Stenåldersboplatser-2017
|
På denna sidan kommer vi att berätta om de första människorna, som följde isens och djurens rörelse mot norr. Landhöjningen följde sedan som en våg sedan isen lättar på trycket. Sjön tömmer sig först mot norr, men efter hand som landhöjningen likt en våg följer isens tillbakadragande så tippar sjön och finnes sitt utflöde i det som blev Flian. Indelningen efter istiden är ett bekymmer att pedagogiskt illustrera då arkeologer, geografer och växtbiologer skall samsas om samma tidsperiod. Här är vårt förslag att ge en bild av de 12 000 år, som passerat sedan isen började dra sig tillbaka på allvar. Den tidsskala som man använder numer är att utgå från 1950 BP (Before Present). Kristi födelse är ju en något ohistorisk tidpunkt.
För cirka 12 000 år sedan började isen backa. Kl. 1 kan den första människan ha dykt upp. Kl. ½2 brakar det till norr om Billingen och Valle Kamelandskap formas i vattenmassornas spår. Vid tretiden har människan och hundar vid Almeö och Ytterberg etablerat sig. Kl. fyra, fem och sex arbetar sig våra förfäder igenom tekniska framsteg och fyndplatser har namngett deras respektive kulturer. Kl. 7 har vi börjat lära boskapsskötsel och kunnat bruka jorden går in i den så kallade bondestenåldern. Därmed lämnar våra förfäder en över 6000 årig utvecklingshistoria, som montern intill visar spåren av.Indelningen av tiden speglar Östersjöns utveckling från innanhav till nuvarande, dels utgående från klimatiska faktorer till människans kulturella utveckling genom de olika metallåldrar, som hon passerar. Samtidigt med Söderbergs utredning av sjön 1905, så påbörjade Sandegren en undersökning av mossarna och strandvallarna runt sjön, som ligger till grund för mycket av vår kunskap och förståelse för sjöns nuvarande situation. Utgående från detta har Leif Arvidsson studerat detta material och kan komplettera bilden av de tidiga människornas historia. Kartan nedan visar hur boplatserna varit placerade vid dåvarande strandkanten, som genererat rikliga fynd, som vi skall berätta mer om. Kartan visar konturerna av den sjö som fanns i slutet av 1800 talet och vi noterar att vattenytan låg då relativt sett högre än dagens nivå. Människan anpassade sig därefter och har finner vi boplatser arbetsplatser för dåtidens fiskare och jägare. Leif Arvidsson SkövdeLeif började skåda fåglar från 12-års ålder. Sedan dess har Hornborgasjön varit i centrum. När Naturvårdsverkgets utredningen om Hornborgasjön framtid gjordes under perioden 1968 – 1971 under PO Swanbergs ledning var Leif en av många frivilliga, som deltog i fågelinventeringar. Det arkeologiska intresse tog fart, när han hittade de första flintskrapan på en åker i Sätuna i slutet av 1960 – talet. Sedan dess har fynden ständigt ökat. År 1979 inventerades sjöns omgivningar efter lämningar från stenåldern på uppdrag av dåvarande Skaraborgs läns museum och boplatsernas antal är nu uppe i över hundra.
Leif Arvidsson med sin trogne medarbetare Tessie tar en paus vid forna isranden. Klas tog bilden.Under åren 1983 – 85 utfördes arkeologiska utgrävningar p.g.a. den kommande höjningen av sjön. Då hittades de första fynden av hund på Ytterberg och senare gjordes nya hundfynd då vid Almeö. Den hittills äldsta dateringen av en boplats är från 9500 B.P. och sammanlagt har Leif kartlagt över 100 s.k. boplatser från stenåldern vid sjön. Leif har utvecklat en professionell förmåga att läsa landskapet och en sällsynt förmåga att med ögats hjälp identifiera föremål som kommer i dagen på brukad mark eller där vindfällor frilagt fyndplatser. För att hitta dessa platser har Leifs intuition och nyfikenhet bidragit kopplat med en snart livslång erfarenhet. Till sitt stöd har han haft Sandegrens undersökningar från tidigt 1900 tal, som vi berättat om på en tidigare sida, samt K-E Sahlströms utredning om fornfynd, Sahlström skrev redan 1939 om äldre stenålder: "Hornborgasjön har spelat en viktig roll för människans första framträngande i trakterna väster om Billingen". Han visste inte hur rätt hans skulle få. Leif har även kartlagt andra platser utanför Hornborgaområdet i Skaraborg. Hans utredning har väckt stort anseende bland kunniga forskare i norden. Vi kommer att på denna sida sammanfatta fynden runt Hornborgasjön. Utställning vid Stifts och Landsbiblioteket i Skara under våren 2009.Välfunna minnen som lihultsyxa, pilspetsar, och flintkärnor kommer att presenteras. |