Kåxstorp

[ överordnad ] Start ] Kapellet ] Hba Kyrka ] Socknen ] Hba Gårdar ] Torpen ] Soldater ] Qvarnar ] Sägner ] Ekornavallen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Överbyn ] Nederbyn ] [ Kåxstorp ] Uddeberg ] Skiftena ]
[underordnad]

 

1855

Enkegården och  JonAmbjörnsgården Kåkstorp och Laggaretorp 1 hem Krono

 

Mönsterskrifvare boställe Auditörs boställe. 

Auditör

1832-37 Petter Falk f1746
Indelningshafvare Auditör Carlsson under 40 talet.

Brukare ägare

Nils Jonsson * Bolla Håkansdotter finns som Åbo 1762. 

Jan Larsson f1758 kom från Åsled 1800 och flyttar till Häggum 07  avlöses av Erik Andersson f1769 från Gudhem 

Bengt Larsson f 1776 från 1801 - 08 

Sven Nilsson

f1736 Larv lämnar över vid syn 1808 till Arrendatorn Herr Hof Rätts Commissioneren Casper Malmstedt  

Änkan Katarina Andersson f1746 och äldste sonen Anders Andersson f1788 brukar enligt brukarkontrakt med Casper tydligen från 1820 då han kom fram på 30 talet. Casper har stora svårigheter att sätta gården i gång sedan Sven Nilsson brukat och kört gården i botten 

Bengt Larsson f1762 kan vara brukare men jag vet inte kom från Häggum 1801 t Kåxtorp t 08 Botorp. 

 Arrendator Fabrikör Bernius på Åkatorp Hofpredikant Otterman 

Anders Johansson f1808 kom fr Segerstad 1850 

Torp u Kåxtorp Anders Larsson f1791

Mårten Andersson 

under enkan statfolk Anders Johansson f1808

Under 60 talet 

! mtl Kåxtorp indraget till Sk Regemente Arr är Hr W Sundler på Äspås under honom Anders Johansson f1803

70 talet

80 talet

Arrendator Hr Patron Sundberg på Espås. 

Stat Lars Johan Andersson f1842 hela 70 och 80 talet Laggaretorp bor på 80 talet Lars Johan Andersson hela decenniet f 1853

Patron Axel Sundler äger gården i början av seklet 1900 och skrivs då som 1 mantal.

Statare Lars Johan Andersson f1842 -03; efterträdes av Carl Johan Persson f1777 från Bjurum 03-12; 

1900   Laggaretorp Lars Johan Andersson torp f1853 Åsbotorp Johan Andersson f 1835

Valltorpet Henrik Andersson och samtidigt Johan Ernst Andersson f 1872 Rådene Äspelund Beata Andersdotter Hwass hennes son tar över. 

1910 rättare Karl Johan Persson f1877 Laggaretorp Lars Rimberg Åsbotorp Karl Josef Lidberg Valltorpet Johan Henrik Andersson f1872 och Frans Vilhelm Johansson f1864,  Skogstorpet Charlotta Andersdotter Hwass f1855,  Stenkrogen Stina Lisa Larsdotter f1833, Äspelund August Larsson torp f1845, 

Sven Ragnar Samuelsson f1920 56-66.


per 13-32

Sven Viktor Andersson

f1886 kom från Stommen Hornborga 1921 och till sin död 1974. 

1966-77 Sören Svensson jordbrukare kommer 66 och stannar över 77 

Torpare u Kåxtorp

Lars Andersson f1780 

Kållsmen. 

Sandlid.

1831.

Petter Ferm skomakare torp u Kåxtorp kom 31 fr Segerstad 

Hornborga socken.

Enstaka Kåkstorp.

Innehavare Karl Nilsson.

Till släkten 1831 genom Johannes Eriksson i dennes egenskap av torpare å det under Äspås egendom lydande hemmanet Kåkstorp och liksom företrädaren på grund av husbondefolkets hemmahörande där kyrkbokfördes i Håkentorps socken – samt beträffande sonen och sonsonen med familjer alltfort är, ehuru åbyggnaderna i senare tid flyktats från södra till norra sidan landsvägen och kommit att stå rätt över till skogsväg för Broddetorps socken undantagen mark.

Släktföljden.

Johanns Eriksson.

Nils Alfred. Johansson.

Karl Axel Nilsson.

Kåxtorp

Carl och Nils finns här 1709 och ger 10 skilling var. 

Bengt Mårtensson är Åbo 1764 vittnar


Underlydande Avstyckning

samtidigt enligt arrendekontrakt 1898 utgöres

  1. Aspelund 78 mansdagsverken, vara 52 om sommaren (inga kvinnsdagsverken).
  2. Laggaretorp 104 mansdagar, varav hälften sommar och vinter och 20 kvinnsdagsverken.
  3. Skogstorp Hwasses 52 mansdagsverken, varav hälften om sommaren, och 16 kvinnsdagsverken.
  4. Stenkrogen 
  5. Åsbotorp 130 mansdagsverken, varav 78 under sommaren, samt 30 kvinns- eller s.k. hjälpdagsverken.
  6. Valltorpet 1 Kållsmens 130 mansdagsverken, varav 78 under sommaren, samt 30 kvinns- eller s.k. hjälpdagsverken.
  7. Valltorpet 2 Lunna Villes 104 mansdagsverken, varav hälften om sommaren, och 30 kvinnsdagsverken.
  8. Valltorpet 3 Segerfeldt 130 mansdagsverken, varav 78 under sommaren, samt 30 kvinns- eller s.k. hjälpdagsverken.

Ändringar ifråga om arbetsskyldighetens fördelning under året voro enligt kontrakten tillåtna men arr. ägde ej rätt uttaga mer än 4 dagsverken. I veckan sommartiden. Före innan lagstiftningen på detta sätt ordnat för torparna, voro dessa praktiskt sett fredlösa inför jordägarnas krav på deras arbetsskyldighet eller den s.k. torprättens utgörande och fingo många gånger försitta sina egna jordlappars skötsel, som dock var deras lön.


Laggaretorp

Laggaretorpet finns nämnt redan 1730 då Kerstin dör där detta år.

Laggaretorp å Kåkstorp. Ännu kvarstående och bebott, ligger vid ån sydväst om gården. Torpets innehavare benämndes efter dess namn för Laggars, och den siste därunder omtalade sades ha varit på gården ända sedan syndafloden rann bort, varmed man menade mycket länge. Laggars namnet upphörde emellertid i mitten av 1870-talet då sonen till gårdens rättare med det namnet Rimberg där nedsatte sig. Rimberg beskylldes av sina kamrater och ortsbor för att ha tomtar, men måtte ej ha skött dessa bättre än att de i stället för till – drog ifrån honom. Tomtarna hade Rimberg boende i en stor rishög mellan stugan och ån, vilken han i stället för att taga bort varje år ökade på, vilket man fann märkligt då han genom faderns förmedlande kunnat få så mycket ordentligt bränsle han önskade. Beträffande tomtarna, så råkade Rimbergs måg Lansa Joana Albin en gång få så pass påskrivet, att han en lång stund kände sig vimmelkantig. Han var en kväll där och friade och skulle då gå ut i något ärende åt sig samt ställde sig intill den där brännestabben – men vad han fick – en örfil så han tumlade ett långt stycke nedför åvallen. Han hade nog råkat släppa "litet varmt" på en av de där inneboende.

Anders Johansson Rimberg

f1808 Hornborga är sonsonen till Anders Rimberg på Klåckaretomten i Segerstad. Anders rättare på Kåkstorp, gift ggr två med Cajsa Larsdotter som ger honom barnen Johannes f1836 Långes Johannes, om vilket vi inte vet något, Anders utvandrar till Amerika. Gustaf död ung och

sonen Lars Johan

f1853 för traditionen vidare och gifter sig med Emma Lejon från Gökhem. Deras barn sprider sig i länet där. Lars Johan är torpare f1853 innehar torpet från före 1900 till troligen fram till sin död 1929.

  1. Gemina f1877 gifter sig med Johan Albin på Hackåsen,
  2. Anna försvinner till  Skara,
  3. Amanda f1883 till Lerdala,
  4. Gustaf Sanfrid blir ölkörare i Skövde,
  5. Ragnar Emanuel f1889 blir hemmansägare i Ranstad, förutom alla de barn som dör späda. 

Hans sista hustrun hade två förut oäkta födda bland andra Serafia Elisabet Österman f1896 gift med Oskar Vilson på Hallamossen eller Nybygget Hornborga.

Sen har vi en Rättars Lars Johan Andersson bodde sist å Hättebrunn, Håkentorp om vilka vi nu inte vet så mycket utom att han var gift med Augusta Svensdotter. Karl hinner utvandra innan de 9 barnen dör i difteri och den siste dör i spetälsk. 

1931-50 Johan Bruno sterbhus, Johan Ludvig Varlign Åsabacken Skövde och Johan Vilhelm Larsson Gruvesåker klammer om äg köpman John Good? köps ev av Johan Ludvig Varling Åsabacken Skövde och Johan Vilhelm Larsson Gruvåker men inga data ges nu. Göte Svensson f1944 och Karin Persson f1956;

Vi har en torpare familjen Carl Pettersson f1830 som 81 flyttar till Am han efterträdes på detta torp av Johannes Andersson f1836 rör det sig möjl om Laggaretorpet. 


Kåkstorp qvarnen

Nedanför hemmanet Kåkstorp vid gränsen mot Håkentorp låg förr en qvarn, varav spår ännu finnas. Om när denna kvarn var i bruk eller när den nedlades vet dock numera ingen i orten något och det enda, som därom berättas är att hin håle och hans anhang, till vilka även påskkäringarna räknades, där brukade driva sitt spel.

Hälsokällan vid Hornborgaån

På ägorna till före detta auditörs boställe Kåxtorp i Hornborga finns en gammal offerkälla Maria Källa, om vilken det berättas, att tre jungfrur brukade bada där varje trefaldighetsdag i soluppgången. Endast den dagen var de synliga. Härav kom det sig att man sedan under långliga tider offrade i källan. Gamla personer talade om, att i deras ungdom var källans botten full med slantar samt smycken, silver, mässing och koppar. Syntes kunna bota ögonsjukdomar och kallades ögonkällan.

Nedanför Kåkstorps manbyggnad upprinner vid åbrädden en källa, vars vatten, enligt vad nuvarande ägarens fru meddelar efter sina föräldrar, har ansetts vara nyttigt mot sjukdomar, vadan källan brukat kallas Hälsokällan.
Föräldrarna hade bott på gården. Även Ögnakällan var av dem ofta omtalad.

Lonkakällan

Alldeles invid västra sidan av nämnda stig (se Ögnakällan//MA) ett 40-tal meter på Kåkstorps sida om sockengränsen finnes ännu en källa vilken också besitter sina traditioner, ehuru dessa ej äro fullt så märkliga som den närbelägna Ögnakällans – det är den s k Lonkakällan.
Denna källa har i senare tid blivit förväxlad med den förstnämnda, sannolikt emedan även den senares vatten hade rykte om sig att vara gott och hälsobringande – och den andra numera ej består. Namnet på källan kommer av den s.k. källånkan, vilken man krossade och använde till ’pålägg’ för hävande av svåra svullnader.
”När min farfar, Jann i Kroa, hade råkat ut fôr olöcka å fått sett ben åbrut, då feck vi barn gå te källa å hämta lonnka å packa, så mor feck å lägga på så svullna sulle sjocka. Män vi va tvongna å ta i dänn källa, å vi sulle ta så bå rötter å aent furde mä”, omtalar en närboende fru, som för egen del tror, att det bara var skrock av gubben att ej vilja ha av den lonka, som växte alldeles invid knutarna till Stenkrogen, varest han bodde, utan i stället sände barnen den ungefär 1 ½ km långa vägen till källan.
Lonka såsom medel vid hävande av svullnader omnämnes även på andra ställen i bygden, men det gjorde det samma var den togs. // Fru Nyberg 1927 o Klippesa 1928.

Ögnakällan

Helt nära gränsen mellan hemmanet Kåkstorp i Hornborga socken och egendomen Äspås i Håkentorps socken har förr i tiden funnits en offerkälla, i vilken, enligt en numera utdöd sägen* , tre junfrur varje trefaldighetsdag i soluppgången – och endast då – voro synliga, badande.
Av denna anledning offrade man – sedan långliga tider – i källan och använde sig av dess vatten mot sjukdomar. Både friska och sjuka brukade besöka källan. De förra drucko av vattnet för att få behålla sin hälsa, de senare sökte så sin bot, särskilt mot inre sjukdomar medan med yttre sådana behäftade därmed även skulle badda sitt onda. Kringboende brukade minst en gång om året – trefaldighetsdagen – dricka av källan och där lägga sin tribut.
Vidskepelsen vid källan höll i sig tills inpå 1860-talet, och ännu leva ett par personer, vilka enligt egen utsago offrat – det vill säga ’betalt’, för vad man tog – i densamma. En av dessa sagesmän har berättat följande :
”Vi ongdoma bruka gå te källa iblann. Ente fôr vi tängte på att dä sulle va nô häx – va vannlit då, en sånn se’. Vi jeck dit å drack fôr lä sulle va hällsosamt. Å ja minns ja satte allti ner en fjäling (fjärndels skilling), när-a hade drocket. Vattent dä koka upp i bôtten på källa å dä va allti så rasane gôtt ….. Å måtro vattent trut aldri i källa häller”.
”Ingen kunna seja dä rann ur nô ur källa; vattent koka upp ur-na – koka sum i ena gruta – män vart dä to väjen, dä såss ente”, berättar vidare en annan sagesman, som har en hel del att meddela rörande den här omskrivna källan.
Av ovan anförda berättelser framgår särskilt, att vattnet vällde upp ur bottnen av källan, vilken saknade avlopp och därför antagligen fylldes av en under denna rinnande, kraftig källåder, som nog tillika reglerade vattenståndet i källan och höll dennas botten ren. Sagesmännen påstå nämligen, att om man lade lätta föremål i källan, dessa snart drogo sig ned och försvann, samt att källan aldrig – undantagandes vid tjällossningen – svämmade över.
Källans botten utgjordes av sandsten. Själva källan (reservoaren) var en i jorden ned till det på ringa djup liggande sandstensberget gräven håla. Denna håla hade benägenheten att växa ihop och besökande eller närboende måste därför emellanåt rensa upp densamma.
Källan kallades av ortsbefolkningen alltid för ’ Öggnakälla’, enär vattnet i densamma framförallt ansågs vara bra mot ögonsjukdomar. Många sägas de vara, vilka där sökt och funnit bot mot s k ’ögonfluss’ (bindhinneinflammation) och ’sura ögon’, d v s kroniskt ögonfluss.
Den sist citerade sagesmannen hade själv sökt bot vid källan mot nämnda åkomma och visste således vad vattnet dugde till. Som han var en fördomsfri man och ’trodde på fôrsun’ hade han emellertid ej offrat i källan, utan endast – ’rätt å slätt’ – tvättat ögonen där och fyllt på av vattnet i en medförd butelj. Med detta hade han sedan kurerat sig hemma – och blivit bra.
Annat var det då med en präst, som en gång i tiden uppgives skola ha ägt det ett stycke därifrån belägna hemmanet Uddeberg. – Han hade gått till källan varenda dag i en lång tid – och han hade ’betalt’ för sig. Men det hördes aldrig att han blev bra.
Samme sagesman – vilken var född i Ryckla – hade som pojke hört omtalas att det låg pengar i källan, men han hade aldrig sett någon där. En annan sagesman – f torparen Jonas Ringberg – har emellertid för nedskrivaren härav uppvisat ett 1700-tals-mynt, som han funnit under dikesgrävning i källans närhet.
Källan låg, närmare bestämt, i det numera under Äspås lydande s k Rycklagärdet (tillhörande fordom Ryckla Borsgården) och är till finnandes vid östra sidan av stigen från Kåkstorp till Ryckla kvarn, där denna sneddar ett från sydost i ån utrinnande floddike. Detta dike gör här en liten krök och strax norr om densamma, där källan låg synes marken särskilt höst och vår våt av antagligen underifrån uppskjutande fuktighet. Söder om diket synes i åkern ett flertal stenrösen, varav några torde vara forngravar.
Sagesmän: Anders i Träla 1927 och Jonas Sandberg 1929

Upptecknad av Fredrik V Berggren i ’Från Västergötlands bygder’ (1894) och efter honom återgiven av flera skribenter.
Enligt samme författare hade äldre personer berättat att i deras barndom på källans botten funnits fullt av mynt och smycken av både koppar, silver och mässing. – Vid denna källa som andra sådana var den tron förknippad att ingen skulle taga eller röra de föremål som hade offrats. Denne blev i så fall sjuk. // H J 1930

[ överordnad ] Start ] Kapellet ] Hba Kyrka ] Socknen ] Hba Gårdar ] Torpen ] Soldater ] Qvarnar ] Sägner ] Ekornavallen ] [ innehåll ]
[ samma nivå ] Överbyn ] Nederbyn ] [ Kåxstorp ] Uddeberg ] Skiftena ]
[underordnad] [ Innehåll ]