Bastöns södra del med Björkön och Källön i bakgrunden sedd från
Fläskholmen i Gloshed
ägdes liksom Gillholmen under Tofta gård initialt och det blir nedanomnämnde
Sven Persson, som 1775 förvärvar ön som han senare delar upp bland sina barn. Fastet kom först 1783. Genom att till skillnad från Gillholmen vågade han
arrendera ut mark till sillfisket, vilket gav goda inkomster. Flatan och Lilla
Bastö.
Bastön är något större än Gillholmen och dess historia med återkommande gräl
med domstolen i Inlanden tillhörde vardagen innan Kronan gav upp anspråken på
att avkräva öborna delar av åtråvärda kobbar, som kronan ville hyra ut till
hugade sillpatroner.
Så snart Bohuslän blev Svenskt så finns Bastön nämnd som ¼ mantal och räntan
går oavkortat till lagmannens konto. En Torkel nämns 1697 och 1730 står Torkel Nilsson som namngiven åbo.
Har fanns ett salteri och trankokeri som tillhörde en J C Rooth och uppfördes
1790.
Per Persson
finns på ön med första hustrun 1730
- Elsa Andersdotter som dör 1739
- Nils
- Karin barnen finns antecknade senare som fosterbarn i familjen.
- Anna Svensdotter f1705. Anna gifter sedermera om sig med anonyme Olof Stefansson
- Estrid gifter sig med Johannes Larsson f1746? från Gloshed Brunnsgården och blir
de kanske enda innevånarna på Trollön, som nu är naturreservat. Deras dotter
Anna bor kvar på Trollön till 1832, och gift med Olof Andersson skomakare
och återfinnes på Vannholmen.
- Sven
Sven Persson f1745 blir bonde på ön och efter köp av enkan efter Åkerman
från Tofta blir han ensam ägare av ön tillika Lilla Bastön, som han inköpt 1775. Hustrun blev Anna Jönsdotter och paret
fostrade sex barn. Han får faste 1783 och köpesumman var 2500 daler silvermynt.
Hur detta var möjligt kan vi anvisa till att sillen har gått till och Sven var
klok nog att kunna utnyttja marken för utarrendering till trankokeri och
insaltning på bland annat Flatorna och Lilla Bastön. Förutom arrenden från
patronerna så fanns här troligen gott om folk på skären. När Sven dör 1822 har
sillen tagit slut för minst 5 år sedan och nöden börja knacka på dörren i
skärgården.
- Anna f1787 gift med Jöns Carlsson Gillholmen
Han finns här före 1818. De
delar ön med David som har 3/62 och familjen 2/50 delar 1818.
- Inger f1788 flyttar till Gillholmen och gift med sjömannen Anders Carlsson
f1797 därstädes. Sonen drunknar utanför Fjellsholmen.
- David tar över ägarskapet över ön.
- Ellika gifter sit med enögde sjömannen Kristian Persson från Fjellsholmen.
Ättlingarna återfinnes där och på Brunskär.
- Olof okänt öde.
- Beata f1803 det enda jag vet
f1786 från Gillholmen som gifte sig med Anna
3/62 David Svensson
gifter sig med Brita Olsdotter och får alltså sex barn. Nu börjar Kronan
trakta efter utholmarna. Det gällde Lilla Bastön, Gula skären, Barlin, Flatorna,
Rödskär och Bastöskär och detta trots att sillen tagit slut. Trots köpebrevet som
nu är över 50 år gammalt tvingar Kronan fram en rättegång och som rättsväsendet
då fungerade så får David med vittnens hjälp behålla skären.
David är
den siste som har ägarskapet över hela ön. Enligt hans förordnande så får enkan
och fem överlevande barn var sin 1/24 dels mantal. Ön kommer därför att stanna i
denna släkts ägo och vi skall följa öns historia även om det blir mycket
formella anteckningar. Detta medför att det var föga möjligt att föda en familj
på denna jordtilldelning varför andra utkomstmöjligheter framtvingades. Vi skall
också komma ihåg att sillen inte återkommer förrän slutet av 1800 talet.
Familjens livförsäkring var tillgången till en ko något får och så höns. Här var
tillgången på bete livsnödvändigt och stor tid lades på att bärga nödfoder till
vintern. Vasstäckt i åmynningen blev då en attraktiv men arbetsam lösning.
- Olof
- Johannes som troligen dör ung
- Helena
- Anna Kristina
- Sabina
- Dina
Varje familj hade 1/24 mantal vilket är en knapp tilldelning.
Helena som äldsta dotter fick hand om Huvudgården. Hon gifte sig
sedermera med Magnus.
Deras son Anders Magnusson tog sig fru Ida i en barnlös relation.
Fostersonen Erik, men han stannar inte på ön, så Anders var den siste bonden som
brukade ön. Efter honom övertog en släkting från Fjellsholmen, som sedan
återfinnes på Knipplan. Följd av en sommargäst. Ida var känd som kommen från
Nötholmen och var en arbetande qvinna och fisket med Anders blev av betydelse.
Ida tog fångsterna i en korg och gick in till fastlandet och avyttrade fisken.
Man berättar att hon gick framåt lutat som om hon hela tiden sprang.
Familjen flyttade till Knipplan
Sabina byggde sitt hus med August Johansson
Av deras ena dotter kom hon att bo kvar Hulda valde Oskar och de fick barnen
- Arvid bor en tid ensam kvar och blev Öns siste bofaste innevånare.
- Osvald. Arvid och Osvald blev de sista ålfiskarna på Bastön.
- Sally
- och Hildur , men även hon ger sig till Göteborg.
Olof gifte sig med Helena
- Lotta på Bastön kristnad till Charlotta stannade som hemmadotter hos Olle,
och svarar för roddtransporten in till Göteborg. Stark och slagkraftig utöver
det vanliga.
- Hilda bosätter sig i Torslanda
Anna Kristina tog Johan med sönerna
- Johannes bor på Grötö
- David tar över hemmet och Gifter sig med Gerda. Deras son Klas fostras
efter Gerdas förtida död hos morföräldrarna på Stornäs. David återvänder
sedermera som änkling till Bastön.
Stavas på Bastö
Bernhardina tjänte piga och blev ogift. Hon byggde sig ett eget hus här på
Bastön, där hon bodde till sin död. Levde ett ensamt liv, fiskade och handarbetade
men kunde försörja sig relativt väl. Hon överlämnar sitt hem till Gustava
Andersdotter, som med mannen Alexander Nilsson som kom från Glöskär.
Deras fyra döttrar Oskar, Albin, Carl och Josefina bor kvar i huset. Oskar är
ute och fiskar medan övriga syskon stannar hemma och sköter gården. Alla är
ogifta och delar på stugan.
Under denna period utvecklas fisket från behovsfiske till mer
marknadsinriktat. Skäddegarn och landvadar, hummer och ålfisket utvecklades med
export till Danmark - tills kriget kom. Ålkupor av varierande
utseende blev speciellt populärt vid åmynningen.
Lilla Bastön
har varit bebodd en period under slutet av 1700 talet och det kan ha varit en
Kristian Sandberg f1743. Vi får återkomma om detta.
Vår Anders Åberg skrivs som skeppare efterhand och bor här på ön, men flyttar
sedan till Kovikshamn för att vi senare skall återfinna honom på Vannholmen och
sist Torslanda från 1814.
Efter honom kommer tunnbindaren Johannes Carlström
följd av
Nils Pettersson f1771 tunnbindare från Stornäs 1811-12+ med hustru Anna och
fyra barn födda på Stornäs.
I bakgrunden ser vi Stornäs
Här finner vi rester av en sillaktivitet varom vi har ringa
förankring i kyrkboken. Detta sillsalteri byggdes 1787 av en C E Hagström,
som han arrenderade av ägaren Sven Persson på Stora Bastön. Till en början var
det ett trankokeri som senare kombinerades med ett sillsalteri. Vi vet att han
behöll verksamheten till 1809, och att byggnaderna då lär ha varit 11 till
antalet. Verksamheten hade 1809 i konkurs och byggnaderna revs då
Skällholmarna (käll=strandskata) kallas Källholmarna i dag och ligger söder
om Lilla Bastön och det verkar, som den började befolkas kring 1800 och framåt.
Kontakterna var riktade mot Stornäs.
satellitbild
Här återfanns
1797 - 1809 Petter Halvarsson f1772 med familj och sex barn finns här
dryga 10 år och broder Niklas ansluter från Flatan perioden 00-08. Han flyttar till
Storön och är där 1811, men vi känner icke deras vidare öden.
04-08 kommer enkemannen Nils Eriksson fylld av sorg efter sin fru och
stannar några år på ön.
1800- 1808 Per Olofsson (Petter Olsson) f1774 med familj finns kvar men flyttar före 08
1800-1802
Olof Hansson f1777 med familj Maja Abrahamsdotter,
men han
finns här 1802 enligt fb.
kypersonen Petter Hasselqvist f1778, som valde en gammal enka med barn på arm
funderar om det är samma. Anders Åberg f1778 lär ha varit enda boende här
ute. Stannar sedan på Vannholmen till 1814.
|