Rond 2 Debattsida
Kulturminneslagen

Tran och kulturupplevelser hotas

2002 03 16

Falköpings kommun skrämmer Tranorna vid Hornborgasjön.

Falköpings kommun vill skapa ett stort vindkraftverk vid Hornborgasjön för att demonstrera sin makt över en handlingsförlamad länsstyrelse.

I grunden kan man skönja en natur och kulturföraktande centerrörelse i Broddetorp, som vill bygga ett monument över sin förträfflighet vid stranden av Hornborgasjön. När de försökte att placera sin tingest inom planerat naturvårdsområde så förmåddes länsstyrelsen avråda dem från företaget varför den centerstyrda arbetsgruppen flyttar sin över 90 meter höga elqvarn 200 meter utanför naturvårdsområdet. Genast tillstyrker Falköpings kommun i kraft av den nya plan- och bygglagen. Länsstyrelsen kan ingenting göra. Falköpings kommun och centergruppen, som nu döljer sig bakom ett bolag med namn Broddetorps Vind, informerar icke tilltänkta grannar till företeelsen. Än mindre den museigård som ligger blott 200 meter från denna vindpinade plats. Den nya Plan och bygglagen medger heller inte rätt till insyn och överklagande oavsett dess betydelse för landskapsbilden.

Sent omsider vaknade dock länsstyrelsen upp och fann att placeringen låg i ett fornskyddat område och har gett oss viss respit för eftertanke. Falköping, som insett sitt misstag, avser inte att överklaga det skydd som fornminneslagen ger den naturskyddade bygden utan har överlåtit åt centerrörelsen att driva frågan. Nu ligger dess klagan på länsrättens bord och syn skall ske med länsrätten i april mitt under pågående transäsong.

Frågan pekar på hur skyddslösa Tranorna och Hornborgasjön är. Likaså hur bräckligt skyddet är för det kultur och naturarbete, som sker vid sluttningen till sjön. Än viktigare är frågan om vi framleds skall överlåta ansvaret för så viktig planering som vindkraftsutbyggnaden till oansvariga kommuner.

Vi avhänder oss med den nya lagstiftningen PBL prövning och insyn av byggnadstillstånd som har rötter från medeltiden och framåt. Redan Västgötalagen krävde tingsgång om man ville bygga en kvarn och 1700 talets förvaltningstraditioner krävde på samma sätt Konungens Befallningshafvares tillstånd innan större ingrepp kunde göras i de naturtillgångar som då stod till buds. Vart har vår samhällsplanering tagit vägen och var är det medborgerliga inflytandet.

Miljö och Byggnadsnämnden i Falköping har inte vid sitt tillståndsgivande kontrollerat att berörda grannar blivit informerade. Inte ens museigården vid Hornborgasjön Heljesgården har blivit informerad eller kontaktad. Ändå har man placerat kraftverket blott några hundra meter från dess gränser. Ej heller har nämnderna tagit hänsyn till det naturvårdsområdet Hornborgasjön som med sådan smärta växt fram. Länsstyrelsen säger sig inte kunna agera ej heller förhandla med kommunen så länge de håller sig utanför naturvårdsområdet.

Länsstyrelsen har vid en tidigare kontakt vädjat till kraftgruppen att inte placera den innanför Hornborgasjöns skyddsområde. Förflyttningen till alldeles utanför området gjorde att den hamnade inom ett område som inte står Ekornavallen efter vad gäller kvaliteter ehuru mindre känd. Kulturavdelningen vid länsstyrelsen blir saken varse och kan med hänvisning till vår starka svenska fornminneslag tillfälligt hejda kraftgruppen. Efter påpekande i pressen vågar inte kommunen överklaga utan sitter nu skamsen och ser hur kraftgruppen med listor och propaganda försöker komma med argument för att få länsrätten att ge dem sin lov.

"Vi vill inte bo i museum" är argument som Broddetorpa Centern och kraftgruppen nu använder. "Det tilltänkta verket står minst 50 meter från närmaste sten" påpekar de föraktfullt. Det är ändå märkligt att miljö och byggnadsnämnden i Falköping inte uppmärksammat denna fadäs i tid. Kunskap om området borde vara tillgänglig vid kommunen enligt den natur och miljöplanarbete som initierades för väl så länge sedan. Men kommunens intresse för dess norra socken Bolum är minimalt, då socknen av misstag kom att hamna i Falköping i stället för som hävd bjudit att ingå i Walle Härad och därmed Skara Kommun.

Finansieringen är med lantliga metoder inga problem. Köp en aktie för 300 betala 4000 är bra säljargument. Under 200 år har bygden snällt fogat sig i att satsa i meningslösa vattensänkningsprojekt. Aktieinnehavet är kopplat till ett lån på drygt 10 gånger aktiens säljkurs. Bondfångeri kallades det förr men nu är det legio. Det är ju metoder som prövats av otaliga sänkningsföretag under bygdens tragiska sänkningshistoria. Arbetsgruppen lurar tidigare trogna hembygdsvänner att satsa sitt samlade kapital och sin hembygdskänsla i tron att denna centersymbol skall välsigna bygden och få den att framstå som en levande landsbygd. Falköpings kommun har tillstyrkt i tron att den därmed skall meritera sig för att bli Sveriges Landsbygdskommun nummer ett.

Vad har Hornborgasjön för skydd? Vad har skapandet av en unik odlarmiljö för skydd mot i bästa fall okunnighet men i sämsta fall ren illvilja mot att utvecklas till ett attraktivt och turistvänligt objekt som påminner oss om en rik natur och tusenårig odlarmöda. Kommer Tranorna och naturturisterna vid besöken i sjön att finna denna symbol lika attraktiva som Falköpings kommun.

tillbaka

Kan landshövdingen stoppa vindkraftverket vid Hornborgasjön

2002-03-28 SvD 

Landshövdingen Göte Bernhardsson kommer att officiellt övertaga ansvaret för vidare vård och huvudmannaskap för Hornborgasjön vid en ceremoni vid Fågeludden vid Hornborgasjön lördag kl. 1200 den 23 mars 2002. Naturvårdsverket anser sig ha gjort sitt i tron att hotet mot Hornborgasjön och dess framtid är säkrad.
Men genast kommer länsstyrelsen att möta problem inte från vattnet men från luften. Landskapet och Museigården hotas av ett större vindkraftverk, som lokala centeraktivister i Broddetorp med stöd av byggnadsnämnden i Falköping bestämt. Vi vill inte bo i ett museum och vi vill ha en levande landsbygd som kan producera sin egen el. Vi behöver någonting att samlas kring menar den aktiva gruppen.
De vill placera kraftverket i ett område av höggradigt riks- och europaintresse. Inte heller har de förhört sig med berörda ägare och grannar utan har trumfat igenom detta beslut i "landsbygdskommunen" Falköping vilket inte gör saken bättre. Allt för att skapa ett monument sig själva på bekostnad av ett området som är avsatt för vår gemensamma framtid.
Att länsstyrelsen nu två gånger sagt nej har inte hindrat aktivisterna från att driva sitt monument. Ilskan är stor för att de förhindrats att vara klara lagom till årets transäsongen. Första nejet fick de då ville placera det inom naturskyddat område, andra gången sedan de flyttat det symboltyngda verket till några hundra meter utanför området men väl så nära Västergötlands Museums museigård vid sluttningen till Hornborgasjön. Falköpings kommun gav villigt sitt medgivande.
Efterhand har Falköpings kommun insett vad de ställt till med och överklagar inte länsstyrelsens sista nej som berör fornminneslagen. Men lokala centern ger sig inte utan tror sig i kraft av ett Aktiebolag vid namn Broddetorps Vind kunna övertyga länsrätten som kommer att ha syn i aktuellt fornminnesrika område under april månad mitt under mest aktiva trantid.
Vad Landshövdingen och Länsrätten har att ta ställning till är en över 90 meter hög vindkalv som Broddetorpsborna på Bolums bekostnad skall samlas kring och som kommer att dominera, skrämma och skämma nu när Hornborgasjön byter huvudman.

Det mest skrämmande är att plan och bygglagen gett kommunen möjlighet att understödja sina partikamrater utan anständig samverkan med de som berörs av företeelsen.
Svårigheten blir nu för Falköpings kommun att med ansiktet i behåll återtaga sitt byggnadslöfte och i all hast fabricerade tillstånd. Falköping borde ta ett bättre ansvar för sin del av Hornborgasjön än de nu visat prov på. Att bara räkna in turistintäkter räcker inte man måste också visa intresse och ansvar för både naturen och kulturen.
Den regionala centerns insatser för en fungerande Hornborgasjön har inte imponerat. Förutom att bära ansvaret för en fördröjd handläggning av den sargade sjön, försökte man först att amputera den på längden genom en tvärgående vall, men nöjde sig sedan med att endast tillåta en halverad höjning. Nu vill man resa ett monument över sin energipolitik som Broddetorpaborna kan samlas kring, likt man förr samlades kring guldkalven.
Åter skalla ropen från tranorna Rädda Hornborgasjön i annat fall "Rädda tranor" vid Hornborgasjön:
En riksangelägenhet, en Europa våtmark och livgivande turistattraktion är hotad.

SvD, lokal press utom GP tar in insändaren. tillbaka

2002-04-14

Den lokala centern i Broddetorp med tillhörande familjemedlemmar vill gärna bygga ett vindkraftverk, men det skall nödvändigtvis ske i grannsocknen Bolum. 
Efter två vädjanden från länsstyrelsen om att avstå från en byggnation i en trippelkänslig miljö vill man ändå uppföra sitt monument mest lockade av kortsiktiga ekonomiska vinster. Länsstyrelsen kan med nuvarande lagstiftning blott vädja till kommunerna när det gäller denna form av dominerande landskapsutformningen.
Några hundra meter från gränsen till naturvårdsområdet Hornborgasjön och lika långt från en Museigård och mitt i ett fornminnesområde vill den lokala Centern placera en nära hundra meter hög kraftstolpe, som kan skådas vida omkring. Hornborgasjön en våtmark av europaintresse, en museigård, som vill visa hur livet gestaltade sig för två generationer sedan och ett intressant men ännu outforskat fornminnesområde är hotat.
Härtill har i dagarna länsrätten i Mariestad att ta ställning till ett framtida skydd för fornminnesområdet i just anslutning till Museigården. Det märkliga är att blott fornminneslagen, formulerad redan av Magnus Gabriel de la Gardie, ändå har inneburit att länsstyrelsen och samhället kan gå in och ifrågasätta. Men Hornborgasjön och Museigården har lämnats helt utan lagligt skydd. Men de var ju inte påtänkta vid 1600-talets mitt.
Oavsett länsrättens möjlighet att hävda fornmarkernas och socknens skydd mot de aktiva kulturtalibanerna kommer ärendet förhoppningsvis att ge en ändring i vår planeringslagstiftning. När opinionen vaknar och när de alvarlig bristerna på ansvar och kompetens hos byggnadsnämnden i Falköping blir mer kända, måste följa ett tillägg i Plan och Bygglagen. Arbetsnamnet blir troligen "Lex Falköping" eller "Lex Hornborga", och bör innehålla moment, som ger ett bättre skydd för andra skyddsvärda socknar mot enfald och inkompetens.
Att som centern motivera en byggnation här i hjärtat av en storsatsning på natur och kultur uppgivande hänsyn till vad som sker i Polen om vi inte producerar vår egen elektricitet faller på sin egen argumentnöd. "Vad bryr väl oss Polens affärer". Att uppföra detta på bekostnad av en europeiskt skyddsvärd Hornborgasjö kan bli svårsmält för en naturvårdsintresserad europaopinion, där till och med Falköping är med och vill marknadsföra Hornborgaområdet som ett attraktivt naturupplevelseområde.
Sakkunniga uppger att nuvarande Plan och Bygglag ger god demokratisk insyn. Hur sant detta är kan man fundera över när Falköpings kommun utan samråd, undersökning och kontroll godkänner placeringen vid Hornborgasjön, mitt i fornåkrarna och vid museigården utan att ens informera ägarna om vad som är i görningen. Vi måste alltså stärka den regionala planeringen så att sådana övergrepp i fortsättningen inte sker. Vindkraftsteknologins vidare utveckling kräver en regional planering och en bättre samordning än vad som nu sker, där var och en kan sätta upp sin kraftstation som förr byarna byggde sina medeltidskyrkor för att manifestera byns framåtanda. En måhända fortsatt satsning på vinden och corioliskrafternas verkan kan bli svår att genomföra om lagstiftaren ger makt i händerna på de som inte har bättre omdöme. Att som nu låta lokala initiativ styra hur vi tvingas uppleva vår landsbygd har denna debatt satt på sin spets. Vi kan ju inte längre lita till att kommunerna klarar detta, nu dokumenterat av visad brist på kompetens från ansvariga i Falköping och ett tillägg "lex Hornborga" är därför på plats. tillbaka

Debatt till myndigheter angående bygglovs tillämpningen.  

2002-06-06

Sändlista
Juridiska enheten länsstyrelsen Västra Götalands länKopia 
Riksantikvarieämbetet, 
Svenska Kommunförbundet,
Miljödepartementet.

Angående Vindkraftsutbyggnad i O Länet och de metoder som tillämpas.

Undertecknad anhåller ödmjukast om utredning huru vida marknadsföringen av vindkraftstekniken i länet är godtagbar. Sedan drygt ett år har en aktuell Vindkraftsplacering vid Hornborgasjön och i omedelbar närhet av en Museigård väckt misstankar om att orent spel förekommer.

Den 19 april 2001 §§84 godkänner miljö och byggnadsnämnden i Falköping en ovanligt mager ansökan från ett företag AgriVind om att få uppresa ett drygt 90 m högt vindkraftverk i odlingslandskapet i Bolum socken i Falköpings kommun. Någon närmare utredning har inte föranstaltats av kommunen. Utan att kontakta närmaste grannar ställs bygden inför ett faktum att så ske skall. En klagande, undertecknad, hänvisades till förvaltningslagen, som prövades utan framgång till Kammarrätten.
Länsstyrelsens naturvårdsenhet ansågs ej kunna agera med hänsyn till att verket placerats 250 m utanför naturvårdsgränsen Hornborgasjön. Miljöbalken eller Plan och Bygglagen ansågs heller inte tillämplig för att framtvinga ett samråd eller en samverkan.
Placeringen som kommunen godkände innebar att ett fornrikt område hotades och länsstyrelsen anlade hinder. Kommunen accepterade denna anmaning och nöjde sig därmed, men har bakbundit sig i ett givet byggnadslöfte med reservation för byggstart och avslutad installation.

Då inträffar det intressanta att AgriVind, som då är företaget som avser att svara för leverans av kraftverket överklagar till länsrätten, de blivande intressenterna skapar sitt aktiebolag Broddetorps Vind AB och får markägaren att underteckna ett av honom ej formulerad resningsansökan till länsrätten i Mariestad.
Är det så att AgriVind är ett företag som åker land och rike kring och skaffar sig bulvaner och lockar med bättre anläggningsvägar, gratis ström och andra kostnadsbefrielser för att få sälja sina produkter i skydd av att den ”goda” vindkraften politiskt ej får ifrågasättas. AgriVind binder upp sina partners för att sedan till varje pris kunna kränga sina produkter. Det är alltså inte markägaren eller de ekonomiska intressenterna som tar initiativet.

Hanteringen och handläggningen står inte i samklang med den tradition vi tidigare haft i byggnadsfrågor och förtjänar att bättre belysas och jag ser länsstyrelsen som en lämplig institution att utreda denna nyetablerade fråga, som snarast bör få sin juridiska belysning innan andra områden trakasseras av dessa nya landskapsmarodörer. 

Länsstyrelsens kulturansvariga har överklagat ärendet och frågan kommer nu att åter handläggas av Kammarrätten Jönköping nu enligt fornminneslagen, som nu tycks ha övertagit den roll som var avsedd för Miljöbalken och Plan och Bygglagen. 

Bjellum by, Bolum socken Walle Härad datum som ovan

Debatt efter länsrättens dom

Hoppet ute för Hornborgasjön Skampålen får byggas

Länsrätten

Länsrätten har nu en andra gång rättvist prövat Agrivinds och Broddetorps centerns natur och kulturövergrepp på Hornborgasjön och på Västergötlands Museums museigård. Tyvärr visar sig nu fornminneslagen och tidigare under året förvaltningslagen alltför vaga gentemot de subventionsivrande Broddetorpsbors ambitioner att skapa sin egen energi. Frågan är då varför inte plan och bygglagen i sin nu rosade formulering inte givit möjlighet till demokratisk insyn i vår planering av så omfattande landskapsomvandlande verksamhet.

Hornborgasjön och de minnesmärken vi vill skapa är lämnat helt utan skydd för framtiden. Inte ens länsstyrelsen har möjlighet till insyn i den kommunala planeringen i så viktiga ting, som vår lokala energipolitik. Länsstyrelsen som nu har ansvaret för vården av sjön har inte ens konsulterats i frågan.

Nu har i det visat sig att endast förvaltningslagen och fornminneslagen kunnat pröva denna form av övergrepp. Det handlar i själva verket om Hornborgasjöns vara eller icke vara, som rimligen bör styras av Miljöbalken eller Plan och Bygglagen. Men Falköpings och Centerns intrång i vårt kulturlandskap har skett, som om det vore en Falköpings kommuns egen angelägenhet. Men området är av internationell angelägenhet och en av världens mest skyddsvärda våtmarksobjekt. Flera hundra miljoner har staten satsat på Hornborgasjöns restaurering, men vad står sig detta, när man lokalt kan peka på enskilda subventionsvinster för initiativtagarna. Mobiltelefonmaster får man inte bygga i området, men 32 våningar högt vindkraftverk kan en kommun självsvåldigt tillåta hur som helst.

Ansvarig förvaltningschef i Falköping lär dock ha i ett tillstånd av vånda givit det visa rådet till de ivriga kulturtalibanerna nere i Broddetorps by att inte förhasta sig utan avvakta med igångsättningen. En framtida rivning av en halvfärdig byggnadsverk innebär att Aktiebolaget Broddetorps Vind går om kull av sig själv och alla hägrande pengarna går om intet.

Agrivind i konkurs ?

Agrivind kan i en framtid förvänta sig konkurs av flera själ. Första förlusten då den inte fick starta i tid och därmed gå miste en högre subvention. Mer alvarligt blir att företaget nu gjort sig känd, som att inte sky några som helst medel, när det gäller att manipulera i landskapsvård oinitierade politiska grupperingar och kommunnämnder. Nu visar man stolt upp ett uppgivet länsrättsbeslut, som medger att Falköpings beslut enligt fornminneslagen inte kan ifrågasättas. "Anlita oss, vi kan få kommunpolitiker att sätta upp vindkraftverk var som helst. Se vi lyckades ju till och med vid naturvårdsområdet Hornborgasjön!. Passa på!"

Två vindkraftsföretag som i dag är börsintroducerade förefaller inte att riktigt vilja gå runt. Så Agrivind är kanske ändå inte den goda investering, som man propagerat för. Hur skall vidare Broddetorps Vind AB kunna finansiera de lantbruk som i vingarnas skugga vill avveckla sin verksamhet.

När opinionen nationellt och internationellt kommer till uttryck, vem vill då anlita ett sådant byggföretag med sådant självförvållat rykte. Länsstyrelsen har nu vid två tillfällen avstyrt företaget från att bygga i ett "fridfullt kulturlandskap av detta säregna slag" och företaget Agrivind kommer därför att i en framtid stå som symbol för vindkraftens alvarligaste övergrepp och bakslag. När en idag lam opinion i morgon upptäcker vad som skett rasar mot allt vad vindkraft heter. Det kan bli början på slutet av vindkraftepoken. Att inte företag och initiativtagare insett detta är bara ett uttryck för dåligt ledarskap. Har centern råd med denna typ av politiska bakslag.

Lex Hornborga.

Hornborgasjön kommer att förändra karaktär och blir inte längre den sjö, som vi så länge saknat. Museigården, där givaren ville visa hur livet var för ett par generationer sedan, då tiden inte tröt, är spolierad. Nu kommer man aldrig att kunna förmedla den tystad och den lunk gården vill återspegla med ständigt tjutande vingar tätt inpå.

Nu är tyvärr de tillfälliga hindren undanröjda för ett bygglov till den senaste generationen vindkraftverk, detta 32 våningar höga komplex vid sluttningen av Hornborgasjön. En förhoppning kan ändå ställas till länsstyrelsens kulturenhet att be den juridiskt dominerade kammarrätten i Jönköping att ta ställning till den skada, som detta vindkraftverk kommer att orsaka Västergötlands turist och kulturobjekt nummer ett. En annan förhoppning är att sviktande väljarstöd kan förmå den centrala Centern att ta Broddetorparna i örat. Gustaf Vasa visste att näpsta sina otyglade undersåtar. Nu kan vi blott rösta bort dem.

När opinionen väl vaknar kommer krav att ställas på komplettering av plan och bygglagen så att övergrepp av detta slag inte kommer att kunna genomföras av ansvarslösa kommunnämnder. En lex. Hornborga. Konsekvensen blir att kommunerna fråntas bygglovs och planeringsansvaret för denna typ av landskapsslukande investeringar.

Vi kan bara beklaga att Hornborgasjön kan komma att bli symbolen för detta sena uppvaknande. Skammen över Centern och Falköpings kommuns guldkalv kommer att stå som skräckexempel och förvirrar inte bara rastande tranor utan även de närmare 150 000 tranturisterna, som besöker skådespelen varje vår.

Lokala demokratin satt ur spel.

Anhängarna av Vindkraftprojektet har satsat hela sin hembygd för kortsiktiga vinster, och dessutom påtvingat nästa generation att bära bördan av dessa missgrepp genom att låta barnen vara med i projektet. Ej heller har de samverkat eller frågat bygden i övrigt om lov. De tillåter heller inga andra åsikter än den som lokala centern påbjuder. Att sprida information om övergreppen på den egna hembygden låter sig inte göras då varje uppsatt affisch i frågan tas ner under nattens mörka timmar. Annonserna om bingopromenader får dock sitta orörda. Är det så, som den lokala centern kommer att bedriva sin valrörelse även i höst?

Denna Pyrrhus seger som den lokala Centern med hjälp av Falköpings kommun i samarbete med Agrivind vunnit i och med länsrättens oeniga utslag kan komma att utgöra ett hårt slag för den gröna energin, som centern och dagens ungdom satt sådan tilltro till. Men politiska och vindar kan vända vid en mindre kallfront än den som drabbar vår bygds kultur och natur. Vårt hopp står till att länsstyrelsen ber kammarrätten att göra sin bedömning i denna djupt splittrade länsrätt "rättvisa" beslut.

Denna debatt gick ut till alla kommuner i Sverige och myndigheter i Sverige och RAA, tar allt kultur arbete på allvar och svarade för att senare komma in med en närmare bedömning initierad av länsstyrelsen. 
går ut till Svensk Press och Radio TV.

AgriVind överklagar till Regeringsrätten 

Ingen vindtäkt av Bolum och Hornborgasjön

Det jäser i och kring Hornborgasjön. Domvilla, makt och mygel har under 200 år präglat sjöns tragiska historia. Knappt har detta Trätornas Träsk efter uppslitande debatt restaurerats förrän nytt hot i form av ett 91 meter högt vindkraftverk skall resas vid naturskyddsområdet med tillhörande museigård.

Den lokala Centern och det subventionsberoende vindkraftföretaget Agrivind AB driver under namn av Broddetorps Vind AB ett projekt för att exploatera det redan ekologiskt, kulturellt och turistiskt inmutade, internationellt välkända kulturlandskapet med sina tranor och fågelsjö. Förr band man upp lokalbefolkningen med hägrande odlingsmark, nu lockar man istället med subventioner. Ärendet vilar hos Regeringsrätten.

Först sökte man placera verket vid Hornborgasjöns strand. Med stöd av Miljöbalken ingrep då Länsstyrelsen och vädjade till initiativtagarna att flytta utanför naturskyddat område. Mer förmår vare sig Länsstyrelsen eller Naturvårdsverket göra med stöd av miljöbalken.

Utan samverkan och kontroller godkänner Miljö- och Byggnadsnämnden i Falköping i april 2001 en placering 300 meter utanför området men så att bullergränsen går genom farstun på museigården Heljesgården. Plan- och bygglagen ger numera kommunen monopol i sin myndighetsutövning och inte ens sakägare, d.v.s. boende inom 300 m från verket informerades i frågan. En förfrågan varför de ej tillfrågats i ärendet registreras ej ens på kommunen, utan överklagandet kan först efter påstötning tillsändas länsstyrelsens juridiska enhet för prövning.

Platsen för det tilltänkta kraftverket utgörs av ett gravfält från järnåldern och kräver kulturminneslagen prövning. Även detta hade Falköpings kommun förbisett, trots att aktuellt området för 30 år sedan klassats som riksintressant. Länsstyrelsens Kulturmiljöenhet kunde därför efter debatt i lokalpressen förordna om förbud att uppföra verket.

Agrivind AB överklagar förbudet och den lekmannadominerade Länsrätten rycker ut och undanröjer förbudet. Ordförande hävdar dock med eftertryck det olämpliga med en placering i en fornlämningsmiljö i det turisttäta området öster om Hornborgasjön, en välbekant plats för rastande tranor. Ett vindkraftverk här är störande och rent av upprörande och kan göra det mindre lockande att besöka området. Den stora och iögonenfallande rörliga verket kommer att tilldra sig oproportionerligt stor uppmärksamhet i ett annars fridfullt kulturlandskap av säreget slag.

Riksantikvarieämbetet kommer till Kulturmiljöenhetens hjälp och polemiserar i ovanligt skarpa ordalag mot Länsrättens lekmannadom. I skrivelsen till Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter länsstyrelsen Länsrättens förbigående av kulturminneslagens anda och centrala mening. Efter syn av området kom Kammarrättens självklara besked. Nej !

Inte heller denna dom saknar avvikande mening. Där hävdas att man skall ta mer hänsyn till vad en stor del av bygdens befolkning hyser för ett vindkraftverk. Varken i denna reservation eller i länsrätten har man genomskådat vad om det egentligen handlar. Sabotage av en restaurering, motvilja mot skapandet av en museigård och vana vid subventioner hos personer som inte bor i aktuell socken. Den lilla byn problem: Osäkerhet för vad folk skall säga om jag inte ställer upp på vad de styrande i Centern beslutar.

Agrivind överklagar naturligtvis till Regeringsrätten och begär prövningstillstånd. Självklart skall ett vindkraftföretag få sätta upp kraftverk var helst de behagar. Detta har ju plan och bygglagen redan medgivit. Att ta hänsyn till närboende, turism, natur och kulturvärden får inte hindra etablering. Falköpings kommun har ju redan bedömt att hinder ej förelegat.

Kapitalet och jordhungern lyckades dribbla bort Högsta Domstolens dom 1932 till skyddet av Hornborgasjön. Nu är det subventionshungern som drivit fram begäran från Agrivind AB och Broddetorp Vind AB om prövningstillstånd i Regeringsrätten. Som argument för exploatering av landskapet vid Hornborgasjön anförs att hela bygden står bakom Centern som sägs byggt upp skola, affär och bibliotek. Detta skall ses mot bakgrunden av att det tidigare fanns fyra skolor och sex speceriaffärer samt att grundplåten till ett bibliotek gavs i ett testamente i början av förra seklet. Blott ett fåtal av bolagets aktieägare bor vidare i den aktuella socknen Bolum.

Med slagord som "Framtidsbygd i forntidsmark" och "Vi kan inte låta dumheten segra" flankerar initiativtagarna överklagandet till Regeringsrätten. "Vi vill bara ianspråktaga en plats i 30 år, sedan skall vi spränga bort det" lovar de. Jordbruksföretaget på aktuell plats utlovas ett tillskott om 20 000 kr per år under alla 30 åren.

Med löfte om snabba vinster har den lokala Centern försålt aktier à 300 kr, med förbehållet att samtidigt tillhandahålla 3700 kr som lån, allt i hopp om att utnyttja statens subventioner – bolagets enda kalkylerade vinst. Man är beredd att avyttra sin hembygd för några tusenlappar utan att värna om dess oerhörda kulturvärde och speciella karaktär.

Till Falköpings kommuns försvar för tillståndet måste man för skams skull hänvisa till en i Västra Götalands län gjord skrivbordsutredning om "prioriterad plats" för kommande vindkraftverk. Utan hänsyn till natur- och kulturvärden har handläggaren lämnat fältet fritt för den aktuella etableringen vid Hornborgasjön. Här får länsstyrelsen i Västra Götaland bakläxa.

Plan- och bygglagen ger kommunen makt och ansvar mer än den mäktar med. Samhällets planeringsansvar har markant urholkats med den nya lagen. Redan på medeltiden krävdes tingsgång för ärenden av denna kaliber och under 1700-talet fordrades Landshövdingens godkännande för utbyggnad av motsvarande kraftkällor i våra åar.

Övergreppen vid Hornborgasjön har ådagalagt uppenbara brister i lagregleringen. Den nya tekniken kräver en översyn av plan och bygglagen, en förstärkning av miljöbalken till i nivå med kulturminneslagen samt att regionala myndigheter måste få bättre insyn i den kommunala planeringen, när det gäller investeringar av denna än så länge populära subventionsberoende energigenereringen. Vad Falköpings kommun med Centern och Agrivind som pådrivande krafter förbisåg, var att ett internationellt fågelskyddsområde och en museigård låg i vägen för deras planering. Att dessutom kulturminneslagen har en sådan inneboende kraft var nog en överraskning för många. I ett kultursamhälle bygger man inte kraftverk på gravfält.

Artikeln är införd i Miljöaktuellt jan 2003, och initierade en större artikel i samma tidning. 

I väntan på Regeringsrättens yttrande 

Tranorna protesterar

Under 200 år har sjön misshandlats medelst sex sänkningar. De egentliga olagligheterna började 1902, då förrättande lantbruksingenjören Sjöberg genom list tvingade igenom den stora sänkningen. Trätor följde omedelbart och varade i 30 år, innan Högsta Domstol fastslog att sjön skulle återställas. Men en domare Turén med regeringens goda minne genomförde en så kallad förlikning och lurade påföljande vattendomstol att genomföra en dödande sänkning på 30 talet. De villkor som ställdes på denna sänkning genomfördes aldrig utan den berömda blindkanalen grävdes.

Flygvapnet ville på 50 talet använda det döda träsket till bombmål, men ett annat försvar dök upp och tidningar pryddes med en bild av ett flygplan och en trana som möts över sjön, varvid tranan utropar: "Var rädd om Hornborgasjön" 

Det blev inga bombmattor över träsket, men räddningstanken vaknar och en 50 årig kamp för sjön startar. På 70 talet utreder man i skuggan av att Ranstadsverket skall rena sitt lakvatten i Hornborgasjön. På 80 talet beslutar Regering, Riksdag och vattendom att godkänna ett restaureringsförslag. Underlag för fortsatt träta tar fart sedan de regionala och lokala politiska partierna först vill halvera sjön på längden. Man stödjer så Naturvårdsverket, som sedan handlägger frågan, nöjer sig med att halvera sjön till skrivbordshöjd. Därmed har man gett fåglarna en kortvarig frist och övertygat den allmänna opinionen om att den nya kunskap som Naturvårdsverket tillämpade och de dryga 200 miljonerna kommit väl till pass. I den svekdebatt som följde ställde Svenska Naturskyddsföreningen och Sveriges Ornitologiska förening upp på sjösänkningens sida och lämnar sjön till en snabbare död. Men allt detta är nu efter dryga ett kvarts sekel glömt.

Nya trätor kan därmed se dagens ljus. Det börjar med att Falköpings kommun och Centern med pådrivande subvention beroende Agrivind kan genomdriva ett olagligt byggnadslov. Ett vindkraftverk skall resas alldeles utanför naturvårdsområdet och i farstun på en nyinrättad museigård. Två år av debatt och trätor på lokal nivå innan länsstyrelse och länsrätt är överens om att den nyblivna myndigheten byggnadsnämnden i Falköping gjort fel och får börja om.

Samtidigt hade man planerat att lägga kraftstationen, vindmissilen eller ett av landskapsförstörande massförstörelsevapnen på ett järnåldersgravfält varvid en annan del av ärendet förs via länsrätt, kammarrätt till regeringsrätt, där det nu skall avgöras. Det räcker alltså inte längre med att länsstyrelsen ger anvisningar till kommunerna. På samma sätt som för 100 år sedan undviker länsrätten och kammarrätten att kalla samtliga parter till den syn de båda domstolarna håller, vilket sannolikt inneburit onödiga kostnader och längre handläggningstid. Men ekonomiska intressen från Agrivind, lokala investerare och regionalpolitik ligger bakom att till varje pris exploatera sjön och kunna resa ett monument i denna för turister redan inmutade natur och kulturbygd. Men även denna gång kom tranan till hjälp. Aldrig tidigare har så många trumpetande och dansande tranor som i år slutit upp för att utropa sina protester mot de politiska marodörerna. Aldrig har så många transkådare uttryckt sin indignation som i år till de myndigheter och organisationer som vill sabotera det Rudolf Söderberg och Per Olof Swanberg vilat lämna efter sig. Men inte heller denna gång saknar vi svek. Svenska Naturskyddsföreningen och Fågel organisationer kan vid avtäckningen av minnesplattan över sjöns räddare öppet tillstyrka att missilen får placeras vid Hornborgasjön - allt medan tranorna från Dagsnäs och Bjurum unison ropar "Rör inte Hornborgasjön". 

Sista akten i Trätornas Träsk är tydligen ännu inte skriven. Även om man struntar i vad rättsapparaten har att säga, vilket vi har 200 års erfarenhet av, kommer domen över de som sökt förstöra Hornborgasjön och museigården med dess grannar från järnåldern att bli förödande.