|
Här en karta från 1790 tal där vi ser gården C i mitten och på ägorna Sirsjöbergs begynnande gruvhål. Det är troligt att det är Dammsjön som är skissad till höger.Stora Sirsjön Skirsjöni 1629 års jordebok noteras ett finntorp och 1622 noteras ett upptaget torp. Från dessa torp växer bland annat St. Sirsjön upp. Namnet kan komma av skir, som har med klar sjö att göra.
Detta är det moderna Sirsjön med järnväg gruva och allt
På Stora Sirsjön bodde hemvändande dragonen Petter Buststedt f1683 från Åbo Stad och som gick bort 1768. Då hans livsöde imponerar låter vi hedra hans minne med denna notering här före alla andra. Han flyttar mot slutet till Kullberget.
Stora Sirsjön bärs upp av Sirsjöbergsgruvan som nog hittades ganska tidigt och blev en imponerande gruva. Först ut här vad vi kan läsa är Jon Rotkopp Anderssonfödd 1655 gift med Ingeborg Andersdotter. (med sonen Ivar Jonsson f1682?). Jon är alltså stamfader här på gården som såldes ur släkten ca1906. Fadern var nog den Rotkopp i Bredsjö som givit namn till gruvan som ligger norr om Bredsjö Herrgårdar.
Bm Anders Jonssonf1682 finns här under första husförhöret och han visar sig vara född 1682 enligt dödboken, som bara bekräftar dödsdagen 1744 den 15 april. Studier av dödboken gör att vi kan bygga upp denna familj som i husförhören varit i det närmaste helt okänd. Han gifter sig med Margareta eller Maret Andersdotter f1686. Hon dör 1755 (man anger där hennes föräldrar till Anders Svensson och Anna Tomasdotter)
Själv gifter Anders om sig med troligen Kerstin Andersdotter och skrivs efter Anders död som i sonens bröd, vilket torde tolkas som Erik här nedan. Självklart att vid denna tid är kyrkoböckerna inte alltid att räkna med även om biskopen i Västerås hade pli på sina prester. Bm Erik Anderssonf1711 skrivs som nybyggare här på Sirsjön och fanns här 1737. Erik gifter sig med Margareta Ersdotter f1708 och sedan med Margareta Olsdotter f1720 och han dör här på Sirsjön efter att han skrivits på Ekebergshyttan fram till 1768. Han är alltså far till
Hans Larsson f1689 (el1797) vars änka återvänder till Norrelgen N:2. Erik Erssonf1737 här på gården och skrivs även han som bergsman. Det intressanta med honom är att han är bror med Jansas hustru med rötter i N Ekeberg här strax bredvid. Han gifte sig med Kristina f1744 som föder honom gårdens efterträdare och gruvfogden uppe vid Tallåstorpet Olof Ersson. Erik Erssonf1766 finns på stället med sin Anna från Ekebergshyttan och båda går bort nästan samtidigt runt 1840. Vad jag ser så har de blott en son, som tar över stället. Han skrevs perioden 21-30 som ofärdig. De var vittnen till Gruf fogden Jan Grönlund f1752 och dess hustrus barn 1788. Deras ende registrerade son tar sedan över stället Sonen Nils Erssonf1798 bergsman och sexman gifte sig med Jansas syster Katarina och hade ett stort hushåll härstädes. Här finns mycket personal och bland annat noterar vi snickaren Bilock som kom 39. Enligt traditionen lurade Jansa till sig St Sirsjön genom att manipulera ett kontrakt om malm och kol. Vi får se. Nils med familj flyttar sedan till Sandåskärret. Av deras elva barn vet jag bara att berätta om
Kusinen från Grönhult tar över. Och det skall bli spännande att se hur Jansa kom över denna fastighet, där sägnen talar om att Olles far lurade till sig gården på falska premisser. Vi får se vad domböcker och fastebrev kan berätta. Men vi vet att Nils Ersson flyttar till Sandåskärret 1845 då Olle kommer. Av brevsamlingen framgår att det var en positiv relation mellan hushållen. Olof och Maria Janssonf1818 är Jansas son, som kom till platsen 1845. Han gifter sig med dottern till häradshövdingen Elof Andersson i Stensviken Elfsbacka, en socken, som inte ligger allt för långt väster om Filipstad. Hon heter Maria Katarina och giftet stod 1846. När Olles svärmor dör får paret ett ekonomiskt tillskott på 5000 i arv. Brodern Anders riksdagsmannen i Nordmarken var noggrann med att efter Olofs död tillförsäkra sig det arv i St. Sirsjön, vari han hade del och bestod i en fordran i kakelugnar, "och torde svägerskan sända mig denna lilla posten denna lilla fordran". Makarna har genom arv och senare förvärv införskaffat sig en ansenlig förmögenhet, som makarna i ett inbördes testamente kommet överens om. Olof blir inte gammal utan han dör redan december 1873. Maria sitter i orubbat bo och skulle förvalta till sonen Victor blir myndig. I själva verket styr och ställer hon i 40 år.
Maria Katarina Elofsdotter från Elfsbacka gift med Olof Jansson från GrönhultParet får sju barn
Systrarna kallades de vackra gracerna på Sirsjö och har efterlämnat en imponerande brevsamling, som förtjänar att beskådas. Blott Ida faller i fällan och gifter sig med en ingenjör Axel från Lindesberg. Hon blir änka efter blott några år och vi återfinner henne tillsammans med äldsta systern Bernhardina i Willan i Lindesberg, ivrigt anropande systern Amanda att ansluta sig. Amanda sköter sin morbroders gård Stensviken i Elfsbacka fram till 1906, då hon ger upp efter 20 års arbete, och ansluter sig till de två systrarna. De tre damerna i Willan Lindesberg under namn "Fastrarna" berättar vi måhända mer om på annan plats. Viktor berättar vi mer om nedan, då han ju tar över gården. 1869 gör Olle och Maria ett köp av Lilla Sirsjön och Gloppsjön och man kan ana av korrespondensen med svågern i Värmland, att det var skogen han ville åt. Stolt konstaterar han att han nu har 1/3 av Ekebergshyttan och att han kan blåsa när han vill och att han har kol från 21 milor och att han fick 3 lantbor och 5 torpare, som svarar för kolet. Kostnaden för detta var 20,000 och när han säljer till Sikfors gör familjen en nätt förtjänst. Det är inte utan en viss stolthet som han berättar för sin svåger om förvärvet av mark, som nu kan trygga verksamheten vid hyttan. Han firar med att köpa en ny häst och en oxe om 14 qvarter som han tänkte ha till slakt. Han disponerar nu 5 kohl och lantbönder, som själva har 2-3 egna kor. Olle räknar med att kunna sätt upp 27 egna milor i skogarna på sina nu innehavda marker. Året 1868 planerar han att bränna ett fall och ber sin svåger om 3/8 dels tunna Råg att beså marken med. Makarna byggde upp ett stort markförvärv under sin levnad och Maria skötte gården från Olles död 1873 till sitt eget frånfälle vilket kan studeras genom hennes bouppteckning. Bouppteckningen efter Olle på Sirsjö, som han kallades, visar att gården var för den tiden väl så imponerande med tre hästar, två tjurar och nio kor med tre qvigor, får, grisar och höns och tupp. De förvärvade gruvdelar i Nättkärnsberget, Ösjöberget, Haggruvan, mutade in Stängselberget och större delen av Nya Sirsjöberg, Mellankärnsberget, Rissjöberget och Gloppsjöberget. Tjenstefolket finns angivna här nedan till namnet men hur många som hade tjenst här på samma gång, kan jag inte ange, då presten inte var så noggrann. Maria ägnade sig nog åt vanliga göromål och väv och spinnstolar ingick i arsenalen. Hon var inte skriv och läskunnig utan använde benämningen hand på penna eller papret, som ett uttryck för att hon inte använde en egen handstil. Ändå styrde och ställde hon på gården fram till dess Viktor blir myndig och återvänder från Grönhult och tar över rodret. Olof aflider stilla efter lång sjukdom redan 1873-12-17 kl. ½4 om eftermiddagen och lämnar enkan att själv bestyra med gården. Som förmyndare för enkan med hennes omyndiga barn blir först farbrodern och nämndemannen Jan Erik Jansson i Norrelgen och när han sedan går bort blir Marias broder nämndeman Lars Elofsson i Stensviken förmyndare. Han överlåter ju senare sin gård till Olles dotter Amanda. Ett tidsdokument, när mor Maria har varit borta hos sin bror under hösten 1882, lämnar sonen Victor i detta handbrev daterat 1882-10-17.
Bland de fastigheter som de ärvde var 1/8 av Stora Sirsjön och paret plockade åt sig resterande delar av av gården under sin levnad. Behöll och förvärvade från en diger syskonskara kronoskatte Bergsmanshemmet Grönhult, delar av ett Bergsmanshem i Norrelgen och förvärvade ¼ Gloppsjön och lika stora Lilla Sirsjön ehuru de belånade det sista förvärvet. Han var också delägare i Skålns Qwarn och hade intressen i Ekebergshyttan, som han då delvis hade ärvt efter Jansa. Förutom detta ger bouppteckningen oss god information om vilka torpare som innehade vad under denna period, vilket vi kan glädja oss åt på annat håll på dessa sidor. Förutom förvärv verkar det som han också utökar sin areal genom att bränna ett fall 1868, men var på ägorna detta ägde rum kan jag inte ange. Maria Kristina ElofsdotterMaria sköter gården fram till hon blir sjuk omkring 85-90 och då må vara att Viktor och systrarna Ida och Berna tar vid. Victor berättar i brev till sin syster Amanda 1885 att gården har två milor och 8 milor fördelade på tre torpare. Vidare berättar han att skörden slog fel detta år och han får blott tredje kornet havre, drygt fjerde kornet vete, och drygt andra kornet råg.
Maria Katarina Elofsdotter husmor på Sirsjö1891 ärver Maria sin bror Lars i Elfsbacka (som vi kan läsa mer om där) som lämnat detta jordeliv redan 1889 och hon får tillgång till den fasta och lösa egendom, som hon samma år säljer till Amanda för 14000 kr. Amanda kvarstannar därmed på denna gård dit hon flyttade omkring 1882 och där kan vi följa hennes vidare öden. Kossan Majros avlider sedan hon har gått ut i havren och förätit sig. Det hade varit värre säger Maria om det varit någon av de andra yngre djuren.
Våren 1888 insjuknar Maria i något som två olika läkare säger vara magcancer och man befarade då att hon skulle dö, men hon överlever sin sjukdom i sex år. Vem som styr och ställer på gården är oklart, men denna kalla vår har Victor att berätta att han sått 16 tunnor råg här och 12 uppe vid Grönhult. Potatisen har man ännu ej satt. Maria dör i januari 1894 och hon hade då varit änka och ansvarat för gården i över 20 år. Det går att känna igen inventarierna och lantbruket är som tidigare men tillgångarna är nu inte lika värderade. Delar av Stora Sirsjön tycks vara frånsålda liksom deras tidigare ägo av Grönhult. Nu finns blott andelar i Nätkärnsberget och Haggruvan kvar i boet. Men torpställena som tillhört Olle synes fortfarande kunna ge oss en bild av vem som brukade var. Innan dess hade mor Maria testamenterat i två omgångar penningar och gåvor till Berna och Ida för deras stöd till modern på ålderns höst. Sonen Viktor hade ju fått skolgång på sterbhusets kost.
Stora Sirsjö 1890 med mor Maria och Berna vid dörren. Till höger står Ida och broder Viktor samt blivande måg. Till höger ser vi brygghuset.
August Victor Janssonf1861, kan vi följa mer på Hyttblecket. Men vi berättar att han hade ett tungt arbeta att lösa ut sina systrar som krävde sin tribut. Under 80 talet tar han större och större ansvar efter hand som moderns hälsa sviktar. 1882 verkar det som han genomför ombyggnad av den lada, som vi kan se fortfarande rester av. Samma år var ett gott höår och man kunde bärga 120 vallhäshesior. Annars upptas mycket arbete med kol och kolleveranser i en tid med åtstramande kolpriser. Torparna står för transporterna men Victor klagar över att torparna hellre har egna körningar på förtjenst till de olika bruken. Det är troligt att han tar över ett större ansvar för gårdens drift från 1890. Han förlovar sig 92 och konflikten med kvarvarande systrar ökar och i samband med att yngsta systern gifter sig och boet skiftats. Efter moderns död flyttar systrarna till Strömsbacka och senare till Willan i Lindesberg dit Amanda sedan ansluter sig. Detta år 1887 fick Victor en utmärkt vacker skörd av potatis stora och präktiga. 17 tunnor råg, och vete 7 tunnor och havren tröskade till trettio tunnor och en full sädeslada på mossen. I mars 88 hade de lyctat kolkörningen och kör i mars ut gödseln till potatisen, som de skall ha på en åker som ligger närmast landsvägen. Victor verkar ha tagit över oktober 1890 och försökte städsla en dräng för 200 kr, som skulle vara bra. I Jernboås fick man betala 250 för att de skulle ta ett arbete. Måhända att konkurrensen från en begynnande industrietablering påverkat denna prisutveckling. Optimismen detta år var positiv och man trodde sig få ett högre kolpris detta år och i oktober hade man milorna på gården färdiga för året. Hästarna Docka och Tor skulle försäkras för 400 kr styck året 1890, men han disponerar totalt 4 hästar i skogen. Märren är halt så den kan inte användas. Victor och Grönlund hålls i smedjan.
Victor Jansson och Efin Bergsten1891 förmärks att priset för kolstigen är i fallande och nu bjuder Bredsjö inte mer än 16 kr stigen. Timmerkörning till sågen i Ekeberg pågår under vintern.
Här ser vi bergsmansgården från baksidan där familjen Jansson och tjenstefolket är samlat.
Här ser vi Stora Sirsjö med den vitmålade bergsmansgården på krönet som det såg ut från vägen. Flickan på stenen är Viktors dotter Ingeborg. Huset till vänster är tjänstebostad och beredningsstuga.1895 har man auction av Olof Janssons Sterbhus, som inbringade 2700 kr varav Bernhardina förutom ett kokräk även köpte en häst och en trilla för 580 kr. Systrarna flyttar hösten 95 och makarna flyttar ner till huvudbyggnaden och Victor verkar ta över själva egendomen. Omkring 1 november sätter man in fönstren och slagtar. Milorna är redan inkörda. I december 1895 har han lyktat med bygget samt har det komplett rödmålat. Det ser något till prydligt ut de tre nya uthusen står där i rad.
Här ser vi nybyggda ladan med uthusen på rad med Viktors barn i förgrunden.Kol var en viktig produkt från gården och i brevsamlingen kretsar mycket kring kol och kolleveranser. Året 1896 noteras att i februari så erhåll man 500 kr från Bredsjö och Sikfors betalade i maj 90 kr och i juni fick man ytterligare 500 från Bredsjö. 1897 bygger han en vedbod och förstärker badplatsen med sten från hyttan. 1897 på hösten skriver Victor till sin syster Amanda i Stensviken och klagar över att han inte får något tjenstefolk. Bruket suger upp all arbetskraft och just nu har han bara en 14 årig pojke som kan sköta hästarna och hugga i skogen. Det ryktas om att engelsmän vill köpa Hellefors bruk, och han undrar hur det skall gå. Tjenstefolkets anspråk äro nu så stora att det står ej i något rimligt förhållande till det arbete de uträtta, klagar han. Han erbjuder systern att övertaga en av de hästar han har och vill avyttra.
Patron själv med hustru och gästande måg vars mor sittande och byggmästaren i Lindesberg. Döttrarna Ida och Bernhardina ägnar åt handarbete. Ida Söderqvist har troligen tagit denna bild.I brev 1897 kan vi följa hur han inser att det är bättre att ägna sig åt fabriken och arrendera ut gården, vilket sker till Edvard Räf. I mars 98 har han auction på sina tillhörigheter inför överlämningen av sin gård. Han berättar att auctionen gick tämligen och gav 650 kr. 1897 skrev han att till pigor har vi Bengtsängen Karolina Skomakarlotta Anna och ladugårdsfolk sen i fjol . Till drängar har ja Erik Nilsson i Ekeberg och en som luffat hela Riket omkring samt en liten pojke. Dessa har ej taget tjenst utan har veckoavlöning. Tjenst vill de ej taga för vintern kan du väl tya dig fram med pigor men vid sådd och skörd blir det värre.
Stora Sirsjön med gården i bakgrunden en 90 tals bild. 1898 börjar man känna av svårigheterna att sköta gård och fabrik på en gång och fastrarna klagar över att Efin inte kan sköta ett lanthushåll och de måste städsla tjenstefolk. Victor skall ha auction på en del nygjorda möbler på mars och vill avyttra hästen Tor till Amanda. Men hon kan inte ta honom. Han avyttrar sina hästar varvid Docka stannar på gården. Tor och Svarten fick han 800 kr för och Docka blott 350 men hon stannar på gården. Hellefors bjuder 165.000 och skogsarealen är 1386 men det är fyra syskon som skall dela på kakan.
i juni 1900 gör man affär med Hellefors som betalar 165 000 kr samtidigt har Victor fått betalt för 200 stigar kol. Företaget tillträder wårfrudagen 1901 och betalar 6% ränta. Ännu inga definitiva planer på att ordnat ett annat ställe, men vi vet att det blev Norslund norr om Lindesberg och sedan vidare till Örebro 1904. Edvard Räff1863 Grythyttan som kom från Lilla Hällsjön wårfrutid 1898 och som tog gården för 800 kr per år från mars 1898 och fem år framåt. Räf ville bo i alla rummen i nedervåningen. Victors motivering var att det var så dyrt och svårt att leja folk. Edvard äger ett ställe själv, men som gav ringa förtjänster. Han hade fyra barn som vi kan följa in i nutiden men jag vet inte vart familjen i övrigt tog vägen efter försäljningen 1900. Kor och Svarten gick för 700 och Docka gick för 350, som Edvard köpte. Victor hade mer saker och skulle kunna sälja för 600 till. Två svin gav 74 kronor. I arrendet ingår att leverera kol för 5.50 stigen, som betingar ett pris om 8 upp till 10,50 stigen. Som vi märker en betydande sänkning det senaste decenniet. Pigor och drängar på gården finner Du här. En blick in i tjänstefolkets värld 1898. Ladmanshagen var en äng där man slog skant. Brygghusetlåg nedanför huvudbyggnaden och här bodde tjänstefolket. Vägen till mangården gick förbi knuten på detta hus som senare ombildades till en trelägenhetsbostad, men nu har holländare tagit över. Mangårdenvar från början vitmålad, men rödfärgades efter hand. Ett brev från Victor 1897 antyder att byggnaden vitfärgades detta år, tillika med en ny veranda. Den gemensamma ladan brann 1911, där man hade sina kor om 2 - 3 stycken per familj. Den 7 februari 1936 brann gården. Ladugården var stor med avträden för varje familj som bodde i den ombyggda och senare efter branden nybyggda kasernen. Försäljningenav Stora Sirsjö med tillhörande gårdar Lilla Sirsjön och Gloppsjön ägde rum 1900 Här bodde då sedan
Gården brann ner 1836 och ersattes av den nuvarande
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
