Helvetesmossen.
Om Helvetesmossen berättas även, att man där i forna tider skulle begravet
självspillingar och barn, som icke kommit till dop, d.v.s. dödfödda sådana
och missfoster, vilka icke fingo nedgrävas på kyrkogården.
Denna uppgift jämte vad förut sagts och det förhållandet att platsen var
belägen norr om byn antyder namnets härledning av de osynligas och djävlars
förvisningsort – Helvetet.
Bresmarebacken.
Invid gränsen mellan hemmanen Tomten och Kärragården i Bolums socken ligge
strax nedanför den s.k. Bjärkaliden, en omkring 200 meter lång
höjdsträckning, vanligen kallad Bresmarebacken, om vilken berättas att
traktens ungdom dit brukade gå samman bl.a. till majbål och
midsommarfirande.
Anledningen till att man här valt en samlingsplats, torde – bortsett från
att här växte ek och hassel och att man ju på någon plats måste samlas – ha
varit någon vid den på backens krön resta stenen eller vid den i sluttningen
mittemot dennas sydspets upprinnande källan förknippad sedvänja, som
traditionen ej kunnat bevara från glömska.
Utom plägseden att besöka platsen under sommarens festdagar var därvid
sammanlänkad även en annan rätt märklig sed, varom en gammal ortsbo berättat
:
”På dänn tia bun lå ihop, då va dä vanlit här i Bulum, när li väl hade fått
in höt å sulle släppa sina kreatur på bete i Nolänga, att di ledde upp dum
där på backen å ga dum, å senn sa di te dum :
”Hit sa I gå, när vi ropar: Hem-å, hem-å!”
Kostenen.
Där står en sten på tôppen å backen, di kalla Kosten, å di sum ente hade så
monga kor, en älle två älle så, di bruka le kora änna te sten, när li ga brö
å senn ledde di var ko runtene sten mä di sa:
”Hit sa du gå, när-a ropar : Hem-å, hem-å!”
va dä nu sulle tjäna te – dä va le fôr å sleppa leta ätter lum i busska när
li sulle hem um kvälla, ett häx.
Bolumsvärdet av brons hittades på Uddagården men spetsen saknades och
återfanns 1931 |
