Vannholmen
Vannholmen som ligger Nordväst om Gillholmen ägdes av Limhôla på Gillholmen
Gustaf Karlsson från Gillholm berättade:
En liten vik på holmens NV hörn har fått namnet Oderbo (utter). En bergsklämma, som finns
här, har tydligen varit uppehåll för uttern. Ett av inlandsisen rundslipat
bergsparti här intill kallas Dejen. Namnet är väl funnet, ty berget är till
formen likt en väl ältad deg, som ligger och jäser. Att det lilla runda skäret,
som ligger helt nära här innanför fått heta Ämnet, behöver väl knappast någon
förklaring.
Viken närmast åt Syd heter Bådebacken, Båtbacken. Denna har i äldre tider
använts till upptagningsplats för större båtar. Hål som borrats i berget, i
vilka man satte bultar för att sätta fast de taljor man använde, är fortfarande
lätta att hitta.
Den udde som åt söder avgränsar vid platsen för båt upptagningen heter Länsmansôdda,
ett namn som kan ge anledning till funderingar, men någon förklaring kan inte
ges. Söder om Länsmansôdda finns en liten vik, som heter Bobergsvika, och berget söder
om denna har kallats Boberget. Troligen har man haft bodar på berget, som då kan
ha hetat Bodberget, varav viken också fått sitt namn. Här hade Vannholmsborna
sin boplats, och lämningar efter husgrunder finns kvar.
Den udde som söder om boplatsen och i öns östra kant gav skydd mot sydliga vindar kallades Ringôdden.
Ringar och Bultar fastsatta i berget vittnar ännu om att man förtöjt båtar där.
Sundet mellan Vannholmen och Gillholmskära har inte kommit att kallas sund,
utan här har det blivit hôrt, hålet, och således Vannberghôrt.
Enligt bohuslänskt språkbruk heter ju vatten vanligen van eller kanske vann. På
Vannholmen finns en av berg omgärdad sank äng, förr kallad Vannholme môse. Denna
har i gamla tider brukats som åker och ännu synes märken efter de många diken,
som man grävt för att avleda vattnet. Sedan åkerbruket upphörde slog man under
många år gräset på mossen. Sedan även detta upphört har bladvassen växt ut över
hela området. Kanske kan det vara detta van, som gett holmen dess namn. Albertina
berättade att här växte fin potatis.
Vannholmen betraktades som den mest värdefulla av holmarna här ute, varom
tvisterna gällde. Bröderna Nils och Andreas var nog medvetna om detta
Daniel Fransson berättar om en olycka som hände vid Vannholmen, där
sagesmannen var Bryngel Anders. En båt var på väg hem en vinter med sillast som
förliste. Två av de drunknade fann man men den tredje återfanns ej. Det var Sara
och Petters son Olof som saknades. Sara drömmer en natt att sonen låg under en
sten och hon lovade att peka ut platsen. Hon kunde vid olycksplatsen genast peka
ut stället. Enligt kyrkboken begrovs de två första den 2 april 1820 och Olof
först den 22 april.
Utsikten från Vannholmen ser vi Lilla Viga på
Gillholmen. Till
höger om de vita husen låg den tidigare bebyggelsen och trankokeriet vid den så
kallade Dammen.
Vannholmen är fortfarande kärlekens mötesplats bilden är från
2012
Vannholmens môse, som tidigare odlades finns i södra delen
av ön, och bär spår av odlingsflit med grävda diken som gjorde mossen
odlingsbar. Albertina berättade att mossen gav fina potäter och slåttern gav
tydligen foder till vintern även långt in på 1900 talet.
De två första innevånarna var Nils och Anders söner till Anders Nilsson från
Gillholmen.
1783-1802 Nils Andersson Gillholm
f1757 efter tvist med bröderna om betet flyttar han hit 1783. Kyrkboken
meddelar honom som förste innebyggaren här gift med Katarina Larsdotter.
Överlevande barn.
- Anna Lisa f1784 här på Vannholmen.
- Ingeborg är dövstum f1788.
Nils köper senare 7/32 Östergården Holsunga, där vi återfinner familjen som svärfar
och svärmor. Dottern Anna Lisa gifte sig med Anders Persson från Hålta. Det
intressanta är att Nils mor kommer från just denna gård, samt att han inte kallar sig
Gillholm. Samtidigt som vi konstaterar att de tidiga kyrkböckernas
födelseuppgifter har stora brister.
1795-1837-1884 brodern Andreas Andersson Gillholm
f1763 flyttade hit 1795 gifte sig med Börta från Brunefjell och makarna framlever sina liv här
ute ehuru hon dör relativt tidigt 1818. Fam ensam 1810
- sjöman Lars Andersson f1787 väljer Helena från Åkerhög återfinns på
Vedhall och dottern senare på Masthugget.
- Anders f1787 återvänder med sin familj till Limhôla i samband med giftet med
Cecilia Olofsdotter.
- sonen sjömannen Olof Andersson återvänder också till Limhôla och tar
med sig sina föräldrar gifter sig med sin syssling Olena och bygger upp en
pärla på sydsidan av Gillholmen.
- Anna f1791 gifter sig med Kornelius från Flatorna som blir enkeman 1836
och framlever sitt liv här, där han dör 1884. Han skrivs som fattighjon 1880.
Andreas återvänder genom sin son till Limhôla.
1832-39 Anders Carlsson Gillholm
f1797 son till Carl på Vika var här från 32-39 för att återvända till
Gillholm Vika? Havet tog deras son.
-1814 skepparen Anders Åberg
f1778 Stornäs passerar Skällholmen hit till Torslanda 14. Han var gift med
Cecilia och tar med sig barnen Johannes och Katarina.
1814-1822 Andreas Andersson d:y
träffar Elin och skapar sin familj i slutet av sillperioden. Han kommer från
ett Fladorna som töms hit och kanske flyttar in i det hus som bröderna Gillholm
hade uppfört (Det lär senare ha flyttats till Tumlehed i Torslanda). Barnen
- Anders Sjögren
- -84 Kornelius "Kanelles" handikappad, som gifte sig med Andreas d:ä
dotter Anna och kom att stanna här. Sedan hustrun redan dog 1836 och han själv
1884 sedan hans döttrar flyttat till Rörö. Vi får lära att Kornelius i sin
ungdom varit skeppare och han förliste på Vänern, varvid han fick bestående
skador. I sin ensamhet levde han i yttersta armod med en gammal båt, som han
fått. Vid en resa till Fladorna blev han bestulen på sin båt vilket blev en
visa i bygden. Han gjorde en omtalad seglats till Kornhall och svarade då "att
ta mig hit men över lann det var värre" som blev ett talesätt. Efter
honom läser vi Anders Benjaminsson, om han nu övertog stället?
- Beata
- Charlotta f1791 flyttade till Rörö och gift med Hans Petter
- Anna Beata f1829 flyttade till Rörö och gift Ryberg.
- Anna Katarina
- Lars
- Charlotta
- Adolf
1832- Lars Johansson Johannesson
f1774 Bastön gift med Brita Hansdotter från Brunskär med alla deras barn kommer hit ungefär
1832 - 33 från Trollön. Se ovan på Ljungholmen om relationer.
Av barnen växer Zakarias och Johannes upp här på Vannholmen, men Johannes flyttar
till Nötholmen.
- Andreas f1806 beskrivs som bräcklig och dör här på Vannholmen 1843.
- Johannes f1808 bosatte sig på Nötholmen.
- Zakarias Larsson är seglare gift med Anna Svensdotter från Brunskär. Familjen
stannar här på Vannholmen livet ut till och med enkans död 1886. De åtta barnen
som alla lämnar ön.
- Alfred f1843 drunknar 1854.
- Josefina gifte sig med Johan August (Store Janne) från Brunskär, där vi följer
familjemedlemmarna ut i världen.
- Sabina f1848 gifter sig med Johannes Nilsson Hästevik Torslanda och
sätter nio barn till världen.
- Johanna gift till Carl Johan Hansson på Brunskär
- dottern Olga gift med en fiskhandlare på Fjellsholmen och familjen återfinnes
där.
- sjömannen Albert Carlsson Fjellsholmen återfinnes i på ön, men änkan
flyttar till Kungälv.
- Albertina f1854 mellanlandade även hon i Torslanda hos en fiskare
Johannes Andersson och en dotter kan jag följa som piga på Sörgården
därstädes. Hon flyttar sedan till Kungälv
- Lovisa Sofia flyttar till Stora Tumlehed ett hett tips vart stugan tog vägen.
Åtta barn med Carl August.
- Severina f1860 följde med syskonen till Torslanda men återfinnes sedan i
Göteborg.
- Emma Charlotta f1863 till Kroken i Harestad gift med fiskare Johan
August Korseberget .
f1767 kom från Rönnäng hade bott på Lilla Ljungholmen fram till att hans hus revs
1838. Han var
gift med Inger Olsson f1785. Här finns skäl att studera kyrkböckerna mer tidigt
1800-tal
- Carl Gustaf.
- Karolina.
- Kristian f1807 på Lilla Ljungholmen och kommer tillsammans med familjen redan
1838. och de bor här livet ut
Enkan Anna Elisabet Olsdotter f1810 finns på ön 1880 och 1890
tillsammans med dottern
- Maria.
- Charlotta.
f1845 gifter sig med Carl August Åberg f1840 på Stornäs dör här ute redan 1883 och lämnar enkan kvar med en
barnkull. I sin ungdom var Carl på sjön och byggde sig ett hus här ute på
Vannholmen. Men sedan han blev fiskare flyttades huset till Käll Knipplan.
Grunden lär finnas kvar oskadd. Hon Johanna Ågren stannar kvar här ute till sin död 1931. Deras tre
första barn dör i barnaåren. Charlotta, Ida och Carl Johan födda här på ön
återfinnes på Öckerö. Gustaf Karlsson har tankvärda ord att säga om denna
familjs hårda lott här ute på skäret.
Lars Johannesson syster ovan Anna Johannesdotter f1773 dör troligen på
Trollsö och maken
1832-44 sockenskomakaren Olof Andersson
f1775 från Trollön (se där),
tar med dottern Anna Kristina f1816 på Trollön. Skomakaren slutar sina dagar här 1844.
dottern
- Anna Kristina Olofsdotter f1816 blev gift 1838 med fiskaren Olof
Andersson f1812 från Rörö? och stannar på ön livet ut. Olof dör i drunkning
tillsammans med sina två söner Anders och Johannes. Barnen
- Anders drunknar
- Johannes drunknar efter grundstötning vid Hummerskär söder om Särholmen
- Sabina gift till Grundsund
- Albertina blir blott ett år
- Albertina Olsdotter f1852. Här har Gustaf Karlsson mer att
berätta.
kom att bo kvar hos sin mor och gifte sig sedermera med. (Vi vet att Anders
kom 84.
- -1876 Olof Svensson Åberg f1832 kom från Stornäs och
efter 2 år äktenskap dog Olof. Han var 20 år äldre än Albertina och Albertina
blir lämnad ensam med den 2åriga Anna Charlotta. En
halvbror till Olof, Carl August f1840 gifte
sig med Johanna Ågren här på ön.
- Anna Charlotta f1874
-
1885-1923 Anders Benjaminsson
f1850 son till Strandsittaren Benjamin och broder med Carl från Kringlan
Fjellsholmen. Carl
återfinner vi på Gillholmen på andra sida Vannholmshôrt. Anders fanns här från
1880 och paret gifter sig 1885 och dör här 1923. Enkan Albertina flyttar till
Öckerö lockad av barnen.
- Anna Augusta tjänte på olika platser och återfinnes ogift på Öckerö Solhöjden
- Oskar hamnar på Knipplan, men växte upp här på Vannholmen
- Johannes Albert född här men återfinnes sedan på Knipplan
- Jenny även hon gift på Knipplan
Detta skulle kunna vara den sista familjen här på Vannholmen. Hustrun
Albertina lämnar för Öckerö. Anders hade seglat på de stora haven och
kunde berätta om sina upplevelser.
Väl hemma byggdes det vita hus de sedan bor i. Sillen var i denna tid tillbaka
och fisket med vard och nät hade åter kommit i bruk. Sjömännen och bröderna
Anders och Carl Benjaminsson kunde åter stanna hemma mer och ägna sig åt
nätfiske. Vänern arbetade man med på sommaren och fisket på vintern.
Sedan barnen lämnat ön bodde paret kvar på ön och fisket med dörj och garn
skedde i samarbete med brodern och hans barn på andra sidan. Vannholmshôrt var
inget hinder för samarbetet med människorna i Lille Viga.
Sista åren bodde de blott på ön på sommaren och sista människorna på
Vannholmen försvann 1923 då Anders gick bort. Han hade ordnat med bryggan som
vintern tagit och kom in och klagade över bröstsmärtor och efter en rodd till
Knipplan för att utöva sin konstnärlighet som segelmakare insjuknade han i
lunginflammation och blev borta.
Huset såldes till fiskaren Johan Lindgren i Torslanda, som flyttade huset.
Trädgården med körsbärsträdet står kvar
Gustaf Karlsson har i sin skrift "Det handlar om
Skärgården", som Du kan inhandla i Torsby Hembygdsförenings lada eller hos
sonen Gösta, delgivit oss följande poem. Där bodde Anders och Albertina
och ännu syns var stugan stått .
Av barndomsminnen som blev mina
sin stora del ha de båd' fått
Och ännu mins jag dem särskilt ofta
när vi till dem om sommaren kom
Hur täppans rosor så ljuvligt dofta
och körsbärsträdet stod vitt av blom.
Vi kanske kom för att sätta garnen
när Albertina var i vårt lag
Tog mor till hjälp med sig ett av barnen
det hände ofta att det blev jag
Vi rodde utöver fjordens vatten
ut till det ställe vi trodde bäst
att sätta garnen till fångst för natten
med hopp att den skall bli god härnäst
När garnen satts och vi vände snipan
och rodde hemåt i sakta mak
Tog Albertina och tände pipan
och slog sig sedan till ro där bak.
Och solen sjönk emot västerranden
och spred sitt guld inför nattens ro
Vi sakta stävade in mot stranden
hem till vår stuga vårt enkla bo.
Men detta hände för länge sedan
och vi är gamla som då var barn
ut från stranden som finns här nedan
ror ingen nu för att sätta garn
Av rosenbuskar och kärsbärsträna
finns intet spår fast de växte där
Snart minns man inget om vad för ena
det var som bodde och levde här. |
|