Heljesgården
Heljesgården
| Heljesgården är en gåva till bygden och Västergötlands Museum från
Lars Eriksson och hans syster Elsa. Lars vill med denna gåva försäkra sig om att hans gård inte förstörs utan att
det gamla skall bevaras. Främst vill Lars att barnen skall få möjlighet att se och
uppleva hur äldre generationer levde. Detta är ett nytt sätt för museer att arbeta, besökaren skall aktiveras och deltaga i arbetsmomenten.
Vi ser redan idag hur gården förändras och Lars är mycket nöjd med utvecklingen, även om det tar
sin tid att bygga något
helt nytt. Museipersonalen har lagt ner stora resurser på att inventera och
forma det arbete som skall leda fram till en unik möjlighet att visa kommande
generationer hur livet kunde te sig för inte så länge sedan.
Ladugården. Med gården vill Museet visa hur jordbruket byggnader verksamhet tog sig ut mellan första och andra världskriget. Hästen var då det dominerade arbetsdjuret. Genom ett skapande samarbete med Hästavelsföreningen kommer bilden att klarna hur man levde förut. Heljesgården är ett vackert exempel på en tidstypisk gård där så mycket av det gamla finns kvar in i minsta detalj. Här har tiden fått stå stilla, eller som Lars uttrycker det "Vid Heljesgården tryter inte tiden". Museet har vidare införskaffat ett skogstorp från samma tid och man vill därmed visa hur fattigfolket levde i de nya marginalområdena, som överbefolkningen i slutet av 1800-talet skapade.
Detta är en bild från 1918 och visar att huset är ovanligt orört av tiden. Västergötlands Museum har nu tagit över ansvaret och satsar stort på att skapa kunskap kring den aktuella tidsperioden. Bland annat så har en studiegrupp startats för att generera och sprida kunskapen om bygden. Gå till Västergötlands Museums Hemsida. Gå till början av sidan. Fakta om GårdenI anslutning till ägorna finner vi rester av en järnåldersbebyggelse med gravrester och odlingsrester. Kanske från Romersk Järnålder. Det har längre ner i backen legat en järnålders by med gravplatser och man kan också skönja hålvägar mellan gravkullarna upp mot backen och mindre järnåldersåkrar, som man finner lite varstans på Heljesgården. Under medeltiden flyttade man nog ner till byn vid Bolum och bäcken för skydd och annan samhällsorganisation. Medeltiden och Bolum By Under medeltiden fanns gården nere i Bolum by och ingick i den tidens välorganiserade bygemenskap. Norr om byn dit gården så småningom flyttar var byns gemensamma ängar som mer och mer kom att tas i anspråk för en mer rationell användning. Innan gårdarna flyttades ut kallades området fram till Bjellumgränsen för Hästavallen, och utgjorde då en gemensam allmänning. Trädlöst kan vi räkna med att detta område var. Storskiftet Gården omnämndes 1685 under namn Hällagården, Heljesgården samt var sedan 1683 infanterihemman under Skaraborgs Regemente. Gården är säkert uppkallad efter ägare vid namn Helge, skriver Assar Blomberg i sin bygdeskrift 1929, som Du finner här Laga skiftet Efter skörden 1863 flyttades gården ut till sitt nuvarande läge på områden, som tidigare var betesmarker och som kan ha kallats Hästavallen (Vi är inte riktigt säkra), ett då relativt trädlöst område med riktligt ändå med hamlade träd. Ägarbytet Lars far förvärvar gården 1923 och flyttar in mars året därpå. Gården kan försörja en familj om tre män och mor i huset. Lars ger bort sin gård till Västergötlands Museum sommaren 1996. Under denna period är den period i Sveriges historia då maximal jordyta låg under plog. Efterhand som vi forskat färdigt på byn och socknarna skall vi berätta mer om gårdens historia. TrassastôvaKvarstående ryggåsstuga, belägen öster om Upplandsgatan, eller Qvarnvägen till Bjärsjö qvarn.
En idyll på Billingen. Ur Skara Tidning 1926 läser vi en artikel författad av bygdens son Johan Törnbergson. Om min ärade läsare far vägen Bolum – Häggum, så skall han vid Svensbokärret hålla blicken stadigt fästad åt vänster. Där ligger en liten stuga med två fönster samt gråa väggar och tegeltak. Bakom stugan växer en ståtlig dunge av gran och fur – den dungen var jag som skolpojke förresten med om att plantera – och framför ligger förstås en täppa med potatisland och sådant. Vackrare idyll vet jag knappast. Far själv och se och Du skall instämma med mig. Och lika vackert är det om vintern, när snön ligger nyfallen och rök ringlar upp ur den gamla skorstenen. Och inne är det varmt och hemtrevligt. Mången stund har jag där tillbringat hos det vänliga värdfolket, utbytande minnen från svunna dar. Det är så rogivande i denna jäktets tid att komma in i en dylik gammal stuga. Och när jag hör husets ägarinna förklara att hon ej skulle vilja byta bort sin lilla stuga mot något stort och "fint" hus, känner jag något varmt i den hjärtkammare, där jag lagt undan några minnen av sammanträffande med förnöjsamt och lyckligt folk. Som sagt, min värderade läsare, vänder Du den här vägen, så sakta av lite med din Chevrolet då Du kommer uppåt och se dig omkring. Det lönar sig. Trassastôva har nu förvärvats av Västergötlands Museum, som en integrerad del med Heljesgården. Det finns anledning att stanna till vid denna stuga och betänka människornas levnadsvillkor för nu bara 100 år sedan.
|
