig sommartid, men vårflöden gjorde varje form av odling otänkbar. Till följd av ojämn landhöjning var vattenståndet förr i väla högre norr om Ytterberget.
Man grävde i morän och gör sprängningar i berg, och mer finns att läsa på annat håll.
Figuren antyder vattenståndsvariationen under 10 000 år vid Lôen. Sandegren
tror att vattenytan relativa höjd beror av att tillflödet är större än avflödet. |
|
|
