med länkar till
Hornborgasjön, hälsan, miljön
och andra ämnesområden.
Innehåll lämplig att besöka för en överblick.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Centerns förhoppning om att man skall kunna resa detta monument kom på skam då regeringsrätten sade Nej. Men det struntar kommunen i och har antagit en plan där detta monument kvarstår.
Det Gamla Missionskapellet i Hornborga.
Ett monument av 1800-talets religiösa väckelserörelse har stått tom sedan de sista i församlingen gått bort. Hembygdsföreningen i Broddetorp har erbjudits att ta över vården av detta unika minnesmärke, men har tackat nej. Vi skall därför försöka att finna andra, som visar större vördnad för de gångna generationernas historia. Kanske att det går att skapa en koppling till Heljesgården. Vårt Kapell i Hornborga får inte förfaras utan vi måste finna former för hur det skall bevaras.
Bygden i östra kanten av den forna fågelsjön med mångtusenårig historia.
Alltsedan istiden släppte sitt grepp har människan lämnat spår i bygden. Flera högkonjunkturer avlöste varandra, gånggrifternas märkliga och korta epok, järnåldern med sin odlingskultur, en blomstrande tidig medeltid (kring 1000- och 1200-talen) med kyrkbyggen av oanad täthet och kvalitet. Kungamakt och släktstrider följer och upphör inte förrän slutet av 1400, då Axevalla hus faller. Detta Axevalla län, var ett Kronans län, som först 1998 fick sin efterföljare i Västra Götalands län med i stort samma omfattning. Inget är nytt under solen! Gustav Vasa ville dessutom lägga en stad här nere vid Hornborgaån som ersättning för ett ner eldhärjat Skara, då läget här ansågs som bäst ur kommunikationssynpunkt. (Gustav skriver 12 maj 1545 till Gustav Olofsson Stenbock (ett senare brev 29 juni) att Steen Erickzson underwisat oss om Hornborga, att ther en mäktigt skön legenheet till köpstad waew schall. Borgarna ville dock icke flytta. .Gustavs anseende i bygden är väl något skamfilat, då han dessutom grymt hanterade oppositionen i trakten och på sedvanligt sätt misshandlade den kyrkliga kulturen inte minst i Varnhem och Gudhem. Ett spel kring upproret i Broddetorp är på väg att ta form. Mycket av det som timats under medeltiden är ju saga och sägen. Låt oss se om vi kan bjuda på mer välgrundade fakta.
Minnesmärken efter 1800-talens storskiften och jordhunger finns, i en tid då de gamla byarna sprängdes och gårdarna spriddes längs sluttningen. Folkökning, fattigdom inte minst på grund av sjösänkning och utflyttning till Amerikat bär ännu sina spår i markerna. Heljesgården kanske kan minna om detta. Nu är blott minnena kvar, och vi har därför ansvar för att bevara vad de gamle lämnade efter sig. Människornas minnesmärken i trakten måste få ett ansikte och vi måste därför förmedla kunskaper om detta till kommande generationer. Här i bygden är vi särskit gynnade genom att en jordbrukare ägnade sitt liv åt att nedteckna saga sägen och forska kring människorna i bygden. I en tid då vi tappar våra rötter är det dess då viktigare att lyfta fram vårt arv i ljuset. Men vi får ingenting gratis, vi måste arbeta för att skapa dessa förutsättningar. Leta här
Heljesgården.
En unikt välbevarad gård nu under Länsmuseets förvaltning.
Gården är en gåva av syskonparet Lars och Elsa Eriksson till vår bygd och utvecklas nu under Västergötlands Museum till en levande museigård, där barn och ungdomar skall få möjlighet att lära känna hur livet tedde sig förr i tiden. Gårdens unika läge i en förtätad jordbruksbygd gör den inte mindre intressant och är på väg att utvecklas mot en nationalklenod. Många evenemang ordnas sedan många år för att rikta blickarna mot denna unika gåva. Besök gärna sidan och ta del av vad som bjuds.
Hornborgasjöns juridiska öden
Sjön intar en framträdande plats i bygden och kan uppvisa en märklig 200 årig juridisk historia om dom, makt och människor. Ignorans och juridiska oegentligheter har varit förödande för människor och natur. Se även den nyutkomna boken Hornborgasjöns krönika som ges ut av Bjerka Härlunda Hembygdsförening.
Ämnet upptar en så stor plats att vi valt att ge det hela en egen site. Det finns anledning att besöka den för att lära känna sjön och den man som räddat sjön undan förödelsen. Men ännu återstår mycket att göra. En musikteater spelas nu under våren 99 i Skövde och finner sin inspiration om dess historia.
besök Hornborgasjön
och PO
Swanberg
.
Efter tre ekonomiskt misslyckade försök på 1800 talet lurar sig storherrarna till en sänkning med olagliga medel 1902. Över 20 år av dyra trätor slutat med en dom 1932, som skulle kunna rädda sjön. Men Högsta Domstolens tjänstemän driver igenom en dödande sänkning på 30-talet, som HD 1962 försöker skyla över. Staten tar över ansvaret efter påtryckning från naturvårdshåll. Regering och Riksdag är beredd att restaurera sjön och Vattendomstolen tillstyrkte, men Naturvårdsverket orkar bara genomföra en första etapp i en tänkt restaurering. Resultatet blir en icke viabel sjö med otillräcklig cirkulation för att kunna rädda den för framtiden. 200 år av oegentligheter går inte att bryta hur lätt som helst ! Det är frågan om Du kan gå vidare utan att försäkra dig om detta innehåll. Men OK vi har mycket annat att bjuda på. Men Du måste i alla fall läsa PO Swanbergs sammanfattning av de senaste 100 årens historia.
Trätornas Träsk
Dramatiken kring sjöns historia har fångat Länsteaterns i Skaraborg intresse, och man genomförde en Musikteater, fylld av dramatik, lögner och sanningar kärlek och död. Librettot är naturligen inspirerat av den dramatik, som döljer sig i vassarna. Att sjöns huvudaktörer i någon form kom med kan vi nog gissa.
En Kulturskyddsförening
tillskapas för att på lokal nivå bevaka och skydda våra kulturvärden. Vi vill också bjuda bygden och dess besökare inte bara på Tranor och Pagoder utan även annan kulturell aktivitet.
Här är dörren öppen för hembygden.
Bolumsamlingen
Hjilmer Johansson i Uddagården samlade under sin levnad fakta och anteckningar om bygden. Dessa ligger nu i säkert förvar på Länsbiblioteket Skara. Vi måste lyfta fram detta material i ljuset. Anteckningarna från denna samling kommer att ligga till grund för bland annat en CD om Bjellum by, som vi i en framtid kan läsa om på denna plats. Bygden vilar på oanade skatter.
Byn med de leende ängarna. Hjilmer Johansson berättar
Några anteckningar om Bolums socken. Västgötabrev till Aftonbladet.
Väster om Västergötlands till utsträckningen största och mäst sagoomspunna berg Billingen, ligger det för sin minnesrikedom och storslagna naturskönhet vida beryktade Valle härad, "De 365 sjöarnas och de blommande körsbärsträdens förlovade land", och i dess sydöstra del är Bolums socken, " Byn med de leende ängarna", min barndoms och mina minnens bygd belägen. Och det är denna, jag för den intresserade läsaren och hembygdsvännen här nedan vill ägna en beskrivning.
Socknen gränsar i väster till Hornborgasjön, i öster till Billingen och dess södra utlöpare Brunnhemsberget, i norr till N. Lundby och i söder till Broddetorps och Hornborga socknar samt med dem till gränsen mellan Valle och Gudhems härader. Den upptager en areal av 3248 har varav 1054 åker, allt fördelat på något över hundra brukningsdelar, och ägde vid 1924 års början en folkmängd av 678 personer. I kommunalt hänseende är socknen fristående, men till det kyrkliga och skolväsendet är den samordnad med Broddetorps, Hornborga och Sätuna socknar, samtliga belägna i Gudhems härad. Dessa fyra socknar bilda tillsammans ett pastorat med gemensam kyrka, som har sin plats inom Bolum vid gränsen mot Broddetorp, som är moderförsamling.
Från västra slättpartiet vid sjön å ett höjdläge av omkring 125 meter över havet, höjer sig landet gradvis mot Billingen, vars diabasplatå här ligger 270 meter ö.h. och 150 över Hornborgasjöns yta. Från Billingens olika bergspartier och Brunnhemsberget men i all synnerhet från krönet av den s.k. "Bjelluma nabbe", en från Billingen vid socknens norra gräns utskjutande bergklint, har man en den vidsträcktaste och mäst hänförande utsikt, som gärna kan önskas. Under klart väder kan man härifrån skåda ut över icke mindre än fjorton härader i Skaraborgs och åtskilliga dito inom Älvsborgs län, tre städer – Falköping, Skara och Lidköping -, trettio kyrkor, större delen av Kinneviken, Dalbobergen i Dalsland – på andra sidan av Vänern -, Kinnekulle, Lugnåsberget, Råda ås, Halle-, Hunne- och Mösseberg m.fl. bemärkta platser. Närmast nedanför ens fötter utbreder Hornborgasjön sin rätt vidsträckta och mångomtalade vattenyta, åt söder ligger Gudhems härad och den på stenåldersminnen så rika Falbygden, västerut nästan så långt blicken når utbredde sig den väldiga, odlade västgötaslätten och nedanför berget i nordlig riktning synes Valle härad med sina hundrade småsjöar, Varnhems gamla minnesrika klosterkyrka, Axevalla hed och Höjentorp samt en mängd välbyggda bondgårdar – allt i den behagligaste omväxling med kullar, dalar, berg ,och bildande en tavla väl värd att ses och beundras av varje älskare av en storslagen svensk natur.
Men häruppe finnes ännu en sevärdhet, belägen alldeles ovanför bergstupet ett par kilometer i östlig riktning från "nabben", och det är den vackra om ett stycke västkustnatur påminnande Bjärsjön. Den lilla omkring två kilometer långa och en km breda sjön, mäter ett djup av över 20 meter och ligga 254 m.ö.h. Dess av nakna berghällar bestående stränder äro omgivna av väldiga rullstensblock och torra ljunghedar med enbuskar, vilka endast så småningom utbytas av barrskogen. På den underbara sjöns yta trivas inga simfåglar, ingen vass vaggar där sina vippor för vinden och ingen blomma växer på dess stränder – allt här är ödsligt och kalt; men för den, som finner behag i en i sin naturliga vildhet skön och av människan oskändad natur, företer platsen en imposant anblick.
Huru ofta längtar jag icke i mitt hjärta, att få ströva här uppe bland klipporna, sitta på stranden och lyss till böljesången eller njuta av den även härifrån hänförande utsikten !
Ty:
Långt borta är vida världen.
Den fria naturen är här;
dess
ensliga storhet,
dess drömmande ro är mig här.
Det äger min första kärlek,
mitt berg, ifrån barndomstid.
Jag älskar
dess tystnad,
dess orörda fägring, dess frid".
Till början av sidan.
Denna sida uppdaterades 15-04-10
