Stensviken i ElfsbackaVi kommer att i huvudsak berätta om tre generationer häradshövdingar och nämndemän knutna till Stensviken i Elfsbacka. Som huvudmännen har rötter i Råglanda och Nyed tar vi med några generationer. Kunskapen om gården är hämtad från ett imponerande gårdsarkiv som skapades av dessa rättens män och överlämnades till oss av Amanda, som vi skall ha i tacksamt minne. Råglanda NyedElof Nilsson och hans maka Margareta Jonsdotter f1732 är det enda vi vet om dem so far. sonen Anders Elofsson f1761 gifter sig med Margareta (Ärbara sedesamma hustru Margareta Börjesdotter från Nolby som nu flyttat till Nyed och Råglanda är född här i församlingen år 1757 den 23 maj uti salighetsLäran wackra Landskap med wördnad nyttjat Både medlen bewistat därförer, samt för öfvrigt upfört sig ganska hederligt är wäl tillönskas mycken lycka och wälsignelse på den ort hon wistas, som vi kunde läsa från en bevarad attest 1783) i början av 1780 talet och avlar med henne Elof, som vi kommer att lära känna mer, Bengt som blir militär i landstormen och Nils, som blir skomakare i Carlstad. Anders brukar Råglanda troligen en mindre del och får där hjälp av sin broder Jonas, som dyker upp där i perioden 1795-00. Denne broder Jonas Elofsson får laga faste på en 1/188 del av Fernsviken, som han tillhandlat sig av bördemannen smeden Jonas Nyström 1808 uti Elfsbacka. Jonas dör barnlös, och gården går tillbaka till släkten.
Elfsbacka Elofsbacka socken
|
|
|
Räkning
1 grafmonument af granitsten Enlit öfverskommit pris 140 105 st bokstafer huggna och förgyllda 37 öre styck 38.85 1 stjerna större ,75; 1 slutstreck ,50; Summa 180,10 Betalt qvitterar Karlstad d 9 aug 1880 J Bergqvist stenhuggare. |
 |
Kyrkväktare i Elfsbacka
Eftersom vi ändå är på kapellet så kan vi berätta om den
kyrkoväktarsläkt som gått i arv ända från kyrkan skapades.
Johan Björsson f1667 från Sundbråten var den förste och utsågs 1731 på
sockenstämman och stannade till sin död.
Nils Jonsson f1725 fram till sin död 1777.
Jan Nilsson f1756 bräcklig och lomhörd.
Anders Jansson f1786 dör tidigt och brodern Nils Jansson f1781 inträder 49
till sin död 59 då hans kusin.
Lars Jonsson inträder f1807 1858 och stannar på tjänsten till 1883 då
släkten återinträder i rullorna med.
Anders Janssons f1786 son som är nu mogen att ta åt sig detta värv. Jan Erik
Andersson f1834 får ett mycket gott efter ord av sin herde och sonen.
Jan Fredrik Söderberg tar vid 1910.
Klockare i Elfsbacka
Sonen Månsson från Lersjön och antogs 1731 och lönen
bestämdes till att av vart matlag skulle undfå 8 s samt hvad eljest kunde
efter råd och lägenhet wid dessa tillfällen tilldela. Han anmodades 1739 att
frånträda tjänsten.
Olaus Eriki Edberg prest och klockare 39-51
Olof Olsson 51-77 blev med tiden så handikappad att han fick stöd efter hvars
och ens goda hjärta och förmögenhet.
Jonas Nilsson i Sund han som byggde upp Klockareudden fram till 1810. Han gjorde
sig smått förmögen på Sundängarna, som han bröt. Han skötte tydligen
alla husförhörslängder under sin levnad. Hans son tog över var beskedlig och from om än mera
enfaldig än fadern. Han dog blott efter något år.
Prosten Ahlén förbarmade sig då över en Petter Carlström, som mot sin skrala
sång fick bruka klockarelyckan efter att ha misshandlats i lantvärnet i Norge.
Härefter upphörde klockaretjänsten.
Läraren vid Östanås och klockartjensten förenades i och med Gustaf Norbäcks inträde 1835.
Stensviken
En kartskiss över hemmanet Stensviken i Elfsbacka socken
Stensviken ¼
1763 gör man ett storskifte på uppdrag av landshövdingen. Vi har då sammanlagt ¼ mantal och gårdarna ligger i norra delen av inägorna samlade på den plats de i dag ligger.
Under skiftet nämns
Nils Nilsson f1732 som äger en 1/10.
Lars Nilsson f1732 som äger en 1/20 del och är vad jag förstår inte närmare
släkt med ovanstående Nils
Olof Jönsson f1731 1/20 och styffader till Håkans pupiller som äger denna 1/20 del. Det kan röra sig om den södra
gården som Anders Elofsson sedan tar över.
Afmålnings Charta från 1763. Om Du pekar på med musen, så får Du se hur han delade upp marken. Nils Nilsson har den största delen av gården, övriga intressenter blott enkelt skissade och borde kräva en noggrannare studie för att ge sanningen en bättre rättvisa.
Det är ännu lite oklart vem Håkan Jansson är, men vi vet så mycket att hans hustru redan hunnit gifta om sig när skiftet äger rum 1763.
Olof Sonesson gift med Håkan Janssons änka, men han finns inte registrerad hos presten.
Nils Nilsson
f1732 brukar en gård, när kyrkböckerna börjar berätta. Han var gift med Kerstin Mårtensdotter f1733 och deras son Nils är född 1770 och han får många barn här. Han stannar på gården till sin död 1819, men i övrigt är kyrkboken sparsam med relationerna.
Lars Nilsson f1732 gifter sig med Kerstin Jansdotter från Stensviken. Hans tre döttrar gifter sig utom bys, men sonen Nils Larsson f1764 stannar kvar på gården.
[Lars Nilsson f1740 gift med Maria Elofsdotter (hon är syster med Anders Elofsson, som dyker upp i Stensviken senare). Han har förpantningen. Hans son Nils Larsson f1789 står sedan skriven som förpantningsägare i Stensviken.]
Stensviken var roterat för No 95 av Vermlands Regemente.
¼ kronoskatte hemman.
Laga Skiftet startas på initiativ av Anders Svensson och börjar 1843 och slutföres 1847.
Laga skiftet, som genomfördes av Commissionslantmätaren J Lindberg uti dåvarande Carlstads län, ger en inblick i lite av villkoren och relationen för och emellan dåtidens bönder.
Den vänstra kartbilden visar skifteskartan över aktuell gård och en brandstodsförsäkring kan hjälpa oss att skapa en bild av hur skiftesgården kan ha sett ut. Elfsbackas bondeförsamlings enskilda brandstodsförening kan i sitt protokoll från 1874 signerat J Örtqvist konstatera att gårdens hus var alla timrade blott brygghus och visthusboden bar nävertak i övrigt spån.
Vi skall nu berätta om människorna på de olika gårdsdelarna och börjar söderifrån.
Håkan
är den förste som vi kan identifiera här. Han dör före skiftet och hustrun Katarina f1731 har redan när lantmätaren kommit gift om sig. Nämndemannen Olof Olsson från Näs ansvarar för att hans pupillers intressen bevakas.
Enkan Katarina f1731 gifter om sig med Olof Jönsson finns med under skiftet och perioden 1786-90.
Anders Elofsson
Anders född i Råglanda Nyed 1761, men brukar sedan Måserud. Han var först gift med Margareta Börjesdotter, även hon född på Råglanda. År 1804 dör hans hustru Margareta Börjesdotter i januari och paret bor då i Råglanda. De har sönerna Elof, Bengt och Nils, varaf vi noterar att Elof och Bengt är myndiga, men Nils blott på åttonde året. Sonen Elof följer med till Stensviken och övertar sedan gården, Bengt tar värvning och blir sergeant och återfinnes sedan i Carlstad, där även yngste sonen Nils blir skomakare, men kan inte följas längre. Bouppteckningen efter hustrun Margareta visar ett ordinärt hem med som bäst en kopparbrännvinskärl. Redskapen antyder en mindre smedes verksamhet. Av tillgångar i omsättningsbar jordbruksproduktion ser vi att de har god tillgång på ull och tyger samt 6 tunnor havre, en tunna råg och 10 ryssjor, valklä värderat till 18 Rd samt intressant nog 16 tjog björk och asklöf. Bland inventarier i djur noterar vi en gammal häst, 3 kor och en tjur, 6 får och en gumse. Hemmet värderades till 631 Rd. Bland husets skulder lazaretskostnaden till 1/8 procent, en bouppteckningskostnad om 1,32, ett lån som Anders tydligen tog av Nilsson i Stensviken redan 1792. Ett lån som han tagit av Jonas Jonsson i Råglanda om 151 Rd, som han enligt en sedel signerad 1803.
Anders flyttar till Stensviken 1806. (Observera
att Anders nämns under Håkansönerna, eventuellt att denne Håkan kan ha brukat denna gårdsdel).
Anders har varit dräng här i Stensviken en period 1780 -
88 hos Lars Nilsson f1740, som senare blir hans måg.
1805 flyttar Anders från Råglanda men har redan 1803 bytt till sig 1/10 av Stensviken mot
del i halva Råglanda med qwarn av kamreraren och brukspatronen Jonas Östermark
och som inget klander deremot fanns så går bytet igenom 1805. Han gifter om sig med Maria
Nilsdotter här från Stensviken, som
lämnar honom redan kanske kring 1810. Varför han hamnar här kan vara att hans
syster Maria gifte sig med Lars Nilsson i Stensviken, vilket kan ha påverkat
förflyttningen till denna plats. Som alltid är kärleken ansvarig för alla
förflyttningar i denna tid. Anders är nämndeman och som ålderman får han titeln
häradshövding.
Den åldrande Anders försäljer delar av sitt ärvda och av sina syskon förvärvade Stensviken och sitt lösöre till sin son och hans hustru Brita Larsdotter 1816 mot att de kommer att försörja honom och i sista äktenskapet två halvsystrar Anna och Brita.
| "För allom, som wederbör jör undertecknad härmed weterligt att jag med moget betänkande, uplåter och försäljer till min son Elof Andersson och dess hustru Brita Larsdotter i från Torsked all min så lösa som fasta egendom i fastigheten består av 2/3 delar af 1/10 efter helt räknat uti ¼ dels hemmanet Stensviken och som jag jenom byte mig tillägnadt för min så wäll ärfda som af mine syskons förwärvda fastighet uti halva hemmanet Råglanda och som till kjöparenas säkerhet aflemnade handlingar närmare utvisar och för berörde fastighet 2/3dje delar av 1/10 betingadt mig en summa bestående af Fyra hundrade Fyratio fyra Rd Tjugoen skilling och 4 Rundstycken uti Rixgelds mynt samt för lösören med ¼ dels förhöjning efter boupptecknings wärdi efter min afl. hust Marja Larsdotter hela boet försålt för tre hundrade Rixdaler d:o mynt som hos köpesumman skall innestå utan Ränta så länge jag lefwer, men efter min död att fördelas efter arfstäckten men wad fastigheten widkommer som jag till fullt nöjje bekommit min betingade kjöpesumma den sista Pänningen med den första så warder den och af mig qwiterad ock kommer tillträdet genast att upplåtas uti hus jord åker äng skog och mark fiske och fiskewatten i platt intet undantaget som fast grund hörer ock lagl tillwinnas kan och må de härmed lagfara bäst den synes. dock med det utryckliga förbudet att jag i hela min lifstid skall wid egendomen bibehållas med kläder och föda samt wad mig wid ålderdomen kan tarfwa samt utan räkl kläda och föda de 2ne minderåriga barnen i sednare giftet Brita och Anna o så länge till dess de sig själfva sig kläda och föda förtjena kan o som i tillkallade wittnes närwaro försäkras af Stensviken den 16 april 1810. De får faste 1811. |
I första giftet Margareta
Börjesdotter har han barnen
- Elof som tar vid enligt ovan
- Bengt, som blir sergeant i Carlstad men dör före 1810 och var gift med två döttrar.
- skomakaren Nils som jag heller inte kan berätta om annat än att han flyttat till Carlstad, men några efterkommande kunde jag inte finna.
I andra giftet Maria Larsdotter har han
- Brita f1806 och
- Anna f1809
och som hustrun Maria Larsdotter troligen dör i barnsäng 1809, så får hemmasonen och blivande nämndemannen och häradshövdingen Elof ansvar för förmyndarskapet för sina halvsyskon. Deras öde är mig ännu obekant, men de finns hemma 1827 i alla fall. Elof lämnar över ett sammandrag på förmyndarskapet till sin svåger i Wästanå Anders Larsson samma år. Det visar sig att denne Anders Larsson lånat af systrarnas tillgångar 330 Rd och vi får därför förmoda att någon Brita gift sig med honom.
Sonen Elof Andersson
f1784 i Måserud i NyEd blir nämndeman och häradsdomare även han.
Elof köper samman med sin hustru Brita Larsdotter en del av gården av sin fader enligt köpebref 1810, där de åtager sig att ta hand om honom och Elofs halvsystrar Anna och Brita att föda och kläda, som termen löd. Som de enligt qwitto betalt till Krigsmans Kassan i Vadstena får de utan större besvär faste på detta köp. Elof köper tillika sin faders broder Jonas Elofssons efterlämnade Fernsviken, som han köper 1816 av sin faster och dennes curators medgivande för 250 Rd och får göra med den vad han gitter, där presumtiva arvtagare medverkat vid försäljningen.
Elof plockar efter hand 1/90 delar av sin broder Nils Andersson i Carlstad, som säljer sin del till Elof 1817. Härads Rätten kräver dock att när Nils blir myndig, skall han bekräfta köpet, för att Elof skall få faste. Medan brodern Bengt Nyman, sergeanten i Carlstad, säljer och låter Elof lagfara bäst han vill och gitter redan 1812.
Det är mycket trassel med att återlösa den förpantning, som det finns mer om att läsa nedan, och skiftet passerar ju inte helt lugnt. En sista ryck gör Elof då han klagar över diverse detaljer i skiftet, mer som ett uttryck för allmän olust än i sak. Ägodelningsrätten tvingas ut på besiktning och övriga gårdsägare och Commissionslantmätaren är ute på syn. Och efter diverse tvistande så tar Elof tillbaka sin klagan mot att man delar på kostnaden för klagan, som belöper sig till 53 Rd, en icke så ringa summa. Först 1856 får han laga faste på detta stycke jord.
Elof och hans hustru säljer sitt ägande Stensviken med lösören mot fri dispositionsrätt till någon av dem aflider, och sonen Lars får faste härå redan 1858. Detaljerna i dessa handlingar innehåller sådana formuleringar att det motiverar att här presenteras.
Elofs hustru avlider 1857 och svärsonen Olof Jansson på Stora Sirsjön i Hällefors, kan lyfta en skuldsedel på 5000 Rd Rmt, en skuld som länge belastar den i livet skuldsatte Lars. Efter boutredning ingrep presten Actahr och tillsåg att Lars Elofsson skulle uppbära 12 år tjenst à 200 Rd för sin insats på gården. Elof går själv bort först 1877 och i handlingarna ofta återkommande Johan Örtqvist från Norra Wiken framtonar med sin karakteristiska och ibland svårlästa handstil förrättar bouppteckningen. Elof blir Häradsdomare före 1848.
Sonen Lars Elofsson 64 fyrk
f1814 får laga faste på Stensviken 120 24/25 öres skatt Stensviken, som han köpt av Elof för 8000 Riksdaler Rmt.
Hustru Maria Jansdotter kommer till Stensviken vid 36 års ålder 1862 och makarna blir barnlösa. Hon blir inte ens myndigförklarad förrän hon gifter sig och då släpper hennes förmyndare henne. I handlingarna finns bouppteckning och arvskifte efter svärfar, som dog 1855. Auctionsprotokoll samt förmyndarskapsprotokoll för myndlingen och pigan Maria Jansdotter. Lars har att från det systern gifter sig bära en skuld på 5000 Rd, som han kämpar med i stort hela sitt liv, antydande att gårdens bärkraft inte är så imponerande. Normalt gick det att betala en gård på en åtta tio år.
Lars hustru Maria dör 1879 och han själv 10 år senare. Dessförinnan hade de ett gemensamt testamente så lydande:
Inbördes Testamente
|
Undertecknade äkta makar som hittills icke haft glädjen att blifvit begåfvad med bröstarfvingar hafva genom moget öfvervägande samt fri vilja och sundt förnuft beslutat att genom denna skrifvelse vår yttersta vilja vara
|
Det gives efter hustruns död en omfattande skriven Bouppteckning, som ehuru upptecknad cirka ½ år efter dödsfallet, där hustruns sidoarvingar nämns och vi är inte sämre. Vi kan nog konstatera att hemmet var nog så välbeställt. Av deras kreatur nämner vi att de hade ett 6 års sto värderat till 450 och en 21 år gammal häst. 11 kor och 3 kalvar och två kvigor. För detta hade de tydligen två årsdrängar samt extra hjälp av hustruns syskon.
Efter hennes död tvingas man i rätten kontakta Marias syskon och syskonbarn
och vi återfinner
Systern Cajsas man och barn Gilius Andersson med bland andra Brita Stina Giliusdotter, som var gift med klensmeden Erlandsson i Nordmarken.
Brodern Olof i Butorp
systern Stina och hennes man Johannes Larsson i Hellekil.
Hustruns syskon och syskonbarn stämmer Lars trots att testamentet är skrivet, och jag anar problematiken med den byråkrati, som åtföljde sagda skrivelse 14 år tidigare. Det skapas en förlikning så att Elof betalar 6000 Kr, som de får att dela på mot att de inte kommer att kräva något av hans eget dödsbo.
Docka var en häst, som var född 1881 och som värderades till 450 kr enligt ett hästförsäkringsprotokoll daterat 1886. Men detta år var Docka halt på grund av att hon fått en stake i foten, så drängen Gustaf hade blivit tvungen att söka upp Olof på Grönfalla, som tydligen kunde åtgärda det hela. Det innebar emellertid att de kom sent till Molkom den dag då systerdottern Amanda var på väg tillbaka till Stensviken. En intressant notering är att man 1886 bränner i fallet trots rådande torka, men det gick bra. Så fort Amanda kom hem fick hon duka fram kaffe till de myckna karlarna som kom in, men pigorna höll sig borta tills hon mestadels har stökat över berättar hon i ett brev hem till Sirsjö. Lars hade under midsommartiden haft frossbrytningar.
Ett halvt år innan han går bort blir han stämd av en f.d. dräng Nils Fredrik Johansson i Hellekil, som tjänstgjorde hos makarna i 10 år fram till 1881 på en fordran, som han påstår att hustrun Maria lovat ge drängen före sin död. Drängen hänvisar till att en skuld till honom och en annan dagkarl uppgått till 200 kr enligt bouppteckningen. Rätten ogillar dock dessa propåer och drängen får betala dryga rättegångskostnader. Han driver frågan till hofrätten i Stockholm, som också avvisar drängens krav. Här inställer sig dock några frågetecken gentemot familjen, som trots att de har klara papper ändå tvingas att utsätta sig för dessa ohemula krav. Han säljer mars dödsåret skog och vi ser från kontraktet att han inte längre kan skriva sitt namn utan sitt bomärke LES, antydande att han måste varit ganska sliten.
Lars går bort 1889 och boutredningen lyder på ca 18.000 kr där fastigheten värderades till 10,100. Av intresse kan nämnas att gården bar två hästar tio nöt och en tjur, ehuru blott tvåårig. Två svin och fem får. Man värderade foder som hö och halm högt liksom kött och fläsk. 70 hl hafra värderades till 280 och nästan lika mycket råg till 360 kr. Lars var nog inte helt barskrapad av sin hustrus och Olof Janssons i Stora Sirsjö intrång i hans tidigare arv. Dödsboet var skyldigt Amanda 2000 kr, drängen Gustaf Eriksson pigan Kristina Kristoffersson och Johan Nilsson mindre summor. Begravningen gick till lika mycket som hans två hästar var värderade till. Uppteckningen bevittnades av Amandas bror och hustruns systerson Victor Jansson.
Systern Maria Katarina Elofsdotter
Efter pappa Elofs frånfälle tillerkännes Maria 5000 kr, som brodern Lars kämpar med från 1858 och har kvar en skuld om 813 kronor 1874.
Maria som ju gifte sig med Olof Jansson från Stora Sirsjö blir änka relativt
tidigt och lever ett 20 årigt änkeskap. Hon ärver sin bror Lars fastighet med
lösören, som hon direkt transponerar till sin dotter Amanda så lydande:
"Då det är en tillfredsställelse för en moder att veta
sig innan hon lemnar detta jordiska hafva lagt grund till en varaktig förening
emellan sine barn så att icke tvist och rättegång dem emellan kan uppstå om
den tillgång som möjligen efterlämnas och de derigenom förminska sine
arfslotter utan annat ändamål än störa varandras frid och glädje; hafva
undertecknad beslutadt härmed att till min kära dotter Amanda Levina Jansson
uppdraga och försälja såväl mitt ägande 120 24/25 öres skatt i hemmanet
Stensviken i Elfsbacka Nyeds Härad, samt hella min lösa egendom sådan fasta
och lösa egendommen nu befinnes utan undantag af vad namn och beskafenhet som hälst, mot det att nämnde min dotter betalar alla husets skulder och denna dag såsom
köpeskilling betala, för fasta egendomen 10,100 och för lösa egendomen 4100
tillsammans 14.200 kr och som denna dag köpeskillingen genom särskild förbindelse
är tillfullo betalt så varder den härmed qvitterad att så transporteras berörde
fast och lösa egendom denna dag uppå bemälde min kära dotter att på
ofvanbestämde tid tillträda och nyttja och bruka bäst hänne synes för sig
och arvingar hvilket på det kraftiga försäkras i tillkallade vittnens närvaro
af St. Sirsjö Hällefors socken den 14 sept. 1891.
Maria Katarina Jansson född Elofsson".
Bevittnas av J. E. Jansson (Svåger i Norrelgen) och Henrik Larsson m.h.i.p. (en trogen arrendator på Lilla Sirsjö).
Systerdottern Amanda Jansson 1882-05
Amanda är systerdotter till Lars och finns här på gården redan från februari 1882 som etablerad medlem i hushållet och skriven här först från 1891. Hon berättar att hon i maj 1898 fått en kalv och att potatisen fortfarande var osatt. Amanda har nog varit här tidigare ty redan 1889 står hon som hushållerska i huset och har att i samband med bouppteckningen efter Lars rätt att lyfta 2000 kr i arvode. Amanda får lagfart på gården och arvet efter sin mor enligt ovan i november 1891. Bland tjenstefolket noterar vi Axel Emanuel Bengtsson f1882, Maria Johannesdotter f1875 i By;
Råglanda Mejeri som Lars lade ner så mycket arbete på att få till stånd börjar svikta och Amanda vill utträda med sin sjunde del och en styrelsemedlem vill tillhandla dem för ett lågt pris då aktierna i företaget inte är många skatter värda.
En tidsbild från Amanda sept. 1896 till sina systrar och berättar om om Viktor hennes bror, och en farbror som dör vilket gäller rixdagsmannen Anders Jansson från Grönhult.
|
Snälla Ida och Berna |
Ännu en tidsbild från en ensam brukande ungmö på den stora gården.
| Brev från Amanda till sina systrar . .
Stensviken 20 okto 1897. Jag får väl berätta att jag nu inbergat grödan för i år och i det närmaste höstplöjt; så i denna vecka får vi väl köra in milorna; men det har jag, mer än 2 i år. Till Filipstad var jag inte; men till Munkfors var jag med 40 kilo smör ō sålde ō det var mest, som att köra smör ur elden, de plär säga, för vi han inte att stanna förrän de kom ikring och köpte så det blev slut iettag 1,65 pr kilo; I fredags var jag till Molkom torgdag ō sålde en tjur ō en ko; men det gick allt sämre Koen fick jag inte mer än 60 kr och stuten 47,50 ō var drygt 10 kvarter. Smågrisen blev det inte många att sälja det var inte mer än 2 ō de köpte Anders i Sätern för 10 kr styck. Maria skall bli kvar, men skall hava 80 kr i lön ō så har jag lejt en piga från Sågbråten, den fick jag för 35 kr o fullt behör. Viktor skall bli kvar, men Gubben har jag inte tolt något vid på länge. han orkar nog inte arbeta så mycket än pojkarna tycker han håller sig undan. I går fick jag en uttaxering på tingshusbyggnad i Molkom på 75 kr det tyckte jag allt var för mycke. Jan såg Andersson och hans gumma i Dufnäs på torgdagen, han talte om, att inte Johan, fick bli svåger till mig. det har gumman hans gråtit för, sade han ō jag kunde inte annat än skratta åt det för jag tyckte gubben var rolig. I morgon skall vi börja tvätta ō sedan innanfönstren. |
| Amanda levererade smör till sin landshövding Vidmark. |
I handlingarna finner jag en räkning till bruket där det talas om att i januari 1898 kördes kol i 17 dagar 2,50 kr per dag 42,50 samt februari kört plank 8 dagar 20 kr och undertecknat av Amanda Jansson.
Våren 1902 stärks planerna på att sälja och hon tänker sig 30,000 kr 1903 verkar det att ta emot och mycket beroende av svårigheter att städsla tjenstefolk. Systrarna från Sirsjön lockar med bostad i Willan i Lindesberg som de inköpt. Maj har hon kontakt med Mölnbacka, som vill avvakta besked om planteringslag, som kommer att göra att marken kommer att falla i pris. 1903 tycker bolaget att priset är för högt med så liten skogsareal och ett icke lönande jordbruk.
Amanda sålde slutligen till 1906 till Mölnbacka Trykils Aktiebolag för 30,000 kr och flyttar till sina andra ogifta systrar i Lindesberg. Gården beskrevs som dubbelt så stor, som övriga Stenvikens gårdar tillsammans. Förr fanns här en vällingklocka, som nu finns hembygdsgården. Man minns fortfarande Amanda och ett namnminne vi har är Amandabergen, som ligger norr om det, som i dag kallas Udden. . 1908 köper hon en gravplats vid klockstapeln på 50 år enligt ett utskrivet Grafbref.
Detta är den södra Stensviken 2007
Stensviken kring 1900 Amanda Jansson
Ladan 2007
Så här såg det ut efter genomfört skifte på 1870 talet.
Gården kom sedan att bli skogsarbetarboställe och förfallet blev stort. Gården räddades emellertid och har restaurerats till ett smycke här uppe i skogskanten.
Stensviken II
Nils Nilsson
[Vi vet att han fanns här 1797]
Han dör 1819. Han efterlemnar hustru och åtta barn och av bouppteckningen
framtonar en gammal man med sliten hatt och en grå vadmalsrock ovan en svart
väst. Skorna var inte med i bouppteckningen men fam hade två kor, Majros och
Hagros samt tre får med lamb och en gumse. Hans tre löftäkter talar för att de
hade hamlade träd på gården. I köket fanns 2ne tenntallrikar, men i övrigt hela 9 trätallrikar ett trästop. Ordentlig grytutrustning med kannringar stod i spisen. Ett skåp och
ett stegbord med några skrin och ett par stolar. Några car och tunnor med
vattuså. En spinnråck och en handqvarn fanns tillreds.
Vad som förbryllar är att grannen Elof Andersson lånat ut 100 Rd, varför tillgångarna
i boet var mindre likvida.
Förpantningen som Nils Nilsson tillhandahöll gick först till Magnus Henriksson i Torsked, som afstod till Lars Nilsson f1740 (som är Anders Elofssons svåger), som överlämnat den till sin son Nils Larsson (därvid Anders Elofssons systerson) det rättegångsaktuella året 1827 redan aflidit.
Anders Svensson
hur han kommer in här är ännu lite oklart. Anders Gifter sig med änkan Lena
Nilsdotter f1793 år 1823, som för en dotter Brita och en son Lars Nilsson i
boet. Efter hennes död före 1858 gifter Anders om sig med en betydligt yngre
kvinna Anna Maria Olsdotter f1817, sedan den första är förbrukad, och får fyra
barn. Denne fosterson Lars Nilsson och Anders gör en bytesaffär 1858.
Anders finns med som initiativtagare till laga skiftet 1847. Han framtonar
som lite stökig och ställer hela tiden förrättningsmännen inför
tålamodsprövande utmaningar.
Sönerna Jan Magnus och Carl Johan Andersson 33 fyrk
1823 respektive f1830 verkar ta över och finns här med sina respektive hustrur och familjer. Likaså brodern Det verkar som om bröderna delat upp gården så att Carl Johan tar 32/500 delar och Jan Magnus tar 21/500 delar vilket framgår av en delningshandling 1866. Carl Johan eller Calle, som han kallades, återbördar gården till en helhet. Carl Johan lämnar över till sonen och är i hans bröd från 1890.
Jan Magnus bor sedan på ett mindre ställe med fyrktal 5 i Stensviken, men var detta låg är ännu obekant.
Calles son Anders Gustaf Carlsson
f1859 tar över denna gård och gifter sig med Maria Håkansdotter från Sunnemo och har barnen
- Dagmar återfinner vi gift i N Råda.
- Anna Matilda i Kristinehamn
- Carl Rutger och Gustaf Henning kan vi inte spåra.
En unik gammal gård med många av uthusen som minner om svunnen tid.
Carl Emil Carlsson
f1882 Holsbyn köpte gården 1914 och brukar den till sin bortgång 46. Hustrun Elin kom från Högberg vid Holsbyn. Barnen Rut och Edit och Helge.
Sonen Helge Carlsson
f1920 Stensviken tog över efter kriget.
Gårbolyckan (Finnbolyckan) eller slutligen Jernbolyckan
Likaså hade Erik Jonsson i Gräsmången en ängstrakt Gårbolyckan (senare
också kallad Finnbolyckan) förpantning om 1/100 på 50 år, som han fick med
tillträde 1814 för 220 Rd. Det visar
sig att Erik Jansson dog vid tillträdet och enkan Ingeborg Ersdotter säljer
den vidare till Jonas Olsson i Fernsviken redan 1814 för 216 Rd, som säljer den
vidare till Anders Andersson 1817 och senare överlåter på sin son Jonas
Andersson.
Elof Andersson som med sina 2/5 i Stensviken är också delägare i denna
förpantning och protesterar i en rättegång 1848 och lyckas få sonen Jonas att
1855 afstå från förpantningen efter mycket bråk i rätten.
Denna lycka var den nu låg hade en stuga som var värd 20 Rd, en nybyggd
lada en gammal loge med lada och skjul samt en gravd källare med två dörrar.
Värderingsmännen angav de två tunnlanden mark till hela 59 Rd och Elof
måste förutom förpantningen 220 Rd betala 384 Rd för alltsammans i
slutändan.
Stensviken Udden III fyrktal 26
Olof Andersson enligt ett auctions protokoll, som måste vara före 1811.
Nils Larsson
f1764 fanns här redan 1791 och framåt. Av de sex barnen vet jag blott att sonen
Lars Nilsson
f1796 tar vid och man anar att 1849 kan Lars Nilsson vara den som äger Udden. I övrigt är vi osäkra. Han dör och hustrun Annika stannar kvar hos sonen Lars som inhyses.
Sonen Lars Larsson
f1825 är representant för gården vid hägnadsdelningen 1859. Hans Maria från Öfvre Ullared som skänkt honom fem barn överlever 1890 och mågen tar över vad jag förstår.
Per Olsson
f1859 gifter sig med Anna f1867 1885, men de återfinnes i Örtnästorp på andra sidan sjön från 1898.
Andreas Pettersson
f1840 kom från Ullared 1898.
Vi har ytterligare två ställen under Stensviken som voro självständiga
Jan M Andersson hade ett fyrktal om 5 1885
Torskedtorp Norra Torsked
Kallades 1762 när storskiftet gick fram här för Norra Torsked. Den nuvarande gården ligger mellan Stensviken och Torsked och gården delas av den frambrusande grusvägen.
Delas av vägen söderut mot Torsked.
Lennart Andersson f1873 hade stället före och var född i Öfvre Ullared.
Svärfar Enar Lennartsson f1903-04-15.
Södra Torsked
ett åttondels hemman genomfördes en utmätning 1762 under september och oktober månader av Johannes David Carlberg. Torsked delades tidigt upp i en nordlig och sydlig del.
1762 har vi tre åboer som är med och skiftar i Södra Torsked och det är på den Södra delen som storskiftet går fram. Här återfinner wi i protokollet följande åboer.
- Lars Larsson gamle Larsson f1715. min farfars mormors morfar med bomärket
LL
- Börje Jonsson f1732 flyttar senare till Mjönäs med sin familj.
Olof Persson f1733. Vi känner hans familj men kan inte följa den.
1902 kommer ett handelsfolk till Torsked i Johan Larssons fastighet.
Bygdeföreningen.
Håltsbyn Holsbyn
Mjönäs
Nm Anders Jonsson
finns med 1859 vid hägnadsuppgörelsen. utöver Sven Andersson och Olof Jonsson
Stenåsen
Ehuru den ligger på andra sidan sjön och relativt nära kyrkan så får gårdarna ändå plats på denna sida. hemmansägare Magnus Jansson, Anders Jansson Anders Andersson och Lars Larsson i Stenåsen klagar på förekomsten av getter 1857.
I denna by återfinns också familjen Sven Norman valsverksarbetaren vars ättlingar i sinom tid dela hymens band med webbmasters dotter.
Fernsviken
Ligger väster om sjön och hit kommer
Anders Elofssons bror Jonas Elofsson f1765 Råglanda. Han gifte sig med dottern Ingeborg Jonsdotter i en barnlös relation ehuru hon tydligen fått en dotter innan äktenskapet. I övrigt finner jag inget av större intresse i denna by ehuru jag letade några kvällar efter att ha upptäckt att det egentligen låg under Nyed.
