Kapellets Historia     
[ Start ] [ Uppåt ] [ Kapellets Historia ] [ Kulturveckan ]

[ Start ] [ Uppåt ] [Innehåll]

Aktuellt Program, Utdrag av protokollsbok,

Det fanns mycket glädje och sång i detta kapell, hör här!

   Hornborga Kapell och dess Historia

Vi inleder med att berätta.

Hornborga Missionsförsamling har varit en aktiv församling sedan 1870-talet med 60-tal medlemmar och lika många i sin ungdomsverksamhet. Kapellet uppfördes på ofri grund, men 1934 begärdes lagfart på de 346 kvadratmeter, som huset nu står på. Fastighetsbeteckning Hornborga 6:4 Falköpings kommun.

1888 noterar vi i en tidningsartikel "att Baptisterna hava nu en egen kyrka i Hornborga by . De hava äfven skaffat sig en egen värmeanläggning i form af en jernkamin. I Golvet ha de gjort en grop eller fördjupning i kyrkgolvet, där de uppbyggt en stor låda av plank och bräder 8.4.5 fot, beslagen med zinkplåt. Häruti skall de förrätta sina dop.

Hugo Vernlund var den siste i denna församling, som bad mig innan han gick bort hösten 97, att ordna så att den kom under vård. Kapellet skall bevaras som minne av en tid då människorna i bygden sökte tron, undan fattigdom och elände. Verksamheten har haft en enorm betydelse för de människor, som lämnades utanför på undantagen i skogskanten och på byarnas fattigtå. Ledande personer har tagit sitt ansvar och samlat dessa skaror för uppbyggligt arbete undan fattigdomens gissel, och genom förkunnelse, skola och sång och musik spridit glädje kring sig. En väldig kreativitet kan man skönja i en tid av begränsade resurser. Fortfarande finns de som gått i den aktiva söndagsskola som var en kvalitetsmässig allvarlig konkurent till kommunalt skolutbud.

Vad Vi  kan göra för att bevara minnet av denna verksamhet och dessa människor, som vi inte får glömma. Vi skall vårda det som de såg som sitt och heligt. Ett ökande intresse finns för att förlägga möten hit och sången och glädjen har åter hörts. Hembygdsföreningen har haft ett möte här. Länsteatern fick känna in bygden och miljön innan de 1999 hade premiär på Trätornas Träsk. 

Entusiastiska och ansvarsmedvetna Hornborgabor under ledning av Bolum har räddat byggnaden med stöd av länsstyrelsens kulturbidrag. 

Här följer lite mer information om församlingens verksamhet

från en tidningsartikel som Hjilmer Johansson skrev och sparade från Lördagen den 28 nov. 1925. 

Hornborga baptistförsamling högtidlighöll i lördags i församlingens missionshus i Hornborga minnet av sin femtio åriga tillvaro och verksamhet under medverkan av församlingens sångare och musikanter samt baptist pastor J A Öhman. Till minne av de svunna åren har dessutom under sommarens lopp hållits ett större missionsmöte.

Med anledning av jubileet meddela vi här nedan en utförlig redogörelse över församlingens verksamhet under det gångna halvseklet, utarbetad efter till författaren förfogade ställda handlingar och andra från skilda håll inhämtade upplysningar.

Baptistisk verksamhet i Hornborga och kringliggande bygder kan vad nu är känt icke spåras förrän först ett tjugo tal år efter den år 1847 i Göteborg bildade första Svenska baptistförsamlingen. Men vid denna tid börja de baptistiska lärouppfattningarnas förespråkare, ”kolportörer” och predikanter, att flitigare än till förne resa omkring även i denna avsides från allfarväg liggande bygd och där föra fram sina lärosatser. Några frukter av denna verksamhet synes dock i det längsta ha uteblivit, antagligen beroende därpå, att folket från predikstolen i kyrkorna fingo till livs långa och allvarliga varningar för dessa villolärare, när helst underrättelsen om en baptistpredikants eller kolportörs opererande i bygden kom till prästernas öron. Dessa förmaningar voro efter vad som uppgivits till och med så kraftiga , att mången enfaldig och kyrkan trogen själ förskräcktes vid blotta åsynen av en känd baptist. För att nu inte tala om lärans predikare, vilka voro ansedda som riktiga ulvar i fårakläder. Därför och kanske även av andra orsaker, såsom till exempel svårigheten att vinna allmogen för det nya och reformerande i läran, bemöttes dennas förkunnare med så stor misstro, att man i allmänhet knappast besökte en sammankomst, vid vilken man visste att en baptistpredikant skulle predika.

Emellertid började den baptistiska verksamheten, trots allt omsider bära någon frukt även här och där och var fanns det vid 1870 - talets början enstaka personer bland separatisterna, som mer eller mindre öppet omfattade de baptistiska läromeningarna beträffande dopet.

Under de första åren av 1870-talet lades grunden till den blivande baptistförsamlingen i Hornborga, i det några personer i orten mera oförbehållsamt bekände sig till läran. De första i bygden som mottogo baptistdopet var torparfamiljen Johan Larm under den så kallade St. Bjurums gods hörande Bredegården Hånger. De döptes den 3 juni 1871 i Hornborgasjön. Efter dopet ägnade sig mannen åt träget bibelstudium och verkade sedermera som predikant för rörelsen på orten. Under de härpå följande åren döptes ytterligare en torparfamilj A G Thorin på Almeö under samma gods samt några tjänare i Hornborga. Och år 1875 utgjorde den lilla skaran omdöpta nio personer. 

Dessa personer samlades allt ibland med varandra till inbördes uppbyggelse vid Guds ord och kommo därunder till insikt om den betydelse en församling skulle ha för rörelsens framåtskridande. De beslöto att bilda en sådan. Och om dess tillkomst finnes följande anteckning i de döpta kristnas församlingsbok i Hornborga, som församlingens första protokolls och medlemsbok betitlas. !

1875 den 21 november församlades efter antecknande åtta personer på Almeö för att, sedan under förut gången tid blivit genom Guds ord och nåd omvända från syndens och otrons stig till tro på Jesum Christum, även som blivit enligt skriftens lära döpta till Jesum Christum, för att med varandra rådgöra och besluta rörande bildandet av en Christi församling härstädes. – Efter det vi sammankommit uppläste en Broder P Nilsson från Skåne Davids 93:dje Ps, talade något däröver och ledde bön. – Widare överenskommo vi att i Herrens namn bilda oss till en församling och sedan vi ömsesidigt förklarat att vi önskat att Broder A G Thorin måtte åtaga sig att vara församlingens tjenare, vilket han även gjorde, sedan överlämnade vi oss i bön till Gud, att han måtte välsigna våra beslut och fortfarande leda och välsigna denna lilla församling och föröka den med nya medlemmar – Församlingen antog Hornborga baptistförsamling.

Den sålunda bildade församlingens medlemmar samlades nu oftare till möten och sammankomster, vilka för det mesta höllos hos ledaren Thorin på Almeö i Hornborgasjön, som om man undantager Larm, hos vilken möten även höllos någon gång var den ende som hade ett hem att upplåta. Till sammankomsterna övertalade medlemmarna vänner och anförvanter, som man framför allt önskade få med i verksamheten, att följa sig, men snart kommo även andra, av sin nyfikenhet lockade att höra predikningarna, det vill säga Thorin och Larm, som – då ingen predikant var på besök – ledde mötena. Vid dessa läste och samtalade man över något bibelord och sjöng sånger och psalmer – alldeles så som lärarne redan förut brukat. 

Bland dessa sammankomster församlade uppstod inom kort en livlig andlig väckelse, som resulterade i att församlingens medlemsantal redan före första verksamhetsårets slut steg till det tredubbla.

Detta första år led emellertid församlingen en kännbar förlust i det att den miste sin avhållne ledare A G Thorin lämnade orten (som det uppgives av hans husbonde, dåvarande patronen på Bjurum, uppsagd till avflyttning på grund av att han upplåtit sitt hem för ovan nämnda sammankomster) och avreste till Amerika, de förföljda baptisternas vid denna tid tillflyktsort. Han efterträddes på sin post av Larm.

Från hösten 1876 till våren påföljande år inträffar inget anmärkningsvärt inom församlingen, såvitt dennes annaler utvisar. Medlemsantalet förblev detsamma och någon fortsatt väckelse förutspordes ej. Sammankomsterna denna vinter och några år framåt höllos i stugorna ty lokalfrågan var ej så svår att få ordnad, enär bland de nya medlemmarna varav hälften hade hemvist inom Hornborga och Sätuna socknar, de övriga i Bjurum och Hånger, befunno sig flera bönder. 

Bland dem som vid denna tid började taga allt mera aktiv del och självuppoffrande del i verksamheten, förtjänar i främsta rummet nämnas lantbrukare Lars Johan Jonsson i Arvidsgården Hornborga. Han var född den 6 feb. 1839 och härstammade i rakt nedstigande led från odalbonden Afze Larsson i Broddetorp, den ryktbara Afzeliiska släktens stamfader. Yngste sonen Erik ägde och bodde sedermera i Västorp, Bolum. Han var före sin omvändelse till baptismen kyrkvärd inom pastoratet men avsade sig då självmant denna förtroende post. Härefter var han under en följd av år baptistförsamlingens ordförande. 

Rörande baptisternas och frikyrkorörelsernas i övrigt verksamhet i bygden vid denna tid ha Broddetorps pastorats kyrkoböcker från 1870 talet senare del åtskilligt at förtälja. Därav må anföras följande. 

Utdrag ur av pastoratsämbetet i Broddetorp i april 1877 ämbetsberättelse: Minnesskrift till framlämnande vid den episkopal-visitation, som är utsatt att hållas inom Broddetorps, Hornborga Sätuna och Bolums församlingar den 21, 22 och 23 april 1877….

12. Någon märkligare allmän förändring i församlingarnas ställning med hänseende till religion och redlighet sedan sist hållna visitation, är väl icke egentligen inträdd, men onekligen hava på senare åren, många tillförne för ett religiöst liv mera främmande och likgiltige, kommit till en som jag hoppas, välsignad frälsningsangelägenhet, den ena glöden tycks börja tända den andra, och giv Herren sin nåd till en sund och hälsosam fortgång och utveckling av den nyvaknade rörelsen. 

Att parti och sektanda samtidigt börjat inmänga sig, är lika sorgligt att anmäla som omöjligt att förneka, och torde jag vid mom. 17 bliva i tillfälle häröver något närmare yttra mig. …

17 Helbibel finns i de allra flesta hus och finnes mig veterligen, intet hem, där åtminstone inte något exemplar av nya testamentet, som årligen utdelas till varje nattvardsbarn, är att tillgå.

Bland uppbyggelseskrifter hava Luthers, Arndts och Scrivers arbeten varit de allmännaste och är en nyanmäld upplaga av Balters postilla av mer än 20 personer rekvirerad, men dessa kärnfulla skrifter som visserligen fortfarande lämna många vägledning, ljus och tröst, börja numera hos icke så få undanträngas av Pietisten och andra lektor P Waldenströms skrifter, som ’Herren är from’ med mera. Det nya förekommer så lockande och slukas med stor begärlighet. – Herren lede de sökande i sanning och till full sanning. 

Att vilseledande skrifter inom församlingarna utspridas, anser jag mig redan ha antytt, och främjas detta spridande i icke ringa mån genom kringresande predikanter, som städse här göra besök; de sedan flera år kände kolportörer infinna sig numera sällan, åtminstone begärdes sällan kyrkans upplåtande för de, vilket snart alldeles icke torde ifrågakomma, enär redan ett så kallat missionshus blivit uppfört inom Bolums församling, som i år torde bliva färdigt. 

Huruvida av kolportörer och andra kringresande predikanter ett rent och fullständigt Guds ord förkunnas, höves mig icke att med bestämdhet yttra mig om emedan jag så sällan åhört de; hörsagor från andra bör man upptaga med försiktighet. – Vad angår det förhållande, vari de ställa sig till församlingens prästerskap, vill jag endast nämna att de aldrig personligen hos prästerskapet anmäla var eller när de hålla föredrag.

Vid den tid, då den i mom. 12 omnämnda andliga rörelsen mera avgjort framträdde, började, synnerligast inom Hornborga församling, baptismen vinna insteg; gnistor från en sedan några år närbelägen härd (?) började upptända elden och oaktat giva kärleksfulla föreställningar och avrådanden, blevo baptismens åsikter och läror med sådan avgjordhet omfattade, att vid pingsttiden sistlidna år omkring 10 personer läto omdöpa sig, av vilka dock endast en genast återgick till kyrklig ordning, förklarande sig villig, att vidbliva Luthersk-protestantisk bekännelse. Baptismen har emellertid sedan icke vidare utbrett sig inom pastoratet, och för såvitt jag har mig bekant, äro endast 13 personer som öppet hylla densamma; dessa besöka aldrig den offentliga gudstjänsten, går aldrig till H H nattvard enligt kyrklig ritus och är endast en husfader ibland dem, som låtit anmäla sitt barn till skolgång; mig är sagt, att de ämna anskaffa särskild lärarkraft till barnens undervisning och är jag synnerligen villrådig med avseende på de åtgöranden som i så fall böra vidtagas. En av ovannämnda baptister, som icke låtit döpa sitt den 6 april förra året födda barn, har enligt anteckning i kyrkboken förklarat sig vilja från vår kyrka övergå till baptistisk församling och den 29 denna månad är det ett år sedan detta skedde.

Beträffande i övrigt avvikande läror från vår evangeliska tro har jag intet att tillägga till vad förut blivit antytt, såframt icke må omnämnas, att även en mormon försökte för något år sedan vinna insteg, men genom pastors föreställningar genast lär sig avvisas. 
Husandakt övas flitigt i många hus och äro de hem få, där den alldeles underlåtes. –

Utdrag ur protokollet vid biskopsvisitationen A F Beckman generalvisitation i Broddetorp den 21—23 april 1877.

§ 11 Den 22 april. Under gårdagens förrättning anmodade H H Biskopen kyrkvärden Sven Svantesson i Hornborga (Storumen f1819) att kalla Johannes Andersson f1828 under MånsSvensgården Hornborga vilken nekat att låta döpa sitt barn, på det H H Biskopen med anledning härav måtte få med honom att samtala, men hade Johannes Andersson svarat sig ej behöva hörsamma denna kallelse, ville dock själv vara tillgänglig hemma hos sig i händelse H H Biskopen eller någon annan önskade med honom samtala.

§ 17 Med anledning av vad i § 11 omröres förklarade H H Biskopen, att han för närvarande icke ansåge sig böra med avseende på den sålunda mot sin kyrkas lagliga ordning tredskande vidtaga annan åtgärd, än att anbefalla honom åt pastors och kyrkorådets särskilda omsorg och lagliga åtgärd, på det så möjligt vore, därigenom måtte undanröja förargelse och bevaras åt det oskyldiga barnet dess rätt att såsom tillhörande vår evangeliska kyrka, komma i åtnjutande av den saliga förmån denna genom dopet har att meddela. Ägande pastor att inom loppet av detta år till konsistorium inkomma med berättelse om vad frukt som härigenom kunnat åstadkommas. –

Med vad frukt pastor och kyrkoråd sedan utförde sitt åliggande är ej bekant. Bland pastoratets och konsistoriets offentliga handlingar finnes i alla händelser intet som berör denna sak; det har troligen räddats åt glömskan. 

Men härmed är dock icke sagt, att några som helst åtgärder företogos. Tvärtom. Ty det är känt, att pastoratets kyrkoherde – även i närvaro av kyrkorådet – vid upprepade tillfällen hållit förhör med baptistförsamlingens medlemmar. Och även biskopen lär ett par gånger ha infunnit sig för detta ändamål. Sålunda berättas till exempel att förenämnde L J Jonsson en gång av honom kallats till förhör i Hornborga småskola, dit han också frimodigt infunnit sig. Här hade J i enrum med Hans Högvördighet fått redogöra för sin tro. Från tiden för detta förhör något år före 1880 troligen1878 fick emellertid baptisterna vara ifred och – frånsett de svårigheter, som här liksom på andra håll bereddes icke konfirmerade vid äktenskaps ingående etc.- hade man sedan ej något nämnvärt med prästerskapet att skaffa.

Härtill kan även förtjäna att nämnas att kyrkoherden C A Rånge bekant för sitt historiska intresse, efter att ha tillträtt befattningen i Broddetorp bland mycket annat även antecknat ordet döpt samt datum i församlingsböckerna för de personer som låtit döpa om sig.

Utom förut nämnda försök att medelst övertalningar med mera motarbeta den baptistiska rörelsens utbredning, som nog även senare tillämpades förekom inga som helst trosförföljelser från prästerligt håll. I en så långt framskriden tid som denna hörde sådant till sällsyntheterna. Större var då det tryck statskyrkovänliga husbönder någon gång kunde tillåta sig mot underhavande, för att till exempel förmå dem att låta döpa sina barn. Inom församlingen voro emellertid barndopen strängt förbjudna, även om de skedde under påtryckning från andra, och medlemmar, som bröto däremot straffades med uteslutning. Sålunda uteslöts den 22 nov. 1879 en medlem från St. Bjurum för det denna i och för rättarplatsens erhållande av sin husbonde låtit sig förmås att begjuta sitt barn. Samme person tilltalades även därför att han arbetat på söndagarna, vartill han likaledes uppgav sig vara tvingad av sin husbonde. 
Några trosförföljelser i vanlig mening från ortsbefolkningens sida är eljest icke att tala om, och frånsett en och annan spektakelmakares rätt oskyldiga fuffens någon enstaka gång förekommo aldrig störande uppträdanden vid sammankomsterna. Man har i allmänhet stor aktning för ordet och ställde ej gärna till bråk där detta förkunnas. Man kan ej heller i mer än ett enda protokoll finna en svag häntydning om att så förekommit; häri står:
Dopeförrättningen försiggick på söndagsmorgonen inför ganska många som med lugn (!) åsågo handlingen. Dop förrättades under de första åren alltid i Hornborgasjön. Dop om vintern förekommo ej.

Under 1876 hade inom församlingen förts på tal att söka få till stånd en vardagsskola med troende lärarkraft. År 1877 hade, som vi sett av förestående protokollsutdrag, denna fråga utvecklats så långt, att församlingens medlemmar underläto att skicka sina barn till sockenskolan. Man anställde också nu som lärarinna en fröken Anna Bergstöm från Eskilstuna, som vid midsommartid tillträdde denna befattning. Samtidigt med vardagsskolan öppnades nu av henne en söndagsskola. En sådan hade dock funnits redan förut, fast dess verksamhet sedan Anders Gustaf Thorins bortresa legat nere. Utom Thorin, som var dess ledare, nämndes 1874 även en sömmerska i Lille Backgården som söndagsskolans föreståndare.

Lärarinnan Anna Bergström var född i Husby Rekarne församling i Nyköpings länden 17 juli 1843. Efter avlagd avlagd lärarinneexamen antogs hon till lärarinna i Eskilstuna, men skildes från sin tjänst omkring 1867,vid vilken tid hon gick över till baptismen. Hennes levnadsförhållanden i övrigt före Hornborgavistelsen äro okända, likaså hennes familj, varav man ej hörde något förrän efter hennes död den 28 maj 1873, då en broder till henne kom och hämtade hennes små tillhörigheter. Hon var skicklig i sitt kall och åtnjöt ett gott anseende hos alla, så att även utanför församlingen stående sände sina barn till hennes skola. Då dåvarande kyrkoherden i Broddetorp Gustaf Elias Kullberg, besökte hennes första examen uttryckte han sin belåtenhet däröver, sägande att det var den bästa examen han hade hört. Häröver förargade sig en del baptistfientliga sockenbor och sade till kyrkoherden bland annat att han blev nog snart baptist han också. Rädd om sitt rykte i detta fall ursäktade sig kyrkoherden, när Anna Bergström nästa gång kom och omtalade att hon skulle hålla examen, med orden: ”Nej, nu vill jag inte komma, för de sa till mig sist att jag snart bleve baptist jag också”. Han besökte ej heller vare sig denna examen eller någon av hennes följande.

I församlingens inre verksamhet tog Anna Bergström ända från början en mycket aktiv del. Under hennes tid hade församlingen sin första verkliga blomstringstid. Medlemsantalet var nu omkring femtio. Genom hennes försorg började 1878 protokoll föras inom församlingen, vars sekreterare hon intill sin död var. Och på initiativ av henne bildades den 12 okt.1879 inom församlingen en systerförening, på det att systrarna oftare måtte komma tillsammans och uppbygga sig och tala med varandra om sådana ting, som leda till Guds namns ära samt eget och andras väl. Föreningen stod och föll med sin stifterska, som tillika var dess ledare.

De svårigheter församlingen hade att utstå för vardagsskolans bestånd och underhållande med nödiga medel voro ej så få, emedan – som det i protokollet anmärkes - alla voro fattiga och få gjorde sig nytta av skolan. Därför fördes flera gånger på tal om skolans upphörande, men varje gång beslöt man att med Guds hjälp fortsätta densamma. Lärarinnan var ock städse villig att stanna om som hon själv uttryckte sig, Gud genom henne i någon mån kunde uträtta sitt verk. Vid lönen fäste hon ej heller några anspråk; bara hon fick till sitt nödvändigaste var hon nöjd. Medel till skolans underhållande skaffades på frivillig väg. I protokollet för den 17 sept. 1879 står antecknat, att man i likhet med under det gångna året även i det följande hoppades få 100 kr från Stockholm. Härtill lovade Lars Johan Jonsson giva 50 kr och de övriga medlemmarna en lika stor summa tillsammans. Med dessa 200 kr förklarade sig lärarinnan kunna uppehålla skolan. – Till skollokal hade Lars Johan Jonsson upplåtit en äldre stugubyggnad vid Arvidsgården, varav man under de år skolan pågick betjänade sig. 

År 1885 byggde församlingen eget missionshus, som invigdes den 13 sept. samma år. Tomt till denna skänktes av L J Jonsson och hans hustru Beata, som utfärdade gåvobrevet därpå. Det uppfördes på samma plats vid Arvids eller Mikaelsgården, där den byggnad vari skolan förut hållits stått. Denna hade efter skolans upphörande såväl som före och under dess på gång även varit använd som bönehus. Medel till husets uppförande erhölls genom lån av bättre lottade bland medlemmarna. Alla medlemmarna hjälpte dessutom till med gåvor och framför allt arbete. Betecknande för de små resurser församlingen vid missionshusets uppförande ägde, är en uppgift, att endast en av medlemmarne, vars självuppoffrande arbete till församlingens fromma går som en röd tråd genom dennes verksamhet under de första 25 åren, ägde hästar. Och han drog sig ej heller för att utföra det mesta av körslorna. För missionshusets infastande bildades under namn av ”Sällskapet upplysningen vänner”, byggnadsförening, vars inom Hornborga och trakten däromkring bosatta medlemmar enligt stadgarna skulle fly det onda samt vinnlägga sig om det som är gott , i sedligt och moraliskt hänseende. Sällskapet sammanslogs 1911 med församlingen. – Med mål att bidraga till insamlandet av medel till bönhusskuldens betalande bildades samma år missionshuset byggdes en arbetsförening. Av denna förfärdigade arbeten försåldes sedan på auktioner och pengar användes till nämnda ändamål. I denna förening uppgick då även en redan förut bildad inom församlingen en verksam syförening, vars syfte varit att förfärdiga klädesplagg och dylikt för utdelning blad behövande och försäljning till missionsändamål. Även denna förening har sedan flera år upphört att vara.

Från och med missionshusets uppförande inträdde en ny tid i församlingens historia , en tid som på grund av närmare läge och mindre särmärke ej har så mycket av allmänt intresse att bjuda på och som därför överhoppas. Från denna tid ligger också församlingens verksamhetshistoria mera lätt tillgänglig för dem som i en framtid önskar ägna den någon uppmärksamhet. En kortare översikt av församlingens även från sagda tid betydelsefulla insatser i de religiösa strävandena torde emellertid vara på sin plats.

Den baptistiska rörelsen i Hornborga torde med god säkerhet kunna sägas leda sitt ursprung från den tidigare bildade Saxtorps baptistförsamling, som hit utsträckt sin verksamhet. Året före Hornborga baptistförsamling hade en sådan även bildats i Skövde. 

Kan Hornborga baptistförsamling sålunda själv sägas vara en dotterförsamling , har dock rörelsen härifrån sedan spritt sig till många platser, och flera dotterförsamlingar ha från densamma i sin tur utgått. Sålunda bildades 1891 Falköpings, 1892 Vilske Kleva, 1906 Götene och 1918 Rössberga. Härtill kunna även läggas den 1890bildade Vånga och den 10 år därefter bildade Skara baptistförsamling. 

Rörande församlingens medlemsantal under det tilländalupna halvseklet skulle detta enligt vad tillgängliga uppgifter ge vid handen ha varit sammanlagt 322 personer, varav ur församlingen genom döden eller på annat sätt utgångna 260 och nuvarande medlemmar 62 personer.

Församlingsföreståndare ha förutom nämnda Thorin, Larm och Jonsson, även varit L G Petterson Ingasäter, F Bergström, Skövde, Johan Vilhelm Jonsson i Kärrtorp N Lundby, Johan Viktor Blom Bolum och V Vernlund Sätuna.

Församlingens nuvarande föreståndare är Verner Vernlund och dess äldste medlem. Johan Vilhelm Jonsson, numera ägaren till Arvidsgården, där han ock bor. Den förre är född den 8 okt. 1861 och den senare 29 april året därpå . De äro tillsammans ledare för söndagsskolan.

J V Jonsson blev medlem av församlingen 1882, och har sedan dess hela tiden hört till densamma. Barnfödda i Hornborga, känner han också församlingens utveckling ej allenast från denna tid, utan ända från dess bildande. Ingen kan ej heller som han berätta om församlingens öden under de svunna åren. Nedskrivaren av dess rader står till honom i ej ringa tacksamhetsskuld för flera värdefulla upplysningar.

Hijlmer Johansson Komplement

(Från Gudhems boken kompletterar jag: Enligt uppgift från Hilda Jonsson Ingatorp född 1884 fanns i Hånger en man som var baptist och som reste omkring och predikade. Själv hade hon varit i Hornborga baptistkapell. Hilda minns vite Andersson som hon hörde många gånger)

Här har vi hittat en bild av den kör som Wernlund och Jonsson ledde under många år. Från vänster Isidora Johansson, Ester i ArvidMikaelsgården, Olivia från Stommen, Hilda Blomqvist och Märta Sträng.

Bilder av Lars Jonsson och V Värnlund och Johan Jonsson från tidningen. 

Från 1983 kan vi finna ytterligare en tidningsartikel, där Naturvårdsverket ville riva det då 110 åriga missionshuset. Det fanns då tre medlemmar kvar, som gick i spetsen för Hornborgabönderna och stoppar planerna. Hugo Wernlund berättade då att han kom till byn som 17 åring och att barnen i Hornborga gick nästan mangrant till söndagsskolan här. Jag tänker slåss säger han och bekostar själv renoveringen av huset. Lars Jonsson i Västorp byggde huset 1874 på mark som då var hans. Lars skänkte marken och huset stod färdigt 1875. Då var man åtta medlemmar och som mest 75. 1976 hölls sista mötet. Vid ett mötet 1983 var ordväxlingen het och man lyckades rädda kapellet.

Gå till början av sidan eller till programsidan där du kan kolla om Kapellet är ledigt.

Utdrag av en Protokollsbok

som fanns i Hogo Wernlunds samlingar. Den finns nu på Västergötlands museum

Vi har fått lära att de åtta första medlemmarna samlades på Almeö 1875 och startade sin församling och att det första protokollförda mötet 1878 på Isaksgården.

Här noterar vi att Lars Jonsson i Arvidsgården är ordförande. Syster Bergström skall tjena församlingen som sekreterare. Och att möte skall hållas varje månad. Per Mehr som kommer från Hägguma vägen är en hängiven medlem. 

Sedan föreligger en lucka i protokollen fram till 1 Oktober 1891 En sammanfattning av protokollen fram till 1924 kan vara på plats.

Alla möte med församlings mötena inleddes och avslutades med bibelläsning, sång och bön. 

Ledning: 

Lars Jonsson fortfar att vara ledare och föreståndare och sonen Lars Johan Thelin finns med såsom sekreterare tills han flyttar till Amerika 1897. 

Föreståndarskapet eller församlingens äldste som tydligen hade samma funktion överlämnas till Johan Jonsson 1901 och han stannar fram till 1922 på posten. Han önskade då bli utbytt på grund av ålder men igen kunde mäta sig med hans ledartalang, så han fick församlingens uppgift att fortsätta. En period från 1911 är nedannämnde Werner Wernlund förståndare. 

Anders Silberg soldat på Västorp och stamfader till arrendatorer på kyrkstommen i Hornborga är och förblir kassör hela denna 30 åriga period fram till sin död 1922. Aktiva förtroendemän var soldaten Viktor Blom sold och brukare på Grottesgården. Robert Jarl även han soldat i Sätuna. Tidigt kommer bröderna Werner Wernlund, Henning Larsson från Almeö/ Storegården in i församlingsarbetet. Johan Jonssons Dotter Ester är sedan sekreterare under många år. Johan Silberg är en trogen och man som åtnjuter stort förtroende i församlingen. 

Andra församlingar 

Tidigt skapas en atmosfär av stor kraft som lockar många utsocknes till att söka sig till församlingen. Sångarmöten och fester ordnades med dotterförsamlingar och mycket utbyte skedde med de tillgängliga predikanterna. 

Samarbetet med Götene resulterar i en egen församling där 1907.

Många från Rössberga låter döpa sig här och vill sedan skapa en egen församling som får initialt stöd av Hornborgaborna 1916. Likaså har man goda kontakter som på samma sätt får starthjälp av denna församling. Sågaraftnar genomfördes med inbjuda gästförsamlingar samtidigt som kollekten kunde gå till de gästande. Besök från Skara och Lidköping var inte sällsynta. Hjälp kunde även bjudas Karlsskoga församling om lite hjälp. 

Skötsel och drift

Lokalvården ordnades initialt av Ehn som bodde nere i vattengatan vid ån 10 kr per år erhöll han i ersättning. Lotta Andersson från Bosgården övertar vården. Lotta Jonsson får löneförhöjning till 35 kr för att hålla rent i kapellet. Sömmerskan Anna Hallin som var hyresgäst på Hovslagaregården lovar att städa från 1921.

Vid något tillfälle ordnades storstädning med två skurlag som grundligt rengjorde den gemensamma lokalen. Reparationsarbete pågick ständigt så lagar man taket redan 1901. Målning inne och ute 1905. Inventarier som dopgropen skapades 1903. Torv och ved anskaffades av Robert Jarl och Sven Pettersson från Böljan. 

1917 skapar man ett stall till missionshuset för långväga resande och som kom att ligga väster om kapellet. Stora investeringar i form av en spis och en ny spismur till köket omkring år 1917, samtidigt som det elektriska ljuset infördes, ehuru initialt med zink tråd som senare fick ersättas med kopparledningar. En elev hos Wikström skulle för 300 kr göra installationen. Den nya spisen kom 1920 talet. 

Festligheter

Började med en skördefest 1902 och kallades ömsom offerfest som insamlingsfest som kanske stommen i församlingen ekonomi. 1911 ökar gemenskapen genom att man intager en gemensam middag annandag jul. Söndagsskolefester var mycket populära. Generositeten för att skapa möjlighet till festerna var stor och till "ett prädikantmöte, som hålles den 29 juli beslutade att skänka en skäppa råg Emma Jonsson lofvade taka bröd, J Ehn lofvade tinga 2 kalfvar o hans hustru med Kristina Mehr lofvade anrätta det. Smör och ost lofvade Emma Jonsson att lemna och L Jonsson lofvade taga hem drick och mjölk".

Medlemmarna

Hit samlades fattig och rik och sökte församlingens gemenskap. Den sociala ansvaret och kontrollen var nog så sträng, och vid uteblivet besök om mer än tre månader så söktes vederbörande upp med efterhörande om sitt förhållande till Gud. Uteslutning var aktuell om de inte ville rätta sig efter regeln att relativt regelbundet söka församlingen, om upprepade missbruk förekom. Kvinna uteslöts om de valt en ogudaktig man, även om diskussion förekom om denna regel inte borde upphöra att vara. 

Bröd till grödbrytning bakades av medlemmarna ett år i taget. Anna på Stommen, Anna i Storegården och Hilda Böljan nämns bland bakerskorna. 1906 hade man 63 medlemmar och tog han d om 30 barn. 

Sociala skyddsnätet

Vi nämnde att kravet för medlemskap var att man bekände sig till tron och att man avlade bekännelse. Inträdet bekräftades genom dopet initialt i Hornborgasjöns själv men sedan början av 1900 talet dopgropen som välkomnade med uppvärmt vatten. Berntes Blomberg i Bjellum höll sig borta och uteslöts men kunde senare hälsas välkommen tillbaka sedan han tidigare varit diakon. Kristin Rehn vid senare Storegården begärde utträde av okänt skäl men beviljades inte. Förtroendemän och kvinnor fick i uppdrag att stödja och prata med sviktande medlemmar. 

Insamling till fattiga var vanlig och till och med fattiga från utomsocknes medlemmar kan erhålla betydande bidrag. Anna får hjälp med att bo kvar i sin stuga på Hovslagaregården genom att församlingen går emellan för att ge Simon den ersättning han begärde. Församlingen ställer i utsikt att inrätta vinden för hennes räkning. Ersättning tilldelades även de som drabbats av tuberkulos som också vårdades på Sjukhus. 

Verner Värnlund och Johan Jonsson omgiven sina barn. Vi har en bild av bättre upplösning längre ner där alla är namngivna. 

Barnens väl:

Tidigt togs barnen om hand och en lärare Anna Bergström anställdes och verkade till sin död på 1880 talet. Söndagsskolan fortgick främst under ledning av Johan Jonsson och senare Werner Wernlund och senare deras barn. Fester ordnades en till två gånger per år och medel ställdes till förfogande för att barnens egen tidning skulle kunna delas ut. Söndagsskolefester startar troligen 1903 och vanligen ordnas 1-2 per år. Samordning med andra församlingars barnfester gynnades genom åren. Här kommer en bättre bild av alla barnen och namnen på de samma.

Konflikter 

Den Russelska läran tar medlemmar från församlingen och kan ha varit orsaker till djupgående konflikter men resulterade i att viktiga medlemmar uteslöts från församlingen.

Predikaterna

Rekrytering av predikanter upptar protokollsboken genom åren. Ofta skedde rekryteringen genom att predikanter veckovis per månad fanns i orten. Ständiga skrivelser går ut för att täcka behovet. Gustaf Andersson från Torbjörnstorp är församlingens stöttepelare under årtionden från 1900 och framåt. Han erhåller initialt 100 kr. Han finns med fram till 1924. 

Andra namn som passerar är pastor Hugo från Skövde, Johan Edvard Alfvén som dopförrättare 1907 som hollit omkring ett 20 tal prädikningar samt enstaka besök af Backlun, Öberg, Forsäll, Ryden, Haglund och Kronsjö, Pastor G E Lagerqvist från Alingsås 1911, Predikant E Skoglund är en frukt av samarbetet med Götene under 1910 talet.

Från 1913 Gullberg och Svensson, Br Rehnström har besök oss 2 möten samt Evangelist Kelson från Örebro, missionär O Nylén och Br Liljeborg. Pastor Nils Funke från 1914 – 19 finns här under en längre period för en summa om 100 kr per år. Lindberg från Fredrikshald Norge skulle ha 50 kr. En kvinnlig missionär Emma Svensson har gjort förfrågan om hon får komma hit å hålla möte och upptaga en missionskollekt, men som flera av församlingen inte är för att kvinnliga talare ska uppträda blev inte frågan avgjord vid detta möte 1922. 

Hornborga Baptistförsamlings 70 årsjubileum från nov 1945.

[ Start ] [ Heljesgården ] [ Kapellet i Hornborga ] [ Kultur i Hornborga ] [ Bygdemusik ] [innehåll ] [ början ]
sidan uppdaterad 2013-03-10

[ Start ] [ Innehållet ] [ Hornborgasjöns Krönika ]