Bastöns södra del med Björkön och Källön i bakgrunden sedd från Fläskholmen i Gloshed

Stora Bastön

ägdes liksom Gillholmen under Tofta gård initialt och det blir nedanomnämnde Sven Persson, som 1775 förvärvar ön som han senare delar upp bland sina barn. Fastet kom först 1783. Genom att till skillnad från Gillholmen vågade han arrendera ut mark till sillfisket, vilket gav goda inkomster. Flatan och Lilla Bastö.

Bastön är något större än Gillholmen och dess historia med återkommande gräl med domstolen i Inlanden tillhörde vardagen innan Kronan gav upp anspråken på att avkräva öborna delar av åtråvärda kobbar, som kronan ville hyra ut till hugade sillpatroner.

Så snart Bohuslän blev Svenskt så finns Bastön nämnd som ¼ mantal och räntan går oavkortat till lagmannens konto. En Torkel nämns 1697 och 1730 står Torkel Nilsson som namngiven åbo. Har fanns ett salteri och trankokeri som tillhörde en J C Rooth och uppfördes 1790.

Per Persson

finns på ön med första hustrun 1730

1. Elsa Andersdotter som dör 1739
   1. Nils
   2. Karin barnen finns antecknade senare som fosterbarn i familjen.
2. Anna Svensdotter f1705. Anna gifter sedermera om sig med anonyme Olof Stefansson
   3. Estrid gifter sig med Johannes Larsson f1746? från Gloshed Brunnsgården och blir de kanske enda innevånarna på Trollön, som nu är naturreservat. Deras dotter Anna bor kvar på Trollön till 1832, och gift med Olof Andersson skomakare och återfinnes på Vannholmen.
   4. Sven

Sven Persson f1745 blir bonde på ön och efter köp av enkan efter Åkerman från Tofta blir han ensam ägare av ön tillika Lilla Bastön, som han inköpt 1775.  Hustrun blev Anna Jönsdotter och paret fostrade sex barn. Han får faste 1783 och köpesumman var 2500 daler silvermynt. Hur detta var möjligt kan vi anvisa till att sillen har gått till och Sven var klok nog att kunna utnyttja marken för utarrendering till trankokeri och insaltning på bland annat Flatorna och Lilla Bastön. Förutom arrenden från patronerna så fanns här troligen gott om folk på skären. När Sven dör 1822 har sillen tagit slut för minst 5 år sedan och nöden börja knacka på dörren i skärgården.

1. Anna f1787 gift med Jöns Carlsson Gillholmen Han finns här före 1818. De delar ön med David som har 3/62 och familjen 2/50 delar 1818.
2. Inger f1788 flyttar till Gillholmen och gift med sjömannen Anders Carlsson f1797 därstädes. Sonen drunknar utanför Fjellsholmen.
3. David tar över ägarskapet över ön.
4. Ellika gifter sit med enögde sjömannen Kristian Persson från Fjellsholmen. Ättlingarna återfinnes där och på Brunskär.
5. Olof okänt öde.
6. Beata f1803 det enda jag vet

2/50 Johannes Carlsson

f1786 från Gillholmen som gifte sig med Anna

3/62 David Svensson

gifter sig med Brita Olsdotter och får alltså sex barn. Nu börjar Kronan trakta efter utholmarna. Det gällde Lilla Bastön, Gula skären, Barlin, Flatorna, Rödskär och Bastöskär och detta trots att sillen tagit slut. Trots köpebrevet som nu är över 50 år gammalt tvingar Kronan fram en rättegång och som rättsväsendet då fungerade så får David med vittnens hjälp behålla skären.

David är den siste som har ägarskapet över hela ön. Enligt hans förordnande så får enkan och fem överlevande barn var sin 1/24 dels mantal. Ön kommer därför att stanna i denna släkts ägo och vi skall följa öns historia även om det blir mycket formella anteckningar. Detta medför att det var föga möjligt att föda en familj på denna jordtilldelning varför andra utkomstmöjligheter framtvingades. Vi skall också komma ihåg att sillen inte återkommer förrän slutet av 1800 talet.  Familjens livförsäkring var tillgången till en ko något får och så höns. Här var tillgången på bete livsnödvändigt och stor tid lades på att bärga nödfoder till vintern. Vasstäckt i åmynningen blev då en attraktiv men arbetsam lösning.

1. Olof
2. Johannes som troligen dör ung
3. Helena
4. Anna Kristina
5. Sabina
6. Dina

Varje familj hade 1/24 mantal vilket är en knapp tilldelning.

Helena som äldsta dotter fick hand om Huvudgården. Hon gifte sig sedermera med Magnus.

Deras son Anders Magnusson tog sig fru Ida i en barnlös relation. Fostersonen Erik, men han stannar inte på ön, så Anders var den siste bonden som brukade ön. Efter honom övertog en släkting från Fjellsholmen, som sedan återfinnes på Knipplan. Följd av en sommargäst. Ida var känd som kommen från Nötholmen och var en arbetande qvinna och fisket med Anders blev av betydelse. Ida tog fångsterna i en korg och gick in till fastlandet och avyttrade fisken. Man berättar att hon gick framåt lutat som om hon hela tiden sprang.
Familjen flyttade till Knipplan

Sabina byggde sitt hus med August Johansson

Av deras ena dotter kom hon att bo kvar Hulda valde Oskar och de fick barnen

1. Arvid bor en tid ensam kvar och blev Öns siste bofaste innevånare.
2. Osvald. Arvid och Osvald blev de sista ålfiskarna på Bastön.
3. Sally
4. och Hildur , men även hon ger sig till Göteborg.

Olof gifte sig med Helena

1. Lotta på Bastön kristnad till Charlotta stannade som hemmadotter hos Olle, och svarar för roddtransporten in till Göteborg. Stark och slagkraftig utöver det vanliga.
2. Hilda bosätter sig i Torslanda

Anna Kristina tog Johan med sönerna

1. Johannes bor på Grötö
2. David tar över hemmet och Gifter sig med Gerda. Deras son Klas fostras efter Gerdas förtida död hos morföräldrarna på Stornäs. David återvänder sedermera som änkling till Bastön.

Stavas på Bastö

Bernhardina tjänte piga och blev ogift. Hon byggde sig ett eget hus här på Bastön, där hon bodde till sin död. Levde ett ensamt liv, fiskade och handarbetade men kunde försörja sig relativt väl. Hon överlämnar sitt hem till Gustava Andersdotter, som med mannen Alexander Nilsson som kom från Glöskär.

Deras fyra döttrar Oskar, Albin, Carl och Josefina bor kvar i huset. Oskar är ute och fiskar medan övriga syskon stannar hemma och sköter gården. Alla är ogifta och delar på stugan.

Under denna period utvecklas fisket från behovsfiske till mer marknadsinriktat. Skäddegarn och landvadar, hummer och ålfisket utvecklades med export till Danmark - tills kriget kom. Ålkupor av varierande utseende blev speciellt populärt vid åmynningen.

Lilla Bastön

har varit bebodd en period under slutet av 1700 talet och det kan ha varit en Kristian Sandberg f1743. Vi får återkomma om detta.

Vår Anders Åberg skrivs som skeppare efterhand och bor här på ön, men flyttar sedan till Kovikshamn för att vi senare skall återfinna honom på Vannholmen och sist Torslanda från 1814.
Efter honom kommer tunnbindaren Johannes Carlström
följd av
Nils Pettersson f1771 tunnbindare från Stornäs 1811-12+ med hustru Anna och fyra barn födda på Stornäs.

I bakgrunden ser vi Stornäs

Här finner vi rester av en sillaktivitet varom vi har ringa förankring i kyrkboken. Detta sillsalteri byggdes 1787 av en C E  Hagström, som han arrenderade av ägaren Sven Persson på Stora Bastön. Till en början var det ett trankokeri som senare kombinerades med ett sillsalteri. Vi vet att han behöll verksamheten till 1809, och att byggnaderna då lär ha varit 11 till antalet. Verksamheten hade 1809 i konkurs och byggnaderna revs då

Källholmen (Skällholmen)

Skällholmarna (käll=strandskata) kallas Källholmarna i dag och ligger söder om Lilla Bastön och det verkar, som den började befolkas kring 1800 och framåt. Kontakterna var riktade mot Stornäs.

satellitbild

Här återfanns
1797 - 1809 Petter Halvarsson f1772 med familj och sex barn finns här dryga 10 år och broder Niklas ansluter från Flatan perioden 00-08. Han flyttar till Storön och är där 1811, men vi känner icke deras vidare öden.
04-08 kommer enkemannen Nils Eriksson fylld av sorg efter sin fru och stannar några år på ön.
1800- 1808 Per Olofsson (Petter Olsson) f1774 med familj finns kvar men flyttar före 08
1800-1802 Olof Hansson f1777 med familj Maja Abrahamsdotter, men han finns här 1802 enligt fb.
kypersonen Petter Hasselqvist f1778, som valde en gammal enka med barn på arm

funderar om det är samma. Anders Åberg f1778 lär ha varit enda boende här ute. Stannar sedan på Vannholmen till 1814.